RIKSDAGENS PROTOKOLL
1876. Andra Kammaren. N:o 52.
Onsdagen dels 3 Maj,
Kl. 10 f. m.
§ 1-
Justerades protokollsutdrag' rörande de under Kammarens
sammanträden den 29 nästlidne April samt den 1 och 2 inne¬
varande månad i anledning af Stats-Utskottets utlåtande N:o 62
fattade beslut.
§ 2.
Föredrogs Stats-Utskottets memorial Ko 68, med förslag till
samman]emkning och voteringsproposition, i anledning af Kam-
rarnes skiljaktiga beslut i 2:ne frågor rörande anslagen under
riksstatens femte hufvudtitel; och blef dervid Utskottets i punkten
1 gjorda hemställan, på begäran, ånyo bordlagd samt den i punk¬
ten 2 föreslagna voteringspropositionen af Kammaren godkänd.
§ 3.
Vid föredragning dernäst af Stats-Utskottets memorial Ko
69, med förslag till samman]emkning och voteringspropositioner,
i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i åtskilliga frågor
rörande anslagen under riksstatens nionde hufvudtitel, begärdes
Utskottets hemställan i punkten 1 åter på bordet och godkändes
de voteringspropositioner, Utskottet i punkterna 2—6 föreslagit.
§ 4.
Föredrogos, men blefvo för andra gången bordlagda:
Bevillnings-Utskottets betänkande Ko 9; samt
Andra Kammarens Första Tillfälliga Utskotts utlåtande N:o
8 (i samlingen Ko 39).
§ 5.
Företogs till behandling Stats-Utskottets memorial Ko 66, i
anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i afseende å Stats-
Andra Kammarens Prot. 1876. N:o 52. 1
N:o 52.
Ang. en före¬
slagen vote¬
ringspropo¬
sition.
2 Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Utskottets utlåtande Nio 54, angående ny lönestat för Stats¬
kontoret.
Punkten 1.
Bifölls.
I punkten 2 hade Utskottet föreslagit en så lydande vote¬
ringsproposition:
Den, som vill, att följande förslag till aflöningsstat för Stats¬
kontoret
Lön.
Verkets chef ......j 6,200
En tredje gradens!
tjensteman.........' 4,400
Två dito............... 8,800
En andra gradens
tjensteman (se-
! kreterare)...........
En första gradens
| tjensteman (stäm¬
pelpapp erskassör
En dito (kassör)..
Tio dito (bokhål-
I lare, registrator,
notarie)...............
Till vikariat, ren-
skrifning, flitpen
ningar och till¬
fälliga biträden.
En förste vakt¬
mästare............
En vaktmästare
Fem dito
Summa
3.000
1,600
1,600
16,000
1
, Tjenstgö-
1 ringspen¬
ningar.
|
Arfvoden
och miss-
räknings-
penningar.
|
Summa
kronor.
|
__
|
2,800
|
—
|
|
|
9,000
|
—
|
—
|
2,000
4,000
|
—
|
|
|
6,400
12,800
|
=)
|
—
|
1,500
|
—
|
|
|
4,500
|
|
—
|
1,200
1,200
|
—
|
500
|
—
|
3,300
2,800
|
|
--
|
12,000
|
—
|
|
|
28,000
|
|
|
|
|
15,000
|
—
|
15,000
|
—
|
|
300
300
1,500
|
—
|
|
|
1,100
800
4,000
|
-
|
Efter fem år kan
lönen höjas med
,500 kronor och
efter 10 år med
ytterligare 500
kronor.
45.400— :26,800|—;15,5001—187,700|-
må af Riksdagen godkännas och i följd deraf Statskontorets å
sjunde hufvudtiteln upptagna ordinarie anslag, 92,600 kronor, till
87,700 kronor nedsättas;
att Riksdagen må på extra stat för år 1877 anvisa ett belopp
af 21,600 kronor, att enligt Kongl. Maj:ts nådiga disposition an¬
vändas för genomförande af Statskontorets förändrade organisa¬
tion; och
att Riksdagen, med gillande i öfrigt af de utaf Kongl. Maj:t
Onsdagen den 3 Maj, f.' m.
3
N:o 52.
föreslagna vilkor för de nya löneförmånernas åtnjutande, må för An9- e» fsre-
2;dra momentet antaga följande förändrade lydelse: “att de med sla9en y°*e'
hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få uppbäras en-
dast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller (Forts.)
åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från
tjenstgöringen befriad, utgå till den, som tjensten förrättat";
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Vinner nej, har Riksdagen beslutat, att Statskontorets ordi¬
narie anslag skall bibehållas vid sitt nuvarande belopp, 92,600
kronor; att på extra stat för år 1877 skall anvisas 16,300 kronor
till dyrtidstillägg för embets- och tjensteman inom nämnda em¬
betsverk; samt att till provisorisk förstärkning af dess personal
skall likaledes på extra stat för år 1877 beviljas 7,400 kronor.
Efter uppläsning af detta förslag, anförde
Herr Treffenberg: Jag skall tillåta mig att yrka afslag å
denna voteringsproposition, men skall icke onödigtvis upptaga
Kammarens tid med att vidlyftigt motivera den ståndpunkt jag i
denna fråga intager. Det är mig nog att tillkännagifva min åsigt,
att, sedan Konung och Riksdag gemensamt öfverenskommit om
grunderna för en offentlig institution samt Riksdagen befästat
denna öfverenskommelse med ett ordinarie anslag, kan någon
rubbning i denna organisation ej vidtagas, utan gemensam öfver¬
enskommelse mellan Konung och Riksdag, hvaraf åter för det nu
föreliggande fallet följden blir den, att, då Riksdagen icke god¬
känt de förändrade grunder, Kong!. Maj:t föreslagit för en om¬
organisation af Statskontoret, äfven frågan om den nya lönestatens
antagande måste anses hafva förfallit.
Man må icke invända, att man härigenom skulle stanna i
någon återvändsgränd; ty det är alldeles gifvet, att, då den nu
gällande lönestaten upptager dels ordinarie och dels extra anslag,
och Riksdagen otvifvelaktigt är berättigad att votera öfver den
del af den gamla lönestaten, som utgöres af extra anslag, Ut¬
skottet, vid det förhållande, att Kamrarne i denna reglerings¬
fråga stannat i olika beslut, bör, om denna punkt återförvisas,
uppställa en voteringsproposition af ungefär följande lydelse:
“Den, som vill, att Statskontorets ordinarie anslag skall bibe¬
hållas vid sitt nuvarande belopp 92,600 kronor; att på extra stat
för år 1877 skall anvisas 16,300 kronor till dyrtidstillägg för em¬
bets- och tjensteman inom nämnda embetsverk; samt att till pro¬
visorisk förstärkning af dess personal skall likaledes på extra stat
för år 1877 beviljas 7,400 kronor, röstar ja. Den, det ej vill, rö¬
star nej. Vinner nej, har Riksdagen beslutat, att med godkän¬
nande af Statskontorets nuvarande aflöningsstat, för så vidt angår
5so 52.
i
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. eu före
slagen vote¬
ringspropo¬
sition.
(Torts.)
- derå upptagna ordinarie anslag, de å samma aflöningsstat nu upp¬
förda extra anslag icke vidare skola utgå". Det är visserligen
sant, att Kongl. Maj:t på detta sätt, om nej-propositionen segrat,
skulle få ganska svårt för att reda sig med att behörigen uppe¬
hålla göromål en inom Statskontoret; men det blir i sådant fall
icke Kongl. Maj:ts fel, utan Riksdagens.
För närvarande skall jag inskränka mig till det nu anförda.
Dock vill jag endast tillägga, att det icke är värdi att någon
kommer och åberopar precedensfall; ty om Riksdagens praxis
i detta fall gäller, hvad Erkebiskop Reuterdahl vid ett tillfälle
yttrade, att “än göra vi så, än så“. Herrarne behagade sålunda
erinra sig, att vid frågan om Kommerskollegii ombildning i fjor
— då det gälde samma princip, som nu — gemensam votering
egde rum, men att, dä för ett par år sedan frågan om läroverkens
omorganisation behandlades, det, till följd af vissa partiåsigters
manövrering, icke passade i stycke att draga en del af sjelfva
organisationsfrågan under gemensam votering, oaktadt i den delen
äfven då samma förhållande, som nu i fråga om Statskontoret,
var för handen.
k
Friherre Leij onhufvud: Förevarande förslag berör frågans
behandling i konstitutionell hänseende, och då denna behandling
ännu icke genom häfd vunnit full stadga, inträffar det verkligen,
såsom den förste ärade talaren sade, att vi i dylika fall göra
stundom så och stundom så.
Att emellertid, såsom samme ärade talare ansåg vara rigtigt,
antaga, att, så snart ett ordinarie anslag beviljats, Riksdagen i
och med detsamma satt sin stämpel på verkets organisation, så
att Kongl. Maj:t derefter icke skulle ega rätt att i organisationen
göra någon ändring, är en uppfattning, som jag icke kan dela;
och det är icke heller, enligt hvad Riksdagen flera gånger för¬
klarat, dess mening. Jag medgifver dock, att vi nu stå vid ett
fall, der hvarken grundlag eller prejudikat tydligt säger, huru
man bör gå till väga; men då Kongl. Maj:t icke begärt något
direkt yttrande i fråga om organisationen, ehuru Utskottet i sitt
förra betänkande i frågan uppfattat saken så, vill jag yrka bifall
till den föreslagna voteringspropositionen. såsom den enda utväg
för närvarande att få frågan löst.
Herr Carl Ifvarsson: Jag skulle kunnat fatta den förste
talarens mening, om den fråga, som nu stod på dagordningen varit
sådan, att för dess afgörande fordrats, att båda Kamrarne stannat
i lika beslut.
Här är nu emellertid fråga om beviljande af anslag för ge¬
nomförande af en organisationsfråga. Utskottet hade visserligen
i sitt förra betänkande i frågan föreslagit, att Riksdagen skulle
särskildt uttala sig om sjelfva organisationen; men sedan denna
del af frågan förfallit derigenom, att Kamrarne deri fattat olika
beslut, återstår den öfriga delen nemligen frågan om anslaget
och de vilkor, hvarmed anslaget är sammanfäst. Äfven i afseen-
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
5
N:o 52.
de på denna del af frågan hafva Kamrarne stannat i olika be- Ån9- en /"v«-
slut, och vid sådant förhållande måste väl derom gemensam vote- s[agen ”oU'
ring ega rum; och skall icke sådan votering i detta fall egarum,
då vet jag sannerligen icke, hvilken fråga, som skall slitas genom (Forts.)
gemensam votering. Sant är, att Första Kammaren afslagit Kongl.
Maj:ts proposition och beviljat det gamla anslaget för Statskon¬
toret; men Andra Kammaren har i Imfvudsaken godkänt Kongl.
Maj:ts proposition och äfven beviljat medel för organisationens
genomförande.
Anslag äro således till olika belopp och till olika ändamål
af hvardera Kammaren anvisade. Men äfven om man antager,
ätt den i fråga satta omorganisationen icke utan Kongl. Maj:ts
medgifvande må kunna komma till stånd, återstår dock den om¬
ständigheten, att ett Riksdagens beslut i denna fråga måste fattas,
antingen nu detta beslut kommer att utfalla i öfverensstämmelse
med Första eller Andra Kammarens beslut. Första Kammaren
har afslagit, men Andra Kammaren bifallit Kongl. Maj:ts propo¬
sition om omorganisation af Statskontoret. Att något Riksdagens
beslut i denna del kan och bör fattas genom gemensam votering
är klart äfven deraf, att denna fråga icke är af beskaffenhet att
kräfva samma beslut af begge Kamrarne. Frågan är således,
huruvida båda Kamrarne behöfva fatta samma beslut i fråga om
lönestaten för embetsverket, eller om en sådan fråga skall afgöras
genom gemensam votering. Det tycktes, att den förste talaren
ville komma derhän, att den frågan ej borde afgöras genom ge¬
mensam votering. I denna sin uppfattning tror jag att den ärade
talaren icke har stöd i grundlagen; och vid sådant förhållande
finnes icke något annat sätt att lösa denna del af frågan än att om
den gemensam omröstning sker. Jag anser, att, då ingen anmärk¬
ning blifvit framstå!d mot första punkten, hvilken möjligen kunnat i
någon mån synas tvistig, den nu föredragna och följande punkter
af memorialet icke skäligen skulle kunna blifva föremål för an¬
märkningar. Om man något närmare betraktar saken, tror jag
man skall finna, att den nu föredragna andra punkten, angående
hvilken Kamrarne stannat i olika beslut, icke kan förfalla, utan
måste blifva föremål för gemensam votering.
På dessa grunder yrkar jag bifall till Utskottets förslag i
denna andra punkt.
Herr Key: Jemte det jag instämmer med de tvenne närmast
föregående talarne, ber jag att, med anledning af Herr Treffenbergs
erinran om, att de ordinarie anslagen böra af Kongl. Maj:t och
Riksdagen gemensamt beslutas, få påminna derom, att Andra Kam¬
marens beslut i förevarande fall just grundar sig på en Kongl.
Maj:ts proposition i detta ämne, samt att Kammaren till samma
proposition lemnat sitt bifall. Vid sådant förhållande och då
Första Kammaren icke ännu fattat beslut angående det i Litt. c
af Stats-Utskottets betänkande N:o 54 omhandlade ålderstillägg
för embets- och tjensteman samt vaktbetjening inom Statskontoret
samt Mynt- och kontrollverken, yttrar Utskottet under punkten
N:o 52.
6
Onsdagen den 3 Maj. f. m.
Ang. en före¬
slagen vote¬
ringsproposi¬
tion.
(Forts.)
•3 af nu föreliggande utlåtande, att, då Utskottets hemställan om
uppförande af ett särskildt förslagsanslag under rubrik “ålders-
tillägg* till belopp af 8,500 kronor är af Andra Kammaren god¬
känd, men af Första Kammaren till Utskottet återförvisad, kommer
Utskottet att framdeles, sedan frågan om aflöningsstaten för Stats¬
kontoret blifvit afgjord, häröfver afgifva särskildt utlåtande. Om
Riksdagen nu, på sätt Herr Treffenberg yrkat, och detta borde
han val egentligen hafva gjort vid den förra punkten, skulle afslå
hela den föreliggande voteringspropositionen, så vill jag fråga,
till hvilket resultat vi skulle komma i följande punkt 3, angående
ofvan nämnda i Kitt. C förekommande anslagsbelopp. Det vore
intressant att veta. Jag tror således, för min del, i likhet med de
tvenne senaste talarne, att, då här föreligger en statsreglerings-
fråga, om hvilken beslut ovilkorligen skall fattas för nästkommande
år, gemensam votering derom måste ske. Härom fans icke heller
någon skiljaktig mening inom Utskottet, utan alla, äfven de mest
betänksamme, voro der ense om, att gemensam omröstning i denna
del måste vidtagas. Då jag tillika tviflar på, i fall ärendet icke
redan är afgjordt, att någon enda röst i Medkammaren skall höja
sig i samma syfte som Herr Treffenberg, så anhåller jag om bifall
till Utskottets förslag.
Herr Treffenberg: Hvad Medkammaren beträffar har jag
anledning tro, att frågan var före och afgjordes der redan i går¬
dagens sammanträde, samt att detta afgörande skedde utan me¬
ningsskiljaktighet. Således torde icke från det hållet några röster
i denna fråga vidare låta höra sig, såvida icke Medkammarens
Talman, i motsats mot hvad här skedde i går afton, skulle tillåta,
att diskussionen öfver ett redan afgjordt ärende finge upprifvas.
Men jag vill säga Herr Key, att jag icke kan förstå, hvilka svå¬
righeter skulle uppresa sig mot återremiss af denna och följande
punkt, Litt. C, då tvärtom, enligt min tanke, en återremiss måste
befordra den enda rigtiga lösning af frågan. Så som voterings¬
propositionen nu blifvit uppstäld af Stats-Utskottet, och då Riks¬
dagen icke godkänt de föreslagna nya grunderna för Statskontorets
organisation, kan jag icke finna att, derest den föreslagna löne-
staten blifver beviljad, något hinder behöfver uppstå för Kongl.
Maj:t att omorganisera Statskontoret, på sätt han sjelf behagar,
ty Kongl. Maj:t är icke bunden af de grunder, som han förut för¬
klarat sig godkänna, utan skulle, såsom mig synes, kunna upp¬
draga åt en enda person att sköta göromålen i Statskontoret —
derest sådant eljest läte sig göra — eller, för att draga ut konse-
qvenserna i det orimliga, ställa alltsammans på entreprenad.
J ag anhåller fortfarande om afslag å den föredragna punkten.
Härmed var öfverläggningen slutad. Efter det propositioner
af Herr Talmannen gifvits så väl på bifall som afslag, god¬
kände Kammaren den af Utskottet föreslagna voteringspropo¬
sitionen.
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
N:o 52.
Punkten 3.
Lades till handlingarne.
Punkten 4.
Bifölls.
§ 6.
Skedde föredragning af Bevillnings-Utskottets betänkande R:o
5, angående dels förändring i vilkoren för tidningars och tidskrif¬
ters postbefordran, dels ock åtskilliga andra postväsendet rörande
frågor.
Punkten 1.
Utskottet hade här, i anledning af Kongl. Maj:ts till Riks-
dagen aflåtna proposition N:o 24 samt det förslag, Herr GumaUus tidningar och
framstält i 3:dje punkten af sin motion, N:o 159, gjort den hem- tidskrifters
Ställan, postbefordran.
“att Riksdagen måtte för sin del medgifva., att § 3 i nådiga
kungörelsen angående vilkoren för tidningars och tidskrifters post¬
befordran den 18 Oktober 1872 må upphäfvas och i dess ställe
stadgas, att, derest, för att såsom försändelse under band med
post befordras, till postanstalt aflemnas exemplar af tidning, tid¬
skrift, författningssamling, handlingar utgifna af sällskap eller för¬
eningar o. s. v., derå ej prenumeration vid postanstalt egt rum,
skall för hvar särskild försändelse, ehvad denna utgöres af ett
eller flera exemplar af samma eller olika tidningar eller tidskrifter
m. m., befordringsafgiften utgöra ett öre för hvar vigt af tio ort
eller Överskjutande del deraf, dock så, att icke i något fall af-
giften för en särskild försändelse understiger tre öre; äfvensom
att i öfrigt må å tidningar och tidskrifter m. m., som på före-
nämnda sätt med post fortskalfas, tillämpas de bestämmelser, som
i allmänhet gälla för befordran af försändelser under band".
Rörande denna hemställan yttrade
Herr Berg: Den nu föredragna punkten kan jag för min
del icke obetingadt godkänna. Min anmärkning gäller dock icke
hvad deri blifvit föreslaget rörande afgifterna för tidningars och
tidskrifters postbefordran, utan endast den sista tilläggsbestäm¬
melsen, som afser bifall dertill att å tidningar och tidskrifter
m. m., som postbefordras, må tillämpas de föreskrifter, hvilka i
allmänhet gälla för befordran af försändelser under band. Utan
att närmare till innehållet angifva de stadganden, hvilka Utskottet
sålunda föreslår Riksdagen att för sin del godkänna, har likväl
N':« 52.
Onsdagen den 3 Maj, f. in.
Ang. ändring i Utskottet otvetydigt antydt, att bland dem äfven afses Kongl.
mHoreri för prefvet den 22 Oktober 1875 till Generalpoststyrelsen, hvari för-
U tidskrifters ' bjudes “befordran med posten af försändelser under band, hvilka
postbefordran, innehålla tryckt eller på annat sätt åstadkommet meddelande rö-
(Ports.) rande försäljning af lotter till penningars eller annan lös eller
fast egendoms bortlottande inom eller utom rikets hvilken före¬
skrift således skulle komma att, enligt hvad Utskottet föreslår,
hädanefter tillämpas, då så beskaffade meddelanden förekomma i
tidningar. Denna Utskottets hemställan står dock i uppenbar
strid mot ett beslut, som Kammaren förut under loppet af denna
riksdag fattat. Herrarne torde nemligen erinra sig, att vid riks¬
dagens början en motion inom denna Kammare väcktes just i
syfte, att berörda Kongl. bref äfven skulle tillämpas på tidningar
och tidskrifter, som postbefordras, ocli i det utlåtande, Kammarens
Tredje Tillfälliga Utskott i anledning af denna motion afgaf, hem-
stälde Utskottet, att motionen icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda. Vid ärendets föredragning i Kammaren den 8
sistlidne Mars blef, efter en diskussion, hvarunder motionären
yrkade bifall till sitt förslag, men deremot åtskilliga andra talare
uppträdde mot förslaget, dervid påpekande det olämpliga, att på
tidningar och tidskrifter tillämpa ett sådant stadgande, Utskottets
afstyrkande hemställan af Kammaren bifallen. .Redan i denna
omständighet ligger — synes mig — tillräcklig anledning för Kam¬
maren, att icke godkänna den bestämmelse i enahanda syfte,
Bevillnings-Utskottet nu föreslagit. Jag kan nemligen icke före¬
ställa mig, att Kammaren, med frångående af det beslut, Kamma¬
ren på grund af en motionärs yrkande fattat, nu skulle vilja lemna
sitt bifall till ett af Bevillnings-Utskottet framstäldt förslag i just
den syftning, motionären afsåg. Jag är visserligen ingen vän af
lotterier och lotteriannonser, men ännu mindre är jag vän af någon
slags censur ocli framför allt icke till postcensur. En sådan cen¬
sur afses dock med föreliggande stadgande och detta på fullt all¬
var, hvilket äfven synes af 8:de punkten i betänkandet, der Ut¬
skottet föreslår, att Riksdagen skall begära, att enahanda censur
äfven införes för sådana tidningar, hvilka icke sändas under band,
utan på hvilka prenumereras genom postverkets försorg. Är det
så, att man anser lotteriannonser synnerligen skadliga för det
allmänna — må man då förbjuda dem och stadga straff för deras
införande i tidningar eller utspridande på annat sätt, men att be¬
gagna censur såsom ett medel att förhindra deras spridning, tror
jag vara att slå in på en väg, som i sin fortgång lätt leder till
ett återupplifvande af indragningsmakten. Ty att förhindra tid¬
ningars spridning med posten synes mig stå på gränsen till in¬
dragning.
Jag kan icke heller föreställa mig, att Kongl. Maj:t i sitt
förslag,, ibland de stadganden, för hvilkas tillämpning å försändning
af tidningar, tidskrifter m. m. under band Riksdagens bifall äskats,
afsett andra än rent reglementariska föreskrifter, och att Kongl.
Maj:t icke, då han förbjöd s. k. lotteriannonsers försändning på
posten, hade för afsigt att i postverkets händer lägga rättighet
Onsdagen den 3 Maj, f. in.
9
N:o 52.
att förbjuda distribution af tidningar. För hvar och en, som ändring,
prenumererar på en tidning, måste det förefalla särdeles motbju- }:llkoren for
elände, om lian da och da icke utbekomme ett nummer, åt den tidskrifters
anledningen, att vederbörande posttjensteman vid tidningens läs- postbefordran.
ning till äfventyra deri trott sig finna en lotteriannons. Svårt (Forts.)
blefve åtminstone att, i fäll posttjenstemännen finge eu sådan
makt, kunna påräkna att genom postens biträde med någorlunda
säkerhet erhålla utländska tidningar. Ty i åtskilliga länder
äro lotterier icke allenast tillåtna, utan jemväl föranstaltade af
de offentliga myndigheterna, hvaraf naturligtvis måste följa, att
upptagandet i tidningar derstädes af lotteriannonser hörer till
vanligheten, och ett stadgande, sådant Bevillnings-Utskottet bär
föreslagit, skulle således i regeln göra det nära nog omöjligt för
svenska läsare att genom posten erhålla dylika tidningar. Här¬
till kommer, att ehuru svensk lag under vissa förhållanden tillå¬
ter lotterier, nemligen då Kongl. Maj:t finner lämpligt, att sådana
må anställas för välgörande ändamål, skön konst m. m., skulle i allt
fall, enligt Utskottets förslag, den omständigheten, att eu annons
om ett sådant lofligt lotteri vore införd i en tidning, vara till¬
räcklig anledning för posttjenstemännen att derå lägga beslag.
Det ifrågavarande förbudet förekommer mig dessutom desto
mer betänkligt, som något ansvar icke är stadgadt för posttjenste-
mannen, i fall lian ej begagnar sig af den honom lemnade makten;
i följd hvaraf det sålunda komme att helt och hållet på hans godt¬
finnande bero att låta den ena tidningen gå oantastad, under det
den andra hålles tillbaka.
Har man en gång tagit ett steg i denna rigtning, har man en
gång sagt, att tidningar, som innehålla lotteriannonser, icke få
spridas med posten, hvad, mine herrar, blir val då det nästa ste¬
get? Jo, det, som innefattas uti 8:de punkten af förevarande be¬
tänkande, nemligen, att man icke heller får prenumerera å tidnin¬
gar, som innehålla lotteriannonser. Och närmaste steget dertill
vore måhända att förbjuda spridningen af tidningar, kvilka inne¬
hålla något annat, som vederbörande kunde finna mera eller mindre
misshagligt eller vådligt.
På dessa skäl och då, såsom Bevillnings-Utskottet i sin motive¬
ring äfven ansett, de reglementariska stadgande^ tillhöra Kongl.
Maj:t att i administrativ väg meddela — så att något bifall till
hvad Kong!. Maj:t i detta hänseende föreslagit från Riksdagens
sida icke erfordras — äfvensom då, på sätt jag i början af mitt
anförande yttrade, Utskottet icke upplyst hvad i öfrigt de stad-
ganden innehålla, hvilka man nu begär, att Riksdagen skall god¬
känna, så får jag, för min de], yrka afslag å den senare delen af
Bevillnings-Utskottets hemställan i den nu föredragna punkten,
nemligen den, som börjar med orden: “äfvensom att i öfrigt må
etc.“ På det att Kongl. Maj:ts proposition i denna del emellertid
icke måtte blifva helt och hållet obesvarad, tager jag mig friheten
att, med bibehållande af ordalydelsen i Utskottets hemställan rö¬
rande sjelfva portosatserna, föreslå, att slutmeningen måtte erhålla
följande lydelse: “äfvensom, under förutsättning att det genom
N:o 52.
