Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
1
r\ :o 38.
Ant. till Rikstl. Kansli den 3 Maj 1873, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, åsyftande ändring i
Kongl. Förordningarne den 21 Mars 1862 om kommu¬
nalstyrelse på landet, om kommun alstyrelse i stad, o m
kyrkostämma; samt kyrkoråd, och skolråd, samt om landsting.
Till följd af båda Kamrarnes beslut åligger det Lag-Utskottet att
yttra sig öfver nio i de särskilda Kamrarne väckta motioner angående
ändringar i ofvanberörda författningar. I likhet med hvad tillförene egt
ruin, anser Utskottet lämpligast att afgifva utlåtande öfver alla dessa
motioner i ett sammanhang och att dervid följa den ordning, hvarpå
sjelfva ämnenas beskaffenhet lemnar anvisning.
Vigtigast bland de nu väckta frågorna är den om rösträtt i kom¬
munens angelägenheter och huru det så kallade röstvärdet skall beräknas.
De grundsatser, som uti detta hänseende blifvit följda i förordnin¬
gen om kommunalstyrelse på landet, äro, att skyldigheten till bidrag åt
kommunens kassa och rättighet till röst i kommunens angelägenheter
utgöra hvarandras vilkor och förutsätta hvarandra, samt att röstvärdet
beräknas efter bidraget. I enlighet härmed bestämmes i 8 § i allmän¬
het, att eu hvar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem af en kom¬
mun och förbunden att till kommunen erlägga skatt, är berättigad att
deltaga i kommunal-stämmans öfverläggningar och beslut, samt i 12 §,
att röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal.
I afseende på rösträtt i stadskommunens angelägenheter gälla ena¬
handa grundsatser, som de ofvannämnda, så att en hvar vid allmän
rådstuga röstberättigad eger en röst för hvarje honom enligt Art. Il i
Bevillningsstadgan påförd hel kronas bevillning till staten, dock med
Bih. till Rikad. Prof. ISIG. 7 Samt. 21 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
den begränsning att ej någon må vid allmän rådstuga utöfva rösträtt
för större antal röster, än som svarar emot en femtiondedel af stadens
hela röstetal efter röstlängden, eller i något fall för högre röstetal än
det, som motsvarar bevillningen för tio tusen kronors inkomst af kapi¬
tal (dier arbete.
För utöfvande af rösträtt vid kyrkostämma gälla samma föreskrifter,
som i förordningarne om kommunalstyrelse på landet och i stad blifvit
stadgade för kommunalstämma och allmän rådstuga.
Uti de till Utskottet nu öfverlemnade motioner, som afse mer eller
mindre genomgripande förändringar i dessa bestämmelser, bär blifvit
hemstäldt:
l:o af Herr Grefve Ludvig af Ugglas (N:o 1) att Riksdagen för sin
del ville besluta sådan ändring i förordningen om kommunalstyrelse på
landet, att, med nedanstående undantag, för bifall till förslag, som första
gången å kommunalstämma behandlades, skulle erfordras, förutom röst-
öfvervigt enligt fyrktal, att minst hälften af de i stämman deltagande
detsamma godkänt; att, om majoritet dervid vunnes endast efter den ena
beräkningsgrunden, skulle frågan uppskjutas till ny kommunalstämma,
hvilken först eu månad derefter finge hållas och hvarvid för frågans
godkännande fordrades, förutom majoritet efter fyrktal, att en tredjedel
af kommunens närvarande ledamöter bifölle densamma; att, der icke
detta dubbla röstförhållande uppnåddes, vore frågan förfallen och finge
icke åter upptagas förr än efter tre månader, då den skulle såsom ny
behandlas; att på enahanda sätt borde beslut fattas om de utgiftsförslag,
som af kommunalnämnden enligt § 62 litt. C framställes, der dessa icke
af förut fattade beslut föranleddes; att deremot borde uteslutande efter
fyrktal afgöras förslag, afseende verkställighetsåtgärder i följd af förut
fattade beslut; frågor rörande kommunens folkskola och fattigvård, så
tillvida som dessa enligt författningar äro kommunen ålagda; den bud¬
get, som kommunalnämnden enligt 62 § skall för stämman framlägga,
dock med det eventuela undantag, hvarom ofvan förrnäles; samt val; och
slutligen att för bifall till skuldsättning borde erfordras två tredjedelar
af afgifna röster enligt fyrktal, förutom den personliga röstberäkningen,
sådan den finnes här ofvan angifven.
