RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1877. Första Kammaren. N:o IK
Lördagen den 7 April.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades ett protokollsutdrag för sammanträdet å f. m. och
protokollet lör den 5 dennes.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets utlåtande N:o 21
angående regleringen af utgifterna under riksstatens Åttonde hufvudtitel’.
Punkten 5.
Mom. a.
Herr Ribbing, Sigurd: Oaktadt endast mom. a är föredra¬
get och det således närmast är derom jag har att yttra mig, då
jag nu begärt ordet, torde det tillåtas mig att i sammanhang härmed
kasta några blickar äfven på de följande momenten, nemligen så vidt
som jag^ dertill föranledes af sambandet mellan det nu föreliggande
och de följande. öo
..... ^ jaS vid remissen af Kong!. Maj:ts proposition blef satt i till—
fallhatt yttra mig i den organisationsfråga för universiteten, som
nu loreiigger, utgick jag från ett angifvande af de allmänna fordrin-
gai, som man efter min tanke har att ställa på universitetsundervis¬
ningen, och jag sökte att pröfva och kritiskt skärskåda det af
chefen for Ecklesiastikdepartementet framlagda förslaget från syn¬
punkten af dessa fordringar, sä väl som ock med afseende på förslagets
öfverensstämmelse med de grunder för “adjunktsinstitutionens och
de nuvarande docentstipendiernas ombildning", efter hvilka grunder
ett sådant förslag af sistlidne Riksdag blifvit begärdt och hvilka
ecklesiastikministern då förklarade sig villig att vid förslagets utar-
betande iakttaga. I rågan har nu kommit i ett annat läge, då Stats¬
utskottet för sm del funnit, såsom orden lyda på sid. 1(3 i dess
betänkande, “det framlagda förslaget stå i hufvudsaklig öfverensstäm-
ine se med de grunder, som i sådant hänseende af senast församlade
vr ii 1, ^mstäldes“, och af sådan anledning på det amplaste förordat
oilaii till Kongl. Maj:ts proposition härom. Visserligen har Utskottet-
Första Kammarens Prot. 1877. N:o 19.
Ombildning aj"
a dju nkts inrätt¬
ningen vid
universiteten*.
1
N:o 19.
2
Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning af till denna tillstyrkan bifogat några, jag vet ej om jag skall kalla dem.
Si ri n stim L*+*n m 1 • IT. ___ 1_L 1 Lk ål ^ g U rt I I n n t rJ wr n nr nnn
adjunktsinrätt-
ningen vid
universiteten
(Forts.)
anmärkningar eller betraktelser — ty de äro hållna i den mest und¬
fallande stil — livilka betraktelser ådagalägga en stor välvilja mot
universiteten och för öfrigt äro af intresse, såsom en måttstock på
huru pass djupt Utskottet inträngt i sjelfva grundfrågan. Men dessa
betraktelser äro likväl ej af art att på förslaget i det hela i någon
väsentlig eller ens nämnvärd män inverka. Under sådana förhållanden
tager jag mig nu friheten att betrakta detta förslag, till att börja
med, såsom en gifven organisation för en vigtig del af universitets¬
undervisningen och med några ord angifva huru denna för nämnda
undervisnings särskilda afdelningar tager sig ut, hvarvid jag närmast
och direkt afser Upsala universitet, såsom det jag noggrannast känner.
Hvad då först beträffar den medicinska fakulteten och den natur¬
vetenskapliga sektionen inom den filosofiska fakulteten, må det villigt
erkännas, att under det de ordinarie professorerne i hvardera afdel-
ningen bibehållits vid sina uppgifter, den preliminära eller propedev-
tiska undervisningen, för hvilken jag tagit mig friheten att ifra, i
dessa afdelningar är på ett i det hela ganska tillfredsställande sätt
tillgodosedd. När jag säger detta, erinrar jag mig visserligen mycket
väl, huruledes Herr Departementschefen i anledning af mina yttrade
åsigter om denna undervisning vid remissen af den Kongl. propo¬
sitionen om statsverkets tillstånd och behof i denna Kammare (Första
Kammarens protokoll N:o 3 sid. 37) förklarade, att honom veterligen
någonting jemförlig! med den plan och det yrkande, jag framstälde
om ordnande och tillgodoseende af denna preliminära undervisning
och detta första handledande af studierna i de särskilda vetenskaperna,
icke funnes vid något universitet. Och dock hade den ärade departe¬
mentschefen icke behöft gå till afiägsnare universitet i verlden, än
just till våra egna och till sitt eget föreliggande förslag, nemligen i
hvad angår de medicinska och naturvetenskaperna, för att finna en
universitetsundervisning af sådan art redan verklig och förordad till
bibehållande och vidare utveckling. I fråga nemligen om den preli¬
minära undervisningen, handledningen och införandet af discenterne i
vetenskapen, är det klart att för de praktiska eller naturvetenskapliga
ämnena äro laborationer eller öfver hufvud taget praktiska öfningar
under lärarnes handledning precis detsamma, som inom andra delar
af vetenskapen skriföfningar, muntlig handledning i vetenskapernas
första och tidigare elementer o. s. v. Mera oerhördt var mitt yrkande
i detta afseende således icke, än att Herr Departementschefen i sitt
eget förslag, på ett i det hela mycket tillfredsställande sätt, tillgodo¬
sett just detta yrkande hvad de nämnda reala vetenskaperna angår.
Dessa praktiska öfningar hafva förut skötts af adjunkterne. Nu är i
den medicinska fakulteten de härvid verksamma lärarnes antal ökadt
från 5, som adjunkterne äro, till 7; inom den naturvetenskapliga eller
matematiskt-naturvetenskapliga sektionen är de extra ordinarie pro-
fessorernes och laboratorernes antal precis detsamma, som de nu¬
varande adjunkternes, men dertill komma tre åt denna sektion an¬
slagna, vid vissa ämnen fixerade docentstipendier. Äfven här är således
den preliminära undervisningen genom tillökning i lärareplatsernas
3
Lördagen den 7 April, e. m.
N:o 19.
Aii till bättre tillgodosedd än nu, ut t icke tu In om utt dessa, lärare äro Ombildning af
försedda med bättre löner; hvartill kommer att båda afdelningarne
fått behålla de dem anslagna arfvoden för amanuenser, kompletterande nm9»n vid
den ifrågavarande handledningen; arfvoden, hvilka i den medicinska (Forts)*”'
fakulteten uppgå till summa 5,850 kronor för 9 platser, i den natur¬
vetenskapliga sektionen till 3,850 kronor med 8 platser, förutom bo¬
ställen och ved. Ser man åter på de pekuniär medlen för de båda
nämnda afdelningarne, så äro äfven de ökade, nemligen för den medi¬
cinska med 1,250 kronor och för den naturvetenskapliga sektionen
med 1,550 kronor utöfver hvad dessa förut hafva att disponera. _
När jag säger detta, får jag lof att på samma gång bemöta eu in¬
vändning mot en likartad beräkning, som jag gjorde, då jag vid re¬
missen talade om de för hvarje särskild afdelning disponibla medlen.
Departementschefen sade då (Första Kammarens protokoll N:o 3, sid.
38) att det icke var rigtigt att i fråga om befintliga medel dela dessa
mellan universitetets särskilda afdelningar och på sådant sätt afse blott
de särskilda afdelningarnes behof, utan att man borde se på det hela
och taga hänsyn till livad som då visade sig såsom de mest trängande
behofven. I detta fall ber jag att få anmärka, att enligt Riksdagens
skrifvelse skulle de för omorganisationen tillgängliga medlen bestå af
adjunktslönerna och de nuvarande docentstipendierna. Detta visar
sig af Riksdagens skrifvelse N:o 42, sid. 11. Den 12 Maj 1876 afiät
Kongl. .Maja bref till kanslersembetet, kontrasigneradt F. F. Carlson,
hvari, bland annat, hvarje fakultet eller sektion anbefaldes att särskild
uppgöra och inkomma med utlåtande om ordnande af adjunktsväsen-
det, dock med iakttagande deraf, att befintliga tillgångar icke öfver-
skredos. Att nu uppgöra ett förslag utan att öfverskrida befintliga
tillgångar ocli göra detta utan att känna hvilka de befintliga till-
gångarne äro;_ det är åtminstone för menskligt förstånd ett olösligt
problem, hvarföre ock vederbörande sektioner och fakulteter, som icke
gjorde anspråk på att ega något öfvermenskligt förstånd, nödgades
att, till åtlydnad af detta, Kong!. Maj:ts genom hans chef för Eckle¬
siastikdepartementet utfärdade bref, företaga den nu af departements-
hefen klandrade delningen. Jag, som heller icke kan finna något
annat sätt vid fullgörande af den anbefalda åtgärden, vidblifver således
denna delning och betraktar de enligt densamma befintliga medlen
såsom sådana. Då visar det sig, såsom jag redan nämnt, att lärare¬
krafterna för den preliminära undervisningen eller de praktiska öfnin-
garne blifvit i båda dessa afdelningar ökade; de för densamma dispo¬
nibla medlen likaledes, till de belopp, jag nämnt. Att således ock
inom dessa afdelningar skäl finnas att i afseende på undervisningen
vara nöjd med förslaget, synes mig otvifvelaktigt. Visserligen återstår,
från min synpunkt, ännu en anmärkning, nemligen det ringa och efter
min, tanke otillräckliga lönebeloppet för de föreslagna extra ordinarie
professorerne. Men äfven olägenheterna häraf mildras hvad angår de
ifrågavarande afdelningarne af universitetet. I sitt utlåtande och för¬
slag i ämnet har den medicinska fakulteten (Uti. den 24 Aug. 1876)
nemligen uttryckligen förklarat, att de nya s. k. extra ordinarie pro¬
fessorerne icke kunna ställas i jemnbredd med de ordinarie, utan
N:g 19.
4 Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning af skulle stå i ett underordnadt förhållande till dessa, då de ordinarie
adjunktsinrätt- vore hvar för sig, prefekter för institutionen och de .extra under pre-
ningen. vid fektgrnes ledning eller anvisning skulle praktiskt tjenstgöra på dessa
—sueten. ^ som den medicinska fakulteten uttrycker sig, skulle
“ersätta de nuvarande laboratorerne och just derför, liksom de sist¬
nämnde, vara befriade från offentlig föreläsningsskyldighet, hvilken
befrielse fakulteten anförde såsom skäl för att de då äfven kunde
hafva mindre lön. Den naturvetenskapliga sektionen åter (Uti. den
23 Aug. 1876) förklarar med uttryckliga ord, att de extra ordinarie
professorerne “äro faktiskt laboratorer med underordnad ställning i
de ordinarie professorerne, såsom prefekter för hvar sin institution
och att de äfven derför skulle hafva mindre eller ingen föreläsnings¬
skyldighet. Under sådant förhållande kallas dessa lärare visserligen
professorer, men hela deras verksamhet är dock af annan art, an de
öfriga professorernes, och dä må äfven finnas drägligare, att ae hafva
annan lön. „ , , . . ,
Vänder jag mig nu till den juridiska fakulteten, så har den val
icke fått ölcadt antal lärareplatser; men den har åtminstone fått sa
många, som den begärt och nu eger, nemligen, utom de 5 ordinarie,
2 extra professorer i stället för de nuvarande 2 adjunkterne. Dessa
extra professorer hafva visserligen icke fått den lön, fakulteten be¬
gärde, eller 5,300 kronor, utan denna lön har blifvit nedsatt. Men
den har likväl bestämts till det högre belopp af de tvärsöm enligt
Kongl. Maj:ts proposition komma i fråga för extra ordinarie professo¬
rer, nemligen 4,500 kronor. I afseende på docentstipendier hai fakul¬
teten fått nöja sig med två. Detta är uppenbart för litet för repre¬
senterande af den preliminära undervisningen, då densamma inom
denna fakultet icke består i laborationer, utan i muntligt och skrift¬
ligt öfvande i hvart och ett af de särskilda ämnen, som fakulteten
omfattar och som af särskild lärare är representeradt. Hvad för
öfrigt dylika, vid vissa ämnen fastade docentstipendier för universitetet
betyda, derpå är det närvarande tillståndet just inom den juridiska
fakulteten ett exempel. Af de medel, som sistlidna Riksdag beviljades
juridiska fakulteten i Upsala för lärarekrafternas förökande, hai fakul¬
teten disponerat 1500 kronor till ett docentstipendium. Medelst detta
har det lyckats fakulteten att denna termin kunna uppehålla en åt
de juridiska professionerna, som innehafvaren är hindrad att skota.
Den docent, som mot erhållande af detta stipendium mottog förord¬
nandet, förklarade nemligen, att, om han ej finge dessa medel, ämnade
han begifva sig från universitetet. Men i samma fakultet finnes ock-
ännu en profession, hvars innehafvare är hindrad att denna termin
sköta föreläsningarne — och dessa ligga nere. — Fakulteten skall
för öfrigt, enligt det ut Stats-Utskottot förordande förslaget, af^ sina
förut disponibla medel förlora 1,700 kronor: den är således i det
hela icke mycket att prisa lycklig.
Värst står det likväl till för den teologiska fakulteten och den hu¬
manistiska sektionen af den filosofiska. Dessa jemte den juridiska äro
de, som af sina disponibla tillgångar fått släppa till tillökningarne i
medel åt den medicinska fakulteten och den naturvetenskapliga sektio-
Lördagen öen 7 April, e. m.
