RIK 81) A G EN 8 P R 0 T 0 K 0 L L.
1876. Andra Kammaren. N:o 54
Fredagen den ä Maj.
Kl. 2 e. m.
§ 1.
Justerades de i Kammarens sammanträden den 28 nästlidne
April förda protokoll.
S 2.
Upplästes ett så lydande sjukbetyg:
Att Ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Herr R. Ehren-
borg, som en längre tid lidit af magkatarrh, hvartill nu äfven kom¬
mit blåskatarrh, måste för sin helsas återvinnande under minst
fjorton dagars tid hålla sig i stillhet; intygas på aflagd embetsed
och bekräftas: Så sant mig Gud hjelpe till lif och själ!
Kräk den 2 Maj 1876.
E. T eng strand,
Prov. läkare.
§ 3.
Föredrogos, men blefvo ånyo bordlagda:
Konstitutlons-Utskottets Utlåtande N:o 3;
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 70; och
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 1.
S 4.
Fortsattes föredragningen af Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36,
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående anta¬
gande åt det metriska mått- och vigtsysteraet; hvarvid i ordningen
förekom
lMnkten 7.
Den bestämmelse. Utskottet här föreslagit, var så lydande:
“Förvarings- och transportkärl, som efter olika varors beskaf¬
fenhet erfordras af skiljaktigt innehåll, må, när så begäres, juste-
Andra Kammarens Prof. 1876. N:o 54. 1
Ang. det metri¬
ska mått- och
vigtsystemet.
K:o 54.
2
Fredagen ilen 5 Maj.
Ang. det metri- ras, så vida deras uppmätning kan ske med tillräcklig noggran-
aka matt- och pe^. ocp gjjali dervid innehållet, uttryckt i liter, tydligt på kärlet
Gigtåg,temet. an„jfvas. Om förvarings- och transportkärl anses i afseende å
' vigten, tillräckligt oföränderligt, må dess taravigt af justerare eller
krönare bestämmas och på kärlet angifvas. Om justering åt ved-
mått bestämmer Kongl. Maj:t.“
Herr Helander yttrade: 1 förhoppning att, utan att bestämdt
yrkande om ändring framställes, rättelse i förhållandet ändock kan
vinnas, på sätt jag hoppas blir händelsen i några andra delar,
önskar jag nu blott få upplysa derom, att det nu äi stadgadt för
transport- och förvaringskärl, som uppmätas med vatten, att inne¬
hållet skall uttryckas i kubikfot, hvaremot bär föreslås att inne¬
hållet skall utsättas i litet. Då kubikfoten utgör 10 hela kannor,
men litern endast är omkring 88 kubiktum, finner man deraf, och
då kärl ofta förekomma innehållande 200 ä 300 kannor, att, då
innehållet skall utsättas i liter, mycket stora tal derigenom upp¬
komma, Indika alltid är o svårare att använda och Indika derjemte
förorsaka större och onödigt besvär. Då således mången gång
liter till derå hundratal skulle påstämplas dylikt kärl, men redan
100 liter motsvara en hektoliter, synes mig derföre föreslagna stad¬
gandet vara något oegentligt, om ock visserligen det måste med-
gifvas att för små kärl det kunde gå an att påstämpla innehållet
uttryckt i liter. Detta mål vunnes dock lika väl om det blefve
föreskrifvet att använda hektolitern, ty lika val som med uttrycket,
t ex. 2,79 hektoliter, menas 2 hektoliter och 79 liter, inser man
att om det i stället stode 0,79 hektoliter, detta betydde 79 liter.
Vid en annan del i samma nu föredragna 7:de punkt måste
jag ock göra en erinran. Der står nemligen att Kong], Maj:t skulle
förordna om justering af vedmatt. Da emellertid Lag-Utskottet
tillstyrkt och Riksdagen för sin del beslutat att vedmått icke höra
finnas, k vilket Utskottet i sina motiv ock tydligen uttalar, så
synes*mig detta förslag om att Kongl. Maj:t ändå skulle förordna
om justering af vedmått, icke stå väl tillsammans med nyssberörda
fattade beslut. Det synes mig derföre som om punkten i denna
del borde rättas; men jag vill icke nu härom framställa något
yrkan de, i förhoppning att någon ledamot af Utskottet snäll finnas
villig upplysa om anledningen till bär anmärkta förhållande.
Grefve Sparre: Jag vill blott med anledning af den siste
talarens anmärkning nämna att Lag-Utskottet visserligen icke
sagt, att vedmått icke skall begagnas. Naturligtvis kommer ett
sådant mått att erfordras och begagnas, men Utskottet har ansett
att sättet för justeringen af dylika mått lämpligen bör öfverlemnas
till Kongl. Maj:t att bestämma. 1 detta fall öfverensstämmer Ut¬
skottets förslag fullkomligt med den Norska lagen. Och med ta-
stadt afseende på handeln brödrarikena emellan uti gränsprovin¬
serna torde detta stadgande just vara det lämpligaste.
Herr Helander: Ehuru jag visserligen icke finner den för-
Fredagen den r, Maj. ;; »:« 54.
"~*m Lag-Utskottets ordförande nu leninat, för mig vara Ang. det metri-
tillfyJlestgörande, skall jag dock, på grund af den mig nu under ska mått~ ock
hand meddelade upplysningen, att Medkammaren bifallit punkten
oförändrad, icke framställa något ändringsförslag. °r 9‘
Vidare anfördes icke. Kammaren biföll Utskottets förslag.
Beträffande vidare öfvergången från det gamla systemet till
det n.a. hade Utskottet föreslagit Riksdagen att godkänna föl¬
jande föreskrifter:
a) Intilldess nya Rikslikare hinna anskaffas, skola såsom Riks-
1 ibäre användas, för längdmåttet den messingsstång och för vigten
„ platina, som på Svenska statens bekostnad
ar JL8b/ anskaffaaes i Raris.
Urån början af år 1883 må inga andra mått och vigter
justeras än de, som äro inrättade efter den blifvande nya stadgan
om mått och vigt.
c) Hädanefter och intill början af år 1883 må det vara tillåtet
att justera etter metersystemet inrättade mätstockar och mätskalor
a hyll ka indelningar efter nu gällande fot och dess delar jemväl
aro anbragta.
"■) ^Innehafvare åt nu gällande mått och vigter vare ej skyldig
att under år 1882 låta dessa omjusteras i annat fall än att anmärk¬
ning mot deras rigtigbet förekommit.
r) Från början af år 1879 och intill början af år 1883 må hvar
och en enskild kunna i handel och rörelse använda, efter eget
goutnnnande, de hittills gällande eller de nya måtten och vigterna
dock så att, då antingen aflemnare eller mottagare af varor sådant
fordrar, ^nu gällande mått och vigter skola begagnas.
O För f rea 1881 och 1882 skola de årliga markegångstaxorna
äfvensom älta taxor och förordningar rörande varor och effekter
härut af handlingar mellan enskilda oeii statens myndigheter upp¬
taga bade^gamla och nya måttet och vigten. r
i vj i rån början af ar 1881 eller tidigare, om så lämpligen ske
Kan, skall det nya mått- och vigtsystemet uteslutande användas
vid tull- och postverken samt vid jernvägstrariken i riket.
/>) För landtmäteri förrättningar skall det nya längd- och yt-
måtteis tillämpning^ taga sin början med 1881 års ingång; dock
;-dgg:‘ landtmätare från nämnda tid och intilldess annorlunda var-
der förordnadt, att uti ego- och delningsbesbrifningar införa i sär¬
skilda kolumn er jordområdenas innehåll, uttryckta icke allenast i
oet nya ytmåttet utan äfven i tunnland och"kappland, eller der
delegarne sä önska, i ref och stänger.
t '',M1ein?iantag för hvad under h sagdt är, må från den 1
J annan lubb i Kronans räkenskaper och förhandlingar endast det
nya matt- och vigtsystemet användas; och vid nämnda års början
skal! den nya stadgan jemväl i allt öfrigt träda i full verkstäl¬
lighet.
. Mot hvad sålunda biff vit bemöta! dt, var reservation inom Ut¬
skottet algifven af Herr lubb ing, med hvilken Herrar Lyth, Nils
N:o 54.
i
Ang. det metri¬
ska mått- och
mätsystemet.
(Forts.)
Fredagen den 5 Mai.
Pettersson och Lindgren instämt, och som för sin del tillstyrkt eu
förlängning af öfvérgångstiden, så att metersystemet först från
och med år 1889 måtte blifva i riket ensamt gällande; varande
de ändringar i afseende på årtalen, hvilka i följd af denna be¬
stämmelse, derest den blefve af Riksdagen beslutad, bolde uti åt¬
skilliga af ofvanstående moment iakttagas, jemväl af reservanten
föreslagna. .
Sedan nu först föredragning skett af mom. a, biet det deri
framstälda förslaget bifallet. . .
Rörande den föreskrift, Utskottet i inom. b föreslagit, uppstod
öfverläggning, hvarunder anfördes åt
Herr Lytk: Om man också å ena sidan måste medgifva, att
den af Riksdagen nu beslutade förändring rörande det system för
mått och vigt, som i vårt land framdeles skall användas, blir till
stort gagn i synnerhet för stadsbefolkningen och säkerligen äfven
skall bidraga att lätta samfärdseln med grannländerna, så är det
å andra sidan lika säkert, att tillämpningen af de nya bestämmel¬
serna på landsbygden skall låta vänta på sig ganska länge. Det
blir först våra barn, som få komma in i det metriska systemets
förlofvade land, men vi, som nu bygga och Jao på landsbygden,
få fortfarande vandra i öknen, kanske lika många år som Israels
barn. Under sådant förhållande må det tillåtas mig yrka, att
åtminstone något längre tid unnas oss till öfvergångstid, än som
blifvit af regeringen föreslaget och af Utskottet tillstyrkt, och
derföre är det som jag jemte två andra af denna Kammares leda¬
möter inom Lag-Utskottet instämt uti Herr Ribbings reservation
angående tidsbestämmelserna för det nya systemets införande.
Enligt Kongl. Maj:ts proposition och Lag-Utskottets förslag skall
tillämpningen börja redan 1879 och ovilkorligen ega rum 1883.
Detta synes mig vara en alltför kort öfvergångstid, då som sagd!
landsbygdens invånare icke kunna dessförinnan sätta sig in i det
nya. Ett undanskjutande af tillämpningen ytterligare några år
skulle derföre vara för oss kärkommet och torde i intet afseende
kunna inverka skadligt på annat håll, tv de. som varmast ifra för
reformens genomförande, kunna ju redan före det nya systemets
definitiva tillämpning begagna detsamma, så _ mycket de behaga.
Under tiden hinner landtbefolkningen vänja sig vid de nya mätt-
och vigtbestämmelserna. De gamla vilja och kunna icke sjelfva
gripa sig an med att inhemta nödig kunskap uti metersystemet,
utan blir det väl barnen, som från skolan hemföra kunskapen
derom och lära de gamle. Dertill erfordras längre tid än Lag¬
utskottet velat anslå.
,Jag vill jemväl fästa uppmärksamheten på en annan sida åt
saken ■ nemligen kostnaden för reformens genomförande. Kam¬
maren var för några dagar sedan ganska njugg mot de enskilda
jernvägarne och ville icke ens medgifva att staten till^ förmån för
dessa enskilda företag skulle göra en ränteförlust af några hundra
tusen årligen, men här åter står Kammaren färdig att besluta eu
ganska känbar utgift både för det allmänna och för den enskilde.
Fredagen den 5 Maj.
N:o te.
Kostnaderna för ifrågavarande reform i vårt mått- och vigtsystem Ang. det metri-
torde nemligen komma att uppgå till flera millioner. Sådant kallar
jag att sila mygg och svälja kameler. Jag önskar för min del ”^rortsT'
att denna kostnad fördelas på flera år och att det ställes så. att
det dröjer en längre tid, innan hvar och en behöfver skaffa sig de
nya måtten och vigterna. Ett uppskof skadar ingen, men medför
den nyttan, att de, som icke vilja eller kunna begagna det nva
systemet, icke blifva ansedda såsom lagbrytare.
Jag skulle derföre önska att få tidpunkten för det metriska
mått- och vigtsystemets ovilkorliga tillämpning uppskjuten en längre
tid, t. ex. till år 1900, men då det torde blifva svårt att genom¬
drifva ett sådant förslag, så har jag inskränkt mig att instämma
nti Herr Ribbings reservation, i syfte att öfvergångstiden utsträckes
till år 1889.
Häruti förenade sig Herrar Jonas Jonasson i Gfullaboås, Nils
Pettersson, Jöns Pehrsson, Teln' Larsson, Sam. Johnson, Pehr Nilsson
i Vitt jerf, Magni, Magnus Andersson och Lars Johan Larsson.
Grefve Sparre: Då den af Riksdagen nu beslutade reformen i
vårt mått- och vigtsystem otvifvelaktigt kommer att medföra ett visst
obehag i så väl det allmänna som det enskilda lifvet. innan man
hunnit sätta sig in i systemet, finner jag framställningen från
dem, som hyst tvekan om hela systemets ändamålsenlighet, om
undanskjutande af den föreslagna tidpunkten för systemets obli¬
gatoriska tillämpning för min de! så billig, att jag gerna skulle
gå in på deras begäran om jag trodde, att någonting dermed
vunnes. Men, mine herrar, såsom jag förut så många gånger i
fråga om detta ämne yttrat, det är fullkomligt likgiltigt antingen
vi såsom slutpunkt bestämma år 1888, 1889 eller 1899 — ingen
af oss sätter sig i alla fäll in i det nya systemet förrän strax
innan det skall tillämpas; ty icke komma vi att göra några för¬
studier deri. Vill man således ovilkorligen undvika det Kila obe¬
haget. som är förenadt med att lära sig det nya. då är det bäst att
bestämma tiden för dess tillämpning så långt bort, att man kan
antaga, att vi som nu befinna oss här, hafva upphört att lefva
och verka. Skola vi åter tänka på att kunna sätta oss in i de
nya förhållandena och få godt deraf ännu medan vi äro med här
i lifvet, då är det klokast, att vi underkasta oss den nämnda
olägenheten af sjelfva inlärandet så godt först som sist. Jag
kali för öfrigt icke föreställa mig det vara så oerhördt svårt att
lära sig tillämpningen af metersystemet. Deremot äro alltid
olägenheter och svårigheter oskiljaktiga under öfvergångstiden,
då, såsom den siste ärade talaren omnämnde, flera olika slags
system skulle användas.
Ått man valt året 1888 till tidpunkt för det nya systemets
tillämpning har sin orsak i det antagandet, att man ungefärligen
vid samma tid i Norge skall vara färdig med tillämpning af ena¬
handa förändring der. samt att jemväl samtidigt den i Norge un-
N:o 54.
Fredagen den 3 Maj.
t;
Ang. det metri- fler byggnad varande jernväg, som ytterligare skall förstärka,
ska matt- 0CÄ sambandet mellan de begge brödrarikena, skall vara öppnad.
"^(Forts!)6' Jag tillstyrker för min del bifall till Lag-Utskottets hemstäl¬
lan i denna del.
Herr C. I. Bengtsson: I)å jag motsatt mig den förevarande
förändringen, är det naturligt, att jag i likhet med herr Lytli
helst önskade att dess genomförande uppskötes till år 1900. Då
kunde man få litet tid på sig. Men som ett dylikt förslag väl
har endast ringa, om ens någon utsigt till framgång här i Kam¬
maren, så får jag nöja mig med att yrka, det årtalet 1889 måtte
bestämmas såsom tidpunkt för det nya systemets införande.
Herr von Ge ver: Då Kongl. Maj:ts proposition i föreva¬
rande ämne skulle remitteras till Lag-Utskottet, hade jag ordet
och utvecklade dervid de skäl, hvarpå jag grundade min förhopp¬
ning, att denna stora fråga skulle vinna Riksdagens bifall. Af
denna anledning deltog jag icke i den diskussion, som föregick
Kammarens beslut om det metriska systemets införande här 1
lanuet, med många endast glädjande mig deråt och hysande stora
förhoppningar om dess framtida nytta. Nu gäller det att be¬
stämma tiden när detta införande skall ega ruin, och jag kan icke
nog framhålla huru vigtig! jag anser det vara, att Kamrarne
äfven härutinnan liksom i fråga om sjelfva systemets beslutande
komma öfverens. 1 motsatt fall kan jag icke tolka gårdagens
beslut på annat sätt. än att Riksdagen antagit systemet, men med
den reservation, att det aldrig skall tillämpas. Med ett ord, mig
synes som om frågan, i fall Kamrarne icke kunna öfverens¬
komma om beslutets ovilkorliga tillämpning, måste anses hafva
förfallit.
Jag vet icke, och någon upplysning i detta fall har jag icke
heller lyckats erhålla, men jag föreställer mig, att regeringen icke
utan orsak, som skall hafva sitt stora inflytande på förändringens
fruktbargörande, bestämt sig för årtalet 1883. och att det således
icke är gripet ur luften. Icke heller kan man påstå att eu öfver-
gångsperiod, som belöper sig till 7 år, är för liten. Man har så¬
ledes nära nog lika lång tid att lära sig metersystemet, som eu
yngling har sig.tillmätt att genomgå ett högre elementarläroverk,
under hvilken tid han dock har långt flera ämnen att inhemta.
1 antagandet af detta system ligger, såsom sagd!, så mycken
anledning till glädjande förhoppningar för framtiden, att det i
sanning vore beklagligt, om genom en strid om tiden för systemets
tillämpning beslutet om sjelfva införandet blefve omintetgjordt.
Hvad den här af reservanterne i detta afseende föreslagna siffran
1889 vidkommer, så är det icke möjligt att försvara densamma.
Den har i detta fall icke större valör än 1883, och ingen annan,
siffra har det heller, såvida icke den är baserad på något förhål¬
lande, som har en stor inverkan på sjelfva grunden för förslagets
framläggande.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag om bestämmande af
Fredagen den 5 Maj.
X:o 54.
tidpunkten till år 1883. och jag skulle för min del mycket beklaga, Ans- det mttH-
om några strider uppstode rörande denna siffra. sha matl' och
Herr Key: Det må visst vara sant, såsom här blifvit antyda
att man “bör göra pinan kort" och taga det nya systemet hellre
förr än senare, tv när förändringen är beslutad i princip, bör den
äfven tillämpas så snart ske kan, men jag anser ändock, att man
icke skall se öfver axeln de betänkligheter, som möta vid ett för
hastigt genomförande åt detta förslag. Systemet bör få tid att
växa in hos folket, gå in i dess uppfattning och föreställningssätt,
och detta sker bäst och lugnast, om än mera långsamt, genom
folkskolorna och ungdomens inlärande af systemet i dessa skolor.
Dertill åtgår en längre tid, det är sant, men om man äfven kallar
en dylik tveksamhet för undfallenhet för en fördom, så måste
denna fördom i allt fall vara berättigad att respekteras, då den
byses af ett så öfvervägande stort antal, som folket på landsbyg¬
den. Der skall undras nog ändå öfver denna stora förändring,
hvarom man hittills haft ingen eller ringa kunskap och för hvars
berättigande man ej förmår att göra sig reda. Jag tror det vara
särdeles önskvärdt, att man gör öfvergången så litet brydsam och
så litet våldsam som möjligt. För min d°l är jag således mycket
böjd för att ingå på en längre öfvergångstid och jag ber att i
detta hänseende få instämma i Herr Lyths yrkande. Jag tror
icke heller att frågan kan på detta sätt komma i någon svår be¬
lägenhet, tv då Första Kammaren redan antagit år 1883 såsom
tidpunkten för den obligatoriska tillämpningen af metersystemet,
så skulle Lag-Utskottet, om Andra Kammaren såsom sådan tid¬
punkt antager år 1889, uti ett sammanjemkningsförslag, såsom
jag förmodar, mycket väl kunna föreslå tidens bestämmande till
år 1886, eller jemn! tio år härefter. Ett sådant förslag kommer
troligen att accepteras af begge Kamrarne.
Jag har förskaffat mig den i Norge antagna lagen om meter¬
systemet, och denna innehåller i 35 § följande: “Fra den tid,
som Kongen na.rmere bestemmer, dog ikke tidligere end 3 Aar
efter åt nmivcrende Lov er udkommen, skal metrisk MaalogVegt
udelukkende benyttes ved alle Beregninger af Told og andre offent¬
liga Afgifter o g Taxter.
sha mått- ock
vigtsystemet.
(Forte.)
Tre Aar derefter maa ved Kjöb og Sälg af Varer og ved Af¬
gjord se af Afgifter eller andre Förpligtelse!' under sträf som for
Benyttelse af ujusteret Maal og Vegt bestemt, icke anvendes andel
Mani og Yegt end det metriska, saaledes som samme i ntervserende
Lov er foreskrevet.“
Jag bar mig icke bekant, att Kongl. Maj:t ännu bestämt tiden
för Norge. Lagen är promulgerad den 22 Maj 1875, och Kongl.
