RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1877. Andra Kammaren. N:o 29.
Lördagen den 7 April.
Kl. 7 e. m.
§ I-
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets utlåtande N:o 21,
angående regleringen af utgifterna under riksstatens Åttonde huf-
Tudtitel.
I ordningen förekom
Punkten 2.
Kongl. Maj:t hade för Riksdagen framlagt förslag till eu ny
aflöningsstat för Kongl. biblioteket, slutande med en summa af
38,800 kronor, och i sammanhang dermed föreslagit Riksdagen att,
med godkännande af berörda aflöningsstat jemte för de nya lönernas
.åtnjutande af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor, bevilja en förhöjning
i bibliotekets ordinarie anslag med 22,650 kronor.
Utskottet, till hvars behandling ej mindre ofvannämnda nådiga
proposition än jemväl Herr B. Clctirfelts inom Andra Kammaren
afgitna motion, N:o 80 — deruti föreslagits, att medel måtte be¬
viljas för ytterligare en tjensteman i andra lönegraden uti Kongl.
biblioteket, utöfver hvad Kongl. Maj:t äskat — blifvit hänvisade,
hade ansett det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget till aflöningsstat
böra godkännas, med undantag allenast af hvad angick aflöningen
för bibliotekets chef, hvilken aflöning af Kongl. Maj:t upptagits Ull
7,500 kronor, utan rättighet för chefen till åtnjutande af något så
kalladt ålderstillägg; hvarjemte Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
att det ifrågavarande embetsverket måtte hädanefter benämnas riks-
biblioteket. Deremot hade Utskottet icke kunnat biträda Herr Clair-
felts motion, utan på anförda skäl hemstält:
_ a) att Riksdagen, jemte uttalande af den åsigt, att Kongl.
biblioteket borde hädanefter benämnas riks biblioteket, måtte Kongl.
Andra Kammarens Prof. 1877. N:o 29. 1
Angående ny
aflöningsstat
för Kongl.
bibliotehet.
N:o 29. 2
Angående ny
aflöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
Lördagen den 7 April, e. m.
Maj:ts förevarande framställning på det sätt bifalla, att, med god¬
kännande af nedan intagna, vid utlåtandet fogade förslag till af¬
iöningsstat för nämnda bibliotek och af de för åtnjutande af de
nya lönerna utaf Kongl. Maj:t föreslagna vilkor, för lönestatens til¬
lämpning beviljades eu förhöjning i bibliotekets ordinarie anslag
med 21,550 kronor; och
b) att Herr Clairfelts ofvanberörda förslag icke måtte vinna
något afseende.
- Varande den af Utskottet föreslagna staten för Kongl. biblio¬
teket så lydande:
*
|
Lön.
|
Tjenstgö-
ringspen-
|
Summa.
|
|
|
Kronor.
|
ningar.
Kronor.
|
Kronor.
|
|
|
|
|
6,400
|
j Efter 5 år kan lönen hö-
|
Bibliol ekets chef..................
|
4,400
|
2,000
|
\ jas med 600 kronor.
|
1 tjensteman i andra lönegraden
|
3,000
|
1.500
|
4,500
|
| Efter 5 år kan lönen hö-
|
1 » » »
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
( jas med 500 kronor och
|
1 tjensteman i första lönegraden
3 » » »
Till vikariatsersättning samt arf-
|
1,800
5,400
|
1,200
3,600
|
3.000
9.000
|
j efter 10 år med ytterli-
) gare 500 kronor.
|
voden och flitpenningar åt
|
|
|
6,000
|
|
1 förste vaktmästare ------------
|
800
|
300
|
1,100
|
|
|
500
|
300
|
800
|
1 Efter 5 år kan lönen hö-
|
3 » .....................
|
1,500
|
000
|
2,400
|
j jas med 100 kronor.
|
Summa
|
i —
|
—
|
37,700
|
|
Mot hvad Utskottet sålunda hemstält, hade reservationer inom
Utskottet afgifvits:
dels af Herr Carl Ekman med yrkande, att aflöningsförmånerna
till bibliotekets chef måtte bestämmas till 5,000 kronor i lön och
2,000 kronor i tjenstgöringspenningar samt i följd deraf förhöjnin¬
gen i anslaget till Kongl. biblioteket bestämmas till 22,150 kronor;
dels af Herrar Oart Ekman, Grefve O. Beck-Friis, B. Mont-
gomery Oederhielm, C. Petre, •/. Widcn, Grefve O. Sparre, Grefve
S. Lagerberg och P. -T. F. von StroTcirch, hvilka ansett att mellan-
meningen: »jemte uttalande af den åsigt, att Kongl. biblioteket
hädanefter borde benämnas Riksbiblioteket» borde ur Utskottets hem¬
ställan utgå;
dels ock af Herrar E. Key, Carl Ifvarsson, Piss Olof Larsson,
P. O. Hörnfeldt, Jonas Andersson, G listaf Jonsson, Sven Nilsson i
Efveröd, J. E. Billström, Johannes Jonsson, Hans Andersson, Hans
Larsson och Per Nilsson i Råby, hvilka för sin del yrkat, att, jemte
det den af Kongl. Maj:t föreslagna aflöningen för bibliotekets chef,
på sätt Utskottet tillstyrkt, nedsattes med 1,100 kronor, tillika
måtte ur bibliotekets stat uteslutas en tjensteman i första lönegraden
3 N:o 29.
Lördagen den 7 April, e. m.
med aflöning af 3,000 kronor samt två vaktmästare med tillhopa
1,600 kronor, och att Utskottet sålunda måtte framlägga ett för¬
slag af följande lydelse:
a) »att Riksdagen, jemte uttalande af den åsigt, att Kongl.
biblioteket hädanefter bör benämnas Riksbiblioteket, må Kongl. Maj:ts
förevarande nådiga framställning på det sätt bifalla, att, med god¬
kännande af här nedan intagna förslag till aflöningsstat för nämnda
bibliotek och af de för åtnjutande af de nya lönerna utaf Kongl.
Maj:t föreslagna vilkor, för lönestatens tillämpning beviljas en för¬
höjning i bibliotekets ordinarie anslag med 16,950 kronor; och
b) »att Herr E. Clairfelts omförmälda förslag icke må vinna,
något afseende.»
‘Förslag till stat för Kongl. biblioteket.
Bibliotekets chef..................
1 tjensteman i andra lönegraden
1 » » „
1 tjensteman i första lönegraden
2 » » >
Till vikariatsersättning samt arf-
voden och flitpenningar åt
extra biträden m. in. .........
1 förste vaktmästare ............
1 vaktmästare.....................
1 » .....................
Summa
Lön.
Kronor.
|
Tjenstgö-
ringspen-
ningar.
Kronor.
|
Summa.
Kronor.
|
4,400
|
2,000
|
6,400
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
1,800
|
1,200
|
3,000
|
3,600
|
2,400
|
6,000
|
__
|
|
6,000
|
800
|
300
|
1,100
|
500
|
300
|
800
|
500
|
300
|
800
|
—
|
—
|
33,100
|
/ Efter 5 år kan lönen hö-
l jas med 600 kronor.
(Efter 5 år kan lönen hö¬
jas med 500 kronor och
f efter 10 år med ytter-
j ligare 500 kronor,
) Efter 5 år kan lönen hö-
f jas med 100 kronor.»
Efter det först uppläsning skett af Utskottets hemställan i
mom. a, lemnades ordet på begäran till
Herr Clairfelt, som yttrade: I afseende på föredragningssättet
vågar jag hemställa, om icke båda punkterna a och b må i ett
sammanhang diskuteras, dock att Kammaren besluter öfver hvardera
punkten för sig. Äfven hemställer jag, om icke i afseende på punk¬
ten a samma föredragningssätt må ega rum, som tillämpades i fråga
om riksarkivet, nemligen att diskussionen må röra sig öfver punkten
i dess helhet, men särskilda propositioner framställas dels angående
aflöningen för bibliotekets chef och dels om punktens innehåll i
öfrigt.
Sedan beslut öfver denna min framställning är fattadt, anhåller
jag att åter få ordet.
Angående ny
aflöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
S:o 29. 4
Angående ny
nflöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
Lördagen den 7 April, e. in.
Herr Berg: Jag har ingen erinran att framställa mot hvad
den föregående talaren yrkat, men jag ber att deri fa göra ett
amendement. I punkten a heter det nemligen: »att Riksdagen,
jemte uttalande af den åsigt, att KongI, biblioteket hädanefter bör
'benämnas riksbiblioteket, må Kongl. Maj:ts förevarande nådiga fram¬
ställning på det sätt bifalla» etc., hvarefter anslaget bestämmes.
På sätt Kammaren torde finna, innehaller således detta moment tva
alldeles skilda frågor, nemligen dels eu hemställan, att Riksdagen
må uttala sig angående den benämning biblioteket framdeles bör
hafva och dels eu hemställan angående det anslag, som åt samma
bibliotek skall lemnas. Dessa frågor hafva emellertid icke med
hvarandra det ringaste sammanhang, då det naturligtvis icke kan
bero af det namn biblioteket erhåller, Indika tjensteman der skola
finnas eller hur stort anslag bör beviljas, lika litet som å andra sidan
af anslagsbeloppet lärer kunna komma att bero huru biblioteket bör
benämnas. Det kan ju lätt hända att den som, i likhet med Ut¬
skottet, anser benämningen böra blifva riksbiblioteket, vill förändra
.anslaget, eller tvärtom att den, som vill bifalla Utskottets hemstäl¬
lan om anslaget, kan hafva eu motsatt åsigt om benämningen: och
man kan till och med tänka sig att de, som icke alls vilja uttala
sig om benämningen, kunna vara hagade att bifalla Utskottets för¬
slag i öfrig! eller deri göra förändring. En mängd olika åsigter
kunna således göra sig gällande och föranleda flera olika proposi¬
tioner. De tvenne framställningarne äro dessutom af olika natur,
så att den ena, den som afse» benämningen, såsom endast inne¬
fattande en hemställan om Riksdagens uttalande af en åsigt, måste
uppenbarligen, i händelse Kamrarne stanna i olika beslut, anses hafva
förfallit och, äfven om Kamrarne fatta öfverensstämmande beslut,
icke kunna vara för Kongl. Maj:t i någon mån bindande, under det
att den andra eller senare delen af punkten, såsom anslagsfråga,
uppenbarligen är, om olika beslut fattas, föremal för gemensam vo¬
tering, och det beslut angående densamma, som kommer till stånd,
för Kongl. Maj:t bindande.
Af dessa orsaker och då jag anser att man bör. så vidt möjligt
är, undvika att sammanblanda frågor af olika natur, hvaraf seder¬
mera lätt kunna uppstå förvecklingar, då fråga blir om gemensam
votering och uppställande af voteringsproposition, så ber jag att till
det yrkande, Herr Clairfelt gjort, få foga eu hemställan om särskild
proposition på den af Utskottet gjorda framställningen om uttalande
af en åsigt om bibliotekets blifvande namn.
Herr Liss Olof Larsson: Jag har icke någon anmärkning
att göra mot den förste talarens yrkande; men jag kan deremot icke
biträda den siste talarens yrkande att ytterligare sönderdela punkten.
Jag kan icke heller finna, huru detta skall kunna ske. Ty, sedan
Utskottet i punkten a hemstält att Riksdagen måtte uttala den
åsigt, att Kongl. biblioteket hädanefter bör benämnas riksbiblioteket,
Lördagen den 7 April, e. m.
5 N:o 29.
förekommer längre ned i samma punkt uttrycket »nämnda bibliotek».
Jag tror derför att benämningen å biblioteket först bör omtalas.
Icke heller förstår jag, hvartill det skall gagna att slita sönder frågan
på detta sätt, då det icke kan skada frågan att behandla båda de-
larne i ett sammanhang.
För min del yrkar jag således bifall till Herr Clairfelts yrkande,
men vill deremot icke bifalla Herr Bergs framställning.
Herr Berg: Med anledning af den siste ärade talarens yttrande
ber jag endast få nämna, att jag af de skäl, han framstält, icke
kan finna någon anledning till de båda frågornas sammanblandning.
Det i senare delen af den nu föredragna punkten förekommande
uttrycket »nämnda bibliotek» föreställer jag mig måste afse det
bibliotek, Utskottet i sitt förevarande betänkande omförmält. Man
kan således bifalla punkten utan att först behöfva uttala sig om
benämningen å biblioteket, och detta så mycket hellre, som i det
Utskottets betänkande vidfogade förslag till aflöningsstat för biblio¬
teket det heter: »Förslag till stat för Kongl. biblioteket» men icke
för riksbiblioteket. Man vet sålunda mycket väl hvilket bibliotek
det är som afses, det må nu komma att heta »Kongl. biblioteket»
eller »riksbiblioteket». Att Kammaren blott på den grund, att Ut¬
skottet begagnat sig af uttrycket »nämnda bibliotek», bör behandla
i ett sammanhang två frågor, som icke ega det ringaste samband
med hvarandra, måste jag följaktligen motsätta mig.
Jag har redan i mitt förra anförande visat, hvilka ogentlig-
heter en sammanblandning af de båda frågorna kan medföra i af¬
seende å de olika propositionsyrkanden, som kunna komma att göras.
Jag har äfven fästat uppmärksamheten å de förvecklingar, som kunna
uppstå om Kamrarne stanna i olika beslut rörande de båda frågorna,
i hvilket fall torde kunna ifrågasättas, om äfven frågan om benäm¬
ningen å biblioteket bör i sammanhang med anslagsfrågan blifva
föremål för gemensam votering. Jag tror visserligen icke att så
skall komma att ske, men jag anser det vara lämpligast att åtskilja
de båda frågorna, hvilket lätt låter sig göras. Man kan nemligen
först taga i ompröfning Utskottets hemställan, huru vida Kongl. Maj:ts
förslag på det af Utskottet föreslagna sätt skall bifallas samt, sedan
beslutet härom fattats, företaga frågan om Utskottets hemställan
rörande benämningen å biblioteket. Jag kan för min del således
icke finna något hinder för eu delning af de båda frågorna, men
finner deremot ett ganska stort hinder för deras sammanblandning
och vidhåller derför mitt förra yrkande.
Herr Diss Olof Larsson: Det är visst icke mycket värdi
att tvista mera om Herr Bergs förslag; men för min del vet jag icke
hvarför man nu skall begagna ett annat förfarande än förut under inne¬
varande och förra riksdagar egt rum, och hvaremot Herr Berg icke pro¬
testerat. I fråga om Marinförvaltningens organisation t. ex. var nem-
Angående ny
aflöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
N:o 29. 6
Lördagen den 7 April, e. in.
Angående ny
aflöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
ligen Utskottets hemställan affattad på samma sätt som nu rörande
biblioteket; frågan om namnet afgjordes då på samma gång som frågan
om anslaget, men då gjordes icke någon anmärkning mot föredrag-
ningssättet. Jag tror derföre det icke Tara skäl att i detta speciella
fall begagna ett annat förfaringssätt, än för några få dagar sedan,
utan anser det lämpligast att nu gå till väga på samma sätt som då.
Härmed förklarades öfverläggningen angående föredragnings-
sättet vara slutad; och biföll Kammaren hvad Herr Clairfelt i af¬
seende derå föreslagit; hvaremot Herr Bergs förslag, i hvad det afsåg
framställande af särskilda propositioner å de yrkanden, som kunde
komma att göras beträffande Utskottets hemställan om uttalande åt
en åsigt rörande bibliotekets benämning, afslogs.
Derefter skedde, i öfverensstämmelse med nämnda beslut, upp¬
läsning jemväl af Utskottets förslag i mom. b, hvarpå
Herr Clairfelt ånyo erhöll ordet och anförde: Såsom bekant,
utgöres bibliotekets nuvarande tjenstemannapersonal, utom chefen,
Kongl. bibliotekarien, af eu vice bibliotekarie, två förste amanuenser
och en andre amanuens, således, chefen inberäknad, af inalles fem
personer. Sedan Riksdagen emellertid beviljat anslag till uppförande
af ett nytt bibliotekshus och det således var att förutse att biblio¬
tekets verksamhet skulle blifva vida större än den under förut varande
ogynsamma förhållanden kunnat vara, så ingick bibliotekarien till
Kongl. Maj:t den BO September 1875 med ett underdånigt memorial,
deruti han, under framhållande åt utaf hvilka afdelningar biblioteket
skulle bestå, nemligen: den svenska bokafdelningen med allt hvad
dertill hörde; den utländska bokafdelningen med hvad dertill hörde;
handskriftsamlingen; kart- och planschsamlingarne och den dag¬
liga expeditionen, omfattande allmänhetens betjenande vid besök på
stället och utlåningen, hemställer, att »då det torde få anses sjelf-
klart att tjenstemännens antal icke kan förblifva stationärt i en in¬
stitution, hvars material, under vår tids ofantliga kulturarbete, ökas
på ett sätt som näppeligen kan beräknas, och hvars anlitande oupp¬
hörligt stegras, så att nu mera Kongl. biblioteket icke ens kan
anses vara lokalt för hufvudstaden, utan i följd af de lättare kom¬
munikationerna har en allt mer vexlande publik i landsorterna, sär¬
skilt Upsala med dess många yngre studieidkare», tjenstemännens
antal i biblioteket torde böra bestämmas till en öfverbibliotekarie,
3 bibliotekarier, 3 förste och 3 andre amanuenser, eller tillsam¬
mans 10 personer.
Den komité, som af Kongl. Maj:t blifvit tillsatt för att upp¬
göra förslag till lönereglering för de centrala embetsverken och som
äfven haft sig förelagdt att uppgöra en sådan lönereglering för riks¬
arkivet och Kongl. biblioteket har, efter anstäld jemförelse mellan
Kongl. biblioteket i Stockholm och Kongl. biblioteken i Munchen,
Lördagen den 7 April, e. m.
7 N:o 29.
Dresden och Köpenhamn äfvensom det Klaasenska i sistnämnda
stad, kommit till den åsigt, att tjenstemännen vid vårt Kongl. bi¬
bliotek endast borde vara sjn till antalet, nemligen en chef eller
riksbibliotekarie, som komitén kallar honom, 2 bibliotekarier och 4
vice bibliotekarier.
