RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1876. Första Kammaren. N:o 26.
Måndagen den 24 April, e. in.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades ett protokollsutdrag för sammanträdet å f. m. samt
protokollet för den 15 dennes.
Upplästes och godkändes Riksdagens Kanslis nedannämnda
förslag till delar af Riksdagsbeslutet:
N:o 1, Ingressen;
N:o 2, Slutmeningen;
N:o 3, Angående förändringar i rikets grundlagar;
t r’ f-ngående förändringar i rikets grundlagar;
R:o o, Angående verkstäldt val af Justitieombudsman ock
hans suppleant;
N:o 6, Angående decharge för Fullmäktige i Riksgäldskontor;
samt
N:o 7. Angående decharge för Fullmäktige i Riksbanken.
Fortsattes öfverläggningen rörande 26:te punkten i Stats¬
utskottets utlåtande N:o 19.
Herr Reutersvärd: För hvarje fosterlandsvän, som på
fullt allvar önskar, att se eu lycklig lösning af försvarsfrågan till
lands och sjös, var det eu stor tillfredsställelse att vid riksda¬
gens början få mottaga den Kongl. propositionen rörande femte
hufvudtiteln. Jag erkänner öppet, att jag tillförene icke kunde
föreställa mig möjligheten af att vi skulle kunna med en så rela¬
tivt ringa uppoffring anskaffa en flotta, Jjoin för försvaret af våra
vidsträckta kuster kunde lemna oss den trygghet, som förslaget
innebär; och om genom den föreslagna tillökningen under aen
närmaste framtiden i anslagen under "denna hufvudtitel, vi erhålla
ett fullt betryggande försvar till sjös, då måste jag erkänna, att
nationell bodvara tacksam. Jag tviflar numera icke derpå, sedan
Herr Statsrådet och Chefen för Sjöförsvarsdepartementet under
Föräta Kammarens Prof. 1876. N;o 2d. i
Anslag till
byggande eif
krigsfartyg.
(Forts.)
N:o 26.
2
Måndagen den 24 April, e. in
Anslag till dagens lopp visat, att, om Riksdagen med förtroende öiverlemnar
byggande af gapen i Kongl. Maj:ts händer, Kong! Maj:t och Dess regering
Ä?feSortsT skall ansvara för att verkliggörandet af hvad, som här blifvit
( utlofvadt, kan med trygghet motses. Hvarje försök att omintet¬
göra det förslag, som Kongl. Maj:t nu framlagt, anser jag för en
olycka, och hvar och en, som bidrager till ett sådant beslut,
vältrar skuld på sig, då deremot, om detta förslag, som är med
sakkunskap uppgjordt. lemnas i Kongl. Majds händer till ut¬
förande, vi hafva visshet om att inom en tidrymd af 12 år ega
en flotta sfi beskaffad, att vi åtminstone i denna del af vårt för¬
svar hafva en väsentlig del undangjord. Jag kan väl fatta, att
det finns personer, som icke kunna intränga i frågans stora vigt
och betydelse och derföre motse utgången med bekymmerslöshet,
men säkert är. att många lifligt önska, att denna Riksdag måtte
. uppfylla den vigtiga pligten att tillse, det något kraftigt göres
för att trygga och värna vårt fosterlands sjelfständighet och obe¬
roende. Het är förvånande att höra, att personer jtned skarpsinne
kunna uppträda och påstå att det sunda bondförståndet skulle här
kunna till den grad göra sig berättigadt, att all statskonst, all
politisk blick, all erfarenhet och all utredning skulle betyda intet
mot detta s. k. smida förnuft. Het är ett påstående sfi djerft, att
jag icke förstår, huru det kan komma från sådana läppar. Emeller¬
tid vill jag icke ens ingå i något försök till svaromål å de tankar,
som blifvit af motståndarne till förslaget uttalade, men jag hoppas
att, då vi nu stå vid afgörandets ögonblick, vi alla måtte förena
våra bemödanden att handla i en ren fosterländsk syftning; och
under önskan att Första Kammaren sa enhälligt som möjligt
måtte förena sig om att antaga det Kongl. förslaget, vågar jag
för min del anhålla om bifall dertill och atslag a fet ats*U t skottets
betänkande.
Herr Ce Hare, Gustaf: I den märkliga motivering, som
Ståts-Utskottet behagat använda för att komma till ett afstyr¬
kande af Kongl. Maj-.ts förslag i förevarande punkt, tillstyrker
Utskottet Riksdagen att för närvarande icke ingå i närmare pröf¬
ning af de grunder, som äro angifna i Herr Statsrådets och Chetens
för Sjöförsvars-departementet andragande till Statsrådsprotokollet,
men icke dess mindre vill Stats-Utskottet i den kläm, Utskottet
framlagt, att Riksdagen skall på Srats-Utskottets råd uttala att
endast 1,700,000 kronor må användas till byggande uteslutande
äf sådana fartygscerter, som kunna med en sådan summa åstad¬
kommas. Således utan att pröfva skall Riksdagen a priori för¬
kasta den plan, som är lagd till grund för Kongl. Maj:ts proposi¬
tion. Ser man på de skäl, som Stats-Utskottet begagnat för att
komma till detta resultat, så finner man, att Utskottet anser, att
Riksdagen först bör erhålla kännedom om ej endast det fullstän¬
diga förslag till 1 andtförsvarets ordnande, som snart torde vara
att förvänta, för att med ledning deraf kunna rätt bedöma, hvilken
Måndagen den £4 April, e. m.
3
N:o 26.
ställning sjöförsvaret ma, böra i vårt torsvarsväsende intaga, än
äfven den nu pågående utredningen i afseende å landets förmåga
att bära de ökade bördor. Indika omkostnaderna för ett betryg¬
gande försvar må föranleda. Hvad nu beträffar det första af dessa
skäl så, dä det förslag till landtförsvarets ordnande, som förr eller
senare är att förvänta från Kongl. Maj:t,V skall vara bygdt på
den grund, som Riksdagen angifvit i 1873 års skrifvelse, lär, efter
mitt förmenande, intet tvifvel kunna finnas bos Riksdagen, att
nämnda förslag blir bygdt på den allmänna värnpligtens grund.
Hade Utskottet begärt ett uppskjutande af pröfnmgen af förelig¬
gande förslag intill dess ett förslag till landtförsvarets ordnande,
bygdt på den nämnda grunden, blir af Riksdagen antaget, borde väl
icke någon särdeles stor tvekan förefinnas hos någon att redan nu
ingå i pröfning af förslaget om ordnandet af sjöförsvaret, enär
sannolikheten för antagande af det förväntade förslaget om för¬
ändrad landtförsvarsorganisation är sä aflägsen, att den här före¬
liggande frågan, genom att ställas i beroende af ett sådant antagande,
skulle komma att till eu kanske ganska aflägsen framtid
undanskjutas. Men Utskottet anser endast, att kännedom om detta
förslag vore behöflig för att kunna fatta beslut i nu föreliggande
punkt; och dä, såsom jag tillåtit mig angifva, förslaget om landt¬
försvarets ordnande icke kan gå i mer än en rigtning, tror jag
Utskottet bättre uppfyllt sin pligt, om det tillstyrkt Riksdagen
att ingå i pröfning af de grunder, Herr Statsrådet och Chefen för
Sjöförsvars-departementet i sitt underdåniga anförande till Stats¬
rådsprotokollet angifvit, ehuru jag å andra sidan, äfven om jag
icke gillar de skal, Stats-Utskottet åberopat för sitt undanskjutande
af frågan, vägar antaga, att Utskottet i sjelfva verket bär rätt
deri, att Riksdagen icke bör inga i pröfningen af dessa grunder
utan åt regeringen lemna ansvaret derför att ett sjöförsvar, base-
radt på de anslag, som af Kongl. Maj:t blifvit begärda, verkligen
blir för landet betryggande.
Hvad vidare beträffar det andra af de angifna skälen för ett
undanskjutande af frågan, eller bristande kännedom om landets
förmåga att bära de ökade bördor, hvilka för omkostnaderna af
ett betryggande försvar föranledas, vågar jag till hvar och en i
denna Kammare hemställa, huruvida det kan förefinnas någon
tvekan derom, att en tillökning i anslag af mellan 6 och 700,000
kronor om året för att vinna ett mål så stort, som att få ett
starkt sjöförsvar, öfverstiger landets förmåga, och säkert är, att
för det år, som nu är i fråga, icke ringaste svårighet möter att
uppgöra statsregleringen, äfven om Kongl. Maj:ts proposition bi-
falles. Just den omständighet, att tidpunkten icke är nära, då
vårt försvar till lands kan blifva ordnadt på betryggande grund,
just den omständigheten är det, som, efter mitt förmenande, utgör
det vigtigaste skälet för att man icke skall slå döförat till för
eu begäran om medel att förbättra vårt försvar till sjös. Det må
vara. sant, att, hvilka summor, som än kunna blifva för ända»
Anslag Lill
byggande af
krigsfartyg.
(Forts.)
N:o 26.
4
Anslag till
byggande oj
krigsfartyg.
(Forts.)
Måndagen den 24 April, e. in.
målet anslagna, vårt land aldrig kan mäta sig på sjön med
’ • lika visst som det är, att vi aldrig kunna
vara
mäktiga grannar, men ----- — —> ~ t
komma i behof att använda vårt sjövapen mot mera an eu åt
dessa grannar i sender, lika visst är, att vi vid en sådan olycka
skola hafva allierade och för att då betyda något, maste vi hafva
något att bjuda dessa allierade till hjelp. Det är derföre sa ytterst
vigtig!, att'något göres och att icke in tor landet och utlandet var
representation framstår såsom den der riksdag efter riksdag af-
slar allt. som begäres för att stärka vårt försvar. Det torde icke
kunna förnekas, att sedan ett tiotal af år alla förslag till ord¬
nandet af vart försvar till lands, i hvilken retning de an gatt,
blifvit af representationen mötta med utslag. Huru skall det taga
«io- ut om äfven det nu framlagda förslaget, som hvar och eu
miste erkänna vara med omsorg utarbeta^ och som icke medför
nåo-ra betydande offer, alslås. Jag vill för mm del dertill icke
bidraga och anhåller derföre vördsamt om proposition pa bifall
till Kong!. Maj:ts förslag.
Friherre Skog man: Eu mycket ärad talare, som pa for¬
middagen hade ordet, anmärkte, att sammanknytandet åt tragan
om sjöförsvaret med den om landtförsvaret skulle undanskjuta
den hirra frågans åtgörande till en temligen aflägsen tiamtid, och
enhvar delar val i det utseendet hans tanke. Antingen man nu
från härordningsfrågans föregående liden vill draga slutsatser med
afseende på dess tillkommande, eller man betraktar fragan i sig
S miste man finna, att den icke är lätt löst och icke bär dess
lösning blifvit underlättad genom dess sammanknytande med eu
annan0 åt sådan natur som den om grundskatterna. Den skri
nu blifva ytterligare försvårad, om den dertill sammanknotes^d
frågan om sjövapnet, Det har väl icke heller vant Wats^tskot-
tets mening att den senare fragan, — den om sjovapnet skulle
så nära sammanbindas med den om härordningen, att denna senare
skulle afgöras i alla sina enskildheter, innan man toretoge de:
andra till pröfning, utan lnifvudsakliga anledningen till detta
sammanknytande torde vara. att man vill hafva något begrepp
om de summor, som skulle erfordras, om »de okade bordur, hu ka
omkostnaderna för eif betryggande försvar kunna föranleda» Intet
hindrar, att, sedan detta blifvit klart, man sknder 111 lögning
frågan om sjovapnet, antingen den nu skall ga i den ena e
andra rigtniiigen! Stats-Utskottet har äfven haft ett annat skal
att icke yttra sig bestämdt, enär■ det förslag,^om bMvitjraem-
ett
oesuamui, cuai -o, ----
lagdt i Statsrådet” och Chefens för Sjölorsvarsdepartementet
in or i al, icke framkommit i eu sådan form, att det pakallai
bestMidt agSgäger att sjövapnet icke behöfver vänta pa härordnin¬
gens fullständiga genomförande, stödjer jag mig hufJa^ak^^ '
nå att svårigheten vid de olika vapnens ordnande ai väsentligt
olika. Ett ordnande af härordningen griper sä djupt in i samhällets hela
N:o 26.
Måndagen den 24 April, e. m.
lif och berör sä nära medborgarnes intressen, verkar pa landets
näringsflit och arbetskrafter, så att här äro många fler faktorer
att taga i betraktande än i fråga om sjövapnet, der visserligen
störa belopp i penningar erfordras för anskaffande af materiel och
personalens hållande i fullgodt skick, men antalet individer, som
erfordras, icke är af den omfattning, ätt det synnerligt ingriper
i medborgarnes enskilda förhållanden. Hvad jag här vid inled¬
ningen till Ståts-Utskottets betänkande har anmärkt av således
icke det, att man icke velat nu inlåta sig pa eu fullständig pröf¬
ning af den framlagda planen för sjövapnets ordnande, utan att,
sedan man förklarat detta på pag. 2, man slutar med ett yttrande,
som, om det icke bestämdt uttalar en förkastelse, dock låter
förstå, att man är mindre benägen för den framlagda planen
och, om hvad på anförda ställe yttras jemföra» med hvad
som förekommer i klämmen uti 26 punkten, kan man val icke
annat än komma till full visshet derom, att meningen är att,
oaktadt man gjort eu sådan undvikande förklaring, som nämndt
är, man likväl så godt som förkastar hela planen. Het är mot
detta senare, som jag vill reservera mig, så mycket mer som, om
anslaget stannar vid de föreslagna 1,700,000 kronor, man redan
derigenom tillräckligt uttalat, att man för närvarande icke vill
gå in på en vidlyftigare byggnadsplan, ehuru man icke för fram¬
tiden uppstält något hinder för materielens ordnande enligt någon
mera omfattande plan. Det är således mot. de inskränkande orda¬
lag, som i förevarande punkt förekomma, jag nu uppträder, med
anhållan att Herr (Trefven och Talmannen behagade framställa
proposition på bifall till den åt mig vid denna punkt atgifna
reservation.
Men medan jag har ordet, ber jag få yttra ett och annat med
anledning af åtskilligt, som på förmiddagen blifvit sagd! af en
talare akter ut om mig. Han förklarade, att sunda förnuftet
hade äfven full domsrätt i ett ärende sådant som det föreliggande,
och jag vill icke förneka, att så är förhållandet inom vissa grän¬
ser, men lyckligtvis ansåg han äfven, att sunda förnuftet kunde
förenas med någon yrkesinsigt, och att dessa begge icke uteslöte
hvarandra. Han anförde ett yttrande ur eu tidskrift, hvilket
skulle visa, att förstörandet åt fartyg medelst stöt åt st äfven
vore en svår sak, då fartygen voro i rörelse, och att det kunde
hända, att det anfallande fartyget vid försöket bletve skjutet i
sank. Detta kan hafva sin rigtighet, i synnerhet som nog i verk¬
ligheten det icke är så lätt att med ett fartyg stöta ned ett
annat, som är i snabb rörelse; dertill fordras stor skicklighet i
manövrering, i synnerhet om dertill det fartyg, som skall an¬
fallas, är starkare än det anfallande. Men jag ber fä nämna, att
om en stöt kan misslyckas, så kan äfven ett skott göra det; hvar¬
emot jag vågar påstå, att ett fartyg, äfven om det är deladt i
många rum, genom en erhållen stöt af annat fartygs stäf blir så
skadadt och sä hindradt i sina rörelser, att den anfallande kan
Anslag till
byggande af
Jcriqsfartyq.
(Forts.)
N:o 26.
6
Måndagen den 24 April. e. m.
Anslåg till
byggande a]
lerig,ifartyg.
(Forts.)
gifva det ytterligare en till, hvarefter dess öde i allmänhet torde
vara afgjordt. För öfrigt her jag fa nämna, att det är mycket
lätt att plocka ut ett och annat, som bestyrker den sats, man
vill förfäkta. Börjar man plocka sålunda, skall man finna, att
det knappt gifves någon åsigt, för hvilken mycket antagligt
låtande skäl icke skulle kunna framletas. Men ju mer man genom¬
går den rikhaltiga litteraturen i förevarande ämne, desto tveksammare
blir man. Det händer till och med att samma person yttrar sig
något olika. Så säger t, ex. Herr Reed, för några år sedan förste
byggmästare vid engelska flottan, uti Times för den 28 Februari
innevarande år, med anledning af den mönstring han anstälde
med engelska flottans nuvarande fartyg: »att man från listan på
dessa måste utesluta Hotspur och Rupert, enär de med sitt ringa
kolförråd och saknande tackling icke kunna anses såsom egentligen
sjögående fartyg, om än de mycket väl kunna trotsa storm och sjö¬
gång och tvifvelsutan äro mycket kraftfulla vid en strid i Bri-
tiska kanalen.»
Med sjögående flotta menas naturligtvis i England eu sådan,
som lämpar sig att skickas öfver Atlanten, hvithet icke är för¬
hållandet med de nyss angifna fartygen. Man finner således att
samme man, som den ärade representanten från Göteborg på för¬
middagen citerade emot nämnda fartyg, uti ett senare yttrande
talar mycket berömmande om dem, just utur vår egen synpunkt,
ty vi behöfva för vårt försvar väl fartyg, som kunna trotsa storm
och böljor och kunna ledigt röra sig äfven i trängre farvatten,
men icke sådana som äro afsedda för långa färder öfver vid¬
sträckta Imf.
Hvad beträffar den danska och svenska relativa styrkan till
sjös, så är det svårt att nu göra eu jemförelse dem emellan.
Danmark eger större fartyg än vi, som deremot gått i en annan
rigtning, nemligen att skaffa oss ett större antal smärre fartyg
för våra skärgårdars försvar. I detta afseende tror jag vi äro
dem öfverlägsna, ehuru, under ett krig med vårt naborike, Sveriges
sjöfart utan tvifvel skulle lida betydlig skada af danskarnes större
fartyg.
