6 Motioner i Andra Kammaren, N:o H-
hvilket motionen torde få remitteras, att uppsätta den förändring i redaktion, som
hithörande lagparagraf bör undergå, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen för sin del bifaller den förändring i 2:dra ka¬
pitlets 2:dra paragraf af Strafflagen, att verkställande af döds¬
straff skall, då det tillämpas, ske å fängelsegård i några få
vittnens närvaro.
Om remiss till vederbörligt Utskott auhålles.
Stockholm den 22 Januari 1877.
J. Asplöf.
N:o 14.
Af Herr I, AsklÖf: Angående underdånig skrifvelse om utarbetande
af förslag till ny grund för den kommunala rösträttens ut¬
öfning på landet.
Bland frågor, som vanligen förekomma vid hvarje riksdag, och hvilka ännu
vänta på en tillfredsställande lösning, intager utan tvifvel kommunala rösträtten på
landet ett framstående rum. Att eu förändring af densamma är behöflig framgår
af den mäugd förslag härom, hvilka årligen ingifvas till Riksdagen från landets
olika delar. I de hittills inkomna förslagen i detta hänsende hafva tvänne olika
sätt för frågans lösning förekommit, nemligen dels röstvärdets inskränkning efter
eu graderad måttstock, dels det högre röstvärdets begränsning till ett visst maxi¬
mum i förhållande till kommunens hela röstbelopp. Ehuru de senare Riksdagarnes
Lag-Utskott beredvilligt sökt förorda ett sätt för frågans lösning, hvilket äfven af
Andra Kammaren, i brist på något bättre, antagits, har dock städse Första Kam¬
maren motsatt sig den ringaste förändring. Måhända är skälet för denna motvilja
att finna i ovissheten, huruvida den föreslagna förändringen medför någon förbättring.
Det är derföre att hoppas, att, om ett förslag till frågans lösning inkommer till
Riksdagen, hvilket förslag efter omsorgsfullare utredning, än den knappa tiden
medgifver för såväl Lag-Utskottet som Kamrarne, äfven Första Kammaren skall
med välvilja omfatta eu på rättvisa och sakkännedom grundad förändring i frågans
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 14.
nuvarande oefterrättlighetstillstånd. Det av för att gifva upphof åt ett dylikt
förslag, jag till Riksdagen aflemna!’ denna motion, i den förhoppning att, efter
framläggande af några uppgifter, hemtade ur Statistiska Centralbyråns berättelse
för år 1871 angående kommunala rösträtten, samt såsom följd deraf ådagaläggande
af det deraf uppenbara faktum, att en stor del af landets kommuner helt och hållet,
och en ännu större del i det aldra närmaste äro uteslutna från någon kommunal
styrelse, ehuru författningen derom naturligtvis afsåg att blifva gällande för alla
landskommuner, Riksdagen beredvilligt skall inse behofvet och nödvändigheten af
det förslag jag ernar framställa.