Maj:t har sig obetaget, enligt denna lag, att tre år efter dess ut¬
färdande, d. v. s. tre år efter den 22 Maj 1875, när han vill, be¬
stämma tiden för lagens tillämpning och kan följaktligen stadga
samma tid för Norge, som nu blir bestämd för Sverige.
Jag tror det skulle vara nyttigt för båda folken att få någon
>':o 54.
8
Fredagen den 5 Maj.
^•“b“?stid dleij, rättare saSdt- någon tid för att inlära systemet
vifftsystemet. .0,jh fa det jn 1 allmänhetens uppfattning. Dertill tror jag tio år
(Forts.) icke vara för mycket. Jag får derföre ansluta mig till det för¬
slag, som Herr Lyth framstält,. och hoppas, att Lag-Utskottet in¬
kommer med ett sammanjemkningsförslag.
Med Herr Key instämde Herr Johan Jern sson.
Herr Philipsosn: Jag vill sä mycket hellre instämma med
den siste ärade. talaren, som jag inom Lag-Utskottet deltog i ett
der fatt a dt preliminärt beslut att tillstyrka en förlängning af den
af Kongl. Maj:t föreslagna tiden eller rättare de föreslagna tiderna
för det metriska systemets obligatoriska tillämpning, så mycket
mera som detta beslut fattades af Lag-Utskottet med den ganska
betydande majoriteten af 11 röster mot 4. Beslutet var, såsom
jag nämnde, dock endast preliminärt, och således icke bindande,
hvarföre jag tror att Utskottet var i sin goda rätt, då det vid ett
senare tillfälle frånträdde detsamma. Ehuru jag' för min del icke
biträdt reservationen i denna de], finner jag mig dock oförhindrad
att fullfölja den tankegång, som först föresväfvat mig i detta af¬
seende helst denna Kammare med en icke särdeles stor majoritet
nu antagit det metriska systemets införande, och många af dem
som röstade för dess antagande på förhand förklarade, att de för-
behöllo sig rättigheten att rösta för en längre öfvergångstid än
den af Kongl. Maj:t föreslagna.
Ur praktisk synpunkt anser jag dessutom denna fråga vara
af ringa vigt. Jag ber nemligen få fästa Kammarens uppmärk¬
samhet på. momenten g och h. Om dessa, mot hviika ingen re¬
serverat sig, blifva oförändrade antagna, så skall redan “från
början af år 1881 eller tidigare, om så lämpligen ske kan, det nya
matt- och vigtsystemet uteslutande användas vid tull- och post¬
verken samt vid jern vägstrafiken i riket.
Äfvenså, skall för landtmäteriförrättningar det nya längd-och
ytmåttets tillämpning taga sin början med 1881 års ingång;
dock att det åligger landtmätare, från nämnda tid och intill¬
dess annorlunda varder förordnadt, att uti ego- och delnings-
beskrifningar införa i särskilda kolumner jordområdenas innehåll,
uttryckta icke allenast i det nya ytmåttet, utan äfven i tunnland
och kappland eller, der delegarne så önska i ref och stänger.
Man tår således redan på förhand en ganska vidsträckt till-
lämpning och kännedom om det.nya systemet, och skulle det be¬
finnas att allmänheten genom införande af upplysningar om sy-
stemet i aimanachorna eller på annat sätt tidigare än man väntat
erhåller kunskap derom, så. ser jag intet som hindrar att Kongl.
MaJ;t Pa SI orda. framställningar från en kommande Kiksdag kan
påbjuda dess obligatoriska införande förr än ämnadt varit.
Jag. vill så mycket hellre gåAn på reservanternes förslag,
som, enligt hvad Herr Key antydt, Lag-Utskottet bör kunna åstad¬
komma en samman jemkning af de båda Kamrarnes beslut, hvari¬
genom tiden för systemets obligatoriska införande möjligen kan
Fredagen den 5 Maj.
N:o 54.
blifva bestämd till något år mellan 1883 och 1889, och skulle det An9- detmetn-
sålunda komma att dröja några år mer, så lärer detta väl ickesfe? måH~ och
vara af mycken betydelse i en nations lif, synnerligast som man V>9[Ym\2)t
genom eu sådan prolongation blir i tillfälle att något lugna dem,
som äro emot hela förslaget.
Jag får på dessa skäl yrka bifall till reservanternes förslag.
Herr Anders Andersson' i. Smedbyn förenade sig med Herr
Philipsson.
Herr Per Nilsson i Kulhult: Oaktadt jag icke motsatt mig
det nya systemets införande, kan jag dock icke annat än instämma
i den förste talarens yrkande om förlängd tid för dess obligato¬
riska införande. Jag anser att detta system bör inläras af den
yngre generationen i folkskolorna innan det börjar tillämpas och
att sådant vore så väl nyttigt som fördelaktigt. Som man ser
kommer tillämpningen att ske tidigare vid tull- och postverken
samt vid jern vägstrafiken äfvensom vid landtmäteriet. Men detta
tror jag icke kan skada, i synnerhet som, hvad beträffar landt¬
mäteriet, landtmätare skall vara skyldig att fortfarande i ego-
oeh delningsbeskrifningar införa i särskilda kolumner jordområdenas
innehåll, uttryckta icke allenast i det nya ytmåttet, utan äfven i
tunnland och kappland eller, der delegarne så önska, i ref och
stänger; ty härigenom tränger systemet sig så småningom in i
folkets medvetande.
För min del yrkar jag bifall till Herr Ribbings reservation.
Herr Helander: Jag har icke förestält mig annat, än att
det skulle erfordras några år innan full tillämpning af det nya
mått- och vigtsystemet borde följa, ehuru jag visserligen sväfvade
i ovisshet om huru många dessa år borde blifva. I någon mån
är jag derom ännu osäker, emedan i viss grad bestämmelsen uti
ifrågavarande fäll måste blifva godtycklig. J ag har dock försökt att
så långt som möjligt varit undanrödja ovissheten. Då under sist-
lidne riksdag helt hastigt och oförmodadt fråga väcktes om meter¬
systemets införande, uppgjorde jag åtskilliga tabeller, för att,
utöfver den kännedom jag hade om detta system, söka skaffa mig
tillräckliga jemförelsepunkter uti hela högre tal emellan detta
system och vårt eget, enär, såsom bekant, enheterna och deras
närmaste mångfalder och underafdelningar icke kunna vid för¬
vandling uttryckas annorlunda än med tillfogade decimaler. När
sedermera Riksdagen beslöt den underdåniga skrifvelsen, borde
jag med säkerhet kunnat förutse, att metersystemet verkligen skulle
blifva antaget, hvarför jag beslöt mig för att, med anlitande af
de redan gjorda uträkningarne, uppgöra fullständiga tabeller, ut¬
visande förvandlingen för så väl vårt redan afskaffade äldre sy¬
stem och det nu gällande, till metersystemet, som tvärtom; men
som dessa många och minutiösa tabeller icke i anseende till ut¬
förligheten, för det dagliga behofvet, eller i den vanliga rörelsen
kunde nödvändigtvis beböfvas, uppgjorde och uträknade jag tillika
N:o 54.
10
Fredagen flen 5 Maj
Ang. det meiri- andra, af mindre omfång, för att söka få klart för mig livad som
(”‘"tern°ik ^unde för det dagliga behofvet göra till fyllest. Härmed har jag
^(FortsT hufvudsakligen under nu förgångna vinter varit sysselsatt, i tanke
att detta skulle vara mig nyttigt för att närmare kunna bedöma
frågan om huru lång tid som kunde behöfvas för öfvergången till
metersystemet. Dessa tabellverk äro här tillgängliga för dem som
af desamma vilja taga kännedom. Detta arbete har åtminstone
gjort det för mig tydligt, att många år icke erfordras för att
komma till full tillämpning. Redan i förra plenum erinrade jag
derom, att sjelfva räkneoperationen för förvandlingen nu icke är
någon annan än som användes vid förra ombytet af mått- och
vigtsystem, då jag nemligen måste förutsätta, att fortfarande, lika¬
som då, någon kännedom om decimalbråkräkning finnes. För att
i möjligaste måtto undvika äfven denna, kan man söka sig till de
hela högre talen, som jag nyss omnämnde, och som i jemförelse-
tabelien återfinnas, och man räknar sig då än lättare till förhål¬
landet. Då man t. ex. känner, att 39 tunnor för lakegods (48 kannor
1 tunna) jemnt motsvara 49 hektoliter, att 30 tunnor löst mål
(56 kannor =- 1 tunna) helt nära svara emot 44 hektoliter och
att 20 tunnor fast mål (63 kannor -= 1 tunna) i det närmaste
utgöra 33 hektoliter, finner man huru enkelt det i sjelfva verket
är att göra förvandlingen. Med exempel från öfriga mått- och
vigtafdelningar skall jag ej besvära Kammaren. Lägg härtill att,
förutom benämningarna å enheterna i de fyra afdelningarna, öfriga
främmande benämningar, som komma till användning, äro högst
få. så bör detta stadga omdömet i en fråga, som nu föreligger
till afgörande. Då jag tillika är af samma mening, som den Grefve
Sparre uttalat, att det nemligen sannolikt blir förhållandet, att
flertalet af landets invånare icke bryr sig om att förr än på
sista tiden, då det är oundvikligt, sätta sig in i det nya systemet,
synes deraf, som skulle något egentligt gagn af utsträckt tid för
öfvergången icke vara att förvänta. Allt detta oaktadt, vill jag
likväl tillägga, att jag visst icke skall påyrka votering för frå¬
gans afgörande, om det ock är min mening, att Utskottets förslag
borde bifallas oförändradt.
Herr Anders Svensson: Då jag har den uppfattning, att
antagandet af detta system kommer att medföra en mängd svå¬
righeter af mångahanda slag, större än vi nu kunna beräkna, så
är det klart att jag önskar, att öfvergångstiden blifver så lång
som möjligt.
Eu annan talare har önskat att tiden måtte framskjutas till
år 1900. För min del skulle jag helst se, att systemets ovilkor¬
lig^ efterlefnad blefve uppskjuten ända till år 2000. Då jag
naturligtvis för det närvarande icke kan hoppas något sådant,
skall jag inskränka mig till att yrka bifall till reservanternes
förslag.
Herr Danielsson: Äfven jag var eu ibland dem, som i sin
mån sökte förekomma det beslut, genom hvithet Kammaren härom-
Fredagen deri 5 Maj.
U
V.o 54.
dagen lemnade sitt bifall åt det af Utskottet uti första punkten af dess
föreliggande utlåtande framstälda förslag. Det är sålunda klart, att
jag nu önskar att öfvergångstiden från det gamla till det nya syste¬
met måtte blifva så lång som möjligt. Men jag ber att få fästa upp¬
märksamheten derpå, att i händelse det af Herr Lyth framstälda
yrkande nu blir af Kammaren bifallet, kan icke det slutliga resul¬
tatet, blifva antagande af reservanternes förslag. Det tillkommer
nemligen Lag-Utskottet att sammanjemka Första Kammarens be¬
slut med Andra Kammarens, i händelse dessa utfälla olika. Nu
innehåller emellertid Utskottets, af Första Kammaren bifallna för¬
slag, att öfvergångstiden skulle räcka 7 år, hvaremot, som kändt
är, reservanterne föreslagit tiden till 12 år. Om sammanjemkning
härom komme att ske, utgör medeltiden häraf 9 år. Är det
således Kammarens mening, att få den af reservanterne föreslagna
tiden af 12 år att blifva antagen, torde berörda siffra numera
höra sättas något högre, så att Lag-Utskottet vid en blifvande
sammanjemkning kan få tiden till 12 år. Med anledning häraf
yrkar jag, att den i reservationen förekommande siffran 1889 måtte
förändras till 1893; ty i händelse reservationen blefve antagen
med denna förändring, skulle vid en sammanjemkning resultatet
blifva, att öfvergångstiden blefve bestämd till 12 år, då jag nem¬
ligen antager, att Lag-Utskottet komme att gå en medelväg emel¬
lan båda Kamrarnes beslut.
Herr Berg: Ehuru jag för min del icke tror, att nödvändig¬
heten påkallar en alltför lång utsträckning af den tid, efter hvars
utgång ifrågavarande författning ovilkorligen skall tillämpas, och
ehuru jag jemväl är öfvertygad derom, att de, Indika icke förut
ega kännedom om det nya metersystemet, icke komma att under
den tid, som förflyter till dess lagen träder i full verksamhet,
sysselsätta sig med inlärande af systemet, utan uppskjuta detta
till dess .sj elfva tillämpningen deraf ifrågakommer, vill det likväl
synas, mig icke heller vara skäl att motsätta sig de önskningar,
som i frågan uttalats af de representanter, Indika talat mot för¬
slaget, och jemväl af en del bland dem, Indika uppträdt för det¬
samma, att nemligen öfvergångstiden måtte blifva något mera
utsträckt än Utskottet föreslagit. Af detta skäl instämmer jag
uti det af Herr Lyth framstälda yrkande.
Å andra sidan torde det icke heller vara fullt lämpligt, att
Kammaren utsträcker tiden ännu längre, enär detta skulle i det
närmaste se ut. som om man ville taga tillbaka ett en gång fattadt
beslut.
Herr -Jons Pehrsson: Då jag instämmer uti det af Herr
Lyth framstälda yrkande, är det klart, att jag gerna kunde låta
dervid förblifva. Men med anledning af ett par ärade talares på¬
ståenden, att hela detta nu antagna förslag komme att förfalla,
derest vi icke nu antoge Utskottets förslag, ber jag att få i min¬
net återkalla, hurusom det rätt ofta inträffat, att vederbörande
Ang. det metri¬
ska matt- och
viqtsystemet.
(Fort».)
N:o 54.
12
Fredagen den 5 Maj.
Ang. det »»eo-i-Utskott framlagt för den ena Kammaren ett förslag om att, med
ska mått- och frånträdande af sitt i en fråga fattade beslut, biträda Medkam-
t,5(dortT)C( marens beslut i samma fråga. Om nu Kammaren beslutar i öfver¬
ensstämmelse med reservationens innehåll, så hoppas jag, att
Medkammaren och de, hvilka ifrat för förslagets antagande, icke
må bruka sin makt derhän, att de söka alltför brådstörtadt
införa förslaget såsom ovilkorligen gällande. Efter mitt förme¬
nande är förslagets antagande den största olycka, som drabbat
Sverige efter det nya statsskickets införande. Ty det icke alle¬
nast medför en rubbning i det enskilda lifvets alla förhållanden,
utan har tillika, att jag så må uttrycka mig, beröfvat oss en stor del
af vår nationalitet. Det innehåller nemligen icke ett enda svenskt
ord, och icke heller finnes deruti en pinal af vare sig mått, mål
eller vigt af beskaffenhet att kunna gagnas, att en jemförelse der¬
med kan anställas emellan det gamla och det nya systemet. Det
enda skäl, man kan med något fog åberopa, är att det kommer
att förskaffa en del personer inkomster genom det arbete, de deri¬
genom erhålla att tillverka nytt, då intet af det gamla vigt, mått
eller mål kan begagnas. Att landtmätare, som äfven äro justerare,
ifra för förslaget är ursäktligt; men att våra landtman äro så¬
dana ljushufvuden, förstår jag icke. Mig synes, att man åtminstone
borde gå så långt, att man lemnade folk i frihet att begagna sig
af det gamla eller nya systemet efter eget godtfinnande, ty detta
torde icke vara för mycket begärdt. För min del skulle jag så¬
ledes helst vilja hafva bort första raden af mom. e, så att lydel¬
sen blefve: “hvar och en enskild må kunna i handel och rörelse
använda, efter eget godtfinnande, de hittills gällande eller de nya
måtten och vigterna o. s. v.“ Det torde emellertid numera icke
löna mödan att tala i saken, men jag ber herrarne likväl att
icke gå för våldsamt till väga med det nya systemets införande
till ovilkorlig efterrättelse.
Jag har emellertid intet annat yrkande att framställa, än det,
hvari jag nyss instämt.
Herr Ola Månsson: Af Kammarens protokoll för i förgår
framgår, att jag icke medverkade till det beslut, som då fattades
i meterfrågan, och det torde derföre icke förefalla någon under¬
ligt, om jag icke heller nu vill påskynda tillämpningen af det
antagna systemet. Den talare, som nu i dag öppnade diskussio¬
nen härom, yttrade, att vi skulle liksom fordom Israels barn få
vandra en lång tid i mörker, innan vi kommo fram till meter¬
systemets förlofvade land. Jag för min del tror att, likasom
40 år för nämnda folk åtgick på vandring i öknen, äfven vi be¬
höfva en lika lång öfvergångstid för att blifva beredda för sy¬
stemets tillämpning i allmänhet. Dock lära väl de som frambringat
detta beslut, och vid synrandens tjerran i perspektiv se det för¬
lofvade landet, för sig anse pröfningstiden vara för lång med 40
år, och då eu annan omständighet i viss mån dertill lemnar an¬
ledning, synes det mig, som det icke skulle vara olämpligt att be-
Fredagen deri 5 Maj.
Jr.o 54.
xa
stämma tiden till år 1900, då vi liktidigt med högtidlighållandet Ang. det medi¬
at början af det tjugonde århundradet efter den kristna tidräknin-ska matt' och
gen, äfven kunde få osökt anledning äfven fira en fest med anled- '
ning af metersystemets införande i vårt land.
Jag yrkar derföre att tiden bestämmes till år ett tusen nio
hundra.
Herr Hans Andersson i Bringåsen instämde uti Herr Ola Måns¬
sons yttrande.
Herr Oart Aron Jönsson: Som jag icke yttrade mig. när
frågan om metersystemets antagande var före, ber jag att nu få
tillkännagifva, att jag tillhörde de 71 enfaldige inom Kammaren,
som ansågo det vara hvarken nödigt eller nyttigt att få detta sy¬
stem infördt. Nu har jag bort att derå af dem, som ifrigast på¬
yrkade systemets införande, vilja hafva tiden, efter hvilken det¬
samma skulle börja att tillämpas, mer eller mindre utsträckt. Jag
kan icke finna det ringaste skäl derför. Ty om det verkligen, så¬
som dessa herrar förmenade, är för landet både nödvändigt och
nyttigt att metersystemet blifvit infördt, hvarföre böra vi då icke
med det allra första börja att tillämpa detsamma. Mig förefaller
det, som. i händelse detta system är så särdeles förträffligt och
om det, såsom en talare på malmöbänken uttryckte sig, skulle
hafva varit rent af vådligt för landet, om icke systemet blifvit
antaget, vi icke böra uppskjuta med dess tillämpande, utan ju förr
dess hellre börja dermed. Detta påyrkande att för en längre tid
uppskjuta systemets tillämpande har mycken likhet med något, som
härom dagen egde rum inom Kammaren. Vi beviljade då 10 millio¬
ner kronor att användas till låneunderstöd åt enskilda jernvägs-
företag, men när frågan blef om vilkoren, hvarunder dylikt under¬
stöd skulle få åtnjutas, uppstälde man sådana, som voro nära nog
oantagliga. Ungefär sådant är äfven nu förhållandet. Sedan man
antagit systemet, vill man så länge dröja med dess tillämpning,
att det snart sagdt kan sägas, att någon sådan aldrig kommer i
fråga. Jag har icke en så stark blick för framtiden, som dessa
herrar, hvilka påyrkade metersystemets införande, men jag har
min blick fästad på det förflutna, och det visar mig att vi aldrig
någon längre tid fått behålla ett antaget system, utan måst låta
detta lemna ram för ett annat. Och det skulle ju kunna inträffa,
att i en icke så aflägsen framtid vi beslutade oss för att antaga
ett nytt system, t. ex. det engelska. England är ett land, med
hvilket vi stå i nära beröring, och jag skulle icke alls hålla det
för otroligt, att det väcktes fråga om införandet af det system, som
begagnas i detta land. Min åsigt är således den att vi ju förr
dess hellre skola börja med systemets tillämpning, men jag skall
dock icke göra något särskildt yrkande.
Herr Aug. Pettersson: Då frågan om metersystemets an¬
tagande häromdagen afgjordes, tillhörde jag minoriteten. Be¬
träffande den nu föreliggande frågan, anser jag att den tid, från
X:o 54.
Fredagen den 5 Maj.
Ang. detmetri- hvilken systemets tillämpning skall taga sin början, bör fram-
*kiat?s något längre än Utskottet föreslagit. Tv, på sätt af flere
(Forts.) föregående talare blifvit påpekadt, torde det behöfvas eu ganska
lång tid innan folket hunnit bereda sig på systemets användande
och lä-a sig de många i detsamma förekommande utländska nam¬
nen, och det torde vara dess mera behöfligt. som för det nya sy¬
stemet och det. hvilket vi nu begagna, icke finnes, vare sig i fråga
om längd, rymd eller tyngd, någon gemensam enhetspunkt, som
kunde lätta öfvergången från det ena till det andra. Jag får för¬
denskull förena mig med Herr Danielsson om hans förslag att, för
den händelse ett sammanjemkningsförslag, till följd deraf att
begge Kamrar ne stannade i olika beslut, kommer till stånd, vi
bestämma tiden sådan, att den genom en sådan sammanjemkning
kunde blifva densamma, som reservanterne föreslagit.