Slutligen ännu ett yttrande af samme talare måste jag upp¬
taga. Han ansåg det nemligen vara en våda för landet att hafva
en flotta, som kunde uppträda på ett verksamt sätt, emedan den
skulle utgöra ett lockbete för en fiende och fresta honom att an¬
falla oss för att borttaga denna flotta, på samma sätt som Eng _
land gjorde med Danmark år 1807. Det må vara sant, att så"
dant är en möjlighet, och vår flotta får dä våga eu strid för afl
falla med ära; men vi vore i sådant fall icke värre deran än
förut. Och om man skulle fortsätta hans slutledning i längden,
kunde den ju utsträckas till Indika föremål som helst. Hafva vi
en krigshär, som kan öfverföras till annat land, kan det ju hända
att eu fiende öfverfaller oss för att beröfva oss denna var här;
men icke är detta ett skäl för oss att icke hafva den. Dessutom
Måndagen den 24 April, e. m.
N:o 20,
kan det in ligga en lockelse äfven i bördiga åkrar, rika bergverk, Andag till
ett blomstrande näringslif, Indika en roflysten granne kan vilja
annektera, men skulle man väl derföre afsåga sig allt detta t (Forts.)
I afseende pa den närmare utvecklingen af matenelens be¬
skaffenhet för närvarande anhåller jag att få inskränka mig till
livad jag redan yttrat. Ett längre ordande härom skulle leda till
vidlyftighet och dessutom måste jag erkänna, att, da jag eu längre
tid varit skild från va] niet och upptagen af andra sysselsätt¬
ningar, har jag icke kunnat följa gången af allt hithörande, utan
står äfven jag numera nära nog på den ståndpunkt, som min väll
bakom mig sökt vindicera åt sig, nemligen det smida förmittets.
Kammaren har inom sig närvarande chefen för Sjöförsvars-departe-
mentet, hvilken kan lemna alla nödiga upplysningar, och jag in¬
skränker mig derför att anhålla om proposition pa bifall till mm
reservation i denna punkt.
Herr Wallenberg: T detta betänkande är utan tvifvel den
26:te punkten, angående anslags beviljande till flottans nybyggnad,
af stor vigt, men den bär blifvit gjord mycket vigtigare än den
i sielfva verket borde vara, genom det behandlingssätt, som btats-
Utskottet agnat frågan. Ingressen till betänkandet kan anses
såsom en motivering till 26 de punkten, och, ehuru herrarne liksom
jag säkert hafva läst och omläst den, så att de fleste åt Eder
kunna utantill hvad som står att läsa å pag. 2 i betänkandet, sa
far jag säga, att hvarje gång man läser denna Stats-Utskottets
märkvärdiga motivering, upptäcker man deri nya skönheter i kon¬
sten att nedskrifva ett och sedan säga sig hafva menat ett annat.
Jag skall nu endast skärskåda den delen af det nedskälla, som
icke kan bortförklaras. . „ ,,
I Utskottets betänkande står att läsa: »innan Riksdagen fattar
nao-ot bestämdt beslut, som kunde för en längre framtid nödvän¬
diggöra ökade anslag under denna hufvudtitel, ar det enligt Ut¬
skottets mening af nöden, att Riksdagen först er haller kännedom
om ei allenast det fullständiga förslag till landtförsvarets ordnande,
som snart torde vara att förvänta, för att med ledning _ deraf
kunna rätt bedöma, hvilken ställning sjöförsvaret ma hora i vart
hirs vars väsende intaga, än äfven den nu pågående utredningen t
afseende å landets förmåga att lära de ökade bördor, hvitna om¬
kostnaderna för ett betryggande försvar ma föranleda». Utskottet
säger således att, när förslag till fullständigt ordnande af de tre
störa frågorna, skatteväsendet, landtförsvaret och sj oför svar etbiit vit
framlagd!, då vill Stats-Utskottet tänka på saken och se till huru¬
vida vi skola kosta på oss något sjöförsvar eller icke. lill dess
bör frågan derom undanskjutas! Vid genomseende af föregående
årens riksdagshandlingar, påträffade jag ett yttrande af en infly¬
telserik riksdagsman, sa lydande: »Innan, förslag till både sj o-o
landtförsvarets ordnande i dess helhet blifvit framlagdt för Res¬
dagen och denna således genom öfverskådande af det heta kommit
N:o 26.
8
Anslag till
byggande af
krig sfartyg.
(Forts.)
Måndagen den 24 April, e. m.
• i tillfälle att deraf inhemta ledning för omdömet, sa är bäst "öra
ingenting utöfver det. nödvändigaste». Det är den tanke, som
alltjemt söker gorå sig gällande, och den afser, under uppgift
att söka det fullkomliga, ingenting annat än uppskof utan gräns.
Jag ber nu fa fästa uppmärksamheten pa de tre stora frå-
gorna, som btats-Utskottet vill hafva sammanlänkade med hvar¬
andra, efter den föga lyckade modellen af 1873 års skrifvelse, då
iragorna: om grundskatternas aflösning - förlåt mig afskrifning
heter det ju numera, ty det förra skulle innebära att staten finge
, f ocb 9?1 landtförsvarets ordnande sammankopplades med
ordnande^' VL^ btokottet dertill lägga frågan om sjöförsvarets
Hvad nu skatteregleringsfrågan beträffar, och den pågående
utredningen af landets förmåga att bära statsutgifterna, sä torde
val i forsta rummet höra pröfvas huruvida utgiften är nödvändig.
lian detta icke bestridas, då lära väl såväl vi som våra efter-
kommande få dertill anskaffa nödiga statsinkomster. Huru många
oiar Riksdagen fattat, hvilka pålägga Sverges folk ut-
gi tei ar efter ar för en lång framtid, och vid dylika besluts fat-
tande bär man icke ifragasatt att afvakta någon komitéutredning,
huruvida _ landet kan bära dessa utgifter eller icke. Så hafva vi
exempelvis beslutat upptaga statslån, som icke blifva slutbetalda
förrän ar lJdb. linnés någon här, som har någon aning om
andets förmåga att fortgående under en så lång och aflägsen
framtid kunna bära den annuitet som erfordras för detta ändamål,
och som Riksdagen ovilkorligen förbundit landet att under hela
tiden årligen gälda. Nej, det har ingen af herrarne, men icke
desto mindre har flertalet af Eder deltagit i besluten att ingå på
sadana förbindelser, och på enahanda sätt måste vi underkasta
oss att under en följd af är, många gånger tolf år, komma att
vidkännas utgifter i och för försvarsväsendet, det är tydligt. Frå¬
gan om svenska folkets förmåga att kunna skatta blir aldrig löst
på en gång, utan är eu fortgående fråga, som måste komma på
dagordningen hvarje riksdag, för att efter dåvarande förhållanden
protvas och afgöra^. Det är Herr Finansministerns göromål att
uppstalla budgeten sa, att inkomster och utgifter gå ihop. Hvar-
tiil tjenar då att nu säga, angående en utgift, hvartill vi hafva
tillgångar och _ som enligt regeringens förklaring kan göras utan
ali skatteförhöjning, att innan den beviljas måste vi vänta på ett
skattekomitebetänkande. Detta är endast en undanflykt,
n Me(J af|eende på landtförsvarsfrågan har det väl numera blifvit
klart, att den fragans afgörande är en »långsigtig vexel». För
mm del tror jag att Herr Krigsministern redan hunnit vinna den
erfarenhet, att, sa länge han varit i tillfälle göra eftergifter, har
han kunnat påräkna understöd af Riksdagens majoritet för sina
framställningar, men vidare icke; icke ens för de nödiga öfnin-
garne för den armé som ännu finnes; och ingen anledning torde
vara för handen till den förmodan, att någon af de herrar, som nu
Måndagen den 24 April, e. m.
9
N:o 26.
sitta i Stats-Utskottet, komma att under sin lifstid fä se en lös- Andag till
ning af arméorganisationsfrågan. Detta är min öfvertygelse, emedan ^
knapt någon af majoriteten tänker på att behandla den frågan pa ‘ (Forts.)
ett allvarsamt sätt. Att således vilja sammanlänka sjöförsvars¬
frågan med landtförsvarsfrägan och skatteregleringsfrågan är
just detsamma som att lägga alltsammans på hyllan och låta der¬
vid förblifva.
I afseende på den af Herr Sjöministern framlagda planen för
krigsfartygs byggande synes det Stats-Utskottet »som borde Riks¬
dagen för närvarande icke ingå i närmare pröfning af densamma».
Men efter detta uttalande känner sig Utskottet alldeles oförhindradt
att afkunna sin förkastelsedom öfver planen, hvilket sker derige¬
nom att Stats-Utskottet tillstyrker Riksdagen förhindra byggandet
af sådana krigsfartyg, som Herr Sjöministern ansett lämpliga.
Utskottet synes hysa eu omisskännelig farhåga för att något stort
fartyg skall kunna komma att byggas. Derföre har Utskottet icke
allenast afstyrkt beviljande af den summa Kongl. Maj:t begärt,
utan i stället tillstyrkt Riksdagen besluta, »att Riksdagen må Kongl.
Maj:ts förevarande nådiga framställning i den män bifalla, att ett
extra anslag af 1,700,000 kronor för år 1877 anvisas till byggande
sf sådana krigsfartyg, som kunna med denna anslagstillgång full¬
bordas». Deraf framgår klarligen, att Utskottet velat försäkra
sig om att minst två krigsfartyg skola för den summa, som be¬
viljas, komma att byggas. Min ärade granne, som är stats-
utskottsledamot, synes protestera emot denna min tydning, men
enär orden: »sådana» och »kunna» ovilkorligen stå i pluralis, blir
det svårt tyda denna Stats-Utskottets redaktion i singularis. Det
är alltför möjligt, att herrarne i Stats-Utskottet här komma att gifva
en annan tydning än hvad de begagnade uttrycken innebära, men
upphöjes Stats-Utskottets framställning till riksdagsbeslut, så får
väl Herr Sjöministern rätta sig efter ordalydelsen.
Det märkvärdiga är att, när vi hade generaler till sjöministrar,
kunde Stats-Utskottet tillstyrka att en viss summa helt enkelt
stäldes till Kongl. Maj:ts disposition för byggande af krigsfartyg.
I statsutskottsbetänkandet, angående femte hufvudtiteln, vid 1873
års riksdag läses: »Utskottet anser sig icke böra ingå i bedömande
af de fartygscerters lämplighet, Indika äro afsedda att under nästa
statsregleringsperiod anskaffas». Men nu, sedan vi till sjöminister
fått en man, som uteslutande egna! sina krafter åt sjökrigsväsen¬
det, vågar man icke ställa några medel till Kongl. Maj:ts dispo¬
sition, för att efter sjöministerns råd användas. Detta är en
tänkvärd skilnad, som tyder på att de vexlande opinionerna inom
Stats-Utskottet tagit en besynnerlig vändning. Utskottets ärade
ordförande har talat om. »tillmötesgående» i allmänhet och sitt
eget stora förtroende i synnerhet till den man, som står i spetsen
för Sjöförsvars-departementet. Om så är, hvilket jag icke tillåter
mig betvifla, så vore det ju icke olämpligt att åtminstone denna
Kammare gaf sjöministern något prof på sitt förtroende. Det
N:o 26.
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(Forts.)
10 Måndagen den 24 April, e. m.
finnes eu utväg, som är ganska enkel. Jag fäster mig icke alle¬
nast vid summan, utan skulle hafva kunnat votera för samma
siffra som den Utskottet tillstyrkt, om dess betänkande varit hållet
i en mot flottan välvilligare ton, men nu kan jag det icke, emedan
jag ej vill anses hafva biträdt de åsigter som Stats Utskottet ut¬
talat. Låt oss istället mötas på halfva vägen — jag begär icke
af Herr Ordföranden i Stats-Utskottet att han skall gå större delen
af vägen, det tillkommer naturligtvis mig — och. såsom Herr Nor-
denfelt föreslagit, till Kong!. Maj ds disposition ställa två millioner
kronor för krigsfartygs byggande, utan vidare mellanmeningar
eller andra fraser. Det vore ju ett sätt att förenkla frågan och
bevisa sin utsago om förtroende för sjöministern. Jag är för öfrigt
förvissad om att icke något ramfartyg blir bestäldt förrän Riks¬
dagen ännu en gång kommit i tillfälle behandla de frågor som
tillhöra femte hnfvudtiteln.
Jag anhåller om proposition på bifall till Herr Nordenfelts
reservation.
Herr Berg, Johan Theodor: Jag vill såsom ingress för mitt
anförande nämna, att jag finner det sorgligt, att det skall behöfvas så
stora anslag för försvaret, och tillåter mig att i herrarnes minne
återkalla ett yttrande, som jag för fem år sedan fälde, då frå¬
gan om landtförsvarets ordnande efter den plan då varande
krigsministern uppgjort, var föremål för Riksdagens behandling.
Jag biträdde hans förslag, som jag fann i hög grad förtjenstfullt,
men jag tilläde, att det var med vemod som jag gaf mitt bifall
dertill, emedan det vore bedröfligt att så betunga landet med
anslag. Om det ock icke är med samma vemod, som jag nu ber
att fä yttra mig till förmån för det förslag, som blifvit afKongl.
Maj:t framlagdt för stärkande af vårt sjöförsvar, så ber jag her-
rarne vara försäkrade om, att det icke är med synnerlig glädje
jag gör det. Men jag finner min pligt mana mig att rösta för
en utgift, som jag anser vara för vårt land nödvändig och som
jag tror i många afseenden skall bespara oss ännu större utgif¬
ter. Jag beklagar att jag icke egen sakkännedom. Jag beklagar
äfven, att jag icke har den förmåga, hvarken att tala eller att
studera, som min ärade vän på göteborgsbänken. Jag har der¬
före icke varit i tillfälle att studera de källor, som han med¬
delade, men dessa källor, som visserligen röra ganska intressanta
förhållanden, styrka egentligen endast det, som hans eget sunda
förstånd gör tydligt. Det sunda förståndet säger, att visserligen
kunna större fartyg hafva svårt att använda den kraft, som pro¬
dukten af hastighet och massa skulle gifva i strid mot ett lika
utrustadt fartyg. Men så vidt jag förstår chefens för Sjöförsvars¬
departementet memorial, är det icke meningen att ifrågavarande
fartyg skulle användas i öppen strid mot andra lika stora fartyg
på öppna sjön, utan hufvudsakliga ändamålet torde vara att söka
skada en transportflotta, och jag vågar tro, att eu sådan flotta
Måndagen den 24 April, e. m.
11
N:o 26.
har svårt att göra de vändningar, som ett ensamt fartyg kan Ånaa9 tiU
göra i strid mot ett annat, men äfven om det vore i tillfälle att
gorå eu sådan vändning, tror jag, att ett hardt lastadi transport- (Förtlf9'
fartyg skulle med lätthet förstöras af ett sådant förkrossande
ramfartyg, som nu är i fråga.
Min ärade vän på göteborgsbänken har till bemötande af
det yttrande, som blifvit af eu med mig lika - tänkande fäldt,
nemligen att man icke bör till svar på den plan, som blifvit af
regeringen framstäld, lemna ett nära på nekande svar, yttrat
att Riksdagen har val icke tänkt afhända sig sin rätt att pröfva
denna plan. Jag tror att hvarken denne man eller någon annan
af oss velat förneka Riksdagen rättighet att pröfva frågor, som
äro framstälda af regeringen. Men hvad jag tror att regeringen
har rätt att fordra är, att denna pröfning skulle vara grundad på
verkliga skäl, och Indika äro här de skäl som Stats-Utskottet uppstält
efter den pröfning, det egnat åt Kongl. Maj ds förslag. Här är redan
framhållet, att Stats-Utskottet med tacksamhet mottagit chefens för
Sjöförsvarsdepartementet förslag, hvilket Stats-Utskottet säger
medföra en synnerlig fördel, men det oaktadt säger Utskottet nej
till hans önskan af det skäl, att vi skola vänta till dess vi få
ett ordnadt landtförsvar. Här har redan af flere talare blifvit
yttradt, att vi icke skulle behöfva vänta, och lika med dem tror
jag, att Utskottet redan nu kunnat erhålla kännedom om huru¬
dan plan regeringen önskar. Andra åter hafva sagt att vi få
troligen vänta länge, innan Stats-Utskottets majoritet och möjli¬
gen majoriteten inom Riksdagen förenar sig om antagandet afen
viss försvarsplan. Jag ber nu få förnya ett yttrande, som jag
många gånger fält, att jag icke gifvit och troligen aldrig kom¬
mer att gifva min röst för ett härordningsförslag, sådant som det
Kongl. Maj:t senast framstält. Jag vill ej göra det, icke blott
för de stora uppoffringar, som sammanhänga dermed, och icke
blott derföre, att det synes vara förenadt med en kostnad af om¬
kring 10,000,000 kronor om året; utan äfven derför att jag vå¬
gar tro, att, om vi icke hafva något sjöförsvar, på hvilket vi
kunna lita och grunda förhoppning att dermed kunna afvärja
större landstigningar, sä skall äfven ett ännu starkare försvar
till lands, än det af Kongl. Maj it föreslagna, vara af ringa värde.
Deremot vågar jag tro att, om vi hafva ett sådant sjöförsvar, att
eu fiende icke utan öfverlägsen styrka skall kunna landstiga på
våra kuster, skola vi icke vara i behof af ett så starkt landtförsvar
som Kongl. Maj:t föreslagit.
Jag har med verkligt stor glädje emottagit den upplysning,
som innefattas i Kongl. Maj:ts förslag. Det anslår mig, som re¬
dan ifrån yngre år lärt mig att en god kraft erhålles genom
sammanbindande åt hastighet och styrka, hvarför jag anser att
det föreslagna sättet att tillvägagå äfven är godt och praktiskt.
Herr Sjöministern har behagat upplysa, att, om man bygger fyra
stycken smärre krigsfartyg, som kosta lika mycket som ett af
N:o 26. 12 Måndagen den 24 April, e. in.
Anslag till de nu ifrågasätta större fartygen, så nödvändiggöra dessa fartyg
krlVarttf anskaffandet af eu dubbelt så stor besättning, än som erfordras
(Fortslf' för det större fartyget. Det måtte äfven, om vi bortse från fol¬
ket, häri ligga en ganska stor besparing af materiel, hvarför man
af ren hushåltningsprincip borde företrädesvis antaga ett sådant
fartyg, med hvilket man kan uträtta detsamma med blott hälften
så mycket manskap. Jag har varit militär och har i studiet af
historien och krigsvetenskaperna lärt och fatt hos mig inplantadt,
att eu armé icke skall spara, när det är fråga om att ernå ett
nyttigt och stort ändamål. Jag vågar hoppas, att åtminstone
största delen af våra militärer, så till lands som till sjös, utan
tvekan skola uppoffra sitt lif för ett nyttigt och stort ändamål,
men å andra sidan anser jag det vara en pligt sä väl för oss
som för eu befälhafvare att sb mycket som möjligt spara på fol¬
kets lif och krafter, i synnerhet när man kan vinna detta med
endast hälften så mycket medel. Jag tror således att det är ett
kristligt handlingssätt att hushålla med menniskolif och antaga
det system, hvarigenom man med blott hälften så mycket man¬
skap kan ernå samma resultat.
