RIKSDAGENS PROTOKOLL
1876, Ändra Kammaren. N:o 49.
Lördagen den 29 April.
Kl. 7 e. in.
§ 1-
Fortsattes den i förmiddagens sammanträde började öfverläggnin-
gen angående punkten 1 i Stats-Utskottets utlåtande N:o 62, i anled¬
ning af väckta förslag dels om beviljande af anslag till statens jern-
vägsbygguader och dels om anvisande af statsbidrag till enskilda jern-
vägsanläggningar.
Herr Nils Larson erhöll ordet och anförde:
Då jag tog mig friheten att begära ordet stod min närmaste granne
till venster, som tillika är min länskamrat, förut antecknad; och jag
trodde således, då jag anhöll om ordet, att jag möjligen skulle kunna
få anledning att till besvarande upptaga ett eller annat af hvad han
möjligen kunde komma att i saken anföra. Nu har jag emellertid er¬
farit, att han låtit stryka sitt namn på listan öfver anmälda talare
och jag har vid sådant förhållande icke synnerligen stor anledning att
nu uppträda, men jag har icke velat följa det exempel, som här gif-
vits, att först anmäla sig till erhållande af ordet och sedermera stryka
sitt namn för att flytta det längre ned på listan. Det kan således
icke blifva mycket, som jag nu har att i föreliggande fråga andraga,
helst som det allra mesta, som från den sida jag tillhör bör sägas,
redan är under förmiddagens lopp anfördt af åtskilliga andra och på
ett mycket bättre sätt, än jag skulle kunna göra det. Men jag skall
likväl begagna tillfället att nu yttra några ord.
.lag ber till en början få anmärka hvad som förefallit mig i viss
mån amnärkningsvärdt, nemligen att Stats-Utskottet eller pluraliteten
af Stats-Utskottet, som förordat icke allenast tvärbanan från Torps-
hammar öfver nässjö och Dusnäsviken till Östersund, utan äfven för
sin del föreslagit, att Riksdagen redan nu skulle bestämma sträcknin¬
gen af den uppåtgående stambanan, att Stats-Utskottet eller denna
pluralitet af Stats-Utskottet, säger jag, icke inlåtit sig i någon slags
pröfning af frågan om rätta sträckningen för tvärbanan i och för sig,
utan låtit frågan härom helt och hållet bero af sin mening om huru
den uppåtgående stambanan skulle gå. Nu förhåller sig likväl med
Andra Kammarens Prof. 1870. N:o 49. 1
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
K:o 49.
Lördagen den 29 April, e. in.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
2
afseende å den uppåtgående stambanan så, att båda Kamrarne under
nästlidne riksdag förklarade, att närmare undersökningar borde föregå,
innan Riksdagen skulle med full tillförsigt kunna besluta om sträck¬
ningen af densamma. Jag förmodar att det för hvarje ledamot af
denna Kammare är kändt — hvilket för (ifrigt redan pa förmiddagen
blifvit anfördt — hvad som vid nästlidne riksdag utgjorde flertalets
inom hvardera Kammaren mening i afseende på den uppåtgående stam-'
banan; den var nemligen inom Första Kammaren, att man borde vid¬
taga närmare undersökningar i fråga om densamma icke allenast norr
om tvärbanan, utan äfven från Hybo till tvärbanan; och Första Kam¬
maren beslöt definitivt för sin del huru tvärbanan skulle komma att
förläggas. Inom Andra Kammaren deremot fattades icke något defi¬
nitivt beslut om sträckningen ens af tvärbanan, utan Andra Kamma¬
ren uppstälde såsom sitt beslut den meningen att uppskjuta allt till
en kommande riksdag och hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Magt
ville låta verkställa närmare undersökningar utan att Andra Kamma¬
ren likväl bestämdt uttryckte livilka delar dessa undersökningar skulle
omfatta. Men om man noga följer den diskussion, som dä inom denna
Andra Kammare fördes, framgår också deraf, att meningen här bland
flertalet ledamöter i hufvudsak var densamma i afseende a tvärbanan,
som genom definitivt beslut af Första Kammaren uttrycktes, eller att
den rigtning, som Kongl. Magt då i det första alternativet i dess pro¬
position föreslog med afseende å denna samma tvärbana, var den råtta..
Nu föreslår pluraliteten af Stats-Utskottet detta oaktadt, och fastän
dessa ifrågavarande undersökningar ännu icke äro afslutade, att Riks¬
dagen likväl nu skulle bestämma sträckningen af den uppåtgående
stambanan och att rigtningen af tvärbanan skulle blifva beroende af
sträckningen för denna uppåtgående stambana.
Jag vill icke säga synnerligen mycket derom, att pluraliteten åt
Stats-Utskottet, som nu till allra största delen består åt samma leda¬
möter, som i fjol vid behandlingen af samma fråga utgjorde pluralite¬
ten af Utskottet, måhända haft litet svart att nu framlägga eu annan
mening än då; men det får jag likväl säga, att jag för min del tror,
att en delegation af Kamrarne icke bör envist hålla fast vid en förut
fattad mening, utan taga till rättesnöre för sitt handlingssätt de me¬
ningar, som finnas uttryckta af flertalet bland Kamrarnes ledamöter.
Dermed må nu emellertid vara huru som helst; jag skall såsom jag
nyss nämnde, icke klandra utskottspluralitetens sätt att behandla frå¬
gan, men hitom oss dä se till, huruvida ett godt resultat antagligen
skulle kunna vinnas genom ett bifall till, Utskottets framlagda förslag.
Jag nämnde i början af mitt anförande, att Utskottet icke inlåtit sig
i pröfning af frågan om rätta sträckningen af tvärbanan i och för sig,
utan låtit denna banas rigtning bero af Utskottets mening om flen
uppåtgående banan. Jag tror, att Utskottet genom att icke inlåta sig
i denna pröfning, medgifvit, att den rigtning Kongl. Maj:t föreslagit
är den rätta, men att saken i fråga derom endast fått bero på Ut¬
skottets tanke i afseende på den andra frågan. Men då nu de ön¬
skade undersökningarne i afseende på den uppåtgående stambanan icke
äro afslutade, är det ju icke gifvet, att den mening derom, som Ut¬
skottet uttryckt, är den rigtiga. Man kan ju lätt tänka sig att efter
Lördagen den 29 April, e. m. 3
fullbordandet af ifrågavarande undersökningar det skall kunna befin¬
nas, att den uppåtgående stambanans sträckning kan komma att be¬
stämmas på annat sätt än det nu ifrågavarande, och om så skulle
hända, hvilket alls icke är otroligt eller otänkbart, skulle man genom
ett bifall till Stats-Utskottets föreliggande förslag hafva kommit till
det resultat, att man för det första med hänsyn till den uppåtgående
stambanan dragit tvärbanan i orätt riktning och för det andra att den
uppåtgående banan i och för sig sjelf också kommit att läggas uti en
olämplig riktning. I sådant fall måste man medgifva, att resultatet i
händelse af bifall till Utskottets förslag vore temligen misslyckadt.
Men hvad är nu egentliga grunden till Utskottets förslag om att
sammankoppla stam- och tvärbanor till eu gemensam bana från Torps¬
hammar till nässjö? Jo, det är, såsom Utskottet sjelf säger, endast
afsigten att redan nu mera tillgodose det öfra Norrland. Det kan
dock tåla vid att närmare undersöka, huruvida det (ifra Norrland i
verkligheten skulle blifva tillgodosedt med ett beslut i enlighet med
aetta förslag. Det öfra Norrlands representanter hafva, då de i mo¬
tioner påyrkat den nu föreslagna rigtningen, dermed, såsom af dem
tydligen blifvit uttaladt, afsett, att staten skulle, efter af slutandet af
byggandet utaf de bandelar, som hittills äro beslutade, från nässjö —
om nemligen denna linie skulle blifva beslutad — fortsätta vidare på
den uppåtgående stambanan, åtminstone till Sollefteå. Men derom ser
det ut som Utskottet skulle hysa en annan mening. Utskottet talar
nemligen i sin motivering till förslaget derom, att man borde kunna
ränta, att i enlighet med hvad som uti statsrådsprotokollet vid den
Kong!, propositionen till 1873 ars Riksdag uttalades, det skulle an¬
komma på den enskilda företagsamheten i orterna att bekosta anläg¬
gandet af en bibana från nässjö till Sollefteå.
Skulle Riksdagen framdeles komma att strängt hålla på den me¬
ningen, da fruktar jag att det öfriga Norrland icke skall blifva syn¬
nerligen betjenadt af ett sådant beslut; men jag tror tillika, att Riks¬
dagen sjelt gjort sig skyldig till eu missräkning, i fåll Riksdagen räk¬
nade på att den omtalta bibanan skulle pa enskild bekostnad anläg¬
gas. Det är åtminstone min fullkomliga öfvertygelse att ångerman-
land, sedan det nu varit så mycket tal om att staten skulle bygga
stambana åtminstone till Sollefteå, icke skulle besluta sig för att på
egen bekostnad företaga byggandet af denna bana, utan att det slutli¬
gen måste gå derhän, att staten komine att bygga den, helst som, i
fall man beslutade att draga banan upp till Hassjö, denna i annat
fall skulle gifva ett dåligt resultat i afseende på trafiken, något hvar¬
om jag hoppas att vi äro temligen ense.
Jag gör mig den föreställningen af hvad jag hört under förmid¬
dagens diskussion, icke allenast af dem, som talat för Refsundslinien,
utan äfven af en framstående förfäktare för Håssjölinien, och jag vill
i detta afseende åberopa hvad sistberörde talare, nemligen Vester-
norrlands läns landshöfding, i den saken yttrade i fråga om hvad som
kunde vara den rätta sträckningen, om man betraktade hvarje bana i
och för sig. ^ lian medgaf nemligen, att, om man betraktade tvärba-
sian såsom fristående, skulle det icke vara tvifvel om att Refsunds-
N:o 49.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
N:o 49.
4
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
Lördagen den 29 April, e. in.
limon vore den rätta; och att, om man drog? banan till Håssjö, skulle
staten nödgas bygga vidare till Sollefteå.
Jag skall helt och hållet underlåta att framlägga någre sifferkai-
kyler i fråga om den beräkneliga trafiken i den ena. eller andra rigt-
ningen. Jag tager nemligen för alldeles gitvet, att vi numera äro ense
derom, att Iiåssjölinien icke kan jemföras med Refsundsiinien, lika li¬
tet i afseende på trafik, som afstands- och terrängförhållandeu. Men
hufvudsaken för Utskottet och äfven för det öfre Norrlands represen¬
tanter har varit, att utan hänsyn till banornas lämplighet eller olämp¬
lighet i (ifrigt komma så långt norrut som till Håssjö. Nåväl., jag vill
också komma så långt norrut som till nässjö och ännu något långte, da
tiden dertill är inne, men, iriine herrar, det finnes, dess bättre, mer än
en väg, på hvilken man kan komina dit. Man behöfver nemligen icke,
för att komma sä långt norrut, rycka tvärbanan ur dess rätta läge.
Mig förefaller det som om man gör klokast uti att, pa sätt Kong!.
Maj:t antydt, skilja emellan tvärbanan och den uppåtgående . banan,
samt tillse, att hvar och eu af dem pa bästa sätt upptyller.sitt.hu!-
vudsakliga syfte. Man kan ju, äfven om tvärbanan bygges i enlighet
med Kong!. Maj:ts förslag, mycket lätt komma till nässjö; och i alla
fall må det ju anses vara säkrast för den uppåtgående banans rigtiga
behandling, att afvakta utgången af de undersökningar rörande den¬
sammas sträckning som påbörjats, men ännu icke afslutats, och att
således icke nu på förhand och i saknad åt de nödiga upplysningaine
binda sig hvarken i ena eller andra atseendet i truga om den uppåt¬
gående banan. Derföre är det ock lämpligast att nu, i enlighet med
Kongl. Maj:ts proposition, bestämma sträckningen endast för tvärbanan,
hvarom vidare undersökningar icke ansetts erforderliga.
Jag ber att få nämna att under förlidet år uppkom inom det
norska storthinget eu tvist af enahanda beskaffenhet, som deri nu fö¬
revarande. Der hade nemligen väckts yrkande om att tvärbanan inom
det norska området skulle från Trondhjem eller rättare tran Stjöidals-
halsen dragas i mera nordlig riktning än som förut varit bestämdt,.
hvarigenom skulle vinnas den fördelen att tvärbanan till en längd af
omkring 5 mil och till motsvarande minskning i anläggningskostnad
skulle sammanfalla med eu annan statsbana som man tänkte sig skulle
komma att i eu framtid gä ända upp till Namsos. Derigenom, skulle,
i fall sådant yrkande vunnit bifall, tvärbanan mellan Trondhjem och
Östersund hafva blifvit förlängd, pa samma sätt som hos oss, med om-
kring tre mil. Storthinget som behandlade denna fråga, både dock
nog klar blick att inse, att för Norges, handel och i synnerhet för han¬
deln i eu så stor köpstad som Trondhjem, det icke allenast icke skulle
vara nyttigt, utan tvärtom skadligt, att pa detta sätt förlänga vägen
till ett så vigtigt liandelsområde som Jernband. Förslaget afslogs der¬
för också med eu mycket stark pluralitet. Vår Regering har åt ena¬
handa hänsyn till svenskt intresse, nu för andra gången förordat, gena¬
ste vägen mellan detta inland och Norrlands förnämsta handelsplats
vid Östersjön norr om Gefie. Det beror nu pa det beslut, som.den
svenska Riksdagen går att fatta, huruvida den svenska handelns täflan
med den norska" skall försvaras utöfver hvad de naturliga förhållan¬
dena betinga eller icke.
Lördagen den 29 April, f. m.
N:o 49.
Jag vågar hoppas, att Riksdagen, så som Regeringen redan visat
sig hafva gjort, skall inse nödvändigheten af att göra förbindelsen mel¬
lan Sveriges handelsplatser och det inre landet så lätt som möjligt.
Jag vill blott tillägga ett par ord. I afseende på ofvanberörda,
inom norska storthinget uppkomna fråga, har eu af Norrlandsrepresen-
tanterne på förmiddagen uppläst ett telegram från en norsk storthings-
man, stäldt till Chefen för statens jernvägsbyggnader, öfverste Beijer,
och innehållande förfrågningar huruvida några åtgärder i afseende på
jernvägsbyggnaderna inom Sverige vidtagits, som skulle göra det otänk¬
bart att Sverige ville gå norska storthinget till mötes, om detta be¬
stie att, på sätt förut uppgifvits, förlägga tvärbanan inom det norska
området i annan rigtning än förut öfverenskommits. Den värde leda¬
moten nämnde att chefen för jernvägsbyggnaderna hade på detta tele¬
gram svarat, att man vore betänkt på att redan under sommaren 1875
påbörja jernvägsarbetena i närheten af Storsjön i Jemtland. Det var,
såsom jag tyckte mig finna, icke i något annat syfte än att framställa
klander mot chefen för jernvägsbyggnadsstyrelsen, som Herr Hörnfeldt
kom fram med telegramhistorien. lian gjorde nemligen anmärkning
mot att Öfverste Beijer svarat, att arbetet skulle börja redan under
år 1875, oaktadt, såsom Herr Hörnfeldt yttrade, Riksdagen beviljat
anslag först för år 1876.
Jag skall, för att så godt jag kan taga bemälde chef i försvar,
be att få fästa Herr Hörnfeldts uppmärksamhet på att han genom
detta sitt yttrande gjort sig skyldig till ett misstag; tv redan 1874
års Riksdag beviljade ett anslag af icke mindre än 3,000,000 kronor
för påbörjande af arbetena, dels på den uppåtgående stambanan från
Storvik och dels på tvärbanan mellan Kaskett och riksgränsen, hvar¬
före Herr Beijers svar på telegrammet var fullkomligen välgrundad^
i ty att styrelsen hade icke allenast rätt att under år 1875 påbörja
arbetena, utan jemväl gjort början dermed ungefär vid den tid som
Öfverste Beijer uti sitt svar på storthiugsmannens förfrågan uppgifvit.