Herr Hjelm: Jag skall fatta mig helt kort, men herrarne
torde ursäkta, att jag anser frågan vara af sådan vigt, att jag
bör yttra några ord i densamma. Allmänt tyckes man vara af
den åsigt, att äldre personer icke komma att lära sig det nya sy¬
stemet, och äfven jag delar denna åsigt. Derjemte tyckes man
vara ense om att det hufvudsakligen är med folkskolans tillhjelp,
som det yngre allmoge-slägtet skall lära sig systemet. Jag ber
då att lå fästa uppmärksamheten uppå, att det icke torde gå så
fort, utan behöfvas några år innan folkskolan kommer sig i ord¬
ning med att meddela denna undervisning. Det är derföre enligt
min tanke åt stor vigt att eu eller annan generation af folksko¬
lans ungdom växer upp och kommer ut i lifvet, innan systemet
tillämpas, ty det är ju helt naturligt att då ungdomen förut kän¬
ner till systemet teoretiskt, skall detta betydligt underlätta öfver¬
gången i praktiken.
En annan sak åt vigt är äfven att öfvergången från det gamla
systemet kommer att medföra så stora kostnader för affärsmännen
och äfven andra klasser i riket och man bör väl äfven fästa något
afseende på att dessa personer icke genom eu allt för snar för¬
ändring af mått, mål och vigter måtte tillskyndas alltför stora kost¬
nader. Jag förenar mig derföre med Herr Danielsson.
Herr Sjö: Då Kammaren i Onsdags beslöt sig för att an¬
taga och införa det så kallade metersystemet, kan jag icke annor¬
lunda än med ledsnad emotse den dag, då detta system skall
tillämpas i vårt land och det nuvarande mått-, mål- och vigtsyste¬
met förvisas all verldens väg. I stället för detta påtrugas oss nu
genom Riksdagens beslut detta metriska system, som skall blifva
mycket svårt för vårt folk att begripa och dessutom förenadt med
störa kostnader för såväl staten som enskilda genom de nya mått,
mål och vigter som måste inköpas. Jag förenar mig med dem,
som yrkat afslag å Utskottets förslag och bifall till Herr Ribbings
reservation, på det att vi under den der föreslagna tid af 13 år,
som ansetts nödig, innan det nya systemet kommer att tillämpas,
måtte kunna hafva tillfälle att sätta oss in i detta system, b vilket
Fredagen den 5 Maj.
15
N:o 54.
•val icke torde blifva så lätt som jag hör att flertalet inom denna Ang. det metri-
Kammare förestält sig, äfven som för att kunna anskaffa de nya ska måu~ och
mått, mål och vigter som erfordras. '^(ForfaT*'
Herr Åke Andersson: Det är med anledning af Herr Jöns
Pehrssons yttrande, jag nu begärt ordet. Han förespådde nemli¬
gen svenska folket stora olyckor genom antagande af detta system,
men för min del får jag säga att jag tror, att om icke några större
olyckor komma att drabba svenska folket än de som härigenom
skola uppkomma, är det icke mycket att beklaga. Här hafva så
många af de talare, som förut haft ordet, yttrat att de röstat emot
antagandet af det nu föreslagna metriska systemet, att jag tår
tillkännagifva att jag röstat för detsamma. Då det vid föregående
riksdag var fråga om aflåtande till Kongl. Haj:t af en skrifvelse
i detta ärende, röstade jag för detta och derför har jag äfven nu
röstat för det metriska systemets införande. Jag gjorde detta
hufvudsakiigast af det skälet att, ehuru Norrmännen icke ville an¬
taga det nya skandinaviska myntsystemet, så gingo de oss i denna
fråga likväl i förväg, och derför tyckte jag att vi borde visa oss
tillmötesgående. Såväl erfarenheten som historiens vittnesbörd
har visat och skall allt framgent visa att inbördes tillmötesgående
folken emellan alltid haft mycket göda följder med sig.
t\ ade icke reservationen med hänsyn till öfvergångstiden varit
ifrågasatt, skulle jag kanske ändå icke nu hafva yttrat mig, oak¬
tadt Jöns Pehrsson uppkallat mig. Men erfarenheten har också
visat att nya lagar och nya system ofta hos den stora allmänhe¬
ten väckt obehagliga känslor till eu början, ehuru folket efter vi¬
dare besinning och sedan de nya lagarne och systemen eu tid
tillämpats insett att de vant göda och nyttiga. Så var ju t. ex.
förhållandet med den nya myntläkningen och ehuru denna fråga
kanske blir något svårare för folket i allmänhet, så tror jag än¬
dock att utgången skall visa samma resultat.
Dessa vidfogade reservationer hafva genom tidningarne också
kommit till allmänhetens kännedom och derför anser jag att vi
böra taga deri längst föreslagna öfvergångstiden, nemligen reser¬
vanternas, hvithet ock med hänseende till handlande och affärsman
kan hafva sina fördelar, emedan de under en längre tid kunna be¬
gagna sig af de gamla måtten, målen och vigterna. Jag får såle¬
des yrka bifall till den af Herr Ribbing med flera vid betänkandet
fogade reservation.
Herr Härs Johan Larsson: Sista plenidagen hafva vi be¬
slutat att i vårt land införa något, som skall komma det svenska
folket att tänka sig före, och jag tror icke att det skall gå så lätt
med införandet af detta metriska system som man inbillat sig.
Man säger visserligen att det skall gå ganska lätt för sig med
hjelp af våra folkskolor, men vi hafva dervid icke tänkt, på att vi
hafva en hel mängd gamla .skollärare, som icke äro för att under¬
lätta några förändringar. Öfver halfva antalet af dessa folkskole¬
lärare äro sådana stockar, att om man äfven gifver dem premier,
N:o 54.
16
Fredagen den 5 Maj.
Ang. det metri- för att de skola besöka seminarierna, så göra de det ändå icke.
sisa matt- oc& jag }jar redan förut instämt med Herr Lytt och dem. som hafva
V‘3{¥mt™)el' samma mening som lian, och gör det fortfarande.
Herr Ola Andersson i Nordanå: Det har återigen börjat
att blifva hett i denna fråga i år, likasom i fjol, då den samma
var före i Kammaren. Man har hört den ena qvickheten — jag
förmodar det varit afsedt att vara qvickt - aflösa den andra: man
har hört flera yttranden, i hvilka legat ej blott klander mot olika
tänkande, utan äfven hån, och detta har jag funnit vara mindre
tillbörligt. Jag hemställer om det icke vore lämpligast, att vi visa
hvarandras åsigter aktning samt att vi i frid och lugn afgöra den
fråga, som nu är föremål för pröfning. För min del är jag be¬
redd att rösta för Utskottets förslag i detta fall, men jag har
ingenting mot om Kammaren vill något längre utsträcka den tid,
inom hvilken det gamla systemet må få användas.
Herr Carl Ifvarsson: Denna fråga är enligt mitt förmenande
af den vigt, att ingen af de frågor, som genom Kongl. Maj:ts och
Riksdags gemensamma beslut under det nya representationsskicket
blifvit afgärda, haft en så genomgripande inverkan på samhället.
Den kommer utan tvifvel att bereda allmänheten många olägen¬
heter och att derigenom väcka hos folket mycket missnöje. Så¬
ledes torde det icke vara utan skäl att vi tänka på att gå var¬
samt till väga, när det rör eu sådan fråga. Den har, såsom eu
talare omnämnde, helt hastigt dykt upp på allvar för ett år sedan,
i år antagits, och nu är det fråga om att bestämdt besluta, när
det nya systemet skall tillämpas, men dervid torde vi böra iakt¬
taga mycken försigtighet, ty den nya lagstiftning, som nu är på
väg att införas, är, såvidt jag kunnat finna, ganska oförberedd
och jag tror icke att många inom hela landet hafva ens hört talas
om hvad frågan egentligen rörer. Af denna anledning är det ju
alldeles nödvändigt att man får tid på sig att bereda sig till an¬
tagande af detta nya system. Det är fråga om att införa ett
nytt system, för hvars begagnande man måste lära sig en mängd
termer på ett utländskt språk och att göra en mängd jem¬
förande uträkningar, till hvilka det erfordras att begagna sig
af vidlyftiga bråktal, hvilket icke så lätt låter sig göra af eu
stor mängd bland folket. Det är vidare fråga om att anskaffa
nya mått, mål och vigter, något som icke heller är så lätt verk-
ställbart, hvarföre äfven med afseende derpå det torde vara skäl
att icke gå alltför brådstörtadt till väga. Således anser jag det
vara välbetänkt om man uppskjuter den tid, vid hvilken det nya
systemet nödvändigt skall begagnas, så länge som möjligt. Der¬
före skulle jag, såsom herr Lyth nyss yttrade, helst se att det
dröjde till 1900-talet innan detsamma komme att tillämpas, men
måhända skulle ett sådant beslut skäligen kunna anses såsom ett
narrspel af Riksdagen, sedan förslaget blifvit af majoriteten god-
kändt. Alltså ehurir jag icke anser det beslut, hvarigenom för¬
slaget antogs, rigtigt välbetänkt, tror jag likväl att man får taga
saken sådan den är. Måhända är det bäst att antaga det af
Fredagen den 5 Maj.
17
N:o 54.
herr Lyth gjorda yrkande; kortare öfvergångstid vill jag icke till - Am/. dei metri-
styrka. Aa mått- och
År det meningen att Kammaren, icke vill bestämma den tid.
inom hvilken metersystemet skall begynna tillämpas, längre än '
reservanterne föreslagit, då skulle jag önska, att Kammaren stode
fast vid det förslaget och icke gåfve antydning om att den kunde låta
jemka med sig, ty vill man låta en jemkning ske, då anser jag det
vore mycket bättre att taga steget ännu längre ut än reservanterne
föreslagit. Jag anser mig derföre kunna förorda reservanternes af
Herr Lyth förordade förslag, men under förutsättning att man icke
låter jemka med sig det aldra minsta. Om det deremot är Kammarens
mening att låta jemka med sig äfven på detta, då tycker jag att
Kammaren så gerna kan antaga Utskottets förslag" ty ett eller
par år mera eller mindre lönar det knappast mödan att göra
mycket väsen af. Det är i alla fall enligt min mening alldeles
olämpligt att, då man ej går längre, än man egentligen vill gorå,
säga på förhand att man skall vara beredd att jemka på beslutet
För min dei får jag säga, att, när jag betrakta!' reservanternes förslag
såsom bättre än Utskottets deruti, att det medger någon längre tid
innan systemet skall tillämpas, så vill jag äfven förklara att, om det
förstnämnda antages inom Andra Kammaren, och Lag-Utskottet,
till följd af Kammarens olika beslut, skulle inkomma med förslag-
till nedsättning i den af Andra Kammaren beslutade anståndstich
jag icke vill lemna min röst till ett sådant sammanjemknings-
förslag.
Jag vill dessutom antaga, att en utsträckning i denna tid är
önskvärd, icke allenast för folket i allmänhet utan äfven för den
som framkallat och framstält förslaget. Jag skulle önska, att icke
allt för stor ovilja måtte drabba de män, som stå bakom, ty om
också representationen kan anses hafva framkallat regeringens
proposition, så är det dock regeringen som först och främst blir
föremål för klander, om icke ett nödigt uppskof med förslagets
genomförande stadgas. Jag skulle önska att regeringen icke°må
anses hafva tagit ett förhastadt steg då den framlade detta förslag
och att vid detsammas genomförande den vördnad och det för°
troende, som jag tillönskar regeringen, icke må förspillas. Äfven
af denna anledning är det, som jag yrkar att ett uppskof må be¬
viljas, så långt som möjligt, och det minsta man i detta hänse¬
ende kan gorå är då att utsträcka tiden så långt, som reservan¬
terne föreslagit.
Herrar J^vedvicson, Anders Ang. A /iderson, Norén. Smedberg och
Hubinette förenade sig uti detta anförande.
Härmed var öfverläggningen slutad. Under densamma hade
yrkats dels bifall till Utskottets hemställan i oförändradt skick
och dels bifall till hvart och ett af de särskilda ändringsförslag,
herrar Lyth och Danielsson framstält. Efter upptagande af dessa
meningar, gaf herr Talmannen, enligt dem, propositioner och för¬
klarade sig anse röstöfvervigt förefinnas för bifall; till Herr Lyths
Andra Kammarens Prof, 1876. N:o 54. 2
N:o 54.
18
Fredagen den 5 Maj.
Ang. det mctri- förslag. Som votering emellertid begärdes, blef, sedan till kontra¬
st® matt- proposition antagits yrkande på bifall till Utskottets hemställan
“^(FortsT’ i oförändradt skick, en omröstningsproposition af följande lydelse
nu uppsatt, justerad och anslagen:
Den, som bifaller hvad Lag-Utskottets hemstält under litt. b)
i sista stycket af Utlåtandet N:o 36 med förändring af årtalet
“1883“ till “1889“ röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har Kammaren bifallit Utskottets förslag i oför¬
ändradt skick.
Omröstningen företogs och visade 99 ja mot 59 nej; i följd
hvaraf Kammaren besluta enligt ja-propositionen.
Mom. c.
Herr Lyth yttrade: Jag skall endast anhålla att få fram¬
ställa yrkande derom, att herr Ribbings reservation i motsvarande
punkt "måtte af Kammaren bifallas.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, biföll Kammaren
Herr Lyths yrkande; och hade således Utskottets förslag antagits
med förändring af årtalet “1883“ till “1889“.
Mom. tl.
Herr Lyth anförde: Äfven här ber jag att få framställa ena¬
handa yrkande, som jag nyss gjorde, nemligen att Kammaren ville
bifalla herr Ribbings reservation i motsvarande punkt.
Vidare yttrades ej. Enligt herr Lyths yrkande, biföll Kam¬
maren Utskottets hemställan med den af herr Ribbing föreslagna
förändring af årtalet “1882“ till “1888“.
Mom. tf.
Herr Lyth begärde åter ordet och yttrade: Äfven här an¬
håller jag att få göra samma yrkande som vid nästföregående
moment.
Öfverläggningen förklarades slutad; hvarefter, i öfverens¬
stämmelse med Herr Lyths yrkande, Utskottets förslag bifölls med
den förändring, att årtalet “1883“ \rtbytes mot “1889“.
Mom. f.
19
Fredagen den 5 Maj.
N:o 54.
Herr Tj~vf.li anfrierip ■ .Torr onViållov ott tolnn “1QQ1 .....1. 1oonu > ______
Kammaren biföll Utskottets hemställan i förevarande moment
med förändring af årtalet “1882“ till “1888“.
Mom. g. och h.
Mom. i.
Ordet lemnades till
Herr Lyth, som nu yttrade: Jag ber att få framställa yr¬
kande derom att den bestämmelse, som i motsvarande punkt
af herr Eibbings reservation förekommer, måtte af Kammaren an¬
tagas.
Herr Dofsén: Jag föreslår, att i den skrifvelse, som i detta
ämne kommer att till Kongl. Maj:t aflåtas, måtte intagas följande:
“Att. Kongl. Maj:t täcktes anbefalla dess Vetenskapsakademi,
att i de små almanackorna för de tre nästkommande åren 1877,
1878. och 1879 införa en populär afhandling om metersystemets
förhållande till det nuvarande svenska mått- och vigtsystemet.
På detta mitt yrkande vågar jag vördsamt hos herr Talmannen
anhålla om proposition.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gåfvos pro¬
positioner så väl på bifall till Utskottets förslag i oförändradt skick,
som ock på hvart och ett af de olika yrkanden, Herrar Lyth och
Dofsén framstäf; och enär propositionen på bifall till Herr Lyths
förslag blef med öfvervägande ja besvarad, hade Kammaren alltså
bifallit Utskottets hemställan med ändring af årtalet “1883“ till
Herr Helander yttrade: Innan Kammaren öfvergår till
annat ärende, anhåller jag att nu, efter slutbehandlingen af frågan
om metersystemet, utan tvifvel eu af de vigtigaste frågor som
under min riksdagsmannatid förekommit, få i protokollet antecb-
nadt, att jag, i anseende till den sena tiden på natten till sist-
lidne gårdag då afgörandet skedde, och den då i Kammaren rå¬
dande otåligheten, samt vid det förhållande att Medkammaren
redan fattat beslut i ärendet, icke ansett mig böra upptaga tiden
med försök att i en och annan del åstadkomma ändring i hvad
Utskottet föreslagit och Medkammaren bifallit, der saken ej
gällde något af mycket framstående vigt. Till hvad jag här
nämnt anser jag mig ock böra lägga några ord med anledning
i de____ r___________ ____j_______
Herr Ribbings reservation är föreslaget.
[jo, saui, i . ..........
vigtsystemet.
(Forts.)
Biföllos.
jf;© 54. 20 Fredagen den 5 Maj.
Ang. det metri- af Riksdagens fattade, åt mig icke biträdda beslut i 6:te punkten
ska mått- och att omjustering af mått och vigter i allmänhet icke skall egarum
'igtg/stmtf. 0£tare än hvart tredje år. Jag bär vid föregående tillfällen nämnt
att man måste bereda sig derpå, att metersystemets antagande
skall medföra ganska ansenliga utgifter, så val för det allmänna
som för enskilde. T förhållande till nyttan för framtiden af ett
universel mått- och vigtsystem, hvartill man närmade sig genom
antagande af metersystemet, har jag ansett uppoffringarne i eko¬
nomiskt hänseende, såsom öfvergående, vara af underordnad be¬
tydelse, desto hellre, som äfven motståndarne medgifva att sy¬
stemets antagande endast vore en tidsfråga. Men under sådant för¬
hållande har det synts mig desto angelägnafe att icke öka olägen¬
heterna af öfvergången och den stora allmänhetens uppoffringar
genom ett stadgande om omjustering endast hvart tredje år,
hvilket, enligt min tanke, helt säkert leder till uppoffringar vida
öfverstigande de nyssnämnda, samt desto betänkligare, som de
blifva, icke öfvergående, utan stadigvarande.. Utan tvifvel skall
man i sinom tid, dä verkningarne hunnit blifva kända, åberopa
här anmärkta förhållande, såsom en följd af metersystemets anta¬
gande och utaf detsamma härflytande, till stöd för motståndarnes
åsigt om förderfligheten af denna betydande reform. Det är
hufvudsakligen af denna anledning som jag nu begärt ordet för
att få belysa detta förhållande och visa huru dermed rätteligen
hänger tillsamman. Det kan visserligen icke bestridas att beslutet
om omjustering blott hvart tredje år sammanhänger, med beslutet
om metersystemets antagande; men det förhåller sig icke.så att
dylik, mera sällan återkommande omjustering är oskiljaktig från
samma system, med hvilket den ingenting har att skaffa; något
som jag ock redan vid remissen af den Kongl. propositionen vi¬
sade, och ber att nu få återupprepa. Hvar och eu lärer lätt
inse att, om det verkligen vore rigtigt att omjustering sker endast
hvart tredje år sedan metersystemet kommit till full tillämpning,
det varit mycket origtigt, eller åtminstone onödigt, att omjustering
härförut och ännu skett och sker årligen. Metersystemet innebär och
kan icke innebära större säkerhet än vårt nuvarande mot mål-
kärls och vigters slitning och vårdslösa handtering. Det nu, be¬
klagligen, tillagda ifrågavarande stadgandet om omjustering härrör
endast af den tillfälliga åsigten.om dess tillfyllestgörande, hvilket
således icke har sin grund i sjelfva systemet eller dess tillämp¬
ning. Jag anser det vara af vigt att få denna min mening i
protokollet förvarad.
§ 5.
Anmäldes och bordlädes följande inkomna ärenden:
Stats-Utskottets Memorial N:o 71, med förslag till de stad-
ganden angående Riksgäldskontorets skulder och fordringar, som
höra införas i det nya reglementet för detta verk:
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 10. i anledning af Kam-
Lördagen den 6 Maj.
2]
N:o 54.
rarnes skiljaktiga beslut i vissa delar af Utskottets Betänkande
N:o 3 ock Utlåtande N:o 6, angående stämpelpappersafgiften;
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38, i anledning af väckta mo¬
tioner åsyftande ändring i Kongl. Förordningarne den 21 Mars
1862 om kommunalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i
stad, om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd; samt om
landsting; och
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o
13 (i samlingen N:o 40), i anledning af erhållen återförvisning af
2:dra punkten i Utskottets Utlåtande N:o 3. rörande herr A. P.
Linds motion i hvad den angår frågan om ömsesidig hemortsrätt
i Sverige och Norge.
Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan
för nästa sammanträde.
S 6.