Af de grunder jag nu anfört synes det att jag önskar bifall
till Kongl. Majds förslag, men jag far bekänna, att vida vigti-
gare än att bestämdt fasthålla vid den summa, Kongl. Maj d före¬
slagit, anser jag vara dels att de af Utskottet använda motiv
underkännas, dels att den ifrågavarande slutpunkten icke antages
så stiliserad, som den nu är, icke allenast i fråga om de der före¬
kommande skriffel, hvilka jag förmodar Utskottets ledamöter vid¬
kännas, utan äfven med afseende pa sjelfva slutvilkoret, som helt
och hållet utestänger möjligheten för sjöministern att använda
eller försöka den fartygscert, han föreslagit. Jag anser detta vara
af allra största vigt och vill således, derest pluralitet för Kong!.
Majds förslag icke skulle vinnas, understödja det af Herr Nor¬
den/elt, ja till och med det af Friherre Skogman väckta förslag.
Herr vice Talmannen: Dä jag har förtroendet att vara
ledamot af Stats-Utskottet och antecknat mig såsom reservant
mot Utskottets beslut i denna punkt, bär jag ansett mig pligtig
att lemna en förklaring öfver denna min åtgärd.
Jag har till följd af de omständigheter, som betingat hela
min uppfostran — emedan jag är uppfostrad i en sjömansfamilj
och utgått från en sjömansslägt, ehuru jag öfvergifvit sjön och
stannat på landbacken — följt med de strider, som varat i snart
50 år, om stora och lilla flottan, äfvensom alla de förändringar
värt sjöförsvar dervid undergått, .lag har gjort det med det lif-
ligaste intresse och ehuru jag icke kan skryta med någon fack¬
kunskap, har jag sökt att genomtränga hit hörande frågor så
mycket som för en icke-fackman varit möjligt.
Vi, som under en längre^ tid följt med riksdagsförhandligarne
veta, huru denna strid mellan störa och lilla flottan länge fort
13
N:o 26.
Måndagen den 24 April, e. in.
gatt och att de störa omstörtningarna genom ångans användande Anslag till
såsom drifkraft hade till följd en söndring af vapnet i två delar.
Under sådana förhållanden var det gifvet, att skärgårdsförsvaret (Forts.)
skulle komma att intaga den första platsen; ocli då jag säger
skärgårdsförsvaret tager jag det i den inskränktare meningen af
försvar inom de inre skären. Vi hafva under en annan tid hört
att sjöförsvarets rol vore att att inskränka anfallspunkterna. Man
ville då naturligtvis genom sjövapnet åstadkomma ett säkert för¬
svar af vissa positioner. Denna rol var icke obetydlig, men om
den var tillräcklig blir en annan fråga. Vi hafva emellertid sett.
att detta sätt att dela ett vapen, som våra krafter icke medgåfvo
att i dess båda delar göra tillräckligt starkt, i längden icke
kunde motstå påtryckningen af den önskan att alla krafter skulle
samverka och förenas till ett gemensamt flytande försvar och detta
var hufvudsakliga orsaken hvarföre de båda? delarna af sjöför¬
svaret sammanfördes till en.
Dä denna fråga fått en lycklig och, som jag hoppas, slutlig
lösning, kunde det icke vara annat än glädjande att se ett för¬
slag framläggas, hvarigenom man fick förhoppning att utan någon
nämnvärd tillökning i den budget, som hittills varit till sjöförsva¬
ret anslagen, fä ett försvar som kunde fylla behofvet något så
när och som kunde göra det möjligt att alla krafter samverkade
icke allenast till ett positionsförsvar, utan till ett försvar för våra
kuster. Många tycka väl, att detta icke är ett tillräckligt för¬
svar för våra kuster, men det kan dock sägas vara temligen be¬
tryggande. om det också icke utesluter möjligheten af att våra
kuster icke fullkomligt kunna skyddas. Det skulle vara för mig
särdeles glädjande, om jag kunde på något sätt med min röst bi¬
draga till att genomdrifva denna plan. Inom Utskottet har den,
såsom af betänkandet synes, icke, åtminstone i sin helhet, blifvit
gillad. Vi hafva sett af den motivering, som här blifvit fram¬
lagd, äfvensom af det beslut, som Utskottet i 26:te punkten
tillstyrkt, att Utskottet förordat ett uppskof. Om så endast vore,
skulle det likväl vara ett tillräckligt skäl för mig att icke bi¬
träda Utskottets förslag, ty jag tror, att vi icke hafva tid till
uppskof. Denna plan, om den skall fullföljas och medel dertill
oafbrutet tillhandahållas, fordrar 12 år för att genomföras, och,
mine Herrar! vi hafva icke dessa tolf år i vår hand. vi hafva
endast stunden. Men jag tror dess värre att det i Utskottets mo¬
tivering, som otvifvelaktigt är en förmedling emellan stridiga
äsigter, ligger någonting mera; ty det innehåller åtminstone för
tillfället ett fördömande, enär det tydligt och klart säges, att
Utskottet endast kunde gilla redan godkända fartygscerter.
Jag vill visserligen icke förneka eller förringa värdet af de
förklaringar, som här blifvit lemnade och jag vill icke förringa
styrkan af deras mening, Indika underskrifvit motiven och nu
säga att saken allenast är uppskjuten, men ansvaret för ett så¬
dant uppskof vill jag icke taga pä mig.
N:o 26. 14
Måndagen den 24 April, e. in.
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(F orts.)
Öfvergå vi nu till sj elfva anslagsfrågan, sä torde också följ¬
den åt mitt föregående resonnement vara att jag gifver min röst
till förman för den af Kongl. Magt begärda summan; och detta
åt det skäl^ att budgeten utvisar att vi hafva råd dertill, i år.
Vi hafva sa mycket mera råd dertill, som pa åtskilliga hufvud¬
yr4 .r lc^e obety<l%a atprutningar blifvit gjorda på de af Kongl.
Maj:t äskade anslag, och det är således icke brist på medel, som
kan hindra oss att bevilja hvad af Kongl. Maj:t här blifvit begärdt.
ba<b? lcke tänkt att framställa något yrkande, utau°blott
hatt för afsigt att i korthet angifva skälen till min reservation,
men da af andra talare blifvit yrkadt bifall utan några inskrän¬
kande anmärkningar till den begärda summan 2,400,000 kronor
kan jag icke, med den åsigt jag hyser, underlåta att ansluta
mig till detta yrkande.
Oreive ko sse, Gustaf: Under förmiddagens diskussion vttrade
en talare, på södermanlandsbäiiken, att denna fråga vore den vig¬
tigaste vid denna riksdag och en bland de vigtigaste, som före¬
kommit här i landet. Jag är fullkomligt öfverens med honom deri,
men då lian ur denna omständighet härledde sitt yrkande om bi¬
fall till Kongl. Maj :ts proposition, så kommer jag att just på grund
deråt vika bifall till Utskottets betänkande. Jag har för sed,
att, då jag^ skall fatta beslut i vigtiga och stora frågor, vill jag
icke gorå något hastverk utan se mig val före, innan beslutet fat¬
tas. Det förslag,, som nu föreligger tran Utskottet, innehåller, en¬
ligt mm tanke, icke något annat, än att Riksdagen skall begära
betänketid, innan den yttrar sig om den vigtigaste delen af Kongl.
Mapts proposition. Ty granskar man Kongl. Maj:ts proposition
och med densamma jemför Utskottets svar derå, sä, utan att gifva
sig in i. några klyftiga deduktion!* eller hårklyfveri er, lärer huf-
vudmeningen vara den att, då Kongl. Maj:t framlagt ett förslag
pa sammanlagdt 42,000,000 kronor, hvarutaf 24,000,000 till fartyg
åt större cert och .18,000,000 till mindre sådana, så har Utskottet
svarat: vi lemna i år 1,700,000 för att börja de mindre cert ernå,
men i afseende, å de större vilja vi hafva betänketid. Något annat
har Utskottet icke sagt och något annat innefattas icke i Utskot¬
tets betänkande och på denna grund yrkar jag bifall till det¬
samma. "
Om, såsom det synes, det finnes utsigt för att Kongl. Maj:ts
proposition, skulle gå igenom i denna Kammare, så kan man na¬
turligtvis icke af Regeringen begära, att den skulle sjelfmant
s-™ja S1S liH Utskottets förslag. Får Regeringen bifall till sitt
eget förslag, så. ser den naturligtvis detta heldre, men jag hyser
uet förtroende till den sansade och lugna Regering, under hvars
hägn vi hafva lyckan att lefva, att, om det skulle blifva Utskottets
iöislag, som vunne Itiksclagens bifall, ."R-e^erin^en skall dermed.
luta sig nöja: ty Riksdagen både dä icke af slagit den Kongl.
propositionen, utan bifallit den ena delen och begärt uppskof i
Måndagen den 24 April, e. m.
15
N:o 26.
den andra. Jag är också nästan öfvertygad om att ett sådant
beslut icke skulle väcka något misshag hos Regeringen.
Jag vänder mig således icke till Regeringen, utan till de
Herrar, som vilja vara mera regeringsvänliga än Regeringen
sjelf, och frågar dem, huruvida de verkligen, efter de så ofta tala
om ansvar, äro betänkta på det ansvar, som skulle drabba dem,
om de genomdrifva bifall till Kongl. Maj:ts proposition och der¬
igenom bringa frågan till sin spets. Någon har sagt, att en
tillkonstlad seger genom öfverraskning, som- sker emot den all¬
männa opinionen, är värre än ett nederlag. Men om Herrarne
lyckas att, innan frågan är mogen, genomföra Kongl. Maj ds för¬
slag, utan att frågan blifvit bearbetad och utan att den hunnit,
så att säga, gå in i nationen, så frågar jag, huruvida icke Her¬
rarna då åsamkat sig ett drygt ansvar, om följden skulle blifva
en reaktion, som ledde till motsatsen. Det skulle ju icke vara
omöjligt att sådant skulle inträffa redan vid denna riksdag i den
slutliga voteringen. Jag vill i denna väg ej yttra det ena eller
det andra, utan jag yrkar endast bifall till Utskottets förslag
oförändradt, på den grund att Utskottet bifallit den ena frågan
och ställt den andra på uppskof.
Grefve af Ugglas: Innan jag går att framställa de skäl,
hvilka förmått mig att i allo, — jag säger med afsigt i allo för
att betona att min åsigt icke är föranledd af någon sådan kom¬
promiss, hvarom man här talat — biträda Utskottets förslag, skulle
jag önska att fä i minnet återkalla, hurusom jag vid förra Riks¬
dagen såväl i en afgifven reservation som i ett yttrande uti denna
Kammare förklarat mig uppfatta vigten af ramfartyg. Jag kan
icke hafva haft något skäl att i denna del ändra mening, helst
den cert af ramfärtyg, Kongl. Maj:t nu föreslagit, borttager de
enda anmärkningar jag vid förra riksdagen tillät mig att uttala,
nemligen att den cert, som dä föreslogs, möjligen i afseende å
Sansarets styrka och jemväl i hastighet icke skulle kunna motsvara
e anspråk man på sådana fartyg borde ställa. Med en sådan upp¬
fattning, och då jag i sak gillar hvad Departementschefen i sin plan
framlagt, synes det som om jag bort ansluta mig till Kongl. Maj:ts
förslag, men om jag efter noggrann pröfning icke gjort det, så är
skälet dertill att det icke är nog att gilla sjelfva saken, irtan det
skall derjemte vara klart, att det finnes medel att genomföra det¬
samma. Vi veta alla att ganska betydliga utgifter förestå i och
för omordnandet af vårt landtförsvar. Vi känna ännu icke den
finansplan, som från Kongl. Maj:t är att förvänta i afseende å fyl¬
landet af de utgifter, som för denna omorganisation behöfvas, men
om denna plan i ett och annat icke befunnes tillfredsställande
eller om representationen skulle finna att för uppnående af nyss¬
nämnda mål offer skulle kräfvas, som ansåges för dryga att bära,
och man måste inskränka sig, så får jag säga, att ehuru jag full¬
komligt uppfattar den ro!, vårt sjöförsvar skall utföra, jag likväl
Andag till
byggande af
krigsfartyg,
(Forts.)
N:o 26. 16 Måndagen den 24 April, e. in.
Anslag till måste ställa frågan om landtfursvarets ordnande högre än frågan
byggande af om byggande af krigsfartyg. Om i stället för dessa tolf millioner,
*7förtsT/' man billie nödgas inskränka sig till tre eller två och en half
millioner, så måste planen ändras. Man har sagt att vi icke hafva
i närvarande stund att ingå i någon pröfning af denna plan. Jag
har hört detta och jag har betänkt det, men jag kan icke fatta
det; och skälet derför återfinnes i tabellen 4 uti bilagan Nio 4, A
till Kong! Maj:ts nådiga proposition. Se vi i denna tabell efter,
huru mycket skulle för anskaffande af fartyg enligt denna plan
kräfvas, så visar det sig att för år 1877 i och för ett fartyg, som
detta år skulle lemnas, erfordras 2,465,000 kronor. Men för föl¬
jande år, under hvilket ett af de nya ramfartygen skulle vara
färdigt, erfordras 5,900,000 kronor. Fortgår jag så hela vägen,
finner jag samma förhållande: t. ex. för år 1879, 1,730,000 kronor
och för år 1880, 4,650,000 kronor, och så undan för undan; dubbla
beloppet det ena året mot det andra. Orsaken dertill är att dessa
fartyg icke kunna med ett års tillgångar och under ett år byggas.
Om nu Riksdagen skulle utan att uttala sig om planen helt enkelt
godkänna Kong!. Maj:ts förslag och sålunda gifva Kong!. Maj:t
rätt att påbörja anordnandet af denna plan och redan i slutet af
detta år göra beställning af detta ramfartyg, som krafvel' eu tid
af tjugo- månader för att blifva färdigt och som år 1878 skulle
vara levereradt, så ikläder sig Riksdagen ovilkorligen eu förplig¬
telse att under år 1878 tillhandahålla de medel, som nämnda år
vore beliöfliga för det då färdiga ramfartyget. Jag vill icke säga
att det belopp, som under år 1878 skulle behöfva utgå, skulle ut¬
göra 5,900,000 kronor, ty jag finner, att Kongl. Maj:t sökt att
jemnare fördela beloppen, sä att under somliga år skulle begäras
mera, för att hafva en behållning att användas under ett följande
år, men detta ändrar icke något i afseende på Riksdagens förplig¬
telse att, sedan den godkänt hvad Kongl. Maj:t föreslagit, ovil¬
korligen tillhandahålla de medel, som för genomförande af planen
erfordras. Har icke Chefen för Sjöförsvars-departementet eller har
icke Kongl. Maj:t den öfvertygelsen att Riksdagen känner och er¬
känner denna förbindelse, så kan icke planen genomföras och Chefen
för Sjöförsvars-departementet är då förhindrad att fortgå med far¬
tyg8 byggande annat än i den mån sådant kan göras med för
handen varande medel. Jag frågar Eder, mina Herrar, som yrken
bifall till Kongl. Maj:ts förslag: ären I färdiga att underskrifva
denna förbindelse? eller hvad som är mera: ären I öfvertygade att
Riksdagen känner och erkänner densamma? Min öfvertygelse är
fullkomligt motsatt: den är att i detta hänseende minst sagdt en
tvekan förefinnes, som icke kan upphäfvas förr än Riksdagen ser
någon möjlighet att under en följd af år bevilja de belopp, som för
genomförandet af denna plan erfordras; och under sådana förhål¬
landen har jag icke för min del velat bidraga till att vilseleda
Kongl. Maj:t till att påbörja en plan, som sannolikt icke skulle
kunna genomföras.
Måndagen den 24 April, e.
17
Hvad si elfva summan beträffar, sä medgifvei ja§kva(^®(m
här irå förmiddagen blifvit yttradt af en talare och äfven under
eftermiddagens diskussion blifvit sagdt att statswkets s^bnng
nu är sådan att det anslag som har blifvitbeg^t .för 187/ till
fartygsbyggnader mycket väl kunde bevdjas Men skalet Wönag
ansett, att Riksdagen borde stanna vid maffia af 1,700,(Mlkronor
är att då nå de skäl lag nyss nämnde, Riksdagen, etter min otv
tygelse, nu bör önska ett uppskof med byggande af den ar ygs-
mt som för år 1877 skulle ensam kräfva eu kostnad af 2,400,000
kr-onor så är det gifvet att i sådant fall den summa, som er fordras,
icke behöfver vara så stor som den åt Kongl. Maj:t begapa. Mi
hufvudskål bär likväl varit, att, då Ståts-Utskottet yttrat, att det
ansåge sig icke kunna tillstyrka Kongl. Harts förslag ^r än man
kunde se huruvida tillräckliga medel dertill funnes och att man
derföre för närvarande borde förblifva in stata quo, så borde, enligt
min uppfattning, detta äfven uttryckas i den summa, som lernna-
des till1 Kongl. Maj:ts disposition; och jag har så mycket mera
ansett mig kunna 'stanna vid detta belopp, som då jag granskar
de summor, som varit förut tillbyggande åt krigsfartyg gifna
ag finner, att detta belopp likväl är det största, som blifvitför
'sådant ändamål lemnadt till Kongl. Maj:t. Jag bär bär enfmte
ning som upptager alla de anslag, som tran ar 1867 till 1876
blifvit lemnade till byggande af krigsfartyg Dessa belopp utgöra
tillhopa 6,858,804 kronor eller i medeltal foi år 685,880 kronor,
och lägger lag dertill hvad som användts till dylika byggnader a
nvarvaramle ^behållningar och div™» tillgångar »Mot Svad som
Siflutit för fartyg, som blifvit slopade, kommer jag till etti medel-
belopp af 887,666 för är. Under sådana förhållanden och då fråga
icke1 nu, efter min uppfattning, bör vara att bygga några tartyg
af den dyrare certen, bär jag trott att ett belopp, som ar dubbe t
sä stort som det hvithet i medeltal förut utgått, skulle vara till
räekhgt ]iar bär tält ett yttrande, mot hvilket jag måste
protestera. Han yttrade att Utskottet sagt ett och menat ett
annat. Det finnes, enligt min uppfattning, icke någon motsägelse
i hvad Utskottet skrifvit, lika litet som det finnes någon motsä¬
gelse emellan de i denna punkt använda uttryck och livad Utskottet
sagt i 26 punkten; ty sedan Utskottet uttalat sitt gillande af att
den nu framlagda planen afser kustförsvaret, säger Utskottet:
»Innan Riksdagen fattar något bestämdt beslut, som kunde tor en
längre framtid nödvändiggöra ökade anslag under denna liulvua-
titel, är det enligt Utskottets mening af nöden, att Riksdagen törst
erhåller kännedom om ej endast det fullständiga förslag till landt-
försvarets ordnande, som snart torde vara att förvänta, lör att,
med ledning deraf, kunna rätt bedöma hvilken ställning sjötör-
svaret må böra i vårt försvarsväsende intaga, än äfven den nu
pågående utredningen i afseende å landets förmåga att bära de
ökade bördor, hvilka omkostnaderna för ett betryggande försvar
Första Kammarens Prot. 1876, N:o 26. %
N:o 28.