10
Onsdagen den 3 Maj. f. m.
Ang. ändring i &ongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 22 Oktober 1875 stadgade
mihoren för förbud mot postbefordran af tryckta eller på annat sätt åstad-
tidskrifters komna meddelanden, rörande försäljning åt lotter, ej ma vinna
postbefordran, tillämpning å tidningar, tidskrifter eller andra handlingar af
(Forts.) nu ifrågavarande slag, i hvilka sådana meddelanden må finnas
intagna, i underdånighet hemställa det Kongl. Haj:t täcktes tillse
om och i hvad mån öfriga bestämmelser angående befordran af
försändelser under band må anses böra blifva gällande i afseende
äfven å tidningar, tidskrifter m. in., som på nämnda sätt med post
fortskaffas“.
Och anhåller jag vördsamt, att Herr (Trefven och Talmannen
ville framställa proposition å detta förslag.
Häruti förenade sig Herrar Axel Bergström och Strömberg.
Friherre A. H. Fock: Då jag inom Utskottet reserverat mig
mot den 8:de punkten i förevarande utlåtande, men icke mot den
nu föredragna, som står i det närmaste samband med nyssnämnda
punkt, så anhåller jag att för Kammaren få förklara, att detta
skett derföre, att jag anser de reglementariska stadganden, hvar¬
om här är fråga, omöjligen kunna gifvas den tolkning, som Ut¬
skottet velat gifva dem, eller att de skulle afse äfven tidningar
och tidskrifter m. m. Och att detta icke varit afsigten med ut¬
färdandet af den nådiga kungörelsen, äfven om ordalagen i den
samma skulle kunna gifva anledning till en sådan förmodan, slu¬
ter jag deraf, att kungörelsen var föranledd just af den massa ut¬
ländska lotteriannonser och prospekter, som under korsband ötver-
svämmade landet, samt afsåg att hindra detta ofog. Men att
kungörelsen icke kan tillämpas i sådant syfte, som Utskottet före¬
slagit, skall jag be att få förklara, dervid tilläggande några ord
till hvad den siste talaren yttrat, i hvilkens anförande jag för
öfrigt till många delar instämmer. Skall nemligen kungörelsen
tillämpas så, att allt tryck, som innehåller lotteriannonser, icke skulle
få spridas med posten, så fordras, enligt min tanke, i första rum¬
met, att generalpoststyrelsen utfärdar en definition på hvad som
är att förstå med lotteri och lotteriannonser.
dag åtager mig att i detta afseende gifva en förteckning, som
börjar med svenska statens fem-procents obligationer, vidare andra
statsobligationer med allt större och större kapitalrabatt; seder¬
mera svenska statens premieobligationer, vidare turkiska och
spanska staternas obligationer och småningom öfvergå!’ till och
slutar med Hamburger-lotteriet, och jag trotsar Herrarne att kun¬
na uppdraga gränsen, hvar de egentliga lotterierna börja. Detta
vore således det första vilkoret, ty icke kan det egentligen gå an
att lemna åt hvarje postförvaltares skön att bestämma hvad som
bör befordras eller icke. En sådan tillämpning af kungörelsen
skulle vidare leda derhän, att jag icke kunde i en tidning eller
tidskrift, om jag deri ville skrifva en genomgående ledande artikel
om lotterier, för att förtydliga min mening intaga ett eller annat
lotteris fullständiga prospekt, utan att en postförvaltare deraf
Onsdagen den 3 Maj, f. m. 11 IVSO 52.
kunde få anledning att icke med posten afsända en så beskaffad Ang. ändring i
tidning eller tidskrift. Ja, om jag skulle finna nödigt, att nu itimm^r/Zh
mitt anförande meddela ett dylikt lotteriprogram, så skulle en u”idikrifters‘
postförvaltare kunna vägra att med posten afskicka detta Kamma-postbefordran.
rens protokoll. Dessutom skulle, såsom den föregående talaren (forts.)
redan sagt, detta endast vara det första steget. Det andra steget
skulle snart följa. Bevillnings-Utskottet bär föreslagit, hvilket
jag hoppas Kammaren kommer att bifalla, ett betydligt nedsatt
porto för brefkort. Om det nu skulle falla svenska eller ut¬
ländska lotterikollektörer in att trycka prospekter till lotterier
på dessa kort, så blefve nästa steget ett förbud för dylika bref-
korts befordrande med posten. Om vi skola fortgå på en sådan bana,
så skulle vi, såsom den förra talaren yttrat, komma till en full¬
ständig potcensur.
Men, såsom sagdt är, jag är fullt förvissad om, att det aldrig
varit eller kan vara meningen att tillämpa på det sättet ett reg¬
lementarisk! stadgande, och det är derföre som jag icke ansett
mig böra vid denna första punkt vidfoga någon reservation. Om,
såsom jag kommer att yrka, Kammaren afslår den 8:de punkten
i förevarande betänkande, skulle dessutom helt och hållet ända¬
målet med Kongl. Maj:ts proposition förfelas, i fall man gåfve eu
sådan tolkning åt 1875 års kungörelse, som är ifrågasatt. Anda¬
målet med den Kongl. propositionen har varit den att underlätta
tidningars försändning under korsband och förminska antalet
prenumerationer. Men följden skulle blifva alldeles motsatsen,
om Kammaren afsloge 8:de punkten. Detta skulle således, om
verkligen en sådan tolkning af kungörelsen förefinnes, efter
mitt förmenande leda till en förklaring af kungörelsen, hvar¬
igenom skulle bestämmas, att den icke gäller äfven tidningar och
tidskrifter.
Då emellertid en misstydning i detta hänseende skulle kun¬
na ega rum, vill jag för min del icke på något sätt motsätta
mig den förste ärade talarens förslag till formulering af slutet
till paragrafen, utan ber jag att derutinnan få med honom
instämma.
Hvad jag nu yttrat rörer frågan i sin helhet, och då vi komma
till den 8:de punkten, vill jag företrädesvis hänvisa till hvad jag
nu anfört.
Herr Gumselius: Då jag kommer att uppträda mot begge de
föregående talarne, vill jag hoppas, att Kammaren icke måtte miss¬
tänka mig för att söka med vett och vilja verka för införande i landet
af censur och särskild! postcensuren. Jag föreställer mig dock, att
man mycket slagit öfver, då man här sagt, att bifall vore liktydigt
med införande af postcensur. Yi hafva till en viss grad äfven
nu postcensur, hvad beträffar försändelser under korsband. Det
är nemligen posttjenstemännens skyldighet att tillse, att i sådana
försändelser icke insmugglas något som icke får der finnas.
Vidare hafva vi fått censuren utsträckt genom den förut om¬
talade kungörelsen, som bestämmer, att försändelser under band,
N:o 52.
12
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. ändring i innehållande lotteriprospekter, skola beläggas med qvarstad, och
tidningar/0^* ^etta sätt tar på postanstalterna samlat sig en massa af lotteri-
udsirifters prospekter.
pottbefordran. Jag hade ämnat härom yttra mig vid den 8:de punkten af detta
(Fm-ts.) betänkande i samma rigtning som de begge föregående talarne.
Der galler det att tillämpa å prenumererade exemplar af tidningar
enahanda bestämmelser, som för tidningar under band nu blifvit
af Utskottet föreslagen, och detta är en annan sak. Men här
kan jag ej biträda deras mening, och då öfverläggning redan vid
denna punkt uppstått, bör jag ej tiga stilla.
Jag ber nu få erinra att det af den förste ärade talaren fram-
stälda förslag efter min uppfattning går i en alldeles orätt rigt¬
ning. Han har föreslagit, att Riksdagen skulle anhålla hos Kong].
Maj:t om en sådan uttrycklig förklaring, att bestämmelserna i
skrifvelsen af den 22 Oktober 1875 icke skulle ega tillämpning å
tidningar, som innehölle lotteriannonser. Det skulle således vara
ett Öppet och högtidligt privilegium för lotteriannonsers införande
i tidningarne, som genom Riksdagens beslut skulle formuleras!
Detta vore ett steg och ett stort steg i alldeles motsatt rigtning
mot hvad jag för min del anser rätt och öfverensstämmande med
lagens anda och innehåll, om också icke med dess tillämpning.
Lotterier äro förbjudna i Sverige. Man har flera gånger vid
riksdagarne talat om, att något borde göras mot lotteriannonse-
randet. Det har vant fråga om att införa bestämmelser härom i
allmänna lagen, men det har mött motstånd, enär sådant ansetts
strida mot grundlagen; det har då föreslagits att inrymma sådana
bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, men då har Konstitutions¬
utskottet förklarat detta strida mot grundlagens värdighet, och
Riksdagen har godkänt denna åsigt, ehuru allmänna meningen
synts vara mot lotteriannonserna.
Följden har blifvit, att en del tidningar intaga lotteriannonser,
andra, och lyckligtvis flertalet, deremot icke. Frestelsen är gan¬
ska stor, ty dessa annonser utgöra ett icke obetydligt tillskott
till en tidnings inkomster, ehuruväl en stor i hufvudstaden ut¬
kommande tidning förklarat, att denna inkomst för den tidningen
utgjorde allenast 1 till 2 procent af dess samtliga dylika måhända
till mer än hundratusen kronor uppgående intägter och således
vore af ringa värde. Han yttrade likväl, författaren af den här
åsyftade ledande uppsatsen i nämnda tidning, den åsigten, att
lotteriannonser borde förbjudas, men han tilläde, att, så länge de
icke voro förbjudna, ämnade den tidningen icke afstå från de¬
samma, 'enär i så fall och derest andra tidningar intoge sådana
annonser, den ifrågavarande tidningen blefve mindre begärlig-
för en del af allmänheten. Det var således, efter mitt sätt att
se, en dubbel egennytta, som dikterade den stora tidningens
beslut.
Vi hafva andra tidningar, som icke på långt när äro så fram¬
stående. Jag känner en tidning, som utkommer i en liten stad
på vidpass 700 innevånare och derför icke kan hafva synnerligen
stor spridning inom staden, och genom postverket har den icke
Onsdagen den 3 Maj, f. in.
13
Ji:o 52,
mer än tjugu prenumererade exemplar. Denna tidning har inne- An?- ändring i
hållit en icke obetydlig mängd lotteriannonser, och jag tror den v‘l,corm f°r
fortfarande gör det; de äro förmodligen ett vilkor för dess tilltidskrifters ‘
varo — den skulle annars do. Det gör mig ondt om den, men y o stbefordran.
om den icke kan lefva på andra vilkor än detta smutsiga, så må (lorta.)
den do!
Jag tänker mig nu att i början af Juni, då dragningar stunda,
denna lilla tidning eller en dylik kommer att införa lotteriannon¬
ser, som upptaga nästan hela tidningens utrymme, och denna tid¬
ning, som i vanliga fall utgifves i 100 eller 150 exemplar, får nu
en spridning af måhända 20,000 exemplar af det numret, livilka
för annonsernas räkning tryckas och spridas.
Här är fråga om att nedsätta protot för korsbandsförsändel-
ser, visserligen icke till så lågt belopp som t. ex. i .Frankrike.
Tyskland och Italien, der detta porto icke uppgår till ett öre i
svenskt mynt för enkelt tidningsnummer, men dock vida under
det nu gällande portot. Detta skulle nu leda dertill, att dessa
iotteriprospekter från Tyskland och Danmark, som förbjudits att
gå såsom sexöres-korsband, skulle i form af tidningsannonser och
under tidningstitel skickas omkring i landet mot nedsatt porto,
och då hade Kong! Maj:t, Riksdagen och förslagsställaren gemen¬
sam! åstadkommit en öfversvämning af lotteriannonser, hvarom
vi nu icke kunna göra oss en föreställning, ty det ligger i sakens
natur, att lottmånglarne skola i stort tillgodogöra sig eu sådan
fördel.
För öfrig! är här ju fråga om att genom nedsatt porto för
korsbandsförsändelser bereda tidningarne en fördel utöfver den
de i afseende å sådana försändelser redan åtnjuta.
Det synes mig då, att de tidningar, som vilja åtnjuta fördelen
af bidrag från lotterimånglare, kunna väga denna fördel mot den
af billigare korsbandsporto och derefter välja. Finna de sin räk¬
ning vid att ändock intaga lotteriannonser, så kunna de gerna
försaka det billigare portot.
Jag inskränker mig för närvarande till hvad jag nu sagt.
Ingen har yttrat sig mot det hufvudsakliga i denna punkt och
jag vill hoppas, att, då den icke heller i Utskottet framkallat
någon reservation, punkten må af denna Kammare bifallas lika¬
som Första Kammaren nyss lärer bifallit densamma.
Jag hemställer således om bifall till den nu föredragna punkten,
utan tillägg, oförändrad.
Herr Asplöf instämde med Herr Gumalius.
Chefen för Kong! Finansdepartementet Herr Statsrådet F or s-
sell: Jag ber att få fästa Kammarens uppmärksamhet på den
omständigheten, att, när frågan om förbud emot lotteriprospekters
kringsändande genom posten framstäldes till Kong! Majds pröf¬
ning, förefans egentligen alldeles ingen anledning att taga hänsyn
till landets tidningar, enär tidningars försändande under korsband
ännu vid slutet af förra året kunde anses ytterst sällan före-
N:o 52.
14
Onsdagen flen 3 Maj, f. m.
An? ändring itömma; de befordrades då och befordras ännu nästan uteslu-
viikoren jorutande på något af de genom 1873 års Kongl. förordning medgifna
' tidskrifters * fyra sätt. Deremot förelåg till beaktande den omständigheten,
postbefordran, att hufvudsakligen till en af rikets postanstalter plägade på vissa
(Forts.) tider regulier! anlända tiotusentals korsbandsförsändelser, inne¬
hållande mestadels litografierade lotteriprospekter ämnade att kring¬
spridas öfver hela riket. Från Generalpoststyrelsen ingick då
till Kongl. Maj:t hemställan om bemyndigande att inställa befor¬
drande af dessa prospekter, hvilka ju i viss mån kunde anses upp¬
muntra till lagstridiga handlingar. Kongl. Maj:t biföll denna General¬
poststyrelsens hemställan. Om nu, genom antagande af Kongl. Maj:ts
förslag till nytt sätt för tidningars postbefordran, försändelse under
korsband blefve det i allmänhet brukliga sättet för tidningars post¬
befordran torde Kammaren kunna vara öfvertygad derom, att Kongl.
Maj:t kommer att taga under öfvervägande, huruvida de bestäm¬
melser, som äro gifna angående lotteriannonsers spridande genom
postverkets försorg, fortfarande kunna och böra gälla om kors¬
band s för sänd el ser i allmänhet, eller huruvida ur synpunkten af tryck¬
frihetens intresse någon ändring härutinnan må kunna företagas
derhän, att tidningar åtminstone i allmänhet undandragas nu gifna
bestämmelser. Jag får sålunda för min del uttrycka den åsigt,
att någon egentlig fara icke torde ligga uti antagandet af Ut¬
skottets förslag.
Herr Nils Larson: Så vidt jag hört, har ingen anmärkning
förekommit emot det hufvudsakliga innehållet af den nu föredragna
punkten. Det är endast i fråga om en biomständighet, hvilken till
sitt hufvudinnehåll innefattas uti 8 punkten af betänkandet, som
man redan no framkommit med sina anmärkningar. 1875 års
Kongl. bref till Generalpoststyrelsen stadgar i afseende härå, att
med posten icke får befordras försändelser under band, hvilka
innehålla tryckt eller på annat sätt åstadkommet meddelande
rörande försäljning af lotter till penningars eller annan lös eller
fast egendoms bortlottande inom eller utom riket. Nu har Kongl.
Maj:t i sin till denna Riksdag afgifna proposition i fråga om kors¬
bandsförsändelser af tidningar föreslagit, att, utom hvad sjelfva
befordringsafgiften beträffar, på dem skulle tillämpas samma be¬
stämmelser, som i öfrigt finnas rörande försändelser under band
föreskrifna och Bevillnings-Utskottet har icke kunnat fatta detta
annorlunda, än att dermed afsåges äfven bestämmelserna i 1875
års bref angående lotteriprospekter och dylikt, så att tidningar,
som innehölle meddelanden om lotters försäljning, hädanefter icke
skulle få af postverket befordras under band.
Jag har här hört en annan mening uttalas, nemligen den, att
Kongl. Maj:ts omnämnda proposition icke skulle hafva afseende
å detta förbud i 1875 års Kongl. bref. Yore man alldeles öfver¬
tygad om, att så vore förhållandet, behöfde man icke föreslå nå¬
gon förändring i redaktionen af punkten. Men just den omstän¬
dighet, att den talare, som först yttrade sig i frågan, föreslog en
sådan förändring, hvarigenom det tydligt och positivt blefve ut-
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
X:o 52.
sagdt, att det omnämnda förbudet i 1875 års Kongl. bref icke Ann- ändring ;
skulle tillämpas på tidningar, som försändas under band, gifver vilkoren för
anledning att tro, att nämnde talare uppfattat uttrycken i Kongl.
Maj:ts proposition på samma sätt, som Utskottet och, efter hvad postbefordran.
jag bar mig bekant, Herr Generalpostdirektören uppfattat dem. (forts.)
Henne senare meddelade denna sin uppfattning för afdelningen
inom Utskottet vid ett tillfälle, då ban blifvit anmodad att lemna
några upplysningar, hvaraf afdelningen i dessa frågor ansåg sig
vara i behof. För min del hyser jag fortfarande den mening, att
den hänvisning till förut gällande bestämmelser i allmänhet, som
blifvit intagen i det föreliggande förslaget, äfven afser 1875 års
Kongl. bref, och jag skall nu bedja att få yttra några ord till
försvar för den åsigt, att oftanämnda förbud äfven bör tillämpas
på tidningar, som försändas under band. Det hufvudsakligaste
skälet derför är, att, då svenska staten förbjuder anställande af
lotterier och lotterisedlars kringspridande, det vore högst besyn¬
nerligt, om staten genom en dess egen institution deltoge uti att
kolportera kring land och rike annonser och prospekter rörande
sådana inrättningar, som svensk lag förbjuder. Mig synes det
vara mera konseqvent, att, då svenska lagstiftningen fortfarande
förbjuder lotterier i allmänhet, svenska statens institutioner ej
heller göra sig medskyldiga uti att utprångla lotterisedlar bland
folket. Man har här visserligen nämnt, att lotteri inom Sverige
under vissa förhållanden kan få ega rum, såsom då särskildt till¬
stånd lemnats dertill, i och för välgörande ändamål eller dylikt.
Detta är ju dock något, som enligt svensk lag är tillåtet, och
jag kan _ icke föreställa mig, att det skulle kunna falla någon in
att rubricera meddelanden om bortlottningar i dylika fall under
samma bestämmelser, som ärc gifna angående lotterier i all¬
mänhet.
Här har slutligen yttrats, att man genom bifall till nu före¬
liggande förslag skulle införa postcensur i landet. Deremot har
eu talare mycket rigtigt erinrat, att vi redan förut hafva en sådan
censur, nemligen i fråga om alla slags korsbandsförsändelser. Ty
det^ är hvarje posttjenstemans både rätt och pligt att undersöka
dylika försändelser i enlighet med derom gällande föreskrifter
samt tillse, det de icke innehålla något, som ej får befordras ge¬
nom försändelse under band, såsom skrifna bref m. m. En post¬
censur hafva vi ju således förut, och jag har hittills icke hört
några klagomål framställas deremot, lika litet som jag tror, att
några klagomål skola komma att framställas emot det nu fram¬
lagda förslaget, om det blifver antaget.
Jag tager mig ännu en gång friheten påpeka, att det väl
egentligen är den 8 punkten, emot hvilken man velat rigta sina
. hufvudsakliga anmärkningar, och det torde vara tidigt nog att
upptaga frågan, när denna punkt blifvit föredragen.
Herr Ola Andersson i Nordanå: Första och åttonde punk¬
terna uti föreliggande betänkande stå i så nära sammanhang till
hvarandra, att, såsom herrarne redan funnit, det knappast är möj-
N:o 52.
Onsdagen den 3 Maj, f. in.
16
Ang. ändring ligt att diskutera den ena utan att beröra den andra. Jag tillåter
% vdkoren försålunda härmed föreslå, att jemväl åttonde punkten nu måtte
tidskrifters föredragas och blifva toremal tor diskussion, nvarjemte jag tar
postbefordran, mig friheten hemställa, att beslut först må fattas rörande den
(Forts.) åttonde punkten. Detta tillvägagående synes mig nemligen skola
leda till bättre reda, och sedan beslut fattats beträffande åttonde
punkten, torde man bättre kunna bedöma, huru den första punkten
bör afgöras.
Beträffande en anmärkning af Herr Berg derom, att beslut i
denna fråga redan vore till en del fattadt genom Kammarens be¬
slut angående Herr Asklöfs motion, ber jag få erinra, att Kong!.
Maj:ts proposition i detta ämne, blifvit, såsom helt naturligt skulle
ske, af båda Kamrarne remitterad till Bevillnings-Utskottet. Ut¬
skottet har sålunda måst afgifva betänkande deröfver. Första
Kammaren kan icke förhindras att besluta i saken, hvad beslut
Andra Kammaren än må hafva förut fattat. År något fel här¬
utinnan begånget, synes det mig, som läge detta deri, att man
här redan förut beslutit i samma sak — dock blott till någon
del — på grund af enskild motion.
Den åsigt, att Andra Kammaren icke nu skulle kunna bifalla
hvad i dessa punkter, 1 och 8, är föreslaget, innebär egentligen
detsamma, som att Herr Talmannen icke kan framställa proposi¬
tion på bifall härtill. Efter mitt förmenande är saken likväl i det
läge, att det svårligen låter sig göra, att strängt vidhålla forma¬
lismen i detta fall, samt att Kammaren kan och bör anse sig ega
full frihet att härutinnan handla på det sätt, den finner nyttigast.
Hvad sjelfva saken beträffar, hyser jag inga betänkligheter emot
att bifalla hvad uti den redan nu föredragna punkten är föreslaget.
Jag tillåter mig, som sagdt, hemställa om proposition på an¬
tagande af det utaf mig föreslagna föredragningssättet.
Herr Talmannen upptog det yrkande angående föredragnings-
ordningen, som Herr Ola Andersson framstält, för att gifva pro¬
position å detsamma; men blef dervid ordet begärdt af
Herr Axel Bergström, hvilken anförde: Herr Talman! Jag
vill visst icke bestrida att det föredragningssätt, som Herr Ola
Andersson nu föreslagit, skulle kunna vara lämpligt, men j ag anser
dock, att förslaget derom framkommit alldeles för sent. Innan ett
Utskotts betänkande föredrages i Kammaren, är det regeln att den
ledamot, som önskar en förändring i den ordning för föredragningen,
hvartill uppställningen af betänkandet föranleder, derom fram¬
ställer förslag, innan föredragningen af ärendet egt rum. Nu har
man deremot ansett sig kunna gå till väga på ett helt annat sätt.
Föredragning af lista punkten har redan skett och diskus-.
sionen öfver densamma är i full gång, och då kommer man fram
med ett förslag om att 8 punkten skall föredragas och afgöras,
innan man fattar beslut om den första. För min del anser jag
ett sådant sätt att tillvägagå för ganska betänkligt och hemställer
om afslag å Herr Ola Anderssons framställning.
Onsdagen den 3 Maj, £. m. 17
Herr Grumaelius: Äfven jag yrkar afslag å Herr Ola Anders¬
sons hemställan, som i stället för att förenkla frågans behandling,
enligt mitt förmenande, endast skulle leda till trassel och jag har
äfven inhemtat, att många af mina grannar hafva samma åsigt. Jag
hemställer, att vi först må afgöra den nu föredragna punkten.
Sedan öfverläggningen rörande föredragningssättet härmed för¬
klarats slutad och propositioner gifvits så väl på bifall till Herr
Ola Ånderssons förslag som på afslag derå, blef samma förslag
af Kammaren afslaget; hvarefter öfverläggningen angående hufvud-
frågan åter fortsattes.
Friherre Leijonhufvud anförde: För min del får jag be¬
känna, att jag är ganska obenägen mot alla dessa lotteriannonser,
som öfversvämma oss och att jag med nöje skulle se, att i Tryck¬
frihetsförordningen och i andra författningar på lämpliga ställen
infördes bestämmelser, som kunde förhindra spridningen af dessa
annonser, äfvensom föranleda dertill att dessa lotterikol]ektörer, som
hålla öppna bodar, blefve tilltalade och straffade, men det oaktadt
hyser jag likväl vissa betänkligheter att i afseende å postbefordrin-
gen af tidningar och tidskrifter vidtaga sådana åtgärder, som nu
föreslagits, emedan jag anser, att derigenom skulle förhindras spri¬
dandet af så väl utländska som våra egna inhemska tidningar.
För min del instämmer jag fullkomligt i hvad Herr Grumariius
anfört. Jag inser fullkomligt beskaffenheten af de betänkligheter
Herr Berg framhållit, men jag tror lika med Herr Grumselius, att
tidningarne här i landet i sjelfva verket skulle upphöra att införa
annonser från de lotterier, som vilja begagna sig af dem, om ett
sådant stadgande som nu af Utskottet föreslagits, faststäldes, och
föreställer jag mig, att man bör något olika betrakta saken i af¬
seende å in- och utländska tidningar. Om de utländska tidnin¬
garne innehöllo lotteriannonser, vore dervid mindre att riskera,
ty då ansågos de såsom sådana och blefvo för den skull icke med
post vidare befordrade.
Mig förefaller dessutom som om antagandet af den nu före¬
dragna punkten alldeles icke skulle medföra så stora vådor, som
man velat antaga. Hen börjar nemligen med “att Riksdagen måtte
för sin del medgifva, att § 3 i nådiga kungörelsen angående vil-
koren för tidningars och tidskrifters postbefordran den 18 Oktober
1872 må upphäfvas11 samt slutar sedermera med “att i öfrigt må
å tidningar och tidskrifter m. m., som på förenämnda sätt med
post fortskaffas, tillämpas de bestämmelser, som i allmänhet gälla
för försändelser under band11.
