Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3,
1
N:0 3.
Ank. till Riksd. Kansli den 18 April 1877, kl. 11 f. rn.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, angående väckt motion om
tillägg till 28 § Regeringsformen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Utskottets handlägg¬
ning hänvisad motion (N:o 22) har Herr S. A. Hedin föreslagit, att Riks¬
dagen för sin del måtte besluta ett tillägg till 28 § Regeringsformen af
innehåll, att till embets- och tjensteman i kabinettet för utrikes brefvex-
lingen kunde utnämnas och befordras äfven norske män. Till stöd för
detta sitt förslag har motionären anfört, dels i allmänhet, hurusom den
utgång, frågan om en mera omfattande revision af de mellan Sverige
och Norge gällande unionsbestämmelser år 1871 erhöll, icke borde anses
såsom giltigt skäl att tills vidare afstå från hvarje bemödande att afhjelpa
sådana brister, som allt för väl kunde undanrödjas utan omarbetning af
hela Riksakten, utan tvärt om borde mana till att genom partiella för¬
bättringar bana väg för och underlätta en fullständig reform; dels ock,
hvad särskilt det nu väckta förslaget anginge, hurusom anställande i
Utrikesdepartementet af äfven norske män vore ej mindre, med afseende
å den kunskap om Norges lagar, institutioner och öfriga förhållanden,
handläggningen inom nämnda departement af unionella och rent norska
ärenden betingade, ett faktiskt behof, än äfven, enär Utrikesdepartemen¬
tet allt mer och, mer utvecklat sig till ett unionelt embetsverk, en rätt¬
visans fordran; och, då det för närvarande tillämpade sätt att tillgodose
detta behof och denna fordran eller att låta norske män allenast på för¬
ordnande bestrida befattningar inom Utrikesdepartementet, enligt motio¬
närens tanke hvarken läte sig väl förena med unionens hufvudgrundsats:
Bill. till Rilcsd. Prat. 1871. 3 Sami. 3 Höft.
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.
de förenade rikenas fullkomliga rättsjemlikhet, eller med det. i svenska
Regeringsformens § 28 — utan något undantag beträffande anställning
af norske män i Utrikesdepartementet — förekommande stadgande, att
Konungen egde att i Statsrådet utnämna och befordra infödda svenska
män till alla de ernbeten och tjänster inom riket, högre och lägre, hvilka
vore af den beskaffenhet, att Konungen fullmakter derå utfärdade, hade
motionären trott lämpligt, att uti nämnda grundlagens rum i angifna syf¬
tet inrymdes ett bestämdt stadgande.
Lika med motionären finner Utskottet Utrikesdepartementet och
dit hörande ärenden under unionens fortgång mer och mer hafva er¬
hållit en unionel pregel, i hvilket hänseende Utskottet vill erinra, dels,
beträffande handläggningen af de förenade rikenas diplomatiska angelägen¬
heter i allmänhet, derom att, på grund af Kongl. Resolutionen den 13
April 1835, vid föredragning så väl af diplomatiska ärenden, som sär¬
skilt angå Norge, som af diplomatiska eller så kallade ministeriella mål,
hvilka på något sätt kunna hafva inflytande på eller stå i förbindelse
med Sveriges eller Norges gemensamma eller särskilda förhållande till
främmande makter eller kunna föranleda beslut i sådant hänseende, den
norske statsministern, eller, vid förfall för honom, annan medlem af det
norska statsrådet skall vara tillstädes; — dels ock, beträffande särskildt
Utrikesdepartementets ställning, derom, att detsamma i sammanhang med
1858 års omorganisation erhöll en gemensam stat i stället för de förut
varande särskilda svenska och norska staterna; att genom Kongl. Maj:ts
förnyade konsulsstadga af den 20 April 1858 de förenade rikenas kon-
sulatembeten blifvit närmare sammanbundna med departementet och dettas
chef, och att, på grund af Kongl. Maj:ts i sammansatt statsråd den 5 No¬
vember 1869 fattade beslut, allt ifrån nämnda tid departementets budget,
med dertill hörande beräkningar öfver fördelningen af de särskilda utgifts-
beloppen, sedan densamma blifvit Kongl. Maj:ts pröfning understäld i
sammansatt statsråd, samtidigt förelägges de i början af hvarje år sam¬
manträdande nationalrepresentationerna i båda rikena.
Under fullt erkännande af, att den unionella karakter, Utrikes¬
departementet och de flesta ärenden, som på dess föredragning afgöras,
sålunda ega, lemnar Norge berättigade anspråk att se sina söner, som äro
bekanta med sitt lands lagar, författningar, förvaltnings- och öfriga för¬
hållanden, inom departementet deltaga i beredning af der förekommande
ärenden, äfvensom att eu tjenstgöring inom departementet torde för de
norske män, hvilka egna sig åt den diplomatiska banan, i och för den i
nämnda hänseende erforderliga utbildning vara nödvändig, vill Utskottet, emel¬
lertid fästa uppmärksamhet å det förhållande, att — med det obetydligare
Konstitutions-Ulskottets Utlåtande N:o 3.
3
undantaget af Regeringsformens §§ 89 och 43, så vidt i dem Norge med af¬
seende å Konungens resor likställes med Sverige — hittills icke är i svenska
grundlagarne inrymd någon bestämmelse, hvilken, såsom den nu före¬
slagna, skulle hafva sin betydelse endast och allenast i följd och
under förutsättning af föreningen med Norge; och har den härutinnan
framträdande grundsats desto hellre synts Utskottet böra allt fortfarande
upprätthållas, som endast härigenom, på samma gång de svenska grund¬
lagarne bevara sin karakter af rent svenska med ändamål att bestämma
Sveriges inre statsrättsliga förhållanden, unionens karakter af eu fri för¬
ening mellan tvenne hvar för sig sjelfständiga brödrariken tydligen ut-
märkes.
Utskottet, som sålunda anser rätta platsen för ett stadgande, sådant
som det föreslagna, vara icke i den svenska Regeringsformen, utan i Riks¬
akten, får dock härvid påminna, att då — på sätt äfven i motionen
omförmäles — båda de förslag till ny Föreningsakt mellan Sverige
och Norge, hvilka af dertill förordnade komiterade afgifvits den 4 Novem¬
ber 1844 och den 29 Augusti 1867, innehålla ett likartadt stadgande, sådant
icke skett utan i sammanhang med flere andra med denna i det närmaste
samband stående bestämmelser; och finner, med afseende härå, Utskottet
sig icke för närvarande och oberoende af en mera omfattande revision
af Riksakten, hvarför närvarande tidpunkt icke torde vara lämplig, böra
föreslå införandet i nämnda akt af ett. stadgande i motionens syfte; hvadan
Utskottet föranlåtes vördsamt hemställa,
att Herr S. A. Hedins ofvan omförrnälda motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 April 1877.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.