Här har af Utskottet äfvensom af en och annan talare i Kamma¬
ren i dag blifvit såsom skäl för Håssjöliniens antagande anfördt, bland
annat, att man borde nu genast tillgodose, såsom det heter, den betyd¬
ligt öfvervägande större delen af Norrland, hvarmed jag förmodar att
icke allenast Utskottet, utan äfven de af Kammarens ledamöter, som
yttrat sig på detta sätt, menat, det öfre Norrland norr om tvärbanan.
I afseende härå har redan på förmiddagen framstälts åtskilliga
erinringar derom, att Norrland dock är något mer än den delen deraf,
»om ligger norr om Sundsvall, att till Norrland hör icke allenast Ån¬
germanland, Vesterbotten och Norrbotten, utan jemväl Gestrikland,
Helsingland, Medelpad och Jemtland. Således, då man talar om Norr¬
land, bör man icke säga, att de tre förstnämnda provinserna utgöra
den öfvervägande delen deraf, utan tvärtom torde man med fullt fog
kunna påstå motsatsen, för så vidt afseende bör fästas vid annat än
de särskilda landsdelarnes ytvidd. En talare i dag åberopade några
siffror, som i detta afseende tyckas böra vara ganska bevisande, nem¬
ligen rörande tulluppbörden vid de olika tullplatserna i Norrland. Det
framgick af dessa siffror, att, under det tulluppbörden vid samtliga
Angående sta¬
tens jernvägs¬
byggnader i
Norrland
(Forts.)
IST:o 49.
G
Lördagen den 29 April, e. m.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
tullplatser norr om Sundsvall under år 1874 uppgick till 315,000 kro¬
nor, denna uppbörd samtidigt i Sundsvall med Östersund och Dufed
samt de söder derom belägna norrländska tullplatserna belöpte sig till
1,536,000, således till ungefär 5 gånger så mycket som vid de nordli¬
gare tullplatserna. Ensamt i Sundsvall utgjorde tulluppbörden öfver
50 procent mera än i Hernösand, Umeå, Piteå, Luleå och Haparanda
tillsammans.
Här finnas för öfrig! åtskilliga andra omständigheter som kunna
åberopas till fördel för de södra delarne af Norrland vid jemförelse
med de norra. Jag skall blott nämna ett par al dem.
Ser man till exempel på bankväsendets utveckling i de olika de¬
larne af Norrland, så finner man i de södra städerna, till och med
Sundsvall följande bankinrättningar, nemligen: Gefleborgs läns enskilda
bank med eget fondkapital af 1,674,000 kronor; Helsinglands enskilda
bank med 1,607,000; Aktiebolaget Gefie bank med 1,022,000; Sunds¬
valls enskilda bank med grundfond, reservfond och besparingsfond af
tillsammans 3,394,000 kronor; Sundsvalls handelsbank med 1,517,000
kronor, Sundsvalls kreditaktiebolag med eu grundfond åt 703,000 kro¬
nor. Dertill kommer Sundsvalls folkbank, hvars grundkapital jag icke
till beloppet känner. Så vidt jag har mig bekant, bedrifves inom de
sex nordligare städerna bankrörelse endast af Hernösands enskilda
bank med, såsom jag tror, en, grundfond af 1,500,000 kronor och cirka
300.000 kronor reservfond, af Yesterbottens enskilda bank med en
grundfond uppgående till ungefär enahanda belopp eller möjligen till
1.700.000 kronor jemte ett par hundra tusen kronors reserv- och be¬
sparingsfond, och slutligen Luleå, lånekontor, som, enligt hvad Kam¬
marens ledamöter hafva sig bekant, har från Riksbanken sitt rörelse¬
kapital, hvithet under förlidet år utgjorde omkring 1,400,000 kronor,
hvarå lånekontoret då gaf en behållning af tre hela och sjuttiosex
hundradedel procent. Då bankverksamheten inom eu ort torde tem-
ligen säkert ådagalägga vigten af affärsrörelsen inom samma ort, torde
äfven af de utaf mig nu anförda siffror någorlunda klart framgå, hvil¬
ken betydelse i afseende pa handel och rörelse den norr om Sundsvall
belägna delen af Norrland har i jemförelse med den södra delen. Den
sistnämnda delen bär således i detta hänseende en mycket större be¬
tydelse.
Ser man vidare på den ångbåtsflotta, dessa städer hvar för sig
ega, finner man, att Sundsvall ensamt i det allra närmaste har lika
många ångbåtar med lika stort lästetal och lika många hästkrafter
som alla de nordligare sex städerna tillhopa. Så var åtminstone för¬
hållandet i slutet af år 1873, och jag förmodar att proportionen dem
emellan icke sedan dess synnerligen förändrats, äfven om, såsom san¬
nolikt skett, antalet och drägtigheten pa det hela taget ökats.
Jag skulle visserligen ännu kunna hafva mycket att säga i denna
sak, men, såsom jag nämnde i början, det mesta har bin vit sagdt
förut, och för att icke onödigtvis förlänga diskussionen, på hvilken jag,
såsom mänga med mig, önskar få ett snart slut, skall jag nu sluta
med hemställan om afslag å Utskottets förslag och bifall till Kong!.
Maj:i> proposition.
Lördagen den 29 April, e. in.
Nso 49.
Herr Oasparsson: Dä jag genomläste Stats-Utskottets förelig¬
gande betänkande, blef jag af deri anförda skäl fullt öfvertygad att
Ståts-Utskottet vexlat in på. orätt spår. Stats-Utskottet både nem¬
ligen, med tillämpning af den moderna sammankopplingsteorien, sam¬
manbundit frågan om den uppåt gående stambanan med frågan om
tvärbanan, dä deremot Kong!. Maj:t i sin proposition, som jag tror
särdeles välbetänkt, särskilt dessa frågor. Men, tänkte jag, ingen bör
dömas ohördan; måhända får jag här under diskussionen af Stats-
Utskottets herrar ledamöter höra skäl anföras, som kunna bibringa mig
en annan uppfattning. Den förste statsutskottsledamoten, som upp¬
trädde, var, såvidt jag minnes rätt, Utskottets vice ordförande. Han
hänvisade oss till den karta, hvilken är upphängd till venster om täflan,
såsom lian uttryckte sig, och yttrade, att, derest icke Stats-Utskottets
förslag antoges, den norrländska jernvägen komme att bilda en uppåt¬
gående gaffel, men da en uppåtgående betingar en nedåtgående, skulle
äfven norr ifrån göras eu dylik gaffel med nedåtgående spets; detta
för såvidt jag kunde uppfatta hans anförande. Ehuru samme ärade
talare började sitt anförande med det förklarande, att lian icke skulle
anföra några siffror, både lian dock strax »på gaffeln», huru mycket
detta gaffelformiga system skulle komma att kosta. Femtio millioner
kronor! Och dä han med höjd röst utropade dessa femtio millioner,
tyckte jag mig förmärka en kall rysning öfvergå äfven de ledamöter,
som ej eljest äro kända att vara lättskrämda eller nervsvaga. Då jag
för några dagar sedan tillät mig att anföra några siffror, förklarade
han dem för poetiska fantasier, men jag tror verkligen, att dessa 50
millioner kunna hänföras till området af den reproduktiv^ inbillnings-
kraften. Detta, var emellertid, såvidt jag uppfattade hans yttrande,
hufvudskälet för Utskottets förslag. De öfriga skäl, han anförde, vill
jag nu icke upptaga, till besvarande; ty den, som bär ansvaret såsom
Stats-Utskottets ministre orateur, bör man icke besvära med andra an¬
märkningar än de vigtigaste.
.lag öfvergå!' derföre till Utskottets betänkande, och får då derom
säga, att detsamma synts mig mera belysande än upplysande; belysande
för situationen men icke upplysande för den norrländska stambane-
frågan. Det som deri skulle vara mest upplysande, är väl de deri
intagna jemförelsetabellerna angående väglängd och anläggningskostnad;
men för min del får jag upprigtigt tillstå, att jag icke förstår dem.
Jag säger derföre om dem, hvad Luther yttrade om de skriftställen
han icke fattade: »Jag går dem med vördnad förbi». Stats-Utskottets
föreliggande utlåtande föranleder emellertid till åtskilliga både studier
och kritiker. Studierna har jag naturligtvis redan undangjort, hvar¬
emot kritikerna återstå. Jag skall dock, för min del, låta dem inne¬
stå af deri orsak, att dä inom Norrland i denna fråga finnas två be¬
rättigade intressen — det vestliga och det östliga — väll jag åt repre¬
sentanterna för dessa olika intressen öfverlemna att sjelfva sins emellan
och med Stats-Utskottet uppgöra dessa kritiker. Jag åter skall göra
som de gamla kuskarne, höra. på smällen, om jag ock icke alltid kan
glädja mig deråt.
Men en sak ber jag dock få beröra. Af Stats-Utskottets utlåtande
likasom af bilagan till Kongl. Maj:ts proposition finner man, hurusom
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
F:o 40.
8
Lördagen den 29 April, e. m.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
Kongl. Maj:t ansett en vidare utredning för den uppåtgående stambanan
behöfva verkställas, och att en sådan utredning också blifvit anbefald,
samt att enligt departementschefens åsigt, som Kongl. Maj:t biträda
tiden ännu icke ansetts vara inne att inhemta Riksdagens yttrande i
detta afseende förr än undersökningarne försiggått. Det oaktadt kom¬
mer nu Stats-Utskottet och säger: här behöfvas icke några undersök¬
ningar; vi föreslå Riksdagen att fatta beslut oaktadt sådana icke skett.
Och detta till och med beträffande en linie, om hvilken det förklaras,
att den »bland alla de ifrågasatta företedde den mest brutna profil
och de största svårigheter vid trafikerandet»; och derföre »ej vidare
behöfde komma i betraktande». För mig åtminstone har denna om¬
ständighet varit öfvertygande. Ty under sådana förhållanden, att Kongl.
Maj:t ansett vidare undersökning nödig och att den af Stats-Utskottet
föreslagna linien är den mest brutna och erbjuder de största svårig¬
heterna vid trafiken, föreställer jag mig, att det skall vara ganska kin¬
kigt att bifalla det förslag, Stats-Utskottet bär framlagt.
Det har här vid början af denna riksdag såväl i pressen som ock,
om jag icke missminner mig, i Kamrarne blifvit taladt om att inom
Riksdagen skulle finnas eu regeringsvänlig majoritet, hvilket i och för
sig är en mycket glädjande företeelse. Dä nu majoriteten tillsätter
Utskotten, hade jag tänkt mig, att man i dessa och i synnerhet i de
politiska Utskotten, Konstitutions- och Stats-Utskotten, skulle finna kon¬
centrerad qvintessencen af denna regeringsvänlighet. Hvad Konstitutions¬
utskottet beträffar har detta också varit förhållandet, ty det har haft
blommor och mycket blommor för regeringen. 1 Stats-Utskottet der¬
emot har på senare tider en och annan tistel skjutit fram bland blom¬
morna. När Riksdagens vigtigaste fråga — ordnandet af vårt sjöför¬
svar — förevar, hade Kongl. Maj:t framlagt eu fullständig plan. Om
denna plan säger Stats-Utskottet, sedan det först medgifvit att den
står i öfverensstämmelse med de åsigter, Riksdagen förut uttalat, att
»hvad denna plan i öfrigt angår, har det synts Utskottet, som borde
Riksdagen för närvarande icke ingå i närmare pröfning af densamma»,
och affärdade den alltså på ett mycket knapphändigt och snäft sätt.
Då Kongl. Maj:t uti den dernäst vigtigaste frågan vid denna riksdag
— fortsättandet af norra stambanan i Norrland — säger att i detta
fall tiden ännu icke synts honom vara inne att derom inhemta Riks¬
dagens yttrande; då föreslår Stats-Utskottet Riksdagen att det oaktadt
fatta beslut. En sådan vänskap kan jag för min del icke rigtigt för¬
stå; är det vänskap, så synes den vara i öfverensstämmelse med den
apostoliska åsigten: »Den man älskar, den ägor man». För min del
skulle jag finna mig ganska besvärad af en sådan vänskap. Då jag i
dylika fall hyser hvarken sympatier eller antipatier, utan låter hvarje
sak gälla hvad den kan; och då Kongl. Maj:t i denna fråga endast
begärt att i fråga om tvärbanans sträckning fa ett yttrande från Riks¬
dagen, så tycker jag det lämpligaste vara att inskränka svaret till en¬
dast den framstälda frågan.
Jag förenar mig fördenskull härutinnan med den regeringsvänliga
majoriteten i Kammaren och yrkar bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Lördagen den 29 April, e. m.
9
X:o 40.
Herr Treffenberg: Jag har begärt ordet för andra gången en¬
dast för att framställa några erinringar vid en del af Herr Lithners
anförande under förmiddagen.
Han yttrade, bland annat, att Håssjö-linien, som jag i dag föror¬
dat, icke skulle vara afsedd i den underdåniga framställning, som
Westernorrlands läns landsting under hösten 1874 till Kongl. Maj:t
ingifvit, och hvari i underdånighet anhållits om aflåtande till nästlidet
års Riksdag af nådig proposition om norra stambanans sträckning, lik¬
som också att Håssjö-linien icke skulle vara omnämnd i det utlåtande,
hvarmed Konungens Befallningshafvande i länet beledsagat landstingets
framställning. Jag förstår icke rätt ändamålet med den uppgift, Herr
Lithner sålunda lemnade Kammaren, såvida han icke dermed afsåg att
antyda sannolikheten eller åtminstone möjligheten af, att jag antingen
nu mera skulle hafva ändrat asigter eller också råkat i någon sorts
motsägelse mot mig sjelf. Det intryck, lians uppgift möjligen kunnat
åstadkomma, måste det naturligtvis för mig vara ytterst angeläget att
utplåna. Herr Lithners uppgift hör till det slag af sanningar, som
kallas sanning med modifikation. Den är nemligen sann, om han der¬
med menat att Håssjö-linien icke uttryckligen omnämnes vare sig i
landstingets framställning eller länsstyrelsens utlåtande, men den är icke
sann, om han dermed menat, att antagandet af Håssjö-linien skulle
stå i strid med landstingets framställning. Klämmen i denna fram¬
ställning är mycket kort, och jag skall anhålla att få uppläsa den, på
det att Kammaren må komma i tillfälle att kontrollera, om hvad jag
nu sagt eger sin rigtighet eller icke. Westernorrlands läns landsting
anhöll nemligen såsom orden lyda: »att Kongl. Maj:t täcktes till näst¬
kommande års Riksdag aflåta nådig proposition om norra stambanans
sträckning i eu linie från Hybo i rigtning åt sjön Dellen och vidare
förbi Stödesjön, den från Norge kommande tvärbanan till mötes, samt
derifrån genaste vägen till södra ändan af Hellgumsjön och vidare till
Sollefteå vid Angermanelfven». Herrarne behagade observera, att lands¬
tinget sålunda begärt, att Kongl. Maj:t måtte föreslå stambanans sträck¬
ning från Hybo i rigtning åt sjön Delleis förbi Stödesjön. Såsom herrarne
finna, inträffar väl icke detta med Håssjö-linien, tv den går icke i ret¬
ning mot sjön Dellen, men den går dock »förbi Stödesjön» och vidare
»den från Norge kommande stambanan till mötes» vid Håssjö, och som
samma bana, i händelse den fortsattes, skulle komma att beröra södra
ändan af Hellgumsjön och vidare gä till Sollefteå — alldeles så som
på kartan der borta finnes utmärkt — så lära herrarne medgifva, att
denna linie i hufvudsak stämmer öfverens med hvad landstinget begärt,
hvarför jag också under förra riksdagen kunde vid behandlingen af den
norrländska stambanefrågan säga, att ett af de skäl, hvarför jag under¬
stödde Håssjö-linien, var, att den »mest» öfverensstämde med lands¬
tingets begäran.