Riksdagen skulle således för sin del besluta genom bifall till
denna punkt att vilkoren för postbefordringen af tidningar och
tidskrifter må ske på samma sätt och under enahanda vilkor som
af försändelser under band, men tillämpningen häraf beror dock
på Kong!. Maj:t. De bestämmelser, som sålunda skulle numera
gälla för postbefordringen af tidningar och tidskrifter, finnas i all¬
mänhet intagna i Gteneralpoststyrelsens underdåniga skrifvelse
Andra Kammarens Prat. 1876. N:o 52. 2
N:o 52.
Ang. ändring t
vilkoren för
tidningars och
tidskrifters
postbefordran.
(Fortsj.)
H:o 52.
18
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. ändring i
vilkoren för
tidningars och
tidskrifters
postbefordran.
(Forts.)
den 29 Oktober 1875, men huruvida den kommer att tillämpas eller
icke beror ju helt och hållet åt' Kongl. Maj:t; och vi äro icke
ens absolut hänvisade till denna skrifvelse, om vi bifalla hvad
Utskottet i första punkten hemstält, ty, om dessa vilkor skulle
befinnas vara alltför stränga och svåra att tillämpa, är jag öfver-
tygad, att Kongl. Maj:t skulle utfärda en ny skrifvelse, som skulle
medföra den lindring, som vore behöflig.
För min del fruktar jag således icke att yrka bifall till punk¬
ten 1 såsom den nu är uppstäld.
Herr Berg: En talare, som nyss hade ordet, förutsatte, att,
då jag antydde, att Bevillnings-Utskottets förslag i denna punkt
stod i strid mot ett af Kammaren förut fattadt beslut, jag skulle
hafva afsett, att något grundlagsvidrigt skulle ligga i denna frågas
behandling nu och att ärendet skulle vara så beskaffadt att Tal¬
mannen borde vägra att derå framställa proposition. Detta har
jag dock aldrig sagt eller tänkt.
Jag har aldrig satt i fråga, att icke Kongl. Haj:ts proposition
och Bevillnings-Utskottets utlåtande skulle kunna göras till före¬
mål för Kammarens öfverläggning, men hvad jag deremot sagt
är, att det förslag till beslut, som nu föreligger, står i strid mot
ett annat, som förut under denna riksdag blifvit fattadt. Sedan
nemligen en enskild motionär gjort framställning derom, att man
skulle hos Kongl. Maj:t i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
brefvet till Generalpoststyrelsen den 22 Oktober 1875 måtte tilläm¬
pas äfven för försändning af tidningar och tidskrifter, förklarade
Kammaren denna framställning icke böra till någon Riksdagens
åtgärd föranleda; nu deremot har Utskottet här hemstält, just att
denna skrifvelse skall tillämpas äfven på tidningar och tidskrifter,
och att ett bifall härtill skulle stå i strid mot det förut fattade
beslutet är hvad jag sagt och ännu vidhåller.
Att Herr Gumselius i denna fråga skulle vara af olika åsigt
med mig, var — jag erkänner det — för mig i viss mån förvå¬
nande, för att icke säga nedslående, ty just af hvad han yttrade
under den diskussion, som här i Kammaren fördes angående den
nyss omtalade enskilde motionärens framställning, har jag hemtat
stöd för min åsigt om olämpligheten af denna skrifveises tillämp¬
ning på tidningar och tidskrifter. Han yttrade nemligen då: “i lik¬
het med föregående talare anser jag det icke vara välbetänkt, att
obetingadt ingå på motionärens yrkande, att i posttjenstemännens
händer må läggas en censurerande makt öfver tidningarne, obe¬
haglig för dem och äfven för prenumeranterna, som derigenom
skulle blottställas för att, der ett tidningsblad möjligen af rent
misstag, till exempel genom eu annonsemottagares tillfälliga för¬
biseende, funnes innehålla en lotteriannons, icke i rätt tid bekomma
sina tidningar i full nummerföljd.11 Detta yttrande afsåg just det¬
samma, som jag nu tagit mig friheten yrka, nemligen att tillämp¬
ningen af ifrågavarande Kongl. bref ej måtte erhålla ytterligare
utsträckning. Herr Gnnnelius yttrade för eu stund sedan, att det
icke kunde anses såsom postcensur, om posttjenstemännen berät-
Onsdagen den 3 Jlaj, f. m. 19
tigades tillse, att de tidningar,., som försändas under korsband,
icke innehålla lotteriannonser. Äfven detta anser jag i någon mån
strida mot det yttrande jag tog mig friheten att nyss uppläsa
och der i en likartad fråga talaren ansåg att genom bifall till
samma förslag, som nu föreligger, en “censurerande makt1' öfver
tidningarne skulle läggas i posttjenstemännens händer. Man har
vidare sagt, att rättigheten för posttjenstemännen att undersöka
vissa försändelser under band redan nu finnes och att det icke
kan kallas censur, om en posttjensteman tillser, att icke bref eller
andra handlingar försändas under band, för att taga ut sådant,
som icke bör eller får på sådant sätt befordras. Nej, detta är
icke censur, ty dermed förstår man i allmänhet befogenheten att
granska en skrifts innehåll och med afseende på det mer eller min¬
dre olagliga i detta innenåll förbjuda skriftens spridning eller
belägga den med qvarstad. Det av detta, som enligt min uppfatt¬
ning är fullkomligt otillbörligt att medgifva och jag vidhåller fort¬
farande att förslaget förutsätter en postcensur, enär, enligt det¬
samma posttjenstemännen skulle ega att efter genomläsning af de
tidningar, som med posterna försändas, förhindra deras befordran,
om; deri något uppspåras, som finnes otillåtligt.
En talare har yttrat, att han finner det helt naturligt, att,
då lotterier i allmänhet äro förbjudna, staten icke heller genom
postverket uppträde]- såsom kolportör för dessa lotterier och så¬
lunda befrämjar spridningen af en sak, som staten sjelf förbjudit.
Men dervid vill jag erinra, att det icke blott är lotterier, som äro
hos oss förbjudna, utan en hel mängd andra saker, och jag är för¬
vissad, att mångfaldiga gånger uti tidningar, som med posten för¬
sändas, förekomma yttranden om embetsman eller enskilda per¬
soner eller beträffande sedligheten och den allmänna ordningen,
hvilka yttranden, derest de vid domstol åtalades, skulle befinnas
brottsliga och bestraffas, men jag har likväl ännu icke hört ifråga¬
sättas, att posttjenstemännen skulle förpligtas att på grund af
sådana yttranden förvägra tidningars spridning. I dessa fall gäller
ännu såsom regel att en skrifts innehåll, om än brottsligt, ej får
utgöra hinder för dess postbefordran, och just deri att man nu
vill för ett särskildt fall frångå denna regel — deri ligger, enligt
mir. tanke, om man ser saken från rättens synpunkt, det oriktiga
uti det nu föreslagna stadgandet. Ty om man väl slagit in på denna
väg, kan man icke för närvarande med säkerhet bedöma, hur långt
den i en framtid kommer att leda.
Dessutom har jag tagit mig friheten att fästa Kammarens upp¬
märksamhet derå, att sista stycket af nu föredragna punkt inne¬
fattar förslag derom, att Riksdagen må medgifva “att å tidningar
och tidskrifter m. in., som på förenämnda sätt med post förtskaffas,
må tillämpas de bestämmelser, som i allmänhet gälla för befordran
af försändelser under band." Hvad dessa bestämmelser, som här
äro i fråga, innehålla, derom upplyser Utskottets betänkande ingen¬
ting och, ehuru jag för min del tror mig ega någon författnings¬
kunskap, har jag dock på den korta tid, under hvilken jag haft
tillgång till detta betänkande, icke kunnat hinna göra mig under¬
tro 52.
Ang. ändring i
vilkoren för
tidningars och
tidskrifters
'postbefordran.
(Forts.)
20
N:o 52.
Onsdagen den 3 Maj, f. in.
Ang. ändring i rättad om innehållet af de postförfattningar, hvilka. härmed äro
vilkoren för afsedda. Jag har alltid för sed att icke lemna mitt bifall till hvad
tidningars och • ick'e bestämdt vet hurudant det är, och jag befarar, att, om
Po,tll}orZn. detta af Utskottet framlagda förslag af Riksdagen godkännes, Riks-
(Forts.) dagen kommer att uttala sitt gillande af åtskilliga åt K.ongl. Maj.t
utfärdade bestämmelser, om hvilkas innehåll Riksdagen lika litet
som jag torde hafva kännedom. Derföre tog jag mig äfven fri¬
heten att yrka den ändring i förslagets lydelse, att Riksdagen,. i
stället för att godkänna nämnda författningar, må hos Kongl. Maj:t
hemställa, att Kongl. Maj:t måtte tillse, huruvida ifrågavarande
bestämmelser i afseende på postförsändelser må kunna tillämpas
jemväl på tidningar och tidskrifter; och i denna del åtminstone
hade jag hoppats att mitt förslag skulle vinna understöd.
Då nu Herr Chefen för Finans-departementet förklarat, att.
enligt hans uppfattning, det ej varit Kongl. Maj:ts afsigt att låta
1875 års bref erhålla full tillämpning på tidningar och tidskrifter,
skulle en hemställan, att så icke måtte ske, kunna synas sakna
all betydelse, men å andra sidan kan jag ej finna, att det ligger
någon våda deri, att Riksdagen uttalar en med Herr Finansmini¬
sterns yttrande fullt öfverensstämmande åsigt, så mycket helre
som, enligt hvad Utskottet antydt och eu dess ledamot här i Kam¬
maren uttryckligen förklarat, denna kungörelse redan nu af Post¬
styrelsens chef anses vara tillämplig äfven på tidningar och tid¬
skrifter. Det är visserligen sant, att tillåtelsen att mot nedsatt
porto försända dessa under band först nu är afsedd att såsom
regel medgifvas och att nämnda Kongl. skrifvelse således hittills
ej egentligen ifrågakommit att tillämpas jemväl på tidningar och
tidskrifter, men något direkt hinder för deras försändande under
band finnes dock ej, och jag anser derföre, att förbudet al den
22 Oktober 1875 äfven skulle kunna tillämpas å tidningar, som
innehålla lotteriannonser, om för dem särskildt undantag ej göres.
I öfrigt hafva de talare, som yttrat sig för bifall till Utskottets
förslag, uttalat den åsigten, att man väL bör bifalla detta moment,
men afstå det åttonde momentet i detta betänkande. Såsom skäl
härför bär uppgifvits, att, då genom nu ifrågavarande moment
eu lindrigare befordringsafgift för tidningarne blifvit medgifven,
man äfven dervid kan fästa det vilkor, att ingen får begagna sig
af denna förmån, utan att han ställer sig till efterrättelse den
föreskrift, att sålunda försänd tidning icke får innehålla någon
lotteriannons. Ja detta är mycket sant, men nedsatt portoafgift
gäller likaledes för tidningar, å hvilka å postkontoren prenume¬
reras, och då förefinnes samma skäl att säga, att äfven dessa
tidningar, hvilka sändas bundtvis i stora massor böra underkastas
enahanda censur och än vidare att, om ett med posten afskildt öppet
brefkort, för hvilket äfven nedsatt porto egen rum, skulle finnas
innehålla lotteriannons, detsamma skall af postverket kunna för¬
nekas befordran. Det är sj elfva denna princip jag motsätter mig,
ehuru jag, om det vore möjligt att finna något medel att förhindra
dylika annonsers spridning vare sig genom tidningar eller annor¬
ledes, gerna skulle dertill medverka. Vill man förhindra en sak,
21
N:o 52.
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
skall man förbjuda den och stadga ansvar för förbudets öfver- A»g. ändring i
trädande, men man skall icke kringgå sjelfva saken och säga: ZntlgL och
förbjuda den våga eller kunna vi icke, men vi skola söka förkmui a tidskrifters
den på allt upptänkligt sätt. Det är också derföre som jag för postbefordran.
min del icke vill genom antagande af det föreliggande förslaget (Forts.)
hafva bidragit till lagstiftningens införande på en sådan väg.
Jag yrkar bifall till det af mig förut framstälda förslag.
Herr Bergius: Sedan jag begärde ordet, bär Herr Berg så
fullständigt och öfverensstämmande med mina åsigter uttalat sig
i frågan, att jag blifvit af honom alldeles förekommen. Jag ber
derföre att få instämma med honom och endast tillägga att, efter
min uppfattning, ett beslut i enlighet med Utskottets förslag ovilkor¬
ligen innebär ett kringgående af och ett ingrepp uti vår gällande
Tryckfrihetsförordning.
Jag yrkar bifall till det af Herr Berg framstälda förslag.
Herr Torpadie: Ingen kan mera än jag ogilla lotteriväsendet
eller djupare beklaga dess tillvaro och i likhet med den apade
talare på Stockholmsbänken, som nyss hade ordet,, skulle jag vilja,
att man gjorde allt, hvad göras kan, för att förhindra spridande
af lotteriannonser, dock icke på det sätt, som här blifvit af Ut¬
skottet föreslaget. Lika med herr Bergius kan jag icke första,
huru man kan tala om att stifta en lag för ifrågavarande fall,
utan att Tryckfrihetslagens stadganden skulle behöfva vidröras.
Äfvenledes ber jag få uttala min stora förvåning deröfver, att
man här talar om censur, då det är fråga om att poststjenste-
männen skulle tillse, huruvida de reglementarisk^. föreskrifter,
som gälla angående försändelser under band, blifvit behörigen
iakttagna. Lika väl skulle man ju då kunna tala om censur i de
fall, då tulltjensteman undersöker eu tullbehandling underkastad
packe, för att utröna, huruvida den innehåller annat än uppgifvet
är. Nej, med censur menas, enligt nyare tiders språkbruk, åt¬
gärden att granska tryckta skrifters innehåll, och en sådan makt
vill jag ingalunda lägga i posttjenstemännens händer, helst om¬
fånget °af deras göromål torde lägga hinder i vägen derför, och i
allt fall censuren i vårt land torde vara en öfvervunnen stånd¬
punkt.
Jag ber att få instämma i herr Presidenten Bergs förslag.
Herr Nils Larson: Man har påstått, att ett bifall till nu
föreliggande förslag skulle stå i strid med det Kammarens före-
gående beslut, som fattades med anledning af herr Asklöfs i ena¬
handa syfte väckta motion. Detta är emellertid icke min mening.
Hvad har nemligen Kammaren gjort med anledning af den mo¬
tionen? Jo, Kammaren beslöt helt enkelt att icke låta densamma
föranleda till någon åtgärd, men Kammaren hade ju redan då fått
emottaga Kongl. Maj:ts proposition i samma ämne, och visste ju,
att Kammaren vid dess slutliga föredragning kunde fatta hvilket
beslut den behagade, hvarföre Kammaren ej heller behöfde vid-
22
Onsdagen den 3 April, f. ra.
Ang. ändring i taga någon särskild åtgärd med den nämnda motionen. Jag kan
tidlingearsfochskleåes för min del icke fiima' att Kammarens berörda beslut
tidskrifters skulle _ kunna utgöra hinder för Kammaren att uttala sig med
postbefordran, anledning af Kong!. Maj:ts nu föreliggande proposition.
(Forts.) Jag yrkar fortfarande bifall till nu föredragna punkten.
Herr Gfumadius: Herr Berg bär nyss gjort mig den hedern
att uppläsa några rader af ett kort yttrande, som jag hade, då
Herr Asklofs omtalade motion förevar i Kammaren till behandling,
af hvilka framgår att jag visserligen yrkade afslag å samma mo¬
tion, men i likhet med öfrige talare uppträdde till förmån för
motionärens lotterifiendtliga afsigter, ehuru vi alla, likasom Ut¬
skottet, icke ansågo oss kunna för det då varande godkänna
sjelfva motionen. Huru ofullständigt än detta mitt yttrande cite¬
rades, inflöto dock orden “ för prenumeranterne“, och det är just dessa
ord, som göra den stora skilnaden mellan min och en föregående
talares åsigter i denna sak, och derför kunde jag, då jag förra
gången hade ordet, tillkännagifva, att jag ämnade yrka bifall till
nu föredragna punkten, sådan den nu framkommit, enär detta
förslag är väsentligen olika det föregående. Samme talare ordade
visserligen i sitt anförande något derom, att, om man gör en dylik
bestämmelse angående tidningar, som sändas under korsband,
man måste följdrägligt förfara på samma sätt äfven med tidningar,
å hvilka prenumeration verkställes på postkontoren; men det är
icke så. De prenumererade exemplaren gå till personer, för hvilka
val i allmänhet _ tidningarnes öfriga innehåll är af långt större
intresse än lotteriannonserna och af hvilka väl flertalet torde akta
sig att fastna på deri kroken. Korsbanden åter lära komma att,
om de i lotteriannonserna tillåtas och dertill få en betydlig pris-
nedsättning under vanligt porto sig tillerkänd, skickas bundtvis i
stora massor, kanske i 10,000-tal, och sålunda varda dessa förle¬
dande lotteri annonser bland allmänheten utspridda just till dem.
hvilka man. anser nog dumma att fälla rot' för dem. Det är mot
dessa rofgirige, som Utskottets motivering i denna punkt är rigtad.
^Den ärade talaren yttrade vidare att man hellre borde rent
af xörbjuda en sak, som visat sig icke kunna hindras, än annor¬
ledes störa densamma och sade, att han ogillade lotteriannonserna
på det högsta, men motarbeta dem, då de komma i korsband,
vilie han ej. Härvid tillåter jag mig säga, att den, som i detta
fall ej gör ett undantag mot lotteriannonserna, han medverkar
till, att detta oskick främjas och legaliseras och att sämre ut-
ländingar i detta afseende vinna större insteg i landet, än de
redan hade förvärfvat genom vida dyrare korsband, innan regering
och poststyrelse något hejdade deras framfart.
Man har äfven gjort den invändning mot förslaget, att genom
dess antagande posttjenstemännens tid skulle onödigtvis allt för
mycket upptagas, derest de skulle tillse, om hvarje korsband inne-
hölle kontraband. Men jag tror icke, att detta i verkligheten
skulle blifva fallet, och Utskottet påpekar också att det skulle
vara nog, om blott ett sådant förbud funnes stadgadt, ett Damokles-
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
23
N:o 52.
svärd öfver den felande. I allmänhet lär det komma att så tillgå, Ana- ändring i
att först då dessa korsband inkomma i ovanligt stor massa, post-
tjenstemannen, finner anledning att undersöka förhållandet, och 1 tidskrifter*
derest han då upptäcker ett sådant knep, nyttjar sin rätt att hindra postbefordran.
detsamma. (Forts.)
Jag yrkar fortfarande bifall till Utskottets förslag utan någon
ändring.
Herr Rundgren: Den vigtigaste anmärkning, som blifvit
jord mot det föreliggande förslaget, är den, som framstäldes af
Herr Berg, då han förmenade, att Kammaren, genom att lemna
Herr Asplöfs förutberörda motion utan afseende, redan fattat
beslut i eu med denna likartad fråga. Vore så verkligen förhål¬
landet, skulle jag instämma med samme talare, ty jag kan inga¬
lunda godkänna den, jag får verkligen säga, undanflygt, Herr
Nils Nilsson förebar, att nemligen Kammaren, då den fattade
beslut med anledning af nämnde motion, hade i tankarne att fram¬
deles ånyo blifva i tillfälle att besluta i ämnet på grund af
Kong!. Maj:ts proposition. Mig synes, att föreliggande fråga,
sådan den nu framkommit till Riksdagen, icke förut varit föremål
för Kammarens behandling, ty det måste väl vara stor skilnad,
om förslaget, såsom här är fallet, jemväl berör eller ställer i
samband med förslagets antagande frågan om nedsättning i post-
befordringsafgiften. Utskottets förslag, att 1875 års förordning
jemväl skulle blifva gällande med afseende på tidningar, som
sändas under korsband, står ju i samband med förslaget att ned¬
sätta befordringsafgiften för korsbandsförsändelser, och det är ju
just detta, som hufvudsakligen inverkar på frågan, om sådan ned¬
sättning skall medgifvas eller icke. Såsom Herr GumaRius förut
riktigt ådagalagt, är det just genom nedsättning i befordrings¬
afgiften för tidningar under korsband, som ett alldeles nytt sätt
att kringgå den förordning, som gäller öfriga korsbandsförsän¬
delser, kan uppstå, det nämligen att en utländsk spekulant låter
uppsätta en tidning, hufvudsakligen afsedd för lotteriannonser, af
hvilken han sedan kan sprida ganska många exemplar i alla delar
af landel för det ringa priset af 3 öre. Efter min tanke är detta
förslag icke liktydande med Herr Asklöfs, utan en helt ny fråga,
och Kammaren är således i sin fulla rätt att nu deröfver besluta.
För öfrigt har otvifvelaktigt Bevillnings-Utskottet sjelft gifvit
anledning till denna, efter mitt förmenande, öfverflödiga diskussion;
ty det är väl i och med den 8 punkten, som den egentliga hufvud-
frågan kommer att afgöras. Utskottet säger nemligen i sitt be¬
tänkande, att det “redan nu ansett sig derpå (1875 års skrifvelses
tillämpning på tidningar, som försändas under band) böra fästa
uppmärksamheten, på det någon ovetenhet om fulla betydelsen af
hvad Kongl. Maj:ts proposition verkligen innebär icke må vid af¬
görande! af nu förevarande punkt i Utskottets förslag ega rum".
Det är visserligen mycket beskedligt af Utskottet att fästa upp¬
märksamheten härpå, men klart är ju, att hvad den Kongl. pro¬
position egentligen innehåller, framkommer först i 8 punkten, och
N:o 52.
24
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. ändring i här säges, att den, som vill prenumerera på en tidning, riskerar
viihoren för aldrig att icke erhålla fulla nummerantalet af densamma, vare sig
tidningars och ^en innehåller lotteriannonser eller ej, men den, som vill under
postbefordran, korsband sända tidningar i 100,000-tal till än den ena än den
(Forts.) ' andra orten, förhindras derifrån genom första punktens antagande,
derest tidningen innehåller sådana annonser.
Jag instämmer i öfrigt i den anmärkning, som blifvit fram¬
stäf mot Herr Bergs förslag, eller att genom ett sådant uttalande
från Riksdagens sida, man i sjelfva verket ger ett slags autori-
sation åt den åsigten, att Riksdagen icke befattar sig med
den frågan, huruvida tidningarne innehålla lotteriannonser eller
icke.
Jag vill derföre ganska allvarligt yrka bifall till l:a punkten
i oförändradt skick.
Öfverläggningen var slutad. Enligt de yrkanden, som der¬
under förekommit, gaf herr Talmannen propositioner dels på bifall
till Utskottets hemställan*i oförändradt; skick och dels på bifall
till samma hemställan med den förändring, som herr Berg före¬
slagit; och fann herr Talmannen den förra af dessa propositioner
vara med öfvervägande ja besvarad. Votering blef emellertid
begärd och företogs alltså enligt en nu uppsatt och af Kammaren
godkänd så lydande voteringsproposition:
Den, som bifaller i oförändradt skick hvad Bevillnings-Ut-
skottet hemstält i lista punkten af Utlåtandet N:o 5, röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren bifallit Utskottets hemställan med
den af Herr Berg föreslagna förändring.
Röstsedlarne sammanräknades och visade 91 ja mot 74 nej;
hvadan Kammaren bifallit Utskottets hemställan oförändrad.
Punkten 2.
Bifölls.
Punkten 3.
I femte punkten af Herr Gumalii ofvannämnda motion var
ytterligare föreslaget, att korsbandsportot till utlandet måtte ned¬
sättas till 5 öre för affärshandlingar, varuprof, tidningar och andra
trycksaker, då vigten ej öfverstege 50 gram, samt ytterligare 5
öre för hvarje påbörjadt nytt 50-tal gram inom gränsen af 250
gram för varuprof och 1,000 gram för öfriga i 1874 års Berner-
traktats fjerde artikel irppräknade korsband.
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
25
N:o 52.
Och hade Utskottet hemstält:
Ang. ändring i
Riksdagens åtgärd föranleda.
att Herr Grumaelii ifrågarande förslag nu icke måtte till någon nlkoren f°r
t n . .. t t i ° ° t.rdmn.nn.fs no.}
tidningars och
tidskrifters
postbefordran.
Herr G-umselius begärde ordet och yttrade: Jag vill till (Forts.)
Bevillnings-Utskottet framföra min tacksamhet för det sätt, hvar¬
på Utskottet behandlat min motion. Visserligen torde detta
kunna förefalla mången besynnerligt, helst man vid första ögon¬
kast på detta betänkande finner, att Utskottet helt och hållet
afstyrkt 3 af de 6 punkter min motion innehåller och del¬
vis äfven den fjerde. Men då en enskild person väcker motion
i en fråga sådan som denna, kan han icke gerna vänta, att
hans förslag i sin helhet skall vinna större understöd, innan
de möjliga följderna deraf varit föremål för noggrann ompröfning;
åtminstone har jag icke varit nog förmäten att vänta mig annat
resultat. Jag har emellertid nått mitt vigtigaste syftemål, som
var att bringa dessa frågor på tal, och jag är tacksam för att
Utskottet, i de punkter af motionen, som afse korsbandsportot för an¬
dra trycksaker än tidningar, korsbandsportot till utlandet samt bref-
bäringsafgiftens afskaffande för inländska postförsändelser i allt
fall till principen erkänt rigtigheten af hvad jag föreslagit, ehuru
Utskottet på skäl, hvilka jag icke vill frånkänna all betydelse,
icke kunnat ‘fira" till dem tillstyrka bifall. Jag hoppas dock, att
äfven i dessa delar förslaget skall väcka den uppmärksamhet så¬
väl hos Kong!. Maj:t som Poststyrelsen, att, under ett annat år,
vårt postväsende måtte i nämnda hänseende sättas i jemnbredd
med den utveckling, postväsendet erhållit i andra bildade länder.
Hvad särskildt denna punkt beträffar, skall jag icke tillåta
mig att framställa något yrkande, men jag skall bedja att få näm¬
na några ord angående svenska tidningars expedierande till ut¬
landet.