2:o af Herr C. J. Svenson (Nio 84) »att Riksdagen måtte för sin del
besluta sådana ändringar i kommunallagarne, att för röstägande inom
kommunen röstvärdet må beräknas efter den siffra som, multiplicerad
med sig sjelf,
(på landet)
angifver det honom åsätta fyrktal;
Lag-Utskottets Utlåtande N;o 38.
3
(i stad)
i riksdaler (kronor), med oren såsom bråk, angifver den honom enligt
art. 2 bevillnirigsförordningen senast åsätta bevillning; skolande sagda
siflra, om den innehåller bråk, höjas till närmaste hela tal.»
3:o af Herr C. E. Hjelm (N:o 125) »att Riksdagen för sin del be¬
slutar, att 11 § i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet
må erhålla följande lydelse:
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal. Dock
må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar mot
eu tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden; dock icke
i något fall högre än med det fyrktal, som svarar mot bevillning enligt
II artikeln för 4,000 R:drs inkomst, efter fastighetsvärde af 80,000 R:di\»
^ 4:o af Herrar Per Hilsson (N:o 41) och P. Hiibinette (N:o 12), att
Riksdagen ville för sin del besluta att 11 § i Kongl. förordningen om
kommunalstyrelse på landet måtte erhålla följande förändrade lydelse:
»Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrk¬
tal- Rock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som
svarar mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden,
eller i något fall för högre röstetal, än det, som motsvarar en bevill¬
ning af tiotusen kronors inkomst af kapital eller arbete.»
Hvad först angår Herr Svensons förslag om ändring i den kommu¬
nala rösträtten i stad, så har efter den jemkning deri, som skett genom
Kongl. kungörelsen den 9 November 1869, icke, såvidt Utskottet känner,
försports någon klagan, föranledande till upphäfvande af eller rubbning
i,de gällande bestämmelserna i ämnet. Vid sådant förhållande anser sig
Utskottet böra hemställa,
Ro att Herr Svenséns motion i denna del måtte
lemnas utan afseende.
Beträffande den kommunala rösträtten på landet, så hafva deremot
under liera riksdagar förslag till dess begränsning blifvit framstälda.
I anledning af de motioner, som vid sistlidne riksdag i detta ämne
väcktes, yttrade Utskottet, att kommunens verksamhet afsåge hufvud¬
sakligen dess gemensamma ordnings- och hushållnings-angelägenheter,
hvilka åter, med högst få undantag, vore förenade med större eller
mindre utgifter. Vid detta förhållande syntes den af lagstiftaren an¬
tagna princip, att den, som till berörda utgifters bestridande erlade
större bidrag än eu annan, äfven borde i proportion dertill hafva större
inflytande på kommunens angelägenheter, ega full giltighet och jemväl
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
höra med följdrigtighet. tillämpas intill den gräns, utöfver hvilken konse-
qvensen icke kunde gå, utan att leda till uppenbar obillighet. I afseende
härpå hade Utskottet af Statistiska Centralbyråns berättelse rörande
rösträtten inhemtat, att inom rikets 2,353 landskommuner innehade 54
röstegande af hela fyrktalet inom sin kommun utöfver hälften, 378
öfver 'U—Ys och 1,697 öfver Vin—V«. Häraf följde åter att inom eu
mängd kommuner antingen en enda röstegande eller ett högst ringa få¬
tal sådana kunde i strid mot den stora mängden af samtliga öfriga röst¬
egande göra sin mening i kommunala frågor gällande. Obilligheten i
allmänhet häraf syntes uppenbar, likasom det äfven förefölle naturligt,
att under sådana förhållanden ett af kommunalinstitutionens vigtigaste
syften — väckandet och underhållandet af intresse för kommunens ange¬