När detta ärende samtidigt med frågan om omorganisationen
af riksarkivet för Kongl. Maj:t föredrogs, föreslog chefen för Eckle¬
siastikdepartementet på skäl, som jag icke vågar bestrida, att tjenste¬
männen i riksarkivet, inclusive chefen, skulle blifva 8, men in¬
skränkte deremot antalet tjensteman vid Kongl. biblioteket till det
af komiterade föreslagna, eller sju, chefen inberäknad. Vid genom¬
läsningen af Kongl. Maj:ts nåd. proposition angående statsverkets
tillstånd och behof och sedan jag tillika tagit del af hvad bibliote¬
karien anfört i sina underdåniga memorial, så väl det nyss nämnda
den 30 September 1875 som det livilket han, efter det komiterades
förslag utkommit, afgaf den BO Oktober 1876, tror jag mig dock
hafva funnit att skäl verkligen förefinnas för att bibliotekets tjenste¬
man till antalet borde sättas i samma kategori som riksarkivets
embets- och tjensteman. Jag har således icke väckt min motion på
grund af något löst hugskott, utan jag har föranledts dertill af den
utredning af saken som lemnats af Kongl. bibliotekarien, hvilken enligt
ruin uppfattning är den mest sakkunnige och kompetente person vi ega
att pröfva behofvet af de tjensteman, om Indika nu är fråga, och
hvars omdöme för mig egen lika så högt värde som komiterades ut¬
låtande, med all aktning i öfrigt för den utredning af frågan det¬
samma innehåller. Jag har utgått från den synpunkt att, då
böckerna i Kongl. biblioteket numera uppgå till ett antal af om¬
kring 200,000, under det att volymerna i riksarkivet endast utgöra
omkring 36,000, då biblioteket vidare enligt komiterades förslag
skall hållas öppet för allmänheten 5 timmar hvarje söckendag, under
det att riksarkivet endast skall vara tillgängligt 4 7, timmar dag¬
ligen, hvilken tid dock under Maj—Augusti månader kan utsträckas
till ett par timmar på eftermiddagen, om så särskildt begäres,
och då slutligen, såsom Kongl. bibliotekarien äfven påpekat,
det är alldeles antagligt att, när biblioteket blifvit inrymdt i sin
nya tidsenliga och vackra lokal, tilloppet af besökande och låntagare
skall blifva vida större än hittills varit händelsen, är det alldeles
gifvet att bibliotekets angelägenheter icke kunna skötas med ett
ringare antal tjensteman, än Kongl. Maj:t ansett nödigt för riks¬
arkivet. Komiterade hafva visserligen föreslagit, att man för sådant
ändamål skulle få begagna sig af anslaget till tillfälliga biträden;
men bibliotekarien har tydligt visat att för skötandet af göromålen
vid Kongl. biblioteket fordras större insigter och vidsträcktare erfa¬
renhet än man i allmänhet kan påräkna hos tillfälliga eller extra
biträden och derjemte äfvenledes visat svårigheten af att på detta
sätt kunna fästa skicklige personer vid biblioteket mot det obetyd¬
liga arfvodet af 1,000 eller 1,500 kronor om året, som de enligt komi-
Angående ny
aflöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
K:o 29. 8
Lördagen den 7 April, e. m.
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
terades förslag skulle erhålla, sedan de, såsom nu är händelsen med
några, gått såsom extra tjensteman vid biblioteket i 11 år, vid den
tid då betänkandet afgafs, och nu i fulla 12 år. Få desse tjenste¬
man icke snart ordinarie platser, blir följden sannolikt den, att de till
stor förlust för biblioteket och landet lemna sina nuvarande platser
och söka sin utkomst i andra länder, hvilket är så mycket antag¬
ligare, som dylika tjensteman icke äro bundne endast vid sitt hem¬
land, utan med sina mångsidiga kunskaper och sin språkkunskap
mottagas med uppräckta händer hvar som helst i utlandet.
Det är af dessa skäl och icke, såsom Utskottet synes förmoda,
af något löst hugskott jag väckt min motion.
Då emellertid ingen röst inom Stats-Utskottet höjt sig för min
motion och då Stats-Utskottet nedsatt antalet af riksarkivets tjenste¬
man till samma antal, som Kongl. Maj:t föreslagit för Kongl. biblio¬
teket nemligen sju, så har jag föga eller ingen förhoppning att
Riksdagen skall bifalla mitt förslag. Kongl. biblioteket så väl som jag
sjelf får väl trösta sig med den af reservanterne inom Utskottet ut¬
talade förhoppning, att, derest behof af flera tjensteman skall komma
att yppa sig, detsamma nog skall blifva fyldt. Jag antager att
detta behof snart nog skall komma att yppa sig och vill jag derföre
taga fästa på reservanternes löfte, att detsamma då äfven skall
blifva fyldt. Vinner jag icke under diskussionen något understöd
för min motion, något, hvarpå jag icke kan hoppas, skall jag således
icke göra något yrkande om bifall till densamma. Jag har endast
velat förklara anledningen hvarföre jag väckt motionen, och att det
icke skett på så lösa skäl, som man af Utskottets utlåtande skulle
kunna finna antagligt.
Men hvad jag vill fästa mig vid är den särskilda mening en af
denna Kammares ledamöter i Stats-Utskottet, en man, hvars röst i
Kammaren är mycket betydande och vägande och hvars åsigt vid
en blifvande omröstning troligen äfven kommer att blifva Kamma¬
rens, haft inom komitén, och hvilken åsigt blifvit af öfriga denna
Kammarens utskottsledamöter biträdd. Jag vill mot denna åsigt
nedlägga min protest. Han har nemligen ytterligare reducerat an¬
talet af Kongl. bibliotekets tjensteman med en person och nedsatt
detsamma till 6 eller endast en mera än biblioteket har nu, då det
är inrymdt i en mörk och otjenlig lokal, der lånesökande icke gerna
vilja infinna sig och der det intresse för biblioteket icke kan för¬
utsättas som säkerligen kommer till stånd, då Kongl. biblioteket
blir inrymdt i sin nya, vackra och ändamålsenliga lokal..
Reservanterne inom Utskottet hafva till stöd för reduktionen
åberopat det skäl, som den af mig åsyftade reservant inom komitén
anfört, nemligen jemförelsen med biblioteken i Munchen, Dresden
och Köpenhamn så väl beträffande böckernas antal som antalet tjenste-
män och aflöningen. Till bemötande af det skäl, som skulle ligga
i en sådan beräkning, anser jag mig endast behöfva åberopa hvad
Kongl. bibliotekarien säger i sitt senare utlåtande i frågan till
Lördagen den 7 April, e. ro.
9 N:o 29.
Kongl. Maj:t. Han yttrar der följande ord, som jag anser ganska
tänkvärda:
»Jemförelse med andra bibliotek bar vill äfven jag, såsom komitén,
sökt göra, men funnit att på denna väg intet säkert resultat kan
vinnas, ty, enligt hvad en gammal vishetsregel säger, lära alla lik¬
nelser halta. Ett hvart land, en hvar stad har sin publik, sina egen¬
domligheter, vanor, bruk och behof, som icke visa sig i de stati¬
stiska siffrorna; att rätt uppmärksamma och afväga alla de bestäm¬
mande faktorerna torde derför blifva omöjligt för den främmande
åskådaren och jag skulle ej tilltro mig ett rättvist bedömande utan
att som tjenstgörande på ort och ställe hafva, under icke allt för
kort tid, gjort nödvändiga iakttagelser. Erfarenheten är den bästa
läraren och det är på donna jag grundat mina framställningar».
När en person, som otvifvelaktigt och odisputabelt måste hafva
den största erfarenhet i afseende på bibliotekets handhafvande, yttrar
sig på detta sätt, så vill jag fråga, huru vida man kan, såsom reser¬
van terne i Stats-Utskottet gjort, grunda ett motsatt bestämdt om¬
döme endast på några siffror, sådana som dem livilka af reservanterne
åberopats. Dels kunna nemligen förhållandena vara väsentligen olika
i de länder, som sålunda blifvit anförda, mot hvad förhållandena äro
här, hvithet äfven Kongl. bibliotekarien påpekat, dels kan man, tror
jag, med siffror bevisa snart sagdt hvad man vill. Siffror tala vis¬
serligen; men de tala olika, allt eftersom de olika uppställas.
Jag tror således fortfarande, att det minsta antalet tjenstemän,.
hvarmed biblioteket kan åtnöja sig, är det som af Kongl. Maj:t
blifvit föreslaget. Då jag emellertid, som jag redan nämnt, icke kan
yrka bifall till min motion, så vill jag på det varmaste anhålla om
bifall till Kongl. Maj:ts proposition i afsende på antalet af tjenstemän
vid biblioteket.
Hvad angår bibliotekariens lön, så är det visserligen sant,,
såsom på förmiddagen nämndes, att bibliotekarien sjelf i sitt under¬
dåniga memorial den JO September 1875 föreslagit öfverbibliote-
kariens lön till 7,000 kronor; men bibliotekarien visste icke då att
komitén, hvars åsigt i frågan han icke kände, föreslagit att biblio¬
teket, likasom riksarkivet, skulle skiljas från Ecklesiastikdeparte¬
mentet och blifva ett sjelfständigt embetsverk. Han har ock i sitt
senare afgifna underdåniga utlåtande öfver komiténs förslag af
denna anledning ansett, att lönen borde höjas till 7,500 kronor.
Jag delar fullständigt den åsigt, som på förmiddagen här utta¬
lades, att bibliotekariens tjenstegöromål och tjenstebefattning äro
mindre ansvarsfulla än riksarkivariens, och tror således af denna
anledning äfven att bibliotekariens lön skulle kunna bestämmas
något lägre än riksarkivariens, eller att 7,000 kronor skulle för
honom kunna vara tillräckligt. Men jag delar ock den åsigt, som
af Kongl. Maj:t uttalats, att chefen för ett embetsverk icke bör hafva
något ålderstillägg, utan endast en fix lön. Då jag emellertid vet,
att Första Kammaren obetingadt bifallit Kongl. Maj:ts förslag om
Angående ny*
ajlöningsstat,
för Kongl.
biblioteket
(Forts.)
Nso 29. 10
.Angående ny
aföningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
Lördagen den 7 April, e. m.
eu aflöning af 7,500 kronor för Kongl. bibliotekarien eller riks¬
bibliotekarien, såsom lian af Utskottet benämnes, sa vill jag, för att
icke splittra meningarne vid en blifvande votering, yrka att lönen
för bibliotekarien bestämmes till 7,500 kronor.
Hvad slutligen angår benämningen för Kongl. biblioteket, så
anser jag på de skäl eu ledamot i komitén, Herr Bibliotekarien
Styffe anfört, att biblioteket lämpligast bör heta »Kongl. biblioteket»
och icke »riksbiblioteket».
Men jag skulle likväl helst önska, att denna fråga öfverlemna-
des till Kongl. Maj:ts afgörande i sammanhang med uppgörandet af
de detaljbestämmelser och den arbetsordning Kongl. Maj:t kan komma
att för biblioteket utfärda, och vill således i denna del icke gorå
något yrkande. Emellertid yrkar jag, att Kongl. Maj:ts förslag i af¬
seende å tjenstmännens antal måtte af Kammaren antagas, äfvensom
att lönen för bibliotekets chef fastställes till 7,500 kronor.
Herr Kiss'Olof Larsson: För min del skall jag taga mig
friheten att yrka utslag å Utskottets betänkande och bifall till den
vid detsamma fogade, af Andra Kammarens ledamöter inom Utskot¬
tet afgifna reversation. Emellertid behöfver jag icke upptaga till
besvarande den siste talarens yttrande, i hvad det rörde hans egen
motion, enär han icke yrkade bifall till densamma, utan till Utskot¬
tets hemställan, hvilken på det hela taget öfverensstämmer med
Kongl. Maj:ts förslag. Den ärade talaren hade icke något annat
egentligt skal för sm åsigt, än det att chefen för biblioteket ut¬
talat sig i den retning, som han nämnde; bibliotekarien hade sagt
att så borde det vara, och derför borde det så vara; det argumentet
var för den talaren afgörande. Detta var hufvudargumentet i lians
resonnement. Men då den ärade talaren sa uteslutande stöder sig pa
bibliotekschefens uttalade åsigt i saken, så förvånar det mig verk¬
ligen att lian, ehuru chefen yttrat att verket behöfde minst 10
tjensteman och 8 vaktmästare, slutade med att yrka bifall till
Kongl. Maj:ts förslag, enligt hvithet tjenstepersonalens antal skulle
blifva vida mindre. Häraf vill det synas, som skulle det stora för¬
troende, som han sagt att man bör hysa för den ifrågavarande em-
betsmannen, dock svikit honom sjelf. Något besynnerligt förefaller
det ock, att, då på förmiddagen det var fråga om ordnandet af
riksarkivets stat, den ärade talaren icke framstälde något yrkande
i öfverensstämmelse med de åsigter, som af chefen för detta verk
blifvit uttalade. Man skulle häraf kunna sluta, att hans förtroende
för det senare verkets chef icke är lika stort som för det förra.
Den ärade talaren anförde emellertid äfven ett annat skäl för
sitt yrkande om ett större antal tjensteman, än reservanterne före¬
slagit, nemligen det att, då bibliotekets lokal blifvit betydligt för¬
bättrad, detta medförde behofvet af flere tjensteman, än biblioteket
hittills haft. Detta är dock ett skäl. som i min tanke icke torde
förtjena något afseende. Jag hade nemligen eljest trott, och det
Lördagen den 7 April, e. m.
11 N:o 29.
torde äfven vara allmänna meningen, att, då ett embetsverks lokaler
äro svåra och otillgängliga, det behöfs flere tjensteman, än om lo¬
kalerna äro inrättade på ett beqvämt och tidsenligt sätt. Detta är
en sak, som jag tycker ligga så nära till hands, att det verkligen
förvånar mig, att någon kan framkomma med ett påstående, som
innebär raka motsatsen.
För min del får jag säga, att, huru stort förtroende jag än
hyser för våra tjenstemän och äfven för chefen för bibliotekek jag
dock icke vill obetingadt skrifva under hvad dessa i fråga om tjenste-
männens antal och deras aflöning anse vara det rätta. I fråga om
lönebeloppen skulle jag kunna hafva lust att här göra ett yrkande,
men då jag härutinnan icke reserverat mig, skall jag icke framställa
något sådant. Såsom medlem af den ofta nämnde komitén, som hade
att uppgöra förslag till reglering af de förvaltande verkens aflönings-
förhåilanden, ansåg jag att lönerna för de nu ifrågavarande tjenstemän-
nen borde sättas lägre än komitén och sedermera Kongl. Maj:t och
Stats-Utskottet föreslagit, men jag ansåg mig böra i denna underordna
mig det beslut Riksdagen kan behaga fatta. Det är emellertid icke
längre än ett år tillbaka, då Riksdagen bestämde antalet och lönerna
för tjenstemännen vid Upsala och Lunds bibliotek. Då hade Kongl.
Maj:t och Riksdagen helt andra åsigter än nu, och ansågo att tjenste¬
männen vid dessa bibliotek icke behöfde vara så många och ej heller
hafva så stora löner, som nu är föreslaget i fråga om biblioteket i
hufvudstaden. Det är först i år, som man ansett att detta senare
bibliotek behöfver större förmåner än de begge andra biblioteken.
Jag kan dock icke, för min del, finna någon rimlig anledning, hvar¬
före efter Riksdagens beslut i fjor beträffande biblioteken vid uni¬
versiteten en sådan väsentlig olikhet i löneförmåner i fråga om samma
slags tjenstemän här i hufvudstaden skall ega rum. Och det var
derföre som jag inom omnämnda komité icke kunde undgå att re¬
servera mig äfven mot lönerna, enär jag i fjor var med om beslutet,
och att tro det regering och Riksdag skulle vilja gynna det ena
bibliotekets tjenstemän framför det andra i afseende å lönerna, det
skulle hafva varit att hysa en förnärmande tanke om de båda stats¬
makterna.
Den siste talaren yttrade, att det icke vore lämpligt att jem¬
föra förhållandena hos oss med dem i andra länder, då det vore
fråga om att bestämma våra tjenstemäns antal och deras aflönings-
förhållanden. Ja, nog känner man till den saken, att, då det här i
Sverige blir fråga om inrättandet af några nya tjenster, så åberopar
man visserligen till en början förhållandena i utlandet, säger att der
har man det eller det och derföre måste äfven vi ha det, men när
man sedan kommer till kostnaden, då går det alldeles icke an att
taga hänsyn till hvad samma sak kostar i andra länder, utan då
vill man ofta att vi skola betala en 50 procent eller mera utöfver
hvad samma sak kostar i andra länder. Så har man nu påstått, att
för skötandet af biblioteket här i Stockholm skulle behöfvas icke
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
N:o 29. 12
Angående ny
afiöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
Lördagen den 7 April, e. m.
mindre än tio tjensteman, deraf sju ordinarie och tre extra, och såsom
skäl för behofvet af ett så stort antal tjensteman anför man dels
att biblioteket nu skall från en mörk och olämplig lokal flyttas till
en annan som är ändamålsenlig, der det mera kommer att begagnas,
och dels att någon gång i tidernas längd en högskola kommer att
upprättas i Stockholm, o. s. v. Ingendera af dessa båda omständigheter
anser jag dock nu böra tagas i betraktande vid bestämmandet af
antalet tjenstemän vid riksbiblioteket. När dessa saker inträffat,
då, men först då, får man öka antalet tjenstemän, om det så erfordras.