Men det var oförsigtigt af Herr Lithner att röra vid denna punkt,
ty jag undrar, huru hans stambana skulle komma att ställa sig; och
jag vill erinra honom, att det var först efter eu lång strid inom lands¬
tinget, och just på hans initiativ, som landstinget förenade sig om den
formulering af sin framställning, som kunde omkring sig samla lands¬
tingets alla röster. Jag vill derför nu se till, huruvida Herr Lithners
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
N:0 4!).
10
Lördagen den 29 April, e. in.
Angående stn- stambana stämmer mera öfverens med landstingets beslut. Han föror-
tens jernvägs- fla(je j dag Refsunds-linien, men då bär man inga andra möjliga alter-
^Nortand imtiv för stambanans fortsättning från ITybo än antingen till Torps-
(Forts.).' hammar eller också till Ange, och jag förmodar, att Herr Lithner icke
vill på allvar påstå, att, om Refsunds-linien beslutas, det kan falla nå¬
gon in att fortsätta stambanan till Torpshammar, utan att den da
skall komma att dragas i vestlig riktning till Ange. 1 sådant- fall skulle
den ju icke alls komma att beröra Stödesjön, som landstinget begärt;
den skulle stadna vid Ange och der möta tvärbanan, utan att någonsin
sedermera gå genaste vägen till Hellgumsjön och Sollefteå, då det nem¬
ligen måste antagas, att, sedan Refsunds-linien biifvit besluten, man
icke vidare skulle ifrågasätta att från Ange eller någon nordligare punkt
vidare fortsätta stambanan norrut, utan i stället då, om någon vidare
• stambanas byggande skulle i framtiden komma i fråga, alla bemödanden
skulle komma att koncentreras på dess dragande i östlig retning, ut¬
efter kusten, såsom Herr Casparsson antydde.
Iiär hafva efter mitt anförande under förmiddagens diskussion en
och annan af mina vänner i Kammaren sagt mig, att jag yttrat mig
oförsigtigt och opolitiskt, da jag såsom hufvudskål för min åsigt om
Håssjö-liniens företräde framhållit, att denna linie innebure ett löfte om
stambanans fortsättning längre norrut; detta argument, sade man mig,
vore opolitiskt, enär det skulle afskrämma eu mängd ledamöter, som
måhända eljest vore böjda för den östra linien, att rösta för densamma,
emedan de ansågo att man, sedan Hässjö-linien biifvit färdigbyggd, borde
upphöra eller åtminstone tills vidare pausera med stambanebyggandet i
Norrland. Ja, det är mycket möjligt, att min argumentation i för¬
middags kunnat åstadkomma en sådan verkan på åtskilliga ledamöter
i Kammaren; men herrarne kunna vara fullkomligt öfvertygade om
att jag, innan jag på ofvan nämnda sätt yttrade mig, gjorde fullt klart
för mig den verkan, som möjligen skulle följa på denna argumentation.
Men jag brukar, upprigtigt sagdt, icke så synnerligen mycket bry mig
om på hvad sätt mina argument komma att taga skruf; för mig
har det varit nog att, sedan jag i denna fråga bildat mig eu öfver¬
tygelse, som jag anser vara den rätta, med min åsigt stå klar inför
landet, inför det län, som är mig anförtrodt, och framför allt inför mitt
eget samvete.
Herr Carl Ifvarsson: I afseende å den fråga, som nu föreligger,
äro utan tvifvel förhållandena af den beskaffenhet att man, derest
sådant läte sig göra, helst skulle vilja tiga och draga sig undan allt
ansvar för resultatet af det beslut, som i ämnet kommer att fattas.
Men då man är skyldig att deltaga i detta beslut, kan man icke heller
undandraga sig det dermed åtföljande ansvaret, och man fullgör icke
sin skyldighet såsom representant, om man uteblifver från omröstningen
i förekommande frågor. För att nu efter bästa samvete kunna full¬
göra sitt uppdrag såsom representant, måste man naturligtvis göra sig
reda för hvad man vill i hvarje fråga som behandlas. Så bär ock jag
sökt göra och jag antager såsom alldeles säkert, att förhållandet är
detsamma med Stats-Utskottets öfrige ledamöter, ehuru icke alla stan¬
nat i samma beslut som jag, utan, såsom en talare yttrade sig, åkt in
Lördagen den 29 April. e. m.
11
Su> 49.
på hvar sitt spår. Jag tror att detta härleder sig af hvars och ens
olika uppfattning af den ena eller andra liniens företräde, men alldeles
icke af några andra motiv. Vanligtvis har jag, så ofta jag uppträ dt
i sådana frågor, som utgjort föremål för Stats-Utskottets behandling,
haft nöjet att kunna försvara Utskottets tillgöranden i ena eller andra
afseende!, och jag skulle i visst hänseende vilja göra detsamma äfven
nu, emedan jag anser att Utskottets pluralitet blifvit oförskyldt an¬
fallen. Men då anfallen till större delen gått utom ärendet, och följ¬
aktligen försvaret äfven i dessa hänseenden skulle ligga utom detsamma,
vill jag ej dermed upptaga Kammarens tid.
Hvad sjelfva saken beträffar, står jag på en annan ståndpunkt än
Utskottets majoritet och kan derföre desto mindre hafva skyldighet
att försvara Utskottet i detta hänseende, som jag vill åt annat håll än
Utskottets majoritet. Detta framgår äfven af min reservation, ehuru
den är ganska kort. Jag väntar visst icke, att hvad jag i denna re¬
servation yrkat skall utöfva någon stor inverkan på Kammaren, och
detta sä mycket mindre som reservationen saknar all motivering; jag
vill derföre nämna de hufvudskål, hvarpå den är grundad. Jag skall
härvid icke ingå i några detaljer, ty sådana hafva redan i tillräcklig
mängd blifvit anförda, men frågan är dock, såsom herrarne känna,
ännu icke på långt när på det klara.
Redan vid 1873 års riksdag kom frågan på tal; det gälde då blott
att afgöra, huruvida en statsbana i Norrland borde byggas eller icke;
om denna sak voro meningarne då mycket delade, helst en närmare
undersökning af på frågan inverkande förhållanden saknades. Den
som vid den tiden, i likhet med mig, var af den åsigt, att anslag
borde beviljas till en närmare undersökning i detta afseende, utan att
då fatta definitivt beslut om banans anläggning, den stämplades nästan
som en förrädare mot Norrland. Det hette då, att man ville ingenting,
att yrkandet om eu närmare undersökning endast inuebure ett svep¬
skäl, o. s. v. Efter hvad sedan dess passerat i denna fråga, har det
nogsamt besannats, att närmare undersökningar i detta afseende verk¬
ligen behöfts, samt att, om så hade skett, man skulle hafva kunnat
bestämma sjelfva sträckningen af denna bana på samma gång man
bestämde det första anslaget till densamma. Sedan dess hafva, såsom
bekant, flera förändringar blifvit vidtagna i afseende ä denna jernväg.
Så till exempel beslöts vid 1874 års riksdag, att tvärbanan till Norge
skulle byggas bredspårig i stället för smalspårig, såsom först beslutades.
Samma fråga var äfven före vid sistlidne riksdag, då Kongl. Magt
framstälde tvenne alternativa förslag för sträckningen af så väl den
stridiga delen af tvärbanan som ock för den uppåtgående banan. Det
ena af dessa alternativ, det vestra, var då behäftad! med eu liten ut¬
växt, nemligen banan Gällösund—nässjö. På denna ståndpunkt befann
sig frågan dä, och jag, som icke kunde biträda Utskottets förslag, re¬
serverade mig deremot. Som Kongl. Maj:t framlagt tvenne alternativa
förslag och således sjelf var tveksam i frågan, sökte jag af samma
skäl gorå mig reda för livilket af dessa förslag kunde hafva företrä¬
det, hvarvid jag kom till den slutsats, att det vestliga alternativet var
att föredraga framför det östra, och detta af det skäl, att, enligt det
förra, banan efter de undersökningar och uträkningar, som förelågo,
Angående sta¬
tens jern vägs-
byggnader i
Norrland.
(Forta.j
£t:o 49.
12
Lördagen den 20 April, e. in.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
komme att gå i en rakare retning, blifva mindre kostsam och med
all sannolikhet medföra större trafikinkomster än enligt det östra
alternativet. Beträffande kostnaderna fick man naturligtvis icke taga
med i beräkningen hvad som icke hörde dit, nemligen frågan om
en stambana norrut. Alla dessa omständigheter bestämde mig sistlidet
ur för att tillstyrka det af Kongl. Maj:t föreslagna vestra alternativet,
med uteslutande af den ifrågasätta sträckningen Gällösund—nässjö, i
hvilken riktning Riksdagen icke beslutat sig för någon bana och rö¬
rande hvilken för (ifrigt hvarje utredning saknades.
Frågan står beträffande sä val det vestra som östra alternativet
nu sä till vida på samma ståndpunkt som i fjor, nemligen att frågan
om en uppåt gående stambana, såsom för närvarande outredd, alldeles
måste lemuas ä sido. Kongl. Maj:t har icke desto mindre nu, efter
ytterligare undersökningar, bestämdt föreslagit antagandet af det vest¬
ra alternativet såsom tvärbana, och detta styrker mig i den tron, att
jag hade rätt, dä jag sistlidet år stälde mig på det sistnämndas sida.
Hvad angår frågan om i eu framtid eu stambana skall byggas i Norr¬
land eller ej, så är den frågan från begge hållen tydligen framkallad
endast för att afskräcka Riksdagen från att besluta sig vare sig för
den ena eller den andra rigtningen.
Såsom ett skäl mot den vestra rigtningen bär jag förut hört upp-
gifvas, att, om man beslutar sig derför, det otvifvelaktigt blir nödvän¬
digt att bygga eu ytterligare bana öster ut; och nu har jag hört
landshöfdingeu i Vesternorrlands län förorda det östra alternativet
hufvudsakligen på den grund, att Riksdagen genom antagande deraf
gåfve på hand, att den komme att bygga en stambana vidare norrut.
Min öfvertygelse är, att Norrland, utan afseende på hvilken rigtning,
som än blir beslutad, under alla omständigheter kommer att erhålla en
bana till, under förutsättning naturligtvis, att den tvärbana, som nu
beslutes, kommer att bära sig. Jag vill härvid i förbigående uttala
min glädje öfver att från statsrådsbänken hafva fatt höra den förkla¬
ring, att det icke kan komma i fråga att bygga en stambana norrut,
förrän tvärbanan blifvit färdig samt det visat sig om den bär sig
eller ej. Bär den sig bra, så skall Norrland icke nöja sig endast med
den banan, utan säkert skaffa sig flera, om möjligen ock genom en¬
skilda uppoffringar. Bär den sig deremot icke, så lärer nog klokheten
bjuda att icke kasta bort penningar på vidare jernvägsföretag i dessa
nordliga trakter. Man kan således efter mitt förmenande gerna lemna
dessa argument ur sigte, utan att tänka på huruvida den ena eller
andra bansträckningen gifver mer eller mindre utsigt till erhållande af
en uppåtgående stambana. Gör man emellertid det, så anser åtmin¬
stone jag, att det egentliga skälet, som blifvit anfördt för den östliga
iinien, helt och hållet förfallit.
Jag håller således före, att man numera står på den punkt, att
man tryggt kan bifalla Kongl. Maj:ts förslag i ämnet. Det enda, som
jag skulle vilja beklaga, vore att vi ännu icke kommit på det klara
med anläggningen af den uppåtgående banan från Hybo, men jag fager
för gifvet att, sedan det blir bestämdt hvar tvärbanan skall ligga, den
uppåtgående banan lämpas efter den, så att det blir form på banans
Lördagen den 29 April, e. m.
13
N:o 49.
sträckning. Då jag tager detta för gifvet, tror jag också, att det icke
kan vara farligt att nu besluta tvärbanans rigtning.
Af dessa skäl och omständigheter och i synnerhet med afseende
å den förklaring från statsrådsbänken, som var mycket lugnande i fråga
om det befarade förhastade beslutet om en ny stambana i Norrland,
får jag på det varmaste förorda bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Axel Bergström: Herr Talman! Under eu lång öfverläggning
såsom denna, inträffar ofta, att den ene talaren uppkallar den andre
genom yttranden, som icke kunna lemnas obesvarade. Så hafva Herr
Hörnfeldt och till en del äfven Herr Key genom sina yttranden ånyo
uppkallat mig. Herr Hörnfeldt bär nemligen sökt försvaga jernvägs-
byggnadsstyrelsens auktoritet genom att framställa tvenne fakta, Indika
enligt hans åsigt skulle ådagalägga att denna styrelse icke förjenar
trovärdighet. Först behagade han yttra, att styrelsens ord icke äro
Guds ord, och till bevis derpå åberopade han innehållet af ett telegram,
aflåtet af styrelsens chef till någon bland stortingsmännen i Norge,
hvilket telegram innehöll, att arbetet å lin ien riksgränsen—Näskott
skulle oförtöfvadt påbörjas. Detta telegram var affärdadt någon dag
i Juni 1875. Härvid tillåter jag mig först anmärka, att ingen men¬
niska gör anspråk på att hvad han säger eller skräfvel' skall anses
som Guds ord; men chefen för jernvägsbyggnadsstyrelsen kan såsom
en redlig man göra anspråk på, att hvad han yttrat i berörda tele¬
gram ma anses som sanning, endast sanning, fullkomlig sanning. Det
bör ock sa anses, ty kort efter aflåtande! af telegrammet påbörjades
verkligen arbetet å den till rigtningen ostridiga bandelen Näskott—
norska gränsen och fortgick så länge väderleken tillät. Att så för¬
håller sig kan af många vittnen intygas, och särskild! hafva vi här
närvarande riksdagsmännen från Jernband, hvilka kunna intyga för¬
hållandet. Kapten Zander har ledt arbetet å nämnda linie och en icke
obetydlig del af terrasseringsarbetena är fullbordad. Naturligtvis är
detta arbete eu följd deraf att Riksdagen, genom att uppskjuta med
bestämmandet af rigtningen för tvärbanan från Torpshammar till
Näskott, omöjliggjort allt arbete på sistnämnda handel. Redan hösten
1874 hade styrelsen, i förhoppning att frågan om tvärbanans sträckning
från Torpshammar skulle bestämmas vid näst sammanträdande riks¬
dag, låtit till Sundsvall uppföra all den byggnadsmaterial, som be¬
gagnats vid östra stambanan, men derstädes blifvit öfverflödig, sedan
hela banan färdigbygts. Då det nu befans, att arbetet icke — såsom
bäst varit — kunde påbörjas vid Torpshammar, så var styrelsen
tvungen att flytta all arbetsmateriei till den i fråga om rigtningen
redan bestämda bandelen Näskott—riksgränsen, och Kongl. Maj:t var i
sin goda rätt att anbefalla arbetets påbörjande på denna handel. Tv
det för 1875 beviljade anslaget afsåg den sträckning af banan, som
var till sträckningen ostridig. Häraf följer tydligt, att Herr Hörnfeldt
hade mycket orätt, då lian ville åberopa oftanämnda telegram såsom
bevis på, att jernvägsbyggnadsstyrelsen icke förtjena!' trovärdighet.
Vidare påstod samme talare, att jernvägsbyggnadsstyrelsen, såsom
lian uttryckte sig, »lagt en linie 108 fot i luften». Han utvecklade
icke saken närmare, men, sä vidt jag kan föreställa mig, syftade lian
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
N:o 49.
