22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 68.
N:o 68.
Af Herr Aug. Peterson: Om ändring af § .9 mom. 2 och 3 i
Bevillning sstadgan.
Vid sistförflutna riksdag framlades af mig en motion, hvilken igen-
finnes under N:o 76, som på anförda skäl afsåg ändring af 9 § bevill-
ningsförordningen derhän, att i andra punkten af nämnde paragraf ordet,
hufvudsakligen, och i tredje punkten ordet förnämligast helt och hållet
borde utgå.
Detta förslag afstyrktes visserligen af Bevillnings-Utskottet, men
på sådana skäl, hvilka åtminstone för min del icke kunna medgifvas vara
af den beskaffenhet, att de kunna afskräcka mig från att äfven vid denna
riksdag ånyo framlägga förslaget, synnerligast som nämnda förslag vid
behandlingen inom Andra Kammaren genom votering blef bifallet med
75 nej mot 69 ja, hvilka senare voro för afslag å motionen och vid
den öfver frågan beslutade gemensamma voteringen afslogs med den
ringa majoriteten af endast 36 röster.
Det framgick deraf obestridligen, att den åsyftade förändringen af
ifrågavarande paragraf var af behofvet påkallad dels för undvikande af
tvister, som med den lydelse bevillningsförordningen (jemförd med 57 §
kommunallagen) i den uppgifna delen nu kan föranleda och dels för att
bevillning må rättvist kunna påföras personer för känd inkomst, inom de
kommuner der sådan verkligen erhålles, då på samma gång så väl staten
som kommunen erhåller sin tillständiga rätt, hvilken afgift under nu¬
varande förhållande i många fall går förlorad, både för stat och kommun.
Tager jag till exempel eu i Malmö eller annan sydsvensk stad boende
och der mantalsskrifven handlande, hvilken för sitt yrke jemväl eger
filialafdelningar i Hudiksvall eller, på flera ställen inom landet, bör han,
enligt den redaktion 9 § bevillningsförordningen nu eger, påföras bevillning
23
Motioner i Andra Kammaren, N:o 68.
till staten för samtliga sina inkomster på det ställe, der rörelsen eller
näringen förnämligast idkas, men denna gräns är ju rent omöjligt att
bestämma af de inom nämnda kommuner tillsatta berednings- och taxerings-
komitéer, hvadan bevillning påföres den skattskyldige der lian är mantals-
skrifven, och lika omöjligt är det för myndigheterna der å platsen att
rätteligen kunna fixera eller i summa utföra den inkomst den skatt¬
skyldige på andra ställen inom landet njutit, helst denne icke är skyldig
men väl berättigad att till komiten uppgifva sina verkliga inkomster.
Följden häraf blifver ovilkorligen den osäkraste, mest på gissningar verk-
stälda beskattning, dervid staten, som i första rummet bör tillförsäkras
den bevillning som lagligen bör den skattskyldige påföras, går i mistning
(kanske af hundratusentals kronor) af hvad den rätteligen borde till¬
komma, hvilket allt förebygges, om beskattningen sker på det ställe der
yrket,: handeln eller näringen drifves. Då nu bank, jernvägs- och kanal¬
bolag skola till staten erlägga bevillning å de ställen der bolagets rörelse
drifves, vare sig genom hufvud-, afdelnings-eller kommissionskontor, eller
vid större och mindre stationer, kan jag icke finna annat än så väl tids¬
anda som rättvisa påkalla den af mig äskade förändringen af andra och
tredje momenten uti bevillningsförordningens 9 §. Och ehuru fyrfaldiga
skäl för bifall till min motion kunde anföras, åberopar jag nu endast
hvad jag^ här ofvan anfört samt de skäl, som af flere ledamöter i Riks¬
dagens Första och Andra Kammare förlidet år anfördes för bifall till
mitt då i enahanda syfte afgifna förslag, hvarförutan jag särskilt fäster
uppmärksamheten vid det kraftiga stöd för motionen, som innebäres uti
det underdåniga betänkande, som förberedande skattejemknings-komitén
afgifvit den 20 Oktober sistlidet år, då komitén uti 18 § af sitt förslag
till »y bevillningsförordning, med tillhörande motiv, uttalat enahanda
åsigter med mina nu framstälda.
Jag tillåter mig alltså vördsamt anhålla, att Riksdagen behagade
besluta att 2 och 3 mom. af 9 § uti bevillningsförordningen erhålla föl¬
jande lydelse:
Handelsrörelse i stad, som omfattar flere församlingar,
inom den församling der den skattskyldige är mantals-
skrifven, samt handelsrörelse i öfriga städer och på
landet, äfvensom jordbruks-, bergsbruks-, fabriks- och
annan rörelse eller yrke å den eller de orter, der rö¬
relsen eller yrket med fast plats för verksamheten ut-
ötvas; rörelse eller yrke utan bestämd fast ort för
verksamheten, der den skattskyldige är mantalsskrifven;
24
Motioner i Andra Kammaren, N:o 69.
samt anhåller jag att Bevillnings-Utskottet, till hvilket jag ber motionen
skall remitteras, må, för den händelse motionens uppställning kan dertdl
föranleda, med den rätt Utskottet tillkommer, och i betraktande af den
uppgift som åligger detsamma, vidtaga den ändring i mitt förslag, som
kan finnas lämplig och ledande till denna angelägna frågas snara och
välbehöfliga lösning i den rigtning jag antyda
Stockholm den 27 Januari 1877.
Aug. Peterson.
N:o 09.
Af Herr L. Torpadie: Om ändring af 30 kap. 5 och 6 §§
Rättegångsbalken.
Ett mål, hvartill all lagstiftning oaflåtligt bör sträfva, år medboi
crares likhet inför lagen, och hvarje stadgande, som strider deremot, bör
i min tanke, så fort som möjligt borttagas. Ett sådant stadgande synes
det mig vara, som i 5 och 6 §§ af 30 kap. Rättegångsbalken,. enligt
förstnämnda lagrums lydelse uti Kongl. förordningen den 18 April 1849
bjuder att den, som vill söka Konungen emot Hofrätts dom samt full¬
gjort öfriga prestanda, skall, derest han icke kan ställa borgen för sig,
träda i fängelse till sakens slut. _
Sant är, att dylika fall ytterst sällan torde inträffa, men lika sant
lärer ock vara, att det någon gång kan hända; och då torde ingen vilja
förneka, att tillämpningen af berörda stadgande skulle innebära, om jag
så får säga, en legal orättvisa, hvilken skulle verka allt annat än godt i
en tid, som med skäl sätter menniskovärdet högt och bär skyldig akt¬
ning för individens frihet.
° Jag