Det synes mig ur fosterländsk och kultur-synpunkt vara af
stor vigt att i möjligaste mån främja våra landsmäns och svensk¬
talande vänners i Finland, Amerika och andra land önskningar
att för ett någorlunda billigt pris erhålla tryckta meddelanden
från oss. Andra land hafva redan vidtagit sådana åtgärder, och
jag har i min motion påpekat, hurusom flera af de land, hvilka
biträdt Bernertraktaten, nedsatt korsbandsportot till utlandet till
den lägsta, enligt denna traktat tillåtna portosats, 5 centimer
eller 3 s/4 öre för hvar vigt af 50 gram och öfverskjutande del
deraf. Så är t. ex. förhållandet i Frankrike. När dertill kom¬
mer, att enligt berörda Bernertraktat de porton, som uppbäras
för de från ett land till utlandet afsända tidningar, tillfalla det
land, hvarifrån afsändningen sker, med skyldighet allenast att i
vissa fall för större massor betala transito afgift, synes det mig
vara för svenska postverket en tillräcklig förtjenst, om korsbands¬
portot till utlandet för hvarje vigtsats bestämmes till — jag vill
icke säga 4 öre — utan, såsom jag föreslagit, till fem öre. Då
tidningar för utdelning till exempel i Finland skola afsändas från
Stockholm, har postverket härstädes dermed intet annat att skaffa
N:o 52.
26
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. ändring i än att öfversända dem, då de etter framkomsten åt Finska post-
viikoren för verket utan särskild ersättning och på dess ansvar mottagas, gran-
^uSiftelt skas, sorteras och utdelas. För den obetydliga åtgärd, Stockholms
postbefordran, postkontor hatt att vidtaga, får Sverige behålla hela portot. Vid
Forts.) sådant förhållande kan jag icke se annat, än att det borde ligga
i svenska postverkets intresse att genom något lägre porton främja
bär ifrågavarande försändelser, men äfven om så ej är, ligger det
i värf intresse att främja ettlifligare samband med svensk-talande
befolkningar i andra länder.
Ännu en annan omständighet tinnes, som talar för mitt för¬
slag. Jag nämnde nyss, huru förhållandena gestalta sig vidkors-
bandsför,sändelser till Finland, inom hvithet land mottages pre¬
numeration å svenska tidningar. Andra land finnas, der detta
ej är förhållandet, till exempel Förenta staterna, inom hvilket land
åtskilliga svenskar äro bosatte. Vilja de hafva en Stockholms¬
tidning, kunna de icke — åtminstone icke utan svårighet få
prenumerera derå på någon nordamerikansk plats, utan prenu¬
merationen sker i Sverige, vanligen genom en tjensteman vid Stock¬
holms postkontor; och då kan lätt inträffa, att de för denna tid¬
ning få vidkännas betydliga kostnader. I ett bref från en framstående
man, hvilket jag har i handen, berättar denne, att han för att under
en tid af 9 månader få tillsänd en vän i Amerika tidningen Afton¬
bladet, som bär kostar 20 eller 21 kronor om året, fått betala 45
kronor 50 öre, hvilket motsvarar ungefär 60 kronor för hel år¬
gång, en i mitt tycke orimlig kostnad. Ett sådant tillvägagående
hämmar nära nog fullständigt denna slags förbindelse mellan Sverige
och andra land, och sannolikt gå flera amerikanska blad till. Sverige
än svenska till Amerika, ehuru det borde vara tvärtom. Andra land
hålla icke portot för tidningar så högt, emedan de anse det vara af
vigt, att deras tidningar fä verka för deras intressen jemväl i
andra land. I det omnämnda brefvet specificerar brefskrifvaren,
hvad han, för år räknadt, ansett åtgå i och för prenumeration
och porto, men derefter återstå vid pass 20 kronor, om kvilka
han ej vet, hvarifrån de kommit. Åt dessa 20 kronor lära emel¬
lertid, efter hvad jag erfarit, 10 kronor vara en. afgift, som vid
postkontoret i Stockholm — med hvad rätt vet jag ej, men för¬
modligen till följd af något Post-styrelsens beslut.— pålägges
tidningar, för Indika pvenumerationsafgift erlägges i Stockholm,
för att de i korsband skola gå till utlandet, och .hvilken afgift
en posttjensteman får uppbära. Enligt bruket vid Stockholms
postkontor måste alltså för tidningars sändning till utlandet i många,
kanske de flesta, fall erläggas först, och främst en allt för hög
portosats och vidare eu dryg afgift till eu posttjensteman, hvar¬
till kommer annat obehag, vid hvilket jag icke skall uppehålla
mig. Och sålunda händer det, att t. ex. tidningen Aftonbladet
blir omkring 3 gånger så dyr i utlandet, som bär i Sverige; och
detta under det jag — för att anföra en motsatt ytterlighet —-
vid prenumeration å vissa danska tidningar fått dem till billigare
pris hemburna till mig bär i Sverige, än hvad samma Köbenhavns-
$:o 52.
Onsdagen den 3 Maj. f. m.
27
blad i Danmark utanför Köpenhamn kosta. Så olika uppfattar ändring i
man sina intressen på olika båll. viikorm för
. , Som jaS vid början af mitt anförande nämnde, ämnar iag^Tf” °°h
icke gorå något yrkande utan har endast velat begagna tillfället
att anföra dessa ord till Kammarens protokoll. Mot bifall till (forts.)
Utskottets afstyrkande bar jag för närvarande ingenting: att in¬
vända.
Vidare anfördes icke. Utskottets hemställan bifölls.
Punkterna 4— 7.
Blefvo jemväl bifallna.
I punkten 8 hade Utskottet föreslagit:
att Riksdagen måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Ang. före-
Jxongl. Maj .t täcktes meddela löreskrift derom att det uti Kongl. s^asen åtgärd
Mapts skrifvelse till Generalpoststyrelsen den 22 Oktober 1875 m f°rhin-
stadgade förbud mot befordran med posterna af försändelser un-“l^
de: band, innehållande lottenprospekter m. m., jemväl måtte til- spridning.
lampas i afseende å postbefordran af de tidningar och tidskrifter
med dylikt innehåll, å hvilka prenumeration på postanstalt egt rum.
I anledning af denna hemställan, mot hvilken Herrar Friherre
A. H. kock, Hedlund, Ljung qvist, vice Talmannen Wijk, Per NiLs-
son 1 Kulhuit och C. A. Jönsson inom Utskottet reserverat sio-
anförde
,M1He.rr Gumselius: På grund af hvad jag förut anfört, an-
kaiier jag om afslag å nu föredragna punkt.
Friherre A. H. Fock: Jag har mot denna punkt inom Ut¬
skottet reserverat nng och får således å densamma yrka afslag
Jag kan nemligen icke finna annat, än att en dylik bestämmelse
i tillämpningen komme att blifva alltför godtycklig, då densamma
skulle drabba endast vissa tidningar, men icke andra. Det finnes
ju lokala tidningar, som endast i ringa mån begagna sig af post-
anstalterna. under ena eller andra formen, och för dem blir en
bestämmelse sådan som den föreslagna helt och hållet likgiltig.
Jag kan också icke finna annat, än att tillämpningen blefve ytterst
svår, då det är temligen tvetydigt, hvad som skall med lotteri¬
annonser förstås.
. , Pa aPa dessa skal yrkar jag afslag å Utskottets hemställan
i den föredragna punkten.
Herr C. Aron Jönsson: Äfven jag ber att i korthet få yrka
afslag a denna punkt, mot hvilken jag inom Utskottet reserverat
mig, då jag nemligen ansett rätta platsen för ett sådant förbud
som det ifrågasätta, vara i Tryckfrihetsförordningen
N:o 52.
28
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. före- Herr Svensén: Jag instämmer med dem, som yrkat rent
slagen åtgärd afsiag 4 Utskottets hemställan i denna punkt.
till förlän- °
drande af lot-
teriannonsers Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framstälde Herr Tal-
spridning. mannen först proposition på bifall till Utskottets hemställan samt
0lts'* derefter, enligt det under öfverläggningen gjorda yrkandet, på af-
slag å samma hemställan; och som den senare af dessa propo¬
sitioner besvarades med öfvervägande ja, hade alltså det förslag,
Utskottet i förevarande punkt framlagt, blifvit af Kammaren
afslaget.
§ 7.
Till behandling förekom Bevillnings-Utskottets utlåtande N:o
6, i anledning af dels återremiss af åtskilliga punkter, dels Kam-
rarnes skiljaktiga beslut i vissa delar af Utskottets betänkande
N:o 3 angående stämpelpappersafgiften.
Ordet begärdes af
Herr vice Talmannen Wijk, som yttrade: I afseende å be¬
handlingen af det nu föredragna betänkandet tager jag mig friheten
hemställa, att samma föredragningssätt må tillämpas,_ som sista
gången ärendet var föremål för Kammarens handläggning,^ d. v._s.
att betänkandet föredrages punktvis, men punkten 1 icke förr till
afgörande företages än Kammaren beslutit öfver de punkter, som
hafva afseende på § 5 i författningen angående stämpelpappers¬
afgiften; vidare att, så snart beslut öfver hvarje särskild punkt
fattats, motsvarande paragraf i det vid betänkandet fogade förslag
till författning skall anses i öfverensstämmelse dermed afgjord;
och slutligen att, i händelse några paragrafer komma att återre¬
mitteras och andra deremot gillas, det skall stå Utskottet öppet
att äfven i de gillade paragraferna vidtaga de ändringar, som af
återremisserna kunna föranledas.
På derom af Herr Talmannen gifven proposition, beslöt Kam¬
maren, att den föredragningsordning, Herr vice Talmannen sålunda
föreslagit, skulle följas vid behandlingen af det föreliggande ut¬
låtandet; och skedde alltså först föredragning af
Punkten 2,
som lades till handlingarne.
Punkterna 3 och 4.
Biföllos.
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
29
N:o 52.
Efter föredragning dernäst af punkten ö, hvaruti Utskottet^»?, stämpel
hemstält: afgift för do-
mar, utslag
ii i.. i i? • pj /?•• 7 . 7 7 7 , • t oc/i resolutio
att stampelatgiiten tor domar, utslag och resolutioner med ru- wer w ^
6n'/c, hvilkci part eller sökande år pligtig att lösa, och som utgifvas handlingar.
från de olika i 5 § uppräknade afdelningar af embetsverk och
myndigheter, måtte bestämmas till följande belopp:
|
|
lista
|
Afd.
|
2:dra Afd.
|
3:dje
|
Afd.|4:de
|
Afd.
|
5: te
|
Afd.
|
|
|
Kr.
|
öre.
|
Kr. öre.
|
Kr.
|
öre. Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
för första arket . .
|
|
-
|
50
|
|
1
|
— 9
|
—
|
15
|
—
|
för hvart och ett
|
af de öf-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
riga arken . . . .
|
|
1
|
50
|
— i —
|
1
|
—1 2
|
—
|
2
|
—
|
lemnades ordet på begäran till
Herr Behmer, som yttrade: Då nu föredragna femte punkten
står i det närmaste sammanhang med den nästföljande sjette punk¬
ten, såsom af det vid betänkandet fogade författningsförslag tyd¬
ligast synes, och det således torde vara lämpligast, att dessa båda
punkter föredragas, behandlas och afgöras i ett sammanhang, så
tillåter jag mig vördsamt föreslå, att jemväl sjette punkten måtte
före öfverläggningens början föredragas, på hvilken framställning
jag hos Herr Talmannen anhåller om proposition.
I anledning af denna framställning beslöts att punkterna 5 och
6 skulle gemensamt behandlas; kommande likväl efter öfverlägg¬
ningens slut särskilda propositioner att gifvas rörande hvardera
punkten. Och upplästes alltså nu jemväl det förslag, Utskottet i
punkten 6 framstäf, och som var af följande innehåll:
att Riksdagen, med upphäfvande af 5 § 2 mom. i nu gällande
stämpelpappersförordning och med förklarande att särskild till-
läggsstämpel för kallelse, protokoll och kommunikationsresolution
eller remiss samt stämning vid Hofrätterna, på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit, icke må ega rum, samt att icke heller lagfartsbevis,
såsom Herr Holmqvist i sin motion tillstyrkt, må beteggas med
särskild tilläggsstämpel, måtte besluta, att för följande handlin¬
gar stämpelpappersafgift skall utgå till nedannämnda belopp, nem¬
ligen :
|
lista
|
Afd.
|
2:dra Afd.
|
3:dje
|
Afd.
|
4:dr
|
Afd.
|
oite
|
Afd.
|
Handlingar som utgifvas:
a) Protokoll, som part eller
sökande är pligtig att lösa,
ehvad det innefattar be¬
slut eller icke, för hvarje
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
ark..............
|
—
|
50
|
1
|
—
|
1
|
—
|
3
|
—
|
3
|
—
|
Nso 52.
30
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. stämpel¬
afgift för do-
mar, utslag
och resolutio¬
ner in. Jl.
handlingar.
(Forts.)
|
lista Afd.
|
2:dra Afd.
|
I5:dje
|
Afd. 4:de
1
|
Afd.
|
5:te
|
Afd.
|
b) Stämningar, konstitutorial
och förordnanden, för
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
Kr.
|
öre.
|
hvarje ark .........
c) Gravationsbevis, som af
domare på landet medde¬
las, förses med stämpel
till samma belopp som den
för beviset utgående lösen.
d) Annat bevis, äfvensom
alla andra utgående hand¬
lingar samt afskrifter, för
|
|
50
|
|
50
|
i
|
|
2
|
|
2
|
|
hvarj e ark .........
Handlingar, som inlemnas'.
e) Ansökningar, be svärs¬
on förklaringsskrifter, som
inlemnas till de under3:dje,
4:de och 5:te afdelningarne
upptagna verk och myn-
|
|
50
|
|
50
|
|
so
|
i
|
|
1
|
|
digheter, för hvarje ark .
|
—
|
—
|
—
|
—
|
|
50
|
—
|
50
|
__
|
50
|
Herr Behmer, efter uppläsningen af detta förslag, ånyo upp¬
ropad, fortfor:
Under den diskussion, som i denna Kammare egde rum den 8 i
förra månaden, och som hade till följd att, jemte flere andra, äfven
punkterna 6 och 7 af Bevillnings-Utskottets då föreliggande betän¬
kande N:o 3, angående stämpelpappersafgiften, till Utskottet återför¬
visades, angåfvos af flere talare såsom skäl för återremissen, bland
annat, att det förhållande att, enligt Utskottets förslag, afgif-
ten i dess helhet för en expedition skulle blifva lägre vid hä¬
radsrätt än vid stadsdomstol och hos Konungens Befallningshaf¬
vande, vore origtigt och stridande mot hvad alltid tillförne egt
rum; att det icke funnes någon giltig grund, hvarför det skulle
vara dyrare att få rättsanspråk bedömda vid rådhusrätterna än
vid häradsrätterna, och att, hvad särskilt beträffade Konun¬
gens Befallningshafvande, som anlitas i en mängd smärre mål och
ärenden, det förefölle synnerligen olämpligt att de, som söka denna
myndighet, skulle betungas med högre afgift än de, som tvista
vid häradsrätterna; äfvensom att derigenom, åtminstone bland
de mindre bildade samhällsklasserna, misstanke helt naturligt
uppstod om anledningen hvarför lösen var påtecknad till högre
belopp å de handlingar, hvilka expedierats från rådhusrätterna
och Konungens Befallningshafvande, än på handlingarne från hä¬
radsrätterna, samt att sålunda kanske en oförtjent skugga kasta¬
des på städernas domarecorps.
Utskottets förra förslag innehöll, att protokoll från samtliga
Onsdagen den 3 Maj, f. in.
31
N:o 52.
underdomstolar skulle för hvarje ark beläggas med stämpelpap¬
per till belopp af en krona. Det visades då under diskussionen,
att efter denna beräkning afgiften i dess helhet skulle utgöra för
protokoll på ett ark från häradsrätt 2 kronor, men från stads-
domstol och Konungens Befallningshafvande 3 kronor, med sti¬
gande skilnad för följande andra och tredje arken etc. Nu har
Utskottet föreslagit, att protokoll, som part eller sökande är plig¬
tig att lösa, skall vid samtliga underdomstolar, utom de på lan¬
det, beläggas med 50 öres karta, för hvart ark, och vid muler-
domstolar å landet med stämpelpapper å 1 krona per ark. Häri¬
genom kommer dock ingalunda den anmärkta olägenheten att höf¬
vas eller försvinna, ty hela afgiften för ett protokoll å ett ark
skulle blifva vid häradsrätt 2 kronor, men vid stadsdomstol och
hos Konungens Befallninghafvande 2 kronor 50 öre, och i afgif-
terna för expeditionen å 2, 3 eller liera ark skulle skilnad äfven
uppkomma.
■ De skäl, som blifvit anförda mot det ifrågasatta förhållandet,
att afgifterna i dess helhet för protokoll från underdomstolarne
skola vara olika, hafva icke under den förra diskussionen blifvit,
jag vill icke säga vederlagda, utan icke ens med något som helst
motskäl bemötta. Dessa skäl tyckas mig hafva god klang; och
onekligen ligger det något för rättskänslan stötande deri. att dom¬
stolar, som äro med hvarandra likstälda i myndighet och anse¬
ende, skola påföra olika utgifter å från dem utgående likartade
expeditioner. Detta finner jag icke godt, vare sig jag ser saken
från domstolarnes eller allmänhetens synpunkt. Ännu mindre kan
jag inse det rigtiga deri att, såsom Utskottet föreslagit, afgiften
i dess helhet höjes för protokoll från stadsdomstol och Konun¬
gens Befallningshafvande utöfver det belopp, den nu utgör, under
det att likartad expedition från häradsrätt får lägre afgift än
förut. Jag medgifver det vore orätt att påstå, att det icke kan
hafva sina svårigheter att, med borttagande af den s. k. tilläggs-
stämpeln, ordna stämpelpappersförhållandena så, att afgifterna i
dess helhet blifva lika för ofvan nämnda utgående expeditioner,
men dessa svårigheter äro antagligen icke oöfvervinneliga, och
äfven om så vore förhållandet, äfven om dessa svårigheter vore omöj¬
liga att öfvervinna och det blefve nödvändigt att bibehålla till-
läggsstämpeln för utgående expeditioner, anser jag detta vara
vida bättre, emedan enda olägenheten deraf skulle vara något
mera besvär för domaren, hvaremot den stora fördelen vunnes
att den fördömliga olikheten i expeditionsafgiften kunde undvikas.
Den långt framskridna tiden på riksdagen gör det tyvärr an¬
tagligt, att ett yrkande på återremiss, hvilket otvifvelaktigt vore
det rättaste, svårligen kan vinna Kammarens bifall. Vid sådant
förhållande, och ehuru jag mycket tvekar att sjelf framlägga nå¬
got förslag, måste jag dock inlåta mig derpå för att kunna vinna
den åsyftade ändringen; och jag tillåter mig derföre yrka, att,
med ogillande af Utskottets förslag för så vidt det rörande under¬
domstolar strider mot redan befintligt stadgande uti 5 § af nu
Ang. stämpel-
ifgift för do¬
mar, utslag
och resolutio¬
ner m. jl.
handlingar.
(Forts.)
N:o 52.
32
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. stämpel¬
afgift för do'
mar, utslag
och resolutio¬
ner m. fl.
handlingar.
'Torts.)
gällande stämpelpappersförordning, Kammaren må besluta, att
sagda § skall fortfarande oförändrad gälla i hvad den afser un-
derdomstolarne.
Herr Talmannen aflägsnade sig nu, och Herr vice Talman¬
nen öfvertog ledningen af förhandlingarne samt lemnade ordet till
Herr Berg, hvilken anförde: Det kan icke nekas, på sätt den
föregående talaren antydt, att i viss mån en ojemnhet förekommer
mellan afgifterna vid de särskilda underdomstolarne i städerna
och på landet. Frågan gäller dock här, om man skall vara så
ofantligt noga att upprätthålla en likhet i siffror, att man på den
grunden skall uppoffra andra fördelar. Den nu gällande stämpel¬
förordningens föreskrift om tilläggsstämpel för häradsrättens pro¬
tokoll är icke allenast för vederbörande domare på landet före¬
nad med besväret att nödgas räkna ut beloppet af den tilläggs¬
stämpel, som olika för olika ark skall klistras på protokollet,
utan kan äfven lätt föranleda misstag och förvecklingar. Jag
kan således icke annat än anse som en förtjenst, att Utskottet,
så vidt möjligt, sökt borttaga dessa tilläggsstämplar och genom
stadgande att alla arken af häradsrätternas protokoll skola för¬
ses med karta till samma belopp, underlättat häradshöfdingarnes
besvär.
Den omständigheten, att Rådstufvurättens tjensteman aflönas
af städerna, och att desse tjensteman fått bibehålla sportler, som
äro afskaffade vid landtdomstolarne, synes mig icke vara fullt
tillräcklig grund att öka statens inkomster gonom att höja stäm-
pelafgifterna för underdomstolarnes på landet expeditioner. Det
är på denna grund, som jag för min del icke vill biträda det. af
en föregående talare framstälda förslag, hvarigenom de hittills
varande och öfverklagade olägenheterna skulle bibehållas.
Jag ber särskildt få nämna, att den likställighet mellan de
särskilda underdomstolarne, hvilken blifvit uppstäld såsom särde¬
les önskvärd, ej heller hittills varit fullt iakttagen. Så t. ex. fin¬
ner man, att lösen för fastebref under gamla tider varit olika i
stad och på landet, och äfven i andra afseenden torde olikhet
dem emellan förefunnits.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Löwenhielm: Utskottet förtjena!’ allt erkännande för
den förenkling af nu gällande stämpelpappersförordning, som Ut¬
skottet nu sökt åstadkomma, och jag är särskildt tacksam mot
Utskottet, derföre att det föreslagit borttagandet af den s. k. till-
läggsstämpeln. Jag tror likväl, att, då frågan senast förevar i
denna Kammare, det anmärktes af flere talare, att man borde för¬
söka ställa så till. att sammanlagda beloppet af lösen och stäm¬
pelpapper för protokoll, hvilket för närvarande är lika vid hä¬
radsrätt och rådstufvurätt samt hos Konungens Befallningshaf¬
vande, äfven framdeles måtte blifva lika stort vid alla dessa
tre rätter. Så blir dock, enligt Utskottets förslag, icke händelsen
Onsdagen den 3 Maj, £. m.
33
N:o 52.
ty Utskottet har föreslagit, att protokoll vid de embetsverk, som An9- stämpel-
tillhöra första afdelniugen, skola skrifvas å 50 öres karta, men af9lft för do~
vid häradsrätt å 1 kronas karta. Vid tillämpning häraf uppstår oc^resoiutio-
det förhållande, att protokoll å ner m. fi.
1 ark, som nu kostar 2: 25, skulle hos häradsrätten komma handlingar.
att kosta 2 kronor och hos rådstufvurätten och Konungens Be- (Fort8-)
fallningshafvande 2: 50. På samma sätt skulle ett protokoll å 2
ark, som nu kostar 3: 25,
Hos härads- Hos rådhusrätt
rätt. och Konungens
Befallning silafv ande.
komma att kosta............... 3: 50. 4: —
ett protokoll som nu kostar:
å 3 ark ................... 4: 50 5: — 5: 25.
å 4 ark................... 5: 50 6: 50. 6: 50.
Utskottet föreslår alltså, att protokoll hos rådstufvurätt och
Konungens Befallningshafvande skola betalas högre än vid hä¬
radsrätt. De allra flesta protokoll skrifvas på allenast ett ark;
dessa expeditioner skulle, enligt Utskottets förslag, kosta 25 öre
mindre vid häradsrätt, än hvad de nu kosta i civila mål, och 50
öre mindre än hvad de kornme att kosta vid rådstufvurätt och
Konungens Befallningshafvande. Enahanda är förhållandet, då
protokoll går på 2 ark. Om man nu skulle vidtaga en sådan åt¬
gå,rd som den att föreskrifva, att till häradsrätts protokoll skulle
användas till första arket en karta å 1 krona 50 öre och till
hvart och ett af öfriga ark 1 kronas karta, komme man närmare
en önskvärd likställighet i afseende å lösen och karta vid härads¬
rätt å ena och rådstufvurätt och Konungens Befallningshafvande
å andra sidan, ty i sådant fall komme prisförhållandena att ge¬
stalta sig sålunda:
enligt Utskottets förslag:
för ett protokoll
å 1 ark...
|
nuvarande
pris:
2: 25.
|
vid härads¬
rätt :
2: 50.
|
vid rådstufvurätt och
hos Konungens Be¬
fallningshafvande :
2:'50.
|
å 2 ark..
|
3: 25.
|
4: —
|
4: —
|
å 3 ark..
|
4: 50.
|
5: 50.
|
5: 25.
|
å 4 ark..
|
5: 50.
|
7: —
|
6: 50.
|
Häraf synes, att i detta fall en olikhet komme att uppstå,
då expeditionerna erfordra mer än två ark; men, såsom jag redan
nämnt, det ojemförligt största antalet protokoll skrifvas å ett
eller två ark, och för dessa expeditioner blefve, enligt mitt för¬
slag, utgifterna lika stora vid rådstufvurätt och hos Konungens
Befallningshafvande som vid häradsrätt. Men, såsom redan nämndt,
de flesta expeditioner utskrifvas endast på ett ark, sällan på
flera.
Missförhållandet blir än större i fråga om afskrifter. Enligt
Utskottets förslag skulle nemligen, då alla expeditioner skrifvas
å 50 öres karta, första arket, som nu kostar 1: 25, vid härads¬
rätt kosta 1 krona samt vid rådhusrätt och hos Konungens Be¬
undra Kammarens Prof. 1876. N:o 52. 3
34
N:o 52e
Ang. stämpel-
nfgift för do¬
mar, utslag
och resolutio¬
ner m. ft,
handlingar.
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
fallningshafvande 1: 50; andra arket, som nu kostar 2: 25, skulle
kosta respektive 1: 75 och 2: 75; tredje arket, nu 3: 25, skulle
kosta respektive 2: 50 och 4 kronor samt fjerde arket, nu 4: 25,
respektive 3: 25 och 5: 25.
Om i stallet vid häradsrätten användes stämpelpapper ä 1
krona till första arket, så skulle första, andra och tredje arken,
nu kostande respektive 1: 25. 2: 25 och 3: 25, kosta lika mycket
vid så väl häradsrätt som vid rådstufvurätt och hos Konungens
Befallningshafvande, nemligen respektive 1: 50, 2: 25 och 3 kro¬
nor. Den lilla förhöjning, som här egt rum å första arket, mot-
väges mer än väl af den omständigheten, att något stämpelpapper
icke förekommer å bevis.