14
Lördagen den 29 April, e. m.
Angående sta- derpå, att den berömde ingeniören Larsson uppgifvit, att man med
ms jernväg*- jernvägen kan komma ner till Ljungan med undvikande af en höjd på
^Z,' 108 fot. Med den saken förhåller sig på följande sätt. Ingen har
'(Ports.V kunnat påvisa ett enda fel i den profil för Hybo—Yälje—Torpsham-
mar-linien, som styrelsen förelagt regeringen; men föriidet är, sedan
styrelsen fatt befallning från Kong!. Maj:t att låta verkställa under¬
sökningar för att utröna, huruvida för den från Hybo uppåt gående
banan en lämpligare öfvergång af Ljungans dalgång kunde utletas
emellan Stödesjön och Ange, än den förut undersökta vid Torpshammar;
så lät styrelsen, såsom naturligt var, anställa rekognosceringar och
okulära undersökningar, huruvida en bättre passage finnes öfver den
landthöjd eller vattendelare, som skiljer Ljusnans och Ljungans vatten¬
drag. Denna undersökning slög så ut, att förrättningsmannen förkla¬
rade, att det icke fäns någon bättre öfvergång mellan Stödesjön och
Ange än vid sistnämnda ställe. Nu bär deremot den berömde ingeniören
Larsson trott sig finna ett lägre beläget pass, genom hvilket man
skulle kunna leda jernbana!] ner till Ljungan med undvikande af så
starka stigningar som en på sextio, och detta pass skulle vara beläget
mellan Lomsjön och Mörtsjön eller Mörtkärn, hvilket senare ställe
utgör skärningspunkten för den år 1870 utstakade linien Hybo—Välje
—Torpshammar. Emellertid befans vid kontrollundersökning, att den
linie han tänkte sig dragen från Lomsjön eller en punkt mellan Lom¬
sjön och Mörtsjön öfver Ljungan til! Nordaned, som ligger norr om
Ljungan och hvarest Larssons linie ä nyo skulle sammanfalla med den
af jernvägsbyggnadsstyrelsen utstakade Håssjölinien, skulle, såsom en
reservant i Stats-Utskottet visat, komma att med eu mil förlänga af-
ståudet mellan Lomsjön och Nordaned, hvilket afstånd enligt styrel¬
sens utstakning utgör 4 mil 14,000 fot, och betinga en högre anlägg¬
ningskostnad af 3,362,000 kronor.
Det förefaller mig alldeles uppenbart, att man icke pa det viset
kan bygga jernvägar i Norrland. När starka stigningar förekomma,
finnes det icke mer än 2 sätt att undvika dem: antingen att genom
sprängning eller annorledes undanskaffa dem eller ock kringgå dem.
Att spränga igenom den landthöjd, hvarom bär är fråga, skulle blifva
ett ofantligt arbete; det blefve en tunnel ungefär af den utsträckning
som Mont Cenis-tunneln. Icke heller kan man med fog begära, att
dessa stigningar skola undvikas med uppoffring af 3,362,000 kronor
och en förlängd väg af en mil. Också har Stats-Utskottet helt öppen¬
hjertigt yttrat att, »ehuru denna granskning (nemligen den af några
utaf Utskottets ledamöter verkställa) ej bestyrkt rigtigheten af Herr
Malmbergs förmodan, att våglängden skulle kunna med i rundt tal en
mil förminskas, samt de verkstälda undersökmngarne ej heller synas
kunna föranleda något nytt förslag i afseende å banornas sträckning,
framgår af desamma, att åtskilliga förbättringar kunna göras å de på
jernvägsbyggnadsstyrelsens befallning utstakade linie!’ och att på dem
förekommande svårare lutningar kunna i viss mån undvikas, ehuru
kostnaden derigenom torde komma att ökas.»
Ja, skulle Riksdagen verkligen hafva lust att för denna vinst ut¬
gifva 3,362,000 kronor, då är det rätt och bra, men annars är det
icke värdi att tala om ingeniör Larssons undersökning.
Lördagen den 29 April, e. m.
15
Vidare har Herr Hörnfeldt missförstått mig då lian antog att jag Angående sta-
talade om Hernösands eller Vesternorrlands läns jern vägskomiterades frän- Uns j^nvugs-
trädande af luden B eller det östligaste alternativet. Jag tillät mig b™nadey 1
att i den historiska framställning angående denna jernvägsfråga, som * (Fort”)7'
jag tog mig friheten göra, omtala hurusom det var jernvägsmötet i
Hernösand den .11 Augusti 1870, som föreslog den östligaste sträck¬
ningen för den uppåtgående banan, eller från Hybo till Nylands lastnings¬
plats och tvärbanans dragande derifrån till Näskott, " Då den Kong!,
propositionen till 1873 års Riksdag skulle afgifvas, var det min pligt
att äfven omförmäla denna linie. Jag skall tillåta mig att uppläsa
hvad jag da yttrade angående denna linie, som förordades af Vester-
bottens läns landsting. Jag yttrade: »Ehuru jag delar de af Vester-
bottens läns landsting hysta och uttalade förhoppningar, det norra
stambanan en gång, möjligen inom eu icke sä aflägsen framtid, skall
varda utsträckt till gränsen af eller kanske genom Vesterbottens län,
kan sådant icke berättiga dertill att, för närvarande och då frågan
lika mycket gäller åstadkommande af eu tjenlig sammanbindningsbana
mellan Bottniska viken och Nordsjön som utsträckning af norra stam¬
banan, låta läget för den förra (d. v. s. s am m an b in d n in gsb an an) be¬
stämmas åt de synpunkter, hvarifrån denna angelägenhet uppfattats af
nämnda landsting.» Och jag anser mig hafva haft fullt fog till detta
yttrande, ty det Kongl. reskriptet 1870 afsåg eu sammanbindning mel¬
lan Trondhjem och Sundsvall, mellan Bottenhafvet och Vesterhafvet.
Da jag i omedelbart sammanhang dermed vidare yttrade de af
Herr Key åberopade orden: »mera skäl synes mig den särskilda me¬
ning hajva, som påyrkar tvärbanans dragande norr ut till Nässjö och
först der vester ut», så synes väl deraf uppenbarligen framgå att C-li-
siien åt mig tillerkändes företräde endast i jemförelse med B-linien.
Detta oaktadt har Herr Key tillåtit sig yttra, att jag obetingadt
gaf företräde åt C-linien. Detta förvånar mig sä mycket mera, som
samma anmärkning gjordes vid förra riksdagen af Herr Peter Olsson
och åt mig då bemöttes. Jag vill nu icke upprepa hvad jag då ytt¬
rade, men jag hänvisar i detta hänseende till Andra Kammarens pro¬
tokoll för den 21 Maj 1875, 5 delen, n:o 55, sidan 74.
Dä Herr Hörnfeldt talade om Hernösands jernvägskomiterades
frånträdande åt B-linien eller den östligaste linien, så tillåter jag mig
att omtala huru dermed sig förhöll, helst han antydde, att komiterade
skulle i någon män blifvit förledda af mig att frånträda anspråken på
denna linie.
Efter det 18/3 ars Riksdag bifallit Kongl. Maj:ts proposition, för—
oidnade Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 27 Juni samma år att
för bestämmande af lämpligaste sträckningen för ej mindre den del af
beslutade jernbanan, som skulle afse att förbinda Hybo i Helsingland
med Torpshammar i Medelpad eller annan punkt på linien mellan
Sundsvall och riksgränsen, än ock den del af tvärbanan, som, utgående
från Torpshammar eller annan punkt på berörda linie, borde fortlöpa,
vare sig i sydligare eller nordligare retning, med direkt eller indirekt
beröring^ af Östersund, till Aspasnäset eller Krokom, undersökningar
skulle på statens bekostnad genom styrelsens öfver statens jernvägs-
byggnader försorg verkställas i följande ordning.
tf:o 49.
16
Lördagen den 29 April, e. m.'
Angående sta¬
tens jernvägs¬
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
Undersökningen skulle afse l:o linien C, eller Håssjö-linien.
Vidare och i andra rummet skulle undersökning anställas »i ända¬
mål att från den norr om Hybo belägna punkt, hvarest sjöarne Stor¬
sjön och Ilännan sammanträffa)}, d. v. s. Välje, söka utleta en fördel¬
aktigare sträckning för den uppåtgående banan i sådan rigtning, att
nämnda bana kom me att vid någon punkt vester om Torpshammar
ansluta sig till tvärbanan från Sundsvall till riksgränsen.
För det tredje skulle undersökning ske rörande den redan under¬
sökta, med A betecknade linien från Hybo till Torpshammar och der¬
ifrån vidare i nordvestlig rigtning till Krokom eller Näskott i ändamål
att söka åstadkomma nödiga förbättringar i den för samma linie före¬
slagna sträckning, Indika undersökningar komme att omfatta jemväl
sträckningen för den handel, som, derest den här ofvan omförmälda
jernvägslinie, som i andra rummet skulle undersökas, blefve antagen,
borde sammanbinda Torpshammar med ändpunkten åt den uppåt¬
gående banan.
I fjerde och sista rummet skulle undersökning anställas beträffande
den med B betecknade, a kartorna med grön färg uppdragna linie från
Hybo förbi sjön Hellen, Vifsta varf och Maja-ån samt derifrån norr
om Indalselfven till Aspåsnäset eller Krokom, så vidt nemligen samma
linie sträckte sig från Helsinglands gräns genom Medelpad, Ångermanland
och Jemtland; hvarjemte Kongl. Maj:t fann godt föreskrifva, att dessa
undersökningar skulle oförtöfvadt påbörjas och under 1873 ars sommar
fortgå till den omfattning som omständigheterna medgåfve, samt 1874
års sommar sä fort sig göra läte fortsättas och, om möjligt, afslutas.
Vidare förordnades, att under stadgade vilkor finge anställas ytter¬
ligare undersökningar af särskilda jernvägslinier, den ena från lämplig
punkt å C-linien öfver Indalselfven till Åugermauelfven, och den .andra
från Maja-ån eller annan lämplig punkt ä linien />\ likaledes till Anger-
mauelfven.
Dessa undersökningar, hvilkas ordning utmärker, att linien B för¬
utsattes vara minst vigtig, pågingo nu båda åren 1873 och 1874.
Under sommaren 1874 företog chefen för statens jernvägsbyggnader en
resa till Norrland för att inspektera undersökningarne, och på denna
resa var jag honom följaktig. Var färd gick ända till Sollefteå. På
återfärden derifrån besöktes Hernösand, och der sammanträffade vi med
Vesternorrlands läns jernvägskomiterade, dock icke officiel!, utan full¬
komligt enskild t. Chefen för statens jernvägsbyggnader upplyste da
att undersökningarne icke medhunne att afslutas är 1874, om hela
linien 13 jemväl skulle blifva föremål derför, och framstälde angelägen¬
heten,, af'att frågan blefve afgjord vid 1875 ars riksdag.
Äfven jag tillät mig yttra, i enlighet med hvad jag anfört till
statsrådsprotokollet, som åtföljde den Kongl. propositionen till 187.3 års
riksdag, att jag ansåg linien B icke hafva någon utsigt för sig.
Detta allt både" till följd de modifikationer i undersökningarne,
som föranleddes af två särskilda framställningar, hvarom jag nu
vill tala.
Den ena framställningen kom från den af Gefleborgs läns lands¬
ting utsedda jernvägskomité, som med frånträdande åt anspråket, att
linien B borde från Elfsund (vid Längsterbosjön i Bergsjö socken af
Lördagen den 29 April, e. m. 17
Helsingland) fortlöpa till sjön Malungen, begärde att från Elfsund eller
annan der nedanom belägen punkt på linien B måtte undersökas eu
vestligare sträckning genom Hassela socken till Johannisfors’ jernbruk
mot gränsen af Medelpad och vidare genom nämnda landskap till
nagon^ punkt a tvärbanan vid vestliga ändan af Stödesjön. Detta var
den sä kallade Staaffska linien.
Den andra framställningen gjordes från Wester-Norrlands läns
landsting. Den har af Herr Treffenberg blifvit uppläst, men jag tillå¬
ter mig att ånyo meddela densamma.
Landstinget förordade eu sådan retning för den uppåt gående
deien af i fråga varande jernväg, att deu komme att sträcka sig från
Hybo åt sjön Dellen och förbi Stödesjön, den från Korge kommande
tvarbanan till mötes, men derjemte ville Landstinget hafva denna bana
dragen österut till Hellgumsjöns södra ända och derifrån till Sollefteå
vid Angermanelfven.
Dessa modifikationer föranledde att i fråga varande jernvägsunder-
sökningar kunde afslutas _ under 1874 och lugn också till grund för
LonglMaj.ts proposition i denna del till 1875 års riksdag.
Till slut 'ill jag nämna blott några ord i afseende å den i fråga
varande tvärbanans spårvidd.
Beslutet om denna banas förändring från smal- till bredspärig
fattades vid 1874 års riksdag. Herr Key yttrade sig då liksom nu
pa ett sätt, som innebar en icke tvetydig anspelning derå, att man i
Sverige velat hålla Riksdagen i schack med Norge och i Norge schacka
Stortinget med Sverige. Jag skall icke tillåta mig att vidare bemöta
denna anspelning, helst som den blifvit bemött vid 1874 års riksdag.
Men dem, som åro intresserade af att fä kännedom om rätta förhållan¬
det, ber jag såsom en ynnest att de vilja genomläsa Andra Kamma¬
rens protokoll för nämnda riksdag, 5 delen pag. 277 och jag hoppas
att de deraf skola finna, aft anledning saknas till att framkomma med
eu sådan anspelning. För närvarande kan jag inskränka mig til! hvad
jag nu yttrat, da _ jag i sjelfva saken just ej bär mycket att tillägga
till hvad förut af mig och andra talare på min sida anförts, samt
yrkar fortfarande utslag å Utskottets hemställan och bifall till Kongl.
Mapts förslag.
Herr Hjelm: Herr Axell yttrade på förmiddagen att Håssjö-linien
icke vore i det öfra Norrlands intresse. Dermed ville han förmodligen
antyda, att vi representanter för denna del af Norrland, som hafva
instämt i Herr Malmbergs motion, icke hafva fullt satt oss in i för¬
hållandena. Deruti har han dock misstagit sig. Man beliöfver blott
kasta en blick på kartan här midtemot till venster om biskop Sund-
eigs porträtt, härifrån sedt, för att inse, att Håssjö-linien mera komme
att befrämja det öfra Norrlands intresse, än den linie, som af Kong!
Magt blifvit förordad.
Skulle jag nu gifva mig in på att vederlägga dem, som försvarat
den senare linien, komme jag att allt för länge upptaga Kammarens
tid, hvarföre jag, åtminstone tills vidare, afstår från ordet med tillkänna-
gitvande, att jag ur synpunkten af landets allmänna intresse yrkar
bifall till Utskottets förslag.
Andra Kammarens Prat, 1876. \:o 49. 9
No 49.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland,.
(Forts.)
N:o 49.
18
Lördagen den 29 April, e. m.
Angående sta¬
tens jernvägs-
bygnader i
Norrland.
(Forte.)
Herr Liss Olof Larsson: Flere talare hafva börjat sina anföran¬
den med att lofva Kammaren det de icke skulle trötta oss med siffer¬
uppgifter, detta lofvade äfven en af de nästföregående talarne, men
höll sitt löfte så litet att han tvärtom riktigt bombarderade oss med
siffror, och hvad värre var, sådana som i ingen mån hörde hit. När
jag nu loftal- att icke trötta med siffror, sa loftal- jag äfven att hålla
löftet.