Om man behagar granska förhållandena vid biblioteket här i
Stockholm och biblioteken i utlandet, så skall man äfven finna, huru
ojemförligt bättre lottadt i afseende på så väl antal tjenstemän som
anslag till tjenstemäns löner, riksbiblioteket är i jemförelse med
dessa bibliotek; och samma resultat visar äfven en jemförelse mellan
biblioteket här i Stockholm och våra universitetsbibliotek, riks¬
biblioteket och Upsala bibliotek kunna vara i det närmaste lika stora;
bokantalet uppgifves visserligen i Stockholm till 200,000 och i Upsala
till endast 175,000, således 25,000 mindre på det senare stället, men
jag tror att det torde vara svårt att med någon bestämdhet angif¬
va bokantalet vid stockholmsbiblioteket, då der icke finnes någon
fullständig katalog. För biblioteket i Stockholm begäres nu emellertid
enligt Kongl. Maj:ts och komiténs förslag en summa af 37,700 kronor,
hvilken summa, om man dertill lägger ålderstilläggen, blir ännu högre,
under det att anslaget till det nästan lika stora biblioteket i Upsala
utgör allenast 17,300 kronor, således vida mera mera än dubbelt
för stockholmsbiblioteket. Någon skulle kanske kunna tro, att till
en sådan olikhet i afseende på kostnaden ett skäl kunde finnas deri,
att biblioteket i Stockholm möjligen anlitas mera än upsalabiblio-
teket; men så är aldeles icke förhållandet, ty ser man efter, så be-
finnes antalet årligen utlemnade boklån utgöra i Stockholm 2,600,
men i Upsala deremot 3,100; således vida mera på det senare stället
än på det förra. Någon uppgift angående antalet besökande lemnas
icke från våra bibliotek, så att i det afseendet kan någon jemförelse
mellan Stockholm och Upsala icke göras. Emellertid får man an¬
taga, att antalet boklån och antal besökande stå i ungefärligt för¬
hållande till hvarandra. Då nu Kongl. Maj:t och Riksdagen ansett
fem ordinarie tjenstemän tillräckliga för att sköta biblioteket i Up¬
sala, så kan det icke annat än förefalla förvånande, att man kan
påstå att för det ungefär lika stora biblioteket i Stockholm skall
behöfvas dubbelt så stort antal tjenstemän, ordinarie och extra or¬
dinarie, och som kosta mer än dubbelt så mycket.
Se vi åter på förhållandena vid de utländska biblioteken och
bland dem det, som torde för en jemförelse med biblioteket i Stock¬
holm ligga närmast till hands, nemligen Kongl. biblioteket i Kö¬
penhamn, så utgör bokantalet der 475,000. Visserligen variera
uppgifterna derutinnan, i det danska statskalendern upptager antalet
till 500,000, då deremot löneregleringskomitén uppger det vara
Lördagen den 7 April, e. m.
13 N:o 29.
470,000, men enligt en uppgift, som jag på begäran erhållit från
Kongl. bibliotekarien i Köpenhamn, och som väl sannolikt är af
något yngre datum än den komitén haft att tillgå, uppgår bokan¬
talet, som sagdt, till 475,000. Då man nu finner att detta biblio¬
tek kan förvaltas för eu kostnad af 21,184 kronor, så torde det
böra ursäktas, om man anser att biblioteket i Stockholm med icke
hälften så stort bokantal borde kunna kosta något mindre än de
38,800 kronor, utom ålderstillägg, som Kongl. Maj:t begärt. Jag
känner icke, hurudan lokal biblioteket i Köpenhamn har och så¬
ledes icke heller om den är sådan att den fordrar mindre antal tjen¬
steman, men jag skulle tro att den icke i ändamålsenlighet kan
öfverträffa den nya lokalen för biblioteket i Stockholm, då den
lokal, som ännu begagnas af biblioteket i Köpenhamn, är 200 år
gammal och man således icke varit i tillfälle att der införa nyare tiders
förbättringar. Detta bibliotek skötes emellertid af tre ordinarie
tjensteman, hvartill komma 6 extra ordinarie, s. k. assistenter. Der
kunna således inalles 9 tjensteman hinna med att sköta ett biblio¬
tek af 475,000 band, men här i Sverige behöfver man 10 tjenste¬
man, deraf 7 ordinarie och 3 extra ordinarie, för att sköta ett bi¬
bliotek med endast 200,000 volymer. Jag tycker nästan det låter
förnärmande för oss svenskar, att hos oss det skall behöfvas ett
större antal tjensteman för att sköta ett icke hälften så stort bi¬
bliotek, och att det skulle ligga i våra tjenstemäns eget intresse
att icke på detta sätt framhålla sin svaghet, att icke kunna utföra
åtminstone hälften så mycket arbete som tjenstemännen i andra
länder. Nu skulle kanske någon vilja invända, att utlåningen är
större här än i Köpenhamn, men då ber jag att få upplysa, att under
det antalet boklån i Stockholm årligen uppgår till 2,600, så utgör
det i Köpenhamn 7,800, således tre gånger så mycket som i Stock¬
holm. Ser man åter på antalet böcker framlagda till begagnande på
stället, så utgör det i Stockholm omkring 10,000 men i Köpenhamn
21,100, således, äfven detta, mer än dubbelt så mycket som i Stock¬
holm. Med alla dessa förhållanden för ögonen, förefaller det åtmin¬
stone mig högst besynnerligt, att någon kan ifrågasätta ett högre
antal tjensteman för Kongl. biblioteket i Stockholm än hvad reser-
vanterne föreslagit.
Jag får tvärtom för min del förklara att, om någon här skulle
sätta i fråga att minska det antal tjensteman, som reservanterne
föreslagit, så skulle jag icke kunna säga ett ord till bemötande af
en sådan framställning; ty jag skulle icke kunna framdraga något
skäl till försvar ens för den siffra, hvarvid reservanterne stannat.
Då nu emellertid den lyckliga omständighet inträffat, att någon
dylik framställning icke skeft, har jag endast att vända mig emot
dem, hvilka påyrkat ett större antal tjensteman, än som i reserva¬
tionen föreslagits. Ser man då på förhållandena i Danmark, der,
såsom jag redan nämnt, riksblioteket innehåller 500,000 bokband
med ett antal boklån för år af 7,800, så förvaltas detta bibliotek
Angående ng
ajlöningsstat
för Kongl
biblioteket.
(Forts.)
J?:o 29. 14
Lördagen den 7 April, e. m.
Angående ny
aflöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
af allenast fem tjensteman för en sammanlagd kostnad af cirka
21,000 kronor. Vid biblioteket i Miinchen, hvilket innehåller 800,000
band och hvarest antalet boklån för år uppgår till 20,000 — för
att nu icke tala om de besökandes antal, hvilket derstädes utgör
årligen omkring 10,000 — uppgår tjenstemännOTS antal till allenast
tretton. Huru många af dessa, som äro ordinarie, derom är jag
för närvarande icke i tillfälle att meddela någon upplysning. Detta
sistnämnda bibliotek är emellertid fyra gånger så stort som vårt
och förvaltas likväl med ett i förhållande till vårt så ringa antal
tjensteman. Och jag tror att med hvilket större bibliotek i Europa,
med undantag af sådana som t. ex. i London och Paris, man än
jemför det Kong!, biblioteket i Stockholm, med det antal tjenste¬
man detsamma enligt reservanternes förslag skulle erhålla, så skall
man nödgas medgifva att detta senare är det lyckligare lottade.
Nu säger man, att de nuvarande tjenstemännens antal är allt
för ringa för att de skola kunna medhinna så väl de omfattande
katalogiseringsarbeten, hvilka äro oundgängligen nödvändiga, som
i öfrigt hvad som för bibliotekets fullständiga ordnande kan påfor¬
dras. Jag vågar icke bestrida att mycket i fråga om katalogisering
och ordnande af biblioteket återstår att önska. Jag måste tvärtom
vitsorda att så är. Men om man påstår att anledningen härtill är
att söka i tjenstemännens ringa antal, så har man också dermed
medgifvit, att våra tjensteman icke förmå att åstadkomma hälften
af det arbete, som andra länders bibliotek hafva att uppvisa. I
den skrifvelse, som jag förut åberopat, uppgifves, att man vid biblio¬
teket i Köpenhamn har de mest fullständiga kataloger öfver bok-
samlingarne, i hvilka kataloger dessa samlingar äro upptagna dels
systematiskt efter de olika vetenskapsgrenarne, dels ock efter de
olika författarnes namn. Der har man sålunda medhunnit att kata¬
logisera 500,000 band, under det man hos oss icke kunnat åstad¬
komma ett sådant arbete, omfattande allenast hälften eller till och
med mindre än hälften så stora boksamling. Jag tror att det skall
blifva svårt att uppvisa några öfvertygande skäl för antagandet af
Utskottets förslag i fråga om tjenstemännens antal. Åtminstone
skulle det för mig vara ett stort nöje att i sådant afseende få höra
andra och bättre skäl, än som den Kongl. bibliotekarien i sitt af-
gifna utlåtande och den siste värde talaren anfört. Felet ligger,
efter min öfvertygelse, deri att det Kongl. biblioteket lagt före¬
trädesvis an på att samla ihop och lägga på hög. Dermed har
man varit till den grad ifrig att man, efter hvad jag hört uppgif¬
va, ofta begagnat sig af mindre vanliga medel. Men härmed har
man också låtit sig nöja. Man har visserligen börjat att katalogi¬
sera; men efter någon tid har man funnit det system, efter hvilket
arbetet påbörjats, mindre lämpligt och påbörjat arbetet på nytt.
Jag tror för min del att, när nu biblioteket inflyttas i en ny lokal,
der bättre tillfälle till dess ordnande förefinnes, det af reservan-
terne föreslagna antalet tjensteman skall befinnas tillräckligt för
Lördagen den 7 April, e. m.
15 N:o 29.
ett så fullständigt ordnande af biblioteket, att man en gång skall
kunna fa vetskap om hvilka skatter deri ligga fördolda, ocli äfven
kontroll på att de icke förskingras.
Hvad vidare beträffar vaktmästarnes antal, så har detsamma af
bibliotekarien föreslagits till åtta. Komiterade hafva åter i likhet
med Kongl. Maj:t föreslagit fem, hvilket antal af reservanterne
nedsatts till tre. Ser jag nu på förhållandet i detta afseende vid
Upsala bibliotek, så finner jag att Kongl. Maj:t i fjor der föreslog
endast två vaktmästare, hvilket ock Riksdagen ansåg tillräckligt.
Der hade vederbörande icke tänkt sig större antal, och dervid fick
det bero. Vederbörande anse, att der skola två hinna med hvad
fem skola göra här.
Då man dessutom vid biblioteket i Köpenhamn kan reda sig
med två vaktmästare (der finnas ej mer än två) till betjenande af
det stora biblioteket, och det stora antal besökande derstädes, så
kan jag icke fatta, att man här skulle behöfva ett så stort antal
vaktmästare. I den af mig ofta nämnda skrifvelsen från Köpen¬
hamn upplyser man mig, att så väl tjenstemännens som vaktmästar¬
nes antal vid dervarande bibliotek befunnits tillräckligt, och att
någon framställning om dess ökande derföre icke varit gjord.
Det enda hvaröfver man klagar är, att aflöningen är ringa; och
detta tror jag äfven är en befogad anmärkning, då t. ex. den sämst
aflönade assistenten der icke har mer än 1,097 kronor och några
öre i arfvode. Jag tror att alla dessa omständigheter skola utgöra,
goda skäl för afslag å Utskottets betänkande i den nu föredragna
punkten och bifall till den af denna Kammares utskottsledamöter
deremot afgifva reservation.
Hvad bibliotekets benämning angår, anser jag att det bör kallas
»riksbiblioteket.'» Vi hafva ju antagit henämningarne »riksarkiv»,
»riksantiqvarie» m. fl. Då härtill kommer att Hans Maj:t Konungen
har ett enskildt bibliotek, hvilket med rätta bör benämnas »Kongl.
biblioteket», tycker jag att ifrågavarande biblioteks benämning »riks-
bibliotek» är i alla afseenden den lämpligaste.
Jag yrkar bifall till den af mig jemte öfrige utskottsledamö-
ter från denna Kammare afgifna reservation.
Herr Axel Bergström: Herr Talman! Af alla offentliga
institutioner i vårt land har säkerligen ingen befunnit sig i så djup
och beklagansvärd lägervall, som Kongl. biblioteket. Hvarje bildad
svensk, som besökt detta bibliotek, har säkerligen känt sin kind
brännas af blygselns rodnad öfver både de bristfälliga lokaler, hvar¬
uti våra bokskatter förvarats, och det oordnade och otillfredsstäl¬
lande skick, hvaruti dessa bokskatter befunnit sig. En utsigt till
något bättre öppnades genom Riksdagens frikostighet att bevilja
anslag till uppförande af ny biblioteksbyggnad. Sedan denna när¬
mat sig sin fullbordan, ålåg det bibliotekarien att inkomma med
förslag till ny stat och de nya tjenstemän, som kunde behöfvas.
Angående ny
aföningsstai
för Kongl.
biblioteket*
(Forts.)
N:o 29. 16
Lördagen den 7 April, e. m.
,.Angående ny
aflöning sstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
De två memorial, som hall till Kongl. Maj:t i underdånighet öfver-
lemnat, hafva genom bibliotekariens försorg blifvit Riksdagen del-
gifna, det ena är afgifvet i September 1875 och det andra den 13
Oktober 1876. Jag vill icke fördölja, att jag af dessa memorial
erhållit det intryck, att det hade varit bäst om bibliotekariens för¬
slag blifvit lagdt till grund för den Kongl. propositionen. Bibliote¬
karien har yttrat: »Val kan Kongl. biblioteket stanna qvar på ett
lägre steg af utveckling och gagnande verksamhet; detta är onek¬
lig! och bevisas af mångårig, bedröflig erfarenhet. Men sådant är
icke det mål, hvartill mitt underdåniga förslag af den BO September
1875 syftar; jag har helt naturligt eftersträfva! ett högre, det större
gagnet, det efter våra förhållanden bästa möjliga.» Då emellertid
Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartement icke accep¬
terat bibliotekariens förslag, utan inskränkt detsamma, torde det
väl vara föga utsigt till framgång för ett yrkande om bifall till
Herr Clairfelts motion, och ehuru jag hyser stora sympatier för
hvad han föreslagit, afstår jag således från att göra något yrkande
i denna rigtning. Jag vill dock bemärka, att hvarken regeringen
eller Stats-IJtskottet skipat lika rätt emellan riksarkivet och biblio¬
teket; Utskottet har visserligen föreslagit lika många tjensteman
för begge dessa institutioner, men för riksarkivet är föreslaget tre
tjensteman i andra och tre i första lönegraden, då deremot för
biblioteket föreslås endast två tjensteman i andra men fyra i första
lönegraden. Rättvisa och billighet hade bjudit, att äfven här före¬
slagits tre tjensteman i andra lönegraden, helst bibliotekarien visat
att inom biblioteket finnas åtminstone fyra särskilda afdelningar,
af hvilka en, nemligen den svenska, bör förestås af honom sjelf,
och de öfriga tre af tjensteman i andra lönegraden. Med afseende
■emellertid på den behandling frågan ifrån början rönt och vid den
utgång densamma fått i Första Kammaren, är det icke den minsta
utsigt att vinna något annat, än möjligen bifall till Kongl. Maj:is
proposition; och under antagande och förutsättning att regeringen
gerna ser, att ett sådant bifall erhålles, vågar jag framställa ett
yrkande i denna rigtning.
I händelse den Kongl. propositionen bifalles, kommer naturligen
att försvinna detta Stats-Utskottets förslag i första punkten, att
man skulle uttala den åsigten, att biblioteket hädanefter bör få namn
af riksbiblioteket. Först och främst tillåter jag mig nemligen an¬
märka, att jag icke vet, att någon motion föreligger, som kunnat
gifva Stats-Utskottet någon impuls att föreslå Riksdagen att uttala
någon åsigt om namnet. För det andra borde Stats-Utskottet veta,
att denna institution i en af våra grundlagar, nemligen Tryckfrihets¬
förordningen, benämnes Kongl. biblioteket; och jag befarar, att,
om en sådan åsigt blefve framburen till Kongl. Maj:t samt Kongl.
Maj:t -— hvilket jag likväl saknar anledning antaga — vid en dylik
framställning skulle fästa något afseende och sålunda benämningen
komma att blifva »riksbiblioteket», boktryckarne möjligen skulle
Lördagen den 7 April, e. m. 17
saga: Grundlagarne ålägga oss visserligen att aflemna ett exemplar
af våra tryckta skrifter till Kongl. biblioteket, men icke till Riks¬
biblioteket. Det är slutligen ett faktum, att på den nyuppförda
biblioteksbyggnaden redan står, om jag icke misstager mig, Kongl.
biblioteket; en anhållan, -att denna institution skulle kallas Riks¬
biblioteket bordo väl då vara beledsagad af en anhållan att lvongl.
Maj:t ville föranstalta om utplånande af den på den uppförda by<w-
naden redan befintliga inskriften.
Det har under förmiddagens lopp talats om att göra en liten
fråga till en stor. För min del anser jag att frågan om en rätt¬
färdig och billig lön åt riksarkivarien icke var någon liten fråga;
men Stats-Utskottets ifrågavarande förslag kan icke annorlunda ka¬
rakteriseras än såsom ett försök att upptaga till behandling en
mycket liten fråga; frågor om namn äro nemligen alltid små frågor.
Då det emellertid är antagligt, att Kongl. Maj:ts proposition
icke vinner denna Kammares bifall, anhåller jag att få in subsidium
framställa det yrkande, att, äfven om Kammaren skulle vilja bifalla
punkten a, i Utskottets betänkande, denna mellanmening: »jemte
uttalande af den åsigt, att Kongl. biblioteket hädanefter bör be¬
nämnas Riksbiblioteket», måtte utgå.
7 O
Herr Per Nilsson i Espö: Herr Talman! Såsom enskild
man har jag ganska stora pretentioner på de offentliga biblioteken.
Jag bär också många gånger besökt eu del af dem och dervid blif-
vit på ett ovanligt utmärkt sätt bemött: man bär med all möjlio-
beredvillighet lernnat mig de upplysningar, jag önskat att erhålla”
Men under dessa besök har jag kommit till insigt om att just i afse¬
ende å det bibliotek, hvarom nu är fråga, det må nu kallas Kona!, eller
Riksbiblioteket, återstår ofantligt mycket att önska, om det skall
komma i sadant skick, att det motsvarar de fordringar, man kan
vara berättigad att ställa på detsamma.