Föredrogos och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riks¬
dagens underdåniga skrifvelser:
N:o 25, angående de i 63:dje paragrafen Regeringsformen före-
skrifna kreditivsummor;
N:o 26, angående Vesterås Domkyrkokassas befriande från
erläggande af ränta och amortering å ett år 1858 beviljadt stats¬
lån; och
N:o 27, angående beviljade statsbidrag till vägars anläggning,
bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer äfvensom
sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag.
Kammarens ledamöter åtskiljdes bl. 1j24 e. m.
In fidem
Gu g taf Wes Ida It l.
Lördagen den 6
Kl. 10 f. in.
§ I-
Justerades de i Kammarens sammanträden den 29 nästlidne
April förda protokoll, äfvensom protokollsutdrag rörande Kamma¬
N:o 50.
22
Lördagen den 6 Maj.
rens i anledning af Lag-Utskottets utlåtande Nio 86 under den 8
och 5 i denna månad fattade beslut.
§ 2.
Sedan Riksdagen båda Kamrar föreliaft och godkänt de uti
Stats-Utskottets Memorial N:is 66, 68 och 69 föreslagna voterings-
propositioner, rörande åtskilliga frågor, deri Kamrarne fattat stri¬
diga beslut, och denna dag blifvit bestämd för omröstning öfver
de olika besluten, så anstäldes nu dessa omröstningar, enligt nedan
intagna voteringspropositioner, i följande ordning, nemligen:
lista omröstningen.
(Enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 66, punkt. 2:0).
Den, som vill, att följande förslag till aflöningsstat för Stats¬
kontoret
(Verkets chef .....
(En tredje gradens
j tjensteman.........
(Två dito...............
En andra gradens
tjensteman (se-
( kreterare)...........
En första gradens
| tjensteman (stäm-
| pelpapperskassör
En dito (kassör)..
Tio dito (bokhål-
! lare, registrator,
j notarie!.............
'Till vikariat, ren-
i skrifning, flitpen¬
ningar och till-
: fälliga biträden.
En förste vakt-
! mästare...............
iEn vaktmästare ..
Fem dito
Lön.
I Tjenstgö-
ringspen-
ningar.
! Arfvoden
j och miss-
j räknings-
| pennin gar. I
Summa
kronor.
6,200 -( 2,800-
4,400-
8,800i-
2,0001-
4.000
3.000 — 1.500
1,600—
1,6001—
; 1,200;-
1,200-
6,400
12,800
4,500
16,000—|12,000j-
500—: 3,300.
i i 2,800:
128,000'-
i 15,0001-
800
500
2,500
300(-
300(-
1,500[-
15,000-
1,100-
800;
4,000i-
9,000 —
; | Efter fem är kan
I >lönen höjas med
IJ 600 kronor.
Efter fem år kan
lönen höjas med
500 kronor och
efter 10 år med
ytterligare 500
kronor.
Summa:45,400—!26,800— 15,500;—(87,700 -
}Efter fem år kan
lönen höjas med
100 kronor.
må af Riksdagen godkännas och i följd deraf Statskontorets å
sjunde hufvudtiteln upptagna ordinarie anslag, 92,600 kronor, till
87,700 kronor nedsättas;
Lördagen den 6 Maj.
23 Ji:o 54-,
att Riksdagen må på extra stat för år 1877 anvisa ett belopp
af 21,600 kronor, att enligt Kong!. Maj:ts nådiga disposition an¬
vändas för genomförande af Statskontorets förändrade organisa¬
tion; ocli
att Riksdagen, med gillande i öfrigt af de utaf Kongl. Maj:t
föreslagna vilkor för de nya löneförmånernas åtnjutande, må för
2:dra momentet antaga följande förändrade lydelse: “att de med
hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras en¬
dast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller
åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från
tjenstgöringen befriad, utgå till den, som tjensten förrättat";
röstar
J a:
Den. det ej vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen beslutat, att Statskontorets ordi¬
narie anslag skall bibehållas vid sitt nuvarande belopp, 92,600
kronor; att på extra stat för år 1877 skall anvisas 16,300 kronor
till dyrtidstillägg för embets- och tjensteman inom nämnda em¬
betsverk; samt att till provisorisk förstärkning af dess personal
skall likaledes på extra stat för år 1877 beviljas 7,400 kronor.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt eu sedel af-
lagd och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren
ingått, att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 157 Ja och 32 Nej.
Den omlastning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 73 Ja och 51 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster eller 157 Ja
och 32 Nej, sammanräkningen visar 230 Ja och 83 Nej; och hade
alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfver¬
ensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
2 tära, omröstningen-
(Enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 68, punkt. 2:o.)
Den, som vill bifalla Kongl. Maj:ts nådiga framställning om
anvisande för år 1877 af ett extra anslag å 2,400,000 kronor till
byggande af krigsfartyg, röstar
Ja;
Nej;
Den, det ej vill, röstar
N:o 54. 24
Lördagen den 6 Maj.
Vinner Nej, har Riksdagen Kongl. Maj:ts förevarande nådiga
framställning i den mån bifallit, att ett extra anslag af 1,700,000
kronor för år 1877 anvisats till byggande af sådana krigsfartyg,
som kunna med denna anslagstillgång fullbordas.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel af¬
lägg och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren
ingått, att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 48 Ja och 143 Nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 75 Ja och 49 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster eller.48 Ja
och 143 Nej, sammanräkningen visar 123 Ja och 192 Nej; och
hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
(Enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 69, punkt. 2:o).
Den, som vill bifalla Kongl. Majds nådiga framställning der¬
om, att de häradshöfdingar, som på den vid riksdagen 1874 be¬
slutade löneregleringen lidit förlust öfverstigande 500 kronor, måtte
tillerkännas från och med år 1876 och så länge de innehade samma
domsaga en personlig ersättning å allmänna indragningsstaten
för hälften af förlusten, sådan den funnes i en till Justitie¬
departementet ingifven tabell upptagen, dock så att ersättningen
jemnades till närmaste tiotal under hälften samt ej i något fall
linge uppgå till mer än 2,000 kronor årligen, röstar
Vinner Nej, har berörda nådiga framställning icke vunnit
Riksdagens bifall.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel af-
lagd och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren
ingått, att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning, och utföll omröstningen med 52 Ja och 132 Nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammarens samtidigt anstäld, hade utfallit med 76 Ja och 48 Nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster, eller 52 J-a»
3: dj e otur ös in ingen.
Den, det ej vill, röstar
Lördagen den fi Maj.
25
\’:o 54.
och 1B2 Nej, sammanräkningen visar 128 Ja och 180 Nej; och
hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i
öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
4:äje o mrös tningen.
(Enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 69, punkt. 3:o.)
Den, som vill bifalla Kongl. Maj:ts nådiga framställning der¬
om, att nedan nämnde embets- och tjensteman, som vid reglering
af flottans civilstat blifvit öfvertalige, måtte uppföras å allmänna
indragningsstaten till åtnjutande af de aflöningsförmåner, som en¬
ligt stat och förordnanden varit dem tillförsäkrade, nemligen:
Öfverkommissarien Andelös Kristian
Gfasslander.....................................
Varfskommissarien Johan Otto Len¬
man...................................................
Förvaltaren Jakob August Brus-
quini ...............................................
Registrator! Frans Aug. Månsson..
Kammarskrifvaren Berndt Holmer..
Kanslisten Gustaf Adolf Möllersten
med skyldighet för en hvar af dem att, derest han
allmän tjenst, hvarmed lön å stat vore förenad,
emot samma lön svarande afdrag af det aflöningsbelopp, han upp
bure å indragningsstaten; röstar
Nuvarande
lön.
|
Inqvar-
terings-
penningar.
|
Summa.
|
4,500:
|
360: -
|
4,860: —
|
3,000: —
|
96: —
|
3,096: —
|
2,000: —
|
72: -
|
2,072:
|
1,500: —
|
72: —
|
1,572: -
|
800: -
|
36: -
|
836: —
|
SOU: —
|
45: —
|
845: -
|
erhölle annan
vidkännas ett
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har, med afslag å förslaget om Öfverkommissarien
A. K. Gasslanders öfverflyttande på allmänna indragningsstaten,
Riksdagen i öfrigt bifallit Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga
framställning.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt eu sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren in¬
gått, att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 53 ja och 131 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 70 ja och 45 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster eller 53 ja och
131 nej, sammanräkningen visar 123 ja och 176 nej; och hade
N:o .»4,
Lördagen den 6 Maj
26
alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfver¬
ensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
5:te omröstningen.
(Enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 69, punkt. 4:o.)
Den, som vill, att Riksdagen beviljar den för aflidne medicine
doktorno J. E. Åkermans efterlemnade dotter, Anna Magdalena
Erika Åkerman, äskade pension å 200 kronor, att utgå från och
med år 1876 under hennes återstående lifstid, röstar
J a i
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har berörda pension icke blifvit af Riksdagen be¬
viljad.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad,| äfvensom underrättelse från Första Kammaren in¬
gått, att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 100 ja och 83 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 118 ja och 4 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster eller 100 ja
och 83 nej, sammanräkningen visar 218 ja och 87 nej; och både
alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfver¬
ensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
6:te omröstningen.
(Enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 69, punkt. 5:o).
Den, som vill bifalla Kong! Maj:ts nådiga framställning der¬
om, att framlidne Medicinalrådet Carl Ulrik Sondéns enka, Con-
cordia Sondén, född Åkerman, måtte från och med innevarande
år å allmänna indragningsstaten uppbära pension af 600 kronor
årligen, röstar
J a;
Den. det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har berörda nådiga framställning icke vunnit Riks¬
dagens bifall.
Lördagen den (i Maj.
27
Mo 54.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren in¬
gått, att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning oc.h utföll omröstningen med 89 ja och 88 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 112 ja och 10 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster, eller 89 ja
och 88 nej, sammanräkningen visar 201 ja och 98 nej; och hade
alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfver¬
ensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
7: d e o nvi • ö s tning en.
(Enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 69, punkt. 6:o).
Den, som vill, att den för Stailmästaren Carl Gustaf von
Bahr äskade pension må till nedsatt belopp af 1,500 kronor utaf
Riksdagen beviljas, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kong!. Maj:ts nådiga framställning om pen¬
sion för Stallmästaren von Bahr icke vunnit Riksdagens bifall.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren in¬
gått, att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore
fråga, jemväl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande
och uppräkning och utföll omröstningen med 78 ja och 107 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 103 ja och 13 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster, eller 78 ja
och 107 nej. sammanräkningen visar 181 ja och 120nej; och hade
alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt i öfver¬
ensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
§ 3.
Föredrogos, men blefvo för andra gången bordlagda:
Stats-Utskottets memorial N:o 71;
Bevillnings-Utskottets memorial N:o 10;
N:o 54.
28 Lördagen den 6 Maj.
Lag-Utskottets utlåtande N‘.o 38; samt
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o
13 (i samlingen N:o 40).
§ 4.
Ang. skyldighet Skedde föredragning af Lag-Utskottets utlåtande N:o 37, i
anledning af väckta motioner om ändring af gällande stadgande!!
manna vägarÅ fråga om skyldighet att bygga oeh underhålla allmänna vägar
(Ports.’ och broar.
Berörda motioner, af Indika en afgifvits inom Första Kam¬
maren af Herr N. S. volt Kock (motionen N:o 33) oeh sju inom
Andra Kammaren af Herrar A. Bäckström m. fl., Johan Jönsson,
Ber Nilsson, i Kulhult, Avg. Pettersson, C. Magni och C. 1. Bengts¬
son, P. Näsman samt J. F. Carlsson (motionerna N:is 15, 36,
61, 75, 79, BO och 135), hade föranledt Utskottet till den hem¬
ställan:
“att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, dels huruvida icke skyldigheten
att deltaga i vägunderhållet på landet må kunna åläggas all fast
egendom och följaktligen äfven sådan, hvilken, ehvad den tillhör
staten eller enskild person, hittills varit från väghållningsskyl-
flighet befriad, äfvensom bergsbruks-, fabriks- och handelsrörelse,
dels ock kviika verkningar en dylik förändring inom. olika orter
antagligen skulle medföra, samt derefter till Riksdagen aflåta
nådigt förslag till förändrad lagstiftning i ämnet11.
Efter uppläsning af detta förslag, mot hvilket Herr Rihbing
och Grefve Mörner inom Utskottet reserverat sig, anförde
Herr Key: Då jag nu tager till ordet för att yrka afsJag å
Lag-Utskottets föreliggande hemställan, anhåller jag, det Utskot¬
tets herrar ledamöter icke måtte taga illa vid sig för denna min
framställning, ty det är i sanning icke alls min mening att der¬
med uttrycka något underkännande af hvad Lag-Utskottet åtgjort
i denna fråga, för hvilket vi tvärtom hafva allt skäl att vara
tacksamme. Men då emellertid genom en lycklig tillfällighet För¬
sta Kammaren råkat att fatta ett beslut, hvilket till och med i
viss män går längre, än Lag-Utskottets förslag, och då man icke
kan hoppas eller då man åtminstone har allt skäl att vara tvek¬
sam om en liknande tillfällighet skulle ånyo inträffa, derest, till
följd af Kamrarnes olika beslut, frågan nu skulle förfalla, samt
derjemte, genom bifall till det beslut, Första Kammaren fattat, en
skrifvelse i den syftning, flertalet inom denna Kammare länge
önskat och eftersträfva!, verkligen skulle komma att till Kongl.
Maj:t aflåtas, så vågar jag vördsamt yrka, det Kammaren må bi¬
träda det beslut, Medkammaren, på hemställan af dess Tillfälliga
Lördagen den 6 Maj.
29
N:o 54.
utskott N:o 1 i utlåtandet N:o 2, efter votering, dervid den för- An,J- skyldighet
seglade sedeln blifvit öppnad, fattat, nemligen “att Riksdagen °aii-
måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Magt anhålla, det. täck- ,nänna vägar_
tes Kongl. Maj:t uppdraga åt eu komité att utreda, ej blott i hvad (Forts.)
mån och på hvad sätt deltagande i vägunderhållet på landet må
kunna åläggas bruk, fabriker, qvarnar, sågar, allmänna skogar
eller annan fast egendom, som hittills varit från väghållningsbe-
sväret undantagen, äfvensom grufvor, samt med fastighet förenad
industriel rörelse, utan ock kvilka verkningar en dylik förändring-
inom olika orter antagligen skulle medföra, samt att derefter
låta utarbeta och till Riksdagen aflåta nådigt förslag till för¬
ändrad lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets utgörande
å landet1'.
Nu kan visserligen häremot invändas af de mera otålige, att
i Lag-Utskottets hemställan intet finnes nämndt om någon komité
och att genom en sådan kan ärendet fördröjas; men det är icke
något tvifvel om, att icke i allt fall den utredning af frågan, som
Lag-Utskottet förutsätter, skulle blifva verkstäld genom eu komité.
Då nu, som sagdt, Första Kammarens beslut derjemte förunder¬
ligt nog går något längre än Lag-Utskottets förslag, förefinnes
enligt mitt förmenande allt skäl för oss att biträda detta beslut,
helst derigenom, — jag upprepar det, — med säkerhet komme
att afgå en skrifvelse till Kongl. Maj:t, något som ej torde vara
så alldeles gifvet för den händelse Kammaren nu skulle fatta ett
annat beslut. Det är nemligen att befara, det samma lyckliga
tillfällighet som nu icke nästa gång skulle stå till buds, utan att
Första Kammaren då kunde komma att ångra sig och afslå
hvad Andra Kammaren beslutat. På dessa skal tror jagL att de,
som verkligen vilja frågans lösning, böra biträda Första Kamma¬
rens beslut. Derigenom kommer ändtligen att från Riksdagen
till Kongl. Maj:t aflåtas en skrifvelse med angifvande åtminstone
af en del af de grunder, efter hvilka, såsom jag nyss nämnt, fler¬
talet af denna Kammares ledamöter redan länge önskat och hop¬
pats få frågan ordnad.
Häruti instämde Herrar Jemns Andersson, Hven Andersson. Joll-
Erik Johansson, Per Nilsson i Kulhult, Ola Nilsson, Lind, Anders
August Andersson och Nyländer.
Grefve Sparre: Jag är förekommen af Herr Key och instäm¬
mer med honom.
Herr Bäckström: Äfven jag instämmer med Herr Key.
Herr Engman: Äfven jag vill instämma i det af Herr Key
nu framstälda yrkande men jag tillåter mig dock i sammanhang
härmed påpeka ett par omständigheter, som jag hoppas måtte af
den blifvande komitén tagas i beaktande. Den ena af dessa om¬
ständigheter är den, att i Första. Kammarens beslut handlande å
landet helt och hållet fritagits från skyldigheten att deltaga i väg-
N:o 54.
Lördagen den fi Maj.
30
Ang. skyldighet underhållet, hvilket jag för min del anser vara oriktigt. I Första
att bygga och Kammarens skrifvelseförslag står visserligen omnämndt “med fa-
manna vägar, stighet förenad industriel rörelse11, såsom börande i underhållet
(Ports.) deltaga, men på landet finnes en stor del handlande, som icke
hafva någon fastighet, men deremot drifva stor rörelse och som
begagna landsvägarne långt mera än någon jordägare. Jag kan
således icke finna annat, än att det ligger en stor orättvisa i att
helt och hållet befria dessa landthandlande från deltagande i väg-
hållningsskyldigheten.
Likartadt är förhållandet med skattetorpare, hvaraf åtmin¬
stone i Norrland finnes eu stor mängd, som besitta stora torp
med 4 å 6 kor och 1 häst, och som helt och hållet befrias från
deltagande i vägunderhållet, medan deremot en hemmansegare
med t. ex. 7-*s mantal och kanske endast hälften af de kreatur,
torparen framföder, får underhålla 1/8 mils väg, kanske ofta mera,
och ehuru vägen är lika nödig för dem alla.
Det är dessa omständigheter, jag velat påpeka, för den hän¬
delse en blifvande komité skulle komma att fästa något afseende
vid hvad här i frågan blifvit yttradt. För öfrigt yrkar jag bifall
.till Herr Keys förslag, då det ej finnes något hopp om att komma
längre.
Herrar Hjelm, Pehr Nilsson i Vittjerf, Malmberg och Näsman
förenade sig uti detta yttrande.
Herr Biesert: Då denna fråga så länge varit föremål för
Riksdagens behandling vore det enligt mitt förmenande mycket
origtigt af Kammaren att icke begagna det tillfälle, som nu er-
bjudes, att få en förändring i dessa länge öfverklagade missför¬
hållanden. Som Herr Key nyss utförligt andragit skälen för
denna Kammare att biträda Medkammarens i frågan fattade be¬
slut, behöfver emellertid jag nu ej vidare orda derom, utan in¬
skränker mig till att instämma i det af honom framstälda yr¬
kande.
Herr Johan Jönsson: 1 likhet med Herr Engman hade jag
ämnat framhålla att enligt Första Kammarens skrifvelseförslag
handlande, löntagare och kapitalister icke skulle blifva skyldige
att deltaga i vägunderhållet på landet, men till största delen före¬
kommen af honom afstår jag nu från att vidare yttra mig derom.
Jag vill härtill allenast tillägga att, ehuru jag således ej finner
Första Kammarens beslut fullt tillfredsställande, jag ändock in¬
stämmer i yrkandet om bifall till detsamma.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Det är temligen svårt att
förutse, huruvida det varit en lycklig tillfällighet, att Första Kam¬
maren fattat ett sådant beslut, som den nu gjort. Mig förefaller
detta vara måhända icke så särdeles lyckligt, som man här i all¬
mänhet tyckts velat anse, ehuru jag icke vill framkomma med
något annat yrkande än det af den förste talaren framstälda.
Lördagen den 6 Maj.
31
N:o bi.
Bättre skulle jag hafva ansett det varit, om Första Kammaren
antydt ett bestämt förslag till lag i den riktning, hvarpå det an¬
tagna förslaget är bygdt, då man kunnat hafva åtminstone något
hopp, om att snart få frågan löst. Med anledning häraf, ber jag
nu få begagna tillfället att uttala ett par betänkligheter mot det
beslut Första Kammaren fattat.
1 det ifrågavarande beslutet förekommer, att den komité, som
borde utreda den förevarande frågan, skulle tillse, i hvad mån och
pa hvad sätt deltagandet i vägunderhållet på landet kunde drabba
äfven andra i beslutet uppräknade beskattningsföremål, än de som
nu deraf drabbas. Det förefaller mig emellertid, som just häruti
skulle ligga något till den grad sväfvande, att det icke vore omöj¬
ligt, att det förslag regeringen med anledning af detta Första
Kammarens beslut komme att framlägga, blefve af den beskaffen¬
het, att Första Kammaren vid behandlingen af detta förslag icke
skulle anse sig bunden af sitt nu fattade beslut. Sådana luckor
förefinnas nemligen i detta beslut, att Första Kammaren kan anse
sig oförhindrad att afslå det blifvande förslaget, hvilka bestäm¬
melser det än må innehålla till förändringar, och kanhända skall
således detta beslut, i stället för att påskynda, tvärtom fördröja
den förändring i bestämmelserna om vägunderhållningsskyldighe-
ten, som vi så länge önskat kunna genomföra.