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(Fort®'.)
iNo 26. 18 Måndagen den 24 April, e. m.
Anslag till må föranleda. Intill dess den fullständiga utredningen i dessa
krwsfartyq hänseenden hunnit åstadkommas, synes Riksdagens pröfning af de
(Ports.) ' sjöförsvaret rörande ärenden ej böra utsträckas utöfver den förelig¬
gande statsregleringen och således icke afse annat än att jemte
vidtagande af de åtgärder, som kunna finnas lämpliga på det den
nuvarande personalen må hållas i den tjenstduglighet, hvarpå vap¬
nets styrka i så väsentlig grad beror, till Kong!. Majds disposition
för byggande af krigsfartyg anvisa medel till belopp, som, utan
att egna sig för påbörjande af större och dyrbarare fartygscerter,
kunna vara tillräckliga för fortsatt anskaffning af sådan sjökrigs-
materiel, hvars behöflighet och lämplighet för vårt land redan
vunnit erkännande.» Kan någon, somjutan förutfattad motvilja mot
Utskottets behandling läser detta yttrande, deri finna annat än ett
uppskof med beslutet, icke ett underkännande af sjelfva planen.
Ännu mindre anser jag att Herr Nordenfelt haft rätt att säga
i sin reservation att, om Utskottets förslag antoges, man skulle in¬
skränka Kongl Maj:ts rätt att begagna ifrågavarande anslag endast
till sjökrigsmateriel af här förut använda slag, samt att denna
materiel i allmänhet redan torde vara föråldrad och hafva alltför ringa
hastighet. Jag får i detta fall påpeka, att i den uppsats beträf¬
fande de fartyg som skulle anskaffas enligt Kongl. Maj:ts förslag,
skulle till pansrade och opansrade kanonbåtar samt minfartyg an¬
vändas 15,000,000 kronor. Den af Herr Nordenfelt gjorda an¬
märkning anser jag således vara obefogad.
Om nu, såsom många talare yrkat, man skulle »sans phrases»
godkänna Kongl. Maj ds proposition, skulle ovilkorligen deraf uppstå
möjligheten till en sådan tolkning att dessa ramfartyg skulle sättas
i verket; och jag påminner Eder, mine Herrar, om livad en tve¬
tydighet i detta hänseende vid förra Riksdagen verkade. Jag tror
att det är alldeles nödvändigt, att Riksdagen fullt och klart ut¬
talar hvad den i detta afseende menar, och min på fulla skäl
grundade öfvertygelse är att, derest Första Kammaren skulle frångå
ett sådant uttalande, som Utskottet här föreslagit, blifver följden
den, att Andra Kammaren, vare sig genom siffror eller genom
bestämda ord, kommer att uttala ett ogillande af sjelfva planen.
Detta har jag velat mera än något annat förebygga, och jag
ber Eder, mine Herrar, att väl betänka denna eventualitet. Jag
får för min del anhålla om obetingadt bifall till hvad Utskottet
föreslagit.
Herr Statsrådet Friherre von O t tor: Med anledning såväl
af den siste ärade talarens anförande, som äfven till följd af ett
meddelande, hvilket blifvit mig lemnadt af en ledamot utaf denna
Kammare, som på förmiddagen under min frånvaro både ordet,
dervid han skulle till mig framstält en förfrågan, huruvida min
afsigt vore att, derest Riksdagen beviljade hvad Kongl. Maj:t i
detta fall begärt, tillstyrka Kongl. Maj:t att påbörja byggandet
af ett ramfartyg, ber jag att få hänvisa till don plan, som åter-
Håndagen den 24 April, e. in. 19 N:o 26.
linnes i mitt underdåniga memorial, sidan 33, med förklaring att Anslag till
denna plan är sa uppgjord, att intet fartyg beräbiats skola beställas hm™de af
järf än de penningar, hvilka erfordras för fartygets byggande, finnas
till fulla beloppet till Kongl. Majits disposition. Såsom bevis härför
vill jag följa planen till och med år 1878. Under år 1877 skulle
en pansarbåt tillkomma; till denna båt finnas redan för närva¬
rande disponibla medel af förra årets anslag. Under samma år
skulle dessutom tillkomma ett minfartyg, kvilket är bostäldt och
skall äfvenledes betalas med det anslag, som förra året lemnades.
Yidare skulle tillkomma tre opansrade båtar, hvilka äro anbe-
falda att byggas med anslag, som redan äro beviljade; och slut¬
ligen eu minförsvarslinie vid Karlskrona, afsedd att fullbordas
med medel, som förra året af Riksdagen beviljades. Således skola
icke till betalning af den materiel, hvilken i planen finnes upp¬
tagen att tillkomma år 1877, användas några af de medel, som
Riksdagen innevarande år kan komma att bevilja. Yi komma
nu till år 1878. Under detta år äro afsedda att byggas ett ram¬
fartyg, beräknad t till 4,000,000, en pansarbåt till 350,000 och en
opansrad kanonbåt till 400,000, eller tillsammanlagdt 4,750,000
kronor, samt ytterligare ett öfningsfartyg, korvetten “Saga11, till
hvilket senare medel anvisades redan för tro år sedan, och så-
lunda finnas disponibla. För fullbordande af de fartyg, hvilka
enligt planen skulle vara färdiga innan 1878 års slut, skulle så¬
ledes erfordras förutom do i år begärda 2,400,000 kronor, ett an¬
slag af nästa års Riksdag å minst 2,350,000 kronor; något ram-
fartyg kan således under inga förhållanden beställas förr än nästa
Herr von Möller: Jag ber att såsom tillägg till hvad i
förmiddags yttrades af representanten från Bohuslän, få anföra
att Danmark eger två pansarfregatter och fem flytande batterier
med tillsammans 63 kanoner, deri likväl inbegripet det flytande
batteriet “Helgoland“, som är under byggnad och skall erhålla
tio kanoner och 3,600 hästkrafter. Hos oss har sedan år 1867
beviljats 6,800,000 kronor till svenska flottans förökande, hvar¬
emot danska riksdagen i fjol anslog 5,000,000 till förenämnda
“Helgoland“. Yid den riksdag, som derstädes nyligen blifvit af-
slutad, framstälde regeringen en begäran om 11,000,000 kronor
till flottans förökande. Danska riksdagen, såväl Folketinget
som Landstinget, beviljade till detta ändamål circa 12,000,000,
ehuru, såsom jag bör tillägga, Folketinget fäste det vilkor för
utbetalande af detta anslag, att detsamma skulle utgå genom en
inkomstskatt, men då tvist i afseende på sättet för dess utgående
uppstod, blef det i sjelfva verket icke boviljadt. Yi se likväl,
att Danmark i fjol och under denna riksdag varit beredvilligt att
anslå till och med 17 millioner till sin flotta.
Ordföranden i Stats-Utskottet yttrade, att det anslag till flot¬
tan af 1,700,000 kronor, som i fjol stäldes till Kongl. M.aj:ts
N:o 26. 20 Måndagen den 24 April, e. in.
Anslag till disposition, och det lika stora belopp, som af Ståts-Utskottet
icnqsfartyq un^er v^6sa vilkor nu är tillstyrkt, skulle vittna om ott stort
(Forts.) förtroende för den nuvarande sjöministern; men han tilläde äfven,
att, om Kammaren icke i allo — hvarmed han således äfven afsåg
sjelfva ordalydolsen i klämmen — godkände Utskottets förslag,
detta skulle kunna medföra, att Riksdagen beviljade ett vida
mindre anslag. Om så sker, är åtminstone detta, enligt min upp¬
fattning, icke något förtroendevotura. Sjöministern har yttrat,
att då han, med full öfvertygelse om dess lämplighet, framlagt
sjöförsvarsplanen, ville han äfven bära ansvaret för densamma,
och detta är för mig tillfyllestgörande. Jag vill icke inlåta mig
på bedömandet, af hvilka slags fartyg äro för oss de mest tjen¬
lig^, ty det förstår jag icke, men vi hafva sett, huru i vårt grann¬
land Riksdagen icke dragit i betänkande att bygga fartyg, som
kostat 5 millioner och varit enig med regeringen om beviljande
af dessa medel, ehuru dessa, på sätt jag omnämnde, icke kunde
till sitt fulla belopp erhållas. Det torde således vara skäl, att
äfven vi börja tänka på byggandet af större fartyg till försvar
för våra öppna kuster, ty icke alla provinser, som gränsa till
hafvet, hafva sina kuster skyddade af en skärgård utan äro, så¬
som t. ex. Skåne, företrädesvis utsatta för ett anfall från sjö¬
sidan, hvarför de ega behof af ett kraftigt sjöförsvar. Men huru
dermed än må vara och äfven om, såsom en talare på Vester-
götlandsbänken yttrade, en reaktion i allmänna omdömet skulle
uppstå, om Första Kammaren nu beviljade hvad Kong! Maj:t
föreslagit; så fruktar jag dock icke att med min röst hafva bidra¬
git dertill, ty kan sådan omkastning i tänkesätten hos svenska
nationen uppkomma blott derför, att denna Kammare, för vårt
sjöförsvar, dertill beviljat 2,400,000 kronor, så hafva dessa tänke¬
sätt icke varit grundade i fosterlandskänslan.
Då jag icke vill bära något ansvar för att med min röst
hafva bidragit dertill, att frågan om anskaffande af ett någorlunda
hjelpligt sjöförsvar blifvit uppskjuten, så vågar jag, äfven om jag
skulle komma att räknas till dem, som sistnämnde talare beha¬
gat, kalla “mera regeringsvänliga än regeringen sjelf11, förena
mig med dem, som yrka bifall till Kong], Maj:ts proposition.
Grefve Hajmilton: Det skulle vara orätt, om icke hvar och
en med uppmärksamhet följde de yttranden, som vid detta till¬
fälle här afgifvas, åtminstone af dem, med hvilka man är af olika
mening. Jag har försökt att göra det, och ber att få under en
kort stund upptaga Kammarens tid med några anmärkningar mot
hvad som blifvit yttradt till försvar för Utskottets förslag, hvar¬
vid jag naturligtvis bör antaga, att detta måste vara det väsendt-
ligaste, som till försvar för samma förslag skulle kunna anföras.
Stats-Utskottets ordförande började sitt försvar för Utskottets
förslag med det yttrande, att man behöfver betänketid. Hvilka
äro dä de, som skulle egna tiden intill nästa riksdag till tankar
Måndagen den 24 April, e. m.
21
N:o 26.
pii sj ii försvaret, och hvarpå skulle de i sjelf va verket betänka sig?
För' min del tror jag, att flertalet afösa, om vi fä lefva, icke
kommer åter till nästa riksdag med större insigter rörande sjö¬
försvaret än dem vi nu ega. Visserligen har jag hört en talare,
Grefve Gosse, säga att lian ville tänka, och detta kan jag natur¬
ligtvis icke bestrida. Get är blott om frukten af dessa tankar,
sä vidt de komma att vända sig omkring flottan, som jag hyser
några tvifvel. Hvad åter angår beliofvet åt betänketid, kan detta
icke röra beskaffenheten af de lämpligaste örlogsfartyg, emedan vi
alldeles icke behöfva, och efter min mening icke heller böra yttra
oss deröfver, utan lägga ansvaret i detta hänseende pa regerin¬
gen, hvars förslag dessutom lemnar all önskvärd tid att tänka
äfven pa detta ämne. Chefen för Sjf)försvars-departementet har
nemligen nyss upprepat hvad man redan kunnat inhemta åt stats¬
rådsprotokollet, att de medel, som nu beviljas, icke äro afsedda
att användas under nästkommande år, emedan medel redan äro
beviljade till de fartyg, som dä skola byggas. Hvad åter angår
det belopp, som nu bör beviljas, har man ingen betänklighet att
bevilja 1,700,000 kronor. Derpå behöfver man icke tänka, åtmin¬
stone icke till nästa riksdag. Det synes mig likväl att man be-
höfde tänka längre för att Unna skäl till denna summa än till
den af Kongl. Maj:t föreslagna, då medel finnas att tillgå och be-
hofvet af flottans förstärkande icke kan dragas i tvifvel.
Stats-Utskottets ordförande yttrade äfven, att det vore nöd¬
vändigt, att vi här fattade vårt beslut med en stor majoritet.
Jag nekar icke att det under vissa omständigheter kunde vara
väl om så skedde, men nödvändigt finner jag det icke. I alla hän¬
delser är det nödvändigare och bättre att man fattar ett klokt
beslut med en liten majoritet, än ett oklokt med en stor. Det
värsta, som i senare fallet kunde hända, vore om beslut fattades
enhälligt.
Såsom ett skäl hvarföre nu icke mer än 1,700,000. kronor
borde anslås till byggande af krigsfartyg har man anfört, att
detta vore det högsta belopp som under de senare åren blifvit
beviljadt för samma ändamål. Om emellertid behofvet nu är större,
och rikligare medel finnas att tillgå, kan jag icke i den omstän¬
digheten, att Kongl. Maj:t lämpat sina föregående förslag efter
tillgängarne, finna något skäl att vägra hvad nu blifvit. äskadt.
Det hufvudsakliga skäl, som af Utskottet blifvit anfördt för
dess förslag, och hvithet äfven här blifvit upprepadt och försva-
radt, är, att man. borde för sjöförsvarets ordnande afvakta försla¬
get till arméns organisation, emedan det innan något beslut fat¬
tades vore nödigt att erfara de samfälda kostnader, som för ordnan¬
det af försvaret i dess helhet blefve erforderliga. Men, mine her¬
rar, i hvilken ställning skulle vi nu hafva befunnit oss, om man
under loppet af de sista nio åren förfarit på detta, sätt i fråga
om alla de anslag till försvaret, som af Kongl. Maj:t blifvit begärda.
Då Konungen begärt och Riksdagen beviljat millioner till anskaf-
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(Forts).
N:o 26.
22
Måndagen den 24 April, e. m.
ujZlandeUaf af infanteri-eevär, skulle man i öfverensstämmelse med Ut-
krig,fartyg, fottets nu uttalade åsigt rätteligen hafva svarat, att vi ej kunde
(Forts.) bevilja det äskade anslaget, emedan vi, i afvaktan på ett förslag,
öfver hela kostnaden för försvarets ordnande, ej med säkerhet
kunde veta, om landet förmår att underhålla en armé, och skulle
vm ej la någon sådan, behöfvas inga gevär. Likaså skulle man
alva svarat, da anslag blifvit begärda till fästningsbyggnader,
ty om landet i alla fall ej kunde försvara sig, behöfde man ju
ingå fastmngar. Da man så gått till väga i afseende på alla an¬
slag till försvaret, hade vi nu icke blott nu varit försvarslösa men
de summor, som en gång skulle visat sig nödiga för att återtaga
det försummade,_ både vant så ofantliga, att hvar och en skulle
iiapnat och dragit i tvifvel möjligheten att åstadkomma ett för-
8YaJV jS0.m,. dock af skäl och fjerta önskade. Derhän skulle
vi följdriktigt komma genom att beträda den väg, Utskottet anvi-
sat oss Vilja vi åstadkomma ett försvar, måste vi arbeta derpå
oafbrutet i man af vara tillgångar, och något skäl att uppskjuta
sjöförsvarets ordnande till dess arméen erhållit eu förändrad orga¬
nisation, kan således icke finnas för den, som icke anser att ett
ordnadt landtförsvar skulle för ett land med Sveriges läge göra
en flotta obehöflig. 60
En talare har sökt anslå en ömtålig sträng hos oss, dä lian
sagt sig vilja mot Kongl. Maj:ts proposition anlita endast sunda
förnuftet, hvithet vi naturligtvis icke gerna afsåga oss och för
hvars yttringar vi måste vara synnerligen känsliga, Jag kunde
dock icke förmärka att han hemtade sina argument ur denna
kalla. lian tog _ dem alldeles oförtäckt ur eu tidskrift, kanske
ah;®n .en tidning, och att der måhända fans något smult för¬
nuft vill jag icke bestrida, men vågar dock påstå, att åsigter all¬
deles motsatta de aberopade, finnas förfäktade i andra tidskrifter
och tidningar, som för sig torde hafva lika goda skäl. Jag vill
icke heller medgifva, att man blott med stöd af sitt sanda för¬
nuft utan alla msigter i färtygsbyggnad, sjömanskap in. in. kan
afgöra hvilken af dessa stridiga åsigter må vara den rätta. 1
allmänhet ar jag rädd att jag förvillar både mig sjelf och andra
genom att åberopa enstaka yttranden af fackmän, hvilka åtmin-
stone i någon punkt kunna lida af eu viss ensidighet. 1 föreva¬
rande fall synes man också kunna vara förvissad, att huru akt¬
ningsvärd den af den värde talaren åberopade tidskriften än må
vara och hvilken sakkunskap man än må tillerkänna dess förfat¬
tare, skulle England och alla de andra störa sjömakterna icke
halva byggt ramfartyg, om dessa vore så odugliga, som i nämnda
tidskrift uppgåIees. Har är ju dessutom redan ädagalagdt att åt¬
minstone eu del af de anmärkningar, som blifvit gjorda mot
tressa fartyg, sakna verklig grund.