På de skäl jag anfört tillåter jag mig anhålla om Kammarens
bifall till följande af mig affättade förslag:
Protokoll, som part eller sökan¬
de är pligtig att lösa, ehvad det in¬
nefattar beslut eller icke, för första
|
lista A fä. 2: är a A fä.
|
3:dje Afd.
|
arket.....................................................
|
— 50. 1: 50.
|
1: —
|
hvarje af de öfriga............................
|
— 50. 1: —
|
1- —
|
Afskrifter för första arket...............
|
— 50. 1: —
|
1: —
|
hvarje af de öfriga..............................
|
— 50. 1: —
|
1:
|
gravationsbevis
|
|
|
Herr Nils Larson: Jag tager för alldeles gifvet,.att ingen
medlem af denna Kammare, som var ledamot, af 1874 års Riks¬
dag, har glömt, att anledningen till den förändring, som då gjordes
i stämpelpappersförordningen icke var någon annan än den vid
samma riksdag beslutade reglering af häradshöfdingarnes löner.
Man tog då till sin bestämda uppgift, att i stället för den ned¬
sättning i expeditionslösen, som blef en följd ap nämnda löne¬
reglering, bestämma motsvarande förhöjning i afgiften för stäm¬
pelpapperet å hvarje slags expedition. Det är ju alldeles gifvet
och det har äfven ganska tydligt visat sig af den stampelpappers-
förordning, som derefter utfärdades, att man genom det minutiösa
sätt att gå till väga, som då begagnades, gjorde en författning,
som var svår att tillämpa för dem, som i första hand egde att
tillämpa densamma, och svår, jag vill nästan säga omöjlig för
den stora allmänheten att begripa. Bevillnings-Utskottet har nu
försökt göra stämpelpappersförordningen något drägligare än den
var sistlidet år, och man har för att kunna vinna detta icke ovä¬
sentliga syfte nödgats gå ifrån den ytterliga småaktighet, som
gjorde sig gällande vid uppgörandet år 1874 af stämpelpappers¬
förordningen, och se saken litet mer i stort.
Det var då gifvet, att efter de nya bestämmelserna, hvilka
Utskottet velat hafva enklare samt mera lätta att begripa och
tillämpa, kostnaden för rättsökande icke alltid skulle blifva den¬
samma till siffran, som den förut var. Om någon påyrkar reform
— det må gälla hvad sak som helst — men yrkar att reformen
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
35
N:o 52.
skall utfalla på sådant sätt, att ingen förändring får ske i hvad A»9- stämpci-
förut egt rum, den som yrkar något sådant, begär en orimlighet, för d°-
Ty skall man göra omskrifning af en författning med det målet öchreTlutio-
för ögonen, att allt, från det största till det minsta, blir detsamma ner m. fl.
som förut, då äro i sjelfva verket alla reformförsök öfvergifna. handlingar.
Nu bar — såsom den förste ärade talaren nämnde — blifvit (Forts.)
en följd af Utskottets sträfvan att komma till en enkel och lätt¬
begriplig _ författning, att afgift.sbelöppen genom sammanslagning
af expeditionslösen och stämpelpappersafgift i åtskilliga fall icke
blifvit fullkomligt lika vid underdomstolar på landet och i
stad. Det kan komma att skilja kanske på 50 öre för första
arket och 25 öre för andra, arket, men denna omständighet får
icke tolkas så, som om meningen vore att afsigtligt betunga stä¬
dernas rättsökande i ringaste mån mera än landsbygdens. Först
och främst böra vi komma i håg. att det icke alltid är gifvet, att
stadsboarne föra sina rättegångar uteslutande vid stadsdomstol,
lika litet som landsboarne nödvändigt skola föra sina rättegångar
vid domstol på landet. Det händer ju ofta att en stadsbo kommer
i rättegång med en landsbo, och det beror då på hvilken som är
kärande eller svarande, antingen processen skall anhängiggöras
vid domstol i staden eller på landet. Då kan ju samma förmån,
som anses tillfalla en landsbo derigenom att han hos underdom¬
stolen på landet utfår rättegångshandlingarne för något billigare
afgift, äfven komma en stadsbo till godo, när han bär rättegång
vid någon häradsrätt, och å andra sidan kan en landsbo, i hän¬
delse han ligger i process vid stadens domstol, drabbas af den
något högre afgiften för de handlingar han derstädes utfår. Det
finnes således i denna fråga icke en tillstymmelse till något som
helst sträfvande, som kunde tolkas såsom afvoghet från en sam¬
hällsklass mot en annan.
Att anmärkningar mot föreliggande förslag möjligen skulle
framställas, har jag väl kunnat tänka mig, men allra minst kunde
jag tro att anmärkningar skulle i första rummet framställas af
domare, vare sig från land eller stad. Jag tror nemligen att det
förslag, som är framstäldt, i fall det vinner Riksdagens bifall,
skall lända till stor lättnad för desse domare, och om det i ett
eller annat fall skulle hända, att afgiften för den rättsökande blir
50 eller 25 öre mer eller mindre för ark, så är det likväl för den
rättsökande en så stor fördel att sjelf kunna begripa författningen
och se efter om afgiften är rätt beräknad, att man äfven här
borde låta sina små betänkligheter falla. Men — som sagdt —
i främsta rummet böra domarena vara tacksamma för Utskottets
bemödanden att, förenkla stämpelpappersförordningen, ty det är
just de, som hafva, mesta besväret med tillämpningen.
Jag kan således icke se. något rimligt skäl till anmärkning,
vare sig från ena eller andra sidan, och beklagar om Kammaren
skulle fästa någon synnerlig uppmärksamhet vid de redan fram-
stälda, emedan nu vid de sista dagarne af riksdagen i så fall
skulle kunna inträffa, att vi för denna gång icke komma till något
slut med arbetet att få en drägligare och enklare stämpelpappers-
:
36
N:o 52.
Ang. stämpel-
afgift för dö¬
ma?1, utslag
och resolutio¬
ner in. f.
handlingar,
(Forts.)
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
förordning, än vi under sista tiden haft. Derföre måste jag för
min de] hemställa, att Kammaren icke fäster något afseende vid de
anmärkningar, som blifvit gjorda, utan bifaller Bevillnings-Utskot-
tets förslag.
Herr August Pettersson: Jag har en anmärkning att
gorå mot Utskott,es förslag i det afseendet, att Utskottet före¬
slår högre lösen för handlingar hos Konungens Befallnings¬
hafvande än hos häradsrätterna. Saken är ingen obetydlighet för
den fattiga befolkningen, ty denna förhöjning i lösen drabbar just
denna fattigare befolkning. Jag kan icke finna något skäl, hvar¬
före denna lösen hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall vara
50 öre dyrare än vid häradsrätt, utan jag tycker att det vore
mycket billigare och skulle leda till ett godt resultat för både
stad och land, om denna lösen bleive lika såväl hos Konungens
Befallningshafvande som vid häradsrätt och rådstufvurätt.
Jag har af en trovärdig person fått upplysning derom att
hypoteksföreningarnes inteckningar i landtegendom förnyas vid
rådstufvurätt, och således skall Jandtmannen äfven der få betala
högre lösen för sina handlingar. Detta tror jag kan lätteligen
afhjelpas , och jag vill derföre instämma med Borgmästaren Beh-
mer i hans yrkande, att domstolslösen må blifva lika i stad och
på landet.
Herr Holmqvist: Jag kan icke annat än i likhet med de
talare, som förut yttrat sig, anse önskvärdt att likställighet före¬
finnes i stämpelafgiften för expeditioner vid underdomstolar och
hos Kong]. Befallningshafvande, men jag vill icke i detta fall
gorå något yrkande, synnerligast som saken, sedd från min syn¬
punkt, verkligen föranleder mig att frambära min tacksamhet till
Utskottet för den enkelhet vid stämpelbeläggning, som genom
detta förslag skulle uppstå. Vi veta nemligen hvar och en, som
haft något att dermed göra, hvilket besvär i detta hänseende den
nya författning medfört, som utkommit efter häradshöfdingelöne-
regleringens genomförande.
Emellertid har jag en anmärkning att gorå mot förslaget,
hvilket äfven vid föregående tillfälle, då stämpelpappersfrågan
förevar till handläggning vid denna riksdag, af flere talare fram-
stäldes och då jemväl, om jag icke missminner mig, en förändring
påyrkades. I förslaget heter det: “protokoll, som part eller sö¬
kande är pligtig att lösa, ehvad det innefattar beslut eller icke".
Jag skulle hafva önskat, att Utskottet i stället begagnat samma
ordalag, som förekomma i expeditionstaxan, der det står: “proto¬
koll, ehvad det innefattar beslut eller icke". Jag vet icke hvad
det tjenar till att inskjuta orden: “som part eller sökande är
pligtig att lösa“. Tv om annan än part begär del af en hand¬
ling, får han deraf afskrift, och det har alltid, så vidt jag vet,
praktiserats så, att, då annan än kärande, sökande eller svarande
begär del af protokoll eller utslag, har det aldrig kommit i fråga
annat än att han skulle deraf erhålla afskrift. Nu blir följden
37
N:o 52.
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
likväl af de ordalag, Utskottet begagnat, att, om ett mål varit A"ff-
före och blifvit afslutadt, en svarande part, _ som begär del af
protokollet eller utslaget i målet, får betala mindre stämpelafgift och resoiutio-
än hans motpart, och jag tror, att detta förhållande skall väcka, ner m. fl.
om icke ond blod, så åtminstone missbelåtenhet. handlingar.
I sammanhang härmed får jag fästa uppmärksamhet på ett ' or M
misstag i Utskottets yttrande å sidan 14 åt betänkandet, der fråga
är om borttagande af den ersättning för stamp el afgiften å faste¬
bref, som Utskottet förut föreslagit. Utskottet säger: “hvad stats¬
kassan härigenom går miste om, torde väl ock till största delen
blifva ersatt genom de förhöjningar i stämpelafgifterna i allmän¬
het, Utskottet med föranledande af Kongl. Maj:ts nådiga propo¬
sition föreslagit.“ Här har Utskottet gjort sig. den föreställning
och velat äfven bibringa densamma åt Riksdagen, att staten ge¬
nom de förslag, som Utskottet framstält, skulle gorå en vinst.
Jag tror mig kunna bevisa motsatsen. Det är nemligen väl be¬
kant, att åtgången å stämpelpapper är jemförelsevis högst obe¬
tydlig hos andra emhetsmyndigheter än vid nnderdomstolarne.
Nu liar jag, med tillämpning af det förslag, Utskottet uppgjort
och med'hänsyn till förhållandena inom den mig anförtrodda dom¬
saga, uppgjort en approximativ kalkyl, som visar att statens för¬
lust allenast inom min domsaga utgör genom minskning af 25
öre å protokoll, första arket 325 kronor, genom minskning af 1
krona å förmynderskapsförordnanden 300 kronor, genom bort¬
tagande af afgift för alla bevis å lagfarter och kartor, a 2 kronor
50 öre, 750 kronor samt å inteckningar och andra handlingar, hö¬
rande till småprotokollen, 300 kronor och genom nedsättning af
stämpeln å gravationsbevis med 25 öre omkring 100 kronor. Vi¬
dare kommer ersättningen för stämpelpapper och lösen för faste¬
bref, som uppgår till 4,000 kronor. Detta allt utgör sammanlagdt
en minskning årligen af 5,775 kronor allenast i min domsaga.
Om vi nu taga i betraktande, att i riket finnas omkring 108 dom¬
sagor, så, om också icke förhållandena är o alldeles desamma som
i mm domsaga, är det likväl bestämdt säkert, att, om man an¬
tager det af Utskottet uppgjorda förslaget, en minskning af om¬
kring 500,000 kronor skulle uppstå för statskassan.
Jag bär i sammanhang med denna punkt allenast velat fästa
uppmärksamheten på dessa omständigheter, men för min del vill
jag icke göra någon framställning; och jag vill icke heller göra
något yrkande vid denna punkt, i synnerhet som, hvad den vid¬
kommer, skilnaden mellan stad och landet icke är så betydlig.
Den är 50 öre för första arket, 50 öre för det andra och 25 öre
för det tredje, inen när vi komma till det fjerde arket är afgif¬
ten lika.
Herr Nils Larson: En anmärkare här snedt emot den
plats, der jag för tillfället står, yttrade en anmärkning derom,
att lösen för expeditioner, utgående från Konungens Befallnings¬
hafvande, är högre än lösen för expeditioner hos underdomstolarne
N:o 52.
38
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. stämpel-
afgift för do
mar, utslag
och resolutio¬
ner m. Jl.
handlingar.
(Forts.)
å landet, och han önskade att Riksdagen skulle fatta ett be¬
slut, som utjemnade denna olägenhet.
Såsom svaromål på denna anmärkning kan jag icke säga
något annat, än att det icke tillkommer Riksdagen att besluta i
afseende å expeditionslösen, utan det är Kong!. Maj:t som har
denna sak om hand. Men i allt fall föreligger icke denna fråga
för Kammaren nu; det vi nu hafva att göra är att bestämma den
bevillning, som i hvarje fall bör ingå till staten, ingenting annat.
Kör så vidt man önskar eu utjemning i andra afgifter, må man
då söka den väg som är den rätta för att komma till målet i
sådant fall.
Herr Häradshöfding Bo!allvist förklarade genast, då han
började sitt anförande, sin tacksamhet mot Bevillnings-Utskottet,
som åstadkommit ett förslag till förordning angående stamp el-
pappersafgiften, som enligt lians erkännande skulle blifva mycket
enkel och redig och lätt att tillämpa, men han hade likväl en
och annan anmärkning att göra.
Hen första anmärkningen var, att uttrycket i afseende å pro¬
tokoll här i författningsförslaget icke vore detsamma som åter-
funnes i expedit]onstaxan.
Det heter nemligen här: “protokoll, som part eller sökande
är pligtig att lösa", och i expeditionstaxan är lydelsen något an¬
norlunda i visst afseende; der finnas några ord som saknas här
i förslaget.
Jag kan icke för tillfället redogöra för skiljaktigheten, men
hvad jag kan säga, det är, att det icke vore ensidigt att lydelsen
af författningen stäldes i likhet med expeditionstaxan utan tvärt
om borde väl lydelsen af expeditionstaxan bringas i öfverens¬
stämmelse med hvad Bevillnings-Utskottet nu föreslagit till ru¬
brik för stämpelpappersförordningen.
Vidare fästade denne talare uppmärksamheten derpå, att det
enligt hans tanke skulle, genom antagande af det föreliggande
förslaget, komma att uppstå eu minskning i statens inkomster af
stämpladt papper, i stället för att, såsom Utskottet tänkt sig, det
skulle uppkomma en ökning, som komme att betänka den minsk¬
ning i statsinkomster, som blefve en följd af Utskottets längre
fram i detta betänkande framstälda förslag att icke lägga några
ökade stämpelafgifter å köpe-, bytes- och gåfvobref angående fast
egendom i stad och på landet.
Såsom exempel för sitt påstående i detta afseende nämnde
den ärade talaren, att det nu var från Utskottets sida föreslaget,
att för underdomstol å landet stämpeln för hvarje ark skulle ut¬
göra 1 krona och att det således komme att uppstå en minskning af
25 öre på första arket eftersom enligt 1874 års författning stämpel-
afgiften för första arket, i sjelfva verket utgjorde en 1 krona 25
öre. Den ärade talaren räknade då ut huru stor minskning i
statsinkomster genom denna nedsättning skulle uppkomma i hans
domsaga; men jag ber att få göra en kontraanmärkning, nemligen
den, att den ärade talaren icke tyckes hafva tagit i betraktande
den tillämpning, som enligt Utskottets förslag skulle uppkomma
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
39
N:o 52.
genom den högre stämpeln å de följande arken. Detta blir ju en Ans- stampei-
tillökning, som man antagit skola fullkomligt uppväga den förlust, af^r
som skulle uppstå genom minskningen med 25. öre å första arket. ock resoiutio-
Det må val vara sant, att många expeditioner utfärdas, som ner >«. fl.
icke innehålla mera än ett ark, men det torde dock icke kunna handlingar.
bestridas att vid rättegångar i allmnähet protokollen gå på flera (Fort8-)
ark. Jag tror således, att det kommer att blifva en stor mängd
expeditioner, för hvilka den ökning uti afgiften, som Utskottet
föreslagit, blifver ganska väsentlig, och, huru resultatet härutin¬
nan än må blifva, bör man åtminstone, när man talar om ned¬
sättning i afgiften för första arket, icke underlåta att omnämna
den ökning, som kan komma att blifva för de andra arken, den
må nu blifva större eller mindre. Jag vidhåller mitt yrkande om
bifall till Utskottets förslag.
Herr Behmer: En talare, ledamot af Bevillning»-Utskottet,
tycktes förutsätta, att jag i betänkandet velat spåra någon afvog-
het mot städerna. Det är långt ifrån förhållandet; jag har icke
ens hyst någon tanke ditåt. När jag anmärkte det i mitt tycke
origtiga uti. att afgiften i dess helhet för protokoll skulle, enligt
Utskottets förslag, blifva olika för städerna^ och för landsbygden,
stödde jag mig egentligen derpå, att det måste vara något krän¬
kande för rättskänslan, att för domstolar, i öfrigt likstälda i myn¬
dighet och anseende, en olika lagstiftning härutinnan skall vara
gällande. Den ärade talaren nämnde icke något om Konungens
Befallningshafvande, för hvilka samma bestämmelser uti ifråga¬
varande hänseende skulle komma att gälla som för rådstufvu-
rätterna. De flesta, som anlita Konungens Befallningshafvande,
äro dock personer, bosatta på landet, och för dem måste det ju
förefalla högst besynnerligt, att de för expeditioner, som från denna
myndighet utlemnas, måste betala 50 öre mera än för dylika ex¬
peditioner, utgrina från häradsrätterna.
Samme talare nämnde vidare, att införandet af likartade
stämpelvalörer skulle medföra en lättnad fördomarena. Jag vet
icke bestämdt, huru han menade, men jag förmodar att hans me¬
ning var, att det skulle blifva eu lättnad för såväl landtdomare,
som stadsdomare. Jag skall emellertid bedja att få upplysa ho¬
nom om att någon s. k. tiliäggsstämpei icke förekommer vare sig
vid stadsdomstolarne eller hos Konungens Befallningshafvande,
och det skulle följaktligen endast blifva landtdomarena, som finge
don lättnad, han omnämnde.
Jag kan i öfrigt icke fatta, huru den af talaren omförmälda
lättnad” som skulle ega rum i afseende å kontrollen öfver att be¬
räkningen af det åsätta stämpelpapperet vore rigtig, skulle kunna
blifva en följd af nu föreslagna stadgande, ty för en dylik kontroll
behöfves ju alltid att hafva en stämpelpappersförordning till hands,
och hela besväret reducerar sig således under alla förhållanden
blott till att läsa, rätt innantill.
Den ärade talaren framkom slutligen med ett sensationsskäl,
dä han nemligen antydde, att vi icke skulle få någon god eller
N:o 52.
40
Ang. stämpel¬
afgift för do¬
mar, utslag
och resolutio¬
ner m. Jl.
handlingar.
(Forts.)
Onsdagen den 3 Maj. f. m.
bättre stämpelpappersförordning, om vi icke nu vid riksdagens
slut, utan afseende å alla anmärkningar, oförändradt antoge Ut¬
skottets förslag, men jag vill icke fästa mig vid detta skäl. utan
låter det gälla hvad det kan.
Herr Ro nigs fel dt: Mot Bevillnings-Utskottets föreliggande
förslag har bland annat framhållits olägenheterna deraf, att af-
giften för expeditioner blifvit satt lägre vid häradsrätt än vid
uuderdomstol i stad eller hos Konungens Befallninghafvande. Men
denna olikhet är så långa, att man dervid icke behöfver fästa
något afseende. Till denna del af Utskottets förslag skall jag
således, i likhet med herr Berg, yrka. bifall.
Hvad vidare beträffar herr Holmqvists anmärkning deremot,
att Utskottet föreslagit olika stämpelafgift för expeditioner, som
utskrifvas åt svarande och kärande parter, finner icke heller jag
tillräckligt skäl för denna olikhet vara af Utskottet anfördt. Het
heter nemligen i betänkandet, att den, som påkallar en domstols
förhandling, bör erlägga en större afgift än den, som endast kallas
inför rätta för att afgifva svaromål.“ Detta kan jag ingalunda
godkänna, ty hyllandet af denna princip skulle vara detsamma
som att såga, att käranden alltid har orätt och att svaranden
blir onödigtvis besvärad. Hör min del vill jag beträffande punk¬
ten a föreslå den ändring, att lydelsen deraf, istället för: “proto¬
koll, som part eller sökande är pligtig att lösa“, komme att heta:
“protokoll, som åt part utskrifves;" härigenom komme kärande
och svarande att erlägga lika stämpelafgift.
Vidare har Utskottet i denna 6:te punkt ogillat Herr Holm¬
qvists motion derom, att lagfartsbevis måtte blifva belagdt med
karta. Så vidt jag nu erinra]1 mig, har Herr Holmqvist med sin
motion afsett. att den karta, hvarmed fastighetsbref förut skolat
beläggas, numera borde läggas å lagfartsbevis.
I)å frågan förra gången var före, hörde jag en talare yttra,
att man borde åstadkomma någon minskning uti de kostnader,
som nu äro förenade med lagfart af egendom i synnerhet på
landet. En skattenedsättning i berörda hänseende är emellertid
icke af förhållandena föranledd och skulle för öfrigt uppgå till
ganska betydande belopp.
Då jag nu icke anser skäl förefinnas för en skattenedsättning
härutinnan, samt finner det lämpligare att stämpeln lägges å lag-
fartsbeyis än å fångeshandlingar, får jag för min del anhålla om
proposition på följande yrkande: “att lagfartsbevis, som utfärdas
på grund af köpe-, bytes-, gåfvobref och testamentariska förordnan¬
den, förses med stämpel af 15 öre för hvarje fulla 100 kronor af
värdet och. dessutom lagfartsbevis, som utfärdas å fastighet å lan¬
det eller i stad, som lyder under landsrätt, med stämpel af 20
öre för hvarje fulla 100 kronor af väldet till och med 20,000
kronor och sedermera för hvarje fulla 100 kronor 10 öre.“
Herr Holmqvist: Med anledning af hvad en talare nyss
yttrade om att jag icke, då jag förra gången både ordet, skulle
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
il
N:o 52.
hafva tagit i beräkning den ökning i afgift för protokoll och ut- An9: stämpel-
slag, som uppkomme för det andra och följande arken, får jag"^^
fästa uppmärksamheten derpå, att det vid underdomstolarne är resoiutu-
jemförelsevis högst få expeditioner, som gå öfver två ark, Tv ner m. fi.
det är mycket sällsynt att, hvad småprotokollen beträffar, dessa handlingar.
upptaga mera än ett ark, och samma förhållande eger rum med ‘vForts.)
de protokoll, som hållas i vanliga rättegångsmål. Enligt det nu
föreliggande förslaget skulle afgiften för första arket komma att
minskas med 25 öre, men för det andra arket blifva sådan som
den förr varit, och det var af denna anledning, som jag i beräk¬
ningen endast medtog den minskning, som skulle ega rum för det
första arket. Hvad tredje arket beträffar, så är det väl sant, att
man föreslagit att afgiften för detsamma skall ökas med 50
öre. Men det är, såsom jag redan nämnt, mycket sällsynt att
protokollsutdrag utfärdas öfver 2 ark. Eör öfrig t, och då Herr
Königsfeldt upptagit min motion angående lagfartsbevis, får jag
förklara, det jag anser att det vore lämpligare, om man i afse¬
ende derå följde hvad som Utskottet i sitt förra betänkande före¬
slog i fråga om köpebref.
Herr Torpadie: Jag har endast begärt ordet för att få in¬
stämma med Herr Behmer. Redan då frågan förra gången före¬
var, uttalade jag mina betänkligheter mot att ställa kostnaderna
olika för expeditioner vid lands- och stadsdomstolarne, och så
länge dessa domstolar äro likstälda och rättegångarne vid dem
försiggå hufvudsakligen på samma sätt, kan jag icke finna det
vara rigtigt att en sådan olikhet är rådande. Det är blott dessa
åsigter, som jag velat uttala.
Häruti instämde Herr Granlund.
Herr Åke Andersson: Under denna diskussion erinrar jag
mig ett tillfälle för åtskilliga riksdagar sedan. Jag hade nemligen
tagit mig friheten väcka motion derom, att lösen för bouppteck¬
ningar borde utgå lika, ehvad sterbhuset hade större eller mindre
behållning. Jag minnes, att jag då föreslagit 10 öre för hvarje
100:tal riksdaler, vare sig behållningen öfversteg 1,000 riksdaler eller
icke. Detta förslag vann bifall inom Utskottet och hade icke en
ledamot af denna Kammare, hvilken förut tillhört samma Utskott
som jag, och hvars ord väga icke så litet i vågskålen, uppträdt
med det påståendet, att domaren finge för mycket betaidt, är jag
öfvertygad, att motionen vunnit bifall jemväl i denna Kammare.
Jag tror detta så mycket mera, som domarena voro belåtna med
förslaget, ty de resonnerade som så, att hvad de förlorade på
de mindre bouppteckningarne skulle de vinna på de större.
Då jag under min permissionstid hemma fick se, att förslaget
i föreliggande fråga blifvit återremitteradt, förestälde jag mig,
att någon nog skulle påpeka berörda förhållande, och jag hade
jemväl förut trott, att, då ingen motion i detta syfte blifvit väckt,
K:o 52.
42
Onsdagen den i! Maj, f. m.
AnS- st'imPel- Bevillnings-Utskottet, som ju sjelft egen motionsrätt, komme att
° vill *utsia°~ påpeka detta gamla missförhållande.
och resoiutin- Då den af mig nu påpekade fråga förra gången förevar till
ner m. fl. behandling inom ^Riksdagen, föll den af det skäl, jag nyssnämnt,
handlingar, eller i följd deraf att man befarade, att domarena skulle få för
(lorU-> stor inkomst.
