Motioner i Första Kammaren, N:o 8.
19
No 8.
Af Herr Nilsson: Angående aflåtande af underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t med begäran om uppgörande af förslag till
». sådan ändring af Bevillningsförordning en, att fastigheters
taxeringsvärden fastställas af Landstingen.
Det är en känd sak att de olika bevillnings-beredningarne icke lyckats
att åstadkomma något jemt värde å fastigheterna distrikterna emellan, hvilket
har till följd att sådana utgifter, som beröra hela härader, till och med län, drabba
den ene kommunen mer, den andre mindre och ännu större blir ojemnheten till
staten. Detta i förening med Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen om förhöjd
bevillning, gör det nödvändigt att söka få en fastighetsvärdering, som öfverens-
stämmer för hela länet efter de olika fastigheternas beskaffenhet. Jag tror mig
kunna uttala den tanken att pröfningskomitén icke förmår bilda enheten deri, eme¬
dan den dels handlägger hela länets dithörande göromål på en dag, dels består af
ett mindre antal personer än som dertill fordras, hvarföre de flesta klagomål lem-
nas utan afseende. Den institution som härtill vore mera lämplig, synes mig vara
Landstinget, som är mera representeradt genom val efter folkmängd från så väl
stad som land. Om bevillningen till staten finge bestämmas af Landstinget lika
väl, som utgifter för kommunen, så skulle jag icke tveka att yrka pröfningsko-
miténs indragning. Men häremot kan invändas att frågan är ej af ren kommu¬
nal beskaffenhet och att det ökar Landstingens göromål, men de kommunala ut-
skylderna äro de hufvudsakligaste, såsom till kyrkor, skolor, fattigvård, sjukvård,
vägar och broar m. m. och bevillningen till staten det mindre, och som fastighets¬
värdet i allmänhet endast undergår förändring hvart tredje år, vore det en ringa
tillökning på göromålen om ett särskilt utskott af Landstinget tillsattes för att
bereda inkomna ärenden. Om detta sistnämnda förslag skulle kunna antagas, vore
Landstingets slutliga afgörande grunden för kommande årets röstlängd och kom-
munalutskylder samt bevillningen till staten. Men om detta förslag icke i sin
20
Motioner i Första Kammaren, N:o 8.
helhet vinner bifall torde bevillningsberedningen få uppgöra förslaget in duplo och
sedan detsamma undergått taxeringskomiténs pröfning, det ena öfver fastig¬
hetsvärdet hänskjutas till Landstinget, det andra om bevillningen till pröfningsko-
mitén. Då jag nu uttalat mina åsigter i frågan, öfverlemnar jag densamma till
Riksdagens bedömande, öfvertygad att den inser nödvändigheten af ett jemnare
åsatt värde å fastigheterna och att Landstinget dertill är rätta forum. Jag får
derföre anhålla:
att en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte aflåtas om
förslag i ärendet till nästa Riksdag med de förändringar i
gällande föreskrifter, som äro eller blifva nödiga.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 25 Januari 1877.
P. Nilsson.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1877.