Min åsigt i denna fråga är känd förut, dels af Stats-Utskottets
betänkande i samma fråga förlidet är, dels af mitt uppträdande i denna
Kammare, då samma betänkande behandlades, och dels slutligen af nu
föreliggande betänkande, uti hvilket jag, utom i eu mindre detalj, in¬
stämmer. Det är således för mig icke af nöden att uppträda för att
säga, hvilken väg jag vill gå. Men jag kan icke underlåta att till
bemötande upptaga åtskilligt, som liar blitvit anfördt emot Stats-
Utskottets nu föreliggande betänkande, i synnerhet som det blifvit tem-
ligen hardt angripet, och jag finner mig desto mera uppmanad dertill,
som Herr Presidenten Bergström uppträdt särdeles ifrigt emot det¬
samma. Jag hade nemligen trott att Utskottet skulle kunna påräkna
understöd från hans sida, enär lian, vid frågans behandling förlidet är,
förfäktade den åsigten, att bestämmandet af den ifrågavarande tvär¬
banans riktning endast borde ske i sammanhang med behandlingen af
frågan om den uppåtgående banans retning. Emellertid är häri i dr¬
af en annan åsigt och anser, i likhet med hvad regeringen föreslagit,
att dessa frågor både kunna och böra benandlas åtskilda. Saväi Ut¬
skottets som Kongl. Maj:ts förslag äro hans foster sedan i fjor, men
under det Kongl. Maj:t stympat hans egna foster, har Utskottet upp¬
tagit det andra ostympa dt, och jemväl af denna anledning hade jag på¬
räknat understöd af honom, men sa der kärr man missräkna sig.
En annan talare, som äfven uppträdde emot Utskottets förslag,
nemligen Herr Jöns Rundbäck, påstod att den fråga, som nu före¬
ligger, vore mycket enkel, och att man vid bedömandet af hvilken
sträckning för tvärbanan vore den lämpligaste, endast behöfde taga
hänsyn till hvilken vore den kortaste, naturligaste och mest vinstgif¬
vande. Härefter kom han till den slutsats, att Kongl. Maj:ts förslag
vore det rigtigaste, och att vi följaktligen borde besluta oss för den
så kallade llefsunds-linien. Ja, må vara att denna i hans tanke or¬
den lämpligaste, men andra kunna hafva en annan åsigt. Man kunde
ju saga såsom Herr Axel!, att alla opartiska äro ense om saken, och
att man derföre ej behöfver några bevis. När man emellertid uttalar
en åsigt, bör man val för densamma anföra giltiga skäl och bevis, och
icke stödja sill på andras uppgifter. Ser man nu efter Indika bevis
och fakta som blifvit anförda af dem, som förordat Refsunds-linien,
finner man att de allra flesta äro underskrilha af personer från Sunds¬
vall. Jag vill icke sätta i fråga att dessa ej äro hederligt och tro¬
värdigt folk, men, när man förebrår dem, som äro af motsatta åsigter,
att de drifvas af enskilda intressen, borde man val allära minst till
stöd för sina egna åsigter åberopa så kallade fakta och bevis, indika
äro undertecknade ' af personer, Indika val torde fa anses ha egna in¬
tressen, om de någonstädes skola vara tillfinnandes. Utskottets för¬
slag deremot synes mig vara sa va! motiveradt, att jag icke anser mig
Lördagen den 29 April, e. m.
10
behöfva framlägga några andra skal derför. Man behöfver för ofri st
endast kasta en blick på kartan för att finna, att Utskottet sökt medla
mellan de olika intressena och att det således sökt komma det råtta
så nära som möjligt.
Kong!. Maj:t anför såsom skäl för sin åsigt, att man nu endast
bör afgöra frågan om tvärbanans retning, att järnvägsstyrelsen fram¬
hållit nödvändigheten af ytterligare undersökningar med afseende a den
sträckning, som den uppåtgående banan bör "erhålla, Jag vill icke
klandra regeringen derför, emedan den naturligtvis i det fallet måste
lita på jernvägsstyrelsens uppgifter. Men det förefaller högst besyn¬
nerligt, att jernvägsstyrelsen förlidet ar kunde förorda bestämmandet
af stambanans sträckning, oaktadt terrängen da ännu icke var till¬
räckligt undersökt. Emellertid iiör man nu personer, som vid förra
riksdagen ansågo att frågan om tvärbanans retning borde afgöras pa
samma gång som frågan om stambanans retning, förklarad^ att det
icke är lämpligt att dessa frågor samtidigt behandlas, och att den se¬
nare frågan bör uppskjutas till en kommande riksdag. Man kan så¬
ledes vara säker på att nästa riksdag åter fä det nöjet att öfvervara
en ny jernvägsstrid vid riksdagen; den som är road häraf, och som möj¬
ligen har lust att fiska i grumligt vatten, skall naturligtvis rösta för
Refsunds-linien, men den som lika med mig tycker att jernvägsstriderna
äro allt annat än behagliga, och som funnit att dessa strider hafva be¬
nägenhet för att draga jemväl andra frågor på sned, den torde icke hysa
någon tvekan om att bifalla Utskottets förslag.
åian har bär pastatt, att, da meningarne äro sa delade om den sträck¬
ning, som tvärbanan bör hafva, man borde kunna lita på den utred¬
ning af frågan, om hvilken regeringen med jernvägsstvrelsens biträde
föranstaltat. Om så är, torde det val icke heller vara så klandervärd^
att Utskottet nu förordar llassjölinien, da den ju förlidet ar utgjorde
det ena alternativet af regeringens förslag. Hufvudskälet man da an¬
vände emot llassjölinien, var att cier förefunnos sa svara stigningar, men
vid närmare granskning, fann man att Refsundslinien icke var stort
bättre, och vid nu ytterligare skedd granskning, vill det nästan synas,
som om styrelsen redan på förhand, innan några egentliga undersök¬
ningar blifvit vidtagna, bestämt sig för Refsundslinien, och för att få
sin vilja gällande, synes det som om man enkom tillskapat svårigheter
a llassjölinien för att afskräcka oss att antaga eller ens tänka på
den. Jag skall be att fa yttra något härom.' Till Utskottet hade,
i fråga om de norrländska jernvägarna, inkommit en mängd handlin¬
gar, och deribland kartor och handlingar angående en af Herr Inge¬
niör Larsson pa uppdrag af befolkningen omkring den så kallade Håssjö-
linien, under sistlidet är verkstad! undersökning af delvis samma linie;
lyckligtvis finnes inom Utskottet tvenne fackmän, nemligen Major Adel¬
sköld och Kapten Xordenfelt, och granskningen af dessa undersök-
ningshandlingar uppdrogs åt dem; resultatet blek' att man fann det den
nya undersökningen var gjord med så mycken omsorg, som tidens kort¬
het, och årstidens beskaffenhet medgaf, och man fann ej mer än ett
väsentligt fel i undersökningen; deri betans nemligen vid jemförelse
emellan styrelsens och de af Herr Larsson gjorda Undersökningarne,
att på ett och samma ställe, styrelsen befann “sig högt uppe i luften,
X:o 49.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnadev i
Norrland.
(Forts.)
N:o 49.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
20 Lördagen den 29 April, e. m.
och Larsson långt ner i jorden; naturligtvis skulle det vara Larsson,
som hade orätt, men hans afvägningsprotokoll syntes vara sa yt¬
terst noggrant, att man icke vågade uttala förkastelsedomen öfver
hans undersökning, förr än man genom undersökning å stället fått kon-
stateradt att han begått detta stora fel, då det sedan blefve lätt
att påstå det hans arbete icke vore något värdt; man skickade således
folk upp till den omtvistade punkten, för att kontrollera, och från dem
ingick följande svar:
»Till’ Herr Ingeniör P. Larsson, Stockholm. Efter verkstad kon-
trollafvägning af limon vid Lomsjöu i Medelpad, hafva vi funnit be-
mälde linie vara fullkomligt öfverensstämmande med den af Herr In¬
geniör Larsson förut gjorda undersökning. Enligt af Ingeniören vid
'Statens jernvägsbyggnader, Herr Holmström, i dessa dagar verkstad
afvägning har, etter hans afvägningsprotokoll, åt hvilket vi tagit dei,
högsta punkten i jernvägsbyggnadsstyrelsens linie befunnits ligga 79
fot högre än högsta punkten i Herr Ingeniör Larssons linie; och hal¬
het visat sig, att den felafvägning Kongl. jernvägsbyggnadsstyrelsen
tillskritvit Herr Ingeniör Larsson af 108 fot icke är att finna hos Herr
Ingeniör!), men att just samma 108 fots afvägningsfel förefinnes hos
Kongl. jernvägsbyggnadsstyrelsen, hvilket allt synes åt jernvägsbygg¬
nadsstyrelsens ritningar öfver vattendelaren. Torpshammar den 25
Mars 1876. C. Aspegren, Löjtnant, f. d. biträde vid Gotlands samt
Hudiksvalls— Herjeadalens jernvägsundersökningar. G. A. Hellberg,
Nivellör, f. d. biträde vid Krokom—nässjö—Lomsj*n jernvägsunder-
sökning.» _ .....
Naturligtvis säger man nu att i detta enda fall har jernvägs¬
byggnadsstyrelsen begått ett fel och deremot har Herr Larsson rätt,
men3 i alla’öfriga fall har styrelsen rätt och Herr Larsson oi ätt, fastän
man vet att lian åtminstone i ett fall har rätt. Det är ju en ledamot
här i Kammaren, som har sagt, att man skall tro pa byggnadssty¬
relsen, smil på Vår Herre, men nu har det emellertid visat sig att
styrelsen i det enda fall, der man anstalt kontrollering, har gjort ett
misstag, men att deremot Herr Larsson haft rätt i sin uppgift. Det
fordras” sannerligen att vara stark i sin tro på styrelsens ofelbarhet,
om man skall tro att allt hvad styrelsen för öfrigt gjort, det är lägligt,
men att Larsson har rätt endast i detta fall, men för öfrigt orätt, eller
med lindra ord, man skall lita pa styrelsen i allt annat, men misstro
Larsson, soui betans ha rätt. Mina Herrar, är ej detta att begära
orimligheter? Detta torde dock vara temligen bevisande i afseende på
trovärdigheten af byggnadsstyrelsens afvägningar och jag för min del
far saga att jag icke kan hafva den tillit till byggnadsstyrelsen i detta
hänseende, som jag ville och borde hafva, när det visar sig att den
meddelat uppenbart origtiga uppgifter.
Nu hade man på riksgäldsafdelningen i Stats-Utskottet eu protu-
karta med höjduppgifter, hvilken karta framlades vid frågans första
behandling. Denna karta lag temligen länge hos afdelningen, men se¬
dan det kommit telegram från Norrland med underrättelse att kartan
efter verkställa kontrollafvägningar befunnits oriktig, sä försvann kar¬
tan från afdelningen på ett obekant sätt och man sökte få reda på
densamma, men det var alldeles omöjligt cell ingen visste huru den
Lördagen den 29 April, e. m. 21
kunnat kommu bort. Någon tid derefter tingo vi pa. afdelningen en ny
karta, som sedan delades ut både i Utskottet och bär i Kammaren och
man sade att denna nya karta var alldeles lika med den förra; men
det fans lyckligtvis qvar en kopia åt den första kartan och man har
sagt mig att den sista kartan icke skall vara så alldeles lika med den
teist utdelade kartan. Huru det är med den saken kan jag icke be¬
stämdt saga. men nog bär jag anledning att betvifla att de begge kar¬
torna äro hvarandra fullkomligt lika. Kär man begagnar sådana me¬
del föi att fa fram eu sak, da tycker jag man kan vara berättigad
att tro att saken är sjuk. Åtminstone tror jag att den, som är tvek¬
sam och som derföre säger att man bör bifalla Kong!. Maj:ts pro¬
position, derföre att man bör lita på de uppgifter, som byggnadssty¬
relsen meddelat, kommer att blifva ännu mera villrådig, ty för min
de! kan jag åtminstone icke lita pa de uppgifter denna styrelse med¬
delar, sedan. man nu sett Indika misstag den kan gorå. Innan jag
sjutal, ber jag att få påpeka eu omständighet, som enligt min tanke
bör vara mycket öfvertygande för den som är tveksam och i bryderi,
hvilken mening lian skall omfatta, .lag föreställer mig nemligen att,
om det nu vore fråga om att bedöma sträckningen af eu jernväg, t, ex.
inom Smaland eller Skalle, och om det da vore två särskilda linjer,
hvilka framhöllos, såsom de bäst belägna för landet; om jag då an-
tagei att åt 20 riksdagsmän från den delen af landet, som närmast
kände till förhållandena, 15 eller 16 vore för den ena sträckningen
och 4 eller o för den andra, sa tänker jag mig att jag skulle för min
del lita mera på de 15 eller 16, än på de 4 eller 5 riksdagsmännen
trän orten; ty jag kan icke föreställa mig att de senare skulle an¬
tagas hafva mera sannings- och fosterlandskärlek, än de andra och
dä anser jag att man hör mera lita på den mening, som omfattas af
det större antalet och tro att densamma är för provinsen den mest
nyttiga och icke förutsätta raka motsatsen.
När jag då ser på huru förhållandena gestalta sig i afseende på
de norrländska förhållandena, så finner jag att ifrån Norrland finnas
V riksdagsman i Andra Kammaren och 5 i Första Kammaren. Jag
får då ^ upplysa, att jag i detta fall icke räknar Gefleborgs län utan
blott W' ester-Norrlands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län.
Ser jag da pa Inflika åsigter dessa riksdagsmän från Norrland uttalat,
sa. finner jag att det finnes i Andra Kammaren 14 riksdagsmän, som
vilja hafva Håssjölinien och 4 riksdagsmän i Första Kammaren, som
hysa samma mening; under det att den sträckning, som innefattas i
Kongl. Maj:ts förslag eller Refsundslinien omfattas af allenast 3 riks¬
dagsmän från Norrland i Andra Kammaren och 1 i Första Kammaren.
Åt samtlige Norrlandsrepresentanterne i båda Kamrarne äro således
18 riksdagsmän för Håssjölinien och 4 riksdagsmän för Refsundslinien,
eller den som innefattas i Kongl. Maj:ts förslag. .lag ber dock att få
lägga märke till, att då jag räknar Norrlandsrepresentanterna i Första
Kammaren till fem, så medtager jag blott dem, som representera ofvan-
nämnde provinser och som äro der bosatte samt sålunda kunna anses
hafva någon lokalkännedom, men icke de riksdagsmän för Norrland,
hvilka äro från andra trakter och icke egentligen kunna räknas dit.
N:o 49.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
N:o 4CJ.
Lördagen den 29 April, e. in.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
Nu liar man sagt att den, som vill hafva Hässjölinien, icke be dömer
saken opartiskt, hvilket deremot den som önskar Refsundsliniens fram¬
gång skulle göra, — så har nemligen en talare sagt, — men jag tycker lika
gerna man kan säga att den som vill hafva Hässjölinien är lika opartisk.
Det är åtminstone ganska svårt att afgöra hvem som är mest opartisk.
Om man emellertid ser på Indika af Norrlandsrepresentanterne, som
yttrat sig för Kongl. Maj:ts förslag, så finner man att den ene är re¬
presentant för Sundsvall och det är ju helt naturligt att han vill kasta
öfver bord hela Norrlands intressen för (ifrigt och endast försöka att
få tvärbanan färdig, hvilken synes nästan bara vara till för att bereda
Sundsvall en fördel, en annan är bosatt alldeles invid Refsundslinieu
och man kan ju lätt förstå att han icke kan vara annat än angelägen
att den Union så fort som möjligt blir färdig; jag har härmed icke
velat säga att dessa handla ur synpunkten af eget intresse, men då
de sjelfve talat om sin opartiskhet, och att de som tala för Utskottets
förslag icke äro opartiska, har jag ansett mig böra påpeka denna om¬
ständighet, Jag tror således att om man betraktar antalet represen¬
tanter för Norrland, som önskat den ena eller andra sträckningen, så
borde man lätt finna hvilken linie, som för Norrland är den förmån¬
ligaste; och är den förmånligast för Norrland—ja, da är den ock den
förmånligaste för landet i sin helhet, hvarföre jag ock slutit mig till
denna åsigt, trots de skäl, som å andra sidan blitvit framhållna.