Nu kan emellertid icke mera uppstå någon farhåga derför,
då landtdomarena efter regleringen fått sina löner bestämda,
och ifrågavarande afgift komme att gå in till statsverket; och
ingen kan väl säga, att staten får för mycket, ty den behöfver
allt hvad den får. Måhända är dock det af mig antydda förhål¬
landet något som bör beaktas, ty när nu behållningen i sterbhus
utgör 15,000 kronor, så får sterbhuset vidkännas en tilläggsafgift
af BO kronor. År behållningen 30,000, så blir afgiften densamma.
Uppgår behållningen till 45,000, så är afgiften 45 kronor. Är
behållningen 60,000, så blir afgiften 60 kronor. Fördubblas be¬
hållningen till 120,000 kronor, så slipper man att erlägga mera än
90 kronor, i stället för att man, enligt min åsigt, bort erlägga
240 kronor. Således vid en behållning af 120,000 kronor uppgår
skilnaden till icke mindre än 150 kronor. Detta är eu oegent¬
lighet, som nu, då afgifterna ingå till staten, bör afhjelpas. Ty
efter nuvarande stadganden blir det fallet, att ju rikare ett sterb¬
hus är, ju mindre utgifter får det vidkännas, hvaremot jemförelse¬
vis större utgifter komma att hvila på medelklassen.
Emellertid vill jag icke göra något yrkande, derföre att tiden
är så långt framskriden på riksdagen, att man icke kan vänta
att nu få frågan löst, men densamma lärer säkerligen komma fram
vid en annan riksdag, ty om icke jag sjelf skulle komma tillbaka
till en annan riksdag, sä lärer väl någon annan taga den om
hand.
Herr Lundberg: Man torde böra medgifva, att borttagande
af den nuvarande tilläggsstämpeln på expeditioner från härads¬
rätterna genom införande af förändradt karteriugssätt är högeli¬
gen önskvärd!; och lärer val derföre böra hufvudsakligen gillas
det af Utskottet nu framstälda förslag, såsom innefattande eu för¬
enklad anordning i detta afseende; men kärr jag icke i samman¬
hang härmed inse vara af nöden eder påkallas någon förhöjd
stämpelafgift för handlingar, som utgifvas från stadsdomstolarne
och Konungens Befallningshafvande. Då enligt det betänkande,
som nu blifvit framlagdt, skulle i förordningen angående stämpel-
pappersafgiften införas en särskild afdelning för häradsrätterna,
så förefinnes alldeles icke samma anledning eller behof, som i
Utskottets förra förslag var för handen, att förhöja afgifterna för
expeditioner från rådstufvurätter och Konungens Befallningshaf¬
vande. Således tror jag icke, att någon sådan höjning bör ega
rum, om icke för att åstadkomma större inkomster för staten, och
i sådant fall anser jag det vore lämpligast och rigtigast att bi¬
falla det af Herr Löwenhielm framstälda förslag, möjligen med
den förändring, att, i stället för af honom föreslagna 1 krona 50
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
43
Iko 52.
öres karta, hvarje ark af häradsrätts ifrågavarande protokoll An,J- stamp el-
skulle beläggas med stämpel å 1 krona 25 öre. När jag dock “toft for do~
anser det icke vara angeläget, att förhöjning af stämpeibeloppet ZZnwiutio-
sker på expeditioner från underdomstolar och Konungens Befall- ««■ m. ji.
ningshafvande, men deremot lägger mycken vigt vid, att det, så handlingar.
vidt möjligt är, må blifva samma afgiftsbelopp för expeditioner <d’ort9-)
från rådstufvurätter och häradsrätter eller underdomstolar i all¬
mänhet, vill jag för min del instämma med Herr Behmer i så
måtto, att jag hemställer, att någon förändring i hvad nu är stad¬
gadt i afseende på expeditioner från rådstufvurätter och Konun¬
gens Befallningshafvande icke måtte ega rum, och att således i
stället för den af Utskottet föreslagna stämpelafgift af 50 öre
uti första afdelningen bibehålies samma afgift, som nu är före-
skrifven; och åberopar jag till stöd härför de skäl, som blifvit af
Herr Behmer anförda. Jag anhåller följaktligen om den ändring
i Utskottets förslag, att stampelafgiften för expeditioner, som ut-
gifvas från myndigheter inom första afdelningen, nemligen stäm¬
ningar, protokoll, utslag och bevis eller alla utgående handlingar
och afskrifter, bestämmes till 25 öre för hvarje ark.
Herr Berg: Då jag förra gången denna fråga i Kammaren
förevar hufvudsakligen uppträdde såsom opponent mot Utskottets
då afgifna betänkande, kan jag nu i dag i stället desto hellre
ikläda mig rollen af defensor för Utskottet, som detsamma i sitt
nu föreliggande betänkande i de bestå fall gått mina förra gången
uttalade önskningar till mötes. Det ligger i sakens natur, att det
uti ett sådant förslag som detta är alldeles omöjligt att tillfreds¬
ställa allas mening, och vi hafva också nu från olika håll hört
missnöje uttalas i olika rigtningar från lands- och stadsdomare,
men för min del är jag öfvertygad om att Utskottet gått en ganska
rigtig medelväg, då det försökt att göra stämpelpappersförordnin-
gen så enkel som möjligt, k vilket, efter hvad jag förut yttrat, jag
anser medföra större fördel än om man, för att vinna likställighet
emellan lands- och stadsdomstolar, skulle, såsom här blifvit före¬
slaget, i alla de fall, der lösen enligt expeditionstaxan vid en del
domstolar utgår med större belopp än vid andra, i stället lägga
till ännu en stämpel på expeditionen vid de senare.
Man har anmärkt mot det i 6:te momentet af betänkandet
förekommande uttrycket: “protokoll, som part är skyldig att lösa"
att derigenom stämpelkartan skulle vara högre för den ene par¬
tens exemplar af protokollet, än för den andres, men stadgandet
i detta hänseende synes mig hvila på alldeles rigtig grund. Att
kärande parten, som föranledt domstolsförhandlingen, ålägges att
lösa protokollet deröfver och genom stämpeln derå erlägga en
tribut till staten, såsom godtgörelse för de kostnader och besvär
han förorsakat, synes mig vara alldeles i sin ordning, men om
svaranden, hvilken icke är pligtig att lösa protokollet, ändå be¬
gär en afskrift deraf och sålunda bereder staten eu opåräknad
inkomst, synes mig ganska billigt, att stämpeiafgiften för honom
»so 52.
44
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. stämpel-
afgift för do¬
mar, utslag
och resolutio¬
ner m. fl.
handlingar.
(Forts.)
ej bestämmes till lika högt belopp som för den, hvilken är plig¬
tig att lösa.
Man har visserligen åberopat, att, enligt nu gällande expedi-
tionstaxa, alla parter, såväl kärande som svarande, få betala lika
lösen för domstolens protokoll, och att den för afskrifter stad¬
gade lägre lösen endast gäller för personer, som ej varit parter i
målet. Med afseende å hvad jag nyss anfört lemnar jag dock
derhän, huruvida detta kan anses såsom fullt rättvist, och om ej
snarare expeditionstaxan bör bringas till öfverensstämmelse med det
nu förevarande förslaget, än tvärtom. Det nuvarande stadgandet
föranleder dessutom till det egna förhållandet, att om svaranden
sjelf löser sitt protokoll, får han betala lika hög lösen som kä¬
randen, men om han talar vid en god vän att i stället utlösa
expeditionen, får han den för billigare pris och har ändock deraf
samma nytta, som om han betalt den högre lösen. Jag finner således
för min del icke något att anmärka emot den af Utskottet före¬
slagna ändringen.
Vidare har det blifvit i frågasatt att lägga en förhöjd stämpel
på lagfartsbevis. Jag vill nu lemna derhän, huruvida det är rig-
tigt att, såsom Utskottet föreslagit, låta afgiften för de förra
fastebrefven helt och hållet utan ersättning försvinna, men, äfven
om sådan ersättning anses böra ega rum, tror jag den lämpligare
kunna beredas på det sätt reservanterne föreslagit, nemligen ge¬
nom att lägga en tilläggsstämpel eller tillökning i stämpeln å
köpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden om fast
egendom, då lagfart derå beviljas, än genom en föreskrift att lag¬
fartsbevis skola beläggas med stämpel till högre belopp. Då nem¬
ligen en sådan föreskrift ej kunde göras tillämplig på alla lag¬
fartsbevis, utan allenast å en del — det kan naturligtvis icke ifråga¬
komma att belägga andra lagfartsbevis med högre stämpel än de
som grunda sig på köp, byte och gåfva eller testamente, men
alldeles icke dem som grunda sig på arf, giftorätt m. m. — så skulle
man nödgas i författningen intaga åtskiiliga undantagsstadganden,
hvilket kunde undvikas, om man i stället stadgade att stämpeln
å köpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden
om fast egendom skulle ökas, då på grund af dessa handlingar
lagfart beviljades.
Jag vill nu icke längre taga Kammarens tid i anspråk, ty att
tvista om huruvida stämpeln å stämningar, utslag och resolutioner
m. m. skall utgöra 50 öre eller 25 öre anser jag icke löna mödan,
utan inskränker mig till att yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Nils Pettersson: Jag har begärt ordet endast för
att frambära min tacksamhet till Bevillnings-Utskottet derför,
att det afstyrkt den af Herr Holmqvist väckta motion om läggan¬
de af stämpel på lagfartsbevis. Det finnes vigtiga skäl för att
icke göra detta, hvilka skäl också hafva blifvit framlagda vid det
tillfälle, då detta förslag återremitterades. Det är klart, att de
afgifter, som läggas på köp af fäst egendom på landet, tynga
särdeles hårdt på den mindre jordbrukaren, som ändock drabbas
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
45
N:o 52.
af så många afgifter, att han icke tåi vid mera, än hvad han har Ang. ttämpei-
att vidkännas. Den skiljaktiga mening, jag i öfrigt möjligen kan"^ f^°-
hysa, vill jag dock icke nu framställa, emedan den icke skulle kunna och ’es0i,J0.
föranleda till något annat än en återremiss, och, enligt hvad Herr ner m. fl.
Nils Larson ådagalagt, skulle följden deraf blifva, att nu, då vi äro handlingar.
så nära riksdagens slut, något beslut vid denna riksdag icke iFort,-)
skulle kunna fattas. Beklagligt nog skulle vi då få vänta på
någon förändring till nästa riksdag, och de oefterrättliga stad¬
gande^ som nu finnas, skulle fortfarande qvarstå. Detta är skälet
hvarför jag icke vill göra någon förändring i det af Utskottet
framlagda förslag, utan yrkar bifall dertill.
Herr Rydin: Jag har begärt ordet blott för att upplysa, att
Första Kammaren redan antagit 5:te och 6:t,e punkterna i detta
betänkande.
Öfverläggningen var slutad. Derunder hade beträffande punk¬
ten 5 yrkats dels bifall till Utskottets hemställan i oförändradt
skick, och dels att samma hemställan måtte bifallas med den för¬
ändring Herr Behmer föreslagit. Herr vice Talmannen gaf pro¬
positioner i öfverensstämmelse med dessa yrkanden, och enär
svaren utföllo med öfvervägande ja för den förra meningen, hade
Kammaren således bifallit Utskottets hemställan oförändrad.
Punkten 6, i afseende på hvilken var yrkadt såväl bifall till
Utskottets hemställan i oförändradt skick som bifall till hvart och
ett af de olika förslag. Herrar Behmer, Löwenhielm och Königs-
feldt under öfverläggningen framstält, blef likaledes, sedan propo¬
sitioner gifvits enligt berörda yrkanden, utan någon förändring
bifallen.
Punkterna 7 och 8.
Biföllos.
Punkten 9. Ang. stämpel¬
afgift för
I nittonde punkten af sitt betänkande N:o 3 hade Utskottet geometriska
hemstält, att geometriska kartor, som utgifvas från (fenerallandt- kartor.
mäterikontoret samt af landtmätare i landsorterna, måtte beläggas
med stämpel till belopp af 50 öre; och hade denna punkt blifvit
af Andra Kammaren till Utskottet återförvisad; men som Första
Kammaren deremot bifallit punkten, var nu af Utskottet den hem¬
ställan gjord,
att jemväl Andra Kammaren behagade fatta beslut rörande
nämnda fråga.
Herr Helander yttrade: Som Utskottet anmodat Kammaren
att fatta beslut i denna punkt, och det var uppå initiativ af mig, som
N:o 52.
46
Onsdagen den 3 Maj. f. m.
Ang. stämpel-
afgift för
geometriska
kartor.
(Forts.)
punkten återremitterades i syfte att borttaga stämpelpappers-
beläggning för kartor, så bör jag i möjligaste korthet erinra derom
att jag vid förra tillfället visade att Utskottets förslag om 50
öres stämpelbelopp å hvarje karta, om ock visserligen mycket
enkelt att tillämpa, likväl skulle leda till stor obillighet, så väi
deruti, att en förhöjning uppkomme i det hela med ungefär 800 å
400 procent, som derutinnan att, under det att mycket små kartor
fingo draga en stämpel af omkring 16 2/;j procent af kartelösen,
skulle de större eller största icke beläggas med stämpladt papper till
högre belopp än 1 iU0 eller v2„„ procent af lösen. Som lösen för kartan
står i förhållande till arbetets besvärlighet och omfång, bör deraf
vara klart att stämpelpappersafgiften, i fall sådan verkligen bör
utgå, rättast bedömes i förhållande till lösens belopp. Jag har
visat, att i medeltal räknadt, och om man, såsom jag anser vara det
rätta, icke har för afsigt att stämpelpappersafgiften bör i allmänhet
förhöjas, utan blott på lämpligare sätt utgå än hittills varit för¬
hållandet, denna afgift borde utgöra en procent af kartans lösen,
under den närmare bestämmelse jag förra gången föreslog. Då
emellertid hela denna afgift, såsom tillgång för statsverket be¬
traktad, är mycket obetydlig, emedan, på sätt jag äfven visat,
densamma vid Generallandtmäterikontoret, hvarifrån så många
kartor årligen utgå, icke i medeltal inbringar mer än omkring 14
kronor, under det att beloppet vid hvarje af länens landtmäteri¬
kontor säkerligen icke öfverstigit en krona årligen, så framgår
häraf, att det för statsverket icke kan vara någon nämnvärd för¬
lust, om hela afgiften borttages; och får jag derföre förnya min
förra gången gjorda framställning derom, att den ifrågavarande
rubriken “geometriska kartor" måtte ur paragrafen utgå.
Herr Nils Larson: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå att Första Kammaren, såsom också af Utskottets betän¬
kande inhemtas, redan vid förra behandlingen af denna fråga bi¬
fallit Utskottets då framlagda förslag; och jag tror icke att saken
i och för sig sjelf är af den vigt, att det kan vara skäl för Andra
Kammaren att genom ett från Första Kammarens skiljaktigt be¬
slut föranleda en gemensam votering.
Jag hemställer derföre, att äfven Andra Kammaren måtte bi¬
falla Utskottets förut i ämnet framlagda förslag.
Herr Helander: Emot den föregående talaren måste jag
erinra att om, såsom jag hoppas, Kammaren finner rättvisa och
billighet tala för mitt förslag, detta väl bör bifallas, oansedt att
Första Kammaren redan vid förra tillfället bifallit Utskottets för¬
slag. Sker så, måste naturligtvis man underkasta sig en gemen¬
sam votering, men det besväret är ju ganska måttligt. Jag fort¬
far att vidhålla mitt förra yrkande.
Herr Talmannen, nu återkommen, lemnade derefter ordet till
Herr Niis Larson, hvilken anförde: Till hvad jag anförde,
Onsdagen den 3 Maj f. in.
47
N:o 52
då jag nyss hade ordet i denna fråga, ber jag få tillägga, att in¬
gen motion blifvit väckt i det syfte, som af Herr Helander fram¬
hållits; och jag tror icke, att Kammaren fullt grundlagsenligt har
rätt att fatta ett sådant beslut, som han påyrkade, då hvarken
genom någon motion eller af Bevillnings-Utskottet gjorts någon
framställning i det syftet.
Jag yrkar fortfarande bifall till Utskottets förut afgifna för¬
slag, eller att alla geometriska kartor skola beläggas med stämpel
till belopp af 50 öre.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad och propositioner
blifvit framstälda i enlighet med de gjorda yrkandena, biföll Kam¬
maren hvad Utskottet hemstält i 19:de punkten af betänkandet
N:o 3.
Punkten 10.
I afseende å den i stämpelpappersförordningens § 6 förekom- Ang. stämpel
mande rubriken köpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentariskaa-ft!ift å köpe-,
förordnanden både Utskottet i 21:sta punkten af betänkandet N:o ^‘obreTm^m
3 föreslagit, förutom några mindre redaktionsförändringar, dels en ”° m'
förhöjning _ af den för dylika handlingar i allmänhet utgående
stämpelafgift, dels ock särskild tilläggsstämpel för berörda hand¬
lingar, då de anginge fast egendom å landet eller i stad, som lyder
under landsrätt.
Som detta förslag blifvit af båda Kamrarne återförvisadt, hade
Utskottet ansett sig höra frångå detsamma och uti nu föredragna
punkt endast hemstält,
att några mindre redaktionsförändringar i den ifrågavarande
rubriken, hvilka blifvit nödiga i följd af Kongl. förordningen den
16 Juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom, måtte af
Riksdagen godkännas.
Häremot var reservation inom Utskottet anmäld af Herrar
Bennich, Hammar, Croneborg, Hornberg och Ljungqvist, hvilka för
sin del tillstyrkt Riksdagen besluta:
“att, med bifall i öfrigt till de af Utskottet nu föreslagna
stadganden i § 6 angående kartering af köpe-, bytes- och gåfvo¬
bref samt testamentariska förordnanden om fast egendom, vid
slutet af första stycket härom (—--“men i sådant fall efter
sistberörda värde*1) måtte tilläggas följande i Bevillnings-Utskottets
betänkande N:o 3 föreslagna bestämmelse:
“härförutan skall å köpe-, bytes och gåfvobref samt testamen¬
tariska förordnanden om fast egendom å "landet eller i stad, som
lyder under landsrätt, då dessa handlingar för lagfart ingifvas,
stämpeln ökas med 20 öre för hvarje fulla 100 kronor af värdet
Ang. stämpel-
afgift för
geometriska
kartor.
(Fcrts.)
N:o 52.
48
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. stämpel-
afgift å köpa-,
bytes- och gåf¬
vobref m. m.
(Forts.)
till och med 20,000 kronor och sedermera för hvarje fulla 100
kronor med 10 öre“; samt
att, i sammanhang härmed, dels öfverakriften till § 6, dels
fjerde momentet af rubriken köpe-, bytes- och gåfvobref samt te-
stamentariska förordnanden, dels ock stadgandet under rubriken
“öfverlåtelse- och transportbref å kronorusthåll" i samma para¬
graf måtte erhålla den lydelse, som i nyssnämnda betänkande
N:o 3 finnes föreslagen.
I anledning af Utskottets ofvan omförmälda hemställan an¬
förde
Herr Berg: Denna punkt synes mig icke böra helt och
hållet oanmärkt gås förbi, ehuru jag visserligen icke har anled¬
ning antaga, att inom denna Kammare någon förändring i Ut¬
skottets förslag skall kunna åstadkommas. Här måste nemligen
just den fråga, som förut varit på tal, afgöras, om och i hvad
mån ersättning må beredas staten för de stämpelpelpappersmedel,
hvaraf han nu gått miste genom fastebrefvens upphörande. Karte¬
ringen af fastebrefven utgjordes förut dels med 15 öre för hvarje
fulla 100 kronor af värdet och dels dessutom vid häradsrätterna
med en til läggs afgift af 20 öre för hvarje fulla 100 kronor af vär¬
det intill 20,000 kronor samt af 10 öre för hvarje fulla 1,000 kro¬
nor derutöfver. Genom bifall till Utskottets förslag i denna del
skulle denna afgift helt och hållet försvinna och således en minsk¬
ning i inkomster uppstå för staten till belopp, som torde kunna
beräknas till omkring 4 ä 5 hundratusen kronor. Med anledning
deraf hafva några reservanter till Utskottets förslag hemstält, att
visserligen den stämpelpappersafgift af 15 öre, hvarmed fastebref
förut belagts, skulle upphöra, men att deremot den tilläggsstäm-
pel, som på senare tider åtföljt fastebref å landtegendom, skulle
bibehållas och påläggas köpebrefvet. då lagfart beviljades. Med
afseende härå är emellertid ett särskildt förhållande att uppmärk¬
samma.
Ursprungligen var kartan på fastebref vid härads- och råd-
stufvurätterna lika, eller 15 öre för hvarje 100 kronor, hvarjemte
lösen för dessa handlingar var i expeditionstaxan bestämd till 2
riksdaler per miile intill 20,000 R:dr och sedermera en riksdaler
per mille; dervid dock föreskrefs, att i stad lösen aldrig fick öf¬
verstiga 20 R:dr; men denna inskränkning gälde deremot ej för
häradsrätterna. Dä nu häradshöfdingarnes löner reglerades, och den
dem tillkommande lösen för fastebref indrogs, ansågs den i stället
böra utgöras med stämpelpapper på det sätt, att fastebrefskartan
vid häradsrätterna höjdes från de förra 15 örena till 35 öre intill
20,000 kronor och sedermera till 25 öre för hvarje fulla hundra
kronor, hvilken förhöjning motsvarade den gamla lösen 2 R:dr
per mille intill 20,000 R:dr och 1 R:dr per mille för öfverskjutande
belopp. Den olikhet i afgifter för fastebref, som i stad och på
landet förut förefans, blef sålunda bibehållen. Under det att i
stad jemte det förra kartebeloppet, 15 öre per 100 R:dr, betalades
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
49
N:o 52.
såsom lösen 2 R:dr per mille, dock endast intill 10,000 K,:dr, er- Ang. stämpel-
lades på landet, utom den torra kartan, derutöfver 20 öre för å *®p«-r
hundradet ända till 20,000 R:dr ock sedermera ytterligare 10 öre /!,' 9<Z
för hvarje fulla hundra riksdaler. (Forts.')
Det motiv, som foranledt reservanterne att bibehålla tilläggs-
stämpeln vid häradsrätterna, nemligen att åstadkomma likhet
mellan stad och land, vinnes således, efter min uppfattning, all¬
deles icke genom reservanternes förslag, ty enligt detta skulle
afgiften komma att uppgå till vida större belopp på landet än i
stad. Ehuru jag vid sådant förhållande ej kan instämma i reser¬
vationen, vågar jag icke heller lemna min röst till Utskottets
förslag, hvarigenom en så stor inkomst på en gång skulle
borttagas. Jag tror för min del det lämpligaste sättet att lösa
frågan hafva varit om vid lagfart, fångeshandlingen blefve så
i stad som på landet belagd med eu tilläggsstämpel, motsvarande
den förra fastebrefskartan, eller måhända någon mindre valör, t.
ex. 10 öre per 100 kronor, samt dessutom vid häradsrätterna yt¬
terligare ökades med ungefär det belopp, som nu vid stadsdom-
stolarne såsom lösen erlägges. Den af reservanterne föreslagna
tilläggsafgiften, eller 20 öre till och med 20,000 kronor och 10 öre
derefter, kunde då för häradsrätterna antagas, men för vinnande
af mera likställighet mellan stad och land borde då äfven en dylik
tilläggsstämpel af 10 öre pr 100 kronor för städerna stadgas.
Afgifterna skulle härigenom blifva i det närmaste desamma i stad
som på landet, nemligen dels 10 öre för hvarje 100 kronor af
värdet och dels derutöfver i stad 2 kronor pr mille, dock högst 20
kronor, och på landet 10 öre pr 100 kronor intill 20,000 kronor,
eller således också högst 20 kronor.
Utan synnerlig förhoppning att deråt vinna framgång anser
jag mig emellertid höra anhålla om proposition å ett i nämnda
syftning uppsatt förslag af denna lydelse: “att, med bifall i öfrigt
till de af Utskottet nu föreslagna stadganden i § 6 angående
kartering af köpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentariska
förordnanden om fast egendom, vid slutet af första stycket härom
(efter orden “men i sådant fäll efter sistberörda värde11) måtte
tilläggas följande bestämmelse:
Härförutan skall å köpe-, bytes- och gåfvobref samt testa¬
mentariska förordnanden om fast egendom, då lagfart derå be¬
viljas, stämpeln ökas på landet med 20 öre för hvarje fulla 100
kronor af värdet till och med 20,000 kronor och sedermera för
hvarje fulla 100 kronor med 10 öre, samt i stad med 10 öre för
hvarje fulla 100 kronor af värdet.11
Herr Nils Larson: Den siste värde talarens yttrande, att
ett bifall till Utskottets hemställan uti nu föredragna punkten
skulle innebära en oberättigad nedsättning uti statens inkomster,
anser jag för min del icke vara fullt egentligt. Jag vill nemligen
fästa den värde talarens uppmärksamhet på, att den stämpel-
pappersafgift, Utskottet uti den af båda Kamrarne återremitterade
21:sta punkten af betänkandet N:o 3 föreslagit att beläggas å
Andra Kammarens Prof. 1876. N:o 52. 4
N:o 52.
50
Onsdagen den 3 Maj, f. in.
A ng. stämpel- köpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden
ufgift å löpe- om fas£ egendom, icke vidare linnes till. Förhållandet är nem-
l’y-nlrefCm ligen det. att då Utskottet afgaf betänkandet n:o B. hade Utskottet
(Forts.) tänkt sig att man i detta fall borde bestämma en afgift mot¬
svarande den, som förut lagts å fastebrefven, och, hvilken afgift
med 1875 års slut, då fastebrefven upphörde, faktiskt försvunnit.
