22
Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
N:o 46.
Af Herr Johan Jönsson: Om ändring af 4 § i Folkskolestadgan
den 18 Juni 1842.
Då den riksbekante skånske folkvännen och riksdagsmannen Nils
Månsson i Skumparp höjde sin röst i ståndskammaren ■— till yrkande
af en allmän förbättrad folkbildning, skolors inrättande öfverallt i för-
sarnlingarne med dugliga lärare, som för sitt kall bildades vid för detta
ändamål inrättade undervisningsanstalter, föreslog han, att de nya lärarne
skulle hafva ett ordentligt uppehälle, bestående af, utom husrum, hufvud¬
sakligen natura-prestationer: sparnnål, kofoder, jordland o. s. v. Sålunda
blefvo också löneförmånerna ordnade i 1842 års folkskolestadga, som
dock ej hann utkomma i Nils Månssons lifstid, utan först 5 år efter hans
död. Men under denna tid, tiotal år, som derefter passerat revy för
oss, har man i denna sak — detta aflöningssätt — såväl som i mycket
annat, kommit till bättre insigter, och detta med hänsyn särskildt till de
reformer, som för statens och kyrkans löntagare blifvit de senare åren
vidtagna, så att dessa embets- och tjensteman numera, nästan utan undan¬
tag, uppbära sina löner i kontanta penningar. Hvarföre så icke äfven
folkskoleläraren? Men så önskvärd! det än skulle vara att få denna reform
i sin helhet genomförd på eu gång, d. v. s. att skollärarens hela lön
endast utginge i reda penningar, vill jag dock för närvarande nöja mig
med att föreslå blott förändring i den punkt af folkskolestadgans 4 §
som bestämmer »sommarbete och vinterföda för en ko». Det är mig gan¬
ska väl bekant, att på flera ställen konflikter uppkommit mellan försam¬
lingsboar och skollärare just om dessa prestationer, isynnerhet rörande
sommarbetet. I hvarje landsort har, som vi veta, laga skifte öfvergått
alla egorna, och hvarje delegare i by fått sin lott så uti betesmarken
som inegorna. Ingen betesplan är samfäldt uttagen eller afsatt för
»skolmästarens ko», och ingen vill taga kon på bete hos sig, ty den före¬
23
Motioner i Andra Kammaren, N:o 46.
vändningen göres vanligtvis: »jag har kreatur nog sjelf på inin mark».
Och hvem tvingar någon individ inom skoldistriktet att taga skollärarens
ko på lägligt bete, äfven till och med mot dubbel ersättning, om så
erbjöds? Mångenstädes har folket sjelft ej något sommarbete för egna
kreatur, utan fodras dessa inom hus hela året om. Lika illa bevändt
är det med vinterfodret. Detta skall lemnas af t, ex. 100 individer i
olika qvantitet från några få skålpund till ett par å tre centner eller
mera. Somliga lemna godt hårdvalls- eller klöfverhö, andra ljungbland¬
ning, mosshö och dylikt. För öfrigt föreskrifves icke om skolmästaren skall
hafva hö eller halm till vinterfoder; det kunde falla någon församling in
att helt sonika lemna detta senare såsom vinterfoder; men icke lär” eu
ko mjölka särdeles mycket på bara halmen! Väl kunde jag framdraga
flere motiv, som talade lika kraftigt som de, hvilka jag nu anfört;
men jag tror mig hafva tillräckligt visat, att ifrågavarande allöningssätt
är olämpligt och bör så snart som möjligt förändras. Och vågar jag
således föreslå:
att den punkt i 4 § af folkskolestadgan den 18 Juni
1842, sådan den lyder i Kongl. kungörelsen den 29
December 1860, som handlar om sommarbete och vin¬
terfoder för en ko, måtte få följande förändrade lydelse:
I ställe för sommarbete och vinterfoder för eu ko
skall skolläraren årligen åtnjuta 150 kronor, att utgå
qvartalsvis såsom hans öfriga lön.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1877.
Johan Jönsson.