Af allt det som emot Kongl. Maj:ts och till försvar för Ut-
skoJets förslag blifvit antördt. har jag knappt funnit något orik¬
tigare an det Grefve åt Ugglas yttrat, Han sökte nemligen gorå
23
N:o 26.
Måndagen den 24 April, e. m.
troligt, att om 2,400,000 nu beviljades, hade man derigenom bun¬
dit Riksdagen vid en viss fartygscert. Denne ledamot af Kam¬
maren har tillhört Stats-Utskottet under nog många år för att
veta, att då Kongl. Maj:t äskar anslag till ett visst föremål, hvars
kostnad är bestämd, begäres anslaget på en gång, men fördelas
på flera eller färre år, om det icke kan under ett år användas.
Då Kongl. Maj:t nu icke begärt mer än 2,400,000 kronor, kan af-
sigten således omöjligen vara att bygga ett fartyg som kostar 4
millioner, åtminstone icke att börja detta förr, än Riksdagen be¬
viljat det återstående beloppet. Denna uppfattning öfverensstäm-
mer äfven med hvad Departementschefen i dag här yttrat. Hvad
Kongl. Maj:t af Riksdagen begärt är dessutom endast anslag, icke
godkännande af den ena eller andra fartygscerten, och det måste
således vara ett missförstånd om man påstår, att Riksdagen ge¬
nom ett bifall till det förra bundit sig i afseende på konstruktio¬
nen af de fartyg, som dermed skola byggas, då Riksdagen i sitt
beslut icke inlägger något yttrande i sistnämnda hänseende, hvit¬
het icke heller blifvit af någon med mig liktänkande yrkadt.
Jag har för min del icke haft skäl att framställa någon an¬
märkning mot Kongl. Mapts proposition, emedan tillgäng till de
äskade medlen finnes, och jag icke tilltror mig att afgöra, huru¬
vida det ena eller andra slaget af fartyg må vara att föredraga.
I sistnämnda hänseende, lägger jag ansvaret på Chefen för Sjö-
för svars-departementet, som också i dag förklarat sig villig att
åtaga sig detsamma. Endast den soro öppet och bestämdt fram¬
träder med sin mening kan vinna förtroende, och dä Chefen för
Sjöförsvars-departementet gjort detta, vill jag icke utan skäl un¬
dandraga honom mitt.
Hvad anslagssumman angår, har en talare gått Kongl. Maj:ts
proposition till mötes så till vida, att han ville bifalla densamma
endast med eu afprutning af 400,000 kronor. Han var likväl allt för
rädd om sitt anseende, för att göra ett fruktlöst försök att bevisa,
att man hellre borde gifva 2 millioner än 2,400,000. En sådan
afprutning har utseende af att man ville säga, att vi nog hafva
råd att gifva den ena summan så väl som den andra, men ändå
icke böra skänka ett allt för blindt förtroende till den, som skall
använda medlen, utan visa att vi äro herrar. Ja, visserligen
äro vi herrar i anslagsfrågor, men just derföre är det skäl att vi
begagna vår makt med klokhet och visa förtroende, der vi icke
hafva anledning till motsatsen. Då jag vid detta tillfälle icke
har någon sådan anledning, frångår jag icke här min på förmidda¬
gen uttalade mening, utan vidhåller densamma, utan all fruktan
för hvad som i Andra Kammaren må kunna beslutas. Huruvida
Grefve af Ugglas har något uppdrag af Andra Kammaren att
gifva oss tillkänna hvad som der kommer att ske, om vi här bi¬
falla den nådiga propositionen, vet jag icke, men äfven om så
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(Forts,)
N:o 26.
24
Måndagen den 24 April, e. m.
Anslag till Vore, kan min öfvertygelse icke deraf rubbas, och jag vidhåller
byggande af (jerföre mitt yrkande om bifall till Ivongl. Majds proposition.
krigsfartyg.
(Forts.) Hänga ledamöter yttrade härtill bifall.
Herr Mannerskantz: Man befinner sig i en ofördelaktig
ställning, då man vill deltaga i öfverläggningen angående vigtiga
frågor i denna Kammare, särdeles när den förberedande behand¬
lingen har försiggått i Stats-Utskottet, ty då är det vanligtvis
uppgjordt på förhand emellan de ledande männen inom Utskottet
huru man skall fatta besluten inom Kammaren och huru den slut¬
liga utgången inom hela representationen skall blifva. Jag anser
likväl, att i en sådan fråga som denna det är hvars och ens pligt,
som brukar deltaga i öfverläggningarne och särskilt i öfveriägg-
ningarne om vårt försvars ordnande, att huru liten betydelse de
än kunna hafva, dock säga några ord, och det är på denna grund,
som jag nu önskar uttala min mening i denna fråga.
Vid Riksdagens början, då den Kongl. propositionen remitte¬
rades, uttalade jag några betänkligheter mot det då skedda fram¬
läggandet från regeringens sida af den omfattande plan för sjö¬
försvarets ordnande, som departementschefens memorial innehåller.
Jag yttrade nemligen, att det efter min uppfattning, både kunde
leda och hade lent till den förveckling af Kela den stora frågan
om ordnandet af vårt försvar att man kunde tänka sig, såsom all¬
mänheten äfven redan mångenstädes hade uppfattat det, att man der¬
igenom hade för afsigt att vilja sätta i en mera tillbakadragen
ställning det, som dock alltid borde stå i främsta rummet, nemli-
ten ordnandet af vårt landtförsvar. Ty då Chefen för Sjöförsvars-
epartementet i sin ställning såsom sjöman med ganska lätt för¬
klarligt förtroende till sitt vapens kraft, hade framhållit den stora
verkan till utestängande af fiendtliga anfall mot våra kuster som
det af honom förordade sjöförsvarssystemet skulle kunna åstadkom¬
ma, så kunde man genom denna uppfattning af sjövapnets bety¬
delse komma till den slutsatsen, att man under försöken att åstad¬
komma ett mycket starkt sjöförsvar skulle kunna komma att för¬
summa hvad som dock måste anses för hufvudsaken, såsom det
enda möjliga medlet att försvara vart land, nemligen att vi, när
en fiende anfaller oss, skola vara beredda att genast möta honom
med en tillräckligt manstark och väl öfvad bär, hvilket endast
kan ske genom en efter våra förhållanden lämpad utveckling på
den allmänna värnpligtens grund af vår landthärs organisation.
Derjemte har jag också ansett och yttrat, att det särskilda för¬
slag till anskaffade af fartygsmateriei, som blifvit framstäldt, en¬
ligt min åsigt kunde gifva skäl till många och rättmätiga an¬
märkningar; och utom annat, som deremot kunde anmärkas har
jag trott att det hade varit skäl att vänta, till dess vi under
vår pågående industriela utveckling hunnit komma till star¬
kare ekonomisk makt, innan vi försökt att skaffa oss så dyrbar
Måndagen den 24 April, e. m.
25
materiel, som nu blilvit ifragastäld, och att det hade varit bättre,
om vi hade inskränkt oss till att i främsta rummet skapa de sjöför-
svarsmedel af mindre storlek och kostnad, so in, då de användas
emot en fiende, icke sätta allt på ett kort, utan fördela försvars-
krafterna i flera mindre sådana med stark skjut- eller sprängkraft
utrustade delar, Indika visat sig kunna göra eu förstörande ver¬
kan i alla fall, äfven då de sändts emot mycket större och star¬
kare motståndare. • i -i
Jag säger, att jag har uttalat dessa betänkligheter vid riks-
dagens början, och jag vidhåller dem ännu, men dessa betänklig-
lieter, äfven om de vore ännu starkare, måste vika för ett annat
ännu vigtigare skäl, som jag nu ber få framställa.
Hvarje enskild man, och ändå mera hvarje folk, har fatt en
viss kallelse att uppfylla, hvilken det är hans pligt att efter sina
krafter försöka motsvara och sjelfständigt upprätthålla. Vält folk
har i det fallet fått en högre och vackrare kallelse än de flesta
andra, på samma gång det fått af naturen så stora fördelar, att
vi icke kunna vara flög tacksamma emot försynen, som gifvit oss
dem. Utan att närmare utveckla detta som jag nu antydt, vill
jag blott hänvisa på, att vi befinna oss med afseende på värt för¬
svar i mycket bättre ställning än de flesta andra folk, emedan
vi nästan på alla sidor äro omgärdade af ett haf, som genom svå¬
righeten att med stor styrka kunna öfverkomma det otvifvelaktigt
måste hjelpa till att göra vårt försvar lättare än det annars skulle
vara om det blott funnes eu oskyddad landtgräns, som hvad stund
som helst kunde öfverskridas. Men nu vill jag också säga det,
att, jemte det att det ligger i hvart och ett folks pligt att söka
motsvara sin bestämmelse och icke låta hindra sig deri, maste det,
i samma mån det blifvit mera gynnade också känna sig vara
mera skyldigt att icke försumma att använda alla skyddande me¬
del, som finnas; ty om detta försummas skall, efter mitt förme¬
nande, för folket så väl som för individen straffet förr eller senare
komma i eu eller annan form; och om vi, då vi nu blilvit gynnade
med så stora fördelar, men med pligt att taga vara på den frihet
och urgamla sjelfständighet som vi ega och af hvars okränkta
bibehållande vår förmåga att uppfylla vår bestämmelse beror,
försumma att rätt begagna dessa fördelar och gäng efter annan
underlåta att sjelfva göra någonting för att på tryggande sätt
ordna vårt försvar, är min uppfattning den, att straffet derför
ovilkorligen skall komma öfver oss, ju säkrare ju längre vår för¬
summelse varar, och det är ur denna synpunkt, med afseende å
det ständigt ökade ansvar, som vi derigenom ådraga oss, som jag
anser, att vi någon gång höra besinna oss och icke än under en
förevändning och än under en annan oupphörligt skjuta från oss
tanken på att verkligen göra något för att trygga oss.i vart för¬
svar. Het är ur den synpunkten, eller att man återigen satt i
fråga ett uppskof med ett verksamt ordnande åt var vigtigaste
angelägenhet, som jag anser den föreliggande frågan böra bedömas.
N:o 26.
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(Forts.)
N:o 26.
26
Måndagen den 24 April, e. m.
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(Forts.)
Jag säger, att jag skulle kunna hafva varit med om en allvarlig
strid, huruvida vi skulle antaga Kongl. Maj:ts förslag om sjö-
iörsvarsmaterielens till ämnade beskaffenhet eller icke, men jag kan
icke vara med om att ifrån en riksdag till en annan oupphörligt
uppskjuta en fråga sådan som den huruvida vi icke skola vidtaga
någon kraftig åtgärd, för att förstärka vår nu allt för svaga för¬
svarsställning, och jag kan detta så mycket mindre, då jag ser huru
man nu haller på, allt hvad man kan, att under samverkan af både
regering c>ch representation, arbeta på att förstöra den gamla här-
organisation. hvarpå det försvar vi nu hafva hvital'. Man har
nyss underlåtit, på grund af dessa samma skäl som man efter 1873
jemt anför, att göra det befäl vi nu hafva så skickligt, att det
skulle kunna fora oss i striden, i fall krig utbryter, och genom
den lönereglering, som man föreslagit och genomfort kommer man
ganska säkert att försätta en vigtig del af vårt nuvarande befäl
i en sådan ställning, att våra lefvande försvarskrafters sammanhål-
lighet derigenom otvifvelaktigt skall blifva väsentligen försvagad.
Jag har anfört dessa exempel för att hänvisa på, huru man för¬
svagar i stället för att förstärka vår nuvarande försvarsorga¬
nisation, och med stöd af dem upprepar jag, att det är hufvud-
sakligen derför, att vi icke få göra oss skyldiga till att oupp-
hörligt och ännu en gång uppskjuta frågan om ett kraftigt bi-
drag för ordnandet af vårt försvar, utan måste visa vår bered¬
villighet att lemna medel dertill, som jag anser att vi böra be-
vilia det anslag,' för vårt sjöförsvars istfndsättande, som nu är
ifråga, det må nu vara det större, som Kongl. Maj:t begärt, eller
^n(^re’ som Utskottet föreslagit, allt efter som man lyckats
att fa pluraliteten för det ena eller andra.
Häi hal blifvit taladt om de ansträngningar, som Danmark
gjort i förevarande hänseende, men då den ärade talaren från
Halland nyss yttrade sig härom nämnde han blott om de extra
ordinarie anslagen som _ senast för sjöförsvaret blifvit begärda
men icke om de ordinarie anslag som förut under flera år utgått
och som samtidigt med de extra ordinarie skulle komma att fort¬
farande utgå med 1,200,000 kronor om året; och om denna senare
summa lägges tillsammans med det extra ordinarie anslaget, utgör
hela det anslag, som man i Danmark ifrågasatt att årligen offra för
detta ändamål, eller till dess sjöförsvar, 2,900,000 kronor, jemte icke
mindre _ penmngeanslag för befästningars utförande, ochi ändå be¬
finner sig detta land med afseende å möjligheten af dess försvar
1 Jn /’ra mycket mera ofördelaktig ställning än vårt. Der kan upp¬
stå fråga om, huruvida det tinnes skäl att göra några kraftiga
ansträngningar för försvaret, som det är att frukta i alla fall
skola blifva otillräckliga, och det är egentligen i den frågan, hvarom
striden der statt och star emellan regeringen och en stor del af
representationen För oss deremot, om vi blott vilja icke allenast
nedlägga tillräckliga anslag vare sig på sjöförsvarets eller lands-
försvarets förstärkande, utan ock, företrädesvis för det senare,
Måndagen den 24 April, e. m
27
N:o 26.
tillsläppa vårt folks bästa, dess lefvande krafter, finnes det en möj¬
lighet att utan den ringaste öfveransträngning af dessa dubbla
krafter verkligen kunna vara säkra om att försvara vårt land;
men några starka ansträngningar i begge rigtningarne fordras
det likväl, äfvensom att man icke uppskjuter att gifva både det
ena och det andra offret som för ändamålet behöfves, och som jag
tror, att det anslag, som nu äskas, afser att åtminstone i nå¬
gon mån bidraga till att befrämja vår säkerhet, samt vi, äfven
om vi icke nu kunna se, hvarifrån faran kan komma, likväl omöj¬
ligt kunna förlita oss på, att den icke skall inträffa, anser jag
att ingen, som har någon känsla af sin pligt emot sitt fädernes¬
land, bör underlåta att, när han som nu allvarligen manas dertill,
lemna en skårf, för att söka göra något för att förvissa sig om,
att vill' sjelfständiga tillvaro icke skall bli kränkt af främmande
makters öfvervåld, utan bevilja det begärda anslaget, och detta
så mycket mera som, då man säger, att man skall uppskjuta frå¬
gan om sjöförsvaret till dess landsförsvaret på samma gång blir
ordnadt, den tid, inom hvilken uppskofvet skulle taga slut, är så
osäker och oviss och kanske långt aflägsen, att det väl kan vara
skäl att, medan vi vänta på lösningen af frågan om landtförsva-
rets ordnande, vi åtminstone försöka att under tiden på något
sätt trygga oss genom ett starkare sjöförsvar, som åtminstone
kan hafva det till påföljd att, under det fienden måste mera an¬
stränga sig för att kunna här landstiga, vi få något rådrum att
samla ihop och anordna våra försvarskrafter till lands.
Jag hoppas slutligen, att, om de begärda medlen beviljas, de,
som hafva dem om hand, må skaffa oss först de mindre fartygen
och uppskjuta byggandet af de större. Jag vill dock icke göra
något vilkor i det afseendet, utan röstar för obetingadt bifall till
Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Burman: Dä jag anser den förevarande frågan vara
af en ofantligt stor vigt, ber jag att med några fä ord få gifva
tillkänna min mening. Jag vill då först till Herr Chefen för Sjö-
försvars-departementet hembära min upprigtiga och värma tack¬
samhet derför, att han skyndat att franlägga en ordentlig plan till
sjöförsvarets ordnande. Detta visar, att han vet, hvad han vill,
och att han vill öppet uttala sin vilja samt påtaga sig det ansvar,
som deraf kan blifva en följd. Om jag nu måste underordna min
mening under de insigtsfulla och fosterländska män, som anse
nödvändigheten betinga ett uppskof med frågans afgörande, till
dess frågan om landtförsvarets ordnande kommit under pröfning,
samt utredning vunnits om de bördor, som nationen kan påtaga
sig, så hoppas jag, att Riksdagen snart måtte fä taga denna pröf¬
ning om hand och dervid blifva i tillfälle att göra en rättvis för¬
delning emellan armén och flottan, ty på fullt allvar lärer väl
ingen kunna påstå, att vi kunna undvara en flotta, som kan värna
våra kuster. Med dem, som anse bristen på stridskrafter vara det
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(Forts.)
K:o 26.
28
Måndagen den 24 April, e. m.
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(Forts.)
säkraste försvaret, lönar det icke mödan att byta ord. Sa länge
civilisationen stål- på den låga ståndpunkt, att det icke allenast
anses tillätet, utan älven ärorikt, att den ena nationen med eld
och svärd förgör den andra, så länge bjuder oss kärleken till
fosterlandet och freden att väpna oss sä långt vi förmå. Da det
emellertid knappast lärer vara någon utsigt att för närvarande
erhålla ett större anslag, än det Ståts-Utskottet föreslagit, sä för¬
enar jag mig med dem, som yrkat bifall till beviljandet af denna
summa. Gerna skulle jag hafva velat gifva summan utan det
inskränkande förbehåll, som dervid är fästadt, och jag protesterar
bestämdt emot den uppfattningen, att detta förbehåll är en för¬
kastelsedom öfver den af Sjöministern framlagda plan, ty en så¬
dan förkastelsedom vore förhastad och orättvis och kunde för fram¬
tiden medföra de svåraste följder.
Herr von Geijer: Jag har under de många riksdagar jag
bevistat ingen gång deltagit i diskussioner rörande sjöförsva¬
ret. Jag har saknat förmåga att intränga i ämnet och mitt lif¬
ligt intresse^för landtförsvaret har gjort att jag så till sägandes
uteslutande åt den frågan rigtat mina tankar.