Detta Utskottets förslag gillades dock icke af någondera Kam¬
maren, utan återremitterades med den anmärkningen, att i fråga
varande afgift faktiskt försvunnit och derföre ej borde påläggas
ånyo, helst afgiften å fångeshandlingen vore ganska dryg, i syn¬
nerhet om man toge i betraktande, att den drabbade den skatt-
skvldige just vid det tillfälle, då lian behöfde alla de penningar,
han kunde anskaffa, till köpeskillingens liqviderande, till anskaf¬
fande af inventarier och husgerådssaker samt till bestridande af
flyttningskostnaden m. m. dylikt. Och det är på grund af denna,
af båda Kamrarne på samma grund beslutade återremiss, som
Utskottet afvikit från den mening, det förut uttalat, oeli nu fram¬
lagt ett förslag af innehåll, att ej en ny afgift, motsvarande den
för de gamla fastebrefven förut bestämda, skulle fångeshandling
eller lagfartsbevis vidare påläggas. Jag får öppet bekänna att
jag med min röst medverkat till det förra förslagets framläggande
för Riksdagen, emedan jag ej då hört talas om annat, än att man,
så vidt möjligt vore, borde försöka att skaffa staten ersättning-
för den förlust, staten genom fastebrefvens upphörande i detta
afseende skulle komma att lida. Men jag måste äfven erkänna,
att de skal, som för återremissen anfördes, voro talande, ty jag
kan ej neka till, att den afgift, som, för den händelse Utskottets
förra förslag godkänts, skulle lagts på fångeshandlingen, och
hvilken afgift skulle hafva utgjort 95 öre för hvarje fullt 100-tal
kronor af köpeskillingen eller taxeringsvärdet, var obillig. Och
om man jemför denna afgift med hvarje annan i stämpelpappers-
fördningen förekommande afgift, så skall man finna att den är
ojemförligt mycket större än alla andra utgifter, som skulle kunna
ställas upp emot densamma. Vi se t. ex. att embets- eller tjänste¬
männen endast erlägger 1 procent af den lön, som tillförsäkras
honom genom den fullmakt, som skall karteras. Vill man der¬
emot se till hvad kartan å ifrågavarande fångeshandlingar skulle,
enligt Utskottets förra förslag, komma att utgöra i förhållande
till den årliga inkomst, som den, hvilken förvärfvat en fastighet,
genom detta förvärf kunde hafva att påräkna, så finner man
ganska lätt, om man beräknar denna till 6 procent af köpe¬
skillingen eller taxeringsvärdet, att den till 0,95 procent af köpe¬
skillingen eller taxeringsvärdet uppgående kartan skulle komma
att utgöra omkring 16 procent af årsinkomsten. Uti betänkandet
n:o 3 föreslog Utskottet nedsättning uti en annan afgift, nemligen
uti den, som mäklare, skeppsklarerare m. fl, hade att för sina
fullmakter, konstitutorial eller förordnanden erlägga, af det skäl
att denna, som uppgick till omkring 5 procent af deras års¬
inkomst, vore i förhållande till afgiften å embets- och tjensteman»
Onsdagen den 3 Maj, f. in.
N:o 52.
51
fullmakter alltför dryg; och bl ef detta Utskottets förslag af Riks¬
dagen godkändt.
Gör man nu en sådan jemförelse, sota jag tagit mig friheten
göra, så skall man finna att ifrågavarande afgift i förhållande
till andra afgifter, som kunna sägas hafva någon art af likhet
med densamma, är i högsta grad obillig, och att det derföre icke
finnes något rimligt skäl att, fastän den förut förefunnits, ånyo
upptaga densamma, då den för det närvarande icke existerar.
På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag derföre om
bifall till Utskottets nu framlagda förslag, som helt enkelt innebär,
att ingen ändring skall göras uti de för närvarande gällande
bestämmelserna om stämpelpappersafgift å ifrågavarande fånges¬
handlingar. Och jag tror mig kunna göra detta så mycket hellre
som jag icke kan föreställa mig att, sedan Kammaren vid åter-
remissen gjort ett yrkande, som Utskottet genom förevarande för¬
slag till punkt och pricka efterkommit, Kammaren icke skall vid¬
hålla sin förra åsigt.
Herrar Fredricson, Ver Nilsson i Vittjerf och ilubinetfe instämde
med herr Nils Larsson.
Herr Holmqvist: Det föreföll mig besynnerligt, då jag fick
se BevilInings-Utskottets sist afgifna betänkande och jemförde
dess innehåll med hvad som i denna del, hvarom nu är fråga,
förekom, då ärendet förra gången förevar till behandling. Jag
fann nemligen att Utskottet nu, utan att eu enda ledamot reser¬
verat sig. kommit till helt annat resultat än det, hvari Utskottet
vid förra tillfället stannade. Ehuru herr Nils Larson nu redogjort
för orsaken härtill och visat hvarför Utskottet skulle hafva
kommit på bättre tankar, vill jag dock fästa herrarnes uppmärk¬
samhet på den stora förlust, som jag tror att staten skulle komma
att göra, i fall vi i allo bifölle Utskottets hemställan i den nu
föredragna punkten, samt tillåter mig således att hos herr tal¬
mannen anhålla om proposition på bifall till det af reservanterne
fr&mstäida förslag och det så mycket hellre, som, efter hvad
man sagt, Första Kammaren redan antagit nämnda förslag.
Grefve Sparre: För min del ber jag att få tillstyrka bifall
till Utskottets förslag; ty, ehuru det är obestridligt, att någon
minskning i inkomsterna genom den nya stämpelpappersförord-
ningen skulle uppstå, så kan man likväl fråga: är denna stämpel¬
pappersafgift vid eganderättens öfvergång från en egare till en
annan billig, är den af behofvet oundgängligen påkallad och finnes
det i likartade fall någon så oerhördt orättvis beskattning som
denna? Denna beskattning kunde hafva sin giltiga förklarings¬
grund af förhållandena på den tid, då staten icke hade några
inkomster af andra beskattningsföremål, än af fastigheterna, hvilka
staten således sökte att på alla upptänkliga sätt komma åt, bland
annat jemväl genom påläggande af förenämnda beskattning.
Ang. stämpel¬
afgift å Jcöpe-,
bytes- och gå f¬
vobref ?n. m.
(Forts.)
N:o 52.
Onsdagen den 3 Maj. f. in.
Ang. stämpel- Den värde representanten från Jernband visade hurusom samma
afgift å löpe-, beskattning uppgått ända till 16 procent af den årliga inkomsten:
bfobre°fClmm men kan Gaten numera, sedan den, Gud vare lof, erhållit andra
” (Forte') ’ beskattningsföremål, så att den icke behöfver uteslutande taga
dessa inkomster från jordbruket; kan staten, säger jag, och be¬
höfver staten under sådana förhållanden tillgripa sådana skatter,
som. drabba ett enda slag af egendom — en skatt, hvilken, man
måste medgifva detta, är oerhördt orättvis.
Om jag säljer en annan slags egendom t. ex. ett ångfartyg,
värdt 200,000 ä 800,000 kronor, icke uppbär då staten utöfver den
stadgade afgiften i stämpelpapper. 60 öre pr 1,000, lika som för
fastighet en ytterligare tilläggsstämpel af 20 öre pr 1,000; hvarför
skall det då just endast vara af jordegendomars öfvergång från en
egare till en annan, som staten skall uppbära denna inkomst?
Då nu omsider våra statsinkomster äro sådana, att vi hinna
umbära en del af denna skatt, är tiden ock inne att härutinnan
vidtaga rättelse. Den skatt, som pålägges köpare af fast egendom,
kommer i allt fall att uppgå till ej mindre än 60 öre för hvarje
100 kronor af köpeskillingen, och är således ett ganska känbart
tillägg till de öfriga utgifter, han i och för köpet måste vidkännas;
och fastän Utskottet icke ifrågasatt borttagandet af hela skatten,
synes mig dock äfven den nu föreslagna minskningen, ehuru ringa,
ganska behjertansvärd. Då jag dessutom hoppas, att Kammaren,
som just i' syfte att åstadkomma en nedsättning i denna skatt
återremitterat den nu ifrågavarande punkten också nu skall vid¬
hålla dessa åsigter. anhåller jag, för min del, om bifall till Ut¬
skottets förslag.
Häruti förenade sig herrar Johan Jönsson och Sandberg.
Herr Åke Andersson: Då jag tog mig friheten begära ordet,
påminte jag mig icke annat, än att såväl 8:de som denna punkt
var föremål för diskussion, och jag ber Kammaren om ursäkt,
att jag derigenom kom något i förtid. Hvad denna punkt vid¬
kommer, vill jag helt enkelt yrka bifall till Bevillnings-Utskottets
deruti afgifna förslag. Reservanternas förslag har den oegentlig-
heten med sig, att — såsom jag påpekade då jag sista gången
hade ordet -- den mindre egendomshandeln träffas af en propor¬
tionell större afgift än den större. Jag tror icke, att denna
Kammare någonsin vill ingå på ett förslag, som innebär en
dylik inkonseqvens, och yrkar emellertid bifall till Utskottets
förslag.
Öfverläggningen förklarades slutad. Sedan propositioner gifvits
enligt de meningar, som förekommit, bifölls Utskottets hemställan
oförändrad.
Ang. stämpel-
afgift för vå9‘
attester.
Punkten U.
Utskottet hade hemstält,
Onsdagen den i! Maj, f. m.
53
N:o 52.
att Andra Kammaren måtte fatta beslut öfver 29:de punkten Ang.stämpel-
i Betänkandet N:o 3, deruti Utskottet föreslagit, att stämpel - afgift för v&g-
afgiften för vågattester till låns erhållande måtte af Riksdagen
bestämmas till 50 öre, och hvilken punkt, af Andra Kammaren °r'9'
återförvisad, blifvit af Första Kammaren godkänd.
Herr Sjöberg anförde: Då Utskottets torra betänkande angå¬
ende stämpelpappers afgiften förevar till behandling i Kammaren, tog
jag mig friheten att begära återremiss af den 29:de punkten, deri
Utskottet föreslagit, att stämpeiafgiften för vågattester till låns
erhållande skulle bestämmas till 50 öre; och denna min begäran
bl ef äfven af Kammaren bifallen. Jag beklagar, att Utskottet,
det oaktadt, icke funnit skäl fästa afseende vid den mening, som
då genom nämnda punkts återremitterande syntes här gorå sig
gällande, den nemligen, att stämpeiafgiften för dessa vågattester
allt för väl tålde vid en förhöjning. Utskottet hade också i be¬
rörda betänkande föreslagit, att, för vinnande af jemnare siffertal,
stämpeiafgiften för åtskilliga handlingar skulle höjas till en krona.
Vid sådant förhållande, och då Utskottet särskilt föreslagit denna
förhöjning för prestebref och skiljebref i äktenskap och trolof-
ningar, syntes och synes mig fortfarande, att vågattester, Invirka
väl torde kunna betraktas såsom lika värdefulla som nyssnämnda
handlingar, äfven böra underkastas enahanda förhöjning.
Då jag emellertid föreställer mig, att Kammaren icke af
denna anledning nu vill företaga någon förändring uti Utskottets,
af första Kammaren redan vid ärendets föregående behandling
godkända beslut, anser jag mig icke heller böra göra något yr¬
kande i sådan syftning.
Herr Nils Larsson: Då intet yrkande af den förre talaren
blifvit framstäldt, anser jag mig ej nu behöfva ingå i besvarande
af hans anmärkningar, utan hemställer allenast, att Kammaren
måtte bifalla Utskottets förslag i nu förevarande punkt.
Vidare yttrades ej. På derom af Herr Talmannen gifven pro¬
position, biföll Kammaren hvad Utskottet i 29:de punkten af sitt
Betänkande N:o 3 föreslagit.
Punkterna J2 -14.
Biiöilos.
Punkten lo.
Lades till handlingarna.
Punkten IG.
Bifölls.
K:o 52.
Onsdagen den ii Maj, f. in.
Ang. stämpel'
afgift för
förmyndare-
förordnanden.
54
Punkten 17.
Kammaren biföll hvad Utskottet hemstält i B5:te punkten af
Betänkandet N:o 3.
Punkten IH.
Bifölls.
I punkten. 19 hade Utskottet gjort den hemställan,
att åt den i stämpelpappersförordningens § 7 mom. 1 förekom¬
mande rubriken “förmyndareförordnanden0 måtte gifvas denna ly¬
delse: “Förmyndareförordnanden, nom frun inuleräovistolar utfärda$.u
Beträffande detta förslag yttrade
Herr Holm qvist: Då förmyndareförordnanden utgifvas af
häradsrätt, erlägges icke derför annan afgift än en krona i lösen,
men vid rådstufvurättema erlägges i lösen för sådana expeditioner
två kronor. Förut hafva sådana förordnanden vid häradsrätterna
skolat beläggas med stämpel till belopp af en krona, och jag hem¬
ställer nu, det Kammaren för sin del måtte besluta att dessa för¬
ordnanden hädanefter liksom andra protokollsutdrag skola på stamp-
ladt papper utskrifvas. Jag har vid denna punkt jemväl ett
annat yrkande att framställa, nemligen att ekonomimål, som i 7
§ stämpelförordningen upptagas bland de mål och ärenden, deri
så val inkommande handlingar, som utgående expeditioner äro
fria från stämpel, måtte ur nämnda paragraf uteslutas. Jag vet
icke någon skälig anledning hvarför dessa ekonomimål skola vara
fria från stämpelpapper, så att en expedition i ett sådant mål på
landet allenast drager eu lösen af en krona, medan den i staden
kostar två kronor.
Herr Nils Larson: Hvad beträffar grunden, som den före¬
gående talaren icke kunde finna dertill, att expeditioner i ekonomi¬
mål vid häradsrätt skulle draga eu mindre kostnad än vid domstol
i stad, ber jag få säga, att denna grund är mycket lätt funnen
och består helt enkelt deri, att expeditionslösen i stad är något
större än å landet. Men denna omständighet har man icke ansett
böra föranleda till frångående af den förut allmänt gällande re¬
geln, att expeditioner i dessa mål ej behöfva med stämpelafgift
beläggas. För så vidt man .således icke bär något att anmärka
mot den grund, hvarpå den i alla tider gällande friheten från
stämpelpapper i dessa mål hvilar, kan man icke heller finna någon
grund till ett beslut i öfverensstämmelse med den föregående ta¬
larens yrkande. Jag hemställer också om bifall till Utskottets
förslag.
Ofverläggningen förklarades slutad, hvarefter propositioner
gåfvos enligt de gjorda yrkandena; och biföll Kammaren Utskottets
hemställan i oförändrad! skick.
Onsdagen den 3 Maj. f. in.
N:o 52.
55
Punkterna 20 och 21.
Blefvo jemväl bifallna.
Punkten 22.
Kammaren biföll Utskottets i 48:de punkten af Betänkandet
"N:o B gjorda hemställan.
hi idiot 20'.
I 49:de punkten af betänkandet N:o B hade Utskottet—under
förutsättning att Riksdagen bifölle de förslag till förändrade be¬
stämmelser Utskottet afgifvit derom, att stämpeln för fastebref
skulle tilläggas den stämpel, hvarmed köpe-, bytes- och gåfvobref
samt testamentariska förordnanden om fast egendom vid lagfart
för närvarande beläggas — föreslagit, att Riksdagen tillika måtte
besluta, att de nya bestämmelser i omförmälda hänseende, som
af Riksdagen bl ef ve antagna, skulle redan innevarande år, så fort
ske kunde, vinna tillämpning, och för sådant ändamål i underdånig
skrifvelse hos Kong!. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes god¬
känna samma bestämmelser och derom utfärda särskild kungörelse,
att genast lända till efterrättelse.
Denna framställning hade af båda Kamrarne till Utskottet
återförvisats; och då Utskottet numera frånträdt sitt förslag om
förändrade bestämmelser för ofvan berörda handlingars kartering,
hade Utskottet, anseende någon skrifvelse till Kongl. Maj:t i om¬
förmälda syfte icke vidare kunna ifrågakomma, i förevarande punkt
föresi agit
att Utskottets förra hemställan derom måtte fä lör falla.
Ordet begärdes af
Herr Axel Bergström, som anförde: Herr Talman! Jag har
icke begärt ordet för att motsätta mig hvad Utskottet i denna
punkt hemstält, tv med den utgång frågan fått i Kammaren följer
ovilkorligen ett bifall till hvad Utskottet här föreslagit; men jag
har begärt ordet för att uttala eu åsigt som tillika är en art af
opinionsyttring, i hvilken jag för min del gerna skulle se att Kam¬
maren instämde. Då Utskottet afgaf sitt första betänkande i frå¬
gan, uppstälde Utskottet såsom ett önskningsmål enhet i stämpel¬
beskattningslagens affattning och tillämpning, hvarjemte Utskottet
talade om önskvärdheten af .att någon utjemning i afseende å
stämpelpappersafgiftens belopp borde vidtagas. Sedan Utskottet
uppstält. dessa fordringar på beskattningslagen, fortsätter Utskottet:
“Otvifvelaktigt hade det för vinnande af ett sådant mål varit ömk¬
ligt, att Kongl. Maj:t med de krafter, som stå till regeringens för¬
fogande, låtit utarbeta och för Riksdagen framlägga ett fullständigt
förslag till författning; men då Riksdagens uteslutande beskatt-
.\:o 52.
56
Onsdagen den 3 Maj, f. in.
ningsrätt i bevillningsfrågor måhända ansetts böra förbehålla Riks¬
dagen initiativet i sådant hänseende, har Utskottet funnit sig mu¬
nart att, så vidt det stått i dess förmåga, söka åstadkomma den
af synnerligt behof nu påkallade förenklingen." Jag vill icke för¬
neka, att Utskottet gjort hvad på det ankommit för att åstad¬
komma den önskvärda förenklingen; men för min del tror jag dock
att mer kan i denna väg göras, samt att man torde kunna upp¬
ställa mer rättmätiga fordringar i afseende å beskattningslagarne
än enkelhet i uppställning och tillämpning. Jag tror nemligen,
att härvid sjelfva förmågan att utgöra skatt bör tagas i betrak¬
tande; och då vid sådant förhållande det icke lärer vara möjligt
för ett Utskott att på egen hand åstadkomma fullständig utred¬
ning i detta hänseende, hade jag trott, att Utskottet skulle hafva
kommit till det resultat att föreslå aflåtande af eu underdånig
skrifvelse med anhållan att Kong!. Maj:t ville taga frågan i öfver¬
vägande och derefter framkomma med förslag till Riksdagen. Det
är ett sådant förslag till skrifvelse jag härmed ber att få fram¬
ställa och föreslår alltså: "att Riksdagen må i underdånig skrif¬
velse anhålla, att Kong], Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riks¬
dagen framlägga ett fullständigt förslag till författning angående
stämpelpappersafgiften".
Jag anhåller vördsamt om proposition å detta förslag.
Vidare yttrades ej. Sedan Herr Talmannen gifvit propositio¬
ner så väl på bifall till Utskottets hemställan i oförändradt skick,
som på Herr Bergströms yrkande, biföll Kammaren Utskottets
hemställan oförändrad.
Slutligen företogs till afgörande
Punkte a 1.
Hvilken bifölls.
Föredrogos och biföllos, hvart efter annat, Stats-Utskottets
nedannämnda memorial och utlåtande:
N:o 64, i anledning af erhållen återremiss å en punkt af Ut¬
skottets utlåtande N:o 16, angående reglering af utgifterna under
Riksstatens Andra hufvudtitel;
N:o 65, i anledning af erhållen återremiss å en punkt af Stats-
Utskottets utlåtande N:o 20, angående regleringen af utgifterna
under Riksstatens Sjette hufvudtitel; och
H:o 67, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition an¬
gående pensionsrätt för statens landtbruksingeniörer, vissa resande
undervisare samt fiskeritjenstemännen.
57
N:o 52.
Onsdagen den 3 Maj, i. m.
{i. 9, Ang. inleck-
ning i jernväg?
Skedde föredragning af Lag-Utskottets Betänkande N:o^34, i kanal m- ”*•
anledning af återremiss utaf Utskottets utlåtande N:o 20, angående
väckt motion med förslag till författning rörande inteckning i jern¬
väg, kanal eller annan dermed jemförlig anläggning.
Utskottet hade med föranledande af^de anmärkningar, som
mot dess ofvannämnda utlåtande inom Kamrarne förekommit, i
sitt nu föreliggande betänkande framlagt_ett så lydande förslag:
“att Riksdagen måtte för sin del antaga följande
Förordning angående pantsättning af jernväg, kanal eller annan
dermed jemförlig anläggning.
Vill aktiebolag, som erhållit tillstånd till anläggning af jern¬
väg med rätt att förvärfva dertill erforderlig mark enligt gällande
författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof,
i jernvägsanläggningen bereda säkerhet för lån till visst belopp,
göre derom ansökan hos Konungen. Finner Konungen skäl att
ansökningen bifalla, utfärdas derom allmän kungörelse; och ege
i det fall innehafvare af de för nämnda lån utgifna förbindelser
i afl sådan till jernvägen hörande fast egendom^ som ej imf med
inteckning enligt förordningen den 16 Juni 1875 belastas, i den
män samma egendom är eller varder af bolaget förvärfvad, pant¬
rätt. såsom vore inteckning beviljad, samt i bolagets till jernvägen
och dess drift hörande lösegendom enahanda förmånsrätt, som för¬
lagsman i det, som med förlaget tillverkadt är.
För bibehållande af den säkerhet, hvarom bär sägs, erfordras
ej förnyelse såsom om inteckning för fordran stadgadt är.
Varder af Konungen säkerhet beviljad för liera lån, ege det
lån företräde, hvarom kungörelse först blifvit utgifven.
Hvad sålunda stadgadt är må ej lända till förfång för fordran,
som före denna författnings utfärdande uppstått. Har för sådan
fordran säkerhet i anläggningen blifvit utfäst, ege den fordran
företräde framför annan, hvarför pantsättning enligt denna författ¬
ning meddelats.
Denna författning galle äfven om sådan aktiebolag tillhörig
kana! eller annan anläggning, som ej må med inteckning enligt
förordningen den 16 Juni 1875 belastas".
Mot berörda förslag hade reservationer inom Utskottet afgif-
vits dels af Grefve Mö mer, dels af Herr Asplund, dels af Herr
Ribbing, dels af Herr Philips son, med hvilken Herrar ro» Ger/erfdt,
Lindgren och 'Lorpadie instämt, dels af Grefve horn, dels ock slut¬
ligen af Herr Lundberg/; varande i Herr Philipssons reservation
föreslaget, att Riksdagen för sin del måtte antaga följande:
“Förordning om förmånsrätt i jernväg, kanal eller annan der¬
med jemförlig anläggning.
§ 1.
Vill aktiebolag, som erhållit tillstånd till anläggning af jern¬
väg med rätt att förvärfva dertill erforderlig mark enligt gällande
författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof,
N:o 52.
58
Onsdagen den 3 Maj. f. m.
»tf) beredtf säkerhet i jernvägsanläggningen för lån till visst belopp.
kanal Söre. derom ansökning hos Konungen. Finner Konungen skäl att
(Forts.) ansökningen bifalla, varde derom allmän kungörelse utfärdad; och
ege i det fall innehafvare af de för nämnda lån utgifna förbin¬
delser uti den till jernvägsanläggningen hörande fästa och lösa
egendom förmånsrätt näst efter de bolagets öfriga borgenärer son'
för sina fordringar åtnjuta förmånsrätt enligt 17:de kapitlet Han-
delsbalken.
s a.
Der sådan rätt, hvarom här sägs. blifvit för flera lån beviljad,
ege den långifvare företräde, som säkerhet först vunnit.
Den enligt g 1 beviljade förmånsrätt må ej lända till förfång
för fordran, som uppkommit innan denna förordning utfärdades:
har dessförinnan lån af allmänna medel blifvit bolaget lemnadt
under vilkor, att jern vägen med dess tillhörigheter skall utgöra
säkerhet för lånet, laude (fet vilkor fortfarande till efterrättelse.
§ 4.
intill dess det lån, för livilket företrädesrätt enligt denna för¬
ordning beviljats, blifvit till fullo gnidet, egen bolaget icke rätt
att afyttra den till jernvägsanläggningen hörande fasta egendom,
eller någon del deraf, utan att Konungen dertill gifver lof: sker
det, vare ogiltigt.
S 5.
Finner Konungen, vid pröfning af den i k 1 omförmälda an-
sökning, särskilda bestämmelser, utöfver hvad denna förordning
innehåller, till betryggande af fordringsegares rätt vara erfordei>
liga, eger Konungen derom förordna.
it (i.
Hvad i denna förordning är stadgadt om förmånsrätt i jern¬
väg' galle äfven om förmånsrätt i kanal och annan sådan anlägg¬
ning, som ej må med inteckning enligt Kong!, förordningen den
16 Juni 1875 belastas.‘-
Diter uppläsning af Utskottets hemställan anförde
•Herr Philipsson: Då denna fråga förra gången behandlades
i Kammaren, var jag nödsakad att vidlyftigare än hvad nu be-
höfves motivera min från Utskottets skiljaktiga åsigt. Jag hade
nemligen varit ._förhindrad att inom Utskottet deltaga i ärendets
slutliga behandling. Nu. deremot, då jag kan åberopa den moti¬
vering, som. förekommer i min vid detta betänkande fogade reser¬
vation, är jag i tillfälle att fatta mig mycket kort. Det är med
åberopande af de skäl, som i denna reservation finnas angifna,
oen hvaraf, såsom jag hoppas, tydligen framgår, att man i det af
>':o 52.
Onsdagen deri S Maj, f. in.
50
Ut
Horn
samma
af Kammaren bifallas
Ang. inteclc-
ing i jernväg,
anal m. m.
(Forts.)
Grefve Sparre: Det lagförslag, rom nu blifvit framiagdt af
Utskottet till Kammarens pröfning, är i grunden alldeles detsamma,
aom förra gången framlades. De anmärkningar, som vid behand¬
lingen af sistnämnda förslag deremot framståldes, sa val i Med-
kammaren, som af en talare inom denna Kammare, bär Utskotta^
nu gjort sig till godo och vidtagit de förändringar, som i anled¬
ning af dessa anmärkningar funnits nödvändiga. Jag tror således,
att Kammaren handlar försigtigare. om den nu antager Utskottets
förslag, hvilket redan en gång förut pröfvats af Kammaren ocn
sedermera genomgått eu ny skärseld inom Lag-Utskottet, en skärs¬
eld, som — det kan jag försäkra herrarne — icke varit mild, an
om Kammaren skulle antaga ett på fri hand uppkastad t förslag,
som visserligen kan hafva den fort]ensten. att det är ett af de
åtta eller tio olika förslag i ämnet, hvilka inom Utskottet frarn-
stäldes, men der icke lyckades tillvinna sig- liera än författarens
och tre andra ledamöters röster mot Utskottets öfriga tolf röster.