Den person, som nu i många år förestått bibliotekariebefattnin-
gen^ och jemväl uppsatt den underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t
angående bibliotekets och dithörande förhållandens ordnande för
framtiden, har dyrt fått betala den erfarenhet han under denna sin
långa tjenstetid i detta afseende förvärfvat, derigenom att han'un¬
der sitt arbete i de nuvarande osunda bibliotekslokalerna fått sin
helsa bruten. Men ännu har lian dock sina själskrafter qvar, och
derföre har han ock kunnat sundt och allvarligt framställa sina
åsigter uti det för regeringen framlagda förslaget" Deruti uttrycker
han, bland annat, den önskan att tjenstemännens vid biblioteket
antal matte blifva 10. Kongl. Maj:t bär dock i sin proposition
fästat stort afseende vid komiterades förslag — hvarom man natur¬
ligtvis ej kan hafva mycket att säga — och med anledning deraf
något af kol tat tjenstemännens antal. Ståts-Utskottet har, såsom en
föregående talare redan visat, i detta afseende gått ännu längre
Andra Kammarens Prof. 1877. N:o 29. 2
Jf:o 29.
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
N:o 29.
18
Lördagen den 7 April, e. in.
Angående ny En talare från Dalarne har anstalt en jemförelse mellan det
aflöning.-;,it åt j£ongp biblioteket och en del utländska bibliotek. Det var verk-
^yblätthet kgen intressant att erfara, att man äfven från det hållet kunde någon
* !°é 6' gång fä höra talas om, huru de hafva det i utlandet. Jag säger
' or s'; att detta var intressant att erfara, emedan man alltid, då det
varit fråga om något nytt och till stöd derför åberopat förhållan¬
den från utlandet, af den ärade talaren på dalabänken bemötts med
den invändningen, att vi ej skulle bry oss om utlandet utan, endast
rätta oss efter förhållandena i vårt eget land.
Den vittra komité, som Kongl. Maj:t tillsatte för denna frågas
utredning, har uti sitt underdåniga betänkande hufvudsakligen visat
oss huru en del utländska bibliotek skötas. Men komitén har för-
sigtigtvis endast hållit sig vid de minst gynnade bland dessa bi¬
bliotek. Det skulle derföre verkligen hafva varit af stort intresse,
om herrar komiterade uti samma betänkande äfven visat oss, huru
de mera gynnade utländska biblioteken skötas, exempelvis biblioteken
i London, Paris, Petersburg och Berlin, om Indika jag särskildt
vet att de äro mycket mer gynnade än de af komiterade åberopade
biblioteken i Köpenhamn och Dresden. Jag har äfven något litet
reda på biblioteksförhållanden a i Köpenhamn, hvars bibliotek jag
några gånger besökt. Om de öfriga, här ofvan nämnda biblioteken
har jag deremot ej annan kännedom än den som jag erhållit ur
böcker. Biblioteket i Köpenhamn är ett gammalt bibliotek, som
blef grundadt och på ett utmärkt sätt ordnadt under Danmarks stor¬
hetstid, och till följd deraf mycket mera lättskött än vårt Kongl.
bibliotek. Dresdenerbiblioteket blef för en tid sedan ombygdt. Den.
som erinrar sig hvad tidningarne omförmälde om de summor, som
för detta ändamål af sachsiska staten offrades, kan lätt inse att nu¬
tidens fordringar på ett ändamålsenligt ordnande och deraf följande
lätthet i bibliotekets skötande dervid äfven blifvit tillgodosedda. Om
vårt eget Kongl. bibliotek veta vi deremot alla, att dess ställning
för närvarande är dålig.
Men det sunda stadgandet i 1661 års kansliordning, att till
riksbiblioteket skulle aflemnas ett exemplar af allt som blefve tryckt
inom Sverige, har haft det goda med sig, att biblioteket ökats mer och
mer för hvarje år. Hvem skulle väl dessutom vilja förneka nyttan
af en dylik samling på ett enda ställe, der man kan blifva i till¬
fälle att se allt hvad som inom landet blifvit af trycket utgifvet! För
historie-forskare åtminstone är det af allra största vigt, att sålunda
hafva att tillgå och kunna åberopa alla möjliga källor vid utgif¬
vande! af sina skrifter, vare sig dessa omfatta kulturhistorien eller
annan historia. Just af dylika småskrifter lemnas det bästa material
för bedömande af ett samhälles utveckling inom dess lägre kretsar.
Men för att samla och ordna allt detta tarfvas mycket arbetete och
mycket omdöme, om arbetet skall skötas väl. Först och främst är det
för bibliotekstjenstemaunen icke så lätt att veta, huru mycket af dy¬
likt s. k. småtryck som finnes, så framt icke hvarje boktryckare är nog
Lördagen den 7 April, e. m.
19 N:o 29.
samvetsgrann att till riksbiblioteket aflemna ett exemplar af allt
hvad som tryckes på hans officin. Men så har icke skett och sker
icke ens nu. Här utges visserligen kataloger öfver i Sverige tryckta
skrifter, men vid en granskning af dem skall man finna, att långt
ifrån allt dylikt tryck kommit biblioteket till hända. Detta vet
jag af egen erfarenhet, emedan jag i min lilla boksamling har exem¬
plar af tryck, som icke finnes i riksbiblioteket, bland annat af skrifter
som blifvit tryckta i min hemtrakt, men icke kommit ut i bok¬
handeln.
Riksbiblioteket krafvel- således, för att skötas väl, ofantligt
mycket arbete. Då härtill kommer, att ordnandet af riksbiblio-
tekets samlingar i den nya lokalen ännu icke egt rum, utan före¬
står, så lärer man icke kunna undgå att inse nödvändigheten af att
för ändamålet anskaffa tillräckliga arbetskrafter, så att vi en gång
må kunna få biblioteket så ordnadt, att det uppfyller sitt ändamål.
Många af förenämnda småskrifter hafva under en följd af år
icke varit tillgängliga i riksbiblioteket, utan bibliotekarien har oftast
endast med ledning af utdelade kataloger vid förestående bokauk¬
tioner kunnat få reda dä dem samt nödgats passa på vid dylika
auktionstillfällen och der inköpa, dock mången gång till ganska
höga pris.
Jag upprepar ännu eu gång att, med kännedom om dessa miss¬
förhållanden, det blir nödvändigt att se till att desamma så fort
som möjligt varda afhjelpta.
Vill man anställa en jemförelse emellan ofvannämnda föreskrift,
att till riksbiblioteket skall aflemnas ett exemplar af allt hvad inom
riket af trycket utgifves, med förhållandet i enahanda afseende be¬
träffande de utländska biblioteken, så kan jag icke upplysa huru
dermed i allmänhet förhåller sig. Hvad särskild! det danska riks-
bibliotebet beträffar, har jag icke fullt reda på, huru vida aflemnandet
af tryckta skrifter till detta bibliotek blifvit vederbörande boktryc¬
kare ålagdt. Jag betviflar, att någon dylik skyldighet är dem ålagd;
men kanske reservanten på dalabänken, som väl har bättre reda
på den saken, derom kan lemna tillförlitlig upptining. Men så
mycket har jag dock mig bekant, att hvad riksbiblioteket i London
vidkommer, så finnes der alldeles icke någon samling af s. k. små-
tryck, som är med vår jemförlig, utan man låter sig vid inköpen
endast bestämmas af tycke och smak. Deremot har man i Frank¬
rike sig ålagdt att till riksbiblioteket i Paris inlemna ett exemplar
icke allenast af alla skrifter som tryckas, utan äfven af alla litogra¬
fier; ja, man har gått så långt i detta hänseende, att till och med
af alla etiketter, som i landet tillverkas, ett exemplar måste aflemnas,
hvadan af detta slags tryck hela föror insändas till biblioteket från
landsorterna. Det skulle derföre hafva varit ganska intressant att
få veta på hvad sätt, med huru många tjensteman och för hvilken
kostnad sist nämnda bibliotek skötes. Naturligtvis kunde det dock aldrig
blifva fråga om att vi svenskar i detta hänseende skulle vilja ställa
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
N:o 29. 20
Lördagen den 7 April, e. in.
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
oss i jemnbredd med en sådan stormakt som Frankrike. Men en
utredning af förhållandena äfven i nu nämnda fall hade må hända
kunnat tjena till ledning vid bedömande af nu förevarande fråga.
När man vidare vill anställa eu jemförelse mellan vårt riks-
bibliotek å ena sidan och det i Köpenhamn å den andra, så må man
betänka, att i Köpenhamn icke råder samma förhållande som hos oss,
hvilka hafva blott ett enda stort bibliotek, utan der finnes äfven
ett ganska stort universitetsbibliotek jemte riksbiblioteket o. s. v.
Om detta universitetsbibliotek hafva komiterade i sitt betänkande
dock icke nämnt ett enda ord, lika litet som om antalet tjensteman
vid samma bibliotek och kostnaden för detsamma. Visst är dock,
att icke heller sistnämnde biblioteks tjenstemän hafva sig ålagdt
att samla och ordna exemplar af allt som tryckes inom landet.
Under nu angifna förhållanden kan jag således icke annat än
yrka, att man åtminstone icke alltför mycket afknappa!' på tjenste-
männens antal vid riksbiblioteket. Det behöfves alltid att man söker
vid riksbiblioteket fästa personer, som uteslutande vilja egna håg och
krafter åt riksbibliotekets tjent och äfven kunna för densamma
upfostra andra.
Hvilken som helst är sannerligen icke lämplig att ordna och
väl sköta ett dylikt bibliotek. Derför fordras både anlag och litterär
bildning, såvida platsen skall fyllas. Följden af att neka tillräckliga
anslag till eu publik institution kan mången gång blifva, att den,
som har den bästa viljan och de bästa krafterna att sköta institu¬
tionen, aflägsna!' sig från densamma; och sedan får man taga hvem
man kan få. Tjenstemännen i biblioteket hafva visserligen hittills
icke alltid skött sig så väl, som de bort, emedan de haft frihet
att söka förtjenster utan tjensten; men detta har nästan varit nöd¬
vändigt, då lönen varit så knapp. De hafva icke kunnat svälta och
hafva derföre måst söka sin utkomst så godt de kunnat.
Hvad slutligen vidkommer namnet på biblioteket, kan jag icke
finna annat, än att det rätta uttrycket är »riksbiblioteket», All
sammanblandning med Hans Maj:! Konungens enskilda bibliotek
blir då omöjlig. Någon fara att, såsom Herr Bergström framhöll, bok-
tryckarne skulle neka att lemna in tryck till riksbiblioteket, emedan
i grundlagen vore föreskrifvet att trycket skulle lemnas till Kongl.
biblioteket, tror jag icke heller förefinnes. Man kan ju för öfrigt mycket
lätt åvägabringa den ändringen i Tryckfrihetsförordningen, att orden
»Kongl. biblioteket» utbytas mot »riksbiblioteket», om Kongl.
Magt ej har något att deremot invända. Och skulle man verkligen
hysa den farhågan, att man icke kan ålägga boktryckarne att lem¬
na in tryck till »riksbiblioteket», innan benämningen »Kongl. biblio¬
teket» i grundlagen utbytts mot »riksbiblioteket», så kan Kongl. Maj:t
ju uppskjuta sanktioneringen af den nya titeln till dess grundlags¬
förändringen skett. Någon konflikt med grundlagen bör i alla händelser
icke kunna uppstå derigenom att man gillar Utskottets åsigt om biblio¬
tekets benämning. I grundlagen finnas för öfrigt redan nu uttryck, som
Lördagen den 7 April, e. in.
21 N:o 29.
icke motsvara dermed åsyftade begrepp. Der talas till exempel
på ett ställe om en bevillningssbatt, som skall utgå för husbehofs¬
bränning. Någon husbehofsbränning finnes dock sedan många år
tillbaka icke i Sverige. Något hinder för den af Utskottet före¬
slagna benämningen finnes således, efter min tanke, icke i grundlagen.
Då så många förslag om tjenstemännens antal i biblioteket
redan blifvit framstälda, vill jag icke ännu uttala min mening i det
hänseendet, eller hvilket förslag jag vill understödja. Så mycket vill
jag dock redan nu säga, att jag skall understödja det förslag, som
blifver för biblioteket fördelaktigast och tillika regeringen, Biks-
dagen och landet värdigast.
Friherre Nordenfalk: Jag beder få yttra några ord med af¬
seende på de punkter, i hvilka de tre föreliggande förslagen, Kong!.
Maj:ts, Stats-Utskottets och reservanternes, skilja sig från hvarandra.
I afseende å den första skiljaktigheteteu, bennämningen på bi¬
blioteket, tror jag, lika med Stats-Utskottet och reservanterne, att
»riksbiblioteket» är för framtiden det lämpligaste namnet. Att
någon fara ligger uti att antaga denna benämning, kan jag icke
heller finna. Jag vet mycket väl, att 1 § 11 mom. Tryckfrihets¬
förordningen talar om »Kongl. biblioteket», men jag tror, att, till dess
ändring i nämnde paragraf kan vidtagas, tryckeriegarne kunna skicka
in sina trycksaker under adress Kongl. biblioteket, då de nog komma
riksbiblioteket till hända. Boktryckarne lära icke genom eu annan
benämning på statens främsta bibliotek än den nuvarande kunna
befria sig från skyldigheten att till detsamma aflemna ett exemplar
af hvarje hos dem tryckt skrift.
Beträffande bibliotekets tjensteman, har jag med någon för¬
våning funnit, att Stats-Utskottets ledamöter af denna Kammare
föreslagit deras antal lägre än riksarkivets tjensteman. Det torde
nemligen vara påtagligt, att i förhållande till den publik, som anlitar
de tvenne institutionerna, och antalet volymer och handlingar, som
der begagnas och utlånas, ett störe arbete måste komma i fråga för
bibliotekets tjensteman än för riksarkivets. Jag tror, att det antal
tjensteman, som af Kongl. bibliotekarien föreslagits, är väl behöflig!
ej mindre för framtiden än äfven under nu varande förhållanden.
Man måste nemligen betänka, att bär för närvarande af bristande
personal och usel lokal åtskilligt arbete ligger efter, i stället för att
i andra länder, hvarest katalogiseringsarbetet är fullgjordt, man
endast har att vidmakthålla det redan gjorda. Emellertid kan jag
naturligtvis icke med något hopp om framgång yrka bifall till något
annat eller mera, än hvad Kongl. Maj:t och Utskottet i detta hän¬
seende föreslagit.
Angående Kongl. bibliotekets tjenstemäns arbete har härstädes
af en representant från Dalarne blifvit fäldt ett temligen hardt om¬
döme, som jag för min del dock icke vill upptaga till besvarande,
emedan jag i sådant fall kunde anses i viss mån orda i egen sak,
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
N:o 29. 22
Lördagen den 7 April, e. m.
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
då jag sjelf varit tjensteman i detta bibliotek. Kongl. bibliotekets
förre likasom nuvarande tjensteman torde dock kunna trösta sig
dermed, att allmänna meningen så väl inom som utom landet om
huru det Kongl. biblioteket vårdats icke torde vara densamma som
denne representants; och jag tror ej heller att denna hans mening
delas af Riksdagen, helst Riksdagen under en längre följd af år
lemnat anslag till utgifvande af Svenska fornskriftsällskapets arbeten,
hvilka hufvudsakligast redigerats af bibliotekets chef och öfrige tjen¬
steman, med användande i första rummet af bibliotekets manuskript
såsom material.
Beträffande lönen för Kongl. bibliotekarien vill jag icke heller
göra annat yrkande än det af Utskottet framstälda, enär jag icke
kan tro, att denna Kammare är benägen att sätta denna embets-
mans lön högre än som i dag bestämts för riksarkivarien. Men
detta är också det enda skälet, hvarföre jag icke vid detta tillfälle
gör något yrkande om förhöjning af Kongl. bibliotekariens lön ut¬
öfver det af Utskottet föreslagna belopp.
Hvad angår de öfrige tjenstemännens antal, torde tillräckliga
skäl redan vara anförda för att eu nedsättning i det af regeringen
föreslagna antalet icke är lämpligt. Men, en del af deras arbete
kan dock utan större skada för en tid något ligga nere för att
sedermera åter upptagas. Deremot skulle, enligt min åsigt, eu in¬
skränkning uti vaktmästarnes af Kongl. Magt föreslagna antal inne¬
fatta en verklig risk. Jag vill nu icke hålla på det af Kongl. bi¬
bliotekarien föreslagna antalet 8, som Kongl. Maj:t, enligt komi-
terades förslag, nedsatt till 5, utan endast vända mig till reservan-
ternes förslag att ytterligare nedsätta detta antal till 3. Påtagligt
torde nemligen vara, att efter bibliotekets inflyttning i den nya
lokalen erfordras en vaktmästare för att sköta värmeledningen och
tillika vara portvakt, två till uppassning i läsesalen och två i arbets¬
rummen för transport af böcker, renhållning och ärendens uträttande.
Då man härjemte betänker de stora leveranser af tryck, Kong. bi¬
blioteket ständigt får mottaga, och de dyrbara böcker, som der
behandlas, måste man inse att fem vaktmästare blifva alldeles oum¬
bärliga, och att detta antal är det minsta möjliga. Jag ber att få
lägga särskild vigt på dessa detaljer, emedan jag är fullt öfvertygad
om, att det af Kongl. Maj:t föreslagna antalet vaktmästare icke kan
utan verklig skada nedsättas.
I afseende på den jemförelse en talare här anstält mellan utlå¬
ningen från Kongl. biblioteket och från statsbiblioteket i Köpen¬
hamn, ber jag endast få säga, att om man hoppas att, sedan Kongl.
biblioteket blifvit tillgängligt för allmänheten, tjenstemännens arbete
skulle minskas, en sådan förhoppning är, enligt min tanke, ogrundad.
Tvärtom kommer härigenom begagnandet af detsamma högst san¬
nolikt att ökas, hvarigenom naturligtvis tjenstemännens arbete jemväl
förökas.
Det har varit mig en stor glädje att se, det Utskottet i 39
23 S:o 29.
Lördagen den 7 April, e. m.
punkten af nu föreliggande betänkande sett biblioteksbyggnaden till Angående ny
godo på eu gång med det belopp, som för dess fullbordande erfor- affi£gL
dras* ocli jag tror att det vore klokt att äfven i afseende a göro- biblioteket.
malen inom ”biblioteket följa samma grundsats. Då detta kunde
åtminstone i någon mån ske genom ett bifall till Utskottets för¬
slag, vågar jag anhålla om bifall till hvad Utskottet i denna punkt
("Forts.)
föreslagit.