5
N:o 19.
nen, liksom ock de 9,500 kronor, som bilda, att jag så må säga, öfver-
loppsfonden, och de hafva i proportion deraf fått sina behof af lärare¬
krafter afprutade. Den förra eller teologiska fakulteten hade ut¬
tryckligen uppgifvit, att den ansåg 4,500 kronor för sina adjunkturers
förvandling till e. o professioner vara för litet; den begärde för hvarje
sådan 5,000 kronor i lön under förklaring tillika, att äfven detta
kunde anses tillräckligt endast under det vilkor, att de e. o. profes-
sorerne finge i ordning efter ålder i tjensten uppflyttas i den högre
lönegraden (Uti. den 28 Juni 1876). Fakulteten hade vidare begärt
ett anslag af 2,000 kronor för en assistent vid de praktiska öfningarne
och förklarat, att derunder stode en erfaren och fullt duglig man
icke att för detta ändamål få, äfvensom att erfarenheten visat, att
en assistent i allt fall vore för litet. Derjemte hade begärts docent¬
stipendium. Detta var hvad af fakultetens lärare, som ansvarade för
undervisningen, var uppgifvet och förklaradt såsom det minsta ound¬
gängliga lör erhållande och qvarhållande af fullt qvalificerade lärare
och för nöjaktigt skötande af den fakulteten åliggande undervisningen
och öfningarne. Ser man på det nuvarande kyrkliga tillståndet i
allmänhet inom de svenska församlingarne och till och med inom
det svenska presteståndet, det fullständiga virrvarr i läromeningar och
lärosträfvanden och den upplösningsprocess, som der i våra dagar
uppenbara sig; då kunde det väl tyckas som skulle den tanke tvinga
sig på en hvar, att här om någonstädes beböfves hjelp för att få
ordning och enhet, åtminstone inom statens egen kyrka och dess
presterskap — och detta icke för de teologiska fakulteternas vid
universiten skull, utan för den svenska statens och den svenska
kyrkans egen skull. Hvad universitetet såsom sådant kan göra och
åstadkomma af sådan hjelp, derpå är svaret enkelt: det består i att
stärka och kraftigt stärka den teologiska undervisningen. Hvad dertill
fordras har, såsom jag nyss sade, de sakkunnige uppgifvit. Det förelig¬
gande organisationsförslaget upptager visserligen i stället för de nu¬
varande tre adjunkturerna lika många extra ordinarie professioner, men
med mindre löner än den minsta, som fakulteterna ansett nödig för
att kunna qvarhålla framstående förmågor. Från 5,000 kronor ned-
sättes lönen till 4,500 för en af de 3 extra ordinarie professorerne;
detta, undantagsvis åt denne beviljade, jemförelsevis högre lönebelopp
motiveraclt af “svårigheten för den teologiska fakulteten att qvarhålla
framstående förmågor, med hänsyn till lättheten för dem att få för¬
delaktig och gagnerik anställning på annat sätt11 (Kongl. Majrts pro¬
position, bil. 7 s. 29). De två andra extra ordinarie professorerne, hvil-
kas utsigter till fördelaktig praktisk anställning är lika stor, skulle för¬
modligen, sådant oaktadt, qvarhållas vid universitetet af glädjen att på
nära håll skåda kollegans lycka att hafva de 500 kronorna, som för¬
menas skola förmå honom att qvarstanna, under det de sjelfva få nöja
sig med 4,000 kronor hvar. Något avancement efter ålder, som fakul¬
teten ansett såsom vilkor för att kunna qvarhålla dem, har icke
blifvit föreslaget. Assistenten med 2,000 kronor är bortstruken; ett
docentstipendium är beviljadt. Fakultetens tillgångar ha minskats
med 4,000 kronor — så att de medel, Riksdagen beviljat fakulteten
Ombildning af
adjunktsinr ält¬
ning en vid
universiteten,
(Forts.)
N;0 |9, 6 Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning af “till lärarekrafternas förstärkandenu skola fråntagas densamma, på
adjunktsinrätt- gQQ pronor när. Men — “man måste (vid dispositionen af medel för
mngen vid ulljversitetets särskilda afdelningar) se på det kela ock kvar bekofven
””(Forte!)6”, äro mest trängande®, säger den ärade departementschefen — motsat¬
sen lärer således gälla den teologiska undervisningens behof. Ja det
märkliga kar inträffat, att till ock med vid ordnandet af undervis¬
ningen utanföre den teologiska fakulteten har detta ordnande icke
förblifvit utan ett ofördelaktigt inflytande på nämnda fakultet. De
tre ämnena inom den humanistiska sektionen, nemligen grekiska ock
hebreiska, de språk, hvarpå, som bekant, Bibeln är. skrifven, samt
filosofi, dessa tre. som inom sagde sektion närmast inverka på den
teologiska undervisningen och dess soliditet, äro just de, som, jemte
estetiken, blifvit mest stjufmoderligt behandlade. Stats-U(sköttel har
väl mildrat saken för den teologiska fakulteten så till vida, att det
föreslagit, att af de s. k. öfverloppsmedlen 1,500 kronor skulle (å an¬
vändas till ytterligare ett docentstipendium inom fakulteten. Välviljan
häraf är jag den siste som skulle vilja förneka, ock likaså gagnet. Ty då
otvifvelaktigt är, att ett s. k. docentstipendium måste användas för eu
assistent vid de praktiska öfningarne, så finnes först med det andra,
af Stats-Utskottet tillstyrkta, ett verkligt docentstipendium inom den
teologiska fakulteten. Detta är en fördel, nemligen så vida man icke
låter förleda sig till den tro, att med dessa 1,500 kronor bristerna i
undervisningen inom fakulteten vore afhjelpta: utvecklar sig den
opinionen, är den af större skada, än de 1,500 kronorna äro till gagn.
Går jag slutligen till den humanistiska sektionen, sa äro der 5
nya e. o. professioner föreslagna, och den ärade departementschefen
förklarade vid remissen af Kongl. Maj:ts proposition (Första Kammarens
protokoll n:o 3 sid. 38) att, då så vore händelsen, kunde man icke
med skäl förebrå förslaget, att denna sektion blifvit förbisedd. Ja,
det beror på jemförelse mellan de lärarekrafter och de disponibla
medel, som sektionen nu egen, och de, den enligt förslaget far. Bland
de 5 föreslagna professionerna afser den ena ett ämne, som hittills
icke är representeradt ock icke skall utgöra examensämne, allra minst
efter den erinran Stats-Utskottet gjort, att examensämnena genom
den nya anordningen icke finge blifva flera. Det är således 4 e. o.
professioner i hittills varande undervisningsämnen och i sådana, hvari
undervisning för examina är nödvändig, hvilket utgör jemnt hälften
af de nu befintliga adjunkturerna i sådana ämnen, hvadan således
lärarnes antal här är nedsatt till kalfva. Sektionen hade deremot
begärt ett vid bestämdt ämne fäst docentstipendium för hvarje i
examina ingående läroämne inom sektionen; förslaget upptager 4.
Hvartill detta leder är lätt att se. Det säger sig nemligen sjelf att,
så vida man icke kan garantera professorernes odödlighet och oaf-
brutna helsa, så, när motsatsen inträffar och de icke kunna sköta
sina platser, af stannar undervisningen ock examineringen i de ämnen,
der icke extra ordinarie professorer finnas — ock sådana finnas, som
sagdt, blott i 4, d. v. s. en tredjedel af sektionens ämnen — ej heller
stipendierad docent, hvilka också ej äro mer än 4. Hvad åter den
preliminära undervisningen angår, är den genom statens försorg till-
Lördagen den 7 April, e. m. 7
godosedd likaledes blott i hvart tredje ämne — nemligen i dem, som
få docentstipendier. I de andra? ja, låt mig taga ett kort exempel
af den vetenskap, hvari jag sjelf är lärare. Förr fäns vid gymnasi¬
erna en lektor i filosofi, och undervisningen i detta ämne meddelades
under 3 år; nu undervisas i filosofi 2 timmar i veckan, endast under
lärjungarnes sista skolår. Den naturliga följden häraf, hvad angår
lärare och lärareplatser i filosofi, är, att vid tillsättande af lektorer,
som skola undervisa i filosofi, den hufvudsakliga vigten aldrig kan
fästas vid de sökandes skicklighet i detta ämne: det blir ett biämne,
iufiickadt med än ett, än ett annat lektorat med hufvudsakligen annat
läroämne, och skicklighet i det förstnämnda eller filosofi blir derför
af ringa eller ingen vigt såsom merit för lektorat. Någon uppmuntran
att vid universitetet evertuera sig i filosofi finnes således icke med
hänsyn till befordran vid elementarläroverket. Beträffande åter lär-
jungarne, så blir äfven för dem filosofien ett biämne ej mindre med
hänsyn till den ringa tiden för att deri inhemta kunskap, än äfven
af den anledning att, af nyss anförda skäl, det alls ej är sagdt eller
att förutsätta att läraren är särdeles skicklig deri eller intresserad
deraf. Jag skulle kunna angifva ett läroverk, hvars lärjungar läsa
sammanlagdt 8 timmar filosofi; — de gå igenom i maturitetsexamen.
I bådadera afseendena skulle då universitetet utgöra och lemna åt¬
minstone någon hjelp och ersättning, så väl för de många vetenskaps¬
män, som ville egna sig åt filosofi, men vid elementarläroverket ej hafva
någon utsigt att för sin duglighet deri finna praktiskt erkännande,
som för den nyblifne studenten, som behöfver att vid universitetet få
handledning till och med i elementerna af en vetenskap, som han vid
elementarläroverket under nyssnämnda förhållanden studerat. Hvem
skall lemna denna handledning? Hittills har funnits, utom professorerne,
åtminstone en adjunkt i filosofi. Nu föreslog den humanistiska sek¬
tionen väl denna adjunkturs indragande, men nemligen mot ersättning
af ett docentstipendium för hvarje af de filosofiska ämnena. Någon
extra ordinarie profession i filosofi upptager det föreliggande förslaget
icke; att af summa 4 docentstipendier inom hela den humanistiska
sektionen filosofien skulle få mera än, i lyckligaste fall, ett, derpå är
ej att tänka. — Hvad visar nu detta exempel? Det, att man visst ej
behöfver förfölja en vetenskapsidkare, man behöfver allenast de facto
visa, att för den vetenskapen och dess lärande finnes ingenstädes tid,
ingenstädes ruin, för dess läkare ingenstädes bröd: och man skall nå
den säkra följden, att vid universitetet ingen skall egna sig åt denna
vetenskap för att deri utbilda sig till duglig lärare, icke heller vid
elementarläroverken någon undervisning i den gifvas eller vinnas, som
förtjenar namnet. Jag kan gagna mitt fädernesland och utveckla min
bildning utan att egna mig t. ex. åt filosofien. Och, vidare, om vid
läroverken lärjungarne få föga undervisning i ett ämne; vid universi¬
teten ingen är, som hjelper dem i de försummade elementerna: hvad
under då om, när studerande, som i elementarläroverket lärt sig gan¬
ska litet, men likväl fått betyg på att ega insigter t. ex. i filosofi,
ändå med skrala insigter i ämnet slutligen tränga sig igenom en exa¬
men, det å ena sidan heter att examinatorn varit slapp i undervisningen
N:o 19.
Ombildning af
adjunktsinrätt-
ningen vid
universiteten.
(Forts.)
N:o 19.
8
Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning af och är det i pröfningen; å den andra, och detta oaktadt, samme
adjunitsinratt- examinator af examinandi sjelfva och deras närmaste anses såsom en
Universiteten, personifierad anakronism af stränghet, filosofien sjelf såsom afskräckande.
(Forte.) Till yttermera visso innehåller förslaget, att docent, som är stipendiat,
vid öfvergång till elementarläroverk får räkna tjensteår i afseende på
löneförbättring — en förmån, som deremot icke tillkommer någon
annan docent.
Det är sant, att så föreslogs af den humanistiska sektionen och
af konsistorium, men under förutsättning att hvarje ämne skulle få
en stipendierad docent. Enligt förslaget har endast hvart tredje ämne
inom den humanistiska sektionen en stipendiat, men inskränkningen
i rätt för docent till sagda förmån är bibehållen. Skulle man alltså,
hvad som är mera att önska, än att hoppas, lyckas att få eu duglig
docent i ämne, vid hvithet docentstipendium ej är fästadt, och att få
honom till att vikariera och undervisa, så, under det hans kamrat för
att stå till tjenst har 1,500 kronor, har denne noll. Men icke nog
dermed. Den med stipendium försedde, som vikarierar och undervisar,
får räkna tjensteår för avancement i löneberälmingen vid elementar¬
läroverket; den åter, som likaväl biträder vid undervisningen, utan
uppmuntran af stipendium, får icke heller rätt till dylik tjensteårs-
beräkning. Hvartill är väl sådant egnadt, om det ej enkom utgör sättet
att drifva studerande från att egna sig åt och blifva docenter i de
ämnen, der de hafva uppmuntran hvarken af ena eller andra sorten,
jemförda med sina kolleger i andra gynnade ämnen. Och sålunda
stannar bildningen och undervisningen i de förra ämnena. Af sina
för undervisningen disponibla medel har sektionen enligt förslaget mistat
6,600 kronor.
Man kan, jag erkänner det, dernäst betrakta det föreliggande för¬
slaget icke såsom en färdig organisation, utan såsom en basis för vidare
utveckling och utvidgning af universiteten, deras lärarekrafter och an¬
slagen till dem; och en, om ock endast framskymtande antydan till
en sådan uppfattning förekommer ock i den ärade departementschefens
eget yttrande vid remissen af den Kongl propositionen, då han, (sid.
38 i 3:dje häftet af denna Kammares protokoll) säger, att han för¬
modar, att, om detta förslag icke fyller alla brister, “Riksdagen icke
afsagt sig tillfredsställelsentt att fylla dem, som återstå och på sid. 39
talar om att behof fortfarande lära yppa sig, Låt mig således be¬
trakta förslaget såsom basis för vidare utveckling och utvidgning och
tillse hvad det såsom sådant kan innebära och medföra. Men när
jag det gör, anhåller jag att få anmärka, att jag dermed icke gör
någon “hotelse11, såsom den ärade departementschefen tillvitade mig,
då jag vid remissen antydde något om följderna af förslagets antagande.
Jag angifver blott hvad som under gifna förutsättningar blifver gifna
följder, och jag “hotar“ icke mera dermed än hvem som helst gör,
som omtalar hvad som kommer att under gifna förutsättningar in¬
träffa. Jag skulle vilja jemföra det nu föreliggande förslaget, betrak-
tadt såsom en dylik basis och begynnelsepunkt, vid en anvisning, som
gafs i politiskt afseende af den på sin tid berömde Kaptenen Anders
Lindeberg, hvilken skref en bok om huruledes Sverige skulle lyckliggöras
Lördagen den 7 April, e, in.
9
N:o 19.
genom “en tids revolution och sedan republik* — hans ideal i politiken.