Redan denna omständighet tror jag kan vara en slags anledning
för Kammaren att hysa litet mera förtroende för Utskottets än
för reservantens förslag, tv jag befarar, att Kammaren icke har
mycken smak för att gifva sig in på, någon vidlyftigare under¬
sökning af fördelarna utaf det ena eller andra förslaget.
Emellertid vill jag tillåta mig gorå åtskilliga anmärkningar
mot reservantens förslag, eftersom han föreslagit detsamma till
antagande af Kammaren. Till en början ber jag da att få saga.
att hans förslag går ut på att skapa en alldeles ny förmånsrätt,
som vi i Sverige 'icke känna till förut; och redan af denna orsak
ur antagandet af detta förslag betänkligt. Utskottets förslag går
deremot ut derpå, att långifvaren skall i jern vägen hafva samma
rätt. som inteckning medför, och i lösegendomen samma rätt, som
förlags -inte ck ning medför, h vilka begrepp äro för svenska juri¬
ster “och äfven andra bekanta, hvaremot den nya förmånsrätten,
som reservanten föreslagit, dels af ingen kan förstås, dels^ock,
såsom jag skall försöka visa. är åt toga värde. Den är nemligen
af den beskaffenhet, att, om bolaget säljer sin jernväg, så har
långifvaren alls ingen säkerhet deri; och herrarne finna, att det
är ett besynnerligt hypotek, som låntagaren när som helst kan
omintetgöra genom att sälja det. För att motverka detta har re¬
servanten visserligen föreslagit, att bolaget icke skulle fa sälja
sin egendom, men en sådan lag, om den antoges. skulle blifva ett
så beskaffadt jernbref för bolaget, att detta icke skulle ega att
fritt disponera öfver sin egendom.
Hvar och en, som varit med om någon jernvägsanläggnmg,
vet, att bolag, för att undvika expropriation eller för att, skalla
sig slipers och dylikt, brukar köpa hemman, som ligga i gran-
skapet, af luden, men åter sälja dem, sedan den erforderliga marken
N:o 52.
Onsdagen den 3 Maj. f. m.
Ang. inteek- blifvit för ändamålet afsöndrad. eller skogen afverkad Detta
bolaget, enligt reservantens förslag, icke få göra. utan all
(forts.) den egendom, som en gång blifvit af bolaget förvärfvad, skulle
vara fastlåst vid detsamma, såvida icke bolaget ville ingå till
Kongl. Maj:t med begäran om lof till försäljning. I den rätt att
vägra försäljning, som skulle åt Kongl. Maj:t öfverlemnas, finnes
emellertid visserligen en möjlighet för långifvaren till säkerhet
egendomen.
Om jag deremot låter utmäta fastigheten, kan den försäljas
och förmånsrätten är då alldeles ingen. Men jag frågar, hvad
varde har en förmånsrätt, som icke är skyddad mot utmätning,
och är det val troligt att någon har last att lemna lån på sådan
säkerhet. I den reservation, som af Herr Philipsson m. fl. afgifvits,
säges att, om den tiU en jern vägsanläggning hörande egendom för
fordran utmätes, ansökan om bolagets försättande i konkurs inom
en månad. efter det utmätningen verkstäldes troligen icke skulle
uteblifva, i hvilket fall utmätningen ju icke skulle medföra någon
förmånsrätt. . Men detta är väl icke så alldeles säkert; ty fordrings-
egaren kan ju vara bosatt i England eller annorstädes i utlandet,
och kan ju sakna kännedom om en utmätning, som meddelats t!
^x. i Ulricehamn eller Wenersborg. Mera torde jag icke behöfva
tillägga för att visa att det hypotek, långifvare enligt dessa re¬
servanters. förslag skulle ega, icke lemnar någon säkerhet, men
i staket sätter bolaget i den hårda nödvändighet att icke ega rätt
att fritt förfoga öfver sin egendom.
Se vi åter på den säkerhet som skulle beredas statslån, h vilka
redan äro lemnade till jern vägsbolag, säges derom i Utskottets
förslag: ‘'har för sådan fordran säkerhet i anläggningen blifvit
utfäst, ege den fordran företräde framför annan, hvarför pantsätt¬
ning enligt denna författning meddelats11. Alla dessa lån hafva
således företrädesrätt, framför alla, som sedermera tillkommit. I
reservanternes förslag heter det deremot härom: “har dessförinnan
för. af allmänna medel blifvit bolaget lemnadt under vilkor, att
jern vägen nied dess tillhörigheter skall utgöra säkerhet för lånet.
Ande det vilkor fortfarande till efterrättelse". Ja, att vilkor mellan
tvenne kontrahenter skall lända till efterrättelse, det är klart,
men huruvida förmånsrätt i detta fall skall ega rum eller ej är
eu annan sak, och derom måste lagstiftningen bestämma.
Jag tror ej behöfligt att yttra mera för att ådagalägga att
reservanternes förslag är oantagligt och att med detsamma ej skulle
ernås det åsyftade ändamålet; och som jag icke hört någon annan
anmärkning framställas emot Utskottets förslag, har jag, tilldess
sådant sker, icke vidare att tillägga, utan yrkar bifall till samma
förslag.
. . Herr Torpadie: Jag skall vid den långt framskridna tiden
icke taga Kammarens uppmärksamhet i anspråk för att söka full¬
ständigt vederlägga hvad den siste talaren an dragit. De många
och långa strider .inom detta gebit, som inom Utskottet utkämpats,
visa nogsamt att i detta fall utskotts majoriteten och reservanter-
N:o 52.
Onsdagen den 3 Maj. f. m. V
ne stå på så olika ståndpunkter, att de omöjligen kunna enas.
Derföre vill jag, som står på den sidan, som vunnit sitt uttryck m £
uti Herr Philipssons reservation, inskränka mig till att i hufvudsak (Forts.)
instämma med honom, dervid åberopande de välgrundade och i
min tanke uttömmande motiv, han, till stöd för sin åsigt, i reser¬
vationen anfört. ,
I öfrigt tillåter jag mig att endast yttra några ord i anledning
af hvad representanten från Wenersborg andragit. Om intet annat,
binder för mig förefans att godkänna utskottsmajoritetens för¬
slag så skulle jag ändå omöjligen kunna bifalla detsamma, endast
derföre att det lemnar fritt åt aktiebolag, som ega jernväg, att
pantsätta icke blott den egendom, de ega, utan äfven den, de möj¬
ligen framdeles kunna förvärfva. I min tanke är detta precist
detsamma som om man — i ändamål att underlätta möjligheten
för personer att skaffa sig fäst egendom — skulle stifta eu lag.
som sade, att när en person lånar penningar af en annan, denne
senare skall fä inteckningsrätt icke blott i den egendom, den förre
eger, utan äfven i den lian ämnar köpa med de lånade penningarne.
Hetta är något, som enligt alla länders lagstiftning anses ab¬
normt, att Utskottets förslag endast ur den synpunkten bör för¬
lag tager mig friheten instämma i Herr Philipssons yrkande.
Herr Berg: Föreliggande fråga är åt synnerligen stor vigt
och omfattning, och att flera olika meningar i densamma velat
göra sig gällande inom Lag-Utskottet, förvånar mig alldeles icke,
emedan frågan är helt och hållet ny och derjemte mycket svår¬
löst. För min de! må jag villigt erkänna, att på den korta tid,
som förflutit sedan betänkandet utdelades, jag icke hunnit med
tillbörlig uppmärksamhet granska de särskilda förslagen och stadga
ett bestämdt omdöme i saken. , ,
Visserligen synas mig mot förslaget åtskilliga betänkligheter
förekomma. Jag är dock — såsom jag nyss nämnde -— icke i till¬
fälle att framlägga något motförslag, och tror för ötrigt det vara
mindre sannolikt, att något förslag i ett ämne så nytt och sa m-
veckladt som detta, skall, huru skickligt uppstäldt det än ma
vara, kunna, då frågan första gången bringas bane, segrande
gå igenom all den granskning, för hvilken det blir utsatt, 1 hän¬
delse Riksdagen beslutar dess antagande. Men, ehuru lag således
föreställer mig att det nu föreliggande förslaget ej kan komma att
j. oförändradt skick af Kongl. Maj:t bifallas, anser jag dock åt
stor vigt att den deruti uttryckta grundsats, enligt hvilken den
förmånsrätt i jernvägar man vill bereda ej må göras beroende åt
domstolarnes pröfning utan kunna af Kongl. Maj:t beviljas, redan
nu måtte af Riksdagen godkännas, och vågar derför ej för mm del
yrka afslag å förslaget, utan enar mig med dem, som yrka bifall
dertill.
Grefve Sparre: Jag skall blott säga ett par ord för att be¬
möta den värde representanten på kalmarbänken, som yttrade att
Klo 52.
fi2
Onsdagen den 3 .Mai, f. in.
Wand andra skål som gjorde Utskottets förslag oantagligt, vore
kanal m. m ?et%att> enllgt detsamma, inteckning eller panträtt kunde erhållas
(Forts.) 1 något, som gäldenären ännu icke egde, samt tilläde att ett så¬
dant stadgande vore otänkbart i något lands lagstiftning. Så är det
dock icke, ty det finnes till och med i vår lag. Herrarne känna
val — åtminstone hafva de, som äro bosatta i Stockholm ofta
kort talas derom — att man lemna:- förlagslån för uppförande af
boningshus, i h vilket fall långifvaren liar förmånsrätt icke blott i
tomten utan äfven i den byggnad, som kommer att uppföras; och
dervid tillgår så. att brandförsäkringsbolaget, som vanligen lemnar
sådana lan, deraf utbetalar belopp, i den mån byggnaden fortskri¬
der. Alldeles samma är förhållandet med bilbref. Om lag nem¬
ligen lemnar lan för byggande af ett fartyg, får jag inteckning i
detsamma eller, såsom sjölagen säger, bilbref, som är precist det¬
samma som en inteckning och följer fartyget, när det blifvit fär¬
digt. Jag har nu med exempel från stad och sjö visat att pant¬
rätt enligt vår lag kan erhållas i något, som ännu icke är till,
när lånet lemnas. Jag skall nu jemväl anföra ett exempel, berö¬
rande landsbygden. Antag att ett iån lemnas för urtappning af
en sjö — dylika lån lemnas ofta af staten — så intecknas lånet
i hemmanet eller utgår derur med förmånsrätt; men om icke alla
delegarne. i sjön äro med om sjöaftappningen — hvartill de, såsom
vi veta, icke kunna tvingas, tillfaller all den mark, som vid sjö¬
aftappningen vinnes, den delegares hemman, som deri deltagit, och
i den mark, som han således vid lånets erhållande ännu icke egde,
har staten panträtt.
linnes således emot Utskottets förslag icke något svårare
argument, än det nämnde talare androg, torde samma förslag böra
bifallas, då, såsom jag hoppas, detta' argument nu är till fullo
veder!agdt.
Herr Torpadie: Jag får erinra derom, att jag i mitt förra
anförande sade, att om intet annat länder för mitt förening att god¬
känna Utskottets förslag, så skulle den olägenhet, jag framhöll,
ändå hindra mig att. antaga förslaget. Mina betänkligheter in¬
skränka sig således icke ensamt till berörda olägenhet, ehuru
jag icke ville upptaga Kammarens tid med att redogöra för dem.
Hvad beträffar de. exempel, Grefve Sparre anförde, så fann
jag dem mindre lyckligt valda, emedan tyngdpunkten i min be¬
visning låg uti anmärkningen mot det af Utskottet begagnade uttryc¬
ket “inteckning" i jernväg m. m. Ingen lärer väl dock vilja påstå,
att ett s. k. bilbref är jernförligt med den rättshandling, hvarom
här i förslaget är fråga. Om än sjölagen talar om “inteckning*1,
så menas dock dermed ingenting annat än att den, som förlägger
penningar till fartygsbyggnad, låter inskrifva det hos magistraten.
•lag har sjelf varit med om, att utfärda alltför många bilbref för
att icke veta. hvilken stor skilnad det är mellan den och de in-
teckningsförmåner, förslaget oinhandlar.
Min hufvudsakliga anmärkning — om jag helt kort skall an¬
tyda densamma — gäller den bestämmelsen i Lag-Utskottets för-
N:o 52.
Onsdagen den 3 Maj, f. in.
63
slag, att panträtten skulle inträda “i den mån samma egendom
är eller varder af bolaget förvärfvad“. Jag anser, att en sådan
panträtt skall synas betänklig i utländingarnes ögon, emedan de,
som icke närmare känna våra lagar i Girigt, derigenom^ lätt skulle
fatta misstro till vår inteckningslag i allmänhet. Då sålunda lag¬
stiftningen, om den slår in på eu sådan väg, lätt skulle kunna
sätta vårt land i misskredit och föreliggande förslag från Lag¬
utskottet synes mig vara ett steg i sådan retning, så kan jag
icke frångå min förut uttalade åsigt i frågan.
Ang. inteck¬
ning i jernvägv
kanal m. in.
(Forts.)
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad och propo¬
sitioner blifvit gifna i öfverensstämmelse med de gjorda yrkandena,
biföll Kammaren Utskottets förslag.
S 10.
Till behandling förekom Lag-Utskottets utlåtande N:o 35, i Ang. ändring
anledning af väckt förslag' om förändrad lydelse af 60 g sjölagen. * J° a3en-
Ledamoten af Andra Kammaren Herr Sven Andersson både i
sin motion N:o 57 föreslagit, “det Riksdagen för sin del ville be¬
sluta följande förändrade lydelse af 60 k i nu gällande sjölag,
nemligen:
1 de fäll 56, 57, 58 och 59 omförmäla, eller om resan eljest
slutar å annan ort. än der sjöfolket blifvit förhyr dt, skall, då för¬
hyrningen egt rum i svensk hamn, rederiet vara förbundet att
bekosta svenskt sjöfolks underhåll och resa till förhyrningsorten,
då detta af befälhafvaren eller dennes ställföreträdare blifvit från
tjensten skridt, men rederiet varda derifrån befriadt, då sjöfolket
på egen begäran önskar från tjensten afgå etc. etc.“
Och hade Utskottet i anledning af denna motion hemstält:
att Riksdagen ville besluta att i underdånig skrifvelse an¬
hålla, det täcktes Kong!. Maj:t för Riksdagen framlägga förslag
till den ändring af sjölagen, hvartill förhållandena må föranleda.
Efter det föredragning skett af detta utlåtande, mot hvilket
Herrar erm (Sege v felt, Asplund, Vhilipsson och Mar/lins Jonsson inom
Utskottet reserverat sig, lemnades ordet till
Herr Bergius, som yttrade: Den bestämmelse i ^sjölagen,
som i detta Utskottets utlåtande afses och hvilken innehåller, att,
när resan slutar å annan ort, än der sjöfolket blifvit förhyrdt,
skall, då förhyrningen egt rum i svensk hamn, rederiet vara för¬
bundet att bekosta svenskt sjöfolks underhåll och resa till för¬
hyrningsorten, der ej tjenst å annat til) samma eller närbelägen
ort bestämdt fartyg kan beredas, då det åligger rederiet att
bekosta sjöfolkets resa från detta fartygs bestämmelseort till
N:o 52.
Ang. ändring
i Sjölaqen.
(Forts.)
64 Onsdagen den 3 Maj. f. m.
förhyrningsorten, om dessa orter äro skilda — hviiar på den,
enligt min åsigt, rigtiga grundsats, att svensk sjöman, som
utan eget förvållande kommit i overksamhet, måste vara berät¬
tigad att blifva försatt i samma ställning' med hänseende till sill
vistelseort, som vid förhyrningen. Denna bestämmelse utgör
icke heller någon nyhet för 1864 års sjölag, tv den fans redan
förut uttalad, i de Kongl. Förordningen den 1 Mars 1841 bifo¬
gade föreskrifter i afseende på utfärdandet af svensk sjömans¬
rulla m. m. Der stadgas nemligen: “Om svensk besättning eller
någon del deraf eller endast en person deribland afmönstras
annorstädes inom riket än der påmönstringen skett, eller om så¬
dant verkställes å ort utom Sverige, skall den eller de, som blif-
vit afmönstrade, på rederiets bekostnad återsändas till den svenska
ort, der påmönstringen egt rum, såvida ej antingen sjömannen
sjelf varit vållande till sitt skiljande från fartygets tjenst eller
befälhafvare!! å fartyget annorlunda med sjömannen inför veder¬
börlig embetsmyndighet öfverenskommit11. Dessa bestämmelser i
1841 års förordning och nu gällande sjölag äro, såsom herrarne
torde. finna, hufvudsakligen lika. tv äfven för stadgandet i 1864
års sjölag torde förutsättas, att sjöman icke blir berättigad till
ersättning för hemresan i annat fall än att han utan eget för¬
vållande. skiljes från sill tjenst. Detta framgår af flera stadgan-
den i sjölagen, och jag vill bland dessa endast åberopa 70 §,
enligt hvilken sjöman, som fjensten uppsagt, icke är berättigad
till ersättning .för hemresan i andra fall än att uppsägningen skett
till följd af misshandel af befälhafvaren eller att fartyget försålts
till utländsk man. Det torde också vara alldeles gifvet, att en¬
ligt gällande sjölag befälhafvare är oförhindrad, att med besättningen
inför vederbörande myndighet träffa aftal derom att ersättning-
för hemförsbaffning icke skall ega ram, och det är således öfver-
lemnadt åt kontrahenterne sjelfva att afgöra den saken.
Dessa förhållanden göra, att jag icke anser lämpligt eller be-
höfligt att antaga en lagförändring i det syfte motionären före¬
slagit, men äfven om man skulle vara af samma åsigt som motio¬
nären, tror jag likväl, att man icke bör eller kan godkänna Ut¬
skottets förslag. Utskottet hemställer nemligen, “att Riksdagen
ville besluta att i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kong!.
Maj:t.för Riksdagen framlägga förslag till den ändring If sjölagen,
hvartill förhållandena må föranleda".
Jag kan icke tolka detta skrifvelseförslag annorlunda än att
man derigenom begär en omarbetning af hela sjölagen, utan att
dock. angifva det syfte, i livilket omarbetningen skulle ske. Jag
tror icke, att Lag-Utskottet af motionen, som afser att få ett be¬
stämdt lagstadgande ändradt, kunnat hemta anledning att bevara
en lagförändring i så allmänna ordalag, som här skett.
Jag får yrka afslag å så väl Utskottets förslag som motionen.
Grefve Sparre: Den siste ärade talaren har icke bestridt
befogenheten af den klagan, soin motionären fört och Utskottet
behjertad Det kan icke förnekas, mine Herrar, att det ligger
65
Jf:o 52.
Onsdagen den 8 Maj, f. m.
någonting oegentligt deri. att, sä fort ett svenskt fartyg, som varit
ute, kommit till svensk hamn, den må nu vara hvilken som helst,
besättningen är berättigad att fordra ersättning för hemskaffning
till den plats, .der förhyrningen skedde. Denna rätt missbrukas
så, att besättningen nästan alltid fordrar sådan ersättning, och
sedan de erhållit penningar till hemresan, tager den ganska ofta
hyra på samma fartyg igen. Utskottet har derföre ansett, att eu
framställning af dessa förhållanden vore lämplig, men Utskottet
har icke trott sig sjelft böra uppställa ett förslag till lagförän¬
dring, utan har ansett, att det lämpligaste vore, att Kong! Maj:t,
efter att sjömanshusen samt handels- och sjöfartsnämnderna blåh¬
vit i _ ämnet hörda, läte utarbeta det förslag, som kunde vara
lämpligt. *
Nu är det blott mot klämmen, som siste talaren gjort an¬
märkning. Det är val temligen klart, att, om en sådan skrifvelse
från Riksdagen aflåtes, som Utskottet föreslagit, denna skrifvelse
kommer att innehålla en relation af de olägenheter, som föranledt
framställningen, och sluta med en anhållan, att Kongl. Maj:t måtte
taga saken i öfvervägande och verkställa den utredning, som må
finnas lämplig och till hvilken förhållandena kunna föranleda.
Jag tror således icke, att i denna del någon anmärkning kan
med skäl göras mot ett sådant skrifvelseförslag, och jag får hem¬
ställa om bifall till Utskottets förslag.
Herr Peter Olsson: .lag ber art få instämma med Grefve
Sparre. Jag tror, att de omständigheter, som föranledt motio¬
nären att väcka denna motion, fullkomligt stämma öfverens med
verkliga förhållandet, och att olägenheter således förefinnas just
i detta afseende.
Den förste talaren nämnde, att befälhafvare eller redare
kunde träffa öfverenskommelse med sin besättning derom att de icke
egde rätt att blifva hemförskaffade på rederiets eller befälhafva¬
re!^ bekostnad. Men, äfven om en sådan öfverenskommelse skulle
nunna träffas, hvilket likväl icke kan ske, så ligger det val i sa¬
kens natur, att en sådan öfverenskommelse icke kan upphäfva
gällande lag och författning i ämnet. Men en sådan öfverens¬
kommelse kan i de flesta fäll icke träffas, ty det är sällan att en
befälhafvj^. förhyr hela besättningen på en gång. Vanligtvis
fager han en del på ett ställe, den andra på ett annat — i a. det
händer ofta nog, att han hyr blott en man på ett ställe. En så¬
dan öfverenskommelse, om den kunde träffas, skulle föranleda
olägenheter af en invecklad beskaffenhet, hvilka helst böra und¬
vikas.
Jag vill gerna medgifva, att Lag-Utskottets förslag är i sjelfva
klämmen något vidsträckt, likasom motionärens framställning något
inskränkt, och att man derföre måhända kan hysa någon betänk¬
lighet vid att aflåta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med anledning
af en sk inskränkt framställning, men jag tror dock, att erfaren¬
heten i afseende å lämpligheten eller rättare olämpligheten af många
Andra Kammarens Prat. 1876. N:o 52- 5
Ang. ändring
i Sjölagen.
(Forts.)
66
N':o 52.
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
Ang. ändring stadgande!! i vår sjölag är så allmänt utbredd, att det icke torde
i Sjölagen, blifva s§, särdeles svårt för Kong]. Maj:t att finna det en för-
(Forts'.) än(jri11g farfvas så väl i detta afseende som i många andra.
Här har förut i denna Kammare varit väckt motion om för¬
ändring i gällande sjölag och om denna motion också icke lem-
nades det erkännande, att den ansågs böra föranleda till en skrif¬
velse till Kongl. Maj:t, så tror jag dock, att i densamma förekommo
sådana anmärkningar, som väl voro förtjenta af uppmärksamhet.
Jag tror mig derföre kunna våga uttala den meningen, att
vår sjölag är af mindre tillfredsställande beskaffenhet. Många
exempel skulle kunna härpå anföras, men jag vill icke dermed
upptaga Kammarens tid, utan ber endast få uttala den åsigten,
att jag tror det vara skäl att bifalla Lag-Utskottets förslag.
Jag tror, att Kong!. Maj:t, med dessa förhållanden, som jag
tagit mig friheten antyda, för ögonen, skall finna full anledning
att taga denna för vår sjöfart så vigtiga angelägenhet i öfver¬
vägande på ett sätt, som blifver tillfredsställande, och yrkar jag
derföre bifall till Utskottets förslag.
Häruti instämde Herr Billström.
Herr Lyth: Äfven jag ber att få vitsorda, att nu gällande
bestämmelser i 60 § Sjölagen åtsadkommit mycket obehag och
mycken oreda för skeppsredarne i vårt land; åtminstone har jag
denna erfarenhet från den ort jag tillhör.
Förhållandet är nemligen sådant att, under det sjölagen be¬
stämmer. att å fartyg, som seglar till utrikes orter, sjömannen
skall qvarstanna i två år innan han afmönstras, så åligger det
honom deremot, enligt regeln, att å fartyg, som reser på inrikes
orter, qvarblifva allenast under den resa, för hvilken han på¬
mönstrat.
Det är denna sista bestämmelse, som förorsakat så mycken
oreda; och Utskottet har varit i tillfälle att mottaga många intyg
från flera håll inom landet, att mycket missnöje förefinnes hos
redare och sjökaptener i afseende å dessa förhållanden.
Man har anmärkt, att vid sjömannens förhyrning öfverens¬
kommelse kan träffas om andra vilkor, men detta går sjömannen
icke in på, synnerligast i våra dagar, då det blir allt rqm’ och mer
ondt om sjöfolk. Detta gör, att skepparen måste tagaTolk utan
att få kontrahera om vilkor, som för honom kunna vara önsk¬
värda.
Hvad är det nu, som Utskottet egentligen begärt? Jo, att
Kongl. Maj:t, efter vederbörande auktoriteters hörande, måtte in¬
komma till Riksdagen med sådant förslag, som Kongl. Makt anser
vara af behofvet påkalladt, och jag tror då icke, att Utskottet
begärt mera än hvad Riksdagen tryggt kan medgifva, och an¬
håller jag derföre om bifall till Utskottets förslag.
Herrar Torpadie, Nils Pettersson och Pehr Larsson förenade sig
med Herr Lyth.
67
Onsdagen den 3 Maj, f. m.
N:o 52.
Öfverläggningen var slutad. Efter upptagande af de menin- ^n9- ändring
gar, som derunder förekommit, och i enlighet dermed framstälda ‘ plagen.
propositioner, dels på bifall och dels på afslag, förklarade Herr !Fort3'1
Talmannen sig anse den förra af dessa propositioner vara med öfver¬
vägande ja besvarad. Votering blef likväl begärd, i anledning
hvaraf en omröstningsproposition af följande lydelse uppsattes,
justerades och anslogs:
Den, som bifaller hvad Lag-Utskottet hemstält i utlåtandet
N:o 3o, röstar
J a ;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Utskottets hemställan.
Omröstningen i vanlig ordning företagen, utföll med 88 Ja
mot 39 Nej; hvadan Kammaren bifallit Utskottets hemställan.
Sedän utgången af voteringen för Kammaren tillkännagifvits,
anmälde Herr Hjelm sin reservation mot det sålunda fattade
beslutet.
§ 11.
Justerades protokollsutdrag; och åtskildes derefter Kamma¬
rens ledamöter kl. 7*4 e. m.
In fidem
Gustaf WestdaU.