Just med hänsyn till mitt intresse för arméeorganisationen
fånig jag mig först något obehagligt berörd af Kong!. Maj:ts nu
föreliggande proposition, som väckte hos mig den misstanken att
i densamma låg ett undanskjutande af landtförsvarsfrågan som så
länge stått på dagordningen. Men jag måste erkänna att jag vid
läsningen af den nådiga propositionen liksom ock af de ord som i
denna sak uttalats från thronen, kommit att betänka hurusom
icke något berättigad! skäl fördans till en dylik misstanke.
Jag fann i den Kong! propositionen en omfattande utredning
åt saken i fråga, som jag läst med stort intresse och derefter bör¬
jade denna störa vigtiga angelägenhet, som jag förut skjutit ifrån
mig och öfverlemnat åt fackmännen, att tränga sig på mina tankar.
Nog bjuder klokheten, för att ej säga nödvändigheten, att ett
land sadant som den Skandinaviska hallon, med sin ofantliga kust-
sträcka, bygger sitt försvar både på armé och flotta? Den hos
många sedan lång tid tillbaka rådande föreställningen, att flottans
roll hos oss borde inskränkas till positionsförsvar i skärgården,
har jag aldrig kunnat finna vara rigtig. På detta sätt blefve
flottan blott . ett appendix till landtarmé!! och upphörde att vara
ett sjelfständigt vapen, hvilket står i strid med krigskonstens for¬
dringar i alla tider.
De Indika förmena att vi, genom att såsom snäckan draga oss
tillbaka inom vårt skal, kunna finna, såsom det heter, «ett fullt
betryggande försvar* tror jag öfverlemna sig åt eu illusion. Ett
fullt betryggande försvar lärer väl icke någon nation i det euro¬
peiska statsförbundet kunna åstadkomma, och allra minst torde
en östat kunna . göra det genom att ensidigt offra sina krafter
endast ut utbildning af landtliären. Hvarje folk kan bli nödgadt
29
N:o 26.
Måndagen den 24 April, e. m.
att gifva vika för öfvermakten, men liar detsamma efter sina till- Åmlwj till
gångar på bästa sätt ordnat sitt försvars väsende och strider med
mod «blifver åtminstone* —- såsom Landtförsvarskomitén vackert (Ports.)^'
säger — «motgångens kamp med ära utkämpad; historien skall ej
fordra mera*. Här har blifvit anfördt att det vore vådligt antaga
Ivongl. Maj:ts proposition, emedan vi derigenom förbundo oss att
under en följd af ar tillhandahålla Regeringen så stora anslag till
flottan att skattebördorna kunde blifva tyngre än vi förmådde bära.
Hen talare, som yttrade sig i denna syftning gjorde det visser¬
ligen på ett intresseväckande sätt och kom mig för ett ögonblick
att tänka på en ryktbar episod ur vår riksdagshistoria för län¬
gre tid tillbaka, nemligen anläggandet af Gröta kanal — ett före¬
tag som, eu gång inledt, förde till för den tiden enorma stats¬
utgifter. Men i förhållande till statsintraderna äro de nu under
. vissa år ifrågastälda anslagen till flottan ganska små i jemförelse
med kostnaderna för nämnda kanalanläggning, en storartad frukt
af ihärdiga ansträngningar.
Den ifrågavarande talarens yttrande har blifvit upptaget af
Grefve Hamilton, hvilken dervid ganskade välbetänkt anmärkte
att Kongl. Majds proposition, genom att förutsätta vissa anslag
under flera är, icke skiljer sig från en del andra anslagsfrågor som
i Riksdagen icke möta något motstånd. Tvifvelsutan kommer
landtförsvarets organisation, när vi en gång få den saken under
behandling, att påfordra statsutgifter, som icke så lätt låta sig på för¬
hand med säkerhet beräkna. 1 det fallet ställa sig frågorna om landt-
försvaret och om sjöförsvaret lika, att man icke bör med förvissning-
räkna på att den, för genomförande under flera år, uppgjorda orga¬
nisationsplanen kan så mycket noga följas. Hvad vi komma att
hafva råd till i anslagsväg framdeles, kunna vi ej heller nu veta;
att rätta utgifterna derefter blir naturligtvis då en nödvändighet.
Jag tillåter mig nu en liten anmärkning vid ett yttrande af
Grefve Rosse, med hvilken jag i många frågor, fastän icke i denna,
ansett mig höra instämma. Han förmenade att Utskottets förslag-
borde betraktas såsom beviljande afen del utaf Kongl. Maj:ts pro¬
position och att den återstående delen säkert komme att snart nog be¬
viljas. I detta fall tror jag lian misstager sig; här föreligger nu ett
helt system för sjö)försvarets ordnande som genom godkännande
af Utskottets förslag synes mig snarast böra anses vara af
Utskottet förkastadt. Jag får erkänna att jag icke rätt förstår
hur Utskottet i sjelfva verket ser den sak som här förelig¬
ger. Det förefaller mig som Utskottet liksom velat säga: det
torde ej dröja så länge innan Riksdagen godkänner de i Kongl.
Maj:ts proposition uppstälda grunder för sjöförsvarets ordnande.
Några verkliga skäl för uppskofvet med pröfningen af dessa grun¬
der hafva så vidt jag kan finna, icke blifvit af Utskottet anförda.
Af Utskottets ordförande erfara vi emellertid att Medkammaren
håller så hardt på ett sådant uppskof att vi böra akta oss att mot¬
sätta oss detsamma, enär Medkammaren derigenom kunde förledas
N:o 28.
30
Måndagen den 24 April, e. m.
Ä'!/' :ltt genomdrifva ett riksdagsbeslut, hvarigenom anslaget till flot-
krigsfartyg. tan bIefve mmdre än Utskottet föreslagit.
(Forts.) Pe^ 7ore. ledsamt om så skedde, och jag vill ickeneka att ju
Ordföranden i detta afseende yttrat behj er tans värda ord, som väl
kunna gorå oss tveksamma huru vi höra nu besluta. Jag anser
mig dock böra troget vidblifva min första uppfattning af de utaf
Kongl. Maj:t Riksdagen delgifna grunder för sjöförsvaret, hvilka
i det hela taget synas mig välbetänkta; och förenar jag mig der¬
före med dem hvilka yrkat bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Hedlund: Det är med intresse jag hört liera talare
erkänna sunda förnuftets rätt, men ett litet missförstånd dervid
anhåller jag att få rätta. Jag har aldrig, under mitt tal härom,
sagt att icke personer, som trott att de hylla min åsigt rörande sunda
förnuftet, kunna vara ganska oförståndiga både i handling och
tal. Sådant later sig förena i särskilda fall, såsom man icke
längesedan hört. Jag skulle möjligen kunna låta mig sjelf drabbas
häraf, da en. talare sagt, att samme man, som häfdat sunda för¬
nuftets rätt, icke i sin argumentation låtit sunda förnuftet tala.
Detta var ett mycket hardt tal. Jag ber likväl att dervid få an¬
märka, att det är icke. alltid, som sunda förnuftet erkännes, och
orsaken härtill kan ligga, hos åhöraren, men icke hos talaren.
' a£ vagar pasta, att då jag anfört sådana argument, som att
ett fartyg med 16 knops fart går fortare än ett fartyg med 13
knops fart, och att ett fartyg med 8 a 11 tums pansar genom-
brytes lättare än ett fartyg med 23 tums pansar, har verkligen
smida förnuftet der takt; och sunda förnuftet rår då icke för, om
det icke biifvit uppfattadt af åhöraren. Jag vill icke vara så
sträng i mitt omdöme mot fackmännen, som det kunde ligga i en
ärad talares åsigt, att jag, med åberopande af fackmännen, lemnat
sunda förnuftets område; ett sådant omdöme vore väl något hardt
ja£> aberopat en sa framstående fackman, som klnglands för-
nämste skeppsbyggmästare. Jag vågar således påstå, att om det
icke ligger. Blindt förnuft i min argumentation, så torde det icke
vara. dens fel, som producerat argumenten, utan dens som icke
tulräcnligt uppfattat dem. Detta nog sagdt angående sunda för¬
nuftet, lag är glad, att det kommit på tal, och jag hoppas, att
det alltid må komma till sin rätt i denna Kammare, trots fack¬
kunskapens anspråk.
Det har biifvit sagdt af en talare, att det här icke vore
fråga om några ramfärtyg. Hvad är det då fråga om? Jag
tiodde, att det var just fråga derom. Då Chefen för Sjöförsvars¬
departementet började med att häfda sin uppfattning af ramfartyg,
och da jag vågade opponera mig mot dessa samma fartyg, menade
den värde talaren, att här talades om påfvens skägga Så mycket
bättre! Jag får säga, att jag tyckte, att denne talare fått rätt,
dä Chefen för ^försvarsdepartementet sagt ungefär detsamma,
att här nu icke vore fråga om några ramfartyg, ty om vi äfven
31
N:o 26.
Månilagen åen 24 April, e. m.
nu skulle bevilja 2,400,000 kronor, tänkte Kong! Maj:t icke bygga
några fartyg, innan lian hade fullständiga medel för desamma.
Jag kunde då för min del för det ordet gerna släppa den reserva¬
tion, som Utskottet inlagt emot detta system, hvilket jag anser
origtigt och farligt; jag beklagar blott, att nämnda yttrande af
Departements-chefen icke framkommit i Kong]. Maj:ts proposition,
Vidare har det blifvit yttradt, att man vid anförandet af ett ut¬
låtande icke borde plocka ut ett citat; jag beröm ursäkt, derför,
men den engelska tidningsartikel, som jag åberopat, var på 1V2
spalt, hvarföre jag icke^ ville besvära Kammaren med att uppläsa
densamma helt och hållet; men för den, det önskar, skall jag
hålla densamma tillgänglig i Kansliet.
Härförutom har det blifvit anmärkt, att konseqvensen af mina
asigter skulle vara, att Sverige icke behöfde skaffa sig ett vapen,
för att fienden skulle taga bort detsamma, såsom det eu gång
händt en af våra grannstater, äfvensom att vi icke skulle behöfva
*•. uppställa en armé, som skulle kunna öfverföras till främmande
länder. Ja, mine herrar, jag bär ifrat för att icke landets söner,
när de, till följd af värnpligtens heliga förbindelse kallas till
fäderneslandets försvar, skola kunna orättfärdigt och med våld
tvingas att gå till främmande land. Jag vill att, på samma gång
landets söner hafva den tryggheten, att det menas ärligt med
orden: landets försvar, främmande makter skola veta, att när vårt
lands ungdom kallas under vapen till landets försvar, så ligger icke
derunder någon dold afsigt, att de skola föras till främmande
land. Deremot kan jag icke vara med om den slutföljden åt min
försvarsteori, att vi skulle vara förhindrade att väl vårda våra
åkrar och ängar; tv jag önskar tvärtom, att svenska tölket må i
fred bruka den ärfda jorden, dika sina åkrar och hemta malmer
ur sina grufvor; och om en fiende skulle på grund häraf taga sig
illa vid, skulle jag önska kalla upp hela Sveriges manbara be¬
folkning för att säga ovännen, att denna jord är vår, och den
vilja vi sköta i fred. Och icke blott detta, jag vill hafva krigs¬
fartyg inom våra skär, befästningar på våra kuster, ett godt och
sakkunnigt befäl och en skicklig generalstab, hvartill vi fått en
god början, men icke fullbordan, samt många andra önskningsmål,
som nu kunna ligga fjerran. Att skydda våra åkrar och ängar,
är således min önskan, dä jag varmt och lifligt önskar, att vårt
herrliga fosterland må stå lugnt och starkt inom sina gränser,
utan att knyta någon näfve, der det icke beliöfves, och framförallt
icke göra det, då det ingenting betyder.
Man har jemväl talat om planen för sjöförsvarets ordnande,
och att man icke menat ärligt dä man begärt en sådan plan, men
nu ej vill bringa den till utförande. Jag ber om ursäkt; jag
brukar icke se oärliga och tvetydiga motiv i andras ord och an¬
håller, att icke sådana må läggas i mina ord och de med mig
liktänkandes. Yi mena verkligen ärligt, då vi säga, att vi önska
ett försvar för vårt land. Det är icke någon falsk förevändning
Anslag till
byggande af
lerig sfartyg
(Forts.)
N:o 20.
32
Måndagen den 24 April, e. in.
A nda;/ till
byggande af
krigsfartyg.
(Forts.)
deri, utan vi mena det lika sa ärligt, som vi äro vana att i alla
våra göranden och låtanden vara ärliga.
Vidare har man sagt, att man vore missnöjd när man fått en
fackman till Sjöminister, då man förut icke var belåten med en
general. Jag accepterar både generaler och amiraler till Sjö¬
ministrar; men jag fordrar, att de skola förstå sin sak; och i
sådant fåll visar erfarenheten, att värfvet kan förtjenstfullt fyllas
äfven af män utom facket. Det erkännes nu i England att Mr
(groschen, f. d. köpman, såsom minister för Englands sjöförsvar,
uträttat mera derför än många af dess amiraler, ehuru det stött
fackmännen för hufvudet. J ag är öfvertygad, att det här kanske
skulle finnas, om icke grosshandlare, så åtminstone bankdirek¬
törer, små skulle villigt åtaga sig det värfvet, och att de helt
visst icke skalle förbise vapnets intresse.
Det har anmärkts, att mina uppgifter rörande Danmark icke
skulle varit rigtiga; men jag har uppgifvit min källa. Jag har
sagt, att Almanach de (fotha icke alltid har det bästa renommé
i afseende på sina uppgifter; men beträffande försvarsväsendet
har man ansett, att den icke säger för litet, emedan icke någon
regering — och det är från regeringarne dessa uppgifter utgå —
är angelägen att sätta dem för lågt. För år 1876 upptager
Almanach de (fotha för Danmark 2 bepansrade fregatter om 42
kanoner, 3 flytande batterier om 7 kanoner och 1 »Navire Case-
matte» om 4 kanoner, eller tillsammans 53 kanoner. Jag tror,
att detta stämmer ganska väl med uppgiften af den ärade talaren,
blott att lian tilläde, det vid denna riksdag förekom fråga om
ytterligare en pansarfregatt m. m. Det kan likväl icke Almanach
de (fotha rå för, att den icke upptager ett anslag, som ännu icke
blifvit be vi lj adt. Förhållandet härmed är, att Danmarks folk¬
ting beviljat dessa millioner till pansarbefästningar och batterier,
men under hvilket vilkor? Jo, att för utgifterna dertill borde an¬
tagas en förmögenhets- och inkomstskatt. »I mån taga pennin-
garne», har Folktinget yttrat, »men de böra utkräfvas af dem som
dertill hafva bästa förmågan». Men detta smakade icke regeringen
och landstinget. Nu vacklade patriotismen hos dessa store gods-
egarearistokrater och rike bankirer, ty nu gälde det deras kassa¬
kistor.
Det är äfven åtskilligt annat, som jag skulle vilja bemöta;
men jag fruktar nu såsom alltid att taga Kammarens tid för
mycket i anspråk. Jag vill blott säga, att då en ledamot af
Stats-Utskottet bär blifvit tillfrågad: har Ni fullmakt af Andra
Kammaren i detta fall att yttra Eder, så får jag svara, att det
kan han anses ega i detta utskottsbetänkande, mot hvilket icke
finnes någon reservation från Andra Kammaren. Då man vet,
huru Andra Kammaren sammansätter sitt Stats-Utskott, betyder
detta, att Andra Kammaren är färdig att ingå på detta förslag;
men lika säkert är, att det icke ingår på något derutöfver. Det
må vara bristande patriotism hos dessa, bönder. De hafva kunnat
33
Måndagen den 24 April, e. in. 33
bloda och do för fosterlandet; men de äro något rädda för att
utgifva penningar, da de icke veta, huru de skulle komma att
använda*. Detta ar deras egenhet, De hafva icke förtroende att
använda millioner till ett förslag, som, i dag uppgjordt kanske i
morgon kastas öfver bord: ty pa den p unkten stå vi! Det fans
en tid, da man talade vidt och bredt om monitorerna; nu duna
dessa icke längre. Yi hade nyss trott att »Blenda» var så bra¬
men nu kommer man och säger, att hon duger icke heller. Kan
man da oaflåtlig*, nar nytt förslag och åter nytt förslag uppstår,
hysa blindt förtroende till detta? Men svarar man från statsråds-
bänken, det sker pa mitt ansvar; och andre fråga: kan Ni tana
pa ert ansvar om detta icke antages? För min ringa del gör jag
det och jag har 1 detta fåll kanske lika stort ansvar att bara
som den, hvars'ansvar består i att lemna en hög rikets värdighet
för att mottaga eg annan. Bet anser jag icke vara något farligt
ansvar; och da kan mitt väga lika tungt. Men vi behöfva icke
röra oss med dessa pathetiska fraser, utan helt enkelt pröfva den
sak, som föreligger, med sakkunskap, på hvilken jag lägger stor
vigt, och pa sunda förnuftets gradmätare, hvilken också bör fa
vara med men emot de skäl, som nu blifvit anförda, får jag säo-a att
jag star qvar pa mm skeptiska ståndpunkt. Ja, mina herrar jag
är skeptisk, hör att likväl icke misskännas att ej vilja foster-
landets försvar, och för att en gång för alla tillbakavisa denna
ofta återkommande beskyllning, vill jag uttala den mening, som
hyllas icke blott af mig utan af flere, att vi verkligen önska ett
starkt försvar för vart fosterland; vi önska eu armé, af icke blott
tus«i man utan mycket mera, icke en förstock, som drifves
fram att varda till rot åt alfvar, utan eu väl ordnad, vapenöfvad,
och af fosterlandskärlek lifvad armé. Vi önska ett genomfördt
fästnmgssystem pa alla sårbara punkter af våra kuster; vi önska
ett starkt och talrikt sjöförsvar inom våra skär; och sålunda ord-
^ försvar, skall, enligt vår fasta öfvertygelse, den
Skandinaviska hallon med fullt lugn, utan att utmana och utan
att uppoffra sitt materiela välstånd, kunna möta h vilket hot som
helsd med den trygga sjelfkänslas ord: »här barn J ingenting att
skatta». B åt vaxa att denna uppfattning är origtig, och att vi
sta för mycket på en sangvinisk ståndpunkt, så hafva vi dock
ratt att fordra en sak, och det är, att icke få det ständigt slaget
oss 1 synen att vi icke mena ärligt, att vi i dag förkasta en
plan till vart sjöförsvar derför att vi först önska hafva ett starkt
landtforsvar, och att vi 1 morgon skola förkasta eu plan till vårt
landtforsvar derför att vi först vilja hafva ett starkt sjöförsvar.