Jag vill således yrka bifall till Stats-Utskottets förslag, men vill
dock deri göra en enda liten ändring. Utskottet bär nemligen i år
frångått den åsigt det uttalade vid sista Riksdagen. Utskottet har
nemligen nu föreslagit att banan skall gå direkt från Dusnäs viken öf¬
ver Östersund till Näskott, men förra aret ansag Utskottet att den
borde gä från (i Dusnäs viken till Näskott samt att en bibana skulle
anläggas till Östersund. Jag kan icke i är mera än i fjol anse att
Östersund är eu sä vigtig punkt, att den skulle föranleda den stora
trafiken mellan Vesterhafvet och Bottenhafvet att ga eu mils krok
till Östersund för att helsa pa den lilla staden, som icke har mera än
omkring 2,000 innevånare, fastän den är den enda staden i helaJemt-
land. Jag kan icke finna att det kunde behöfvas någon jernväg alls
till en så liten stad, men eftersom jemtlänningarne tyckas vara så an¬
gelägna att få en jernväg till staden Östersund, sa kunna, de väl vara
nöjda med en bibana dit. _ Jag skulle icke hafva sa mycket emot om
banan droges direkt till Östersund, eftersom jemtlänningarne hålla så
mycket på denna i deras ögon vigtiga punkt, om der icke vore oför¬
delaktiga terrängförhållanden, tv af undersökningarne finner man att
a.f de 3 mil 35,500 fot, som utgöra afståndet mellan Dusnäs viken och
Östersund, hafva på icke mindre än 1 mil 6,600 fot en lutning åt 1 : 60.
Man har visserligen sagt att det skulle låta sig gorå att genom
noggrannare undersökningar leda banan i en sådan rigtning, att dessa
svåra terrängförhållanden skulle undvikas, men om äfven detta skulle
vara möjligt, sä föreligger dock icke någon utredning derom nu. Jag
vill derföre föreslå den ändring i Utskottets förslag, att i stället för
orden: »äfvensom att en jernbana skall dragas från nässjö till Dus-
näsviken och derifrån öfver Östersund till Näskott» insättas orden:
»äfvensom att en jernbana skall dragas från Hässja till Dusnäsviken
23
N:o 49.
Lördagen den 29 April, e. m.
odi derifrån till Näskott med direkt eller indirekt beröring af Öster- Angående sta-
sund», d. v. s. att man skulle öfverlemna till Kongl. Maj:t att be- tern jernväg*-
stämma, om den skall gå direkt till Östersund, eller om dit skall an- byggnader i
läggas en bibana, hvilket naturligtvis icke kan blifva behöfligt om de N^rla’f
nu befintliga svåra terrängförhållandena kunna undvikas. ' (i orts.)
Man bär här talat om att hela Jemtlands intresse vore att få ba¬
nan att ga i Refsundslinien, men jag tror att man kan påstå »att
dermed ar det icke sa helt, enär Jernband har tre representanter här
i Kammaren och om jag icke är illa underrättad sa vill blott en af
dessa hafva Refsundslinien, da deremot de två andra önska att få
Hassjölinien. Om jag nu antager att Jemtlands representanters utta¬
landen äro ett verkligt uttryck af önskningarne inom provinsen, sa kan
det. val icke vara så lägligt att säga att hela Jemtlands intresse är
för att fa Refsundslinien. Jag tror åtminstone att detta icke är för¬
hållandet.
Pa de skal jag sålunda anfört, får jag yrka bifall till Ståts-
Utskottets förslag med den ändring jag förut omförmäla
Herr Key: En högt tirad talare bär midt emot på uplands-
bänken yttrade nyss Hägra ord till mig i min förmenade egenskap af
officiel försvarare för Utskottet. Den ärade talaren brukar ofta be¬
gära ordet efter eu läng och envis debatt, då något af de stora skå¬
despelen uti Andra Kammaren uppföres vid en vigtig frågas afgörande,
och han matte da anse ett humoristiskt yttrande nödvändigt, på det
att icke detta dramas »lustiga person» skall saknas uti pjesen. Han
undrade öfver hvarför icke Stats-Utskottet i allo kunnat instämma uti
eller tillstyrka Regeringens förslag vid denna riksdag, då förhållan¬
dena ju föregifvits sa förändrade, men han anförde såsom förklarings¬
grund det gamla, ordspråket som säger: »den man älskar, den agar
man». Jag vet icke, om man kan vända om ordspråket härvid lag och
saga, att den Herr Casparson »agar, den älskar lian», men hvad jag
bestämdt vet är, att, da det tyckes kosta på honom så mycket, att
icke .Stats-Utskottet kunnat i allo instämma i Regeringens förslag,
man deraf bör kunna sluta till huru glad han skulle hafva blifvit, om
sa varit förhållandet.
En annan talare pa stockholmsbänken, Herr Bergström, vände
sig också emot mig i afseende a tvärbanan och dess förändring från
smalspårig till bredspårig. Denna tvärbanans bredspårighet erinrar
mig om en afliden embetsman, om hvilken man sade att han bland
musici ansågs såsom en skicklig jurist, under det att han bland juri¬
ster ansågs för en stor musikus. På samma sätt förhåller det sig
också med fragan om tvärbanans anläggande såsom bredspårig, ty i
Korue har man ansett sig hafva gatt Sverige till mötes, då man gjort
den norska oanan bredspårig och i Sverige anser man sig hafva gått
Norge till mötes med samma sak.
Den ärade stockholmsrepresentanten anhöll såsom en ynnest, att
den som intresserar sig för frågan, måtte sia upp örte delen af Andra
Kammarens redan förut af mig omnämnda diskussionsprotokoll för år
1874, och jag anhåller om detsamma.
TSTro 49.
24
Lördagen den 29 April, e. m.
Angående sta- En ärad talare från Norrland, Herr Lithner, påstod att jag skulle
tern jernvägs- hafva sagt, att man icke behöfver några siffror i denna fråga. Detta
byggnader i ]iar jag aldrig sagt, utan jag yttrade endast att jag för min enskilda
'iFortTf’ del icke ville anföra några kostnad ssiffror och distanskalkyler och detta
°r " af det enkla skälet att jag anser oss nu hafva hunnit så långt, att vi
i denna fråga längesedan slutat upp med att tro på några siffror och
kalkyler. Jag torde i sammanhang härmed nu strax få anföra några
bevis för min sats. Herr Lithner har sjelf erbjudit ett exempel; han
uppgaf att han bodde vid Torpshammar och att han således egde lo¬
kalkännedom.
Jag vill visst icke bestrida att Herr Lithner i detta fall likaså—
väl som i många andra kan anses såsom en auktoritet, men sin tro¬
värdighet hår, den har han gjort oss tveksamme om.
Han yttrade, då han hade ordet, att å den östra linien, som Stats¬
utskottet förordat, »linnes hvarken menniskor eller vägar». Statens
jernvägsbyggnadsstyrelse torde också vara en auktoritet, och denna
byggnadsstyrelse har likväl i bilagan till den k. propositionen pag. 23
vid 1875 års riksdag sagt, att inom vestra alternativets område finnas
21,361 menniskor och inom det östra alternativets område 20,050, hva¬
dan således på det sednare alternativet kommer endast 311 personer
mindre än på det förra. Så har byggnadsstyrelsen uppgifvit; men Hr
Lithner har sagt att ingå menniskor finnas inom den östra liniens om¬
råde: Hvem skall man nu tro?
En annan talare från Norrland, Herr Axell, yttrade, att man icke
skulle gifva sig till tåls förr än stambanebvggnaden blifvit uppdragen
ända till Haparanda. Då jag på förmiddagen hade ordet, visade jag
hvad det vill säga att bygga en stambana ända till Haparanda, hvil¬
ken distans detta är; nu ber jag att få göra den ärade talaren, lika¬
som den föregående Norrlandstalaren, som jag nyss omnämnde, den
frågan: vilja de hafva en eller två jernvägar i Norrland. Kunna de
icke eller vilja de icke härpå svara, då vet man straxt hvad afsigten
är med deras förordande af det vestliga alternativet.
Inom denna Kammare finnas många, som önska den vestliga rigt—
ningen uteslutande af det skäl, att de tro att dermed allt stambane-
byggande i Norrland skall vara slut, och att detta skall ske åtmin¬
stone när man kommit upp till tvärbanan, samt att Norrland dermed
skall låta sig nöja. Jag delar icke denna tanke, och jag gör det så
mycket mindre, då jag ser hvilken ofantlig betydelse en Kong!, proposition
egen i fråga om någon jernvägssträckning, till och med när den blir
för Riksdagen framlagd i motsatt rigtning med eu föregående. Skulle
Riksdagen framdeles få motse en kongl. proposition om stambanans fort¬
sättande vidare uppåt Norrland, tillstår jag att, utom den vigt en Kongl.
proposition i och för sig sjelf eger, billigheten här särskild^ talar högt
för att Norrlands befolkning, som i många år väntat på en jernväg
och bidragit till jernvägsbyggnader i södra Sverige, äfven må få en
fortsättning af denna stambana vidare uppåt, men då ställer sig, så¬
som jag pa förmiddagen närmare utvecklade, frågan sa: blir det på,
detta sätt en eller två banor? Godkännes vestra alternativet tå vi två
stambanor, godkännes åter hvad Stats-Utskottet föreslagit, stannar det
med en. I betraktande af de långa distanserna i Norrland och behof-
Lörclageu den 29 April, e. in.
25
N:o 49.
vet af låneunderstöd ° till tvärbanor derstädes, synes det mig att vi Angående sta-
skulle komma att gå en mer än vidtutseende framtid till mötes, om tens jemvägs-
vi bifalla den vestra sträckningen med alla dess konseqvenser. byggnader i
Jag anhåller om bifall till Stats-Utskottets förslag, men skall icke "TpJrtTf
hafva något emot det åt Ilerr låss Olof Larsson föreslagna tillägg.
Herr Hans Andersson i Bringåsen: Om jag icke hörde orätt, ytt¬
rade ett par talare på förmiddagen, att Jemtlands läns bidrag till jernvägs-
anläggningen hide hinder i vägen för Riksdagen att fritt och efter behag
besluta om rigtningen af tvärbanan. Detta är ett fullkomligt misstag.
Af Jemtlands läns landstingsförhandlingar för åren 1870 och 1872
synes nemligen tydligt, att de ifrågavarande 900,000 kronorna icke
lägga hinder i vägen för Riksdagen att besluta om bansträckningen;
tv i 1870 års förhandlingar äro socknarne indelade i grupper sålunda,
att, om banan dragés öfver Refsund, följande socknar skola, i fråga
om utbetalningen af bidraget räknas till första klassen — jag förbi¬
gå <lc socknar, som ligga vester om Krokom, emedan de äro belägna
utom området för den tvistiga delen af linien — nemligen »Brunfio,
Lockne, Marieby, Kyrkas, Refsund, ,Sundsjö och Bräcke»; men att. för
den händelse att den åt Ragunda afvikande sträckningen blifver anta¬
gen, klassindelningen skulle sålunda förändras, att »Ragunda, Hellesjö,
Håssjö, Stugun, TAth och Kyrkås» skall räknas till första klassen.
\ 1872 års landstingsförhandlingar heter det: »att derest bidragens
utdebitering ifrågakomma innan jernvägens sträckning österi från blefve
slutligen afgjord, det i nämnda punkt under Kitt. A upptagna gruppe-
ringsalternativ och skala skulle läggas till grund för utdebiteringen, men
att, i händelse den under Kitt. B antydda sträckningen blefve slutligen
antagen, m vidräkning i enlighet med den under sistnämnda littera för
sådant fall uppgjorda klassindelning och graderade skala skulle ega
rum mellan kommunerna, som i de skilda grupperingsalternativen vore
inom de olika klasserna uppförda och denna senare klassindelning och
skala sedermera vid utdebiteringen följas». Häraf framgår tydligt, att
det på Jemtlands läns landsting ej blifvit uttaladt någon bestämd me¬
ning om rigtningen, utan att bestämmandet häraf öfverlemnats åt Riks¬
dagen samt att bidraget utgår vare sig banan dragés öfver Håssjö
eller öfver Refsund.
I)a frågan om anläggandet af en jernväg från Storvik till norska
gränsen första gången hos Riksdagen förevar till behandling, sä på¬
stods det på den tiden, att banorna i Norrland skulle få en stor tra¬
fikinkomst för forslingen af skogseffekter; Riksdagen antog att så skulle
ske och beslöt byggandet af en jernväg under förhoppning, att denna
jernväg skulle lemna stora trafikinkomster. Det förefaller mig då högst
besynnerligt att det nu heter, att skogsalster icke kunna på jernväg
föras; och hvad kan vara orsaken till denna omkastning i åsigter?
Orsaken är ingen annan än den, att då det icke kan bestridas att icke
Indalselfven, denna Jemtlands starkaste pulsåder, skulle i alla tider
lemna banan den största inkomsten af trävarurörelsen, om banan kom-
ine att dragas i närheten af elfven, så måste Refsundsliniens anhän¬
gare påstå, att det icke låter sig göra att frakta trä på jernvägen och
att den icke skulle kunna konkurrera med flottleden; tv om det skulle
N:o 4:1).
Tisdagen den 29 April. e. in .
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
26
erkännas såsom säkert, att trävarorna komma att föras pa jernväg
antingen till Sundsvall eller Trondhjem, vore det alldeles afgjordt, att
Håssjölinien skulle hafva att påräkna vida större trafik än Refsunds-
linien. Det är nemligen ett faktum, att från Holmsjö flottas dubbelt
så mycket trävaror som från Refsundssjön — följaktligen skulle ba¬
nan, om den dragés öfver Håssjö, erhålla dubbelt sa stor trätrafik en¬
dast frän Gimåns flodområde, som om den dragés öfver Refsund. Läg¬
ger man nu härtill den trävarurörelse, som kommer från Indalselfven,
torde det vara alldeles klart hvilken bansträckning bär att påräkna
den största trafiken. Att Sundsvalls trävaruhandlande önska banans
dragande öfver Refsund och vilja undvika beröringen med Indalselfven,
är lätt förklarligt. Förhållandet är nemligen det, att i norra Jemt-
land är det hufvudsakligen i orten boende jordbrukarne, som inköpt
der försålda skogar, Indika, da de icke halva egna sågar, maste sälja
sitt trävirke till Sundsvalls sågverksegare. Om nu banan skulle be¬
röra Indalselfven, är det påtagligt, att dessa skogsegare sjelfve skulle
bygga sågar i Lith och vid Gesundsjön, och Sundsvall således komma
att sakna timmertillförsel från dessa trakter. Jag tror således, att, om
detta är ett skäl för Sundsvall, är det deremot icke något skäl som
talar till fördel för Refsundslinien, men deremot ett förhållande som
talar för jernvägens beröring med Indalselfven.
Hvad nu skogsarealen efter Håssjölinien beträffar, är det äfven
något kuriöst med den saken; den utvidgas och krymper ihop allt ef¬
ter omständigheterna. I en broschyr, som för några veckor sedan här
utdelades, uppgafs skogsarealen för Håssjölinien till 900,000 tunnland;
sedan har en annan kommit, som uppgifver den till 1,400,000 tunnland
och denna senare siffra kommer sanningen något närmare. Likväl tor¬
de det vara några påminnelser att härvid lag göra, som ytterligare skall
öka arealen för Håssjölinien och som jag skall tillåta mig påpeka.