Herr Key: Diskussionen har redan varat så länge, att jag icke
skall ytterligare förlänga den med manga ord, utan endast förklara,
att jag i hufvudsak instämmer i den ärade representantens från
Dalarne yttrande angående bibliotekets stat och de göromål, som
komma att åligga dess tjenstemän, i jemförelse med de göromål, som
tjenstemännen i Köpenhamn, Dresden och Miinchen hafva sig ålagdt.
Jag vill till hvad han yttrat endast lägga, att det tyckes verk¬
ligen, då reservanterne föreslagit, att bibliotekets ordinarie stat skall
höjas från 16,150 kronor, som den nu utgör, till 33,100 kronor, det vill
säga till mer än det nu varande anslagets dubbla belopp, att man
skulle kunna anse sig hafva tillräckligt sörjt för biblioteket, åtmin¬
stone i första taget, som man säger. Och då reservanterne ytter¬
ligare tillstyrkt, att bland dessa medel skulle upptagas 6,000 kronor
till vikariatsersättning, arfvoden och. dylikt, sa vågar jag hemställa
om det icke är bättre och försigtigare, att man, för den händelse
behof af flere ordinarie tjenstemän inom biblioteket framdeles skulle
yppa sig, då fager af dessa till arfvoden anslagna 6,000 kronor och
använder hvad som erfordras för inrättande af ytterligare en. eller
två fasta platser. Det går nemligen, mine Herrar, mycket lättare
att lägga till än taga ifrån, om det framdeles skulle visa sig att
flere tjenstemän äro der behöfliga.
Hvad beträffar den ärade talarens på stockholmsbänken yttrande
derom, att förändringen af bibliotekets benämning till »riksbibliotek»
icke skulle hafva fog för sig, då hvarken någon motion om eu sådan
förändring blifvit framstäld, ej heller Kongl. Maj:t i sin proposition
derom väckt förslag, så ber jag att fä fästa uppmärksamheten derpå
att komiterade, till k vilkas förslag Kongl. Maj:t i sin proposition
hänvisat och livilkas åsigt Utskottet åberopat, i sitt utlåtande ut¬
tryckligen föreslagit, att benämningen »Kongl. biblioteket», skulle
utbytas mot »riksbiblioteket». Utskottet har således varit i sin goda
rätt, då det tagit jemväl denna fråga under ompröfning. Samme
ärade talare nämnde ytterligare, att en sådan namnförändring skulle
möta hinder i Tryckfrihetsförordningen, i det att, i fall namnförän¬
dringen komme till stånd, boktryckarne skulle kunna gorå sig ista¬
diga” och vägra att inlemna exemplar af tryckta skrifter till riks-
biblioteket, då det nu är stadgadt, att dylika exemplar skola inlemnas
till Kongl. biblioteket. Det är dock, tror jag, icke värre med den
saken, än då till exempel justitiestatsministersembetet borttogs. Da
föreslogs motsvarande förändringar i Tryckfrihetsförordningen; och det
>’:<) 20. 24
Lördag-en den 7 April, e. m.
aflöningsstat IS™ m f 1 ? ' förordningen, der förut stod Justitiestatsmi-
för Kanal. departementet. Jag har icke heller hört,
biblioteket. . 0 . ~rycktnhetsforordningen i någon män lidit inträn* deraf att
(Forts.) justitiestatsmimstersembetet afskaffades först, och en°*rundW
forandnng sedermera vidfoga hvarigenom ordet »Justitiestatsminister», i
mentet»110tSf°r0rC ninSei1 förändrades tiU »Chefen för Justitie-departe-
Man har här i andra afseende!! åberopat Kongl. bibliotekariens
utlåtande och ansett att detta bör ega vitsord; hvarför då icke äfven
mme Herrar i fråga om bibliotekets benämning? Bibliotekarien
hai också yttrat sig i denna fråga, ehuru den ärade talaren på Chri-
stianstadsbankeig som började öfverläggningen och citerade hans
yttrande i eif hänseende, icke nämnde hvad han anfört i afseende
pa denna fråga. Bibliotekarien säger derom i sitt utlåtande: »Korni-
terade föreslå (sid lo) benämningen riksbibliotek, hvilken utan tvifvel
ar ngtig bland annnat på grund af behofvet att undvika förvex-
lmgar med H. M Konungens bibliotek, Indika väl hittills snart nog
kunnat afhjelpas, da bada samlmgarne finnas i samma byggnad; men
ramdeles, nar de blifva vidt åtskilda, säkerligen skulle medföra större
Olägenhet». Vidare anför han till stöd för denna förändring i be¬
nämningen en mängd exempel från utländska bibliotek, medhvilkas
uppräknande jag icke vill besvära Herrarne, och han slutar derefter
TCkei är dessutom ofta. ehuru icke i
officiel stil, begagnadt hos oss och på 1600-talet skref man: Biblio-
theca Kegm; redan i forsta bibliotekariefullmakten af 1634 heter
det »Vare och Kronans Bibhotheque». I slutet af förra och början
af. detta århundrade skref Hans Maj:t officiel! så väl »Störa» som »All¬
männa Bibliothequet», hvadan äfven här häfd för eu ändring före-
nnes». Pa aet sattet yttrar sig bibliotekarien sjelf om den före-
slagna namnförändrmgen.
■, Jag va8'ar, med ^stöd åt hvad jag nu haft äran nämna, tro, att
den aiade talaren pa stockholmsbänken skulle finna, det Stats-ut-
skoitet icke saknat anledning till att göra en dylik framställning,
äfven om hvad Utskottet derutinnan tillåtit sig föreslå icke lyckats
vinna hans godkännande. J
Jag far anhålla om bifall till reservanternes förslao-
O •
Herr Herslow: Då jag tog detta Utskottets betänkande i
hand och genomögnade den punkt, som handlar om Kongl biblio¬
tekets nya organisation kan jag icke neka till, att jag kände mig
tacksam för det nya drag åt välvilja mot och omhuldan om vårt
lands vetenskapliga och litterära utveckling, Utskottet deri visat —
diag, hvilka obestridligen bilda en af de vackraste sidorna af det
nuvarande representationsskickets ännu ganska korta historia. Jag
fäste mig icke. sa mycket vid det nya namnet på biblioteket, och
jag vill heller icke nu gorå det. Ty, ehuru formella betänkligheter
'unna uppstå mot antagandet af den nya benämningen i den form
Lördagen den 7 April, e. in. 25
och på det sätt förslaget derom framkommit, medgifver jag likväl
att den . föreslagna nyheten i vissa fall är eu lämplig nyhet. In-
tiycket i sin helhet var emellertid, som sagd! är, synnerligen till¬
fredsställande. Men jag får bekänna, att belåtenheten föll icke litet,
då jag kom till slutet af betänkandet och der fann de många re¬
servationer, _ som afgifvits mot Utskottets förslag. Jag skyndade att
se efter, hvilka argument som förmått reservanten: e att frångå eller
åtminstone inskränka den välvilja, de alltid visat mot Kong'!. Maj:ts
förslag under denna hufvudtitei, och jag vågar påstå, att dessa ar¬
gument visse icke äro starka. De kunna nästan inskränkas till
ett enda. Och, så vidt jag kunnat följa den muntliga argumentation,
hvarmed man velat understödja den skriftliga, har man äfven der¬
under inskränkt sig till ett enda kardiualskäl. Detta skäl är ut¬
tryckt i siffror.
A!eu jag vågar, i likhet med en föregående ärad talare, erinra
om nödvändigheten att med försigtighet upptaga hvad siffror saga.
Siffror tala visserligen, men de tala på samma sätt som aktörer på
scenen: de säga hvad man sufflerar dem. Särskildt tror jag icke,
att man af den siffra som angifver antalet band i ett bibliotek kan
med någon säkerhet sluta sig till det antal tjensteman, som behöfves
dji bibliotekets fullständiga skötande, och detta ännu mindre, när
det, såsom här, är fråga om dess fullständiga ordnande ur ett full¬
ständigt oordnadt kaos.
Bär hafva under diskussionen omnämnts några offentliga biblio¬
tek i andra länder, hvilka förmenas dels hafva ett mindre antal
tjensteman, dels ock förvaltas med ringare omkostnader än vårt
riksbibliotek. Hvad först beträffar det mindre antalet tjensteman,
tror jag dels att den uppgiften kan berigtigas i afseende på några
af de redan omnämnda främmande biblioteken, dels ock att dessa upp¬
gifter kunna kompletteras från andra bibliotek, hvarest tjenstemän-
nens antal är i förhållande till göromålens mängd betydligt större
<in vid vart riksbibliotek. Jag för min del känner åtminstone
ett främmande Kongl. bibliotek i tillropa — och det ingalunda ett
af de större — der så är förhållandet; jag vill ej nu för tillfället
uppgifva dess namn, emedan jag icke kan bestämdt angifva antalet
åt de band, som der finnas. Tjenstemännens antal derstädes uppgår
till 14. Åtskilliga andra af de här omnämnda biblioteken i Tysk¬
land, exempelvis det i Dresden, hafva dessutom ofta att påräkna
biträde af vetenskapsmän och universitetslärare på stället, hvilka
hvar och eu i sitt speciella fack stå biblioteket till tjenst med ett
obetaldt anlete, som på samma gång är särdeles värdefullt och i
hög grad tjenar till åt supplera tjenstemannapersonalens arbete.
o Man har sagt, att vid riksbiblioteket i Köpenhamn, hvars för¬
hållanden här temligen grundligt blifvit omtalade, tjenstemännens
antal ^skulle vara vida mindre än vid vårt riksbibliotek. Jag ber
att härvid få påpeka, att vid Köpenhamns bibliotek äro anstälde
utom de ordinarie, sex extraordinarie, men likvisst aflönade tjenste-
]V:o 29.
Angående ny
ajiöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Ports.)
Jf:o 29. 26
Angående ny
aflöningsstai
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
Lördagen den 7 April, e. m.
män, som äro fullt upptagna. Väl är deras aflöning ringa, men
detta beror på förhållanden, som redan länge derstädes äro radande
och som visat sig göra det ytterst svart att älven i de klenast af-
lönade tjenstemäns lönevilkor åstadkomma någon förhöjning. De
fortfara emellertid med sin tjenstgöring och äro deraf helt och
hållet upptagna, hvadan sålunda 9 eller 10 personer ständigt äro
sysselsatta med skötandet af detta bibliotek. Men ändock har jag
beträffande förhållandena vid detta bibliotek och den belåtenhet som
en talare från Dalarne påstod skulle finnas hos dess tjenstemän öfver
arbetskrafternas tillräcklighet, helt andra underrättelser än han.
En så beskaffad belåtenhet tror jag visst ej der finnes. Tvärtom
hafva desse tjenstemän under senare aren klagat öfver att göiomalen
allt mer och mer växa dem öfver hufvudet. Då härtill kommer,
att Köpenhamns Kongl. bibliotek har sina 4 å 500,000 band på ett
utmärkt sätt ordnade ända från början och under 200 år inhysta
på eu utmärkt lämpligt plats — då detta biblioteks tjenstemän så¬
ledes ha sitt arbete underlättadt af tvenne seklers förarbete, så torde
det vara gifvet, att man icke gerna pa allvar kan vilja sluta sig
till det behöfliga antalet tjenstemän vid vårt riksbibliotek, som ännu
befinner sig i ett alldeles oordnadt skick, blott och bålt från det
förhållande ”mellan bandantal ocli bibliotekstjenstemän, som förefin¬
nes vid Köpenhamns. Detta i afseende å det hufvudargument, som
anföres för Andra Kammarens reservanters åsigt.
Vidare söka samme reservanter — och dertill må de anses
fullt berättigade — åstadkomma eu negativ bevisföring^ genom att
till vederläggning upptaga kufvudskälen i Utskottets utlåtande. Så
t, ex. anföra3 de°bland annat följande: »visserligen bär till stöd för
den föreslagna betydliga tillökningen af personalen vid biblioteket,
bland annat, äfven anförts, att biblioteket skulle komma att vida
mer anlitas, sedan detsamma inflyttats uti eu beqväm och ändamåls¬
enlig lokal;» vidare: »att anslaget till bokinköp möjligen kom me att
ökas», samt att: »eu väsentlig tillökning i lantagarnes antal dess¬
utom vore att med säkerhet emotse, då hufvudstaden erhölle den
påtänkta högskolan.» Giltigheten af dessa skäl erkännes till fullo
af reservanterne; men de bemöta dem med ett skenbart ganska plau¬
sibel skäl, då de säga, att dessa grunder för förhöjning i anslaget
till riksbiblioteket icke ännu förefinnas. Låtom oss, såga de der¬
före, invänta den tid, då ofvan nämnda förutsättningar inträffa, och
vi skola då villigt tillstyrka högre anslag till riksbiblioteket. Men,
mine Herrar, innan den tiden kommer, finnes det ett kraf, som äi
vida större än det som på denna väg kan uppkomma, och det är
krafvet att en gång få biblioteket fullständigt ordnadt. Och icke
må man tro att sådant låter sig göra under loppet af ett eller annat
år; nej, detta är ett så stort arbete, att kanske en tiderymd af två
eller tre decennier kräfves för att fa riksbiblioteket fullständigt
ordnadt och katalogiseradt, äfven med den tillökning i arbetskrafter,
som Utskottet här föreslagit. Och att denna åtminstone ej är föi
Lördagen den 7 April, e. m.
27 N:o 29.
stor, synes redan framgå deraf, att utskottsförslaget, såsom vi sett,
redan utgör en afprutning i hvad af riksbibliotekarien, den mest
kompetente i frågan, blifvit såsom nödvändigt begärdt. Alltså för
bibliotekets flyttning, ordnande och katalogisering fordras redan nu
ökade arbetskrafter; och när så denna reform är genomförd, när vi
fått en bättre lokal för riksbiblioteket, fått dess skatter ordnade
och än vidare riktade genom ytterligare inköp af nya böcker, och
när i följd af allt detta bibliotekets samlingar komma att af all¬
mänheten flitigare än nu anlitas, dels på stället, dels ock genom
hemlån — hvartill, såsom bekant, redan nu finnes tillfälle mot stäl¬
lande af antaglig borgen — ja, mine Herrar, då är den tid inne,
då de faktorer börja att verka, hvilka, efter reservanternes eget
medgifvande, en gång komma att kräfva ökade arbetskrafter vid
vårt Kongl. bibliotek.
Jag vill, såsom jag redan sagt, ej fästa mig vid den af Utskot¬
tet föreslagna namnförändringen.
Ej heller anser jag frågan om bibliotekariens lön vara af syn¬
nerlig vigt, på samma gång jag dock får förklara, det jag icke fin¬
ner en årlig aflöning af 7,500 kronor vara för hög för en befattning,
som man endast genom träget och värdefullt arbete kan tillvinna
sig. Men vigtigare är att icke stryka någon enda af de underord¬
nade platserna och att söka förekomma sådana anomalier, som under
senare tiden egt rum, i det nemligen tjensteman efter aflagda exa¬
mina fått egna eu tid af tio ända till femton år åt arbete i biblio¬
teket, innan de lyckats erhålla fast lön derstädes.
Mine Herrar! Stats-Utskottet har med verklig liberalitet till
den nya biblioteksbyggnadens fullständiga ordnande tillstyrkt ett
anslag till och med större än Kongl. Maj:t för ändamålet äskat;
Utskottet har härmed på ett storartadt sätt sökt sörja för biblio¬
tekets upprättande till den yttre formen. Men den yttre formen
är ofta icke den vigtigaste — den inre formen har sin stora, fullt
ut lika berättigade betydelse. Låtom oss se till, att vi icke genom
en obetydlig inskränkning i kostnaderna gå förlustiga om hvad vi
genom uppoffringar i stort i andra afseenden sökt vinna. Låtom
oss se till, att både den yttre och inre formen blifva sådana, att
de beqvämt omsluta sitt innehåll. Endast derigenom blir biblio¬
teket ett så värderikt och fruktbringande nationalinstitut, som det
bör och kan blifva.
Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets hemställan i den föredragna
punkten.
Herr liu b enson: Anledningen hvarför jag begärt ordet är
det sätt, hvarpå vice ordföranden i Stats-Utskottet sökt försvara Ut¬
skottets förslag om en namnförändring å Kongl. biblioteket. Han
invände nemligen mot en föregående talare, att Utskottet egt full
befogenhet att framställa detta förslag på den grund, att ett komité-
förslag i frågan förelegat, hvilket Utskottet haft rättighet att taga
Angående ny
aflöning sstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
Nso 29. 28
Lördagen den 7 April, e. in.
Angående ny
aflöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
i betraktande. Detta är dock enligt min tanke ett både skeft och
farligt sätt att resonera. Ännu går det så till i Sveriges rike, att
det är Kongl. Magt som tillsätter komitéer för en viss frågas be¬
handling, att eu sådan komité till Kongl. Magt ingifver sitt för¬
slag, och att slutligen Kongl. Maj:t på grund häraf framlägger pro¬
position för Riksdagen. Men icke tillsätter Riksdagen några komi¬
téer och aflemna dessa några förslag till Riksdagen, än mindre till
Stats-Utskottet. Frågan har således icke i vederbörlig ordning in¬
kommit till Stats-Utskottet, som också ganska rigtigt sagt, att det¬
samma »delat komiterades åsigt» derom, att Kongl. biblioteket bör
benämnas riksbiblioteket, men deremot visligen aktat sig för att
säga, det Kongl. Magt härutinnan framstält något förslag, hvilket
Kongl. Maj:t ej heller gjort. Men lika väl som Utskottet tagit sig
anledning att föreslå en namnförändring endast derför att komiten
förordat en sådan, lika väl hade ju Utskottet kunnat till Riksdagens
godkännande framlägga åtskilliga andra förslag, som komiterade äf¬
venledes framstält, t. ex. i fråga om tillsättandet af bibliotekarien
och öfrige tjensteman i biblioteket, om bestämmelser rörande afgif-
vandet af årliga berättelser, om användandet af vissa till biblioteket
anvisade medel, om beslutanderätten inom embetsverket o. s. v. Men
Utskottet har på goda skäl aktat sig för att lägga sig i dessa saker,
som icke blifvit hänvisade till dess pröfning. Och så borde Utskot¬
tet jemväl hafva gjort beträffande den här i fråga varande namn¬
förändringen, hvilken, såsom sagdt, Kongl. Maj:t icke framlagt till
Riksdagens pröfning.