Jag har velat begagna tillfället att uttala detta, på det rege¬
ringen med anledning af den skrifvelse, som nu i följd af Första
Kammarens beslut tyckes komma till stånd, måtte så skyndsamt
som möjligt vidtaga de åtgärder som betingas af den blifvande
skrifvelsen i ämnet, samt framlägga för Riksdagen det på grund
af den blifvande komiténs utredning utarbetade förslaget, så att
frågan icke måtte komma att allt för länge uppehållas. För min
del har jag emellertid, som sagdt, inga stora förhoppningar om
att det förslag, som i anledning af Första Kammarens beslut fram¬
deles för Riksdagen framlägges, skall komma att vinna dess bi¬
fall. Den förhoppningen bär jag dock, att Regeringen skall låta
sig vara all möda ospard för att, så snart som möjligt, få ett på
grund af fullständig utredning och efter omständigheterna påkai-
ladt förslag fram till Riksdagen, med särskildt aktgifvande på de
orimligheter och orättvisor, som finnas i den nuvarande lagstift¬
ningen. Jag hoppas således, att frågan icke allt för länge skall
blifva infilande hos Kongl. Maj:t, på det att representationen ånyo
måtte få taga den i betraktande.
Jag skall således, dock med uttalande af denna åsigt och
under instämmande i Herr Engmans anmärkningar mot det af
Herr Key framstälda förslaget, äfven för min del yrka bifall
till detsamma, då för närvarande ingenting annat lärer kunna
vinnas.
Herr Uhr: Jag har begärt ordet för att anhålla, det Kam¬
maren måtte, i likhet med mig, helt enkelt förena sig om det af
Herr Key framstälda förslaget och icke genom anmärkningar der-
Ang. skyldighet
att bygga och
underhålla all¬
männa vägar.
(Forts.)
N:o 54.
Lördagen den 6 Maj.
Ang. skyldighet emot föranleda, att vi gå miste om den fördel, som nu erbjudes
al\ibyh°n °u‘ oss genom det beslut, Första Kammaren i frågan fattat.
'mäma‘vägar. Jag yrkar således, att Kammaren måtte instämma i Första
(Ports.) Kammarens beslut.
Herr Helander: Jag har städse intresserat mig för en lyck¬
lig lösning af den vigtiga frågan om ändring af gällande stad-
ganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla allmänna
vägar och broar, samt derföre ock vid hvarje riksdag uttalat mina
åsigter i detta ämne; vid den senaste med den utförlighet, som
jag ansåg saken då kräfde. Nu vill jag icke närmare inlåta mig
på ämnet, i den förhoppning att detta skall vara öfverflödigt,
då utsigt nu visat sig att komma lösningen närmare än tillförene,
i händelse Kammaren biträder det af Medkammaren fattade be¬
slutet. Jag anser mig likväl, i anledning af Hem Engmans nyss
afgifna yttrande, i hvilket han tillkännagifver förhoppning, att den
komité, som kan varda tillsatt, jemväl måtte föreslå delaktighet
i vägunderhållet för vissa bland dem som erlägga inkomstbevill-
ning, böra erinra, dels derom att komitén val torde anse sig
sakna befogenhet att sträcka sitt förslag längre, eller gifva det
större omfattning, än hvartill densamma lemnadt uppdrag föran¬
leder, och dels att, äfven om komitén kunde gå längre, jag för
frågans framtida öde icke finner det vara önskvärdt om så skedde.
Jag vill härmed icke hafva antyda att det afgjordt vore obilligt, om
vid en motsedd reglering eller utsträckning af skyldigheten till väg¬
underhållet inkomsttagare äfven finge sin anpart; men jag är
öfvertygad om, att, om man strängt håller på att på en gång
vilja vinna allt, man äfventyra!' att icke få något. För öfrigt,
hvilken reform kan väl genast på det sätt utföras att icke i en
framtid man skulle finna nödvändigheten af att gå än vidare?
Betänker man detta, så torde man ock inse att tillfälle i alla fall
skall gifvas att, om så finnes önskvärdt, sedermera gå längre.
Bättre och säkrare torde derföre vara att småningom närma sig
målet än utsätta sig för risken att ej vinna något. Efter utta¬
lande af denna åsigt återkommer jag till hvad jag började med,
eller tillstyrkande af den förste talarens förslag att godkänna
det beslut, hvari Medkammaren stannat.
Herr Nils Pettersson: Jag har icke heller begärt ordet
för att göra något yrkande utöfver det, som blifvit af Herr Key
afgifvet, ty jag finner val, att det icke skulle löna mödan, utan
endast för att förklara, att Första Kammarens beslut, efter min
uppfattning, icke är mycket att hurra för. Och hade Första Kam¬
maren verkligen velat göra något för sakens framgång, hade det icke
varit för mycket, att den bifallit Lag-Utskottets förslag.
Under närvarande omständigheter finner jag emellertid, att
man icke har annat att göra än att biträda Första Kammarens
beslut, till hvilket således äfven jag tillstyrker bifall. Jag har
endast velat säga. att man icke må fästa alltför stora förhoppnin¬
gar dervid.
33
Lördagen den 6 Maj.
Herr Carl Anders Larsson: Ehuru jag icke tilltror mig
att kunna göra någon rubbning i det förslag, Herr Key afgifvit
ber jag dock att få fästa uppmärksamheten på, att man icke ge¬
nom ett bifall dertill får anse denna vigtiga fråga lyckligt löst,
ty att döma af det sorgliga resultatet af alla hittills tillsatta
komitéers verksamhet och med kännedom derom, att dessa komi-
téer städse varit den graf, hvari alla vid Riksdagen tillkomna
besvärliga frågor blifvit begrafna, har man skäl att antaga, att
jemväl denna frågas öde skulle blifva detsamma. Man behöfver
t. ex. endast tänka på vattenrätten för att finna, att tillsättandet
af en komité för en frågas utredning är detsamma, som att be¬
grafva den. Jag tror således icke, att man bör hysa några san-
guiniska förhoppningar i anledning af Första Kammarens beslut.
Herr Ola Andersson i Nordanå: Jag vill endast nämna,
att vi haft exempel på, att, då regeringen rigtigt vill, en fråga
snart kan återkomma till Riksdagen, vare sig den behandlats af
en komité eller beredts på annat sätt och att' vi således torde få
hoppas, det regeringen skall så snart som möjligt till riksdagen
aflemna förslag äfven i detta ämne.
Riksdagen hoppas, ja den väntar det.
Herr Ola Månsson: 1 likhet med Herr Ola Andersson
hyser äfven jag den förhoppning, att regeringen, derest Herr
Keys förslag vinner Riksdagens bifall, icke skall hvila så länge,
innan den inkommer med förslag i ämnet till Riksdagen, som
förhållandet varit åtskilliga gånger förut. Jag hoppas ock, att
det förslag som vi, under nyss nämnda förutsättning, i en snar
framtid hafva att emotse från regeringen, skall vara bygd! på de
grunder som i Herr Keys af Första Kammaren antagna förslag
finnas angifna. Regeringen har visserligen ibland, såsom Herr
C. A. Larsson yttrade, ganska länge låtit vänta på sig, innan den
med anledning af Riksdagens skrivelser aflåtit proposition i vissa
frågor; men den tiden hoppas jag numera är förbi.
Jag yrkar aliså bifall till Herr Keys förslag.
Herr Liss Olof Larsson: Jag ämnar också biträda det
af Herr Key framstälda förslaget.
Jag har begärt ordet för att, med anledning af Herr Carl
Anders Larssons yttrande, att han befarade, att det skulle dröja
allt för länge med framläggande från regeringen af förslag i
denna fråga, säga honom, att han, som under sista tiden varit
frånvarande från riksdagen, icke, liksom vi, varit i tillfälle erfara
att det på sista tiden gått rätt fort för regeringen med förslags
framställande med anledning af Riksdagens underdåniga skrivelser.
I fjor begärde Riksdagen att Kong!. Magt skulle taga i öfvervä¬
gande, hvilka åtgärder voro erforderliga för att här i Sverige, gemen¬
samt med Norge och Danmark, få det metriska systemet infördt;
och redan i år hade vi ett fullfärdig! förslag till dess antagande oss
Andra Kammarens Prat. 1876. N:o 54. 3
N:o 64»
Ang. skyldighet
att bygga och
underhålla all¬
männa vägar.
N:o 54.
34
Lördagen den 6 Maj.
jing. skyldighet förelagt. Och då regeringen så hastigt lyckades utreda denna
«u bygga och fråga stall den helt säkert lika fort afgifva förslag i denna fråga,
mäZt'dlvägar som är af ännu långt mera trängande behof för landet.
(Forts.) Det var för att trösta Larsson, som jag ansett mig böra
erinra om detta. För öfrigt instämmer jag. på sätt jag redan
nämnt, uti Herr Keys förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gåfvos pro¬
positioner såväl på bifall till Utskottets hemställan som ock på
yrkandet, att Kammaren måtte biträda det beslut som af Med-
kammaren i ämnet fattats; och enär den senare af dessa propo¬
sitioner besvarades med öfvervägande ja, hade Kammaren således
be slutit att Riksdagen skulle i underdånig skrifvelse hos Kong!.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t uppdraga åt en komité
att utreda, ej blott i hvad mån och på hvad sätt deltagande i
vägunderhållet på landet må kunna åläggas bruk, fabriker, qvar-
nar, sågar, allmänna skogar eller annan fäst egendom, som hittills
varit från väghållningsbesväret undantagen, äfvensom grufvor samt
med fastighet förenad industriel rörelse, utan ock hvilka verkningar
en dylik förändring inom olika orter antagligen skulle medföra,
samt att derefter låta utarbeta och till Riksdagen aflåta nådigt
förslag till förändrad lagstiftning i fråga om väghållningsbesvärets
utgörande å landet.
§ 5.
Föredrogs Första Kammarens protokollsutdrag N:o 158 af
Remiss a} ett jnnep^n nämnda Kammare bifallit dess Andra Tillfälliga Ut-
maren" beslut, skotts Betänkande N:o 5 (i samlingen N:o 9), angående väckt för¬
slag om vidtagande af åtgärd för erhållande af årliga offentliga
redogörelser rörande rånte- och kapitalförsäkringsanstalternas för¬
valtning m. m. och upplästes i sammanhang dermed den hemstäl¬
lan, som i samma Betänkande blifvit af Utskottet gjord, lydande
sålunda:
“det Riksdagen må uti underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t må täckas i berörda afseende meddelande föreskrif¬
ter, som Kongl. Maj:t kan finna för ändamålet lämpliga.“
Ordet begärdes af
Herr Philipsson, som yttrade: Förmin del anser jag, attdenna
Kammare icke bör bifalla första Kammarens beslut i nu föredragna
ärende. Enligt 63 § Riksdags-Ordningen beror det på Kammaren att
afgöra denna fråga genast eller remittera den till ett tillfälligt Ut¬
skott. Jag anser, att frågan genast kunde afgöras, om nemligen Kam¬
maren vill fatta ett i viss mån annorlunda formuleradt beslut, än det,
hvaruti Första Kammaren stannat. Sedan jag motiverat min
åsigt i frågan, skall jag hafva äran uppläsa mitt förslag.
Det kan icke bestridas, att ränte- och kapitalförsäkringsan-
stalterna äro nästan att jemföra med sparbanksinrättningar. Båda
Lördagen den 6 Maj.
35
N;o 54.
bestå af personer som sammanskjuta kapital och ställa desamma Remiss af eu
under förvaltning af en styrelse, för hvilken de hafva förtroende. Första Kam'
Man har ansett det nödigt att .stifta en särskild lag för sparban- ”‘"m
kerna, men man har dock icke ansett lämpligt att öfverlemna åt
Kong!. Maj:t ensam att afgöra, huruvida en särskild lag för spar¬
bankerna borde utfärdas och än mindre hvad denna lag borde
innehålla, utan den sparbankslag som för närvarande finnes, är.
på grund af förra riksdagens initiativ, stiftad af Kongl. Maj:t och
Riksdagen gemensamt. Nu är af Första Kammarens Tillfälliga
Utskott, som behandlat denna fråga, framhållet hvilka bestämmel¬
ser som enligt dess åsigt böra ingå i en blifvande särskild för¬
fattning angående Rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna.
Om herrarne behagade jemföra dessa bestämmelsar med nyss
åberopade sparbankslag, skolen J finna att desamma äro i flera
delar öfverensstämmande med de stadganden som i sparbankslagen
förekomma. Jag anser således att, derest man beslutar sig för
att stifta en särskild lag för Rånte- och kapitalförsäkringsanstal¬
terna, denna lag bör tillkomma i samma ordning som sparbanks¬
lagen, d. ä. genom Konungs och Riksdags gemensamma beslut,
och icke i enlighet med det beslut Första Kammaren i öfverens¬
stämmelse med dess Tillfälliga Utskotts betänkande fattat, eller
“att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t må täckas i berörda afseende meddela de föreskrifter, som
Kong!. Maj:t kan finna för ändamålet lämpliga". Men å andra
sidan anser jag, att Riksdagen eller Kamrarne mycket väl kunna
förena sig om det beslut, att hos Kongl Maj:t anhålla huruvida
icke Kongl. Maj:t skulle finna skäligt att föreskrifva att en kon¬
troll, likartad med den som egen rum vid rånte- och kapitalför-
säkringsanstalten i Stockholm, äfven föreskrefves i afseende å
öfriga dylika anstalter i Sverige.
Vid behandlingen af herr Granlunds motion N:o 133 den 17
Mars innevarande år, sedan Andra Kammarens Tillfälliga Utskott
N:o 2 afgifvit den hemställan, att nämnda motion icke måtte bi¬
fallas. föreslogs äfven en sådan åtgärd, som den jag här förut
omnämnt, af en talare på stockholmsbänken i följande ordalag:
“För min de! anser jag, att Riksdagen hvarken har skäl eller
rättighet att genom sina revisorer utöfva en sådan kontroll. Der¬
emot skulle jag för min enskilda del anse önskvärdt, att en kon¬
troll. likartad med den, som. eger rum vid rånte- och kapitalför-
säkringsanstalten i Stockholm, äfven föreskrefves i afseende å
öfriga dylika anstalter i Sverige, och tror äfven att Första Kam¬
maren, i anledning af Herr Almqvists der väckta motion, möjligen
kommer att för sin del fatta ett beslut i sådant syfte." Nu upp¬
tager jag för min del denna åsigt såsom mitt yrkande och före¬
slår alltså, att Andra Kammaren, i anledning af hvad i denna
fråga förekommit, måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det täck¬
tes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, huruvida icke en kontroll,
likartad med den som eger rum vid rånte- och kapitalförsäkringsan-
stalten i Stockholm, äfven borde föreskrifvas i afseende å öfriga
dylika anstalter i Sverige. Men längre anser jag icke att Kam-
36
Lördagen den 6 Maj.
Remiss af eu maren bör gå. Om detta mitt förslag lyckas tillvinna sig Kam-
Första kam marens bifall, torde derefter Första Kammaren böra tillfrågas,
mar(Forte fUl huruvida den vill förena sig i Andra Kammarens beslut. Att der¬
emot nu tillsätta ett tillfälligt utskott för frågans behandling an¬
ser jag vara för sent vid denna Riksdag, då, efter hvad jag för¬
modar, Utskottet icke skall få tid att närmare utreda saken. För
öfrig! tror jag att det tillfälliga Utskottet i allt fall icke skulle
komma till något annat resultat, än som innehålles i det af mig
nyss formulerade förslag till beslut i ämnet.
På grund af hvad jag nu yttrat hoppas jag, att Kammaren
skall besluta sig för att, utan föregående remiss till tillfälligt ut¬
skott, genast afgöra denna fråga.
Herr Axel Bergström: Må det tillåtas mig att i öfverens¬
stämmelse med praxis i denna Kammare framställa yrkande derom,
att Första Kammarens föreliggande beslut måtte öfverlemnas till
ett af Andra Kammarens Tillfälliga Utskott.
Enär förslag sålunda blifvit väckt derom, att ärendet måtte
för ytterligare utredning till något af Kammarens Tillfälliga Ut¬
skott hänvisas, ansåg Herr Talmannen beslut böra fattas öfver
detta förslag, innan öfverläggningen rörande hufvudfrågan vidare
fortskrede; och gaf Herr Talmannen alltså proposition på bifall
till det af Herr Bergström gjorda yrkande.
Denna proposition besvarades med öfvervägande ja; hvarefter
Kammaren, på hemställan af Herr Talmannen, hänvisade det ifråga¬
varande ärendet till dess Andra Tillfälliga Utskott.
§ b.
Skedde dernäst föredragning af Första Kammarens protokolls¬
utdrag H:o 160, enligt hvilket bemälte Kammare bifallit dess Första
Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 0 (i samlingen N:o 11) i anled¬
ning af erhållen återremiss å Utlåtandet N:o 4 angående förän¬
drade bestämmelser i fråga om vilkoren för försäljning af vin och
maltdrycker.
Utskottets af Första Kammaren bifallna hemställan, som nu
upplästes, hade följande lydelse:
“att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hemställa, att
Kongl. förordningen den 18 September 1874 angående vilkoren
för försäljning till förtäring på stället af vin och maltdrycker m. m.
måtte förändras derutinnan: dels att, beträffande utskänknings-
ställe med vidsträcktare omfattning, ansvarsbestämmelserna för
förseelser emot lagbuden skärpas till större likhet med dem, som
gälla för oloflig försäljning af bränvin; dels ock att enahanda
ordalag som förefinnas i 49 § af Kong], förordningen den 18 Sep¬
tember 1874 angående försäljning af bränvin m. m. må inflyta i
11 § 1 mom. af förstnämnda författning, så att lagbrytaren må
dömas till ansvar för hvarje gång stämning utfärdas och delgifVits
37
Lördagen den 6 Maj.
samt han blifvit om förseelsen förvunnen; äfvensom att ett stad¬
gande må utfärdas af innehåll, att. om det visar sig, att oloflig
utskänkning främjas, eller oordningar eljest föranledas af en landt-
handlandes försäljning af vin eller maltdrycker till afhemtning.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega att, äfven utan före¬
gången varning, förbjuda för viss tid eller för alltid vidare för¬
säljning af nämnda drycker hos samma handlande."
Herr Engman erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag ville
endast hos Herr Talmannen och Kammaren anhålla, att i samman¬
hang med det nu föredragna förslaget från Första Kammaren,
äfven Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts betänkande Ko 28
måtte föredragas.
Enligt Herr Engmans yrkande, beslöts, på derå af Herr Tal¬
mannen framstäld proposition, att Andra Kammarens Fjerde Till¬
fälliga Utskotts Utlåtande Ko 8 (i samlingen Ko 28), angående
ändring i lagstiftningen rörande försäljning af vin m. m., nu jem¬
väl skulle föredragas, för att gemensamt med Första Kammarens
Tillfälliga Utskotts under föredragning varande Utlåtande behand¬
las; börande likväl beslut fattas rörande hvartdera Utlåtandet
särskildt.
I följd häraf upplästes Andra Kammarens Fjerde Tillfälliga
Utskotts i dess of vanberörda Utlåtande gjorda hemställan,
att Herr Engmans motion Ko 18 och Herr Jan Magnussons
motion Ko 144 icke måtte af Riksdagen bifallas.
Derefter anförde
Herr Philip sson: Då Kammaren nyss beslutat att icke af¬
vika från den i Kammaren rådande praxis, som bjuder att remit¬
tera. till handläggning i Utskott frågor af den beskaffenhet, som
den nu föredragna, så hemställer jag, att samma förfaringssätt
måtte ega rum med ifrågavarande ärende.
Herr Ivar Månsson: Då nu Kammaren beslutat att till be¬
handling företaga Tillfälliga Utskottets betänkande Ko 28, så före¬
ställer jag mig, att det är Kammarens mening, att betänkandet
tages i öfvervägande och icke på sätt Herr Philipsson yrkat —
genast återförvisas till Tillfälligt Utskott. Då Kammaren behagat
besluta att till behandling företaga så väl Första som Andra Kam¬
marens Tillfälliga Utskotts betänkanden i denna fråga, så var
säkert meningen att Kammaren skulle yttra sig öfver båda be-
tänkandena i sammanhang, så att, för den händelse Första Kam¬
marens Tillfälliga Utskotts betänkande blir remitteradt. till ett
Andra Kammarens Tillfälliga Utskott, detta skall veta hvad Kam¬
maren i förevarande fall tänker. Blir det nu en naken remiss,
stannar Utskottet i villrådighet om i hvilken riktning, Kammarens
mening går, och skall kanske endast återsända sitt föreliggande
betänkande i samma skick det nu befinner sig.
N:o 54.
Remiss af ett
Första Kam¬
marens beslut.