Här hafva vi också eu revolution eller anarki i undervisningens oafbrutna
gång, för det närvarande; —återstår då idealet. Detta kan tänkas på två
sätt: så, att professorsbefattningarne ökas derhän, att professorer kunde
sköta äfven den förberedande undervisningen, hvartill en början en¬
ligt förslaget är gjord i den medicinska fakulteten och den natur¬
vetenskapliga sektionen. Det är det ena sättet, och det tyckes som
om departementschefen för sin del lutade åt det hållet. Men då är
också tydligt och uppenbart, att i sådant fall det ej är värdt att
tänka på, att det nu föreslagna antalet e. o. professioner skulle göra
till fyllest eller vara mer än en svag början i sådan retning. Låt mig
taga ett exempel, som departementschefen sjelf anfört, nemligen uni¬
versitetet i Bonn, med halfva antalet lärjungar mot Upsala och 85
professorer, deribland ungefär två tredjedelar ordinarie och en tredjedel,
som vi skulle kalla, extra ordinarie. Tager jag för jemnlietens skull
60 ordinarie professorer med lön af 6,000 kronor och 30 extra ordi-
narie med 4,000 kronors lön, gör detta 480,000 kronor, men derifrån
bör afdragas hvad som nu utgår i lön till 33 ordinarie professorer
och de föreslagna 20 extra ordinarie professorerne, summa 278,000
kronor, så att om dessa dragas från de 480,000 kronorna, ett årligt
behof uppstår för Upsala universitet af 202,000 kronor till professors-
löner, och då naturligen ungefär lika mycket för Lunds. Detta är
det bästa och fördelaktigaste sättet, ty då blifva de många ordinarie
platserna lockande för dugligheten att evertuera sig; men det ekono¬
miska vilkoret har jag nämnt. Den huskållsaktigare och tarfligare
utvägen och formen för en vidare utveckling på den i och med för¬
slaget gifna basis, till hvilken form samma förslag också innehåller en
begynnelse, är den, som jag förut föreslagit, eller att, der sådant för den
preliminära undervisningens ordentliga skötande later sig göra, för denna
och för vikariater stödja sig på docenter och förty inrätta så många
vid bestämda läroämnen fastade docentstipendier, som dessa, i examina
ingående ämnen äro, men deremot inskränka antalet åt' nya professio¬
ner till det oundgängligen nödvändiga. Denna utväg är möjlig inom
de afdelningar åt universitetet, der den propedevtiska undervisningen
utgöres åt muntliga och skriftliga öfningar, eller inom teologiska och
juridiska fakulteterna samt humanistiska sektionen. Att detta problem
är ett sådant, som läte sig lösa inom befintliga tillgångar, det har den
humanistiska sektionen visat med sitt ingifna förslag (Uti. den 23
Aug. 1876). Visserligen blef det då ej fråga om 5 e. o. professioner;
man stannade vid 2, men ordinarie i anseende till tjenstgöring och
lön, samt ett docentstipendium för hvarje ämne. Deremot är det
klart, att nu, med den minskning i medel, den humanistiska sektionen
samt de teologiska och juridiska fakulteterna fått lida genom att dela
med sig af sina tillgångar åt naturvetenskaperna och medicinen, samt
åt öfverloppsfonden, samt med de 5 e. o. professionerna inom den
humanistiska sektionen, räcka ej befintliga tillgångar. Med bibehål¬
lande af det föreliggande förslaget i öfrigt, skulle, för de tre af mig
senast nämnda universitetsafdelningarne, utöfver det nu åt dessa gifna
antalet docentstipendier, till act minsta fordras 10 till, hvilket antal,
Ombildning of
adjunktsinrätt-
ningen vid
universiteten.
(Forts.)
N:q 19.
10
Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning eif
adjunktsinrätt-
ningen vid
universiteten.
(Forts.)
å 1,500 kronor, alltså gör ett årligt anslag af 15,000 kronor. Lägger
man dertill bekofvet af att höja e. o. professorernes löner till 6,000
kronor, medförande en kostnad af 33,500 kronor, så blir bekofvet
enligt denna anspråkslösare, af mig föreslagna form, 4S,500 kronor år¬
ligen för Upsala, ock ungefär detsamma för Lund. Bekofvet af ökadt
antal docentstipendier kommer att först och ofördröjligen göra sig gäl¬
lande; det af lönefyllnad åt de nya tjensterna så småningom. Nu vet
jag mycket val, att det anses af många vara det fina i det politiska
lifvet att behandla detta såsom ett spel, ock att den högsta talenten
dervid består i att förmå motspelaren till ett sådant utspel, hvarpå
med nödvändighet följa liera och helt andra utspel, än dem kan velat
och tänkt. Det kan ju hända att detta är en stor och beundransvärd
konst; om jag icke kan inse att så är, antager jag att sådant beror
på enfalden från landet, som jag ej kunnat göra mig qvitt. Men just
derföre att jag icke inser det, har jag härmed helt öppet fram stält den
nakna sanningen beträffande det föreliggande förslaget, betraktadt från
endast angifna ståndpunkt: såsom en begynnelse till ett vidare och mer,
som derur sjelfnödvändigt skall följa, i en af två möjliga rigtningar,
den ena för rätt utförande kostnader 200,000 kronor, den andra 48,000
kronor om året för hvardera universitetet.
Då efter all sannolikhet det förslag till organisation af en vigtig
del af universitetens undervisning, hvithet nu sysselsätter oss, i när¬
maste framtid, i dag eller en följande dag, skall blifva Riksdagens
beslut och dermed från förslag öfvergå till verklighet; torde någon
fråga hvarföre jag upptagit Kammarens tid med att hålla tal om en
sak, som sålunda kan anses redan vara afgjord. Mitt svar på denna
fråga är det, att jag ansett mig ej kunna låta organisationsförslaget
eller organisationen — om det är och fattas såsom en sådan — gå fram,
utan att omtala, hurudan den verkligen är för de olika delarne af uni¬
versitetet, på det att jag icke skulle genom tystnad kunna anses icke
hafva märkt när en i sig och sina följder så ytterst vigtig sak passerade
Riksdagen eller icke känt hvad den innebar; eller — i fall förslaget
skall hafva betydelsen af allenast en begynnelse med beräknad fort¬
sättning — ej velat ådraga mig misstanken att önska lysa med lånta
fjädrar, genom att, vore det ock blott såsom statist, hafva deltagit i
utförandet af eu fin plan, då jag, sanningen till heder, måste för¬
klara, att jag i planens uppgörande icke har den ringaste del.
Herr Sundberg: Då jag redan från början förklarar, att jag icke
motsätter mig Stats-Utskottets förslag, kan det må hända synas öfver¬
flödigt, att jag tager till ordet i denna fråga, men den ställning, jag-
för närvarande innehar till Upsala universitet, gör dock, att jag icke
kan med tystnad låta ett så vigtigt ämne passera. Jag lo fjär emel¬
lertid att icke upptaga Kammarens tid lika länge som den föregående
ärade talaren, mot hvilken jag ej ämnar polemisera och med hvars
anmärkningar jag i många delar sjelf är belåten, eftersom jag har
likartade att göra.
Frågan som är före gäller nu, såsom vi väl känna af Utskottets
betänkande, adjunktinstitutionens afskaffande eller, om man så vill
Lördagen den 7 April, e, m.
11
N:o 19.
kalla det, ombildning. Den gäller således afskaffande af en inrätt¬
ning, som i mer än 200 år tillhört våra universitet, som, efter min
uppfattning, varit synnerligen väl afpassad efter våra förhållanden,
särdeles efter den ringa tillgång på literära krafter af högre ordning
hvilken här i landet finnes, och som också under lång tid tillskyndat
den vetenskapliga odlingen inom fäderneslandet stort gagn. När vi nu,
mine Herrar, äro färdiga med en hård dom öfver denna inrättning,
så hitom oss för ett ögonblick icke glömma, att det just är såsom
adjunkter flertalet af våra största vetenskapsmän antingen grundat
eller rent af förvärfvat sin vetenskapliga ära. Denna institution har
emellertid på den sista tiden varit föremål för rätt skarpa anmärk¬
ningar. Man har sagt, att den egentligen vore till såsom ett stort
vikariat, att den undervisning som af adjunkterne meddelats varit
ofullständig eller åtminstone mindre sjelfständig, och man har dess¬
utom med eu viss medlidsamhet beklagat, att många män grånat och
gått till sin graf, ännu vid döden qvarstående såsom adjunkter vid
universiteten utan att någonsin hafva vunnit annan befordran. Man
har ansett dessa gamla adjunkter såsom ett temligen bedröfligt skåde¬
spel. Men för dessa anmärkningar har väl icke funnits full befogen¬
het. Vikariatsplatser hafva adjunkturerna visserligen icke i hufvudsak
varit, ehuru deras innehafvare haft till åliggande att vikariera vid
behof, och detta har varit både nyttigt och nödigt, emedan der-
förutan våra universitet mer än en gång skulle hafva kommit i största
förlägenhet. Detta har dock icke varit hufvudändamålet, utan att
genom en måttlig lön binda vetenskapliga förmågor vid universiteten
och unna dem ro för att utveckla sin vetenskapliga duglighet, så att
de vid ledighet skulle kunna intaga en professorsstol. Hvad deras
verksamhet såsom lärare vidkommer, har den varit, om man så vill,
af underordnad beskaffenhet, men icke desto mindre af stor vigt. De
hafva, lika med docenterne, haft de propedevtiska, repetitoriska och
praktiska öfningarne om hand. Enhvar som är hemmastadd med våra
universitetsförhållanilen känner väl, att dessa former af undervisnin¬
gen äro lika väsentliga och behöfiiga för den vetenskapliga odlingen
som de offentliga föreläsningarne. Hvad den hos adjunkterne an¬
märkta mindre grad af sjelfständighet med hänsyn till professionerna
vidkommer, så har den egentligen uppstått genom 1852 års universi-
tetsstatuter, som ålade adjunkterne skyldighet att offentligen föreläsa,
hvartill de förut ej voro pligtige. Föreläsningarne skulle ställas så,
att ämnet derför valdes i samråd med vederbörande professor. Detta
ser visserligen sjelfständigt ut och liksom om professorn skulle säga:
jag föreläser öfver den branchen af vår gemensamma vetenskap och ni
öfver den. Men så har det ej gått till. Jag har varit både adjunkt
och professor och vet mycket val, huru denna sak förhåller sig. Man
kommer i all vänlighet öfverens om att professorn skall föreläsa öfver
en del af vetenskapen och adjunkten öfver eu annan, och detta sätt
att samverka har varit fördelaktigt och för ingen del kränkande för
adjunkterne. Huru vida för öfrigt det kan vara önskvärdt att tjenste¬
man af andra graden vid universiteten hafva eu sådan sjelfständighet,
Ombildning af
a djunlct sinrätt¬
ning en vid
universiteten.
(Forts.)
12
Lördagen den 7 April, e. m.
N:o 19.
Ombildning af som det Kong! förslaget förordar, kan vara mycket tvifvelaktigt. F ör
adjnnktsinrätt- mjn ^el tror jag ej att det är nyttigt.
universiteten Jag vil1 nu beröra den treclje anmärkningen, som man framstält
(Forts.) mot adjunktsinstitutionen, nemligen att adjunkterne blifva så gamla, att
de sedan förbigås till professionerna af yngre, friskare krafter. Jag
tänker, att de extra ordinarie professorerne också skola blifva gamla och
att då samma förhållande ofta skall inträffa med dem, att yngre veten¬
skapsmän befinnas mera lämpliga för de ordinarie professionerna. Men
det tjenar ej till mycket att teoretisera öfver en institution som re¬
dan är utdömd. Dock tillåter jag mig att anföra några ord, huru
adjunktsinstitutionen uppfattats vid universiteten sjelfva ända, intill
den senaste tiden. Der har nemligen förhållit sig så. att hvarje gång
förslag väckts om adjunkturernas afskaffande har det mött ett gan¬
ska bestämdt motstånd. Så var ännu ställningen år 1S74, då Kong!.
Maj:t tillsatte eu komité för att revidera universitetens statuter. För
denna komité hade jag den äran att vara ordförande; den bestod af
fem professorer från hvartdera universitetet, eller tillsammans tio,
tagne från de respektive fakulteterna. Innan nu adjunktsfrågan af
denna komité företogs till behandling, fingo de särskilda ledamöterna
i uppdrag att vid hvartdera universitetet höra sig för, huru vida verk¬
ligen någon allmän önskan der förcfans om adjunkturernas bortta¬
gande. Till komiténs nästa sammanträde komma alla tio tillbaka med
det beskedet, att efter noggrann undersökning och pröfning hade de
kommit till det resultat, att det förhölle sig alldeles tvärtom, och att
man ganska allmänt önskade adjunkturernas bibehållande. Pa grund
deraf föreslog också komitén, att do skulle bibehållas och blott deras
ställning till fakulteterna ändras, liksom det också under för handen
varande förhållanden naturligtvis vore önskvärdt att deras löner för¬
bättrades. Detta beslut fattades af nio af komiténs ledamöter. 1 vå
reserverade sig och uttalade en från de öfriges afvikande mening;
men det skedde med det tydliga och klara medvetande, att de der¬
med uttryckte endast sin privata öfvertygelse och icke den rådande
åsigten vid det universitet, hvars representanter de voro. .
Så stod saken på hösten 1874, då komiténs förslag inlemnaaes
till Kongl. Maj:t. Men redan följande år, eller 1875, fingo adjunktu-
rerna motvind. Hvarifrån denna vind kom, vet jag icke; men det
vissa är, att den blåste starkt emot, och om man ser på det utlå¬
tande, som då framkom från fakulteterna och konsistorierna både i
Upsala och Lund, får man rätt goda skäl till den reflexionen, att
qvinnan icke är det enda föremål, som är varium et mutabileDet
var något splitter nytt, som nu såg dagen. Detta förslag blef dock
icke åt" Kongl. Maj:t bifallet, ett annat framlades för 1870 års Riks¬
dag, och i anledning deraf fattade Riksdagen, som ej med det Kongl.
förslaget var belåten, sitt beslut. Detta beslut var nu åter igen
en ren motvind mot den gamla institutionen, det var en storm, som
helt enkelt sopade bort adjunkturerna, och det återstod för universi¬
teten endast att söka lämpa sig efter Riksdagens bud och befallning.
Jag klandrar icke detta Riksdagens beslut; det tillkommer mig icke.
Jag blott beklagar, att Riksdagen vid dess fattande uppstad; två vil-
Lördagen den 7 April, e. m.