Vice ordföranden i Stats-Utskottet har vidare såsom en utväg
att undanrödja det hinder, som funnes mot namnförändringen deri,
att benämningen »Kongl. biblioteket» förekomme i grundlagen, fram¬
kastat att man ju äfven kunde ändra nämnda lag; åberopande han
dervid exemplet från ett föregående tillfälle, då grundlagsändring
egt ruin med hänsyn till namnutbyte. Härvid ber jag att först och
främst få erinra, att, om jag icke missminner mig, denna grund¬
lagsändring skedde i sammanhang med namnförändringen. Så är
deremot nu icke fallet. Här föreligger ej något förslag till grund¬
lagsändring, och jag frågar huru vida det kan vara skäl att för en
så oväsentlig sak, som att förändra namnet på ett embetsverk, vid¬
taga en dylik ändring. Mig förefaller Stats-Utskottets förslag i sig
sjelf komiskt; men jag tror, att det komiska deri skulle än mera
förhöjas, om man nu i anledning deraf beslöte sig för en ändring i
grundlagen. Ändrar man åter namnet men icke grundlagen, så be¬
farar jag att en och annan boktryckare skulle anse sig sakna skyl¬
dighet att lemna exemplar af sina tryckalster till riksbiblioteket.
Och huru en process rörande eu dylik sak skulle utfalla, tilltror jag
mig icke att förutsäga.
Ej sällan, utan rätt ofta anföres från Stats-Utskottets sida, så¬
som skäl för afstyrkande af det ena eller andra förslaget, att frågan
är på Kongl. Maj:ts pröfning beroende eller att den är af för ringa
Lördagen den 7 April, e. m.
29 N:o 29.
vigt att böra föranleda någon skrifvelse från Riksdagen. Begge dessa
skäl ega sin tillämplighet i förevarande fall. Frågan är beroende
på Kongl. Maj:ts pröfning, efter som koniiténs förslag i ämnet ännu
b vilar hos Kongl. Maj: t och frågan är af ganska ringa betydenhet.
I konseqvens med de af Stats-lltskottet vid andra tillfällen be¬
gagnade skäl, har Riksdagen således full anledning att nu afslå hvad
Stats-lltskottet påyrkat. För ett dylikt beslut skulle jag vilja till-
lägga ytterligare ett skäl, nemligen det, att bifall till Utskottets
förslag vore att visa en stor otacksamhet mot de framfarna konun¬
gar, som rikt doterat biblioteket från sina enskilda boksamlingar.
Under sådana omständigheter anser jag Kammaren sakna giltigt
skäl till godkännande af Stats-Utskottets framställning och yrkar
för min del obetingadt bifall till Kongl. Majris proposition i frågan.
Chefen för Kongl. Finansdepartementet, Herr Statsrådet Forssell:
Då af Stats-Utskottet blifvit framlagdt ett förslag till ny stat för
Kongl. biblioteket samt till ett yttrande från Riksdagens sida att
samma verk bör benämnas »rråsbiblioteket», skulle naturligtvis ett
bifall till punkten icke innebära annat än eu från Riksdagens sida
'uttalad önskan; vid hvilken Kongl. Maj:t må kunna fästa det af¬
seende, hvartill omständigheterna föranleda. Det må nu vara Kam¬
marens egen sak att bedöma, hvilken utsigt till framgång eu sådan
underdånig skrifvelse kan ega, så vidt Utskottets förslag angående be¬
rörda namnföränuring verkligen kan genom eu gemensam votering
varda Riksdagens beslut. Likväl torde Kammaren, innan den här¬
utinnan uttalar någon önskan, böra pröfva huru vida olägenheterna af
den nu begagnade benämningen verkligen uppväga de olägenheter,
sjelfva förändringen skulle medföra. Såsom olägenhet af bibliotekets
nuvarande namn har — såvidt jag hört rätt — endast anförts, att
detsamma skulle kunna föranleda förvexling mellan »Kongl. biblio¬
teket» och Hans Magt Konungens enskilda bibliotek. En farhåga
som torde vara temligen öfverflödig, då åtminstone från allmänhe¬
tens sida hittills ingen sådan förvexling kunnat förspörjas och från
förvaltningens sida ännu mindre, så vida man ej dit vill räkna, att
det Kongl. biblioteket hittills fatt kanske sina rikligaste tillskott
som gåfvor från Hans Magt Konungens enskilda bibliotek.
De fördelar, hvilka skulle kunna vinnas genom införande af be¬
nämningen »riksbiblioteket» hafva visserligen ej blifvit ådagalagda,
men man kan gerna medgifva, att derför icke behöfves något annat
bevis än att prefixet »riks»- är ganska ståtligt och vackert, så att
mot dess användning intet är att egentligen invända. Deremot
torde väl kunna sättas i fråga, huru vida hela denna vinst vore värd
så mycket besvär, som dermed numera skulle vara förenadt, då för¬
ändringen måste medföra utplånandet af namnet »Kongl. biblioteket»
från tvenne monument — från den nya biblioteksbyggnaden, der det
gamla namnet redan står inristadt, och från grundlagen.
Hvad beträffar anslagsbeloppet till Kongl. biblioteket, har jag
Angående ny
aflöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
N:o 29. 30
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
Lördagen den 7 April, e. m.
till de vigtiga skäl, hvilka blifvit i statsrådsprotokollet anförda och
af flere talare framhållna, intet att tillägga. För Kongl. Maj: t vore
det naturligtvis i hög grad önskvärdt, att denna Kammare, likasom
Medkammaren, måtte lemna bifall till hvad i den nådiga propositio¬
nen äskats.
Herr Liss Olof Larsson: Jag skulle icke hafva begärt ordet
å nyo i denna fråga, om icke under diskussionen en talare stält en
bestämd förfrågan till mig. Innan jag söker besvara denna fråga,
skall jag dock med anledning af hvad Herr finansministern nyss ytt¬
rade angående den af Utskottet föreslagna namnförändringen anhålla
att få uttrycka min tanke derom, att jag ser den sida af saken, Herr
Statsrådet vidrörde, för en bifråga af ringa eller ingen betydelse.
Herr Statsrådet nämnde visserligen, att fördelame af namnförändrin¬
gen icke blifvit från något håll framhållna. Men å andra sidan har
Herr Statsrådet utaf de olägenheter, hvilka han trodde vara förenade
med sagda förändring, hufvudsakligen endast anfört, att den redan
på nya bibliotekshuset inristade inskriptionen då måste utplånas. Hetta
synes mig dock vara en biomständighet, som icke bör inverka på
beslutet, om namnförändringen eljest befinnes lämplig.
Den värde talare på skånebänken, som uppträdde mot mig, före¬
brådde mig att jag vid bedömandet af förhållanden hos oss icke
brukar taga tillräckligt hänsyn till motsvarande förhållanden i främ¬
mande länder, under det att jag nu åberopade exempel från främmande
länder. Jag måste protestera mot ett dylikt yttrande. När något
som jag anser vara godt deraf står att vinna, plägar äfven jag fästa
afseende vid förhållandena i utlandet; och jag har gjort så äfven i
denna sak, ehuru jag icke är bland dem, som anse allt hvad utlan¬
det har att bjuda vara bättre än hvad vi hafva. Talaren har visserligen
kunnat säga sin olika tanke om mig i detta fall, men han har stan¬
nat i skuld för beviset.
Talaren beklagade att jag inom den komité, som handlagt fra-
gan om lönereglering in. in. för Kongl. biblioteket, icke tagit känne¬
dom om formerna för arbetets bedrifvande inom de stora biblioteken
i London och Paris samt antalet tjensteman och löner derstädes.
För min del åter beklagar jag, att talaren icke tagit kännedom om
organisationen af Kongl. biblioteket i Köpenhamn, en institution,
som syntes för honom temligen främmande, oaktadt hans hemvist
icke ligger särdeles långt derifrån. Jag beklagar detta förhållande,
emedan eu jemförelse emellan de Kongl. biblioteken i de två nordi¬
ska ländernas hufvudstäder ligger nära till hands, men det deremot
förefaller mindre naturligt och ej torde gagna saken mycket att
jemföra vårt Kongl. bibliotek med motsvarande inrättningar i Lon¬
don och Paris, städer med en befolkning som till mängden snarare
motsvarar folkmängden i hela vårt land än uti vår hufvudstad, och
en jemförelse med dem kan derföre, efter mitt förmenande, icke tjena
till något här vid lag.
Lördagen den 7 April, e. in.
31 N:o 29.
Talaren ansåg vidare, att det är så svårt för tjenstemännen i
Kongl. biblioteket att kontrollera, det boktryckarne ordentligt af¬
lemna till biblioteket exemplar af alla nya arbeten. Men jag kan
omöjligen inse, att detta bestyr skall kännas mera tryckande för
bibliotekstjenstemännen i Stockholm än för tjenstemännen vid bi¬
blioteken i andra länders hufvudstäder.
Vidare är sagdt, att Kongl. biblioteket krafvel’ ökade arbets¬
krafter, emedan verket fått ny lokal och biblioteket derföre skall
flyttas. Men det kan väl ej vara talarens mening, att tjenstemän¬
nen sjelfva skola gå och bära böcker från deri gamla till den nya
lokalen och verkställa andra tillfälliga arbeten. Dertill torde lämp¬
ligen kunna anlitas extra biträden, utan att dessa derifrån behöfva
uppföras på verkets ordinarie stat. Ty för extra eller tillfälliga ar¬
beten bör man ej tillsätta ordinarie tjensteman. Talaren betviflade,
huru vida det danska Kongl. biblioteket är berättigadt att erhålla
friexemplar af allt nytt tryck i Danmark. Jag skall stå honom till
tjenst med den upplysningen att, enligt hvad Kongl. bibliotekarien
i Köpenhamn skriftligen meddelat mig, boktryckare i Danmark är
förpligtigad att af alla böcker och litografier till Kongl. biblioteket
i Köpenhamn aflemna två exemplar. Det finnes således icke något
tvifvel att berörda bibliotek erhåller exemplar af allt nytt tryck i
Danmark och dertill 2:ne exemplar.
Samme värde talare beklagade vidare, att jag icke omnämnt
universitetsbiblioteket i Köpenhamn och således sökt undvika att
påpeka, det Köpenhamn eger 2 stora offentliga bibliotek. För min
del tror jag dock, att talaren icke bort vidröra den omständigheten,
ty universitetsbiblioteket i Köpenhamn, som eger omkring 260,000
band och således är större än Kongl. biblioteket i Stockholm, har
dock endast 2 ordinarie tjensteman. Dessutom har Sverige två uni¬
versitetsbibliotek. Talaren gagnade således icke sin sak med att
framhålla nämnde universitetsbibliotek till jemförelse med Kongl.
biblioteket i Sveriges hufvudstad och dermed framkalla dessa upp¬
lysningar.
En annan talare på skånebänken sade, bland annat, att han ej
brydde sig om att vederlägga de sifferuppgifter, jag framlagt, emedan
dylika sammanställningar af siffor i sjelfva verket ingenting betyda.
Han nämnde i sammanhang dermed, att han kände ett Kongl. bi¬
bliotek, som egde flere tjenstemän än vårt; men han ville icke säga
oss hvad det var för ett. Det hade dock varit ganska intressant,
om han framlagt några verkliga fakta för sitt påstående och der¬
igenom möjliggjort en jemförelse med vårt eget riksbibliotek. Han
borde t. ex. hafva upplyst, huru vida tjenstemännen vore uppförda på
ordinarie stat eller icke, huru stora löner de hade och huru stort
biblioteket vore, samt dessutom huru detta bibliotek begagnas. Vis¬
serligen har jag samt öfriga kamrater mycket förtroende för
talaren; men sådana mystiska uppgifter kunna icke jäfva fakta, huru
mycket vi än älska tro honom.
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Ports.)
N:o 29. 32
Lördagen den 7 April, e. m.
Angående ny
ajiöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
Vidare sade lian, att man icke kunde göra jemförelse!- med Dan¬
mark, tv Danmark hade sitt bibliotek i ordning, under det att vårt
vore oordnadt. Det vore beklagligt om. vårt bibliotek skulle vara så
illa förvaltadt af tjenstemännen, att det befinner sig i en sådan
oordning, och att så oerhörda krafter skola erfordras för att sätta det
i vederbörligt skick, som den talaren synes tro. Men om man när¬
mare undersöker förhållandet, så befinnes det att, enligt bibliote¬
kariens egen uppgift, härvarande bibliotek redan år 1810 bestod af
40,000 band. Tjenstemännens antal var då 4; och de blefvo icke
flere förr än för 16 år sedan, då antalet ökades till 5. Jag skall
dock icke beräkna denna tillökning, utan beräkna att antalet varit
endast fyra under de 66 år, som sedan dess förflutit men ock derjemte
antaga, att de 40,000 band, som då funnos, voro ordnade. Om man
då beräknar (jag ber om ursäkt att jag begagnar siffror, ty för mig
bevisa de något, trots den ärade talarens förmenande att de ingenting
bevisa) om man då beräknar att af dessa fyra tjenstemän två varit
sysselsatte med att betjena allmänheten och två med att katalogisera
och ordna de 160,000 band, som sedan dess utgjort bibliotekets till¬
ökning-, och beräknar 300 arbetsdagar om året för dem hvardera,
eller tillhopa 600 arbetsdagar om året i 66 år, således 66 gånger
600 dagar, kommer man till det resultatet, att hvardera af dem
skulle ha katalogiserat icke fullt fyra band om dagen, hvithet väl
icke kali anses vara något jättearbete, som öfverstiger mensklig
förmåga.
Dessutom yttrade denne talare, att det behöfves betydliga krafter
för att ordna biblioteket. Ja, det medger jag också, men jag påstår,
att för extraordinarie göromål icke erfordras ordinarie tjenstemän.
Skulle man endast taga hänsyn till bibliotekets nuvarande oordnade
skick och derefter lämpa antalet ordinarie tjenstemän så skulle
man derigenom likasom förutsätta att biblioteket allt framgent skulle
befinna sig i samma oordnade skick.
Medan jag har ordet, skall jag be att få göra ett tillägg till
mitt förra anförande. Komitén har yttrat, att en ordinarie tjensteman
nödvändigt erfordras för ordnandet af mauuskriptsamlingen. Manu¬
skripten bestå nu af 8,000 nummer, och så väl komitén som bi¬
bliotekarien påstå, att mycken tid åtgår för katalogiseringen af denna
samling. Detta medger äfven jag. Men sedan katalogiseringen
blifvit fulländad, hvad skall väl denne tjensteman då hafva att
göra? Månne han skall sitta qvar och förvalta dessa 8,000 num¬
mer? Jag tror således det vara bäst att till sådant extra arbete
endast använda extra biträden, om icke de ordinarie hinna med det¬
samma, hvithet jag tror är mycket möjligt. Dessutom ber jag att
få anmärka, att manuskriptsamlingen i biblioteket i Köpenhamn
uppgår till 20,000 nummer, då deremot manuskriptens antal i vårt
bibliotek, som sagdt, endast består af 8,000 nummer.
Jag tror således att de skäl, som å motsidan blifvit anförda,
icke äro öfvertygande. Åtminstone har jag för min del icke blifvit
Lördagen den 7 April, e. m.
33 N:o 29.
af dem öfvertygad. Jag vidhåller följaktligen de åsigter jag förut
uttalat, samt yrkar således fortfarande afslag å Utskottets betänkande
och bifall till reservanternas förslag.
o
Öfverläggningen var slutad. Derunder hade i afseende på aflö-
ningen för bibliotekets chef yrkats dels bifall till Utskottets hem¬
ställan och dels att Kongl. Maj:ts förslag måtte antagas. Herr Tal¬
mannen gaf propositioner i öfverensstämmelse med dessa yrkanden
och fann svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för den först¬
nämnde meningen. Som votering begärdes, blef eu så lydande om-
röstningsproposition uppsatt, justerad och anslagen:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 2:a punkten
mom. a) af Utlåtandet N:o 21 i fråga om lönen för bibliotekets chef
röstar Ja;
Den det ej vill.
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets berörda
hemställan, bifallit hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om aflönin-
gcn för bemalde chef.
Omröstningen, i vanlig ordning företagen, visade 128 ja mot
54 nej; i följd hvaraf Kammaren i fråga om aflöningen för biblio¬
tekets chef bifallit Utskottets hemställan.
Beträffande vidare hvad Utskottet hemstält i öfriga delar af
mom. a), hade yrkanden blifvit gjorda dels på bifall till Utskottets
hemställan i oförändradt skick, dels på bifall till samma hemställan
med uteslutande af orden »jemte uttalande af den åsigt, att Kongl.
biblioteket hädanefter bör benämnas Puksbibliotek», detta yrkande
framstäldt af Herr Axel Bergström, dels ock på bifall till den af
Herr E. Key m. fl. afgifha, vid Utlåtandet fogade reservationen.
Efter det propositioner i enlighet med dessa yrkanden blifvit gifna
och besvarade, förklarade Herr Talmannen sig anse röstöfvervigt före¬
finnas för den sistnämnda meningen. Votering blef då begäi’d och
företogs, sedan till kontraproposition antagits ofvan omförmälda af
Herr Axel Bergström framstälda yrkande, enligt eu nu uppsatt och
af Kammaren godkänd så lydande voteringsproposition:
Den, som i fråga om Ståts-Utskottets hemställan i 2:a punkten
mom. a) af Utlåtandet N:r 21 i de delar, hvari Kammaren ej fattat
beslut, vill, med afslag å Utskottets hemställan, så vidt den skiljer
sig från den af Herr E. Key m. .fl. afgifna, vid Utlåtandet fogade
reservationen, bifalla samma reservation oförändrad,
Andra Kammarens Prof. 1877. N:o 29,
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
3
N:o 29. 34
Angående ny
ajlöningsstat
för Kongl.
biblioteket.
(Forts.)
Om anslag till
förstärkning
af lärarekraf¬
terna vid
universiteten,
Lördagen den 7 April, e. m.
röstar Ja;
Den det ej vill
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren bifallit Utskottets hemställan med
uteslutande af orden: »jemte uttalande af den åsigt, att Kongl.
biblioteket hädanefter bör benämnas Riksbiblioteket».
Omröstningen utföll med 120 ja mot 54 nej; och hade Kamma-
ren således beslutit enligt ja-propositionen.