lägenheter — måste i väsentlig mån förfelas. Då nu gällande bestäm¬
melser sålunda innebure en möjlighet till orättvisa och billigt missnöje,
ansåg Utskottet, att denna möjlighet borde genom en klok och billig
begränsning af röstberäkningen uppåt förekommas. Naturen af en lag-
förändring i sådan rigtning innebure att med afseende på bestämda för¬
hållanden lagstiftaren funne sig föranlåten att i tillämpningen af en
rättssats, som eljest ansåges ega giltighet, medgifva en inskränkning,
hvilken just i följd af dess konventionela grund måste blifva mer eller
mindre godtycklig. Då emellertid genom ett röstmaximum, som inne¬
fattade ett förklarande att vid den derigenom angifna gräns skattebidra¬
gen upphörde att på rösträtten utöfva inflytande, allenast en enda god¬
tycklig bestämmelse skulle meddelas, under det genom eu graderad röst¬
skala ett nytt godtycke komme att med hvarje siffra i skalan lagbindas,
ansåge Utskottet en lagstiftningsåtgärd i förra rigtningen ega ett afgjordt
företräde framför eu i den senare.
I fråga om sättet för bestämmandet af ett röstmaximum åberopade
Utskottet hvad 1868 års Lag-Utskott anfört, att, såsom en af de vigti¬
gaste omständigheter, hvilka vid denna frågas afgörande måste tagas i
betraktande, framställde sig svårigheten att finna något maximum, som
vore på både de större och de mindre kommunerna lika verksamt.
Denna svårighet vore lika stor, antingen man önskade ett relativt maxi¬
mum, bestämdt i något visst förhållande till kommunens sammanlagda
röstetal, eller ett absolut, så att man, utan afseende å sammanlagda
röstetalet, faststälde ett visst antal röster såsom det högsta, hvarmed
finge röstas. I båda fallen inträffade, att maximum blefve antingen för
mycket inskränkande inom de mindre kommunerna eller för litet in¬
skränkande inom de större. Den bästa utvägen till dessa begge olägen¬
heters förekommande vore att söka i en samverkan af relativ och abso-
5
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
lut röstbegränsning. Om man nemligen såsom regel bestämde, att ma¬
ximum af röster skulle vara eu viss bråkdel af kommunens hela röste¬
tal, men tillika föreskrefve, att ingen iinge rösta med mera än ett visst
antal röster, så blefve följden deraf den, att inom de mindre kommu¬
nerna verkade förstnämnda bestämmelse, inom de större åter den sist¬
nämnda. i
Denna uppfattning, som läge till grund för nu gällande stadganden
i afseende på rösträttens inskränkning i stad, ansåg Utskottet böra tjena
till ledning vid reglering af rösträtten jemväl på landet. Med denna
utgångspunkt och på grund af de upplysningar, som af statistiken i äm¬
net stått att inhemta, föreslog Utskottet att det relativa maximum borde
bestämmas till en tiondedel af kommunens hela röstetal och det abso¬
luta till 1000 röster, motsvarande antingen 10,000 kronors inkomst af
kapital eller arbete eller besittning af jordbruksfastighet till ett taxe¬
ringsvärde af 166,666 kronor 67 öre.
Hufvudsakligen vidhållande de åsigter, som sålunda blifvit af Ut¬
skottet vid sistlidne riksdag uttalade, har Utskottet dock med hänsyn
till de anmärkningar som blifvit framstälda derom, att de förmögnare
kommunmedlemmarnes inflytande blefve genom det ifrågasatta absoluta
maximum allt för mycket inskränkt, ansett sig böra, för undanrödjande
af denna anmärkning, hemställa, att detta maximum måtte bestämmas
sålunda, att ingen må utöfva rösträtt i vidsträcktare mån än med eu
röst för hvarje fyrk till och med 1000, samt vidare för hvarje fullt tio¬
tal af öfriga honom påförda fyrkar.