13
M:o 19.
kor, som bäst hade varit borta; hvad som nu blifvit föreslaget hade Ombildning af
i sådant fäll såsom organisation betraktadt utan tvifvel varit både ^ipmktsmrätt-
fullständigare och bättre än nu är förhållandet. Dessa vilkor inne- Itsiteten
holk), det ena uppställandet af vissa allmänna grunder, på hvilka den (Forts.)
nya organisationen borde hvila, grunder hvilka således voro färdiga i
förväg genom Riksdagens beslut i ämnet. Det andra vilkoret var den
af Riksdagen uttryckta önskan, att man borde hålla sig inom de an-
slagsbelopp, som redan då voro af Riksdagen beviljade. Det är dessa
båda omständigheter, som förorsakat den bristfällighet eller ofullstän¬
dighet, som möjligen kan förefinnas i det nu framlagda förslaget, och
för hvilken man hvarken bör förebrå Kongl. Maj:t eller vederbörande
vid universiteten; ty det är verkligen — och det må förlåtas mig
att jag säger det —- Riksdagens egen skuld. Emellertid skall jag nu
icke uppehålla tiden med att längre tala om eu institution, som ge¬
nom Riksdagens beslut redan är utdömd; jag har blott trott det böra
anses tillåtligt att egna några afskedsord åt en så gammal inrättning,
och jag vill sluta dessa ord med uttalandet af den önskan, att det
nya man vill sätta i stället måtte blifva bättre eller åtminstone lika
godt som det gamla.
Gå vi nu öfver till det förslag, som på grund af Riksdagens be¬
slut blifvit först afgifvet från vederbörande universitet, sedan granskadt
af kanslersembetet och slutligen föredraget i Statsrådet, så har man,
hvad först de af Riksdagen uppstälda grunderna beträffar, utan tvifvel
i alla afseenden sökt ställa sig desamma till efterrättelse. Hvad åter
vidkommer de beräknade anslagsbeloppen, så torde, strängt taget, icke
alldeles detsamma kunna derom sägas, så vidt man nemligen vill taga
i beräkning icke hvad som blifvit gifvit åt hvartdera universitetet i
klump, utan hvad som efter pröfning från Riksdagens sida blifvit an-
visadt åt de särskilda afdelningar, hvaraf universiteten bestå. Dessa
två saker betyda nemligen icke ett och detsamma. Hvad nu först
grundtanken i den nya organisationen beträffar, så går den ut på
tillskapandet vid universiteten af vissa nya platser under namn af
extra ordinarie professorer, hvilka skulle i förhållande till undervis¬
ningen intaga eu ställning, sjelfständigare än adjunkterne förut haft
och lika sjelfständig, ja, i viss mån sjelfständigare än de ordinarie
professorernes. Detta är det program som Riksdagen uppstält och
som äfven Kongl. Maj:t eller åtminstone chefen för Ecklesiastikdepar¬
tementet i sitt anförande till statrådsprotokollet angifvit såsom rig-
tigt och giltigt. Jag kan dock dervid icke underlåta att göra eu an¬
märkning, liknande den som den föregående talaren redan framstält,
att nemligen, hvad den medicinska fakulteten och den naturvetenskap¬
liga sektionen af den filosofiska fakulteten vidkommer, ganska väsent¬
liga afvikelser från den sålunda uppstälda principen förekomma. Den
medicinska fakulteten — jag syftar här liksom i det följande på för¬
hållandena vid Upsala universitet — har för närvarande fem adjunk¬
ter; den skulle nu få fem extra ordinarie professorer förutom de två
laboratorerne. Men innehafvarne af dessa platser komma, såsom den
förste talaren lägligt framhöll, att sköta en propedevtisk eller demon¬
strativ undervisning under de ordinarie professorernes ledning och
N:0 19. 14 Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning af uppsigt och förblifva således i sjelfva verket i samma ställning som
adjunhtsinrätt- adjunkterne förut haft. För min del klandrar jag icke detta; tvärt-
vid om, ty jag tror, att undervisningen skall deraf hafva vida mera gagn, än
^(Fortl!)™' om en annan ställning blifvit dem anvisad. Derföre är också denna
fakultet, liksom äfven den naturvetenskapliga sektionen, der förhållan¬
det är enahanda, mycket nöjd med Kongl. Maj:ts förslag, och de hafva
också skäl dertill; ty de hafva fått sin undervisning ordnad såsom de
sjelfva begärt. Men icke nog härmed; ty om vi nu se på fördelan¬
det af de beräknade penninganslagen, visar det sig, att dessa samma
afdelningar fått sig medgifven en favör, hvilken icke kommit de Övriga
fakulteterna i samma mån till godo. Äfven på denna omständighet
har den föregående talaren fäst uppmärksamheten. Den medicinska
fakultetens nuvarande anslag, inom hvilket den hade att hålla sig vid
det nya förslagets uppgörande, är 25,750 kronor. Nu bär dock åt
densamma blifvit föreslaget ett totalbelopp af 27,000 kronor; såle¬
des har här blifvit gjordt ett tillägg på 1,250 kronor utöfver hvad
Riksdagen åt densamma anvisat. Dessutom tår man icke lemna ur
sigte, att denna fakultet fått behålla sina amanuensarfvoden, hvilka
uppgå till den ganska vackra siffran af 5,350 kronor utom fria bostä¬
der och något ved. Här är således anledning till full belåtenhet;
fakulteten är också mycket belåten och opinerar naturligtvis gerna till
förmån för det Kongl. förslaget.
Gå vi nu öfver till den naturvetenskapliga sektionen, så möter
oss bär samma förhållande. De nya extra ordinarie professorerne
blifva äfven bär, såsom jag nyss nämnde, underordnade under de ordi¬
narie och erhålla således icke den sjelfständig^ ställning, som man
angifvit såsom afsigten med förändringen. Vidkommande anslags-
beloppen, har äfven denna sektion fått en jemförelsevis fördelaktigare
ställning. Det af Riksdagen anvisade anslaget uppgår till 20,950 kro¬
nor; enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle denna sektion erhålla 22,500
kronor, således ett tillägg på 1,550 kronor, och dessutom har sektio¬
nen likaledes fått behålla sina amanuensarfvoden, som uppgå till 3,850
kronor. Äfven här är således full belåtenhet rådande, allt har gått
i öfverensstämmelse med sektionens egen önskan, och den har fatt
litet mer penningar än den sjelf hoppats. Jag upprepar ännu en
gång, att jag icke klandrar sjelfva saken, jag unnar båda afdelnin-
garna hvad de fått och tror att det är väl behöflig!. Men förhållan¬
det förtjena!’ dock att anmärkas, helst som de fakulteter, till hvilka
jag nu kommer, icke råkat alldeles lika väl ut.
Vi hafva då först den juridiska fakulteten. Den har fått de
platser den begärt, men lönerna äro förminskade för de extra ordi¬
narie professorerne. Det anslag, som de nuvarande tillgångarne gifva,
i förening med det tillägg, Riksdagen förra året beviljade, utgör till¬
sammans 13,700 kronor. I det Kongl. förslaget har denna tillgång
blifvit minskad med 1,700 kronor och utgör således endast jemnt
12,000. Att denna fakultet icke kan vara just belåten härmed, torde
väl Kammaren lätt kunna inse, i synnerhet som hvad förra året be¬
viljades var det minsta fakulteten ansåg sig då kunna begära, och
den gladde sig åt, att den då erhöll ett anslag, om också icke till en
15
N:o 19.
Lördagen deri 7 April, e. in.
ordinarie professorsbeställning, likväl till undervisningens uppehållande
inom fakulteten.
Inom den teologiska fakulteten är väl det föreslagna antalet plat¬
ser lika stort som fakulteten sjelf ifrågasatt, och derom är således
ingenting att säga. Deremot har enligt Kongl. Maj:ts förslag endast
ett stipendium blifvit fakulteten tillerkändt, och håller man sig till
det Kongl. förslaget, med en vigtig uppskattning af de nuvarande
adjunktslönerna, plus hvad föregående Riksdag gaf denna fakultet, så
befinnes det verkligen vara en sanning hvad den föregående talaren
anmärkte, att anslaget till denna fakultet är minskadt med 4,000
kronor, eller nära en fjerdedel af dess nuvarande tillgångar. Då nu
hvad denna fakultet begärt var det minsta möjliga, som under för
handen varande förhållanden kunde begäras, och fakulteten sjelf för
klarade, att det icke vore nöjaktigt för framtiden, ehuru den icke nu
velat begära mera, då Riksdagen sagt sig icke vilja öfverskrida de
förra anslagen, så torde det väl få anses såsom ganska naturligt, att
en. förminskning i dessa anslag skulle komma för fakulteten alldeles
oväntad, och deraf förklaras den mindre belåtenhet, som från detta
håll blifvit förspord.
Då vi slutligen öfver till den humanistiska sektionen, så tror jag
för min dol icke, att man bar anledning att klandra Kongl. Maj:t
för den ändring i denna afdelnings förslag, som af Kongl. Maj:t blif¬
vit vidtagen, nemligen de inånga stipendiaternas förvandling till extra
ordinarie professurer och ett färre antal stipendier. Jag medgifver
gerna, att åtskilliga af de anmärkningar, som den föregående talaren
framstäf mot denna anordning, kunna vara ganska tänkvärda, men
de äro dock icke af så afgörande vigt, att man mot sjelfva organisa¬
tionen har stor anledning att rigta sina uddar; tv den kan, om också
icke för eu rätt lång framtid, åtminstone tills vidare försvaras. Men
äfven här förekommer en omständighet, som naturligtvis icke kunnat
vara till mycken belåtenhet för vederbörande, nemligen att anslaget,
såsom den siste talaren rigtigt anmärkt, blifvit minskadt med 6,600
kronor. De nuvarande tillgångarne äro, efter fakultetens beräkning,
32,600; enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle de inskränkas till 26,000
kronor. J.ag har åtminstone icke kunnat fä siffrorna annorlunda, då
jag med nämnda förslag jemfört fakultets-uppgifterna.
Jag har ansett mig böra framhålla dessa omständigheter, då jag
tror, att man deri, åtminstone till en god del, skall finna förklaringen
till de många olika yttranden i detta ämne, som framkommit i tid¬
ningar^ och på annat sätt, och till de olika grader af belåtenhet
och missbelåtenhet, som försports från Dpsala universitet.
främst komma nemligen, såsom jag redan nämnt, den medicinska
fakulteten och den naturvetenskapliga sektionen derstädes, livilka äro
mycket belåtna, då de i hufvudsak fått hvad de begärt och litet der¬
till. Den juridiska fakulteten har i hufvudsak fått hvad den begärt
och kan alltså sägas hafva fått litet mera luft; således är den svalt
belåten. Derefter kommer den teologiska fakulteten, som är mindre be¬
låten, då den fått litet hårdare kläm, hvilken dock blifvit icke så
obetydligt lindrad genom Stats-Utskottets välvilja att anordna ett
Ombildning af
adjunktsinrätt-
ningen vid
universiteten.
(Forts.)
N:o 19.
16
Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning af stipendium för denna fakultet, och slutligen den humanistiska sektio-
adjunktsinrätt- neUj gom hända blifvit hårdast behandlad och der missnöjet alltså
universiteten är starkast. Det är dock icke den större eller mindre belåtenheten,
””(Forts.) ' hvilken bör betraktas såsom det afgörande för eu fråga sådan som
denna; att dylika olika uppfattningar framträda, är alltid oundvikligt
vid en stor organisationsfråga.
Men är organisationen i och för sig sådan, att den för närvarande
bör af Riksdagen antagas?
På den frågan är det nu slutligen, som jag tror mig, trots de
anmärkningar man i åtskilliga delar med full befogenhet kan gorå,
icke dess mindre böra svara ja. Det finnes nemligen intet för uni¬
versiteten olyckligare än en förlängning af det osäkerhetstillstånd, i
livilket de yngre lärarue nu lefva. Såsom förhållandena stå, veta de
icke något om sin framtid, om hvad de hafva att hoppas och vänta
af sitt qvarstannande vid universiteten. Att med första möjliga få
slut på detta osäkerhetstillstånd är redan i och för sig en stor vinst.
Men då jag således är beredd att gifva min röst åt det föreliggande
förslaget, sker det dock från min sida med ett par restriktioner, som
jag ber att för Kammaren få uttala och af hvilka den ena innehåller
en tolkning af en i departementschefens anförande till stadsråds-
protokollet förekommande sats, den andra en förhoppning på ändring
af ett af de här gifna stadgandena. Tolkningen går derpå ut, att
hvad som blifvit sagd t om de extra ordinarie professorernes sjelfstän-
diga ställning bör så förstås, att de dock äro skyldiga och förpligtade
att efter behof deltaga icke blott i undervisningen, utan äfven i exa¬
minationen vid våra universitet, att det således, såsom Stats-Utskottet
mycket rigtigt betonat, “vid förfall för ordinarie professor, må an¬
komma på vederbörande att, efter pröfning af hvarderas särskilda
lämplighet för den ifrågavarande lärarebefattningen, förordna vare sig
extra ordinarie professor eller innehafvare af docentstipendium att
såsom vikarie för den ordinarie professorn inträda.®
Utan att detta blifver framhållet såsom eu skyldighet för de nya
lärarne kan universitetet vid många tillfällen komma i eu svår för¬
lägenhet, Den andra restriktionen, som jag under form af en för¬
hoppning vågar uttala, är den, att stadgandet om docentstipendierna
i sitt nuvarande, skick icke måtte blifva rätt gammalt. Det föreskrif-
ves nemligen, att en stipendiat får innehafva stipendiet endast tre år;
förlängning kan dock ske, om så pröfvas skäligt, med ett, två eller
högst tre år.