(Forts.)
N:o 54.
Remiss af ett
Första Kam¬
marens beslut.
(Forts.)
38 Lördagen den 6 Maj.
Då jag emellertid är af den tanken, att Kammaren icke äm¬
nar att,'på sätt Herr Pliilipsson föreslagit, remittera ärendet till
ett Utskott, skall jag be att få yttra min åsigt med afseende å
det utlåtande från Första Kammaren, som i frågan afgifvits. Jag
tillåter mig dervid uttrycka den meningen, att det icke nu är lämp¬
ligt att göra några ändringar i 1874 års lagstiftning uti detta
ärende. Det vidtogs nemligen då en mycket vidtomfattande för¬
ändring. En lag, som sålunda endast varit tillämpad ungefär .ett
års tid, är alldeles för ung att kunna visa om den är ändamåls¬
enlig eller ej. Man kan derföre icke heller veta till hvilket re¬
sultat en nu vidtagen ytterligare förändring kan leda.. I händelse
Kammaren delar denna min uppfattning liksom majoriteten gjort
med afseende å bränvinslagstiftningen, hvarom för någon tid sedan
var fråga, så föreställer jag mig, att Kammaren skall gilla det
utlåtande, Tillfälliga Utskottet N:o 4 afgifvit.uti betänkandet N:o
28, och således afstå de i ämnet väckta motioner. Första Kam¬
maren har föreslagit att stadga enahanda straffbestämmelser vid
oloflig försäljning af öl och vin, som vid oloflig, försäljning af
bränvin, men jag anser att det ännu åtminstone icke vara skäl
att stadga sådana bestämmelser, ty det måtte väl förefinnas en
ganska stor skilnad mellan försäljning af öl och vin samt utskak¬
ning af bränvin. Vidare har Första Kammaren för sin de! be¬
slutat, att det stadgande, som innehålles i 49 § af nu gällande
bränvinsförsäljningslag, äfven bör intagas i författningen rörande
vilkoren för försäljning af vin och maltdrycker. Denna paragraf
innehåller dock ganska stränga bestämmelser: enligt densamma
kan nemligen en person dömas ända till ett års fästning. Jag
hemställer dock, huruvida det kan vara välbetänkt att stadga en
så sträng ansvarsbestämmelse för förseelser mot lagbuden i fråga
om försäljning af vin. Deremot vore jag mera böjd för att gå
in på Första Kammarens förslag derutinnan, att en person, som
öfverträdt nu gällande lagbestämmelser för försäljning af öl och
vin, må kunna dömas till ansvar för hvarje gång stämning å honom
utfärdats och han befunnits skyldig. Men med hänsyn till den
korta tid, den nya författningen varit tillämpad, anser jag äfven
berörda förändring, ehuru i sig sjelf ganska god, ännu ej vara
nödig att verkställa.
Slutligen innehåller Första Kammarens förslag, att Konungens
Befallningshafvande skulle utan kommunens hörande kunna för¬
bjuda landthandlande att sälja vin. Detta är ett misstroende mot
kommunen och dess förmåga att sjelf på bästa sätt ordna denna
angelägenhet, hvaremot jag måste protestera, såsom varande full¬
komligt oberättigadt.
På skäl jag nu anfört yrkar jag utslag å den framställning,
som innefattas i Första Kammarens nu föredragna protokollsutdrag.
Då yrkande om remiss blifvit af Herr Philipsson framstäldt
och Kammaren således först borde deröfver besluta, hemstälde
Herr Talmannen, att öfverläggning angående hufvudfrågan icke
Lördagen den 6 Maj.
39
N:« 54.
måtte förekomma, förrän Kammaren afgjord huruvida remiss skulle Remiss af eu
ske eller ej. Första Kärn-
marens beslut.
t o • (Forts.)
Herr Sjöberg: Då jag begärde ordet, var det i afsigt att
gorå enahanda framställning, som redan blifvit gjord; och förenande
mig deri, inskränker jag mig till att yrka, det Första Kammarens
ifrågavarande beslut och Tillfälliga Utskotts utlåtande måtte öfver-
lemnas till behandling af ett utaf denna Kammares egna Tillfälliga
Utskott.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Jag har begärt ordet endast
för att yttra mig i fråga om det förevarande ärendets remiss till
Tillfälligt Utskott, hvilket jag för min del anser nödvändig. Ty
att på rak arm utan föregående utredning af behörigt Utskott,
instämma i Första Kammarens förevarande beslut, anser jag icke
välbetänkt, i synnerhet då frågan gäller icke allenast åläggande
af böter, utan äfven af fängelse för svenska medborgare. Beslut
1 en så vigtig fråga tror jag ej att Kammaren bör fatta, utan en
föregående fullständig utredning af sådant Utskott, som jemväl
har ledamöter från denna Kammare.
Jag instämmer derföre med dem, som påyrka det föredragna
protokollsutdragets hänvisande till ett af Andra Kammarens Till¬
fälliga Utskott, med anhållan derjemte, att till förnyad behandling
af samma Utskott måtte öfverlemnas Andra Kammarens Tillfälliga
Utskotts utlåtande N:o 28, som med den förevarande frågan står
i närmaste samband.
Herr Berg: Min afsigt, då jag begärde ordet, var endast att
göra en framställning i den retning, hvari Herr Grefven och Tal¬
mannen nyss afgaf proposition, nemligen att frågan huruvida re¬
miss skall ega ruin eller icke först bör afgöras. Då åtskilliga
talare framstält yrkande om remiss, får jag förena mig i det yr¬
kande, att Första Kammarens beslut måtte öfverlemnas till ett af
denna. Kammares Tillfälliga Utskott och att i sammanhang der¬
med det af Andra Kammarens Tillfälliga Utskott redan afgifna
utlåtande måtte återremitteras.
Herr Engman: För min de! kan jag icke inse, hvartill det
skulle tjena att remittera denna fråga till ett Utskott. Jag tror,
att den förut blifvit tillräckligt behandlad, och jag får derföre
anhålla om afslag å yrkandet om remiss.
Härmed förklarades öfverläggningen rörande den ifrågassatta
remissen slutad. Herr Talmannen gaf propositioner, enligt de
yrkanden som förekommit, och fann svaren hafva utfallit med
öfvervägande ja för bifall till deras mening, som yrkat att ären¬
det måtte till Tillfälligt Utskott hänvisas. Som votering likväl
begärdes, skedde nu uppsättning, justering och anslag af en så
lydande voteringsproposition:
N:o 54.
40
Lördagen den 6 Maj.
Remiss af ett Den, som vill att Första Kammarens beslut i anledning af
marTs beZt des? Första Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 6 skall till ett Till-
(Forts.) fälligt Utskott remitteras, röstar
J a ;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, skall Kammaren om förevarande fråga genast
besluta.
Omröstningen, i vanlig ordning företagen, visade 87 Ja mot
66 Nej; varande alltså Kammarens beslut fättadt i öfverensstäm¬
melse med ja-propositionen.
Och blef derefter, enligt proposition af Herr Talmannen, Med-
kammarens ifrågavarande beslut hänvisadt till Andra Kammarens
Fjerde Tillfälliga Utskott.
Om ändrad Beträffande sistbemälda Utskotts jemväl under föredragning
angående mför-var&Tlåe utlåtande N:o 8 (i samlingen N:o 28} anförde
säljning af
Herr Bruhn: Under den öfverläggning, som föregått beslutet
om_ remiss af Första Kammarens ifrågavarande Tillfälliga Utskotts
utlåtande, bar framstälts yrkande jemväl om återremiss af Andra
Kammarens Fjerde Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o 28.
För min del får jag motsätta mig en sådan återremiss på den
grund, att dessa frågor gälla helt olika bestämmelser i förordnin¬
gen, angående försäljning af vin och maltdrycker. I Första Kam¬
marens Tillfälliga Utskotts betänkande är det fråga om böter
för oloflig utskänkning af vin och om medgifvande för Konungens
Befallningshafvande, att i likhet med kommunalnämnden kunna
förbjuda försäljning af vin till afhemtning på stället. Andra
Kammarens Fjerde Tillfälliga Utskotts betänkande afser deremot
endast, på grund af flera derom väckta motioner, en inskränkning
i den hvarje handlande tillkommande rätt att till afhemtning på
stället försälja vin samt bötesbestämmelser för öfverträdande af
förordningen härom.
Det är således, som sagdt, fråga om alldeles skilda bestämmel¬
ser i förfättningen och på grund häraf yrkar jag nu bifall till
Andra Kammarens Fjerde Tillfälliga Utskotts ' förevarande be¬
tänkande.
Herr Talmannen aflägsnade sig nu, och öfvertog i stället Herr
vice Talmannen ledningen af Kammarens förhandlingar, hvarefter
ordet lemnades till
Lördagen den 6 Maj.
41
N:o 54.
Herr E. Gr. Boström, som yttrade: Ehuru den föregående Om ändrad
talaren till en viss del har rätt, i sitt påstående, att de ifråga- la9stiftnm9_
varande bestämmelser, som utgjort föremål för de båda Kamrar -“Säljning af
nes Tillfälliga Utskotts behandling, äro af något olika natur, vin m. m.
tycker jag likväl att, då frågorna hufvudsakligen röra samma sak, (Forts.)
det vore bättre att, för vinnande af tid, återremittera Andra Kam¬
marens Tillfälliga Utskotts föreliggande betänkande. Vi slippa
då att upptaga tiden med en dubbel diskussion i ämnet, hvarföre
jag yrkar återremiss af betänkandet.
Vidare yttrades ej. Herr vice Talmannen gaf propositioner
dels på bifall och dels på återremiss; och som den senare propo¬
sitionen besvarades med öfvervägande ja, hade Kammaren således
till Utskottet återförvisat det förevarande utlåtandet.
§ 7.
Föredrogs Första Kammarens protokollsutdrag N:o 161, med -ing. furhöjda
delgifvande af Kammarens beslut öfver dess Första Tillfälliga vantnmgs-
Utskotts utlåtande N:o 8 (i samlingen N:o 13), i anledning af det?,es!^”^“’d{or
utaf Andra Kammaren fattade och af Första Kammaren till Ut¬
skottet hänvista beslut, angående skjutsandes skyldighet att af¬
vakta resandes ankomst.
Första Kammaren hade bifallit nämnda utlåtande och sålunda,
enligt Utskottets deruti gjorda hemställan, som nu upplästes, med
afslag å Andra Kammarens beslut i fråga om tiden, från hvilken
väntningspenningar borde beräknas, för sin del beslutit:
"att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla om den ändring i Kongl. cirkuläret den 1 Februari 1814,
att beloppet af de väntningspenningar den till skjuts uppbådade
är berättigad att erhålla måtte förhöjas till BO öre i timmen för
hvarje häst".
Herr Philipsson yttrade: Jag ber endast att få göra den
hemställan, att Kammaren måtte i nu föredragna punkt fatta ena¬
handa beslut, som Första Kammaren.
Friherre Lagerfelt: Jag skall endast anhålla, att få förena
mig om det yrkande, som Herr Philipsson framstält: att Kamma¬
ren ville godkänna Första Kammarens beslut.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, beslöt Eiammaren,
på derå af Herr Talmannen gifven proposition, att antaga det af
Första Kammaren i ärendet fattade beslut.
N:o 54.
42
Lördagen den 6 Maj.
§ 8-
Ang. ny aflö¬
ning setat för
Riksgälds-
kontoret.
Föredrogos och biföllos:
l:sta punkten af Stats-Utskottets Memorial N:o 68, med för¬
slag till sammanjemkning och voteringsproposition i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut i två frågor rörande anslagen under
Riksstatens femte hufvudtitel; och
lista punkten af samma Utskotts Memorial N:o 69 med för¬
slag till sammanjemkning och voteringspropositioner i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut i åtskilliga frågor rörande anslagen
under Riksstatens nionde hufvudtitel.
§ 9.
Vid föredragning derefter af Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 9, angående tullbevillningen, blefvo punkterna 1, 2 och 4 bi¬
fallna och punkten B lagd till handlingarne.
k 10.
Föredrogs och bifölls Andra Kammarens Första Tillfälliga Ut¬
skotts utlåtande N:o 8 (i samlingen N:o 39), i anledning af väckt
fråga om ändring i folkskolelärares tjensteårsberäkning för er¬
hållande af pension.
§ 11.
Efter skedd föredragning af Konstitutions-Utskottets utlåtande
N:o 3, i anledning af väckt motion om ändring eller förklaring
af eller tillägg till 15, 16 och 18 Riksdagsordningen, blef Ut¬
skottets deri gjorda hemställan af Kammaren bifallen.
§ 12.
Till afgörande företogs Stats-Utskottets utlåtande N:o 70,
angående reglering af förvaltningsbestyren och tjenstegöromålen
inom Riksgäldskontoret samt aflöningsstat för Riksgäldskontorets
tjensteman och vaktbetjeniug,
1 punkten / hade Utskottet hemstält-:
att Riksdagen måtte definitivt fastställa nedan intagna af¬
löningsstat för Riksgäldskontorets tjensteman och vaktbetjening,
att gälla från innevarande riksdags slut:
Lördagen den S Maj.
43
S:o 54.
En sekreterare, som tillika är ombuds¬
man ....................
En kassör..................
En kamererare...............
En revisor.................
En kassabokhållare............
En länsbokhållare............
En registrator och kanslist.......
En kammarskrifvare...........
En förste vaktmästare..........
Eu vaktmästare..............
En vaktmästare..............
Ert vaktmästare..............
Lön.
4,400
4,400
4.000
2.500
2.000
2.000
1.500
1,500
700
600'
600
600':
I Tjenst-
Igöringspen-
| ningar.
*)
1,600-
1,600-
Summa.
Ang. ny aflö¬
ning sstat för
Riksgälds¬
kontor et.
(Korts.)
6,000!-!
6,000
5,600'
800 —
|
3.3001—
|
800-
|
2,800:—
|
800 —
|
2,800 —
|
900!—
|
2,400;—
|
600!—
|
2,100 —
|
100 —
|
800.—
|
100-
|
700 —
|
100 —
|
700 —
|
100!—
|
700 —
|
Summa Kronori 24,800—; 9,100]—33,900 —
*) Så länge sekreteraren innehar fri bostad, utgå tjenstgörings-
penningarne endast med 600 kronor; dock så att, vid afdrag i följd
tjenstledighet, detsamma, med tillämpning af de för sådant fall
gifna bestämmelser, sker för hela beloppet af tjenstgöringspennin-
garne från aflöningsbeloppet i dess helhet.
Tillägg: För revisorn, bokhållarne registrator^ och kanslisten
samt kammarskrifvaren kan, då de icke innehafva annan tjenste¬
befattning, lönen efter fem års tjenstgöring inom graden förhöjas
med ................kronor 500: —
samt för revisorn och bokhållarne, efter tio års
tjenstgöring inom graden med ytterligare ... „ 500: —
För vaktbetjeningen kan aflöningen efter fem
års ordinarie tjenst och derunder ådagalagdt väl¬
förhållande höjas, lönen med........kronor 100: —
och tjenstgöringspenningarne med...... » 100:
Vaktbetjeningen åtnjuter fri bostad med nödig vedbrand. Skulle
denna förmån komma att för vaktmästarne eller någon, af dem
upphöra, äro de berättigade att i stället såsom tjenstgöringspen-
ningar uppbära 200 kronor hvar.
Rörande detta förslag anförde
Herr Liss Olof Larsson, hvilken inom Utskottet reserverat
sig mot förevarande utlåtande: Jag har inom Stats-Utskottet
reserverat mig emot antagandet af den här föreliggande aflönings-
staten, och detta af den anledning, att den nu uppgjorda staten
icke står i öfverensstämmelse med någon annan, vare sig af denna
eller föregående Riksdagar godkänd aflöningsstat. Jag hade nem¬
ligen förestält mig, att när man uppgjorde ny stat för Riksgälds-
N:o 5±.
44
Lördagen den 6 Maj.
Ang. ny aflö¬
ning sstat för
Riksgälds-
kontoret.
(Forts.)
kontorets tjensteman och vaktbetjening, borde den allra närmaste
hänsyn tagas till motsvarande förhållanden inom Riksbanken, som
ju också är Riksdagens embetsverk. I den här föreliggande sta¬
ten förkommer t. ex. bland annat aflöningsförmåner för en sekre¬
terare. Nu hade väl konseqvensen fordrat, att man icke satt denne
tjensteman i bättre ställning än den motsvarande tjensteman inom
Riksbanken eger. I sistnämnda verk erhåller emellertid sekrete¬
raren vid sitt tillträde till befattningen endast 4,000 kronor i lön
samt 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, och efter fem års för¬
lopp höjes lönen för honom till 4,500 kronor samt tjenstgörings-
peningarne till 1,500 kronor, alltså tillsammans 6,000 kronor. Sekre¬
teraren i Riksgäldskontoret skulle deremot, enligt den nya staten
genast vid tjenstens tillträdande erhålla 4,400 kronor i lön och
1,600 kronor i tjenstgöringspenningar, alltså genast 6,000 kronor,
hvilket belopp sekreteraren i Riksbanken undfår först efter fem
års tjenstgöring. Om man anser sekreterarebefattningen i Riks¬
gäldskontoret vara vigtigare än den i Riksbanken, efter som man
vill bereda den förras innehafvare bättre löneförmåner, vet jag
icke, hvarför man ej velat bereda sekreteraren i Riksgäldskontoret
samma pensionsrätt som Bankosekreteraren. Då man vet. att pen¬
sionen blir lika med den fasta lönen, skulle nemligen Banko¬
sekreteraren få 100 kronor större pension än Sekreteraren i Riks¬
gäldskontoret. Jag som anser, att båda desse tjensteman bör
vara likställiga i löneförmåner, anser ock att de böra hafva samma
pensionsrätt, och i det fallet vill jag således gå längre än Ut¬
skottet. Gå vi vidare igenom aflöningsstaten, finna vi samma
olikhet med afseende å kassörs-och kamererarebefattningarne inom
de båda verken. Vid alla de nu uppräknade befättningarne har
man helt och hållet frångått den vid löneregleringar hittills iakt¬
tagna principen om ålderstillägg för tjensteman först efter vissa
år, ty i Riksgäldskontoret har man genast hoppat upp till den
högsta lönen.
I fråga om bokhållarne, har man följt samma princip, som
vid löneregleringen för denna tjenstegrad inom Riksbanken gjorde
sig gällande. Nu svarar man väl här, lika som inom Utskottet
och på afdelningen, att nemligen tjenstebefattningarne i Riksgälds¬
kontoret äro vigtigare än dem i Riksbanken och Statskontoret.
För min del kan jag icke gilla detta, och jag hoppas att här
icke få höra upprepas, att sekreteraren i Riksgäldskontoret äfven är
verkets ombudsman. Och om man ovilkorligen vill anse, att
sekreteraren i Riksgäldskontoret har ett mera vigtigt kall än t. ex.
sekreteraren i Riksbanken, förefaller det mig högst besynnerligt,
att man föreslagit pensionsvilkoren för den förre sämre än för
den senare.
Gå vi att betrakta den föreslagna lönestaten för kanslisten
och kammarskrifvaren; så finna vi, att man äfven ansett dessa
innehafva vigtigare poster än motsvarande tjensteman i andra
embetsverk, och dock finnes hvarken uti fullmägtiges skrifvelse
eller i Utskottets motivering något, som gifver anledning till att
antaga detta. Emellertid har man föreslagit, att gifva kammar-
Lördagen deti 6 Maj.
45
N:o 54.
skrifvaren 1,500 kronor i lön och 600 kronor i tjenstgöringspen- An'J- ny aP~
ningar samt att han redan vid tjenstens tillträdande skulle komma n,nJ-nta~l£°_r
i åtnjutande af dessa löneförmåner. Dock kan väl ingen vilja kontor J.
påstå, att kammarskrifvaren i Riksgäldskontoret har en mera Forts.)
maktpåliggande befattning än motsvarande tjensteman i Riks¬
banken, hvilka först efter 5 års förlopp komma i en lika god
ställning, som den förre redan vid tillträdet af tjensten.
Hvad beträffar vaktmästarnes löneförmåner, äro äfven dessa
bestämda olika mot de löneförmåner, som tillkomma dem, som
innehafva motsvarande befattning inom andra verk. Enligt för¬
slaget skulle vaktmästarne i Riksgäldskontoret erhålla: förste vakt¬
mästaren 700 och de andra 600 kronor i lön och 100 kronor i
tjenstgöringspenningar, hvarförutom lönen efter 5 års förlopp skulle
kunna ökas med 100 kronor och tjenstgöringspenningarne med
lika belopp. Derutinnan äro de i det närmaste likstälda ro ed vakt¬
mästarne uti andra embetsverk, men det är att observera, att
alla vaktmästarne i Riksgäldskontoret hafva, utom dessa kontanta
löneförmåner, fri bostad och vedbrand, hvilket väl torde kunna
beräknas till åtminstone några hundra kronors värde. Desse vakt¬
mästare komma således derigenom i bättre ställning än de vakt¬
mästare, för hvilka vi redan faststält aflöningsstaten.