Ur ofvannämnde berättelse af Statistiska Centralbyrån finner man, att inom
54 landskommuner positiv röstöfvervigt tillkommer en röstegande. Femtiofyra
röstberättigade ega sålunda, att hvar och en afgöra alla beslut mot inom dessa
kommuner öfrige 3,483 röstegande. Dessa 54 kommuner äro fördelade inom 10
län, hvaraf inom Skaraborgs län 11. Dernäst förekomma 378 röstegande med
öfver eu fjerdedel till och med hälften af rösträtten. De kommuner, som tillhöra
denna kategori, innefatta 40,858 röstberättigade, bland hvilka 378, till det högsta
med biträde af hvars en röstegande, bestämma alla beslut. Äfven inom denna
klass förekommer största antalet, nemligen 00, i Skaraborgs län. I de fyra inom
Gotlands län hithörande kommuner med tillsammans 285 röstegande, samt inom
Göteborgs och Bohus län fem kommuner med 1,075 röstegande ligger beslutande¬
rätten hos tillhopa nio röstegande, hvars fyrktal grundas endast på andra beskatt¬
nings föremål. Inom Kopparbergs län förekommer endast en kommun med 41
röstegande, der öfvervigten ligger på jordbruksfyrk, mot 9 kommuner med 4,926
röstegande på andra beskattningsföremål, samt inom Gefleborgs län 2 kommuner
med tillhopa 44 röstegande med öfvervigt på jordbruksfyrk mot 12 kommuner med
4,581 röstegande för andra beskattningsföremål. Inom Kopparbergs län kunna
sålunda 9 röstegande öfverrösta 4,926, samt inom Gefleborgs län 12 öfverrösta
1,581. Då det är eu gifven sak, att kommunalstämmorna aldrig besökas af alla
röstberättigade, kan man tryggt påstå, att ofvannämnda 378 röstegande utöfva full
beslutanderätt i likhet med sådana röstegande, hvilka innehafva mer än hälften
åt fyrk talet. Häraf synes att, då hela rikets röstberättigade medlemmar utgöra
305,534, och de röstegande inom de kommuner, der beslutanderätten befinnes hos
en person, utgöra 44,395, kommunalförfattningen ej kan tillämpas på i det närmaste
eu åttondedel af rikets röstberättigade medlemmar å landet. Lägger man nu härtill
att den statistiska berättelse, på hvilken dessa fakta äro grundade, är upprättad
lör år 18/1, samt tagel- i betraktande den stora utveckling eu mängd industriella
företag just efter samma tid erhållit, så är deraf tydligt, att förhållandet med kom¬
munala rösträtten uu är betydligt o fördelaktigare, och att sålunda en förändring är
lika behöflig som nödvändig. Om man nu jemför förestående förhållanden med
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 14.
kommunalförfattningens första och åttonde paragrafer, särdeles den sist nämnde,
måste man inse olämpligheten i sättet för nu gällande rösträtt.
Den grundsats i kommunalförfattningen för landet, att nemligen röstvärdet
blifvit beräknadt efter bidraget till kommunalutskylderna, har funnit ej oberättigad
motstånd hos dem, som önska mindre eller större rättighet böra medgifvas åt
•personligheten. Denna sidas anhängare utgå från den åsigten, att hvars och ens
bidrag till de gemensamma utskylderna drabbar lika kännbart den lägre som
högre uppskattade medlemmen, såsom t. ex. vid afgift per fyrk en person, upp¬
skattad till 10,000 kronor årlig inkomst, ej har svårare att erlägga 100 kronor än en
med 1,000 kronor inkomst att erlägga 10 kronor, och en med 100 kronor inkomst
att erlägga 1 krona. Är denna åsigt riktig, så borde enligt densamma rösträtten
vara lika för alla. Jag tror dock ej att någon framställt dylika anspråk, utan
hafva under diskussionerna i Kamrarne öfver denna fråga personlighetsprincipens
anhängare städse medgifvit företräde i rösträtt åt de högre uppskattade. Också
är det min tro, att orsaken till detta medgifna företräde egentligast ligger i den
åsigten, att de högre beskattade i allmänhet innehafva högre bildningsgrad och i
följd deraf bättre omdömesförmåga vid afgörandet af vigtigare frågor; sålunda
ingalunda för deras större bidrag till kommunens gemensamma utgifter. Såsom
bevis för rättmätigheten af personlighetsprincipen behöfver jag endast åberopa
såväl kommunalförfattningen för städerna, der stadsfullmäktige ega lika rösträtt,
äfvensom beträffande landsbygdens kommunalfullmäktige. Då nu dessutom stä¬
derna lyckats erhålla förändring i rösträtten, bestående i en viss inskränkning i
beloppet af röstmaximum, och ifrågavarande rösträtt egentligen endast förekommer
vid val af stadsfullmäktige, vore det särdeles besynnerligt, om ej rösträtten vid
stämmorna på landet, hvilken dessutom måste tillämpas vid alla förekommande
frågor, kunde erhålla en billig och rättvis fördelning, på det att det gagn, för¬
fattningen afser, må blifva en verklighet. Huruledes nu en dylik, billig och rätt¬
vis förändring i rösträtten på landet skall kunna åvägabringas, detta är frågan.