Ma Kammaren tillgifva mig detta känslonthroft. men jag har
® gång för alla betona min ståndpunkt i detta afseende,
da det, sannolikt nu är sista gången jag i detta ämne talar på
u.etx<i ruin.
N:o 26.
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(Forts!)
Herr Ekman, Carl:
Första Kammarens Prof.. 1876. N:o 116.
9
N:o 26.
34
Måndagen den 24 April,
e. m.
htwanJlf ■,fl^eaBeck-Fr/is: Ja§ till en början bedja om till-
krigsfartyg. § J g ännu eu gång tager till ordet i denna fråga, men då
(Forts.) atskillige andra af Kammarens ledamöter flera gånger uppträdt
i denna debatt, så må det äfven tillåtas mig att ytterligare till-
Snifar°^-r Jaf ÖöSk?de egentiigen fästa uppmärksamhe¬
ten på ett åt Chefen for bjöförsvars-departementet fäldt yttrande
att det anslag, som nu komme att beviljas, icke skulle af Reo-e-
rmgen anvandas till byggande af något ramfartyg, så vida icke
en följande Riksdag beviljade ett sådant belopp, att 4 millioner
vore stridt till Kong! Maj it s disposition för ett sådant fartygs
byggande. Mig synes, att detta yttrande, sammanstäldt med
hvad Kong!. Maj:ts proposition i denna del innehåller, borde vara
tiiiiackligt att hafva deras betänkligheter, som yrka på anta¬
gandet af ett vilkor, sådant det föreligger i den så kallade kläm-
1 ^ts,k°tiet® betänkande. Det är efter min uppfattning vid
sådant förhållande alldeles öfverflödigt att särskilt accentuera
att dessa penningar icke skulle få användas till ett ramfartyg’
allra helst som det redan i motiveringen blifvit uttaladt, att de
icke må brukas till påbörjande af några nya fartygscerter- och
jag tycker, att de ledamöter, som hållit på Utskottets förslag i
denna del, kunde efter eu sådan förklaring låta sina betänklig-
bfftll’ tfmaK~ vr ■ätei' d°raS 7rkande beträffar, som önska
bifall till Kongl. Maj:ts proposition, så måste jag fortfarande
förklara, att de skal, som här blifvit anförda mot densamma
synas mig tillräckligt afgörande. Det är nemligen alldeles gif-
vet, att, om Riksdagen nu bifaller dessa 2,400,000 kronor bär
den tagit på hand den af Kongl. Maj:t framlagda försvarsplä¬
nen i dess helhet; och jag tror icke, att man med godt samvete
flan saga att representationen i detta ögonblick är moo-en att
profva och antaga ett sådant förslag. Yi skulle möjligen i denna
Kammare kunna drifva det igenom, men icke i den andra- och
jag tror att om man under den form, Utskottet föreslagit’ upp-
skjuter det slutliga utgörandet af frågan, bevisar man dermed
både Kongl Maj: t och sjelf va saken en större tjenst än genom
ett orubbadt fasthållande af Kongl. Maj:ts proposition sådan den
nu föreligger. Äfven om man är den varmaste vän af dessa
ramfartyg, så torde man dock hafva skäl att besinna, om man
verkligen vinner något för sitt ändamål genom ett bifall till den
Kongl. propositionen; efter min uppfattning skulle ett sådant
bifall så omogen som opinionen i denna fråga nu är, till nästa
Riksdag framkalla en sådan storm, att återstoden af det för far
tygets byggande erforderliga beloppet ej blefve beviliadt och far
tyget sålunda aldrig fullbordadt. — Med anledning af hvad iasr
nu haft äran yttra, får jag fortfarande anhålla om bifall till Ut*
skottets förslag med uteslutande af det dervid fastade vilkoret.
Grefve Mörn er, Oscar: Om Sveriges sjöförsvar befunne
sig i dativ t till andra makter på samma ståndpunkt eller i sam-
Måndagen den 24 April, e. in
35
N:o 26.
Anslag till
om bS«f'å; n2V2l4rdf‘l.“’ «* **> nu, tala (las
«**»' «*»"> * åtgärder,
.. dtagas ioi detta forsvars förstärknine- då skull,■ krujtfa.rtyg.
jag visserligen icke anse, att det vore någon Ä fara vM ^
att uppskjuta med att i frågan fatta beslut. Men då nu till följd
af omständigheter, som det icke stått i Regeringensmakt att
förekomma, då i följd af den fullständiga omsSfnfng af Ifto-
svaiet, som egt rum i alla andra länder, vi numera äro hraa+n
^“7* Vte« ojotorsvh, ehuru SserUgen
nära derinSl d nnc? Sa§'as Tarf deraf alldeles i saknad, men
naia derintill, då torde man dock få medgifva att det m
mmmm
tä„sr»“8'Ätt““&1S!‘m”, *$ f11 "j™ nied eu vise
ä" aSgd”„fe£:n ’“m?4
hos oss endast med dylika små fm! ji “ han mfunne sig
&£ rÄ*“ «{r.E8iäTor8k8s:
rät sri sfs kor4 V?» 5ä
komma med ett sådant försvar VminSh ^ V1, skulie
den till bra gt en stor del af min w “ln del har jag i skärgår-
i dO års tid varit d£ bosatt nek f ,°Ch nu “ästa° oafbrutet
nedom jag derunder för värfva t ^en„ tePk=en säkra kän-
dessa sktoS bniÄr8 T åtminstone en del af
£ H 0»r“£ “
N:o 26.
Måndagen den 24 April, e- in.
36
Andag till lätthet drifva bort dem, vore ett fåfängt försök, och tåg vå°-ar
teÄi jri föreställa nii»; att det blir för oss nödigt att vidtaga någon
^(Forts.) uU äS' att niöta fienden äfven på sjön utanför den egentliga ku¬
sten. Tv kunna vi icke det, hafva vi i sjelfva verket intet sjö¬
försvar, hvarmed något afgörande kan uträttas. Man talar stän¬
digt och jemt om våra skärgårdar, alldeles som om vi icke bc-
höfde något annat lör vårt försvar. Ja ! mina herrar, dessa skär¬
gårdar kunna vara vår styrka; men de kunna också vara vår
svaghet, ty om de också gifva oss några fördelar framför länder
med öppna kuster, så kunna dock, såsom nyss är sagdt, fartyg,
som gå 12 till 14 fot djupt, inlöpa på många ställen och bereda
tillfälle för en armé att landstiga. Hvad skola vi då uträtta för
landets försvar med våra kanonbåtar? De smyga omkring och
kunna möjligen skjuta i sank ett och annat af fiendens fartvg;
men på det stora hela förhindra de ingen landstigning och bryta
icke i någon nämnvärd mån fiendens kraft.
Jag betvifla!' visserligen ingalunda, att de, som yttrat sig
mot alla kraftigare åtgärder för vårt sjöförsvar, hysa en varm
och liflig känsla för fäderneslandets väl och önska dess värnande;
men jag tillåter mig tro. att för dem hägra inbillningsfoster,
nvilka med sina lysande och förledande färger förvilla deras om¬
döme och låta dem drömma om framgångar, som må höra till
inbillningens område, men aldrig kunna blifva till verklighet.
Den allmänna värnepiigten — det skall nu blifva vår räddning.
Ja! det kan hända! Men får fienden obehindradt på våra kuster
landsätta en mängd trupper, hvilket under närvarande förhållan¬
den, på sätt också af Chefen för Sjöförsvars-departementet i hans
anförande blifvit antyda och så vidt, jag kan döma af den känne¬
dom jag eger om våra skärgårdar, icke skulle i dem eller genom
endast kanonbåtar, möta några synnerliga hinder, huru skyddar
oss väl då vårt hat? Det kan då snarare vara fienden till nytta
genom den lättnad den bereder honom att öfverföra proviant,
ammunition in. in. till de landsatta trupperna; och Sverige, hvars
väl man dock vill, faller af brist på förutseende hos dem, som
med ett varmt, fosterländskt sinne icke kunna förena öfverlägg-
ningeus lugn och insigten om den sanningen, att man icke ska¬
par förhallanden efter inbillningen, utan att, då verkligheten kom¬
mer och gör sina anspråk gällande, inbillningen måste maka
åt sig.
Nu säger man, att det är ju icke så farligt, om vi nu en¬
dast bevilja ett anslag af 1.700.000 kronor; dermed kan också
byggas fartyg. Så för dörren tror väl icke heller jag faran vara,
att något särdeles vore att frukta deraf att för nästkommande
år. 1877, endast anvisades detta mindre belopp. Men det ligger
här något mera bakom. Det tränger sig på eu likasom en känsla
af att svenska folket genom dess representanter erkänner sig
sakna vilja och kraft att fatta ett beslut, som skulle leda något
B7
N:o 20.
Måndagen den 24 April, e. m.
längre framåt. Man dagtinga!" med sig sjelf och frågar sig:
kunna vi icke ännu dröja något, kan det icke prutas något på
de belopp, som ansetts erforderliga, och skulle det icke kunna
vara möjligt att finna någon annan utväg, som kostar mindre?
Och under tiden domnar hos nationen tron att den måste för¬
svara sig och, hvad som icke är bättre, kanske äfven tron att
den lian försvara sig. Men, säger man, vi måste vara tillmötes¬
gående. Nej! jag kan icke vara tillmötesgående, när det gäller
för nationen att bevisa, att den icke bör sky de uppoffringar, som
äro nödiga för fäderneslandets frihet och sjelfständighet. I min
barndom fick jag lära, att hvar och en var pligtig att offra sig
för fäderneslandets försvar, och ehuru jag var liren och ringa,
hade jag fullt klart för mig, att, om det gällde, äfven jag skulle
gå ut i striden för fosterlandets frihet och oberoende hvarthän
det än måtte bära. Jag hoppas, att känslan af den pligten al¬
drig skall slockna i svenska bröst.
Hvad är väl nu att vinna genom en kompromiss, som man
här talar om? Macanlay har sagt, att man genom kompromis¬
ser kan vinna mycket, och detta hans yttrande synes olyckligt¬
vis hafva vunnit alltför stor anklang i Sverige och inom vår re¬
presentation. Macaulay var visserligen eu snillrik författare, men
icke någon synnerligen stor statsman. Om för öfrigt en kom¬
promiss skall vara möjlig, måste det vara emellan parter, som
äro med hvarandra någorlunda jemnstarka, och hvilka känna,
att, om de icke å ömse sidor gifva med sig, skall det gå till en
sammandrabbning dem emellan, hvars utgång kan blifva ganska
oviss. Men emellan parter, deraf den ene känner att han är
underlägsen, och den andre helt enkelt säger: ni måste gå in
på våra fordringar eljest blifven I slagna; der kan icke något
tal blifva om kompromiss, utan. det är i sjelfva verket endast
fråga om undergifvenhet. Jag låter heldre slå mig till marken
med en gång, än småningom rifva kläderna af kroppen på mig,
och må heldre pinan då blifva kort, än långsam och tärande.
Jag vill icke ingå i någon pröfning, af hvilket landtförsvar
vi en gång kunna få; jag vill hoppas, att det måtte blifva nå¬
got som duger. Jag kan icke tro så illa om vårt land, att icke
den frågan till slut skall blifva tillfredsställande ordnad; men
att vi, i afvaktan derpå, skola skjuta tipp alla åtgärder för vårt
sjöförsvar, det är för mig ofattligt, och då jag icke kan begripa
detta, har jag ingenting annat att göra, än att, äfven om jag
skulle vara villrådig om på hvad grund sjöförsvaret skulle byg¬
gas, erinra mig den gamla satsen: “in casu dubio pro rege;“ och
dermed vill jag nu rösta för bifall till Kongl. Maj:ts proposition.,
Herr Nordenfelt, Leonard Magnus: För min del tror jag
att man har gifvit denna fråga vi<£a större dimensioner, än den i verk¬
ligheten har. Man säger, att man genom att bifalla den Kungliga pro-
Anslag till
byggande *f
/. vig sfartyg»
(Forts.)
N:o 26.
•53
Måndagen den 24 April, e. m.
CtndlZf skuUe°g^fva^å'handla InTo.”“uiUtskottrfa förslag
*jk» *-Äta i a?» -/*•*
krigsfartyg. “ *£ “*YU ?•’!' uiiana 'ii millioner eller mycket mera7
SÄ.T;
™"a“ äi iiS%fr^”1s; äril
Utaf
ÄS! ** «•»>■ lake, man med' stal
»ed riftiÄ II !“"\ bolili” ™ rund summa, man der-
sj'iäsr>ft r*5 *Ä ™ tsitf r
fe 5MÄ 3«^3Ä
S ladu 'Ä" 'f »‘V«/kla-.an Riksdagen
medlifver å t de! ?, S besl“>> 1M" «t Eiksdageu lim al
HpI ofT 1 V ~ det „mätte få ändras. Jag tycker derför för min
Om at cet ar,aIt skäi att utesluta den citerade menino-en
fa,,Tn «U • °Ckåi Sku,lle räka att få endast ett dylikt pantar -
uto-ör8’alltäid ett TlJnnit- Ett sådant*fartyg
liåt-n- av le na i * kydd for andra krigsfartyg, ock för mm-
- s”£„1 m™ n*?" ? h“fTa ctt <&«
skulle b£ L« di r i mycket om, att ramfartyget genast
yttra s^f nn i gd V Jag lar hört mänsa sakkunnige personer
ifeVJl.cn atf Sf"! ?* * ka‘Sa i°allmänliet Sltflat de»
De blotkeranrlo ? + U ä,dant fartyg lcke läder stänga in sm
O blockerande fartygen kunna icke kela tiden ligo-a med full
angå uppe ock icke nära den blockerade kaninen kvSöre S de !
minbsfara s™-’dela™?' ^1! ^'i’ åtfö«d af en ^ei flere
så . , , ’ S ?n f - *7 innan de andra hunnit få upp ångan
så ai rammen redan långt borta. Det är i min tanke alldeles
Fl ÄasSa
fQ,l ä§ori la]n.?r,e1 tld; V1 kunna således vid byggandet af våra
JÄ.K ^fartyg TnS^dlr^ÄdeToohX
=S «ift? ÄÄÄl£|
39
Måndagen den 24 April, e. m.
För dem är det således af vigt, att förekomma alltför stark åt¬
gång af bränsle, men derigenom förlora också fartygen i fart
eller blifva betydligt större. För ett fartyg åter, för'hvilket det
hufvudsakligen »aller att kunna visa sig mycket hastigt under
några få timmar, några få gånger under hela dess tillvaro, behöf-
ver man icke göra afseende på, om det också skulle förbruka
dubbelt så mycket kol i timman som de andra, endast öfver-
lägsen fart erhålles. En talare har här yttrat, att vi böra för-
svara oss inom våra skärgårdar. Det ‘är en mvcket idyllisk
synpunkt, men som icke torde hålla streck i verkligheten; ty
väta skärgårdar äro så beskaffade, att ett fiendtligt fartyg kan
gå in hvar som helst, der det är nog djupt vatten, om det an¬
vänder lodning eller bär tagit en lots till fånga, på hvilken sna-
lan sättes om balsen. Det lärer då icke bidraga mycket till
försvaret, om det finnes några klippspetsar bär och der.
Skälet, hvarför jag i min reservation icke vågade föreslå
den summa, som Kong!. Maj:t äskat, var det. att jag tydligen
såg, att denna summa icke kunde blifva Riksdagens'beslut. Jag
hyste deremot någon förhoppning och hvser den ännu, att det
skulJe vara möjligt, att drifva igenom en summa åt 2 millioner,
pkilnaden är ju icke så stor mellan dessa siffror; och då det
icke är meningen att använda dem genast, utan först nästa år,
så kan man ju med den af mig föreslagna summan bereda möj-
lighet att då vinna ändamålet. Att åter icke gifva mera än
ljUU,000, tyckte jag ej vara skäl nu, då tillgångarne medgifva,
att ett större belopp lemnas. Då man har goda tillgångar, bör
man val köpa den materiel man behöfver och icke skjuta upp
till en tidpunkt, då man bar intet eller mindre god råd att gif-
'a- — Man bar förebrått mig, att jag i min reservation yttrat,
ae ^Per’. som hittills vunnit erkännande, numera äro för¬
åldrade. Ja! jag beklagar, att det är min åsigt, och jag har an¬
sett mig böra uttala densamma. Alla dessa monitorer, kanon-
håtar och opansrade fartyg med liten hastighet äro i min tanke
till ringa nytta på djupt vatten. Kommer derstädes emot dem
ett enda större och starkare fartyg med större fart, så kör det
.ull dem hela raden; tv de äro icke skyddade för stötar och hafva
ingen möjlighet, att springa undan. Så länge de ligga på grundt
vatten inser jag att de kunna begagnas; men så snart de våga sig
ut på djupt vatten, duga de nästan till intet. Till och med den
beprisade Blenda tror jag går alltför sakta. Hvar och en, som
tänker närmare på saken och söker se in i framtiden, måste väl
medgifva, att det bör höra till naturen af dessa opansrade fartyg,
att de skola kunna taga till hälarne och hafva öfverlägsen fart.
Jag kan således icke vidgå, att jag saknat skäl för mitt yttran¬
de i detta afseende.
INu kan jag ej annat finna, än att ju mera det kostar att an-
ialla o88; desto säkrare äro vi för anfall, och ju mindre hjelp
en allierad behöfver gifva oss, desto lättare hafva vi att få
N:o 26.
Anslag till
byggande (tf
hrigsfan-tyg.
(Forts!)
X:o 26.