Det är naturligt, att jag icke kunnat gilla en lönestat, vid
hvars uppställande man icke tagit hänsyn till de principer, som
förut gjort sig gällande, då det varit fråga om att fastställa löne-
stater för andra verk, och det skulle mycket väl kunna hända,
att, om vi antage det nu föreliggande förslaget, tj miste männen i
statens verk snart skola ingå till Kong! Maj:t, äfvensom tjenste-
männen i Riksbanken till fullmägtige och, under åberopande att
tjenstemännen i Riksgäldskontoret fått bättre löneförmåner sig
tilldelade, anhålla att fä sina löner ökade. Och jag kan icke
finna något skäl, hvarföre Kongl. Maj:t eller fullmägtige skulle
tillbakavisa en sådan anhållan, lika litet, som jag kan föreställa
mig att, när denna anhållan blir understäld Riksdagens pröfning,
Riksdagen skall kunna finna någon giltig anledning att afslå den¬
samma.
För min del fruktar jag således, att sådana framställningar
skola göras till Riksdagen från andra håll om vi fastställa denna
lönestat, och då jag icke hittills hört något missnöje uttalas öfver
de löner, som äro gällande för tjenstemännen i Riksbanken och
ej heller kan förmoda att vi hafva att förvänta attnågot missnöje skall
uttalas öfver de löneregleringar man nyss gjort i Hofrätterna och
Statskontoret, har jag icke velat uppföra dessa löner för tjenste¬
männen i Riksgäldskontoret på ordinarie stat, utan jag anser att
man borde såsom i fjor godkänna staten på samma vilkor, d. v. s.
att man uppför lönerna på extra stat. Då framiemnade Herrar
Fullmägtige också en stat för att af Riksdagen godkännas, men
Riksdagen gaf till svar att den icke ville då genast fastställa den¬
samma, men att denna stat likväl skulle få tillämpas under ett
år, för att man först skulle kunna få se, huruvida icke några in¬
dragningar å densamma skulle kunna göras. Man sade i fjor att
N:o 54.
46
Lördagen den 6 Maj.
Ang. ny aflö¬
ning s st åt för
Riksgälds¬
kontor et.
(Forts.)
det var alldeles nödvändigt att hafva en lånekommissarie- och
en kammarskrifvaretjenst till, hvilka tjenster man derföre uppfört
å staten, men i år hafva samma Fullmäktige sagt att dessa tjen¬
ster äro obehöflig^ och derför uteslutit dem och måhända skulle
det äfven i år leda till ett sådant godt resultat, om vi nu endast
uppföra de föreslagna lönerna för Riksgäldskontorets tjensteman
på extra stat.
Jag vill icke nu göra något yrkande förr än jag fått höra
huruvida jag har att påräkna något understöd inom Kammaren,
men jag har likväl velat uttala min åsigt härom, viss på att Riks¬
dagen, om den nu bifaller denna lönestat, skall få skäl att ångra
detta till följd af de- framställningar om likställighet, som från
andra håll skola komma att göras.
Herr Ola Månsson instämnde med Herr Låss Olof Larsson.
Herr Haeggström: Då den siste ärade talaren icke gjorde
något yrkande, så kunde det kanske vara öfverflödigt att ingå i
något svaromål på hans anmärkningar, helst som lian ensam af
Stats-IJtskottets tjugufyra ledamöter reserverat sig mot Utskottets
beslut att godkänna det förslag till lönestat, som blifvit af full¬
mäktige framstäldt. Men som han likväl gjort några anmärk¬
ningar. som vid första påseende kunna synas vara befogade, så
vill jag upptaga ett par af dem till besvarande.
Han sade först i afseende på sekreteraren i Riksgäldskonto-
ret, att han ansåg det vara märkvärdigt, att denne skulle genast
vid tjenstens tillträdande få större löneförmåner, än sekreteraren
i Riksbanken, men ändock komma i sämre ställning än sekrete¬
raren i Riksbanken vid afskedstagande^ derigenom att, då pen¬
sionen skulle blifva lika stor som den fästa lönen, den förre skulle
i sådant afseende erhålla endast 4,400 kronor, men den senare
4,500 kronor. Jag skall icke upprepa hvad fullmäktige i Riks-
gäldskontoret samt Utskottet anfört derom, att sekreteraren i Riks-
gäldskontoret jemväl är ombudsman i nämnda verk, emedan det
ser ut, som om den värde talaren icke ville att man skulle nämna
något derom, men jag vill återkalla i minnet, hvad herrarne alle¬
samman torde känna, att i den stat, som vid 1865 och 1866 årens
riksdag faststäldes, fans det i 4:de eller högsta lönegraden 4 tjen¬
steman, nemligen sekreteraren hos fullmäktige samt tre kommis¬
sarier. Då nu fullmäktige hade att utföra en omreglering af lö¬
nerna m. m. inom Riksgäldskontor, så funno fullmäktige att
af 17 tjensteman kunde ej mindre än nio indragas, så att blott
åtta blefve qvar. Det var då klart att för göromålens uppehål¬
lande det var nödigt att, sedan en så stor indragning egt rum,
se till att de återstående tjenstemännen fingo en mot hvars och
ens göromål svarande aflöning, och man beslöt då att föreslå det
sekreteraren skulle få samma ordinarie lön, som förut enligt stat
utgått till honom och kommissarierna i Riksgäldskontor, hvilka
hade 4,400 kronor i lön utom tjenstgöringspenningar. Då den
notarie, som förut biträdt sekreteraren, blifvit indragen, och se-
Lördagen den 6 Maj.
47
N:o 54.
breterarens göromål derigenom ökats, kan det då vara skäl att An9- nn afl°~
nedsätta sekreterarens lön från förut utgående 4,400 till 4.000, som mn9sstal for
den varde talaren payrkat t kontoret.
Samme talare klandrade äfven den aflöning, som blifvit. före- (Forts.)
slagen för kassören i Riksgäldskontoret ocli förmenade att denne
icke bort hafva större lön än motsvarande tjensteman i Riks¬
banken; men man bör härvid taga i betraktande den exceptionela
ställning, som denne tjensteman innehar och som bestrider samt¬
liga de göromål som förr besörjts af kassakommissarien och dess¬
utom har ett betydligt ansvar om såväl kontanta medel som vär¬
depapper, hvarföre han närmast kan jemföras med kommissari-
erne i Riksbanken.
Det hjelper i alla fall icke mycket att strida med den ärade
reservanten, ty han går sin egen väg, utan att stort bry sig om
någon annans åsigt.
Den ärade reservanten talade äfven om vaktmästarnes löner
och ansåg att de hade alltför stora lönevilkor. Enligt den aflö-
ningsstat, som faststäldes vid 1865 och 1866 årens riksdag be¬
stämdes vaktmästarnes lönevilkor till 650 riksdaler och nu äro
de bestämda till 700 kronor, således på tio år en förhöjning af
allenast 50 kronor, hvilket väl icke lärer få anses såsom någon
alltför stor förhöjning. Visserligen är det sant, att efter tio års
tjenstgöring kunna de få förhöjning på lönen och tjenstgörings-
penningarne, men dervid har man följt Riksbankens exempel.
Hade detta icke funnits, så hade denna förhöjning efter tio års
tjenstgöring sannolikt icke kommit i fråga.
Emellertid vill jag nu icke upptaga Kammarens tid med något
vidare yttrande i ämnet, utan får vördsamt anhålla om bifall till
Stats-Utskottets förslag.
Herr Sjöberg: Ehuru jag fullkomligt inser, att den ärade
Kammaren nu icke är i den sinnesstämning, att den vill höra nå¬
got vidare yttras i föreliggande fråga, anhåller jag dock att i
några få ord få till protokollet afgifva ett slags reservation mot
förevarande förslag till lönestat för tjenstemännen i Riksgälds¬
kontoret. Det har förefallit mig icke rätt förklarligt, att Stats¬
utskottet ansett sig kunna tillstyrka ett förslag, som i så väsent¬
lig mån skiljer sig från de grunder, som följts dels vid konstruk¬
tionen. om jag så får uttrycka mig, af tjenstemannapersonalen
inom Riksbanken, och dels vid den hittills skedda regleringen af
lönerna inom statens verk.
I den nu framlagda lönestaten finner man nästan lika många
aflöningsgrader som antalet tjensteman, då knappt tvenne af dessa
finnas inom samma aflöningsgrad. Tjenstemännen äro nemligen
till antalet åtta och lönegraderna äro sex; och lägger jag då till
dessa senare den särskilda löneförmån af boställsrum, som till¬
kommer sekreteraren, blir det i sjelfva verket sju lönegrader på
verkets åtta tjensteman. Herrarne torde finna, att det måste er¬
fordras en ovanligt fin och skarp blick för att uppdraga skilna-
den mellan dessa grader eller för att bland detta ringa antal tjen-
N:o 54.
48
Lördagen den 6 Mai.
An,g. ny afla- stemän rättvisligen komma till så stor skiljaktighet i fråga om
miRiksgäids-' ^en dem för deras göromål tillkommande lön, och jag vågar an-
ikontoret. taga’ att det kunde blifva ganska svårt för det ärade Stats-
(Forts.) Utskottet likasom ock för Herrar Fullmäktige i Riksgäldskontoret.
om de skulle försättas i nödvändighet att lemna en närmare redo¬
görelse för de härutinnan följda grunder, ehvad man afser löne¬
förmånerna i det hela eller deras fördelande i lön, tjenstgörings-
penningar och ålderstillägg, eller slutligen vilkoren för deras åt¬
njutande.
Det är ännu en annan omständighet, som förefallit mig be¬
synnerlig. Yi hafva nyss genom Kamrarnes samfälda votering
faststält ny _ lönestat för Statskontoret, uti hvilken lönegraderna
inskränkts till Henne, och der man funnit med statens fördel öf¬
verensstämmande att förlägga den större delen af arbetsstyrkan,
eller två tredjedelar af hela antalet tjensteman, till första lönegra¬
den. I fråga om uppgörande af förevarande stat har man gått
helt annorlunda till väga, ty under det man i Statskontoret för¬
lagt tolf af verkets sjutton tjensteman eller tolf af sexton, om jag
undantager chefen, till lägsta lönegraden, så har man i den nu
föreslagna lönestaten för Riksgäldskontoret upptagit endast en
tjensteman i denna grad.
Den ärade talare, som nyss hade ordet, har redan omförmält
och framhållit förhållandet i berörda afseende med Riksbankens
tjensteman och dervid gått sä i detalj, att jag i fråga derom icke
har något att tillägga; men Stats-Utskottet har förmodligen icke
ansett det vara i någon mån följdrigtigt att efter en sådan grund
och i enlighet med de grundsatser Utskottet förut i likartade fall
omfattat nu upprätta staten för Riksgäldskontoret.
Jag kan icke heller underlåta att fästa uppmärksamheten på
hurusom Riksdagen vid flera föregående tillfällen eller tid efter
annan särskildt besluta, att en stor del göromål skulle öfverfiyt-
tas till Statskontoret från Riksgäldskontoret, och detta har för
mig inneburit en temligen tydlig antydan om, att man icke ansåg
den dag långt aflägsen, då Riksgäldskontoret såsom särskildt verk
skulle upphöra att finnas till. Genom fastställande af en ny löne¬
stat för Riksgäldskontoret torde dock den dagen antagas vara för
längre tid aflägsnad. Det må nu villigt medgifvas, att tankarne
i förevarande fall kunna vara delade, men jag tillåter mig likväl
anmärka berörda förhållande, som så väsentligt skiljer sig från
det förfaringssätt, man ansett sig böra iakttaga, då fråga uppstått
om indragning af eller förändrade organisationsgrunder för något
statens embetsverk; och ehuru liten utsigt jag än har att för en
sådan framställning vinna någon framgång, vill jag dock in¬
stämma uti det yrkande, Herr Liss Olof Larsson nyss vilkorligt
afgaf, eller att ifrågavarande aflöningsstat skulle beviljas på extra
stat. Han yttrade nemligen, att lian skulle framställa ett sådant
yrkande under förutsättning af, att hans mening inom Kammaren
vunne något understöd, och för min de! vill jag åtminstone lemna
honom detta.
Lördagen den 6 Maj.
49
jN:o 54.
Herr Liss Olof Larsson: Det är med anledning af det ytt¬
rande, som Herr Hseggström nyss hade, som jag begärde ordet.
Han begagnade ett mycket beqvämt sätt att vederlägga en mot¬
ståndare, i det han bland annat sade, att jag går min egen väg
etc. och att det derför icke var värdt att fästa sig vid de skäl
jag framstält emot förslaget. Han har äfven yttrat, att jag skulle
vara. den ende bland Stats-Utskottets alla ledamöter, som hade
en från Utskottets åsigt afvikande mening. Jag får då upplysa,
att, fastän det icke synes af betänkandet, så funnos dock flera
af Utskottets ledamöter, som delade den åsigt, som jag nyss ut¬
talade.
Han. sade äfven att det såge ut, som om jag icke läst igenom
fullmäktiges förslag och de skäl som der anförts; men det borde
vara klart, att jag gjort detta, ty annars hade jag väl icke kun¬
nat uppträda mot och söka vederlägga detsamma, så att deri lig¬
ger ej något skäl till vederläggning af mina uppgifter.
Samme talare yttrade sig äfven om sekreteraren i Riksgälds-
kontoret och sade att denne hade en vigtigare befattning än se¬
kreteraren. i Riksbanken, enär han jemväl vore ombudsman. Då
man nu likväl erinrar sig att sekreteraren i Riksgäldskontoret
har 100 kronor mindre i pension än sekreteraren i Riksbanken,
så är det ett bra eget sätt att gå till väga att göra den fasta
a.flöningen och följaktligen äfven pensionen för den, som har en
tjenst med de vigtigaste göromålen, mindre än för den, som har
de mindre vigtiga göromålen, då man likväl i allmänhet anser att
pensionen bör vara en belöning för lång tjenstgöring i ett vigtigt
värf. Yi behöfva således icke tvista om sekreteraren, då jag i
viss mån vill gifva honom större förmån, än hvad Utskottet och
den talaren vill gifva.
Vidare talade han om att kassören i Riksgäldskontoret skulle,
i afseende på. såväl löneförmåner som göromål, vara likstäld med
en kommissarie i Riksbanken. För att jemföra dessa båda befatt¬
ningar måste man tänka på hvad de begge tjensterna hafva till
sysselsättning, och om man vet det, så kan man icke jemföra en
kommissarie med en kassör; mera likhet finner man, om man jem-
för denne kassör med kassörer i banken.
Han hoppade visligen öfver kamereraren i Riksgäldskontoret
och nämnde icke att denne har lika stor lön vid tillträdet af sin
befattning som en kamererare i Riksbanken får först efter 10 års
tjenstgöring, d. v. s. 4,000 kronor i lön förutom tjenstgöringspen-
ningar, som för kamereraren i Riksbanken utgöra blott 1,000 kro¬
nor, då deremot kamereraren i Riksgäldskontoret har 1,600 kro¬
nor, således en betydlig förmån framför en likastäld tjensteman i
Riksbanken.
Nu skulle man väl kunna tro att, när vissa tjensteman i
Riksgäldskontoret äro bättre aflönade än motsvarande tjensteman
i Riksbanken, desse tjensteman i Riksgäldskontoret hafva mera
trägna och ansträngande göromål än tjenstemännen i Riksbanken,
ty man måste väl .förutsätta att hvarje lönereglering går ut på
Andra Kammarens Prof. 1876. N;o Öl- 4
Ang. ny aflö-
ningsstat för
Riksgälds¬
kontoret.
(Forts.)
N:o 54.
50
Lördagen den 6 Maj.
Ang. ny aflö-
ningsstat för
Riksgälds¬
kontor et.
(Forts.)
att ställa så, att hvarje tjensteman får fullt upp med arbete på
samma gång som. man aflönar dem i förhållande till deras arbete,
så att de må kunna hafva en anständig bergning. Således skulle
man kunna draga den slutsats af nu ifrågasatta lönereglering, att
Riksgäldskontorets tjensteman i förhållande till Riksbankens äro
öfverhopade med göromål och derför böra hafva högre lön. Men
så kan väl dock icke vara förhållandet åtminstone med sekrete-
rarne i nämnda båda verk, ty under det sekreteraren i Riksban¬
ken — jag medgifver det — hinner att derjemte sköta sekreteria-
tet i Banko-Utskottet, hinner sekreteraren i Riksgäldskontoret ej
blott att sköta sekreteraregöromålen, utan äfven att vara ombuds¬
man vid nämnda verk, samt att derjemte sköta sekreterarebefatt¬
ningen å Riksgäldsafdelningen inom Stats-Utskottet och, ehuru
göromålen vid afdelningen äro ganska trägna, har han likväl un¬
der riksdagarne kunnat på samma gång på ett utmärkt sätt sköta
nämnda befattningar. Hvad kamereraren beträffa^ så skulle han
få högst betydliga löneinkomster i förhållande till alla andra
kamererare, hvilkas löner vi hafva reglerat. Hans lön och tjenst-
göringspenningar skulle nemligen sammanlagdt uppgå till 5,600
kronor, och det oaktadt icke heller han har några så öfveransträn-
gande göromål. Denna tjenst är nemligen icke värre än att dess
nuvarande innehafvare, såsom vi veta, icke blott sköter värdska-
pet för Riksdagens hus, hvarigenom han förvärfvar sig den icke
obetydliga förmånen af fri bostad och vedbrand, utan dessutom
innehar en tjenst i sparbanken, som gifver 3,000 kronor i årlig
inkomst. En sparbank är icke någon inrättning för sinekurer,
hvadan han äfven der torde få arbeta för sina 3,000 kronor, och
allt detta synes mig ådagalägga, att denna kamereraretjenst icke
är så öfver ansträngande, att för densammas skötande bör gifvas
högre aflöning än för motsvarande tjenstebefattningar i andra
verk.
Talaren hoppade derefter utan någon förklaring förbi kam-
marskrifvarne, oaktadt mig synes, det vi mycket väl behöft er¬
hålla någon underrättelse, hvarför dessa tjensteman skola erhålla
högre aflöning än deras vederlikar annorstädes. Han yttrade vi¬
dare rörande vaktmästarne, att desse, derför att de förut blott
haft 650 kronor i lön, nu borde erhålla 50 kronors förhöjning, utan
att någon annan orsak dertill af honom angafs, än att Riksban¬
kens vaktmästare erhållit en dylik förhöjning, fördelad i lön och
tjenstgöringspenningar. I fråga om vaktmästarnes löneförmåner
glömde han likväl säga, att hvarken vaktmästarne i Riksbanken
eller i allmänhet hafva fri bostad och vedbrand, en förmån som
framför de fleste andra tillkommer Riksgäldskontorets vaktmä¬
stare. Af allt detta torde tydligen framgå att, vill han veder¬
lägga mig, får han använda mera talande och bättre skäl än dem
han redan anfört.
Till sist får jag nu yrka, att Kammaren måtte för sin del
besluta att uppföra denna aflöningsstat för Riksgäldskontorets
tjensteman och vaktbetjaning på extra stat, att gälla intill dess
nytt reglemente af nästa Riksdag blifver fastställa.
Lördagen den 6 Maj.
51
N:o 54.
Herr Peter Olsson: Då jag tror, att man vid bedömandet åt
föreliggande fråga måhända icke sett saken, sådan den verkligen
förhåller sig, anhåller jag att få något närmare redogöra för be¬
handlingen af denna lönestat inom afdelningen. Der gjordes alla
här ånyo upprepade anmärkningar mot den föreslagna lönestaten,
och dessa anmärkningar remitterades till riksgäldsfullmäktige, på
det att de måtte sättas i tillfälle att taga kännedom om desamma
och försöka att göra någon ändring i det förslag, som fullmäktige
förut afgifvit. Fullmägtige svarade härå på det sätt betänkandet
utvisar, ett sätt som icke torde kunna förnekas vara fullt tillfreds¬
ställande. I detta svar framhölls nemligen, såsom herrarne be¬
hagade finna, de olikheter som förefinnas mellan göromålen i Riks¬
gäldskontoret å ena sidan samt dels Statskontoret och dels huf¬
vudsakligen Riksbanken å andra sidan. Ty om man ser på de
olika lönebeloppen, finner man icke blott olikhet uti detta afseende,
utan sådana förändrade förhållanden i Riksgäldskontoret, jemfördt
med Riksbanken, att lönebeloppen i dessa verk nödvändigt måste
vara olika. Den ärade representanten från Dalarne bar visserli¬
gen sagt, att han icke vill höra talas om, att sekreteraren i Riks¬
gäldskontoret tillika är ombudsman; men då han anförde, att
sekreteraren i Riksbanken bär lägre lön, än motsvarande embets¬
man i Riksgäldskontoret, torde väl ändock den omständigheten få
tagas i betraktande, att sekreteraren i Riksgäldskontoret jemväl
är ombudsman. Vill man fästa afseende vid de qvalifikationer, som
en ombudsman behöfver ega för att kunna sköta sina åligganden
i denna egenskap, torde detta ganska tydligt gifva vid handen,
att hos honom måste förutsättas kunskaper vida öfverstigande dem
som erfordras för en sekreterare. Om man för öfrigt sammanslår
ombudsmanna-arfvodet i Riksbanken med sekreterarens aflöning,
finner man, att aflöningen för båda dessa platser i Riksbanken
uppgår till betydligt högre belopp än aflöningen för denne sekre¬
terare i Riksgäldskontoret, som der sköter båda dessa befattnin¬
gar. På samma sätt förhåller sig äfven med kassören och kam¬
reraren i Riksgäldskontoret, att de hafva särskilda göromål, som
icke förefinnas i Riksbanken, och som derföre betinga en olikhet
i aflöningen. På detta sätt kan man genomgå nästan hvarje sär¬
skild post i Riksgäldskontorets lönestat, och man skall dervid
finna dessa olikheter vara sådana, att några befogade anmärknin¬
gar deremot svårligen torde kunna framställas.