Det har till en början icke upptagits arealen för Holms socken, som
lisger vid Holmsjön och gränsar intill linien; den del af Brunflo —
der denna socken bär någon skog för0 afsalu, som ligger vid Singsjön
och Ismundsjön; likaså den delen af As socken som ligger vid Liths-
eller Indalselfven; vidare Aspås skogsareal vid Långan; den delen af
Rödön som ligger på båda sidor om samma eif; samt Sörli socken i
Norge, der Härkan har sin upprinnelse. Dessutom har arealen för
Föllinge pastorat, upptagits till endast 350,000 tunnland, då den är
öfver 700,000. Der finnes visserligen fjell, men om dessa upptaga,
hälften, lemnar jag derhän. När detta lägges till, torde det tå med-
gifvas att skogsarealen blir betydligt större än herrar brochyrförlattare
behagat uppgifva.
Nu heter det vidare, att trävarorna komma att föras ifrån Ange
på jernväg, men alldeles ingenting från Gesund. o Detta häller dock ej
streck, tv Gesund ligger 160 fot högre än Ange; följaktligen finnas
mellan Gesund och hafvet mycket större vattenfall än mellan Ange
och hafvet, och att, om också flottningskostnaden är lika, hvilket jag
vill minnas att den är, är dock skadan på det nedflottade virket myc¬
ket större efter Indalselfven än efter Ljungan.
Det har äfven påståtts att Håssjölinien icke skulle vara riktigt
grundligt undersökt, men att deremot Refsundslinien skulle befinnas
Lördagen den 29 April, e. in.
X:.. 49.
27
vara noggrant undersökt. Men, mine herrar, förhållandet är alldeles
motsatt; man må klandra ingeniör Larsson för hans undersökningar
af den förra linien huru mycket man vill, så har han dock faktiskt
ädagalagdt, att man kan lägga banan Torpshammar—nässjö med
en lutning af endast 1 : 100 och med 1,200 fots radier, och detta för
eu bredspårig bana, Men huru gestaltar sig förhållandena efter Ref-
sundslinien? Jo, den utstakades 1870 för en smalspårig bana med lut¬
ning af 1 : 60 och kurvor af ända till 600 fots radie; skulle den nu ut¬
stakas för eu bredspårig bana un ed lutning af 1 : 100 och 1,200 fots
radier, såsom Herr Larssons linie är, så skulle man icke blott förlänga
banan högst betydligt, utan äfven öka kostnadsförslaget. Omställa linien,
och kom så och säg hvad den kostar.
I verkligheten är det således Håssjöliuien, men alldeles icke Ref-
sundslinien, som blifvit grundligt undersökt och alldeles icke tvärtom.
iSTu har jernvägsbyggnadsstyrelsen under sistförflutna sommar verkstält-
åtskilliga undersökningar norr om Yälje til! Indalselfven. Beskrifnin-
gen öfver dessa undersökningar har blifvit bland Kammarens ledamö¬
ter utdelad, men någon profilritning öfver resultatet har ännu icke
blifvit synlig och, efter hvad jag tror mig veta, lär denna profilritning
icke vara af beskaffenhet att kunna för Kammaren framläggas; eme¬
dan resultatet af de gjorda undersökningarna icke på något sätt kan
mäta sig med Håssjöliuien i afseende pa terrängförhållanden.
Presidenten Bergström tiar nyss nämnt att enligt Kapten Norden-
feits beräkning öfver anläggningskostnaden efter ingeniör Larssons li¬
nie, skulle kostnaden uppgå till omkring 3,000,000 mer än byggnads¬
styrelsens kostnadsförslag upptager. Men lian borde också då hafva
omtalat huru Kapten Nordenfelt gått till väga för att komma till detta,
resultat. Ingeniör Larsson undersökte icke blott de mest svårtillgäng¬
liga sträckorna mellan Torpshammar och Yälje, utan äfven flera längre
och kortare bitar med mycket god terräng. Kapten Nordenfelt bär
dock behagat uppgöra kostnadsförslag på svåraste delen af ingeniör
Larssons linie vid Torpshammar, och derefter upptagit kostnaden pr¬
im! på alla Hr Larssons linier. Genom sådana beräkningar kan man
komma till hvilket resultat som helst; men kan detta vara rätt? År
det en upplysande eller vilseledande uppgift? Såvidt jag känner inge¬
niör Larsson, så är han lika samvetsgrann och lika skicklig som nå¬
gon annan jernvägsingeniör och har äfven med mycket nit och omsorg
verkstält liniens utstakning. Det är derföre mycket otacksamt hand¬
lag att utsprida sanningslösa rykten om honom och låta honom ga
och gälla för en person, till hvilken man icke kan hafva förtroende.
I det uttalade skarpa men oförtjenta klandret bär jag ingen del; jag
tvär mina händer.
Jag ber vidare att fa säga några ord med anledning af eu bro¬
schyr, som för några dagar sedan utdelades bär i Kammaren; bro¬
schyren har en mycket vacker titel, den heter nemligen: »Ett parti
tok» eller en högst märkelig s. k. Underdånig Promemoria i betrak¬
tande tagen af Erik Sandell».
Da jag reste ned till Riksdagen emottag jag en promemoria af
Ragunda sockens jernvägskomité och jag bär denna promemoria här i
min hand. I denna promemoria förekommer icke på ett enda ställe
Angående sta¬
tens jemn ags-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
N:o 49.
28
Lördagen den 29 April, e. m.
Angående sta- ordet underdånig, hvilket hvem som helst här har tillfälle att se. Så-
tens jernvägs- ledes har broschyrförfattaren redan på titelbladet gjort sig skyldig till
byggnader i ingenting mindre än förfalskning af denna handling; och då sjelfva
"'•^ortsf oms^aget är sådant och början är smuts och osanning, sä kan man pa
förhand förstå, att hvad som finnes der innanför är af samma skrot
och korn. Då skäl saknas, tillgripes dynggrepe)!.
Under Riksdagens lopp har jag från kommunerna Hellesjö, Hås-
sjö, Stugun och Ragunda genom protokollsutdrag fått del af kommu-
nalstämmobeslut, enligt hvilka sagde kommuner förbundit sig att till¬
släppa erforderlig mark för banan, derest denna lades genom deras
områden. Jag omtalar detta, emedan jag tror att det icke är allmänt
kändt förut. Denna nya uppoffring visar hur starkt intresset är för
jernvägens dragande genom dessa orter, ett intresse så mycket större,
som dessa kommuner jemväl bekostat omstakning af statens linie.
Vidkommande vidare längdskilnaden emellan Torpshammar och
Krokom efter de båda linierim, så är den icke så stor som man på¬
stått, helst ingeniör Larssons undersökningar gifva vid handen att våg¬
längden kan högst betydligt förkortas efter Håssjölinien, under det att
Refsundslinien komme att något förlängas, derest den stakades för en
bredspårig bana.
Jag tror således att skilnaden i våglängden mellan Torpshammar-
Håssjö-linien, ä ena sidan, samt den af Kongl. Maj:t föreslagna sträck¬
ningen a den andra, skall blifva bra obetydlig.
Jag skulle visserligen hafva mycket att tillägga, men då jag be¬
farar att trötta Kammarens ledamöter och tillika antager att hvar och
en redan stadgat sin öfvertygelse i denna fråga, så får jag sluta med
att yrka bifall till Herr Diss Olof Larssons senaste förslag.
Herr Jöns Pehrsson: Det vore kanske rättast att afstå från
ordet och helt enkelt instämma med de talare, som i denna fråga ut¬
talat den åsigt, jag för min del hyser. Och af desse talare var det
i synnerhet tvä, som sökte att ställa frågan på dess rätta ståndpunkt,
nemligen representanten från Örebro och Iierr Carl Ifvarsson. Det
förefaller mig nemligen som man här sammanblandat två saker, hvilka
böra afgöras hvar för sig. Tvärbanan är en sak för sig, den uppåt¬
gående banan är också eu sak för sig. Så vill äfven jag betrakta
denna jernvägsfråga, och jag har derföre ock kommit till det resultat,
att, huru stora skäl än må vara anförda för Utskottets förslag, kan
jag dock icke biträda detsamma. Saken gestaltar sig nemligen för
mig sa, att man först bör söka att på den genaste vägen föra tvär¬
banan till gränsen, och sedan bygga den uppåtgående banan så att
den antingen skär tvärbanan eller ock, om sä anses mera lämpligt,
från anknytningspunkten följer tvärbanan ett stycke och sedan pa
någon lämplig punkt afviker uppåt.
Jag vill ej fästa mig vid de kalkyler, som blifvit uppgjorda af
dem, som arbeta för den ena eller andra sträckningen af tvärbanan, ty
dessa kunna ju uppgöras huru som helst. Och vi som varit med om
de strider, som utkämpats angående södra stambanans sträckning,
känna hvad värde sådana uppgifter hafva, och att hvar och en söker
att utblommera sina sa mycket som möjligt, .lag fäster derföre ringa
Lördagen den 20 April, e. in.
29
vigt vid dessa uppgifter, helst jag är öfvertygad om att, hvilken
sträckning man än väljer, skall den ej blifva sämre än att orten der-
omknng tillföra- banan trafik. Man har äfven velat påstå, med hvad
m 7 7a>T 1Tna derhän’ att> 0111 vi icke draga banan i den af Stats¬
utskottet föreslagna retning, vi skulle blifva nödgade att bygga två
stambanor i Norrland. •
Vi minnas litet hvar den strid som förevar angående bansträck-
mngen Upsala—Storvik, då man icke kunde a någondera sidan bevisa,
hvilken linie skulle vara den bästa. Hvad var då att göra? .Jo, man
tog eu medelväg, hvarigenom man förhindrade, att staten skulle nödgas
bygga mera än en bana, och det har sedan visat sig att den enskilda
företagsamheten kunnat vid sidan af nämnda bana bygga eu annan,
samma förhållande blir här om regeringens förslag antages, och i a <r
slutar till detta deraf att i södra Sverige det efter Nässjö-banans an-
aggning icke, pa sätt man förutspådde, blifvit fråga om att bygga
Mera stambanor, och då sådant icke varit behöflig! der, så torde man
kunna förutse att detta icke skall inträffa i det glest bebodda Norr¬
land, .lag tror derföre att denna farhåga är ogrundad. Man kan
rissel igen tänka sig att sådana anspråk kunna framställas, men
jag tior dock att Riksdagen skall hälla dessa anspråk inom tillbörliga
gränser. e
Jag kan emellertid fatta mig kort, emedan jag icke tilltror mig
kunna inverka pa någons öfvertygelse. Jag vill dock påpeka eu i min
tanke ganska vigtig omständighet, nemligen att vi redan hafva 58 mils
jernväg norr ut från Storvik under byggnad. Öar det då ej an att vi
oygga denna bana färdig och se till huru dermed aflöper, innan vi
so so in den varde representanten föreslagit, besluta oss för att ga i eu
7’ . Or att komma längre upp, något som redan i och för sio- sjelfk¬
är Grötigt, Mig synes mycket enkelt och lämpligt, att man först
bestämmer tvarbanans retning samt sedan den uppåtgående banans
likasom äfven den punkt, der denna bana skall beröra tvärbanan. Jag
kommer följaktligen att lika allvarsamt som andra yrka, det Kong!
Mapts proposition mätte bifallas.
..... 71;11’ Lithner: Det ar ett af Herr Treffenberg fäldt yttrande, som
förmatt mig att anyo begära ordet. Han sade nemligen, att min upp¬
gift om V esternorrlands läns landstings skrifvelse’ år 1874 vore en
sanning med modifikation. Detta är eu beskyllning, som icke Torna
någon underkastar sig, utan att behöfva det.' Mot Herr Treffenbergs
uppfattning åt denna sak stål- alldeles tydligt i de offentliga hand¬
lingarna och Rolig], Majrts proposition till sistlidet ars Riksdag lands-
lngets^ sknfvelse in extenso, hvari landstinget begär eu bana från
> todesjon i möjligaste raka riktning till Sollefteå, utan att deri talas
e Gifvare sig om nässjö eller någon sammanknytning med tvär-
banan åt Norge. Denna skrifvelse är eu „ officiel handling, som hvar
cell eu åt herrarne kan fä att bese. År detta då er, ‘sanning med
lodihkation Det star derjemte ri sknfvelsen, att Konungens Befall¬
ningshafvande understöd! den. År det eu sanning med modifikation?
Hen Tieffenberg behagade tolka skrifvelsen på ett annat sätt. Jag
N:o 4$.
Angående sta¬
tens jernvägs-
lbyggnader i
Norrland.
(Forts.)
»so 49.
so
Angående sta¬
tens jernväg s-
bygg fläder i
Norrland.
(Forts.)
Lördagen den 29 April, e. m.
frågar Kammaren då: Hvar finnes modifikationen'.'' ar den pa mm eller
Herr Treffenbergs sida? , .,
Det vore mvcket att tillägga om de saker, som har i dag bill v it
anförda, men Kammaren är redan trött och jag vill derför icke vidare
taga herrarnes uppmärksamhet i anspråk.
Herr Peter Olsson: Man kan mycket lätt föreställa sig, att, da
en fråga, sådan som denna, är under öfverläggning och skall åt g o ras,
de olika intressena söka att göra sig gällande hvart pa sitt oanade oci
dervid kasta sill in i de strider, som till följd deraf uppstå; men hvad
man knappast kan fatta är, att man, hvad eu icke obetydlig dela
de som bär hafva uppträda gjort sig skyldige till, klancliai feta«.s
Utskottet derför att det framkommit med det förslag, dess betänkande
innehåller; och när man far höra klander i detta afseende åt personel-,
som icke allenast stätt och förmodligen ännu sta den torra tegel ingen
minska, nära, utan äfven af dem, som tillhört denna regering kan man
med skäl fråga, huru något sadant ar modigt I det åt
skottet framlagda betänkandet föreslås nemligen icke en ny, »t lag¬
utskottet uppfunnen sträckning för de norrländska jernvagarne, u aii •-
och iag her att fa fästa herrarnes uppmärksamhet harpa - denna
sträckning är densamma, som regeringen sjelf föreslagit i dess ant
alternativ till Pirra Riksdagen, .lag vill tvaga denna Kamnaie. H_t
hade bl Hvit följden om Riksdagen i fjor antagit detta Kon Bl. .
andra alternativ? Följden hade icke vant någon annan an den, att det
förslag, Stats-Utskottet nu framlagt, redan vant antaget, och, Linie
herralg när Kongl. Maj:t framlägger tv a alternativ, måste man v
deraf draga den slutsats, att, om det ena icke antages, ko Ma -t
åtminstone icke har något emot, att det andra bitalles, tv de. kul e
ju vara. i högsta grad besynnerligt att framkomma med t.u aKcina n
men pa iima vilkor vilja att det ena skulle blifva antaget. Detta
resoniiement synes mig sä enkelt och klart, att jag tycker de hvar
och en, som vill egna den aldra minsta grad åt
saker pa detta område, skall kunna fatta det. ho i< j‘|d
att det sedan i fjor inträffat andra förhållanden. Mina bena1 K
Stats-Utskottet hafva dessa förändrade förhallanden icke fmetunmts.
.lag ber att fa fästa herrarnes uppmärksamhet pa hvad ’
jag åtminstone vill hafva koustateradt, att, enligt den uppfadm , son
på ardelningen gjort sig gällande bland de Stats-UtskoUets J
som biträdt Utskottets förslag, Stats-Utskottet tor detta &åt fotlag
haft göda skäl. — När denna Kammare förliden riksdag beslöt, a
det skulle egnas eu omsorgsfull och noggrann undersökning fo utio-
nande af den lämpligaste sträckningen för den norrländska jernväg ,
både naturligtvis Kammaren allvar med sitt beslut. Da tiagas. M,.
någon sådan undersökning för sig gatt? Derpå mas e na in '
ras nej. Saken står således för Stats-Utskottet alldeles pa samma
punkt, som vid förra riksdagen, och jag formar loke> medbasta vilja
fatta, huru Stats-Utskottet skulle kunnat komma till annat resultat
nu än i fjor. Den enda omständighet, som derefter intratta*,, « *
af en representant på dalabänken framhallna eller _ a „ ^
visat sig, att den afvägning styrelsen för statens jernvagstiahk latit
Lördagen den 29 April e. ra.