40
Måndagen den 24 April, e. m.
frade- »r* V* torde således alltid krama uträttas
skall ett bifall till Kon “l £'S?'“'"'T fs.1*är den,
fordra sakens framÄ icke allena^ f "M att b°‘
fäå ttr «s4-ä “b«?mr',"„r
iS1"”it'‘ berika8» «** tätta oo! ända-
betänklighet låta IS Z större stimma, icke bör af eu sådan
beloDnet0 - ife w Slglrän att »ltv'a Sln röst åt det större
verksam åtgärd mäsS* -fe starkasto argument är, att någon
svar hvilkeni, t Vldta8'as ■fe att stärka fosterlandets för¬
ete sådant i kau uPPrättbållas endast med fagra ord —
onTvÄÄm^ f 8&dfe i åtgärderna för
sio- T = S, i , “ hittills egt rum, kan icke på längden bära
atgifna'Reservationem “W“* ™ bi'«» *'» ** tf mig
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer- Det
häi-1 vttratn .?¥* att förlanga diskussionen, men da eu talare
skull?™ ’ ^ Ce’ SOm- ypka bifall till den Kong!, propositionen
jag mig^ ?pfordra1de!t1tln#SVänliSai fr ™fringen Å ^a känner
tror in|e7fi ? t i fe del iörklara- efter hvad jag
j. •’ aQSfele ,mot a* denna Kammare lifligare än lag; önskar att
försvar1 icl'eUS" fe^ffe611 framstäIcla grunderna för vårt sjö-
Ätfef ram. erhålla dess ,dräll
dennf.Pndf ,len 1&uSa debatt, som pågätt i
talare hli? ■+ ai. det en sida af saken, som ännu icke af nåo-on
föi att i V1<?rd; jag har derför ansett mig böra begära ordet
skriden fe fe dä tiden redan är Enigt fram-
mie- till fevar, fe, att vara sa kort som löjligt och inskränka
fefea på denna i min tafel särdeles vigtiga
Sn i? fragans bedömande. Det än sant, att det är llndt-
fbsterw fefete ofvfeaga den drygaste delen af ansvaret för
enär lafets försvar; det är sant, att flottan ej förmår göra detta
som dertill tl ganga/ e-j, medgifva oss att hålla en sådan flotta,
alla ti,u t4i feV0re .af lloden i 0011 äfven om vi det kunde, skulle i
sie- m l 0ttan eJ ensam vara tillräcklig utan en armé bakom
under.fefe fnsam kan ej heller försvara vårt land utan
och i St°d a^. en dofta; ty flottan gifver armén tid att samla sig
fl komma i ordning, att göra sig fullt beredd att mottaga flen-
Måndagen den 24 April, e. m. 41
den, h vilket är af en ofantligt stor vigt, om vi vilja hoppas att
med framgång kunna försvara oss. Men för att flottan skall
kunna göra detta, måste den bestå af något annat än kustbåtar,
som hålla sig undan inom skären; ty dessa skulle ej vara i stånd
att genom sitt motstånd mot fienden vinna åt armén den tid,
som vore behöflig. Jag tror, att denna synpunkt, som äfven
Chefen för Sjöfbrsvars-departementet i sitt underdåniga memorial
påpekat, hade förtjent att i den pågående diskussionen framhållas
mera än hittills skett. På dessa grunder är det för vårt försvar
af så stor betydelse, att hafva fartyg, som duga till att möta fien¬
den på öppen sjö och anfalla hans transportflotta. Det är mycket
möjligt, att rammen går förlorad och att den fiendtliga flottan
slutligen kommer fram, Men det tvingar fienden att nalkas våra
kuster på ett helt annat sätt, än om vi icke hade någon sjögå¬
ende flotta; det tvingar honom att utrusta konvoj er för öfver-
förandet af hans landstigningstrupper, och detta förorsakar tids¬
utdrägt; ty hans flotta blir icke hastigare i ordning än hans
armé. Jag ber att få påpeka, att just de, som icke vilja hafva
en fullständigt organiserad och öfvad armé, som äro rädda för
garnisonslif, militarism och dylikt mera, just desse personer borde
framför allt önska att få en sjögående flotta till stånd, på det den
föga öfvade beväringen, af hvilken efter deras tanke vår armé
till största delen borde bestå, måtte hinna att samlas och någor¬
lunda organiseras. Vår arméorganisation är nu sådan, att den
behöfver månader för att blifva färdig att användas; det borde
då ej vara svårt att inse, huru nödvändigt det är att ega en flotta,
och den .Riksdag som i förrgår nekade denna armé anslag till
öfningar, är pligtig att icke neka sitt bifall till det för flottan begärda
anslaget, dag anhåller om bifall till Kongl. Majds proposition.
Grefve H amilton: Jag skall icke förlänga diskussionen med
att ingå i något vidare meningsutbyte öfver sjelfva saken; men
jag är skyldig den ärade representanten från Bohus län ett litet
svar, och det skall blifva helt kort. Jag kan blifva något varm
under öfverläggningen och då möjligen använda något uttryck,
som jag i ett lugnare ögonblick icke skulle hafva begagnat. Men
då jag på förmiddagen yttrade mig och vände mig mot den nämnde
representanten, var jag fullkomligt kall; jag är förvissad, att jag
icke yttrade något, som jag ej tänkte, och jag tänkte icke något
för honom stötande. Herr Hedlund hade börjat sitt yttrande med
den förklaring, att han skulle, utan allt afseende på fackkunskap,
här endast i diskussionen använda hvad sunda förnuftet ingaf
honom, och det var dervid jag anmärkte, att jag icke trodde, att
det var sunda förnuftet, som gaf honom de argument, han hem-
tade ur tryckta tidningar och tidskrifter. Häri ligger något helt
annat, än hvad den ärade representanten påstod, att jag skulle
hafva sagt.
N:e 26.
Anslåg Ull
'ryggande af
krigsfartyg,
(Forts'.)'
N.o 26.
42
Måndagen den 24 April, e. m.
Utsko tts-ledamöter^' mening. * Jaf^m ^TT^f Mng&tto si™
ombndsmannaskap all den° vist °rlek K, n^c£ glfl,a ett sådant
Ken jag i detta afseende vande mie- både sao-f n++ „ p.. ,ot
-Kammaren bifölle Tönnod Ma-n-f-c g sa&b att om Forsta
«y« Ä
skräll
ft i CStTÄEl^ * ***
blifvit inskränkt ill ‘ 4 m, ; vfkett’ begärda anslaget
gan sålunda är det l^T lg för &'
igenonx ? På dennaMga inåJe^\g svara ne!'* O^' & an£&«
s-s?sM!iÉMias
SlHaPsiaSÄsSi
SSVK4^;
S;^»ä5ä
tigande, sa inskränker lag mm till att vrka bifall +;ii rVi fl 4
förslag med den förändring Grefve BeeloFriis förordat. ^ Sk°ttets
43
N:o 26.
Måndagen den 24 April, e. m.
Herr Wallenberg: En ärad talare har här yttrat sig om
yårt grannland Danmarks styrka till sjös och förklarat att den
vore mindre eller åtminstone icke större än Sveriges.
^er i detta afseende endast få åberopa hvad Herr
Sjöministern uppgå! inför denna kammare den 26 Januari inneva¬
rande år. Han sade då att Danmarks sj(/krigsmateriel var temliqen
mycket betydliga) e än vår egen. Jag ber få tillägga att lag icke
anser det helsosamt för det ömsesidigt goda förhållandet mellan
iänderna, och som vi alla värdera, att vi skola förblifva gifvet
underlägsna i detta afsende. Sådant kan vålla å ena sidan öfver¬
mod och a den andra retlighet. Detta är för öfrig t för don före¬
liggande frågan endast en bisak, men då den blifvit berörd har
Jag ansett mig höra erinra om det rätta förhållandet.
Häi har vidare blifvit sagdt att om vi nu beviljade den af
Kong!. Maj:t äskade summan skulle sådant innefatta eu förbin-
delse för oss, att under de kommande tolf åren nödgas bevilja
hvad som erfordras till den framlagda planens hela genomförande.
Detta är efter . min uppfattning ett aldeles orimligt påstående.
Med mm röst bifaller jag den siffra, som jag finner lämplig och
öfverlemna!' till Kongl Maj:t att vid penningarnas användande
bestämma byggandet af den fartygscert, som Herr Sjöministern
anser ändamålsenlig, förbehållande mig att, om och när jäv en gån»
får se det nybyggda fartyget på vattnet, uttala mitt "omdöme
derom, antingen till gillande eller klander. Men jag har ino-a-
lunda, derigenom att jag möjliggjort byggandet af ett fartyg, på
något vis tagit på hand11 att bevilja medel till byggande af
ytterligare fem fartyg af samma cert, om hvilken vi* ännu icke
hafva någon erfarenhet, och hvilken somliga prisa öfver höfvan.
medan andra roa sig med att förlöjliga den, utan att derföre för
sm del känna den mera. Jag* kan således icke finna det min-
sta skäl för det påståendet, att man skulle anses bunden vid
byggandet af sex, ifall man beviljar anslag till byggandet af ett
krigsfartyg.
Åtskillige talare hafva här lagt i dagen en särdeles stor
betänksamhet, då de förmanande uppträdt och varnat, att vi
borde akta oss för att afvika från hvad Stats-TJtskottet här före-
slagit, ty om vi afvika derifrån, skulle medkammaren, naturligt¬
vis g. ar dépit, nedsätta siffran till eu million, som är betydligt
lägre än Stats-Utskottets förslag. Att förekomma detta vill man
nu hafva ansett såsom den högsta politiska visdom. Men jag
ber fö hemställa till herrarna om det kan vara rätt, att vi oupp¬
hörligt vinnlägga oss om, icke att uttala och besluta, hvad vi
sjelfva anse för landet nyttigast, utan blott att utstudera hvad
andra tänka och åtnöja oss med att bifalla det. Jag kan åtmin¬
stone för min del icke uppfatta den förmenta klokheten af ett
sådant förfaringssätt. Lika litet kan jag förstå herr Carl Fk-
mans mening, då han sade: att en stor majoritet af representa-
Anslag till
byggande af
krigsfartyg.
(Forts.)
N:o 25.
44
Måndagen den 24 April, e. m,
tlonon först borde förena sig om våra åsigter, angående sjöför-
SVareit) mnan vi utta]ade dom.
(Forts.)' tr°r för min del, att vill man söka göra sina åsikter
gällande, bör man fritt och oförskräckt uttala dem; det är för¬
sta vilkoret för att de skola kunna biträdas af andra. Men om
man blott visar sig undfallande och säger: ja bevars! vi skola
icke uttala våra tankar om saken, och hoppas derigenom undvika
stöta oss med andra. Huru vill man väl då att någon större
majoritet en gång skall kunna komma att dela de åsigter man
hyser? Det är ju alldeles otänkbart, och ingen erfarenhet gifver
stöd åt eusåda u uppfattning. Man fordrar nu af denna Kammare
alt den oupphörligt skall säga «ja och amen* till hvad åtskillig
talare här framhålla såsom en supposition om hvad Andra Kam¬
marens majoritet tänker i saken. Jag hyser den största akt¬
ning för modkammaren, och jag respekterar hvars och ens åsio-t
men ingen kan fordra af mig att jag skall tro att majoriteten i
acn Andra Kammaren förstår denna fråga bättre än majoriteten
i denna Kammare.
För att skildra de olika meningar, som söka att göra sm
gällande, må det tillåtas mig påminna om att man bjuder oss
välja emellan ytterligheterna. Eu ärad talare, Herr Hedlund,
har här, under bedyrande att lian visserligen önskade landets
försvar i händelse af krig, uttalat den mening: “att Sverges
hela manbara befolkning skulle träda ut och möta den inbrytande
fienden.“ Detta var hans mening, och jag tror att den är full¬
komligt lojal. Det är en så vacker och hänförande idé att eu
poet skulle kunna frestas skrifva vers derom. Den har blott
det enda lilla felet att vara fullkomligt outförbar.
.1 motsats till denna åsigt står Stats-Utskottets, som säger
att man ingenting bör göra förrän man anser sig kunna göra
allt på e-i gång. Uppstår krig och vi blifva anfallna, så tf vi
sanda ut eu parlamentär till fienden och vördsamt anmäla för
honom, att vi hafva nedsatt en komité, som är sysselsatt med
utredning af frågan om landets förmåga att skatta, och vi få
derföre bedja fienden vänta litet med anfallet tills komitén hun¬
nit räkna ut om vi hafva råd att försvara oss eller icke. Detta
är i korthet Stats-Utskottets uppfattning af saken. Jao- vill
fråga hvart det skall taga vägen, ifall sådana åsigter lyckas
göra sig gällande.
Jag har här ställt Herr Hedlunds och Stats-Utskottets ut¬
talanden gent emot hvarandra, Manne icke sannino-en fioler
midt emellan dem båda, mellan den oförsvarliga oförsio-tio-heten
och den ytterliga försigtigheten? År Jet icke vår oafvislig plmt
att försöka göra något till betryggande af vår sjelfständighet?
Hemöda vi oss derom, då kunna vi hoppas att en allgod rörsyn
skall hjelpa dem, som åtminstone bjuda till att hjelpa sio- sjelfva.
Den ärade ordföranden i Ståts-Utskottet harprisatsitteller
Utskottets — jng vet icke hvilken deras — statskloka påhitt
Måndagen den 24 April, e. in. 45 H:o 26-
att sammanlänka ännu eu tredje stor fråga mod dem, som redan
år 1873 blefvo sammankopplade med hvarandra. Det felas nu
blott att han uttalade sig för nödvändigheten af att med Skatte-
regleringen, Armeorganisationen och Sjöförsvaret sammanbinda frå¬
gan om alla jernväg sbyggnaderna. Det vore sannerligen att kröna
verket och lian hade då lyckats åstadkomma något som man
verkligen kunde kalla ett perpetuum irnmolnle.
Till de högt ärade män, som gjort till sitt lits uppgift att
studera och främja utbildningen af vårt landtförsvar, hembär
jag min tacksamhet, för deras öppna förklaringar i dénnuföre-
liggande frågan, då de utan all arriére pensée å hvilketdera som
först kan förekomma till afgörande, endast med fästadt afseende
å båda vapnens gemensamma uppgift, rent ut sagt att “vi behöfva
en flotta lika väl som eu armé,11 hvarpå jag svarar: vi behöfva
eu armé lika väl som en flotta.
Det är detta tänkesätt, som jag hoppas skall vinna Kamma¬
rens bifall och öfvertygad att en sådan åsigt i alltjemt vidgade
kretsar skall komma att göra sig gällande, tillåter jag mig nu
att vidhålla mitt förut gjorda yrkande: att två millioner kronor
må ställas till Kong! Maj:ts disposition för byggande af krigs¬
fartyg.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, förmälde
Hen1 (trefven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits
följande yrkanden, nemligen: T.o att den förevarande punkten måtte
bifallas; 2:o af Grefve Beck-Friis, att punkten skulle bifallas med
följande förändrade lydelse: «att Riksdagen må Kongl. Maj:ts
förevarande nådiga framställning i den mån bifalla, att ett extra
anslag af 1,700,000 kronor för är 1877 anvisas till byggande, af
krigsfartyg»; 3:o af Herr Wallenberg, att Kammaren skulle bevilja
ett extra anslag för år 1877 af 2,000,000 kronor till byggande
af krigsfartyg; samt 4:o att Kammaren, med utslag å Utskottets
i förevarande punkt gjorda hemställan, för så vidt den skilde sig
från Kongl. Maj:ts framställning, skulle bifalla samma framställ¬
ning oförändrad.
Härefter framstälde Herr (trefven och Talmannen proposi¬
tioner på dessa yrkanden, Indika alla propositioner med talrika
ja och nej i blandning besvarades; och förklarade Herr (trefven,
och Talmannen sig hafva funnit propositionen på det sista yrkan¬
det hafva blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Många ledamöter begärde votering.
Efter förmälan, att Kammaren egde bestämma, hvilketdera
af de tre öfriga yrkandena skulle utgöra kontrapropositionen vid
den begärda voteringen, framstälde Herr (trefven och Talmannen
proposition derå, att Wall till punkten skulle intagas i kontra¬
propositionen, och då dendd svarades många ja och nej i bland¬
ning, förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Andag till
byggande af
Ifrig sfartyg.
(Forts.)
N:o 26.
46
Måndagen den 24 April, e. m.
_ S.om 1^1ra1 ledamöter äskade votering om kontranronosiKn
lingsfartyg. innehåll hemstälde Herr trefven och Tak I?Ä
(Forts'} ™Sns votegäsom nejrposition vki d- - CTkJri
sedan « anta?a grefve Beck-Friif förslag; och
m^r Wallenlerg begärde votering. ®
da,,d, «* “**• « ■* ly-
“Den som vill, att, vid blifvande votering om bifall till 9fi.fa
C *•19 SÄ
2,® T- n • 1 1 s. a samma punkt och bifall till Kong! Mai-ts
BedSri.xrs?0”"ska11 i™ehsu“bifcn ™' »»f™
Ja;
Den, det ej vill, röstar
-^eJ>
Vinner Nej, antager Kammaren såsom Nej-nronosition vid
kontrapropositions-voteringen bifall till Herr WallerdieFgs förslag.?
haft^uSlmiXndaf °gS ** vW *" ** beflm"“ «**>»
Ja — 69.
Nej — 50.
Ät! xSSÄSi,g uppsato- >-«*• o*
a bSPsrjSÄSr®'
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Måndagen den 24 April, e. m.
47
N:o 26.
Vinner Nej, antagen Kammaren såsom kontraproposition vid Anslag till
nuivudvoteringen bifall till punkten med den förändrade lydelse Ornande af
Grefve Beck-Frns föreslagit.» J krigsfartyg.
b (Forts.)-
_8 n.Y.lc^ denna omröstnings slut befunnes rösterna hafva utfallit
pa följande satt:
Ja — 38.
Nej — 80.
FÄffilSJ 0C1‘ “**» ^
j f ^Pen •afsiar StatsUtskottets i 26:te punkten af utlåtan-
r Slöjda hemställan, för så vidt den skiljer sig från
Kong! Maj :ts ifrågavarande nådiga framställning, och bifaller
»amma nanställning oförändrad, röstar
Den, det ej vill, röstar
J cl j
Nej;
i i Vinner Nej, bifaller Kammaren punkten med den förändrade
lydelse Grefve Beck-Frns föreslagit.»
n ... O^yöstningen anstäldes och vid dess slut hade rösterna ut¬
fallit sålunda:
Ja — 60.
Nej — 59.
27:de punkten.
Bifölls.
Sedan Kammaren, uppå Herr Grefven och Talmannens hem¬
ställan besluta, att Stats-Utskottets utlåtande N:o 63 skulle å
föredragningslistan för nästa lördag den 29 dennes uppföras näst
efter samma Utskotts utlåtande N:o 62, åtskildes Kammaren kl.
5 12 på natten.
In fidem
O. Brakel.