Mom. b), i afseende hvarpå icke något yrkande under öfverlägg-
ningen blifvit framstäldt, bifölls.
Punkterna 3 och 4:
Blefvo jemväl bifallna.
Punlden 5:
Mom. a).
I öfverensstämmelse med af Kongl. Maj:t gjord framställning,
hade Utskottet hemstält:
»att på ordinarie stat må uppföras de belopp, som af sistlidne
Riksdag beviljades dels till förstärkning af lärarekrafterna vid univer¬
siteten, 19,500 kronor, dels till löneförbättring åt de vid dem an-
stälde adjunkter 44,500 kronor, eller tillsammans 64,000 kronor,
hvaraf 38,500 kronor böra upptagas såsom förslagsanslag för univer¬
sitetet i Upsala och 25,500 kronor såsom förslagsanslag för univer¬
sitetet i Lund.»
I anledning af denna hemställan anförde
Herr Eh ren borg: Denna Kammare går nu att, i likhet med
hvad som nyss lär hafva skett inom den Första, lemna sitt slutliga
bifall till en reform, som är af stor betydelse för vår fosterländska
bildning. Jag önskar, snarare än jag vågar hoppas, att detta måtte
ske i en lycklig stund och på ett för ändamålet fullt tillfredsstäl¬
lande sätt.
Då samma fråga i fjor förekom till behandling, var jag till
följd af sjukdom frånvarande från Riksdagen, och har sålunda ingen
del i det beslut, som då fattades. Så som frågan nu emellertid står,
då Riksdagen förlidet år uttalat sig om de grunder, på hvilka den
önskade, att ombildningen af lärareplatserna vid våra universitet
måtte byggas, då Kongl. Maj:t lojalt stält sig detta uttalande till
Lördagen den 7 April, e. m.
35 N:o 29.
efterrättelse, äfven i hvad det afsåg reformens begränsande inom re- Om anslag till
dan befintliga tillgångar, och då vidare Stats-Utskottet utan reserva- förstärkning
tion tillstyrkt bifall till förslaget, så kan det icke vara något tvifvel
om att Kammaren kommer att bifalla förslaget. Några egentliga mZersiteten.
tillägg eller ändringar i detta förslag skulle också svårligen nu (Forts.)
kunna göras, då de, för så vidt de ginge utom de af Riksdagen i
fjor faststälda begränsningar, bort för att kunna komma under om¬
pröfning i motionsväg framläggas, men någon motion i sådant syfte
föreligger icke. Under sådana förhållanden återstår icke något annat
att nu göra, än det, hvartill jag för min del finner mig manad,
nemligen att till protokollet uttala mig angående de förutsättningar,
under hvilka förslaget måste bifallas, och om de konseqvenser, hvilka
dess antagande med det snaraste kommer att medföra. Ty, mine
Herrar, detta förslag, hvars hufvudrigtning — adjunkturernas indrag¬
ning och deras ersättande med extra-ordinarie professurer m. m. —
redan för längesedan blifvit till rigtigheten erkänd, detta förslag,
så att säga, halkar nu utan hinder igenom, men detta gör det till
följd deraf, att det föreligger i eu form, som ger det sken af att
icke taga i anspråk några ökade anslag eller medföra någon högre
kostnad än den gamla institutionen. För min del sätter jag dock
mera värde pa att i den stund, då jag går att lemna min röst för
eller emot ett förslag som föreligger till afgörande, på samma gång
äfven kunna se och beräkna dess ekonomiska konseqveuser, än att
godkänna det. likasom på slump för att sedan vid ett annat tillfälle
se sig försatt i valet mellan att antingen genom afslag å en begäran
om nya anslag kanske nödgas se hela reformen förfelad och må¬
hända snarare skadlig än gagnelig, eller ock nödtvungen bevilja allt
hvad begäres. Är det nemligen så, att den nu föreslagna ombild-
n in gen utgör det slutändamål, vid hvithet man anser sig böra stanna,
då vågar jag fälla det omdöme, att förslaget icke är nyttigt, och i
sådant fall vore jag färdig beklaga, att det någonsin sett dagen, och
att ett afslag derå numera är omöjligt. Men är det deremot äm-
nadt att vara endast ett nödfalls- och öfvergång sförslag, då är det
också skäl att det såsom sådant nu erkännes och att hvar och en
af oss här i Kammaren är fullt medveten om, att då vi nu lemna
vårt bifall, vi på samma gång också ge på hand, att vi äro bered¬
villige att framdeles bidraga till afhjelpande af de brister, som kunna
befinnas vidlåda förslaget och att bevilja de anslag, som för sådant
ändamål kunna blifva erforderliga, men hvilkas belopp ingen af oss
nu kan känna.
Da. man emot något nytt vill utbyta ett gammalt, som visat
sig hafva. åtskilliga olägenheter, men som icke heller saknat sina
fördelar, sa har man val i första rummet att tillse att det nya kom¬
mer att medföra samma fördelar som man erkänner ha funnits hos
det gamla. Hos vår gamla adjunktsinstitution erkänner Herr Stats¬
rådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet i det anförande till
statsrådsprotokollet, som återfinnes på sid. 19 i bilagan N:o 7 till
N:o 29. 36
Lördagen den 7 April, e. m.
Om anslag till den till innevarande Riksdag afgifna statsverksproposition, som eu
förstärkning fördel att »den har vid universitetet fäst ett antal lärare, hvilka stän-
terZ^Jid' digt varit för der behöflig undervisning att påräkna, och unge män,
JniZrsiteL. som gerna egnat sig åt vetenskapligt studium, hafva genom ^adjunk-
(Forts.) turerna fått en utsigt till befordran, som, åtminstone för någon tid
nöjaktig, qvarhållit dem vid universitetet». Nu frågar jag: lofvar
väl den nya inrättningen, sådant förslaget derom nu föreligger, en
dylik fördel, eller att unge män, som gerna egna sig åt vetenskap¬
liga studier, qvarhållas vid universiteten genom utsigten att der
vinna befordran? Denna fråga nödgas jag besvara med nej, och
detta af det skäl, att, såvidt jag förstår, universitetens förmåga att
uppehålla lärdomsarbetet och rekrytera lärarekrafterna, i hvad det
rör de gamla läroämnena, måste genom den nya anordningen, sådan
den nu föreligger, blifva, om icke tillintetgjord, dock väsentligen
försvagad, och jag skall försöka att gifva skäl för detta mitt på¬
stående. Enligt den utredning, som vi hafva för oss, bortgå — för
att exempelvis fästa mig blott vid de filosofiska fakulteterna — icke
mindre än sex fasta platser vid IIpsala-fakulteten och fem dylika vid
Lunds. I Upsala filosofiska fakultet är adjunkturernas antal sexton;
dragas derifrån de åtta nya föreslagna professurerna jemte en labora¬
tors- och en observatorsplats, så uppkommer en minskning af sex
platser. Lunds fakultet har femton adjunkturer, och om från dem
dragas nyssnämnda antal platser, återstår eu minskning af fem plat¬
ser. De enda fasta platser, med hvilka man vill ersätta denna minsk¬
ning, äro de nyss uppräknade. De medel, som universiteten nu hafva
att aflöna lärare på exepektansplatserna, åtgå till väsentlig del till
dessa extra professurer, alldenstund dessa skola aflönas bättre än
adjunkturerna. En följd häraf är den, att deras antal måste blifva
mindre. Dertill kommer en ytterligare minskning uti universitetens
förmåga att ersätta de indragna platserna, nemligen derigenom, att
medlen skola användas äfven till läraretjenster i ämnen, som förut
icke haft sjelfständiga målsmän. I detta afseendet är det, enligt
hvad jag kan se af handlingarne någon skilnad mellan Upsala och
Lunds filosofiska fakultet. Saken faller sig nemligen ogynsammare
för den senare, i ty att Upsala har professurer i några ämnen, der
Lunds universitet icke haft några, nemligen uti geologi, mekanik,
statskunskap och möjligen någon mera. Iför Lunds universitet upp¬
står således nödvändighet att i första rummet fylla denna brist. Det
återstår då icke mera än 4 eller 5 sådana platser att disponera, och
dessa tagas då i anspråk dels för ytterligare nya ämnen, såsom t. ex.
komparativ filologi, och dels till sådana mer eller mindre sjelfstän¬
diga vetenskapsgrenar, som ansluta sig till de gamla läroämnena, t.
ex. germanisk lingvistik. På detta sätt kommer för Lunds filosofiska
fakultet att qvarstå knappt en enda ordinarie fast dubbelplats. Härtill
kommer ytterligare att, då, såvidt jag förstår uppfatta saken, Chefen
för Ecklesiastikdepartementet tyckes betrakta dessa extra professors-
ämnen såsom ett slags anslutnings- eller öfvergångsämnen till andra
Lördagen den 7 April, e. in.
37 ]V:o 29.
ordinarie professorsämnen, såsom t. ex. statistik till liistorien, deto™ anslag till
ena slaget lingvistik till det andra o. s. v., så liar ju dock i våra JorstärTcning
dagar vetenskapen en skyndsamt fortgående stark benägenhet att ^terna ^id
alltmer specialisera sig, hvarigenom de sjelfständiga disciplinernas an- universiteten.
tal blir allt större och större. I samma män detta fortgår och de (Ports)
nya anslutningsämnena blifva sjelfständiga, blir ju ock utvägen att
inom den nu utstakade ekonomiska begränsningen få dubbelplatser
för de gamla ämnena allt mer omöjlig. Det är derföre icke under¬
ligt, om vi, som betrakta frågan sådan den föreligger, föreställa oss
såsom en gifven sak, att man helt snart kan komma med begäran
att erhålla ytterligare lika många extra professurer, som de dubbel¬
platser, hvilka nu gå bort.
Men om nu bristen är så stor, så frågas hvarmed den då skall
fyllas, eftersom de extra professurerna jemte laborators- och obser-
vatorsplatserna icke dertill räcka till. Jo! svarar man, genom do¬
centstipendierna; men hur blir det då stäldt med dessa!
Först och främst — jag talar nu icke om de »rörliga», utan
endast om dem, som äro fastade vid vissa ämnen — beräknas uti
den af Herr Departementschefen uppgjorda planen deras antal till
allenast ungefär ett för hvart tredje ämne.
Och vidare hafva Kongl. Maj:t och Riksdag bestämt en viss
tid, under hvilken deras innehafvare få behålla dem, och denna tid
är i regel beräknad till tre år, men kan undantagsvis utsträckas till
fyra, fem, till och med sex år. Jag hemställer till Eder, mine herrar,
om det i allmänhet är antagligt, att en yngling, som speciminerat
vid några och tjugu års ålder och derpå erhåller ett stipendium,
skall under den korta tiden af tre till högst sex år hinna få den
mogenhet, som erfordras för att bekläda en professorsbeställning. Jag
för min del tror det icke, och den yngling är i mina ögon eu dåre,
som, fattad af en sådan falsk föreställning, beträder denna bana.
Att få bort denna i min tanka olämpliga tidsbegränsning för inne-
hafvandet af docentstipendium låter sig nu svårligen gorå, då Riks¬
dagen så nyligen uppstält den bland grunderna. Den ville beklag¬
ligt nog icke lyssna till den beaktansvärda invändning deremot, som
i fjor af en talare på Uplandsbänken framstäldes. Om man under
sådant förhållande vill bereda någon utsigt för docentstipendiaterna
att efter stipendietidens slut kunna uppehålla sig under den tid, som
derefter kan återstå till dess de kunna vinna befordran, så skulle
således återstå endast att — såsom jag någonstädes sett föreslaget
— hänvisa dem att söka personligt statsanslag. Men detta är en
oviss utsigt! Hvilka många och stora kollektiva makters godkän¬
nande har icke en sådan framställning att genomgå, och hvilka
lysande prof måste icke en yngling aflägga, innan han kan påräkna
att af fakulteten, Consistorium academicum, Kongl. Maj:t och hans
tio rådgifvare samt Riksdagen med dess 325 ledamöter anses förtjent
af eu dylik uppmuntran!
>';o 29.
Om anslag till
förstärkning
af lärarekraf¬
terna vid
universiteten.
(Forts.)
38 Lördagen den 7 April, e. in.
Kommer så dertill löneturberäkningen vid elementarläroverken.
Dervid är anmärkningsvärd!, att den synes bli inskränkt allenast till
de docenter, bvilka komma i åtnjutande af stipendium. Hvarföre
skola just dessa hafva eu sådan förmån och hvarföre gifves den icke
snarare och i första rummet åt sådana docenter, åt bvilka förmånen
af stipendium icke förunnats? Dessa senare behöfva bättre en sådan
uppmuntran, hvilken måhända vore det enda medlet att qvarhålla
dem vid akademien. Det bör ock ingalunda anses gifvet, att de i
vetenskapligt hänseende snillrikaste och för teoretiska insigter mest
framstående bland docenterna, bvilka naturligtvis i främsta rummet
komma i åtnjutande af stipendier, jemväl ega sådana praktiska an¬
lag, som erfordras för att blifva dugliga elementarlärare. Jag vill
dermed visst icke hafva påstått, att elementarlärareplatser bäst be¬
klädas med medelmåttor; men inom det pedagogiska liksom inom
andra praktiska områden vitnar dock erfarenheten att det icke före¬
trädesvis varit de vetenskapliga utmärktheterna som i egenskap af
elementarlärare mest gagnat våra skolor. Emellertid finnes äfven i
nu omberörda fall för närvarande ingen utsigt att vinna ändring.
Men ett nytt beslut i afseende på de icke stipendierande docenterna,
hvilkas förmåner och ställning anslagsfrågan icke torde gifvit Kongl.
Maj:t direkt anledning taga i betraktande, hoppas jag dock skall
kunna komma efteråt, och kunde jag genom afgifvande af en motion
i någon mån dertill bidraga, så skulle jag genast vara dertill villig.
Det ena med det andra i reformen, såsom den ännu är begrän¬
sad, torde icke vara egnadt att uppmuntra de bättre gåfvorna till
ett sådant vågstycke som att erbjuda sin tjenst åt vetenskaplig lä¬
rareverksamhet. De riskera alltför mycket att inom kort se sig stängda
på denna bana och att då såsom den enda och sista utvägen nödgas
beträda ett område, der den stora faran möter, att för nöds skull
tvingas att bjuda ut sina gåfvor oafsedt de åsigter de skola tjena;
ty häri ligger en förfärlig anledning till demoralisation.
Till det ärade Stats-Utskottet vill jag deremot uttala mitt er¬
kännande i ett afseende, nemligen för det Utskottet öfverflyttat eu
del af medlen till förslagsstaten. Detta lärer väl emellertid icke
göra till fyllest, då anslaget, såsom jag nyss visade, torde komma att
befinnas otillräckligt, utan här behöfdes visserligen, för att lärare¬
krafterna skall kunna uppehållas, ett något större förslagsanslag till
kanslerens disposition; men derom föreligger nu icke något förslag,
ehuru tro mig att det snart kommer.
I öfrig t måste jag säga, att det finnes ett par saker i det sätt,
hvarpå denna fråga blifvit framstäld, som på mig gjort ett mindre
gvnsamt intryck.
Jag kan nemligen icke finna annat, än att det ena universitetet,
nemligen Lunds, blifvit bra mycket mindre gynnadt än det andra. Redan
då jag nyss talade om de filosofiska fakulteterna vid de båda uni¬
versiteten, sökte jag visa, huru mycket mera ogynsamt det ställer
sig för Lund än för ITpsala, i följd deraf att Upsala redan har några
Lördagen den 7 April, e. m. 39
ämnen, som Lund saknar. Men det synes mig vara jemförelsevis
lika ogynsamt för Lund i fråga om en annan fakultet, nemligen
den teologiska. Jag frågar: hvad är orsaken till, att denna om¬
reglering af adjunkturerna — om den annars innehåller något godt,
hvilket jag anser, att den vidare utförd gör — blifvit medgifven i
Upsala, men icke i Lund? Detta förefaller mig så mycket under¬
ligare, som jag vet, huru det är stäldt med löneförhållandena vid
de teologiska adjunkturerna i Lund och att der icke finnes det rin¬
gaste hinder mot, att denna reglering straxt utfördes. Icke kan
det väl bero derpå, att professorerna afstyrkt densamma; ty att
teologie professorer äro konservativa och öfverhufvud taget icke
gerna se någon förändring i den institution, vid hvilken de uppfostrats
och verkat, kan väl icke vara synnerligen oväntadt. Enahanda är
förhållandet med docenturen inom sistbemälde fakultet. Hvarföre
har Upsala universitets teologiska fakultet fått ett docentstipendium,
men icke Lunds? Hvad jag gjort mig underrättad om är, att den
nuvarande teologiedocenten i Lund, som väl nu skall afgå i brist på
möjlighet att erhålla ett stipendium, har att göra för många och jag
har fått förvissning om, att det skall lända till det teologiska studiets
stora skada, att detta stipendium icke kommer att finnas. Jag har
icke någon partiskhet för Lund, vet knappt huru staden ser ut, utan
har tillbragt mina ungdomsår i Upsala. Men jag har talat endast
såsom den ringaste bland representanter uti en församling, der alla
intressen böra vara representerade, och således äfven såsom repre¬
sentant för den högre odlingens intressen, som icke stå i strid med
våra materiela intressen; och jag vill derföre tillgodose både den
ena och den andra bildningsanstalten.
Den andra omständigheten, hvaruti jag äfven skulle önskat se
någon mera opartiskhet i förslaget, rörer förhållandet mellan de två
särskilda, lika berättigade bildningslinierna. Jag är så varm vän
som någon af att just den reala bildningen inom vårt land höjes,
och det skulle storligen glädja mig, om jag finge se den dag, då
realbildningen får sin fullständiga linie vid särskilda läroverk. Men
icke böra vi för den missgynnade ställning, som reallinien beklag¬
ligen ännu har vid de för båda linierna gemensamma läroverken,
söka ersättning genom att i undervisningens högsta topp, vid uni¬
versiteten, stödja den ena linieu på ett sätt, som kan komma att
skada den andra.