I anledning af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet, som fun¬
nit de utaf Herr Grefve af Ugglas föreslagna stadganden vara allt för
invecklade för att böra förordas samt dessutom kunna, der de antoges,
i sin tillämpning inverka förlamande på kommunens beslutanderätt, vörd¬
samt hemställa,
2:o att Riksdagen ville för sin del besluta, att 11
§ i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på lan¬
det, sådan denna § blifvit ändrad genom Kongl. kun¬
görelsen den 8 September 1868, skall erhålla följande
förändrade lydelse:
Röstvärdet skall beräknas efter det enhvar röst-
egande åsätta fyrktal; dock må ej någon för det fyrktal,
som öfverstiger ett tusen, utöfva rösträtt med mera, än
en röst för hvarje tionde fyrk. Ej heller må någon
utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
mot eu tiondedel af kommunens hela röstetal efter
röstlängden.
Om detta förslag af Riksdagen bifalles, torde 2 inom. af 59 § i
Kong!, förordningen om kommunalstyrelse på landet, sådant detta lyder
i Kongl. kungörelsen den 8 September 1868, böra, med afseende på der¬
utinnan förekommande hänvisningar, erhålla följande förändrade lydelse:
o:o. Denna längd, som ligger till grund för kom-
munalutskyldernas debitering, utgör, med iakttagande
af de bestämmelser och undantag, 8, 9 och 11 §§ in¬
nehålla, tillika kommunens röstlängd. I den---
förvaras.
Uti eu inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 126) har Herr
Hjelm föreslagit »att, för händelse att Riksdagen för sin del beslutar än¬
dring i den kommunala rösträtten för landet, den äfven beslutar, att de
utgifter, som enligt 35 § i Kongl. förordningen af den 21 Mars 1862
rörande kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd utgå efter den för
rösträtt i kyrkostämma bestämda grund, må utdebiteras i likhet med
hvad stadgadt är för kommunalutskylder i allmänhet.»
Då emellertid, enligt åberopade § i nämnda Kongl. förordning, de
utgifter, om hvilka kyrkostämma beslutar, skola, der ej annorlunda lin¬
nes stadgadt, utgå efter den för rösträtt i kyrkostämma bestämda grund,
hvilken, enligt 6 § i sagda Kongl. förordning, är densamma, som på
landet tinnes för rösträtt i kommunalstämma föreskrifven; men enligt
Utskottets under mom. 2:o här ofvan anmärkta ändringsförslag fyrktalet
fortfarande liksom hittills skall utgöra grunden för den kommunala röst¬
rätten, ehuru en inskränkning i dess utöfning blifvit föreslagen, så att
följaktligen ofvan berörda afgifter, oberoende af samma förslags antagande,
komma att, äfven efter lagens nuvarande ordasätt, i likhet med hvad
tillförene egt rum, efter fyrktalet utgå, föranlåtes Utskottet hemställa,
4:o att Herr Hjelms ifrågavarande motion måtte
lemnas utan afseende.
I 2 inom, af 10 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet
stadgas, att för fastighet, som innehafves af landtbo eller arrendator,
röstar inneliafvaren.
Med förmälan, att då landtbo eller arrendator hade skyldighet att
för fastigheten erlägga kommunalutskylder, detta stadgande i allmänhet
vore förenligt med rättvisa, har Herr Grefve eif Ugglas, under erinran
att förhållandet gestaltade sig annorlunda, om beslutet afsåge en längre
7
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
tids fortgående beskattning, hvartill landtbon eller arrendatorn möjligen
komme att föga eller intet bidraga, föreslagit, »att i fråga om uppta¬
gande af lån . eller påläggande af afgifter för företag, som erfordra ut¬
taxering för längre tid än fem år, ege landtbo eller arrendator ej rösta,
med mindre 5 år återstå a hans för vissa år bestämda arrendetid.»
en sålunda framstälda anmärkningen mot arrendator rättsenlig
befogenhet att i uppgifna fallet utöfva rösträtt, eger tillämplighet på
alla sadana kommunmedlemmar, hvilkas bosättning inom kommunen är
beroende af mera tillfälliga omständigheter och om Indika sålunda kan
med större eller mindre sannolikhet förutsättas, att de upphöra att vara
medlemmar i kommunen långt innan en beskattning, hvartill de kunna
genom sin röst bidraga, blifvit till fullo utgjord.
