5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 13.
den domde lämplig tid att sig till döden bereda. Den af-
rättades kropp varde i stillhet å närmaste begrafningsplats
jordfäst11.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 23 Januari 1877.
Severin Löwenhielm.
No 13.
Af Herr I. AsklÖf: Om ändring af 2 kap. 2 § Strafflagen.
Att dödsstraffet ännu qvarstår i vår lag är beklagligt, men är dock ett fak¬
tum. Helt nyligen hafva vi nemligen erfarit dess tillämpning på tvenne gröfre
brottslingar. För några år sedan höjdes vid idksdagarne varma röster för dess
afskaffande, men dessa röster lyckades doök icke genomföra sin önskan. Att un¬
der de senare åren dylika förslag ej förekommit härrör måhända deraf, att an¬
talet af de gröfre brotten i eu oroväckande grad ökats. Dödsstraffets afskaffande
är i sjelfva verket endast eu tidsfråga, hvilken banar sig väg, sedan eu sundare
upplysning, i förening med en verksam bränvinslagstiftning och möjligen skärpta
straffbestämmelser för våld mot person, hunnit vinna inflytande hos det lägre
folket. Då jag sålunda ställer mig på deras sida, som hoppas och önska, att
dödsstraffet, om hvars rättmätighet åsigterna äro delade, i en närmare eller fjer¬
mare framtid blifver afskaffädt, har jag dock ansett, att ett steg i denna riktning
redan nu kunde tagas, och har derför med denna min motion för afsigt, att före¬
slå afskaffandet af offentligheten vid verkställande af dödsstraff. Otvifvelaktigt
måste man tillstå, att det nu gällande sättet för dödsstraffets verkställande, hvilket
kunde vara tillbörligt under en förutvarande tid, då dess afsigt att verka afskräc¬
kande och utgöra “androm en varning11 kunde ega giltighet, numera endast kan
betraktas såsom ett frispektakel för lättingar, och snarare är i stånd att försämra
än förbättra mindre välfrejdade åskådare.
På grund af hvad jag nu anfört, och öfverlemnande till Lag-Utskottet, till
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o H-
hvilket motionen torde få remitteras, att uppsätta den förändring i redaktion, som
hithörande lagparagraf bör undergå, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen för sin del bifaller den förändring i 2:dra ka¬
pitlets 2:dra paragraf af Strafflagen, att verkställande af döds¬
straff skall, då det tillämpas, ske å fängelsegård i några få
vittnens närvaro.
Om remiss till vederbörligt Utskott auhålles.
Stockholm den 22 Januari 1877.
J. Asplöf.
N:o 14.
Af Herr I, AsklÖf: Angående underdånig skrifvelse om utarbetande
af förslag till ny grund för den kommunala rösträttens ut¬
öfning på landet.
Bland frågor, som vanligen förekomma vid hvarje riksdag, och hvilka ännu
vänta på en tillfredsställande lösning, intager utan tvifvel kommunala rösträtten på
landet ett framstående rum. Att eu förändring af densamma är behöflig framgår
af den mäugd förslag härom, hvilka årligen ingifvas till Riksdagen från landets
olika delar. I de hittills inkomna förslagen i detta hänsende hafva tvänne olika
sätt för frågans lösning förekommit, nemligen dels röstvärdets inskränkning efter
eu graderad måttstock, dels det högre röstvärdets begränsning till ett visst maxi¬
mum i förhållande till kommunens hela röstbelopp. Ehuru de senare Riksdagarnes
Lag-Utskott beredvilligt sökt förorda ett sätt för frågans lösning, hvilket äfven af
Andra Kammaren, i brist på något bättre, antagits, har dock städse Första Kam¬
maren motsatt sig den ringaste förändring. Måhända är skälet för denna motvilja
att finna i ovissheten, huruvida den föreslagna förändringen medför någon förbättring.
Det är derföre att hoppas, att, om ett förslag till frågans lösning inkommer till
Riksdagen, hvilket förslag efter omsorgsfullare utredning, än den knappa tiden
medgifver för såväl Lag-Utskottet som Kamrarne, äfven Första Kammaren skall
med välvilja omfatta eu på rättvisa och sakkännedom grundad förändring i frågans