Jag har intet vidare att tillägga, men måhända torde en ur¬
säkt vara nödvändig för det en ledamot, som icke har någon annan
ställning än att bruka jorden på ett litet magert hemman i Vester-
götland, vågat taga till orda i en så hög kulturfråga, och min
vördnad för den mans högt upplysta omdöme, som framlagt detta
förslag, kunde ha varit mig en anledning att misstro min egen upp¬
fattning; men — med ledning af de handlingar, som föreligga, har
jag bildat mig ett omdöme i frågan och har undantagsvis för eu
gång velat uttala det. Har detta tagit tiden i anspråk, må sådant
N:o 29.
Om anslag till
förstärkning
af lärarekraf¬
terna vid
universiteten.
(Forts.)
N:o 29. 40
Lördagen den 7 April, e. m.
terna
universiteten.
(Forts.)
Om anslag till ursäktas af mitt intresse för saken och min tystnad i de många an-
förstärJcning ,jra förekommande frågor, deruti jag icke tilltror mig att i protokollet
af lärarekraf- . i.. o , . .
terna vidflagga något Hytt JO Tr
Jag slutar med det jag började, nemligen att, da Kammaren
bifaller detta ombildningsförslag, Kammaren, som vid så många till¬
fällen visat sig vara mån om att vårda äfven den högre odlingen,
måtte inse, att den har tagit på hand att, för så vidt icke åtminstone
den humanistiska undervisningen skall lida afbräck, med det snaraste
bota reformens brister genom ett nytt anslag, som ännu är till be¬
loppet okändt.
Men huruvida den procedur, hvarigenom denna fråga dels nu
och dels vid ett kommande tillfälle vinner sin egentliga lösning,
hvilket jag anser den hittills icke hafva vunnit, huruvida, säger jag,
denna procedur är den lämpligaste, det lemnar jag derhän och gör
derföre ej heller något yrkande. Jag ber endast att, då frågan åter
framkommer, man måtte hafva i minne hvad jag sade, icke 1799,
men 1877 om våren.
Herr Linder: Utan tvifvel föreligger uti förevarande af Utskottet
afgifna utlåtande, angående ombildning af adjunktsinrättningen vid
universiteten, en fråga af mycket allvarsam beskaffenhet, och som
kommer att utöfva ett stort inflytande på universitetens framtid.
Jag vill erinra Kammaren derom, att sist församlade Riksdag
fattade beslut om aflåtande af en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan, att en förändrad organisation af universiteten
skulle ske på det sätt, att adjunkturerna upphörde och i deras ställe
nya professioner inrättades, samt att tillika högre stipendier för
docenter skulle anskaffas. I detta Riksdagens beslut ser jag för
min del icke någon fara för universitetens framtida väl, ty jag tror,
att adjunktsinrättningen är af den beskaffenhet, att hon mycket väl
kan upphöra, så vida hon nemligen ersättes af en institution, som
för universiteten kan vara bättre. Det var likväl i ett afseende,,
som jag ej kunde gilla detta beslut, i det nemligen att Riksdagen
dervid fogade det vilkoret, att Kongl. Maj:t vid uppgörande af de¬
taljerad plan för denna omorganisation icke finge öfverskrida det af
Riksdagen för universiteten redan beviljade anslaget. Derigenom har
också inträffat, hvad man här ser, nemligen att antalet af de platser,
som benämnas extra ordinarie professioner, fakultetsprofessioner, eller
hvilken benämning de må komma att få, att, säger jag, antalet af dessa
platser blifvit i icke obetydlig mån inskränkt. Och derigenom tillskyn¬
das universiteten skada i samma mån som antalet af vetenskapsidkare
och ordinarie universitetslärare blir minskadt; och det nuvarande
antalet af dessa är dock, enligt hvad som visat sig, icke öfverflödigt
stort ändå.
Det vilkor, som är fäst vid de tillämnade platserna, framkallar
hos mig också i viss mån någon farhåga. Det heter nemligen, att
den extra ordinarie professorn icke bör, i vanliga fall åtminstone,
Lördagen den 7 April, e. m.
41 N:o 29.
förpligtas att inträda i tjenstgöring i stället för den ordinarie pro- Om anslag till
fessorn, utan att vid inträffande förfall för den senare en stipendiat förstärkning
eller, med andra ord, en docent, försedd med stipendium, bör st^terna^id
tillreds att inträda i den till professionen hörande tjenstgöring, universiteten.
Detta är, så vidt jag kan förstå, — och såsom för detta universitets- (Forts.)
lärare har jag vunnit någon erfarenhet angående universitetsförhål-
landen, — ett nytt och egendomligt stadgande. Ty att tänka sig
att den äldre universitetsläraren, det vill säga extra ordinarie pro¬
fessorn, ej skall i första hand vara att tillgå för skötandet af un¬
dervisningen i med hans egna närbeslägtade ämnen, utan att denna
i stället skall bestridas af en jemförelsevis ung och oerfaren man,
hvilket stipendiaten, i jemförelse med extra ordinarie professorn, i
regeln måste anses vara, det kan ej vara universitetet till ovilkorlig
båtnad. Det är nemligen gifvet, att den vana och skicklighet vid
undervisningen, som den akademiska läraren bör ega, ej vinnes i
och med detsamma han blir kallad till docent, utan att dessa egen¬
skaper först förvärfvas genom allvarliga och ihärdiga studier, och
efter många års erfarenhet. Och sannolikt kommer det äfven att vid
organisationens genomförande väl visa sig, att dessa unga docenter,
som i regeln skola inträda såsom funktionärer i stället för de ordinarie
professorerna, väl kunde hafva behöft någon större erfarenhet såsom
universitetslärare, innan de inträdt på det nya arbetsfältet, och att de¬
ras äldre kamrater, de extra ordinarie professorerne, i stället bort använ¬
das. Men antalet af dessa senare blir — åtminstone inom filosofiska
fakulteten •—• så ringa, likasom ock till följd häraf högst få af deras
läroämnen blifva så pass nära beslägtade med de till den ordinarie
professionen hörande, att man sannolikt icke kommer ur de extra
ordinarie professorernes krets erhålla lämpliga vikarier vid inträffande
förfall för någon af de ordinarie professorerne. Detta är onekligen en
olägenhet i den nya, nu framlagda organisationsplanen. Dock före¬
ställer jag mig, att desamma bör kunna i detta hänseende modifie¬
ras och jag tror för visso, att modifikation deri ovilkorligen också
kommer att ske, emedan det icke lider något tvifvel att, så fort
denna nya organisation skall genomföras, erfarenheten skall tvinga
till erkännande af ett här begånget misstag. Hvad som torde blifva
svårare, det är att erhålla det större antalet af ordinarie lärare¬
adjunkterna, sona nu försvinna, genom ett mindre antal extra or¬
dinarie professorer, och jag skulle för min del också hafva velat
framställa ett yrkande, afseende att i någon mån modifiera så väl
Kongl. Maj:ts proposition i detta afseende, som ock hvad som härom
förekommer i Stats-Utskottets förevarande hemställan, så vida jag
icke af ett offentligt uttalande från pluraliteten af Upsala univer¬
sitets lärare, sett ett intyg derom, att man vid sjelfva universitetet
synes vara nöjd med Kongl. Maj:ts förslag, sådant det nu är frarn-
lagdt.
Från den teologiska fakulteten och den filosofiska fakultetens
humanistiska sektion har man icke sett något uttalande i samma
Andra Kammarens Prat. 1877. N:o 29. 4
N:o 29. 42
Lördagen den 7 April, e. in.
Om anslag till rigtning, som det ofvan berörda af Upsala universitets lärare afgifna;
förstärkning man ]iar ocjc anledning tro, att från sistnämnda fakulteter åtskil-
•af lararekraf-,. , 7, P , .. i p , „ . , ,
terna vid figa önskningar vore att frambära med afseende pa organiserandet
universiteten, af den akademiska undervisningen, särdeles beträffande antalet lä-
(Ports.) rare, som i den nya planen anvisas åt den teologiska fakulteten.
Man vet nemligen, att den teologiska fakulteten uttalat bestämd
önskan att få sin lärarepersonal betydligt ökad utöfver den nuva¬
rande numerären, eller åtminstone en tillökning i antalet af stipen¬
diater. Medgifvas måste dock att, enligt Utskottets förslag, tillfälle
erbjudes att erhålla åtminstone en stipendiat till i denna fakultet.
Jag lemnar dock osagdt, huruvida undervisningens kraf vid det
mycket besökta universitet i Upsala härigenom kan anses blifva nu
i någon mån mer än hittills tillgodosett. Då det emellertid, efter
det uttalande som skett i denna fråga från Upsala universitetslärare
sjelfve, icke må anses lämpligt att påtvinga dem flere lärare än de
synas vilja hafva, skall jag för min del icke göra något yrkande,
utan har endast velat till protokollet uttala mina farhågor i före-
nämnda hänseenden.
Herr Jöns Pehr sson: Ehuru det verkligen vore för mycket
begärdt att fordra af mig, det jag skulle uppträda i förevarande
fråga, så har jag funnit mig dertill uppfordrad med anledning af
hvad den talare, som först hade ordet, yttrade. Då denne talare
var så undfallande, att han förklarade sig icke vilja göra något yr¬
kande, så är väl hans natur sådan, och detsamma synes äfven vara
förhållandet med den andre talaren. Nu må det visserligen vara
sant, att Kongl. Maj:t tillmötesgått sistlidna Riksdags beslut i denna
fråga, så till vida som det beviljade anslaget icke öfver skridits; men
enligt mitt begrepp fattas dock en sak, som bör finnas vid alla an¬
slagsfrågor, nemligen en upprättad stat, som utvisar, huru mycket
ifrågavarande om reglering, när den eu gång blifver verklighet, kan
komma att kosta. Detta är en så vigtig faktor, att den icke kan
förbigås, och man lärer icke heller, på sätt den förste talaren också
förklarade, rimligtvis kunna taga på hand, att man icke i en fram¬
tid kan hafva att förvänta en framställning om förökade anslag för
ifrågavarande institution. Naturligtvis kan jag icke om denna sak
ega erforderlig kännedom, utan måste härvidlag endast lita på mitt
eget omdöme, hvilket säger mig, att denna ombildning af lärare¬
institutionen, som påstås komma att medföra så synnerligen stor
nytta, i sjelfva verket icke är annat än en namnförändring å lärare¬
personalen med tv åtföljande högre löner till följe af högre titel.
Jag kan icke föreställa mig, att dessa nu föreslagna extra ordinarie
professorer skulle komma att få annan sysselsättning, än den, som
åligger de nuvarande adjunkterna, eller att förestå undervisningen
under de ordinarie professorernes tjenstledighet. Således blir hela
reformen icke något annat än en namnförändring. Utan att denna
reform lemnar garantier för att något mera skall blifva uträttadt,
Lördagen den 7 April, e. ro.
43 N:o 29.
skall den endast medföra ökade utgifter för statsverket. För min
del tror jag, att, oaktadt Riksdagen med frikostighet och ifver skall
meddela snart sagdt hvad anslag som helst, när det rör den högre
eller lägre undervisningen, och oaktadt regering och Riksdag för-
lidet år enats om de grunder, som föreligga, det icke kan vara för
regering och Riksdag förnärmande att ännu ett år tänka på saken
och sätta anslagen äfven denna gång på extra stat. Det minsta
vore väl att framlägga en formlig stat, som visade, både huru många
lärare, som skola finnas, och deras göromål. Jag skall icke blifva
vidlyftigare, än att jag anhåller, att Kammaren ville besluta den för¬
ändring, att anslaget sättes på extra stat, och att hvad derutöfver
är af Utskottet föreslaget afsläs, så att Riksdagen och regeringen
få tänka ännu ett år på saken och eu formlig stat på livad om¬
bildningen kommer att kosta 'framläggas. Jag anhåller om propo¬
sition på detta yrkande, att summan måtte sättas på extra stat, men
det öfriga blifva afslaget.
Herr Rydin: Herr Talman! Mine Herrar! Det har visserligen
icke gjorts några yrkanden om ändring i den nu föredragna delen
af Stats-Utskottets betänkande, som sluter sig till Kongl. Maj:ts pro¬
position i frågan, men mot detta förslag hafva dock framställs åt¬
skilliga anmärkningar, som torde förtjena en belysning, hvilken jag
skall i största korthet meddela. Den förste ärade talaren, har så¬
lunda fäst uppmärksamheten härpå, att denna omorganisation skulle
medföra i framtiden större utgifter och likasom halka fram nu.
Hvad detta beträffar, hafva fakulteterna och konsistorierna uttryck¬
ligen förklarat, att de icke anse denna organisation tillräcklig, utan
att den behöfver utvidgning. Frågas då: innebär detta behof en öf¬
vermåttan stor tillökning i anslag? Man kan dertill svara, att det
icke medför större tillökning, än universitetens utveckling under
vanliga förhållanden kräfver. Ser man på vårt grannland Norge,
så beviljades der vid hvarje storting eller rättare sagdt stortings-
period en, två eller tre nya platser vid universitetet.
Vidare har man ansett skäligt bibehålla de nu varande adjunk¬
terna, emedan de föreslagna e. o. professorerna skulle blifva till an¬
talet färre och genom den sålunda minskade utsigt till befordran
yngre begåfvade män afskräckas från att qvarstanna vid universi¬
teten. Hvad beträffar inskränkningen i dessa platsers antal, är den
visserligen att beklaga, äfven om den för Upsala ej är så stor, men
den inskränkning, som är afsedd att ske. har dock tillkommit huf¬
vudsakligen på förslag af de särskilda universiteten, och det är från
dessa universitet framställning skett, om hvilka platser, som skola
bildas. Man har dervid sökt att inom gifna tillgångar tillse, att be-
hofven af e. o. professorer tillfredsställas i mån af vetenskapsgrup-
pers behof. Sålunda har inom språkgrupper, både vid Upsala och
Lund, nyare platser i komparativ språkforskning ökats. Frågar man
nu, hvilka af de nuvarande adjunktsplatserna skulle ersättas genom.
Om anslag till
förstärkning
af lärarekraf¬
terna vid
universiteten.
(Forts.)
Nso 2®. 44
Lördagen den 7 April, e. m.
Om anslag till denna nya extra ordinarie profession i komparativ språkforskning,
förstärkning jj]ir svarep att den skulle ersätta adjunkturen i Hebreiska och till
,l terna6Jid eu del äfven adjunkterna i Grekiska och moderna språk. Härigenom
universiteten, komme det således att finnas två lärareplatser i Österländska, tre i
(Forts.) moderna och tre i klassiska språken. Då innehafvaren af nämnda
plats sålunda komme att biträda vid undervisningen i dermed sam¬
manhängande ämnen och dessutom enligt förslaget skulle finnas två
lärareplatser i Nordiska språk, synes språkforskningen blifva genom
samma förslag ganska väl tillgodosedd. Om man går vidare, skall
man finna huru inom öfriga vetenskapsgrupper fullt ut så godt, som
nu, och i de flesta fallen bättre undervisningens kraf tillgodosetts.
Härjemte är att märka om de nya professorsplatser, som istället
för adjunkturer inrättas, att på samma gång dess innehafvare komma
att intaga en ganska sjelfständig ställning i fråga om under¬
visningen i de åt hvar af dem anförtrodda ämnen, dessa ämnen äro
så grupperade, att undervisningen i ett kompletteras af undervis¬
ningen i ett annat.
Det nuvarande förhållandet är, att adjunkterna äro pligtige att
vara professorernas vikarier, och detta förhållande har från dem sjelf-
va framkallat yttranden så väl i skrift som annorledes om behofvet
att reformera adjunktsinstitutionen. Nu har en talare på vestman-
landsbänken yttrat, att det enligt den nya organisationsplanen skulle
blifva svårt att erhålla vikarier för de ordinarie platserna. Men
sådana vikarier komma ytterst sällan att behöfvas. När det t. ex.
finnes två platser för att upprätthålla föreläsningarne och till en
del äfven examineringen i latin, och den ene af dessa platsers inne¬
hafvare får förhinder, så förutsätta statuterna, att den andre skall
ensam sköta dessa åligganden, och först då endera platsen blir ledig
inträder det förhållande, den ärade talaren omnämnde,»att docenten i
ämnet skulle inträda såsom vikarie. Det är således endast i den händel¬
se, att ingen extra ordinarie professor i ett likartadt ämne finnes, eller
att både den ordinarie och extra ordinarie professionen äro lediga, som
något sådant under vanliga förhållanden kunde komma att ega rum.
Hvad slutligen beträffar sjelfva organisationens karakter, är den¬
samma i full öfverensstämmelse med förhållandena vid universiteten
i utlandet och särskild! i Norge. Man söker nemligen der att er¬
hålla dels fasta professorsplatser i sådana ämnen, som fordra en
ständig undervisning, och dels, då några mera framstående veten¬
skapliga förmågor äro att tillgå, särskilda platser för desse i sär¬
skilda speciela ämnen. Det är således genom inrättandet af dels
extra ordinarie och dels för framstående vetenskapsmän personel
professorsplatser, som universitetens behof bäst tillgodoses. Sådan
har utvecklingen varit i Norge, och sådan, hoppas jag, skall den
blifva äfven hos oss. Jag hoppas detta synnerligast på grund af
den välvilja Riksdagen alltid visat de vetenskapliga sträfvandena.
Lördagen den 7 April, e. m.
45 N:o 29.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad gaf Herr Talmannen
först proposition på bifall till Utskottets hemställan i oförändradt
skick samt derefter på Herr Jöns Pehrssons yrkande; och som den
förra propositionen besvarades med öfvervägande ja, hade Kammaren
således bifallits Utskottets hemställan oförändrad.
§ 2.
Till bordläggning anmäldes Andra Kammarens Tredje Tillfälli¬
ga Utskotts utlåtande:
N:o 5 (i samlingen N:o 24), i fråga om underdånig skrifvelse
rörande förändring af stadgandena i fråga om förvaring, transport
och försäljning af fotogen; och
N:o 6 (i samlingen K:o 25), i anledning af väckt förslag om
underdånig skrifvelse angående förändrade föreskrifter i fråga om
mätning af mindre fartyg.
§ 3
Föredrogs och godkändes Lag-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse N:o 19, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition med förslag till förordning rörande ändring i gällande
bestämmelser om skyldighet att bygga och underhålla tiondelada.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 7. 11 e. in.
In fidem
Gustaf Westdahl.
Andra Kammarens Prof. 1877,
N:o 29.
5