• någon inskränkning i rösträtten för dylika kommunmedlemmar
i allmänhet svårligen lärer kunna eg a rum och ej heller blifvit ifråga¬
satt, får Utskottet hemställa,
ö:o att Herr Grefve af Ugglas ifrågavarande för-
slag ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
1 iidm förebärande, att stadgandena i 8 § af förordningen om kom¬
munalstyrelse på landet och 10 § af förordningen om kommunalstyrelse
! sta(l derom, att den, som eljest eger rösträtt i kommunens angelägen¬
heter, icke, derest han häftar för oquldna kommunalut skyld er, må den¬
samma utöfva, tolkades på det sätt, att ingen, hvilken såsom égare eller
arrendator öfvertag^ fast egendom eller från en kommun inflyttat till
en annan, finge inom den sistnämnda utöfva rösträtt innan han betalt
ett års k o minu nal u tsky ld er, har Herr A. W. Uhr uti en inom Andra
Kammaren vackt motion (N:o 43), för undanrödjande af den otydlighet,
hvarmed nämnda lagrum skulle vara behäftade, föreslagit, att det i dem
förekommande uttrycket: »och icke häftar för oguldna kommunal- (städs-)
utskylder», måtte, utbytas mot orden: »och icke häftar för honom ålig¬
gande, till betalning förfallna, oguldna kommunal- (städs-) utskylder.» &
Enär emellertid, äfven enligt ifrågavarande lagbuds nuvarande'ly¬
delse, är uppenbart, att den omständighet allena, att utskvlderna ej bllf-
vit, erlagda, icke, vid det förhållande att de ej heller äro till betalning
förfallna, utgör laga hinder för den kommunala rösträttens utöfning, så
att den föreslagna ändringen af samma lagbuds ordalydelse icke torde
vara åt behofvet påkallad, anser sig Utskottet böra förorda,
6:o att. Herr Uhrs omhandlade motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
g Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
I syfte att upphäfva kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförandeskap
i skolråd, har Herr J. N. Biesert uti eu inom Andra Kammaren vackt
motion (N:o 80) föreslagit, »att Riksdagen ville för sin del besluta, det
23 § i Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skol¬
råd den 21 Mars 1862 måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller ock annan prest¬
man, som han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet
ordförande. _ _
I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskdd ständig
prestman linnés anstäld, skall han föra ordet, när kyrkoherden ellei den,
som hans embete förvaltar, ej är tillstädes.
Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar samt så
många i kyrkostämma valde, för gudsfruktan och nit kände män, som
församlingen finner lämpligt utse.
Ledamöter i skolrådet äro: för moderförsamlingen kyrkoherden eller
den einbetet förestår och för annex- eller kapellförsamling dervarande
ordinarie prestman eller den embctet förestår, samt dessutom sa många
i kyrkostämma valde, för nit om skolväsendet kände män, församlingen
finner lämpligt utse.
Skolrådet väljer inom sig ordförande och vice ordförande.
1 såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternes antal, ordföran¬
den inberäknad, icke understiga fem.
Ledamöter i kyrko- och skolrådet väljas för fyra års tid.»