Den absolut högsta tiden skulle således vara sex år. Med skäl
har från många håll blifvit ifrågasatt och sjelf vågar jag också ifråga¬
sätta lämpligheten af en sådan inskränkning i tiden. Det är nog all¬
deles rigtigt, att eu stipendiat till en början bör få tillsättas på eu
kortare tid, låt vara tre år; men under dessa tre år har universitetet
haft tillfälle att bedöma, huru vida denne docent verkligen duger för
vidare akademisk befordran eller icke. Anser man honom icke duga,
så förlänges icke stipendiet, utan han får veta, att han gör bäst i att
söka sig in på någon annan bana. Duger han deremot, så förlänges
det, låt vara på tre år. Under dessa tre åt- har han ytterligare
Lördagen den 7 April, e. m. ^7
styrkt sin duglighet kanske i mycket hög grad; men efter den tidens
förlopp måste i enlighet med det nu föreslagna stadgandet vederbö¬
rande förklara honom, att han måste lemna stipendiet och således
m oj hgen äfven universitetet, oaktadt han sjelf mot ett så ringa arfvode
som 1,500 kronor är villig att qvarstanna ännu någon tid, i förhopp-
111U& f någon ledighet yppar sig, der han kan nå sitt lits mål och
la utöfva en verksamhet, för hvilken han uppenbarligen är skapad.
År det da rätt att taga ifrån honom detta understöd för att gifva
det åt någon ung person, som kanske dagen förut var den förres elev.
Detta är, som jag tror, ett af de svåraste gravamina man kan göra
mot det föreliggande förslaget. En annan anmärkning är den, att efter
1)1111 uppfattning dessa. stipendier hade bort vara delade i sådana, som
äro fästa vid vissa läroämnen, och sådana, som äro rent rörliga; ty
detta är det enda sättet att försäkra sig om vikarie i de läroämnen,
der icke någon extra ordinarie professor finnes. På denna anmärk¬
ning vill jag dock icke lägga någon stor vigt, utan låter den gerna
falla, och jag vill icke en gång i afseende på den förra göra något
särskild^ yrkande, enär jag är fullt förvissad om att, innan någon
tillämpning af dessa sex år såsom absolut tidsbestämning kommer i
fråga, har man för länge sedan kommit under fund med nödvändig¬
heten af en ändring; och i den förhoppningen må stadgandet tifls
vidare gerna för mig få stå qvar. Jag slutar såsom den förste talaren
med uttalande af den vissheten, att en fullständig organisation, med
hvilken universiteten för en längre framtid kunna vara belåtna, är
den nu faunlagd» icke; men den är en begynnelse, som kan fortsättas
da tillgängarne medgifva och omständigheterna det påkalla. Men jag
fiågar mig ändock till slut, efter som jag började mitt anförande
med några vänliga afskedsord om adjunkturerna, hvad är det då, som
kommer att inträffa, när en komplettering af det föreliggande försla¬
get sker? Jo, just det, att de adjunkturer, man nu kör på porten,
komma igen .genom en annan dörr, under ett nytt namn och med
forbattrade löner; ty det förhåller sig lyckligtvis så med hvad som är
godt liksom med hvad som är onöt, att, om man kör bort det kom-
iner det igen på en annan väg. Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets
hemställan i förevarande punkt.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Herr Statsrådet Carlson: Ehuru icke något egentligt yrkande
om utslag å Utskottets utlåtande i denna punkt blifvit framstäldt, är
det likväl min pligt att, då anmärkningar blifvit gjorda mot det för¬
slag, som. Kongl. Maj:t framstäf och som Stats-Utskottet för sin del
utan meningsskiljaktighet tillstyrkt, framlägga några allmänna grund¬
drag af detta förslag tillika med de skäl, på Indika det hvilar.
Det torde icke vara någon enda af Herrarne främmande, att när
man stål- 1 begrepp att ändra en gammal institution, så dels framträ¬
der karleken till denna institution, äfven om den är utdömd, i all sin
styrka, dels göras också flera andra förslag att verkställa samma för¬
ändring. Detta har också här inträffat, och långt ifrån att det.kan
Första Kammarens Prot. 1877. N:o 19.
N:o 19.
Ombildning af
adjunlctsinrätt~
ningen vid
universiteten.
(Forts.)
2
fko 19.
18
Ombildning af väcka
■adjunhtsinrätt-
ningen vid
‘universiteten.
(Ports.)
Lördagen den 7 April, e. nu
förundran, skulle man snarare kunna hafva väntat, att så val
denna kärlek till det gamla, som dessa invändningar mot det nya ännu
starkare gifvit sig till känna.
Jag ber nu att i största korthet få genomgå, hvad de föregående
talarne yttrat i detta vigtiga ämne.
Det första i ordningen — i tankens ordning — är frågan om
förhållandet med de gamla adjunkturerna. Jag ber då att få saga,
att efter min uppfattning är icke den förändring, som nu föreslagits,
ett afskaffande af dessa befattningar utan blott en omgestaltning af
de samma. Den är ämnad att i dagen framföra det, som hittills icke
varit fullt utveckladt hos dem — för att de måtte kunna göra hela
det gagn, hvartill de enligt sin innersta natur äro menade. Adjunk¬
turerna hafva genomgått många öden. De voro från sin första be¬
gynnelse icke annat än extra ordinarie tilläggsbefattningar för under¬
visningens gagn. tillhörde fakulteten i dess helhet och hade icke något att
göra med vikariat. Deras innehafvare åtnjöto stipendier och motsvarade
närmast nutidens docenter. De blefvo sedermera efter hand bestämda
tjenster, men med obetydlig lön och med den högst vigtiga fördelen,
att deras innehafvare, om de icke blefvo befordrade till professorer,
vanligen öfvergingo i kyrkans tjenst. För nära 100 år sedan väcktes
redan förslaget att förändra adjunkturerna till extra ordinarie profes¬
sioner. För 25 år sedan föreslog en af Upsala universitets snillrikaste
lärare adjunkturernas afskaffande. För omkring 15 år sedan föreslogs
en dylik åtgärd i samma universitets konsistorium. De vidtagna för-
ändringarne hafva emellertid bidragit att klart visa de olägenheter,_ som
vidlåda sjelfva institutionen. Adjunkturen har nu mera blifvit en tjenst,
otillräckligt lönad men också försedd med sådana åligganden, som
dels träda hvarandra i vägen, dels ock åstadkomma, att undervisnin¬
gen icke kan af dessa befattningar skörda det gagn, som borde kunna
erhållas genom så stora uppoffringar, som staten derför får vidkännas.
Dessa svårigheter hafva sin grund i dels skyldigheten att vikariera,
hvarigenom eu adjunkt ofta måste afbryta sin egen undervisning för
att inträda i en annans, dels ock i den ofullständiga egna undervis-
ningsskyldigheten. För min del kan jag icke inse, att det kan kallas
att anklaga denna institution, om man söker befria den från befint¬
liga olägenheter. Jag vet mig icke heller hafva vid föregående till¬
fällen uttalat något hårdt omdöme om adjunkturerna, utan jag har
tvärtom alltid erkänt den nytta de gjort. Äfven jag har varit både
adjunkt och professor, såsom den föregående ärade talaren, och saknar
således icke erfarenhet om hvad båda platserna innebära. Men jag
har trott, att det icke kunde anses såsom eu ovänlig handling mot
institutionen att utveckla den vidare mot det mål, som man anser
vara dess rätta; och detta anser jag vara: att tjensterna förblifva af
ordinarie natur, men få ingripa i undervisningen så, att de på ett
känbart och verkligt sätt komplettera den och bära frukter för den
vetenskapliga bildningen.
Våra universitet hafva i sjelfva verket icke vetenskaperna så full¬
taligt representerade, som sig borde — jag skall genast anföra exem¬
pel härpå. Om man fyller dessa luckor och tillika förbättrar löne-
Lördagen, den 7 April, e. m.
19
vildren, så kan jag icke finna, att man gjort något förkastligt. Up-
sala universitet kar hittills haft 21 adjunkturer. Det skulle nu
komma att få 22 nya ordinarie platser. Således uppstår här ingen
minskning, och i förändringen kali i sådant afseende ej ligga något
ofördelaktigt. Men dessutom har tillkommit ett annat element —det,
som den näst föregående talaren ansåg vara det nyttigaste i förslaget’
nemligen att man skulle vid universitetet binda unge, förhoppnings¬
fulle män genom att tilldela dem docentstipendier — desse skulle nu
uppgå till ett antal, som icke skulle mycket understiga de gamla,
adjunkturernas, och hvilka skulle hafva samma uppgift som de sist
nämnda. Detta är just hvad Kongl. Maj:t föreslog sista Riksdagen
och som Riksdagen godkände genom sina för adjunktsinstitutionens
ombildning framstälda grunder, hvilka icke i hufvudsak afveko från
Kongl. Maj ds framställning. Det gäller sålunda att införa i undervis¬
ningen eu ny styrka genom lärare, som bearbeta ännu flera grenar af
de ständigt sig utvecklande vetenskaperna och med kraft sprida dem
bland ungdomen och i landet. Det har sagts, att de gamia adjunkturerna
skulle. kunna uträtta det samma och att de nya tjensternas innehaf¬
vare lika väl som adjunkterne kunna komma att åldras på sina plat¬
ser; men den stora skilnaden är den, att dessa nya professorer komma
att få en helt olika ställning, som icke tillåter deras vetenskapliga
verksamhet att aftyna. När de äro stälda i den offentliga taiaresto-
ien för att föredraga sitt eget läroämne för ungdomen, blir uppfor¬
dran så stark, att de icke kunna annat än utveckla sig. Der¬
emot felet hos adjunktstinstitutionen — det tillåter jag mig att till-
lägga till hvad den näst föregående talaren anförde — har varit det,
att adjunktens verksamhet varit blott ett upprepande af den ordinarie’
professorns tjensteåligganden. Adjunkterne voro lärare i samma ve¬
tenskaper som professorerne och till följd deraf endast ett slags bi¬
träden med skyldighet att inträda i professorns ställe, då denne sjuk-
nade eller hade något annat förfall. De nya befattningarnes inne¬
hafvare skola _ deremot innehafva en sjelfständig ställning och förestå
hvar och eu sill särskilda vetenskap; detta är hufvudskilnaden mellan
den åskådning, som ligger till grund för detta förslag och den af
den förste talaren uttalade åsigt, att dec icke ligger så stor vigt på,
att man gör den vetenskapliga utvecklingen rikare och starkare, utan
mera derpå, att man sörjer för den förberedande undervisningen.
Här har frågats: afser detta förslag en definitiv organisation af
universitetet, eller är det eu basis för framtida utveckling? För min
del anser jag det vara just hvad det gifver sig ut för att vara, nem¬
ligen helt enkelt en ombildning af adjunkturerna till den fullständi¬
gare och mera fmktbärande lönn de böra antaga. För öfngt står
man, hvad den definitiva organisationen beträffar, alldeles på samma
punkt som förut: allt hvad som är ofullständigt är icke afsedt att af-
hjelpas genom den partiella förändring, som åstadkommes genom ad¬
junkturernas ombildning. Att detta bär förblandats med frågan om
eu definitiv organisation af universiteten, är en besynnerlig företeelse
hvars tillkomst är mig oförklarlig. I det framlagda förslaget ligger
ingen anledning dertill.
N:o 19.
Ombildning af
adjunktsinrätt-
ningen vid
universiteten.
(Forts.)
N:o 19.
20
Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning af Dernäst kommer man till frågan om, huru de föreslagna grun-
adjunktsinrätt- qerna blifrit genomförda, och ber jag att dervid i största korthet få
niTn-ttån genomgå detaljerna. Det har här blifvit sagdt, såsom en allmän an-
(Forte.} märkning mot förslaget, att de medicinska vetenskaperna och natur¬
vetenskaperna blifvit gynnade på de öfrigas bekostnad. Härtill läg-
ges, att det skulle ligga en inkonseqvens deri, att man i dessa områ¬
den af universitetets undervisning har afvikit från de grundsatser,
som gjort sig gällande i de öfriga, emedan de nya platserna der
vore ämnade för den propedevtiska undervisningen. Det sista ^på¬
ståendet är enligt min uppfattning allt igenom origtigt. Det lärer
icke kunna bevisas, att, om t. ex. en extra ordinarie professor anstäl-
les i växtfysiologi och en ordinarie professor företrädesvis har den
deskriptiva botaniken om hand, den förres verksamhet kan anses pro-
pedevtisk eller repetitorisk i förhållande till den senares. Icke hel¬
ler tror jag, att om i medicinska fakulteten tillkommer en extra ordi¬
narie professor i pediatrik — och det är icke någon af dessa före¬
slagna ordinarie tjenster, som icke har sina särskilda läroämnen —-
hans undervisning kan anses vara ett upprepande af hvad den ordinarie
kirurgie professorn har att säga. Hvad åter det beträffar, att de
nämnda vetenskaperna skulle halva blifvit företrädesvis gynnade, så
har jag nu uppmärksamt lyssnat på de siffror, som blifvit uppgifna,
och funnit att 1,500 kronor tillagts här och 1,200 kronor fråntagits
der, och måste anse det snarare lända till fördel vid en så genom¬
gripande förändring, om jemkningarne icke äro större. Men det vå¬
gar jag säga, att om man anser, att hvad som nu utgår till löner in¬
om hvar och en fakultet är denna fakultets egendom, som icke kan
på något annat sätt disponeras, så kan man aldrig åstadkomma nå¬
gon organisation eller göra någon förändring. Bästa beviset, att eu
beräkning i detta hänseende icke varit nödvändig för ett förslags upp¬
görande, är att vid Lunds universitet ingen sådan beräkning gjorts
och förslaget likväl framstälts.
Skälet, hvarför det ser ut som och i sj elfva verket förhåller sig
så, att medicinska fakulteten och den naturvetenskapliga sektionen
medtagit större kostnader, är helt enkelt, att de behöfva en stor yttre
vetenskaplig apparat för att kunna odla sina kunskapsgrenar och
besörja undervisningen. Om man icke förser dem med en sådan
apparat, som är ganska dyrbar, kunna de icke arbeta. Man skall
återfinna detsamma såsom ett grunddrag hos alla universitet: de
skaffa sig dessa inrättningar, dessa biträden och dessa yttre hjelpme¬
del, hvilka äro alldeles nödvändiga för i fråga varande vetenskapers
studium och som man derföre väl icke bör missunna dem. . Hvad
beträffar det propedevtiska i undervisningen inom den medicinska
fakulteten, har jag redan yttrat mig; men man bör icke förblanda
ropedevtisk med demonstrativ. Det förra är undervisning i elemen¬
tära ämnen, det senare är ett annat sätt att undervisa, lika sjelfstän¬
digt som föredragen från katedern. Orsaken, hvarför i denna fakul¬
tet alla adjunktur bibehållas för att ombildas till extra ordinarie
professioner, är att den nya grundsatsen der redan förut tillämpats.