N:o 4SK
Öl
verkställa icke var tillförlitlig, och detta just med afseende a Ostra
a ■ duenna upptäckt, till förman för det östra alternativet, tens j&mvägs-
som blifvit konstaterad och erkänd äfven af statens inweniörer kunde ln^firmder *
dock icke rimligen föranleda dertill, att Stats-Utskottet skulle hafva
mindre sympatier för det östra alternativet i är än i fjor. Jag tror “‘s';
således, att allt det klander, man här uttalat mot Stats-Utskottet
mäste återfalla pa det förslag, som ursprungligen utgått från den förra
regeringen, .lag vill icke — jag sade det förliden riksdag — klandra
denna regering, derföre att hon framstäf två olika alternativer och
ännu mindre derföre att regeringen eu gång sjelf föreslagit den så kal¬
lade östliga sträckningen; men då jag icke' gör detta, kan jas också
rimligen begära, att Stats-Utskottet, som endast föreslagit regeringens
eget ena alternativ, må befrias från ett klander, som dock alltid måste
återfalla på det. ursprungliga af regeringen framlagda förslaget,
Jag skall icke närmare ingå i nagra detaljer med anledning af
alla dessa broschyrer och tidningsartiklar, Indika man på olika sätt
sokt . Inbringa Riksdagens ledamöter, utan vill endast saga hvad föl¬
ning inom Utskottet varit aldeles afgörande. Först och främst anhåller
lag fa erinra derom, att da fråga att hygga jernvägar i Norrland först
uppstod, jag för min de) var för byggandet af dessa jernvägar och ja»
uttalade mig vid 1873 ars riksdag tydligt och bestämdt i denna syft¬
ning, oaktadt många inom denna Kammare dä ansågo det vådlig att
bygga jern vägar i Norrland. Jag gjorde det i den förhoppning, att
Norrland, såsom rättvisan bjöd, skulle erhålla en jernväg, men också
att denna jernväg skulle gifva den afkastning, att man erhölle till¬
börlig ränta på anläggningskostnaden. Jag önskade således, att Norr¬
land skulle få en jernväg, men jag ber att fä lägga vigt a ordet en
tv jag vågade icke ^ direkt eller indirekt vara med om ett beslut, som
i sig innefattade två jernvägar i Norrland. Det är visserligen en san¬
ning, att staten bör bygga jernvägar, men det är ock lika visst, att
staten bor tillse, att dessa. jernvägar lemna deri afkastning, som för
statskassan lian anses skälig, på samma gång staten tillgodoser de
industriel* och kommersiela intressena i landet; och ja» tror att när
staten har en jernväg i Norrland, staten i detta afseende”fullgjort hvad
skäligen kan begäras. 1 allt fall torde det för enhvar, som bär aldrig
sa liten insigt^ ekonomiska förhållanden, vara klart, att trafikomkost-
n ad erna och sålunda äfven trafikinkomsterna äro beroende af de klima-
tisKa förhållanden,, som råda i Norrland, och att man härom behöfver
någon erfarenhet, innan man kan uppgöra några kalkyler öfver af kas t-
ningen åt jernvägeu. Jag tror således, att innan vi hafva eu något sä
nar konstaterad erfarenhet först och främst, huruvida man med någon
lätthet kan trafikera jernvägar i Norrland och vidare hvilken afkast¬
ning eu jernväg derstädes Iemnar, man icke bör fatta ett beslut, som
i sig innebär tvä stambanor i Norrland.
Detta var det hufvndsakliga och för mig bestämmande skälet till
att jag biträdde den af Stats-Utskottet uttalade åsigten. Härtill kom-
mei vidare att jag icke kan förstå bättre eller annat, än att det sä
kallade ostra alternativet är för Norrlands intressen mera tillfredsstäl¬
lande an det vestra. Och då jag dertill icke kan förstå annat, än att,
om man fager det östra alternativet, detta är af den beskaffenhet, att
>:o 4».
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
32 Lördagen den 20 April, e. m.
det lemnar lätt tillfälle för enskilda jernväg!» att sluta sig till stam¬
banan, var detta ännu ett skäl för mig att ansluta mig till Utskottets
förslag. c
En annan omständighet som, just med fästadt afseende a sönder-
styckningen af den kongl. propositionen vid förra riksdagen, nu vant
för mig bestämmande, är den önskan, jag verkligen hyser, att ju förr
desto hellre få ett slut på dessa jernvägsstrider. Och, mine herrar,
om vi nu taga det vestra alternativet, är det mycket lätt att föl¬
sto, att dessa strider äro långt ifrån utkämpade, då i allt fall åter¬
står frågan om hvarest deri uppåtgående stambanan skall sluta sig
till den sträckning man nu kallar för tvärbanan. .lan trodde och
kunde icke bättre förstå, än att, om man bestämde sig för det östra
alternativet, man skulle, åtminstone för den närmaste framtiden, hafva
tillfredsställt Norrlands behof i detta afseende och således kunna
hoppas att slippa ifrån dessa ständigt återkommande jernvägsstrider,
som utöfva ett icke fördelaktigt inflytande på öfriga ärenden som skola
behandlas inom Riksdagen, .tåg trodde detta så mycket hellre, som
här förestode till afgörande sä vigtiga frågor, att det vore mer än
önskligt, att Riksdagen komme i tillfälle att deråt egna hela sin upp¬
märksamhet.
Nu har man framhållit många olika, skäl för den sa kallade tvar-
banan, som nu föreligger såsom ett bestämdt förslag på grund åt
Kongl. Maj:ts derom framstälda proposition till innevarande Riksdag.
Örfila g kan icke förneka, att jag, dä jag i förmiddags hörde Hans
Excellens Statsministern yttra sig i frågan, verkligen blef något tvek¬
sam, huru jag skulle uppfatta denna sak, angående hvilken jag dittills
trodde mig hafva kommit till en fullt klar och bestämd öfvertygelse.
Då Hans Excellens yttrade, att Kongl. Maj:t hade med omsorg och
noggrannhet pröfvat det förslag, som nu vore framlagdt, samt att
Hans Excellens derföre kunde med full tillförsigt förorda Kongl. Maj:ts
proposition, sa kunde jag på grund af detta anförande icke komma
till annan slutsats än den, att Kongl. Magt både tagit i öfvervägande
hvad detta förslag kunde innebära för framtiden just med afseende på
de stambanor, som ytterligare kunna komma att byggas i Norrland.
Har Kongl. Maj:t gjord detta? Har Kongl. Magt uppfattat denna
fråga på det sätt, som jag tror vara nödvändigt, åtminstone för när¬
varande, nemligen att man hvarken direkt eller indirekt bör. besluta
sig för mer än eu stambana i Norrland, då får jag säga, att jag icke
skulle hafva något emot, om Norrlands intresse funne sig tillfredsstäldt
med Kongl. Maj-.ts proposition. Jag föreställer mig alltså att Kong..
Maj:t i detta hänseende liar en bestämd åsigt.
Ty, mine herrar, jag tror icke att det går an, att vi fatta ett
beslut'nu, som skulle i sig innefatta mer än en jernväg i Norrland,
enär derigenom så stora utgifter kunna uppstå för statskassan att
man derom icke för närvarande kan bilda sig en klar föreställning..
Jag skall icke länge uppehålla Kammarens tid, och vill icke niga i
någon undersökning angående den ena eller andra liniens företräden,
vare sig i afseende å trafikförmåga, trafikomkostnader eller tekniska
svårigheter. Endast det vill jag nämna, att hela. den östia limen,
enligt hvad Utskottet på grund af nyaste undersökningar upplyser, kan
N:<> 49.
Lördagen den 29 April, e. in. 3„
byggas med lutningar af högst 1 : 100, i stället för att såsom af
ÄninfyT II" lhtVit UPPf;fv;et’. 611 ,änSd af öfver 6 mil af samma
streckning skulle komma att hafva sa starka lutningar som 1:60.
t . .&ailnt’ abt kostnaden för Hassjöhnien med omkring 3,000 000
fn r 0 versåder anläggningskostnaden för Refsundslinien, men den
störa fordelen att fa lutmngsförliällandena af 1 : 100, som medföljer den
tona sträckningen, anser jag vara sa betydligt större än lutningsför-
allandena 1.60, att man gerna kan utsätta sig för eu mreot större
an, aggnmgskostnao, emedan denna snart inbesparas under trafiken af
jei vagen lag bär som sagdt, endast velat nämna detta i afseende
a de bada linie rnaslutmngsf orka Handen, men skall för öfrigt icke inmi
magra detaljer. Mitt hufvudskål för den östra Jinien är," såsom järn
ledan nannm, att vi icke hora hafva iller än en norrländsk stambana,
o h jag förmoda.' att Kammaren redan tagit denna omständighet i
o ve vägande och derom bildat sig ett omdöme. Jag har blott velat
uttala, att jag icke anser det vara statsekonomi klokt att besluta
? f ^byggande af mera an en stambana i Norrland; och ja.a tror
demia stambana tor närvarande bör beslutas till större längd
an stats-Utskottets nu afgirna förslag afser.
• h-huru jag, sedan Hans Excellens Herr Statsministern lågt sina
vigtiga och för oss alla sa betydelsefulla ord i vägskälen, med''temlig
säkerhet kan förutse den slutliga utgången af denna fråga, har jäv
dock, da jag deri hyser eu från honom afvikande uppfattning, velat
till protokollet uttala mina asigter deri.
„pt. Herr Malmberg Jag vill endast tillkännagifva, att jag återta-
®ei mitt Von'a yrkande och instämmer i det förslag, Herr Låss Olof
-Larsson afgitvit.
ranHoHen'+Joha!1 J?uf,son: Med anledning af Herr Peter Olssons vi¬
lande, att vi icke skulle ega någon kännedom om de Norrländska ba¬
nornas sträckningar, vill jag förklara, att jag under denna riksdag
eko kommit till mera insigt derom än den jag hade vid sistlidet ars
nksdag. Vid srst namn da riksdag, da tre olika sträckningar ifrågasattes,
af hvilka den ena kallades statens mage, bestämde jag mig att rösta för
den mellersta sträckningen; men vid denna riksdag, sedan lag genom¬
läst afla tidningsartiklar, brochyrer och kartor i ämnet, vet jag icke
hvad Ja? skall tro, eller hvilken sträckning skall vara den lämpligaste!
Och mule herrar, I kunnen icke undra pa, om man i denna frami är
bSvmnrf1'» ’Sta,tei!S e!nbets: °ch tjenstemäns uppgifter hafva i dessa
V 1 ^ , l J , Vndel' agC a'„0Ch de hafva icke eils kunnat försvara sig.
Vid sadant fm hållande skulle jag för nnn del önska, att frågan finge
och miTrs-f1-iU’ daiV1 k’lnde fa ännu mänga flera kartor, brochyrer
och unde,sökningar hvarefter vi kunde bilda oss ett säkert omdöme
om hvad som lamphgast bör atgöras i saken.
J,ag. T.1!k.ar, ®aledes’ att saval K°ngl- Maj:ts som Utskottets förslag
— och i ofngt hela bundten — måtte af Kammaren afslas.
tillkämi^if' 611 51-1®8?.?,* ®fvT'fd: Ja" har begärt ordet endast för att
Ikannagifva, att jag till alla delar instämmer i det yttrande, Hr Pe-
Andra Kammarens Prof. 1876. N:o 49.
Angående sta¬
tens jernvägs-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
IN ro 49.
34
Lördagen den 29 April, e. m.
Angående sta¬
tens jemn ags-
byggnader i
Norrland.
(Forts.)
ter Olsson från Helsingborg i den föreliggande frågan afgifvit, och yr¬
kar således bifall till Utskottets förslag.
Herr Ola Nilsson: Jag bär begärt ordet, icke för att förlänga
diskussionen, utan endast för att tillkännagitva, att jag kommer att
rösta för bifall till Utskottets förslag.
Öfverläggningen var slutad. Under densamma hade yrkats dels
bifall till Utskottets hemställan i oförändradt skick, dels bifall till
samma hemställan med den förändring, som Herr Låss Olof Larsson i
sitt anförande föreslagit, dels att Kong!. Maj:ts framställning i ämnet
matte bifallas, dels ock slutligen utslag ä sa väl Utskottets som Kong!.
Maj:ts ifrågavarande förslag. Herr Talmannen gaf propositioner enligt
dessa yrkanden samt förklarade sig anse ja vara öfvervägande för den
förstnämnda meningen. Votering biet' emellertid begärd, och uppstod i
anledning deraf truga om kontraproposition. För dennas bestämmande
upptog Herr Talmannen ånyo de öfriga yrkandena, bland hvilka det,
som afsåg bifall till Kong!. Maj:ts proposition, nu förklarades hafva
flertalets röster för sig. Men jemväl rörande kontrapropositionen äska¬
des votering; och blek alltså, sedan till kontraproposition i denna om¬
röstning antagits yrkandet pa bifall till Herr Lisa Olof Larssons än¬
dringsförslag, eu sa lydande voteringsproposition först uppsatt, justerad
och anslagen:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen antager yrkan¬
det om bifall till Kongl. Maj ris proposition, löstal¬
ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bär Kammaren till kontraproposition i nämnda vote¬
ring antagit yrkandet om bifall till Utskottets hemställan med den åt
Herr Diss Olof Larsson föreslagna förändring.
Den omröstning, som företogs enligt denna proposition, visade 129
Ja mot 55 Nej; i följd hvaraf propositionen för hufvudvoteringen er¬
höll följande lydelse:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i La punkten åt
Utlåtandet N:o 62, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren med utslag a Utskottets hemställan,
bifallit Kongl. Majris proposition i ämnet.
Den sednare omröstningen utföll med 71 Ja mot 112 Nej; varan¬
de således Kammarens beslut fattadt i öfverensstämmelse med Nej¬
propositionen.
Herr Ola Andersson i Nordanå yttrade:
Dä jag icke velat deltaga i diskussionen, sa far jag tillkännagifva,
att jag röstat med minoriteten. Jag, som sätter liufvudsaken framför
35
N:o 49.
Lördagen den 29 April, e. m.
bisakerna, om hvilka här mest varit tal, anser icke hufvudsaken vara Angående sta-
att åstadkomma den genaste vägen till Norge, utan att med beaktande tens jemvägs-
af våra begränsade resurser göra en jernväg i Norrland, så nyttig för byggnader i
Norrland som möjligt. ° J Norrland.
lleiiai Christen Asscivssou, Gdillst/röm., Ilies er t och Ivciv Månsson ^
instämde uti hvad Herr Ola Andersson sålunda anfört.
T. anseende dertill att tiden redan långt framskridit, uppskjuta den
vidare föredragningen af Stats-Utskottets föreliggande utlåtande till
nästa sammanträde.
§ 2.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 7, i fråga om vissa förän¬
dringar i gällande författningar om beskattningen af hvitbetssockertill-
verkningen i riket;
Samma Utskotts memorial N:o 8, i anledning af Kamrarnes beslut
i vissa delar af Utskottets betänkande N:o 4 angående vilkoren för
tillverkning och försäljning af bränvin; samt
Lag-Utskottets utlåtanden N:o 36, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition angående antagande af det metriska matt- och vigtsyste¬
met; och
N:o 3i, i anledning af väckta motioner om ändring af gällande
stadganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla allmänna
vägar och broar.
Dessa ärenden skulle sättas främst å den föredragningslista, som
för Kammarens nästa sammanträde komme att upprättas.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 1 4 11 e. m.
In iidem
Gustaf Westdal.