Denna fråga har åtskilliga gånger tillförene varit föremål för repre¬
sentationens öfverläggningar, senast vid tre sistförflutna årens riksdagar,
då Utskottet anförde, att, efter hvad erfarenheten visat, de t visserligen
någon gång kunde inträffa, att kyrkoherden till följd af ålderdom, sjuk¬
lighet, bristande nit eller annan orsak icke vore lämplig till ordförande
i "skolrådet; men då, på sätt folkskoleinspektörernes berättelser gåfve vid
handen, folkskolans angelägenheter i allmänhet blifvit omfattade af pre-
sterskapet med en nitälskan, som icke allestädes motsvarats af benägen¬
het å församlingarnes sida att underkasta sig de för skolväsendens ut¬
veckling erforderliga uppoffringar, samt många församlingar saknade
bland sina medlemmar andra personer, lämpliga och oförhindrade att
utöfva ifrågavarande mödosamma och ansvarsfulla befattning, hade man
ansett densamma icke kunna utan skada för folkskolan ovilkorligen skil¬
jas från kyrkoherdens embetsverksamhet, helst kyrkoherden, i fall befatt¬
ningen gjordes till blott ett kommunalt uppdrag, icke gerna kunde till-
förbindas vidsträcktare skyldighet att efter val emottaga eller innehafva
detta uppdrag, än som ålåge eu hvar af församlingens öfrige medlemmar.
9
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
Det borde derföre gälla såsom regel, att kyrkoherden skulle vara ord¬
förande i skolrådet. Men då undantag från denna regel någon gång
kunde vara af. behofvet påkalladt, borde lagstiftningen sådant medgifva.
Det syntes vara en brist i gällande lag, att föreskrift saknades derom,
huruledes, i händelse pastor, vare sig af oförmåga eller annan orsak,
icke behörigen fullgjorde sina skyldigheter såsom skolrådets ordförande,
eller af giltiga skäl sjelf önskade befrielse från befattningen, vederbö¬
rande myndighet måtte kunna entlediga honom derifrån och förordna
annan ordförande i hans ställe. En sådan åtgärd torde böra ankomma
på domkapitlet, som, derest antingen pastor sjelf sökte entledigande,
eller skolinspektör eller församlingen derom gjorde anmälan, kunde efter
omständigheterna förfara, dervid den, som icke ville åtnöjas med dom¬
kapitlets beslut, egde att mot detsamma i laga ordning fullfölja talan.
En förändring i sådant syfte medförde emellertid äfven nödvändighet
att meddela andra stadgande!] än de nu gällande i afseende på prester-
skapets befattning med statistiska uppgifter rörande folkskolorna med
mera sådant, hörande till det Kongl. Maj:t allena förbehållna lagstift-
ningsområde.
Dessa åsigter hafva jemväl nu gjort sig gällande hos Utskottet, som
således ansett sig böra ånyo framlägga det af Utskottet vid förra riks¬
dagen framställda förslag; och får Utskottet, i öfverensstämmelse med
hvad sålunda blifvit anfördt, vördsamt hemställa,
7:o dels att Riksdagen ville för sin del besluta,
att 23 § i Kongl. förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 skall erhålla
följande förändrade lydelse:
»Kyrkoherden, eller den hans embete förestår, eller
ock annan prestman, som han för något tillfälle kan
dertill förordna, är i kyrkorådet ordförande.
I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken
särskild prestman finnes anstäld, skall han föra ordet,
när kyrkoherden, eller den, som hans embete förvaltar,
ej är i stämman tillstädes.
I skolråd skall jemväl kyrkoherden, eller den hans
embete förestår, vara ordförande, derest ej stiftsstyrel¬
sen, på anmälan af kyrkoherden, eller eljest, finner
skäl att annan ordförande förordna.
Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrko-
värdar samt så många i kyrkostämma välde, för guds-
Bih. till Riksd. Prof. ISIG. 7 Sand. 21 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Utlåtande N-.o 38.
fruktan och nit kände män, som församlingen finner
lämpligt utse.
Till ledamöter i skolrådet eger församlingen lika¬
ledes att å kyrkostämma utse lämpligt antal för nit
om skolväsendet kände män.
Skolrådet väljer inom sig vice ordförande.
I så väl kyrkorådet, som skolrådet, må ledarnö-
ternes antal likväl, ordföranden inberäknad, icke under¬
stiga fem.
