6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.
N;o 42.
Af Herr C. F. Toll: Angående underdånig skrifvelse rörande
ersättning åt regementsskrifvare, i händelse Kongl. skrif-
velsen den 21 Maj 1875 ovilkorligen kommer att till-
lämpas.
Genom nådigt bref af den 4 Juni 1868 föreskrifves, att derefter
ledigblifvande regementsskrifvaretjenster skola endast »genom förordnande
på obestämd tid tillsättas». Någon grund för detta stadgande finnes
dock ej angifven. Men i afseende på auditörsbefattningen stadgas genom
en skrifvelse till chefen för Lifgardesbrigaden m. fl. af den 5 Juli 1870,
att de som till auditörer derefter utnämndes skulle vara underkastade
den tillökning i tjensteåligganden, som i följd af regeraentsskrifvaregöro-
målens öfvertagande, derest Kongl. Maj:t framdeles derom förordnade,
kunde för dem uppstå. Under den förutsättning, som i sist anförda fall
omförmäles, finnes nu inom armén några auditörer, som efter den 4
Juni 1868 sökt och erhållit sistnämnda befattning samt derå fått nådig
fullmakt, hvilka kort derefter jemväl mottagit regementsskrifvarebefatt-
ningar med förordnande af Kongl. Årméförvaltningen att dem tills vidare
förrätta. I nyssberörda stadganden ligger emellertid, som enhvar lätt
inser, en icke ringa lockelse för innehafvarne af den jemförelsevis svagt
aflönade auditörstjensten att öfvertaga äfven regementsskrifvaretjensten, så¬
som bättre lönad, helst någon anledning då ännu icke förefans att antaga
det sistnämnda tjenster skulle komma att helt och hållet indragas, och
da derjemte genom begge befattningarnes förenande på en hand utsigt
gafs för innehafvare af regementsskrifvarebeställningen att framdeles få
behålla denna tjenst, om den oklanderligt sköttes, och beslut möjligen
komme att fattas att denna tjenst icke vidare skulle med auditörstjen¬
sten bibehållas förenad. Men genom nådig skrifvelse af den 21 Maj
Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.
7
1875 blef sedermera förordnadt, att regementsskrifvaretjensterna skola
med samma års slut upphöra. Väl anbefalles i nådig note till Kongl. Armé¬
förvaltningen af den 17 December samma år, att med den s. k. regements-
intendentsbefattningens — för hvilkens skull nyssnämnda indragning
skedde — inrättande vid indelta armén skulle tills vidare anstå, samt
att vid nämnda armé »de nuvarande regementsskrifvare- och regements¬
kommissariesysslorna skola tills vidare bibehållas orubbade». Men när
detta »tills vidare» — ett system, som i allmänhet icke ansetts lända
derpå beroende tjenster till synnerlig fromma — gått till ända, hvilket
ju när som helst kan vara att förvänta, då synes meningen svårligen,
och sedan pension för de äldre regementsskrifvarne i innevarande Riks¬
dags statsverksproposition blifvit begärd, kunna antagas vara någon annan
än den, att innehafvare af regementskrifvaretjenst, som icke befinnes
lämplig för öfvertagande af den för hans hittills varande sysselsättning
alldeles främmande regementsintendentsbefattningen, skall utan vidare om¬
ständigheter skiljas från både tjenst och lön. Orättvisan i ett sådant
förfaringssätt mot dessa statens tjenare synes mig så mycket mer i ögo¬
nen fallande, som man i icke ringa mån dragit fördel just af deras ar¬
betskraft under pågående reformsträfvanden, den nya löneregleringens
genomförande inom armén in. m. Dessa tjenstemäns antal är icke stort
— så vidt jag har mig bekant endast sex — men detta synes mig icke
inverka något i sak. Tyngst faller kanske orättvisan på eu auditör,
som blifvit förordnad regementsskrifvare och i en ganska naturlig tillit
till tjensternas bibehållande öfvergifva domarebanan. Klart är nemligen,
att det för honom, som satts ur stånd att förvärfva nödiga meriter för
fortgåendet på denna bana, blir en omöjlighet att derpå fortsätta, enär
han icke såsom vikarie under 10 å 15 år kan förvärfva det nödiga uppe¬
hället för sig och familj. Äro i öfrigt auditörerne att hålla på, så före¬
faller det högst sannolikt, att hvarje sådan, som tillika innehar rege-
mentsskrifvarebefattning, så vidt det är honom möjligt, söker sin utkomst
på annat sätt, derest han afskedas från sin regementsskrifvarebeställning,
ty, tjenstgörande vid regementschefernas expedition, som dessa tjenste¬
man äro, skulle de nog framgent, såsom deri särskilt hemmastadda,
komma att fortfarande förrätta de göromål som nu åligga regements¬
skrifvarne; men det är icke antagligt eller troligt att de underkasta sig
denna lönlösa tillökning i deras arbete, och derföre afgå de hellre. Nå¬
gon juridisk rätt hafva de tjensteman, hvars prekära ställning jag här
tillåtit mig att framhålla, säkerligen icke att åberopa, men billighetsskäl
synas mig hos statsmakterna kunna gälla minst lika mycket. Det torde
finnas alldeles gifvet, att en tjensteman, som i 5 eller 6 år egnat snart
8 Motioner i Andra Kammaren, N;o 43.
sagdt hela sin tid och sina omsorger i en viss verksamhet, icke utan
största ekonomiska olägenhet kan slå in på eu alldeles ny lefnadsbana
eller så att säga »börja på nytt».
På grund af det nu anförda får jag vördsamt hemställa:
att Riksdagen i eu underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t ville anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, vare sig
genom regementsintendentsbefattningens tillsättande
på förordnande intill nuvarande innehafvares af rege-
mentsskrifvarebeställning afgång, eller ock på armat
sätt, som lämpligt kan finnas, hålla sistnämnde tjenste¬
man skadeslösa för den ekonomiska förlust, hvartill de
skulle blifva dömda i fall ofvan anförda nådiga skrifvelse
af den 21 Maj 1875 ovilkorligen kommer att tillämpas.
Stockholm den 26 Januari 1877.
C. F. Tall.
N:o 43.
Af Herr P. Engman: Om ändring af 16 § i Bevillningsför¬
ordning en.
Under sistlidet års riksdag väckte jag en motion, N:o 20, angående
ändringar uti 16 § Bevillningsstadgan angående dels förhöjning uti be¬
skattningen på utländska handlande som resa omkring i riket och drifva
handel, dels om förhöjdt ansvar för dylika utländska liandelsexpediter
som icke kunna visa sig hafva stadgad bevillningsafgift erlagt. Uti öfver
denna min motion afgifvet betänkande förklarade förlidet års Bevillnings¬
utskott det jag skulle hafva misstagit mig, då jag förmenat att bevil 1-
ningsförordningen icke innehölle föreskrift huru utländska handlande och