Tvenne alternativa förslag hafva, såsom jag förut nämnt, hittills blifvit framställda;
det ena med inskränkning i röstmaximum, det andra med proportionel begräns¬
ning' af allas rösträtt efter graderad skala. Det första har af Lag-Utskottet under
de tvenne senaste åren blifvit förordadt, egentligen på den grund, att genom det¬
samma, som afser en nedsättning i röstvärdet för endast några få högt uppskattade
medlemmar, “allenast en enda godtycklig bestämmelse skulle meddelas, under det
genom en graderad röstskala ett nytt godtycke komme att med hvarje siffra i
skalan lagbindas“. (Se Lag-Utskottets utlåtande N:o 5 för år 1875.) Utan att göra
ringaste anspråk på att hafva rätt, anser jag dock det vara större godtycke att, i
enlighet med det citerade utlåtandet och deraf följande förslag, reducera en per¬
sons rösträtt från 60,000 till 1,000, sålunda till 1jeo af det belopp, för hvilket han
Motioner i Andra Kammaren, N:o 14. 9
bidrager till kommunens utgifter, än att reducera allas eller åtminstone de flestas
efter en progressiv skala. Genom det senare alternativet uppkommer naturligtvis
ett jemnare proportionelt förhållande mellan kommunens alla röstegande medlem¬
mar, och då det drabbar alla, anser jag ett sådant förfarande mindre godtyckligt.
Att jag i mitt exempel valt siffran 60,000 har skett på grund af den upplysning,
att en så mäktig röstegande finnes, hvilken en af Lag-Utskottets ledamöter 1875
lemnade under öfverläggningen i Andra Kammaren.
Att framlägga ett förslag till förändring i den kommunala rösträtten, med
hopp om att vinna båda Kamrarnes bifall, anser jag nära nog fåfängt för den
enskilde representanten. Frågans behandling under de många senaste åren har
derpå lemnat bevis. I öfverensstämmelse med Lag-Utskottets utlåtande N:o 39 till
1874 års Riksdag anser äfven jag såsom ett oeftergiflig^ vilkor för att med ledning
af de statistiska uppgifterna söka uppgöra en förändrad röstgrund, hvarigenom
missförhållanden afhjelpas utan att andra i stället uppkomma, att en omfattande
undersökning af förändringens verkningar inom de olika kommunerna erfordras.
Lika öfvertygad om svårigheten för ett Riksdagens Utskott, hvars tid särdeles an¬
litas af eu mängd vigtiga frågors förberedande, att medhinna denna omfattande
undersökning, synes mig enda utvägen och bästa sättet för uppgörande af ett för¬
slag rörande ändring i kommunala rösträtten, likasom också derigenom bästa
möjligheten för ett sådant förslags antagande af båda Kamrarne, att Riksdagen
hos Kongl. Maj:t anhåller om framläggande af förslag i ämnet, uppgjordt af sak¬
kunnige män, för hvilket ändamål äfven torde erfordras statistiska uppgifter rörande
kommunala rösträtten för något af de senaste åren.
Med stöd af hvad jag nu anfört får jag derför vördsamt föreslå:
att Riksdagen, på grund deraf att, enligt upprättade sta¬
tistiska uppgifter rörande kommunala rösträtten, det blifvit
konstateradt, att Kongl. förordningen angående kommunal¬
styrelse på landet, i afseende på den i llrte paragrafen fast-
stälda beräkning af röstvärdet, ej kan tillämpas på en stor
del kommuner-, ingår till Kongl. Maj:t med underdånig an¬
hållan att genom sakkunnige män låta utarbeta och om möj¬
ligt för nästa Riksdag framlägga förslag till ny grund för
rösträttens utöfning, med fästadt afseende på en rättmätig
och efter författningens anda lämpad bestämmelse af röst¬
värdet.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 22 Januari 1877.
I. Asplöf
Bill. till Biktd. Prof. 1877. 1 Sami. 2 Afä 2 Band. 4 Käft.
2