Ledamöterne i kyrko- och skolråden väljas för
fyra års tid.»
dels ock att Riksdagen måtte i underdånig skrif¬
velse anhålla, det Kongl. Maj:t, derest nämnda beslut
vinner Kongl. Maj:ts godkännande, täcktes i öfverens¬
stämmelse härmed vidtaga de förändringar i Kongl.
stadgan om folkundervisningen i riket den 18 Juni
1842 och öfriga hithörande författningar, som till följd
af samma beslut blifva erforderliga.
Under åberopande bland annat af hvad tillförene blifvit anfördt
derom, att Kalmar läns landsting år 1864 hos Kongl. Maj:t gjort under¬
dånig framställning att Öland måtte få utgöra ett särskildt landstings¬
område, men att denna framställning icke blifvit af Kongl. Maj:t bifallen,
emedan antalet land stingsmän för denna ö uppginge till endast tio, har
Herr A. P. Danielsson uti en inom Andra Kammaren väckt motion
(N:o 39) hemställt, att Riksdagen behagade besluta, att 3 § i Kongl.
förordningen om landsting den 21 Mars 1862 måtte erhålla följande
tillägg:
»När ön Öland till följd af sitt läge kommer, på framställning derom,
att blifva ett särskildt landsting, må landstingsmannen på Öland väljas
sålunda:
att stad med 500 innevånare eller derunder utser 1 landstingsman,
med öfver 500 till och med 1,000 innevånare 2 landstingsman, med
öfver 1,000 till och med 2,000 4 landstingsman o. s. v.;
att hvarje härad eller tingslag med 2,000 innevånare utser 1 lands¬
tingsman, med öfver 2,000 till och med 4,000 2 landstingsmän, med
öfver 4,000 till och med 8,000 4 landstingsmän o. s. v., efter samma
beräkning för Överskjutande folkmängd.»
Detta förslag har två gånger förut varit föremål för representatio¬
nens öfverläggningar, senast vid sistförflutna riksdag, då Utskottet an¬
11
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
förde, att landstingsinstitutionen afsåge bland annat, att genom samman¬
slutning af flera kommuner landstingen måtte med den styrka, som för¬
enade krafter förläna, kunna verksamt bidraga till afhjelpandet företrä¬
desvis af de behof, hvilka, af mera allmän natur, toge i anspråk sådana
större uppoffringar, till hvilka den mindre samhälligheten kunde anses
sakna benägenhet eller förmåga. Vid sådant förhållande skulle Öland,
som hade en folkmängd af allenast omkring 38,000 innevånare, icke
lämpligen kunna bilda ett särskilt landstingsområde. Man borde der¬
före icke stifta en undantagslag för ett fall, som med desto mindre
sannolikhet skulle komma att inträffa, som Kalmar län redan förut vore
deladt i två landstingsområden.
Utskottet, som gillar de åsigter, hvilka sålunda blifvit uttalade, får
alltså vördsamt hemställa,
8:o att Herr Danielssons omförmälda motion icke
måtte bifallas.
Stockholm den 2 Maj 1876.
På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.
Reservationer:
mot 2 punkten:
af Herr von Gegerfelt, som ansåg 11 § af Kongl. förordningen den
21 Mars 1862 om kommunalstyrelse å landet böra erhålla följande ly¬
delse:
Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrk-
tal; dock må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster än som
svarar mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden.
af Herr Grefve Mörner, med hvilken Herrar Friherre Wrede, Meijer
och Grefve von Plåten instämt: »Då Utskottet icke synes mig hafva
12
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.