Den har redan infunnit sig der till följd af sin egen inre nödvändig-
Lördagen den 7 April, e. m.
2i
N:o 19.
het. Nu föreligger blott behofvet af en bekräftelse och eu offentlig
stadfästelse på det redan antagna. Någon ny plats är der icke till¬
skapad utöfver hvad Riksdagen redan beviljat.
Dernäst kommer frågan om naturvetenskaperna. Med dem är
det i granden samma förhållande som med de medicinska kunskaps¬
arterna, och jag torde alltså icke vidare behöfva uppehålla mig
dervid.
Vid den juridiska fakulteten förekommer, att hvad den begärt har
den fått; äfvensom jag ber att en gång för alla få såga,--att i hufvud¬
sak ligga fakulteternas egna förslag till grund för Kong!. Maj:ts
proposition. Men det är klart, att den, som är grundväsentligt skild
från fakulteternas åskådning, såsom fallet är med den förste talaren,
min högt ärade vän, omöjligt kan gilla dessa förslag, som fakulteterna
sjelfva afgifvit. Det kommer sig deraf, att om man utgår från nöd¬
vändigheten, att hvarje professor skall hafva en repetitör eller elemen¬
tär undervisare under sig, och derigenom antalet af vetenskapens sjelf-
ständige bearbetare icke ökas, så blir förhållandet helt annat. Den
juridiska fakulteten har, såsom jag nämnde, sjelf uppgjort det föreliggande
förslaget, och här ber jag att få gifva exempel på hvad jag nyss an¬
tydde. Fakulteten har sagt, att den egde en professor i kriminalrätt,
som tillika var professor i rättegångsordning; vidare en profession, som
omfattade både administrativrätt och nationalekonomi, och den har gjort
framställning om att få särskilda ordinarie lärare i dessa ämnen. Missför¬
hållandet har ej varit mindre derföre att det funnits adjunkturer.
Adjunkterne hafva varit till för att biträda professorerne, och dess¬
utom har hvar och eu af dem haft sig anvisadt ett mycket större
läroområde än hvardera af nämnda professioner. Men ur det föreliggande
förslaget har man kunnat bryta ut en del af den först nämnde pro¬
fessorns läroområde och föreslagit en extra ordinarie professor, som
skulle hafva endast kriminalrätt, ett ämne, så ingripande i hela sam-
hällslifvet, att det otvifvelaktigt förtjenar en särskild målsman. Samma
förhållande är med nationalekonomien. Man skulle enligt den förste
talarens förslag icke hafva kunnat få en egen lärare i nationalekonomi,
en vetenskap, som behandlar de allmänna grundvilkoren för det väl¬
stånd, hvartill alla samhällen sträfva, utan man skulle i stället för
dessa två nya lärare fått flere repetenter eller docenter, en under
hvar redan befintlig professor för att meddela den elementära under¬
visningen i dennes ämne. Vidare har fakulteten begärt två stipendia¬
ter, hvilka jemväl föreslagits. Den enda afvikelsen från fakultetens
förslag är att en professor fått 4,000 kronor under de första åren,
men efter 5 år 4,500.
Hvad den teologiska fakulteten beträffar, är förhållandet ungefär
det samma. Den har äfven beräknat att i stället för sina tre adjunk¬
ter få tre extra ordinarie professorer och har sjelf uppgifvit, hvilka
läroämnen de nya professorerna skulle få sig anvisade. Fakulteten
har äfven begärt två stipendiater, men Kongl. Maj:t har i anseende
till de knappa tillgångar^ blott föreslagit en. Nu har Stats-Utskottet
fylt denna lucka, och deremot har jag intet att invända. Jag har
väl hört sägas, att denna fakultet skulle hafva gjort en förlust, men
Ombildning af
adjunktsinrätt-
ningen vid
universiteten.
(Forts.)
N:o 19.
22
Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning rf hvari denna består, kan jag icke fatta. Enligt förslaget skulle den
adjunktsinratt- ;jjf|s£e af ^e nya befattningarnes innehafvare få 4,500 kronor i lön
nniversitlt'In. och de öfrige 4,000 i stället för att lönebeloppet för dem. alla först
(Forts.) utgjorde högst 3,500, och dertill har fakulteten fått två stipendiater,
af hvilka ingendera förut fans.
Slutligen komma vi till den humanistiska sektionen af filosofiska
fakulteten. Äfven här är det sektionens eget förslag, som ligger till
grund för Kongl. Maj:ts — dock icke sektionens i Upsala, utan det
som afgifvits från Lund, och det derföre att fakulteten i Upsala gått
in på en helt annan väg och jag icke ansåg mig kunna tillstyrka att
för den särskilda sektionen följdes ett system, som var alldeles, mot¬
satt det, som tillämpats på alla de öfriga och som äfven följts i
nämnda fakultets föregående förslag. Jag har funnit förklaringen
till olikheten i fakultetens båda förslag deri, att, då det sista, försla¬
get skulle uppgöras, voro af tio professorer, som hade att i saken
fatta beslut, endast fyra närvarande. Af dessa var den förste ärade
talaren en och jemte honom en annan professor i filosofi, hvilken, så
vidt jag känner, är den ende, som delar hans åsigter i saken. De
utgjorde pluralitet, och sålunda uppkom ett förslag, som afsåg ett
helt annat system än det, som följts af den andra fakulteten. Sålunda
måste den filosofiska fakultetens i Lund förslag läggas till grund.
Det är följdt med afseende på fakulteten i Lund helt och hållet och
med afseende på fakulteten i Upsala med tillägg af en femte extra
ordinarie professor, nemligen i svenska språket. Jag skall i största
korthet nämna, hvilka förändringar som äro gjorda i sist nämnda
fakultet, derföre att förslaget i denna del varit utsatt för det mesta
klandret. Der finnes för närvarande en adjunktur i hebreiska och eu
i grekiska. I stället för den förra är föreslagen en extra ordinarie
profession i jemförande språkkunskap, och i stället för de nu varande
adjunkturerna i grekiska och latin har föreslagits en extra ordinarie
professor i klassisk filologi. Med österländska språk förstod mai!
fordom blott de semitiska språken. Nu mera räknas vida flera språk¬
grenar, såsom sanskrit och dess dotterspråk, till österländska språk,
och en profession i jemförande språkforskning, som äfven syssel¬
sätter sig med sist nämnda kunskap sgren ar, lärer vid vetenskapens
nu varande ställning ett universitet, som vill följa sin tid, icke kunna
umbära. Vidare har den egenheten funnits i Upsala, att det egde
två adjunkter i nyeropeisk lingvistik, på grund deraf att förr funnos
två språkmästare, hvilkas platser blifvit förvandlade till adjunkturer.
I dessas ställe är nu en extra ordinarie profession föreslagen. I
Lund fans blott en adjunktur; och man har der funnit det vara
tillräckligt. Adjunkturen i filosofi har icke blifvit bibehållen, då ingen
af denna vetenskaps målsmän förordat det: i denna vetenskap finnas
i sjelfva verket också tvä ordinarie professioner. Dessa äro alla de
indragningar, som skett. I stället hafva tillkommit: en professor i
jemförande språkforskning, en i klassisk filologi, en i ny europeiska
språk, en i historia samt slutligen en i svenska språket, som väl be-
höft sin egen målsman.
Lördagen den 7 April, e. m.
23
N:o 19.
Slutligen vill jag säga några ord om den stora “förlust1*, som Ombildning ' af
sektionen säges skola kafva lidit. Den skulle hafva uppgått till 6,000 adjunUsinrätt-
kronor. Nu förmodar jag, som förut är nämndt, att det anslag, som mimrsiteten
är lemnadt till tjensterna vid en fakultet, icke kan anses såsom en (Forts.)
så beskaffad egendom, att dessa medel icke skulle kunna få en annan
användning, om tjensten anses obehöflig. Det är dock för mig allde¬
les omöjligt att fatta den beräkning, hvarpå den anförda sifferupp¬
giften stöder sig. Det förhåller sig nemligen så, att denna sektion
för närvarande har åtta adjunkturer med ett anslag af, om jag äfven
beräknar det på extra stat gifna tillägget, tillsammans 26,000 kronor.
Till de fem nya extra ordinarie professorsbefattningarne skola utgå
under de första fem åren 20,000 kronor, och derefter 25,000, hvil-
ket belopp jemte fyra stipendier å 1,500, eller 6,000, utgör 31,000
kronor. Jag föreställer mig, att den angifna förlusten anses upp¬
komma så, att man ansett såsom fakultetens egendom till och med
•de rörliga docentstipendierna, hvilka äro anslagna för alla fakulte¬
ter, ehuru flertalet af dem för närvarande innehafvas af docenter,
tillhörande fakulteten. Men jag tror, att om man skall taga denna
post i beräkning på ena sidan, fordrar rättvisan, att man äfven på
andra sidan tager med i räkningen de nya rörliga docentstipendierna.
Den ärade talaren, som yttrade sig näst före mig, ville att sådana
skulle inrättas, men det Kongl. förslaget innehåller ju, att af de
9,500 kronor, som blifva öfver vid ombildningen af adjunkturerna
vid Upsala universitet, skulle rörliga docentstipendier inrättas. Om
jag antager, att man skulle använda några tusen kronor af detta
öfverskott till en extra tillfällig profession, så blir ändock så mycket
öfver, att åtminstone fyra eller fem rörliga stipendier kunde inrättas.
Hvilka skulle få dem? De högre fakulteterna hafva vanligen icke flera
docenter än som kunna förses med fasta docentstipendier, och derföre
komma de flesta bland! de rörliga stipendierna otvifvelaktigt att
stanna i filosofiska fakulteten.
Hvad den korta tiden, under hvilken stipendierna skulle få inne¬
hafvas, beträffar, så är ju denna också föreslagen af fakulteterna.
Den afviker föga från hvad som nu eger rum. De nu varande- docent¬
stipendierna tilldelas i allmänhet på 2 eller 3 år, och någon väsent¬
lig förändring härutinnan har ju hvarken af de akademiska myndig¬
heterna blifvit föreslagen eller i den Kongl. propositionen förordad.
Det förekommer mig verkligen som det skulle ligga i sjelfva naturen
af ett stipendium, att det bör betraktas som ett tillfälligt understöd
och att det icke får betraktas såsom en lön. Hufvudfelet hos adjunkts-
institutionen var visst, att arfvodesbeloppen ansågos vara löner under
det de i sjelfva verket voro så ringa, att de knappt kunde anses för
annat än stipendier. Fortsätter man nu detta förhållande och för¬
länger stipendietiden för en uppsättning, så qväfver man ju för-
hoppningarne för den ännu yngre generation, som kommer efter den:
denna nya generation har nu ingen röst som höres och ingen måls¬
man, men den förtjenar att afses. För öfrigt tror jag, att erfarenhe¬
ten kommer att vidare utveckla detta ämne. Om det fall, som den
näst föregående talaren anmärkt, inträffar, nemligen att en ung man,
N:o 19.
24
Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning af som innehar ett docentstipendium, utmärker sig, så vill jag påminna
ringenvid' om element som förekommer i detta förslag, enligt sjelfva dess
universiteten. grundtanke, nemligen personliga professioner. Jag föreställer mig,
(Forts.) att eu sådan ung man blir föremål för en framställning att få
en sådan profession. Har lian åter icke utmärkt sig, så har han,
utan förlust af tjensteår, öfvergången öppen till elementarlärover¬
ken. Det torde få medgifvas, att det i båda fallen är bättre sörj dt
för en ung vetenskapsidkare, än för närvarande.
Hvad antalet af docentstipendier beträffar, så finnas nu i Upsala
12, och efter den nya ordningen skulle antalet uppgå till 14 eller 15.
Det till detta ändamål för närvarande utgående belopp uppgår blott
till 10,500 kronor, då det deremot i det nya förslaget beräknas till 21
eller 22,000 eller dubbelt. Någon förlust eller någon försämring har jag
således svårt att upptäcka. Snarare synes det som institutionen skulle blif¬
va betydligt utvidgad och som en förbättring af den samma blifvit gjord.
Jag kan icke inse, att den filosofiska fakulteten misshandlas, om den
får fem nya professioner och fasta stipendier till fyra unge män, summa
nio nya platser. Huruvida det är bättre bestäldt med 8 adjunktu-
rer, derom må man tvista; men jag tror, att deri fullt sjelfständiga
verksamheten hos de nya extra ordinarie professorerna kommer att
fylla ett väsentligt behof. Dertill komma de fästa stipendierna och
ytterligare de rörliga, om hvilka jag nyss hade den äran att tala.
För miii del kan jag således icke föreställa mig, att förslaget
medför en försämring af de för närvarande befintliga adjunkturerna,
utan vågar tro, att det innebär en utveckling af deras bästa element
och kommer att föra dem närmare till deras mål, att verka till gagn
för universitetet.
Jag anhåller om bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr Wennerberg: Det är med en viss motvilja jag yttrar mig
vid denna punkt. Jag känner nemligen en sådan motvilja, som den
erfar, hvilken gillat grundplanen till en förändring, men finner den¬
samma vid utförandet icke synnerligen noggrant följd.
Sedan vid förliden riksdag Kongl. Maj:t framlagt sin plan till
omorganisation af adjunktsväsendet vid univevsiteten, afgaf Stats¬
utskottet deröfver ett utlåtande, hvari Utskottet ganska utförligt ut¬
visade den väg, det ansåg vid denna omorganisation böra följas. Det
vigtigaste af hvad Utskottet då föreslog var, “att i stället för nu be¬
stående adjunktur^’ skulle inrättas dels fasta professorsplatser utöfver
nu befintliga i de ämnen, der sådana för undervisningens upprätt¬
hållande samt för obligatoriska examinas förrättande vore af nöden,
äfvensom tillfällige professorsbeställningar för att tilldelas utmärkte
vetenskapsmän och dels docentstipendier, likaledes fördelade i fasta
för de examensämnen der bekofvet företrädesvis så påkallade, och
rörliga. “ Utom åtskilligt annat, som är af mindre betydelse, och som
jag derför nu förbigår, föreslog jemväl Utskottet, att deu plan till
omorganisationen, Utskottet önskade att Riksdagen skulle hos Kongl.