Det nämndes vidare, att vaktmästarne åtnjuta fri bostad i
Riksgäldskontorets hus. Detta är visserligen sant, men man bör
dervid icke heller förtiga, att den ena af dessa vaktmästare tillika
är husdräng och således egnar tillsyn till Riksgäldskontorets hus;
någon måste naturligen göra detta, och om man vill uppdraga detta
åliggande åt någon annan, låter det tör hända icke göra sig för
billigare pris än mot fri bostad. Nu få vaktmästarne för denna
bostad 100 kronor afdrag å sin lön, hvarförutom fullmäktige för¬
behållit sig att, när de vilja, indraga bostaden och då öka aflö-
niugen med 100 kronor.
Derjemte torde ännu en omständighet böra tagas i betraktande,
Ang. ny aflö¬
ning sstat för
Riksgälds¬
kontoret.
(Forts.)
N:o 54.
52
Lördagen den 6 Maj.
Ang. ny aflö¬
ning sstai för
Riksgälds¬
kontor et.
(Forts.)
då man undersöker beskaffenheten af denna lönestat, den omstän¬
digheten nemligen, att Riksgäldskontorets fullmäktige äro Riks¬
dagens förtroendemän, hvartill kommer, att man flera år å rad sökt
åstadkomma förenkling i förvaltningen och besparing i Riksgälds-
kontorets lönestat. Detta har, såsom herrarne finna af betänkan¬
det, lyckats derigenom, att man nedsatt antalet tjensteman ganska
betydligt och i följd deraf kunnat framlägga en lönestat, slutande
på vida lägre belopp, än något föregånde år, särskild! vid sistlidne
riksdag, då denna stat bestämdes på extra stat. Sedan dess hafva
fullmäktige med fullkomlig enighet sins emellan föreslagit en ned¬
sättning i tjenstemännens antal. Förut har nemligen vid det förslag,
som i detta ämne afgifvits, alltid reservationer varit fogade, men
vid denna lönestats framläggande hafva alla fullmäktige inom
Riksgäldskontor^ varit ense. Då nu dessa fullmäktige äro Riks¬
dagens förtroendemän, då de vidare måste bära ansvaret för för¬
valtningen af Riksgäldskontorets angelägenheter och, såsom förut
blifvit nämndt, hafva så vigtiga uppdrag, att de, för att rätt kunna
sköta dem, måste vara fullkomligt förvissade om att de, äfven med
afseende. på sjelfva administrationen inom Riksgäldskontoret, åt¬
njuta Riksdagens förtroende, så skulle jag vilja fråga, om det
verkligen vore välbetänkt, att man, sedan dessa inskränkningar
blifvit gjorda, och sedan man efter min uppfattning erhållit en
tillfredsställande förklaring i afseende på lönebeloppens olikhet
med dem i Riksbanken, fortfarande satte denna stat på extra stat.
Finner man något nöje. uti att vid hvarje riksdag göra dessa tjen¬
steman och deras aflöning till föremål för diskussion, så kan detta
förfarande hafva något skäl för sig, men vill man hafva frågan
afgjord och begära, att riksgäldsfullmäktige skola handhafva ären¬
dena på ett fullt tillfredsställande sätt, så att de kunna bära an¬
svaret för administrationen inom Riksgäldskontoret, tror jag, att
det kanske vore bättre, om man visade dem förtroende och fast-
stälde den lönestat som de nu framlagt.
Den ärade talaren på stockholmsbänken fann denna lönestat
alldeles otillfredsställande och samme ärade talare har förut icke
heller funnit Statskontorets lönestat tillfredsställande, således har
Stats-Utskottet icke lyckats vara honom till belåtenhet hvarken i
fråga om Statskontorets eller i fråga om Riksgäldskontorets löne¬
stat. Emellertid kan jag ej i denna omständighet se något skäl
att afslå hvad Utskottet föreslagit, ty jag tror, att Utskottet så¬
väl i det ena som andra afseende! sökt utreda saken på bästa
sätt. Under sådana omständigheter, och då jag icke tror det vara
skäl att ingå i diskussion om de särskilda lönebeloppen, utan att
man måste taga i öfvervägande de olika förhållanden som före¬
finnas inom de olika verken, kan jag för min del icke annat än
anse, att Stats-Utskottets förslag förtjenar denna Kammares bifall,
hvarför jag äfven tager mig friheten hemställa om ett sådant
bifall.
Häruti förenade sig Herr Svensén.
53
N:o 54.
Lördagen den 6 Maj.
Herr Hseggström: Efter det utförliga försvar för Stats¬
utskottets utlåtande, som den siste ärade talaren afgifvit, skulle det
kunna vara öfverflödigt att vidare taga till ordet, men jag vill en¬
dast berigtiga ett par uppgifter, som den ärade dalarepresentan¬
ten haft. Han yttrade, att jag skulle hafva sagt, att sekreteraren
i Riksgäldskontoret innehade en vigtigare befattning än sekrete¬
raren i Riksbanken. Något sådant har jag aldrig sagt, utan en¬
dast talat om de ökade göromål sekreteraren i Riksgäldskontoret
genom omregleringen fått sig åladga och att vid sådant förhållande
det vore obilligt gifva honom mindre lön än företrädaren med
lindrigare göromål haft.
Hvad jag förra gången yttrade om att reservanten gått sin
egen väg i denna som andra frågor anser iag befogadt, ty de skäl,
fullmäktige anfört, och som Utskottet jemväl relaterat, hafva af
23 ledamöter af Stats-Utskottet blifvit godkända, men den 24:de har
icke kunnat finna dem giltiga. Då det således icke lyckats full¬
mäktige en corps att öfvertyga honom, lärer det icke löna mödan,
att jag ensam här står och byter ord med honom i denna sak.
Hvad kamreraren beträffar, har han andra och flera göromål
än motsvarande embetsman i Riksbanken, som der lyder under en
kommissarie. På eget ansvar verkställer han bokföringen och delar
med kassören ansvaret för vården om kontorets alla värdepapper,
och en tjensteman med sådant ansvar bör väl vara någorlunda
ordentligt aflönad.
Herr Sjöberg var mycket missbelåten med Utskottets förslag,
och den siste talaren erinrade, att det är mycket svårt att göra
Herr Sjöberg till viljes. Han frågade hvad som berättigade till
att hafva 6, 7 olika lönegrader, då det blott finnes 8 tjensteman.
Men just detta fåtal af tjensteman och fördelningen af arbetet
dem emellan är det som gör att aflöningen noggrant måste rätta
sig efter deras göromål; och fullmäktige hade trott, att de gifvit
skäl för detta tillvägagående just genom tjenstgöringsordningen,
som finnes i betänkandet intagen. Den som behagar genomgå
denna ordning och se Indika göromål de olika tjenstemännen hafva,
tror jag måste komma till samma uppfattning som fullmäktige
haft, nemligen att de varit tvungna att med afseende på de olika
göromålen göra denna skilnad mellan lönebeloppen.
Då i Riksbanken finnes, om jag minnes rätt, 50 tjensteman, men
i Riksgäldskontoret enligt nu föreslagna stat endast 8, så är ju
klart att utsigten till befordran är långt större i Riksbanken än
i Riksgäldskontoret, hvarföre äfven det må vara berättigadt att
för den ende kammarskrifvare som finnes i Riksgäldskontoret före¬
slå något bättre vilkor än för motsvarande tjenst i Riksbanken,
der utsigten till befordran är, som jag påpekat, långt större.
Genom det fåtal tjensteman, som i Riksgäldskontoret finnes,
måste ofta nog kammarskrifvaren på förordnande upprätthålla mera
maktpåliggande tjenster inom verket, och det kan då icke vara
likgiltigt om man antager till kammarskrifvare den förstkommande
eller den som anmäler sig för bästa priset.
Då fullmäktige inskränkt tjenstemännens antal till det minsta
Ang. ny ajlö-
ningsstat för
Riksgälds¬
kontoret.
(Forts.)
N:o 54.
54
Lördagen den 6 Maj.
Ang. ny aflö¬
ning sstat för
Riksgälds-
kontoret.
(Forts.)
möjliga med hänsyn till icke allenast ärendenas gilla gång, utan
äfven med bibehållande af nödiga kontroller, så är deraf en gifven
följd, att man måste åt dessa tjensteman anslå en i förhållande till
de genom förenämnda åtgärd ökade göromålen tillräcklig aflöning.
Att nu vilja sätta dessa tjensteman på extra stat vore i min tanke
mindre välbetänkt. Tro herrarne väl att det är en så rolig sak
att under sådana förhållanden anskaffa lämpliga tjensteman? Yi
hafva för närvarande tvenne tjenstår lediga, och det torde ej blifva
lätt att med de nu föreslagna lönerna få dessa tjänster besatta
med lämpliga personer. Sättes nu lönerna ytterligare på extra
stat, blir svårigheten att få fullt lämpliga personer än större. Man
må väl ej undra om dugligt folk drar sig för att söka tjenster i
ett verk, der de icke hafva någon säkerhet för sin framtida utkomst
eller befordran, så länge ingen reglerad och beständig lönestat
finnes.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utskottets förslag och skall
ej vidare tvista med reservanten, som gerna för mig må taga
ordet om igen.
Herr Talmannen, nu återkommen, lemnade derefter ordet till
Herr Lass Olof Larsson, som yttrade: -lag har ånyo be¬
gärt ordet hufvudsakligen för att närmare formulera mitt yrkande.
Men jag kan dock icke underlåta att jemväl yttra ett par ord
med anledning af den siste talarens anförande. Han påstod nem¬
ligen, att man borde gifva kammarskrifvaren i Riksgäldskontoret
stor lön, på det man måtte vara säker om att få en duglig man
till tjenstens skötande. Af detta yttrande kommer jag till den
slutsatsen, att eftersom det för motsvarande tjenstegrad i Riks¬
banken faststälda lönebelopp är lägre än det för Riksgälds¬
kontoret föreslagna, meningen är att Riksbanken skulle få hålla till
godo med bara skräpet eller åtminstone med sämre tjensteman än
Riksgäldskontoret. Het tror jag dock icke har varit meningen
när man faststälde lönestaten för Riksbankens tjensteman.
Dessutom vill jag erinra den ärade talaren derom, att under
det för inträde i båda dessa verk fordras intet annat kunskaps-
prof än aflagd student- eller maturitetsexamen, äro deremot for-
dringarne för inträde i åtskilliga andra embetsverk långt större,
hvarföre jag anser att man har inga skäl att ställa lönerna högre
för nu ifrågavarande tjensteman än man bestämt för andra.
Jag ber nu att på följande sätt få formulera mitt yrkande,
nemligen: “Att Kammaren ville bifalla Utskottets hemställan med
den ändring, att ifrågavarande aflöningsstat uppföres på extra stat,
och att åt fullmäktige uppdrages att till nästa Riksdag inkomma
med förslag till lönestat för Riksgäldskontorets tjensteman och
vaktbetjening, i tillämpliga delar öfverensstämmande med den för
Riksbankens tjensteman och vaktbetjening gällande lönestat“.
Och anhåller jag hos Herr (Trefven och Talmannen om pro¬
position å detta mitt yrkande.
55
N:o 54.
Lördagen den 6 Maj.
Öfverläggningen var slutad. Enligt de meningar, som derunder ^y■ ny afis-
förekommit, framstälde Herr Talmannen propositioner dels på bi- m^ilfa~l£or
fall till Utskottets hemställan i oförändradt skick och dels på kontoret.
Herr Liss Olof Larssons yrkande samt förklarade sig hafva flin- (Forts.)
nit den förra propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering blef emellertid begärd och företogs alltså, enligt en nu
uppsatt och af Kammaren godkänd, så lydande omröstningspro-
position:
Den, som bifaller i oförändradt skick hvad Stats-Utskottet
hemstält i lista punkten af utlåtandet N:o 70, röstar
J a 5
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren bifallit Utskottets hemställan med
den af Herr Liss Olof Larsson föreslagna förändring.
Omröstningen utföll med 75 Ja mot 69 Nej; i följd hvaraf
Kammaren bifallit Utskottets hemställan oförändrad.
Punkterna 2—4.
Blefvo jemväl bifallna.
§ 13.
Föredrogs och bifölls sammansatta Stats- och Banko-Utskottets
utlåtande N:o 1, i anledning af Riksdagens år 1875 församlade
revisorers framställning angående bestridandet af kostnaderna
för statsrevisionerna.
§ 14.
Till bordläggning anmäldes Konstitutions-Utskottets utlåtande
N:o 4, om införande i Riksdagsordningen af bestämmelser rörande
sättet för slitande af tvister Kamrarne emellan i fråga om vote-
ringspropositioner för de samfälda omröstningar, som anställas
jemlikt 65 § Riksdagsordningen.
Detta ärende skulle uppföras främst ä föredragningslistan för
nästa sammanträde.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
Gustaf Westdahl.
N:o 54.
56
Måndagen den 8 Maj.
Måndagen den 8 Maj.
Kl. 2 e. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 1 i denna månad äfvensom
protokollsutdrag rörande Kammarens i sammanträdet sistlidne
lördag fattade beslut.
§ 2.
Upplästes ett så lydande sjukbetyg:
Att ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Herr Kabinetts-
kammarherren Gr. von. Greijer är till följd af Luftrörs-catarrb
urståndsatt att lemna sina rum intygar på embetsed
Stockholm den 6 Maj 1876.
C. Häggström,
Med. D:i\
§ 3.
Föredrogs° och bordlädes för andra gången Konstitutions¬
utskottets utlåtande N:o 4, om införande i Riksdagsordningen af
bestämmelser rörande sättet för slitande af tvister Kamrarne
emellan i fråga om voteringspropositioner för de samfälda omröst¬
ningar, som anställas jemlikt 65 $ Riksdagsordningen.
§ 4.
Förekom , till behandling Stats-Utskottets memorial N:o 71,
med förslag till de stadganden angående Riksgäldskontorets skulder
och fordringar, som böra införas i det nya reglementet för detta
verk.
Herr vice Talmannen Wijk, yttrade: Med afseende på före¬
dragningen af detta betänkande tager jag mig friheten hemställa,
att det dervid fogade, förslag till reglemente för Riksgälds-
kontoret måtte paragrafvis föredragas, hvarje paragraf i dess hel¬
het, och att paragrafernas innehåll icke måtte uppläsas, derest
icke någon af Kammarens ledamöter sådant önskar.
Måndagen den 8 Maj.
57
Ji:o 54.
Kammaren gillade det föredragningssätt, som herr vice Tal¬
mannen föreslagit; och blef, med iakttagande deraf, det memorialet
bifogade förslag till reglementsstadganden nu genomgånget samt
i sin helhet af Kammaren godkändt.
§ 5.
Vid föredragning dernäst af Bevillnings-utskottets Memorial
N:o 10, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i vissa delar af
Utskottets betänkande N:o 3 och utlåtande N:o 6, angående
stämpelpappersafgiften, godkände Kammaren de af Utskottet i
nämnda memorial föreslagna voteringspropositioner.
1 sammanhang härmed tillkänn agat Herr Talmannen, att gemen¬
samma omröstningar, enligt nyssberörda voteringspropositioner,
komme att anställas i sammanträdet nästa onsdag den 10 i denna
månad.
S o.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
Stats-Utskottets utlåtande N:o 72, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga proposition angående förändring i tiden för utbe¬
talning af det till åstadkommande af jernvägsförbindelse emellan
landskapet Dalsland och Smaalenenes amf, i Norge beviljade
anslag;
Samma Utskotts memorial N:o 73. i anledning af Kamrarnes
skiljaktiga beslut angående vissa vilkor för åtnjutande af de utaf
denna Riksdag beviljade låneunderstöd för enskilda jernvägs-
anläggningar; samt
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o
10 (i samlingen N:o 41), med anledning af Första Kammarens
beslut i fråga om erhållande af årliga offentliga redogörelser-
rörande rånte- och kapitalförsäkringsanstalternas förvaltning
m. m.
Dessa ärenden skulle uppföras främst å den föredragnings¬
lista, som för nästa sammanträde komme att upprättas.
k 7.
Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. '/2 3 e. m.
Andra Kammarens Prat. ISIG, N:o -54.
In fidem
Gustaf Westdahl.
5
N:o 54.
58
Tisdagen flen 9 Maj.
Tisdagen den !> Maj.
Kl. ■'/oB e. in.
§ 1.
Justerades protokollet för den 2 innevarande Maj.
S 2.
Föredrogos, men blefvo för andra gången bordlagda:
Stats-Utskottets utlåtande N:o 72 och memorial N:o 78;
samt
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o
10 (i samlingen N:o 41).
§ 8.
Anmäldes och bordlädes följande inkomna ärenden:
Stats-Utskottets utlåtanden och memorial:
N:o 80, angående Kiksgäldskontorets upplåning under den när¬
mare framtiden;
N:o 74, med förslag till några afdelningar i Riksgälds-
kontorets reglemente;
N:o 75, i anledning af erhållen återremiss å en punkt af Stats-
Utskottets utlåtande N:o 54, angående ny lönestat för Stats¬
kontoret ;
N:o 70, i anledning af erhållen återremiss å en punkt af Stats-
Utskottets utlåtande N:o 55, angående ny lönestat för mynt- och
kontrollverken;
N:o 77, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående
pensioneringen af arméns befäl med vederlikar; och
N:o 78, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående
pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar samt
af flottans och lotsverkets gemenskap;
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets utlåtande N:o 2, i
anledning af väckt förslag om ändring i gällande stadgande rö¬
rande Justitie-ombudsmannens skyldighet att under svår sjukdom
eller annat laga förfall till suppleanten afstå halfva lönen;
Tisdagen den !) 5Iaj.
59
N:o 54.
Lag-Utskottets utlåtande N :o 39, i anledning af väckt förslag
om dels upphäfvande af nämndemans frihet från skyldighet att
utgöra håll- och reservskjuts och dels ersättning åt nämndeman
af kommunens medel för ordinarie tjenstgöring;
Samma Utskotts betänkanden:
N:o 40, i anledning af återremiss af Utskottets utlåtande N:o
32, 1 punkten, om ändring i gällande stadganden rörande skyldig¬
heten att bygga och underhålla kyrka med hvad dertill hörer; och
N:o 41, i anledning af återremiss utaf Utskottets utlåtande
N:o 23, om förändrad lydelse af 6 punkten i 19 § af Kongl.
Förordningen om nya strafflagens införande den 16 Februari
1864; samt
Andra Kammarens Fjerde Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o
10 (i samlingen n:o 42), i anledning af dels det utaf Första Kam¬
maren fattade och af Andra Kammaren till Utskottet hänvisade
beslut, angående förändrade bestämmelser i fråga om vilkoren för
försäljning af vin och maltdrycker, och dels erhållen återremiss
af utlåtandet N:o 8, rörande herrar Engmans och Jan Magnussons
motioner om ändring i lagstiftningen angående försäljning af vin
m. m.
Dessa ärenden skulle sättas främst å föredragningslistan för
nästa sammanträde.
S 4.
Föredrogos och godkändes Lag-Utskottets förslag till Riks¬
dagens underdåniga skrifvelse!':
N:o 28, om ändring i stadgandena rörande böters förvandling;
N:o 29, om upphäfvande i viss mån af den så kallade indi-
genatsrätten;
N:o 30, om vidtagande af åtgärder för utfärdande af en full¬
ständig handelslagbok för Sverige;
N:o 31, med förslag till förordning angående pantsättning af
jernväg, kanal eller annan dermed jemföidig anläggning;
N:o 32, rörande ändring i grunderna för utgörandet af för¬
samlingens bidrag till folkskoleundervisningens upprätthållande; och
N:o 33, om ändring i lagens stadganden rörande jäf mot
domare.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. */43 e. m.
In fidem.
Gustaf Westdahl.