åstadkommit ett antagligt förslag till ändring i den kommunala röst¬
rätten, får emot Utskottets beslut jag mig reservera.»
af Herr Friherre Akerhielm: »Vidblifvande de åsigter, jag år 1870
såsom ledamot af Lag-Utskottet varit i tillfälle att reservationsvis uttala
vid Utskottets Utlåtande N:o 21, i fråga om den kommunala rösträtten
på landet, anser jag fortfarande rösträtt i fråga om val till kommunala
förtroenden kunna och böra ega rum per capita, men deremot, hvad
angår beskattningsfrågor, någon ändring i nu gällande rösträtt icke böra
medgifvas. Detta senare förmenar jag numera så mycket mindre böra
ifrågakomma, som, enligt min tanke, den sväfvande frågan om huru all¬
männa onera, såsom kyrkobyggnad, tingshusbyggnad, vägunderhåll in. m.
dylikt, skola utgöras, i eu icke aflägsen framtid torde få sin lösning så,
att de komma att utgå efter fyrk, eller på bevillningens grund.
Då emellertid Utskottet, som ansett motionerna sådant icke med¬
gifva, ej till behandling upptagit det förslag, stödt på mina nu åbero¬
pade åsigter, jag trott kunna framläggas, har jag endast att nu anteckna
min från Utskottets förslag skiljaktiga mening.»
af Herr Ribbing: »Ehuruväl jag anser af behofvet påkalladt, att den
kommunala rösträtten till det aldra minsta så ändras, att icke, genom
en endas röstöfvervigt, sjelfva den kommunala sjelfstyrelsen, sådan den
i § 1 af förordningen om kommunalstyrelse på landet är angifven, för¬
svinner, samt att den uppenbara motsägelsen mellan § 9 mom. 3 och
§ 13 upphäfves, har jag dock ej kunnat finna mig vid den ändring i
rösträtten, Utskottet på grund af afgifna motioner i ämnet föreslagit,
och får fördenskull anmäla min afvikande mening.»
af Herr Torpadie, med hvilken Herr Lyth instämt: »Ehuru det slut,
hvari Utskottet stannat i fråga om ändring i den kommunala rösträtten,
synes mig skäligen antagligt, anser jag mig dock icke böra undertrycka
den åsigt, jag inom Utskottet uttalat, eller att, bland de till Utskottet
hänvisade motioner angående ändringar i stadgandena rörande den kom¬
munala rösträtten, den af Herr C. J. Svensén afgifna och af Herr S.
Johnson biträdda torde hafva varit förtjent af den största uppmärksam¬
heten. Det förslag, som i denna motion innehålles, erbjuder åtskilliga
beaktansvärda fördelar. Det hvilar på en bestämd, arithmetisk grundval
och genom detsammas antagande skulle personlighet och förmögenhet
så lika som möjligt motväga hvarandra, fastställande af ett röstmaximum
kunna undvikas samt enhet uti i fråga varande lagstiftning för stad och
land införas.
Då emellertid formuleringen af de föreslagna ändringarna i kom-
munallagarne torde böra ske med synnerlig noggrannhet samt åtföljas
Lag-Utskottet# Utlåtande N:o 38. 13
af nödiga tabeller, har jag ansett' Utskottet böra pa grund af motionen
föreslå,
att Riksdagen måtte besluta en underdånig skrif¬
velse till Kongl. Maj:t, med begäran, att Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för nästkommande års Riks¬
dag framlägga ett sådant förslag till ändringar i kom-
munallagarne, att för röstägande inom kommunen röst¬
värdet må beräknas efter den siffra, som, multiplicerad
med sig sjelf, angifver på landet det honom åsätta
fyrktal och i stad i kronor, med ören såsom bråk, den
honom enligt 2:dra Art. Bevillningsförordningen senast
åsätta bevillning, med iakttagande deraf att sagda
siffra, om den innehåller bråk, höjes till närmast hela
talj äfvensom att Riksdagen i den underdåniga skrif-
velsen ville anhålla, det behagade Kongl. Maj:t låta
utarbeta sadana tabeller, som i följd af lagförslagen
kunna finnas nödiga.»
mot 7 punkten:
af Herr Anders Persson.
Herrar Friherre Åkerhielm och Philipsson hafva begärt få anteck-
nadt, att de icke deltagit i behandlingen, den förre af Herr Grefve af
Ugglas motion och den senare af Herr Bieserts motion.
Bill. till Rilesd. Prof, 1876. 7 Sami. 21 Haft.
8