Maj:t begära få för sig framlagd, icke borde förutsätta större kostna¬
der än de då beräknade. Då denna fråga förekom i Kammaren tog
lördagen den 7 April, e. m. 25
jag mig friheten att yttra, det jag icke ansåge lämpligt, att Stats¬
utskottet inginge i. qvalitativa bestämmelser rörande en omorganisa¬
tion åt en så specielt lärd fråga som den angående universitetens
undervisningsverksamhet, äfvensom, att det vore vådligt att i ett så
vigtigt ärende söka binda Kongl. Maj:ts händer genom att bestämma
en viss pencingesumma, öfver hvilken man vid omorganisationen icke
finge gå. Jag hade vid detta tillfälle den lyckan att höra ungefär
samma ord yttras af universitetens kansler. Han likasom jag ansåg
dock, att framställandet af yrkande om ändring i detta hänseende
skulle tå bero på hvad chefen för Ecklesiastikdepartementet yttrade i
detta vigtiga’ ärende, som i så hög grad vore på honom beroende.
Departementschefen förklarade då, att han ansåg Stats-Utskottets
åsigter i afseende på sjeifva organisationen så i hufvudsak öfverens¬
stämma med Kong!. Maj:ts, att han deraf icke funne sig förhindrad
att fortsätta med den ifrågasatta organisationen och att det för öfrigt
enligt hans åsigt skulle låta sig göra att begränsa utgifterna för
densamma till det belopp. Utskottet velat derför bestämma. I följd
häråt framstäldes icke något yrkande af de två personel', som vid
tillfället ifrågasatte Stats-Utskottets lämplighet att i detta fall ingripa.
Den 12 Maj 1876 utfärdades en Kongl. skrifvelse, undertecknad Carl¬
son, hvarigenom Kanslersembetet för universiteten ålades att afgifva
förslag till den påtänkta omorganisationen, utan att för förslagets genom¬
förande "förutsätta större kostnader, am dem, till hvilka nu utgående
medel lemnade tillgång.'* Det är gitvet, att, då fråga är om något
så vigtigt som en omorganisation, det i främsta rummet är nödvändigt
att sakkunnige män deröfver höras och sättas i tillfälle att deröfver
oförbehållsamt uttala sm mening, hvarefter först det tillhör departe¬
mentschefen att inför Kongl. Maj:t framlägga det förslag, som äfven
med afseende a befintliga tillgångar kan anses utförbart. Men i denna
fråga blindos myndigheterna genast genom vilkoret att inom ett visst
belopp söka åvägabringa organisationen, och man kan således taga för
gifvet, att de icke fingo tillfälle att framlägga clet efter deras förme¬
nande bästa förslaget härtill. Följden häraf har äfven blifvit, att den
nu föreslagna organisationen helt visst icke är sådan som universiteten
önskat den.
Men jag vågar tillika påstå att den icke heller är sådan som
Riksdagen önskat den. Vid jemförelse mellan den nu föreliggande
Kong!, propositionen och den förlidet år af Riksdagen på initiativ af
b tafs- Utskotta beslutade skrifvelseu är alldeles påtagligt, att den nu
af samma Utskott förordade organisationen icke i annat afseende full¬
komligt stämmer öfverens med den mening, Riksdagen, efter det departe¬
mentschefen förklarat sig godkänna Stats-Utskottets förslag, förlidet
tår uttalat såsom sin, än rörande kostnaden, en sida åt saken som jag
för min del anser vara den minst betydande. I det nu varande för¬
slaget har en, för; mig och, som jag tror, för de fleste af den lärda
bildningens vänner inom landet mycket vigtig del af det hela kommit att
tråda i bakgrunden, den nemligen, som rörer fästandet vid universiteten
af framstående förmågor; ty om man noggrant betraktar de uppgjorda
beräkningarne, finner man, att för Upsala ungefär 9,000 kronor och
N:o 19.
Ombildning af
adjimktsinr ält¬
ning eu vid uni¬
versiteten.
(Forts.)
N:o 19.
26
Lördagen den 7 April, e. m.
Ombildning af för Lund 5,000 kronor äro tillgängliga för att vid tillfälle kunna såsom
adjunktsinrätt- ex(ra ordinarie professorer eller docenter vid universitetet binda ovan-
“m‘ ligt lofvande vetenskapsmän; och detjj säger sig lätteligen sjelft, att
(Forts.; dessa summor icke kunna räcka till mer än för två personer vid det
ena och en vid det andra universitetet.
På grund af hvad jag sålunda anfört skulle det kunna ligga nära
till hands, att vid detta tillfälle framkomma med ett yrkande om an¬
slag; men detta ämnar jag icke. Jag stämmer nemligen öfverens med
departementschefen i sj elfva grundtanken för den föreslagna ombild¬
ningen, som jag anser nödvändig, ehuru jag ingalunda kan anse att
denna grundtanke utvecklats på det lyckligaste sätt.
Det finnes två sätt att gå till väga vid framläggandet af ett
organisationsförslag: det ena att genast framlägga det väl genomtänkt
och moget — och hvar och en, som gjort något försök i denna väg,
vet, huru ytterst svårt, ja stundom omöjligt detta är; —• det enda
sättet är att vid eu rätt tidpunkt framlägga eu början till ett dylikt
förslag, som kan tjena som basis för en utveckling i den rätta rigt-
ningen. Då jag är lifligt öfvertygad, att detta senare sätt; nu af
departementschefen åsyftats, och att hvarje förslag, så genomgripande
som detta, är af beskaffenhet att icke kunna utvecklas annat än små¬
ningom, har jag blott att tillse, om förslaget utgår från en rätt grund¬
punkt och synes framgå i en rätt rigtning, Med den omtänksamhet
den nuvarande chefen för Ecklesiastikdepartementet eger och med den
välvilja, denna Kammare och äfven Medkammaren ådagalagt för de
lärda institutionerna i vårt land, tvifla!- jag icke på, att en lycklig
utveckling äfven af det nu framlagda förslaget är möjlig.
Då jag hyser dessa åsigter, är det helt visst icke lämpligt att i
vissa mindre punkter nu söka åstadkomma ändring. Jag kan emeller¬
tid icke underlåta att nämna ett par som ligga mig mest om hjerta!:
den ena att docentstipendier blott skola kunna få sökas två gånger,
till följd hvaraf det lätt kan hända att en särdeles utmärkt man,
synnerligen om han gjort sig väl förtjent genom vikariat vid universi¬
tetet, efter någon tid beröfvas hvarje aflöning och kanske icke vet,
hvarifrån han skall taga medel till sitt uppehälle; den andra, att med
afseende” på den betydelse de teologiska vetenskaperna i våra dagar
måste ega, man icke sett den teologiska fakultetens behof mer till
godo än som skett. Men jag lemnar å sido dessa och andra brister,
som för omorganisationen i det hela icke äro af genomgripande bety¬
delse och som genom Kongl. Maj:ts och Riksdagens samverkan små¬
ningom kunna afhjelpas, och anhåller om bifall till det föreliggande
förslaget.
Öfverläggningen förklarades slutad och momentet bifölls.
Mom bed och e.
Biföllos.
6:te punkten.
Början af Utskottets hemställan och mom. a.
27
N:o 18.
Lördagen den 7 April, e. m.
Herr Widén: Kong!. Maj:t har i denna punkt föreslagit Riks¬
dagen att bevilja 11,000 kronor för inrättande vid universitetet i
Upsala af seminarier för juridik, språkvetenskap’ samt matematik
och fysik. Utskottet har likväl icke bifallit hvad Kongl. Maj:t sålunda
föreslagit i vidsträcktare mått än att Utskottet hemstält om beviljande
af 3,000 kronor till inrättande af ett seminarium för språkvetenskap,
och såsom skäl härtill anför Utskottet, att den förändring i universi¬
tetets organisation, som af Utskottet blifvit tillstyrkt, lade hinder i
vägen för att nu genast i sin helhet bifalla hvad Kongl. Maj:t före¬
slagit och att Utskottet vid sådant förhållande ansett sig böra inskränka
sig till det yrkande, som blifvit framstäldt. För min del har jag icke
kunnat finna detta skäl giltigt, utan anser anslag böra beviljas till
samtliga de af Kongl. Maj:t föreslagna seminarierna. Seminarie-inrätt-
ningen har nu redan länge varit i bruk i utlandet och öfver allt
visat sig bära goda frukter, ej blott för språkvetenskaperna utan
ock för de öfriga, enkannerligen i matematik. Sarskildt har den
sominariinrättning i Lund, som förlidet år försågs med anslag, visat
sig vara gagnelig. Under sådana förhållanden kan jag icke vara be¬
låten med att man nu vill undandraga sig att bevilja anslag till
seminarier för juridik, matematik och fysik, utan anhåller, att Kam¬
maren behagade se äfven dem till godo. Jag har likväl icke i min
reservation påyrkat fullt det belopp, Kongl. Maj:t föreslagit, eller
11,000 kronor, utan inskränkt mig till att begära endast 7,000 kro¬
nor. Skälet dertill har varit, att jag vid efterseende af de grunder,
enligt Indika nästlidet år anslaget till seminariet i Lund beviljades,
funnit, att ingenting af detta anslag voro ämnad t till arfvode åt lärare,
utan endast till stipendier och bokinköp med mera. I det förslag,
som nu blifvit af Kongl. Maj:t framlagdt, angående inrättande af
seminarier i Upsala, har äfven äskats medel till aflöning åt biträdande
lärare. Denna olikhet har jag lör min del ansett icke böra ifråga¬
komma. utan trott, att vid beviljande af anslag till seminariinrätt-
ningar i Upsala skulle kunna följas samma grunder som förut för
Lund; och om jag då sammanräknar de medel, som på sådant sätt
skulle blifva erforderliga, kommer jag till en summa af 0,500 kronor.
Men som det icke lärer vara möjligt att vid seminariet i fysik undvara
anslag till arfvode åt en biträdande lärare, som der är erforderlig, och
jag trött, att ett belopp af 500 kronor till detta ändamål borde afses,
har jag kommit till den i reservationen uppgifna slutsumman 7,000
kronor. Jag anhåller sålunda, att Kammaren ville bifalla hvad jag
tagit mig friheten att hemställa, eller beviljandet af ett anslag å 7,000
kronor till inrättande af seminarier i Upsala. Emellertid då den
formulering, hvilken förekommer i reservationen, som här mitt namn,
icke är tillfredsställande, tager jag mig friheten att här föreslå en
annan formulering,] så lydande: “att förevarande nådiga framställning
för närvarande må endast på det sätt bifallas att på extra stat för
år 1878 anvisas:
a) till fördelning mellan de af Kongl. Maj:t föreslagna semina¬
rierna vid universitetet i Upsala för juridik, språkvetenskap samt
Anslag till
seminarier vid
universiteten.
28
Lördagen den 7 April, e. m.
N:o 19.
Anslag till matematik och fysik 7,000 kronor;11 och anhåller jag om proposition
seminarier vid på denna framställning.
universiteten.
Herr von Stockenström: Jag ber’ att få förena mig om det
yrkande, som blifvit af Herr Widén afgifret. Dä detta förslag åt
Kongl. Maj:t till Riksdagen framlades, ansåg jag mig, efter min för¬
måga att kunna bedöma en sådan fråga, böra helsa detsamma med
den största tillfredsställelse, och derför har jag äfven med ledsnad
sett, att Stats-Utskottet funnit sig endast till viss grad böra tillstyrka
antagandet af den Kongl. propositionen. Det skäl Utskottet för sitt
afstyrkande åberopat, kan jag för min del icke anse vara fullt hållbart,
Stats-Utskottet har nemligen ansett, att man icke nu bör besluta om
inrättandet af dessa seminarier blott och bart derför att man först
borde afvakta, huru den nya organisation, som nu är i fråga att in¬
föras vid universiteten, kommer att utveckla sig. Denna organisation
är emellertid, efter mitt förmenande, af den beskaffenhet, att den icke
kommer att hafva något särdeles inflytande på förhållandet emellan
lärare och lärjungar vid universiteten eller åstadkomma någon för¬
ändring i de derstädes studerandes sätt att studera. Adjunkturerna
hafva derigenom blifvit borttagna och de extra ordinarie professorerna
hafva fått eu mer sjelfständig ställning än förut; de hafva fatt vissa
rättigheter, som de förut saknade, och äfven vissa skyldigheter, som
förut icke ålågo dem. Docenterna skola få stipendier, men dessa
docenter komma att utöfva samma privatlärareverksamhet, som do¬
center förut utöfvat. Under antagande att detta är förhållandet och
att den nya organisationen icke kan hafva något särdeles inflytande
på förevarande fråga, gäller det endast att tillse, hvad värde semina¬
rierna i och för sig kunna hafva. Dervid bör tagas i betraktande
den tioåriga erfarenhet, man har från ett seminarium här i landet,
det vid universitetet i Lund, hvars välgörande inverkan på studierna
är erkändt; och goda vittnesbörd i samma afseende äro dessutom, efter
hvad jag hört uppgifvas, att inhemta från åtskilliga utländska universitet.
Stats-Utskottet har nu tillstyrkt inrättandet af ett språkveten¬
skap!^ seminarium vid Upsala universitet, men icke ansett sig böra
tillstyrka beviljandet af anslag till de likaledes föreslagna seminarierna
i juridik, matematik och fysik. Jag föreställer mig, att äfven semi¬
narier för dessa senare ämnen skulle medföra stora fördelar för
studierna, derigenom att de skulle motverka den lex- och kollegiiläsning
som öfvervägande gjort sig gällande vid universiteten, och att de
skulle komma att föra till större sjelfverksamhet, grundlighet och en
mera praktisk användning af de kunskaper, den studerande inhemtat.
Man har just om de juridiska studierna vid universiteten anmärkt,
att de äro förj mycket teoretiska, och att den unge juristen lemnar
akademien utan att hafva den ringaste praktiska öfning. Jag kommer
i håg, att jag var närvarande i Andra Kammaren vid ett tillfälle, då
en domare derstädes uppgaf, att det, efter hans åsigt, ganska ofta in¬
träffade, att de, som med de vackraste examensbe tygen komma från
universiteten för att ingå i praktiken, deri voro de minst användbara,
till dess de en lång tid fått dermed sysselsätta sig; och att så vore
Lördagen den 7 April, e. m.
29
N:o 19.
förhållandet tillskref han det sätt, på hvilket man vid universiteten
studerade.
De nu föreslagna seminarierna hafva blifvit tillstyrkta af consi-
storium academicum och universitetens kansler, och i departements¬
chefens anförande till statsrådsprotokollet förekommer ett af konsisto¬
rium i frågan afgifvet yttrande, som vid bedömandet af densamma
torde vara af icke ringa betydelse. Konsistorium säger, “att studierna
allt mera tagit gestalt af ett ensidigt receptivt inhemtande af ett
visst kunskapsmått, utan att den sålunda vunna teoretiska insigten
genom en motsvarande öfning och tillämpning erhölle någon praktisk
betydelse för den studerande eller genom öfvad sjelfverksamhet blefve
hans egendom." De studerande vid universiteten hafva också på
senare tider sjelfve sökt att i någon män afhjelpa behofvet af semi¬
narier, i det de, under ledning af lärarne, sins emellan bildat veten¬
skapliga föreningar. Under den tid jag vistades vid universitetet fans
icke mer än eu sådan förening, det minerologiska sällskapet, men,
slår man nu upp eu unirersitetskatalog, finner man föreningar i alla
möjliga brancher. Jag föreställer mig nu att seminarierna skulle leda
till en sådan gemenskap emellan lärare och lärjungar samt till nyttiga
praktiska öfningar för de studerande, och ber derför, för min del, få
pa det varmaste tillstyrka bifall till den Kongl. propositionen med
den ändring, Herr Widén deri yrkat.
Anslag till
seminarier vid
universiteten
(Forts.)
Herr Fröman: Jemte det jag ber att få instämma uti hvad de
föregående talarno yttrat, kan jag icke undgå att fästa uppmärksam¬
heten på eu omständighet i Stats-Utskottets utlåtande, som jag icke
rätt fattar. Utskottet har nemligen icke velat bestrida, att de före¬
slagna åtgärderna skulle kunna verka gagnande på studiet af de
ämnen, för hvilka de vore af sedda, men Utskottet har emellertid an¬
sett att man borde afvakta verkningarne af de förändringar i univer¬
sitetens organisation, som blifvit vid denna riksdag föreslagna, innan
anslag till i frågavarande inrättningar lemnades. Detta hindrar likväl
icke^ Utskottet att redan nu lemna anslag till ett språkvetenskap!^
seminarium. vid Upsala universitet. Men då den åberopade nya orga¬
nisationen inom universitetet således ej utgör hinder för inrättandet
åt ett dylikt seminarium, kan jag icke inse, hvarföre samma organisa¬
tion skall hindra inrättandet af seminarier för juridik, matematik och
fysik. Jag tillåter mig derföre yrka bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet
aflåtna nådiga proposition.
Herr Almquist. Äfven jag instämmer med de föregående ta¬
lämne; och tror mig dertill hafva funnit ytterligare ett skäl, som för
mig talar mäktigt för bifall till Kongl. Maj:ts framställning om an-
slag till seminarierna, åtminstone för den juridiska bildningen.
Vi hafva nemligen litet hvar erfarit, att unga studerande, som
anlända till universiteten, länge nog befinna sig på den ståndpunkt,
att de icke äro i tillfälle att hemta undervisning af de föreläsningar,
som de akademiska ordinarie lärarne hålla. Desses uppgift är att
M:o 19.
30
Lördagen den 7 April, e. m.
Ansl ag till
eminarier vid
universiteten.
(Forts.)
uppehålla vetenskapligheten och icke att ställa sin undervisning så,
att de unga, med ämnena obekante deraf kunna hafva nämnvärd
nytta. Följden är, att unga män vid universiteten förnöta år innan
de komma i tillfälle att inhemta något väsentligt. Om vi fråga dem
som på senare tider vistats vid universiteten, så skola vi erfara, att
de först på sista tiden af sin vistelse derstädes kommit i tillfälle att
inhemta kunskaper, och att, i saknad af annan utväg att intränga i
vetenskapen, detta då vanligen skett genom att inplugga i minnet
s. k. kollegier. Jag har trott mig i förslaget till bildande af semina¬
rier finna en ny väg öppnad för de unga studerande att göra sitt
inträde uti de akademiska studierna eller i vetenskaperna. Om eu
ung man kommer i tillfälle att på ett praktiskt, lättfattligt sätt få
för sig framstälda särskilda delar af vetenskapen, vaknar hans in¬
tresse; han vänjes att sätta sig in uti densamma och får lättare att följa
med undervisningen sådan den af professorerne meddelas. Men icke
nog dermed, dessa seminarier skola leda till gemenskap mellan lä-
rarne och de studerande och lemna de senare tillfälle att få veta
hvad de skola läsa och huru de skola ordna sina studier. Ett fak¬
tum, som jag har mig bekant, är, att det funnits de, som legat åt¬
skilliga år vid universitetet, utan att de varit i tillfälle att genom
ordinarie lärare ens få veta hvad de borde läsa för att genomgå
examensprofvet. Sådant har afståndet varit mellan lärarne och lär-
jungarne, och på sådant sätt har en tid, kanske den dyrbaraste i de
unga männens lif, blifvit bortnött. Man använder nu vanligen 4 å 5
år på de juridiska examina, då med den underbyggnad, studerande
nu hafva, dessa om de genast, då de komma till universitetet, finge
någon handledning, borde kunna aflägga examen till rättegångsverken
på 2 och juris-kandidatexamen på 3 år, efter det det första humanistiska
examensprofvet blifvit afiagdt. Detta beror på felaktighet i undervis¬
ningen eller anordningarne vid universitetet. Jag vill visst icke klan¬
dra professorernes undervisning, statuterna torde af dem efterlefvas,
men till följd af det sätt, som af dem iakttages, och hvilket icke i första
rummet afser att göra vetenskapen tillgänglig eller fattlig för de stu¬
derande, kunna desse deraf icke draga frukt, derest de icke på sidan
af den offentliga undervisningen erhålla anvisning eller ledning genom
kamrater eller enskilde lärare. Jag anser derför seminarierna, som
afse att bereda gemenskap mellan lärare och lärjungar, af stor vigt;
och skulle jag helst se, att man bifölle Kongl. Maj:ts proposition; men
då utsigt dertill saknas, ber jag att få förena mig med den förste
talaren i hans yrkande om ett anslag af 7,000 kronor för ändamålet.
Herr Hederstjerna: Utskottet har icke velat bestrida nyttan
af ifrågavarande seminarier, utan har tvärtom förklarat, att sannolikt
på denna väg mycket gagn skulle kunna uppnås. Men då det der¬
med är fråga om införandet af en ny institution, har Utskottet ansett
det vara skäl att gå försigtigt till väga och att inskränka sig till att
bilda i Upsala eu liknande inrättning med den som finnes i Lund.
Der finnes ett språkseminarium, som under några år existerat utan
statsunderstöd, men som af förra årets Riksdag fick anslag till premier
Lördagen den 7 April, e. m.
31
N:o i9.
och bokinköp. Utskottet har velat föreslå Riksdagen att förfara på
samma sätt med den ifrågasatta institutionen i Upsala, men Utskottet
har icke velat ingå på förslaget från Upsala om arfvoden för insti¬
tutionens lärare. Till understöd för det språkliga seminariet i Lund
beviljades 2,950 kronor till premier och inköp af böcker. Utskottet
har lörestält sig, att om till Upsala lemnades ett ungefärligen lika
belopp . för samma ändamål, skulle derstädes kunna inrättas en lik¬
nande institution, och att lör närvarande ej vidare borde i saken åt¬
göras. Jag ber att få betona, att i Utskottets betänkande förekom¬
mer just uttrycket “för närvarande“. Jag anhåller om bifall till Ut¬
skottets förslag.
Herr Statsrådet Carlson: Jag är Utskottet tacksam derför, att
det erkänt sjelfva iden af hvad som blilvit föreslaget, och jag vågar
säga att det icke skall blifva utan frukt, emedan det är der. mest
ingripande förbättring i undervisningsväsendet, som på senare tider
vidtagits. Det har nemligen utvecklat sig på det sätt, att från det
att den offentliga föreläsningen förut var det enda sätt, på hvilket
professorn meddelade sig med lärjungarne, då desse förhöllo sig helt
och hållet receptiva, så är nu mera vid alla framåtsträfvande univer¬
sitet inrättningar bildade, der professorn omedelbart försätter de unga
i verksamhet och der de få försöka att flyga med egna vingar samt
med egen kraft utarbeta sådana uppsatser, som kunna vara för dem
passande. Det är den starkaste häfstång för utvecklingen af den ve¬
tenskapliga undervisningen man hittills funnit. Jag tror emellertid, att
det skulle vara till stor skada att behöfva stanna vid hvad Utskottet
föreslagit af det skäl, att derigenom skulle nedtryckas den uppspi-
rande växten af flera sådana institutioner. Det är icke alldeles öf¬
verensstämmande med förhållandet, hvad jag hört några talare yttra,
att i Lund skulle vara den enda institution af detta slag som hittills
funnits, ty i Upsala hafva de föreslagna inrättningarne varit i gång
sedan några år, ehuru ännu endast i ofullkomligt skick. Professorn i
matematik har sjelf grundlagt en sådan inrättning, förenad med fysiska
öfningar, som omfattas med intresse. Likaså har jag erfarit, att inom
den juridiska fakulteten dylika öfningar bedrifvas, men dessa öfnin¬
gar måste understödjas. Om nu Kongl. Maj:ts förslag tillbakavisades,
skulle detta verka nedtryckande på dessa institutioner, stadda i sin
första utveckling.
Det har yttrats, att man icke borde gifva arfvoden åt lärarne,
och det är sant att så är förhållandet i Lund. Det finnes likväl så¬
dana tall, då detta icke kan undvikas, äfven om man icke gillar det
i regel. . Den förste talaren anförde ock, att det är nödvändigt att
hafva biträden vid de fysiska experimenten. De upptaga eu persons
tid och måste derför ersättas, men dertill fordras ingen stor summa.
Ridare är det nödigt för dessa inrättningar att hafva lokaler.
I Lund behöfves icke något anslag härför, emedan detta universitet
har så få lärjungar, att icke några större lokaler för dem behöfvas,
men i Upsala måste lokaler anskaffas, hvarför också, utgifter härför
beräknats så väl i universitetets som kanslerns framställning i denna
Anslag till
seminarier vid
universiteten.
(Forts.)
Itc 19.
32
Lördagen den 7 April, e. m.
Anslag till sak. Utgifter för belysning stå också i samma kategori. Af allt
>eminarier vid vågar jag draga den slutsatsen, att önskvärdt vore om bifall
“"'(Forts.)6"' kunde vinnas för Kongl. Maj:ts proposition oförändrad, ty anslaget är
för ändamålet väl erforderligt; men då jag lägger stor vigt på sjelfva
saken, öfvertygad som jag är att universiteten derigenom skola taga
elt stort steg framåt, är jag för min del villig att öfvergå på det
förslag om nedsättning af anslagsbeloppet till 7,000 kronor, som blifvit
gjordt, och vågar jag hysa den förhoppning, att icke Kammaren skall
afstå en så ringa tillökning i anslaget för något så nyttigt som detta.
Jag hoppas ock att Medkammaren skall bevilja detsamma.
Herr Nordenfelt, Leonard Magnus: På de grunder, som
blifvit anförda af flere föregående talare, och det skäl som finnes
framhållet i min reservation, det nemligen, att jag af egen erfaren¬
het vet huru nödvändiga och nyttiga praktiska öfningar äro vid stu¬
derande af matematik och fysik, och då jag icke tror att frågan om
fyra tusen kronor mer eller mindre i någon händelse kan komma att
inverka på bifall eller afslag, vågar jag anhålla om proposition på bi¬
fall till min reservation, eller att för ifrågavarande ändamål måtte
på extra stat anvisas det belopp, 11,000 kronor, Kongl. Maj:t härför
begärt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
(trefven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits följande
yrkanden:
l:o att förevarande del af punkten skulle bifallas; 2:o af Herr
Widén, att samma del måtte antagas med följande förändrade ly¬
delse : “att förevarande nådiga framställningar för närvarande må en¬
dast på det sätt bifallas, att på extra stat för år 1878 anvisas:
a) till fördelning emellan de af Kongl. Maj:t föreslagna semina¬
rierna vi universitetet i Upsala för juridik, språkvetenskap samt ma¬
tematik och fysik 7,000 kronor;“ 3:o af Herr Fröman, att Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning måtte bifallas oförändrad;
samt 4:o af Herr Nordenfelt, att Kammaren skulle antaga den motsva¬
rande delen af hans vid punkten fogade reservation, så lydande:
“att förevarande nådiga framställningar må på det sätt bifallas,
att på extra stat för år 1878 anvisas:
a) för inrättande viol universitetet i Upsala af seminarier lör ju¬
ridik, språkvetenskap samt matematik och fysik 11,000 kronor. “
Härefter framstäldes särskilda propositioner å samtliga dessa yr¬
kanden samt besvarades, den första med många nej, jemte några ja,
den andra med många ja, blandade med nej, den tredje med många
nej jemte några ja, och den fjerde med många nej, blandade med ja;
hvaruppå, och efter det propositionen på antagande af Herr Widéns
förslag förnyats samt med många ja, blandade med nej, besvarats,
Herr Grefven och Talmannen förklarade sig nu hafva lunnit ja öf¬
vervägande.
Votering begärdes; till följd hvaraf och sedan, uppå Herr Grof¬
ven och Talmannens hemställan, såsom kontraproposition antagits
Lördagen den 7 April, e. m. 33
Herr INoräenfelts förslag, uppsattes, justerades och anslogs följande
voteringsproposition:
Den, som vill, att Kammaren, i anledning af Stats-Utskottets
hemställan i mom. a af 6:te punkten i utlåtandet N:o 21, skall antaga
det af Herr Widén framstälda förslag,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, antager Kammaren det förslag, Herr Nordenfelt i
frågan framstält.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja—75.
Nej—24.
Mom. b.
Bifölls.
Den fortsatta föredragningen af utlåtandet uppsköts härefter till
nästa sammanträde.
Kammarens åtskildes kl. ‘/4 11 e. m.
In fidem
ö. Brakel.
N:o 19.
Anslag till
seminarier vid
universiteten.
(Forts.)
Första Kammarens Prot. 1877. N:o 19.
3