RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1876. Andra Kammaren. N:o 42.
Måndagen den 24 April.
Kl. 10 f. m.
§ I-
Föredrogs, men bordlädes ånyo Stats-Utskottets utlåtande N:o 62,
i anledning af väckta förslag dels om beviljande af anslag till statens
jernvägsbyggnader och dels om anvisande af statsbidrag till enskilda
jernvägsanläggningar.
I sammanhang härmed yttrade
Herr vice Talmannen Wijk: Jag tager mig friheten hemställa till
Kammaren, att detta Stats-Utskottets nu för andra gången bordlagda
utlåtande N:o 62, angående anslag till statens jern vägsbyggnader m. m.
måtte få uppföras främst på föredragningslistan bland de ärenden, som
förekomma till behandling vid Kammarens sammanträde nästkommande
lördag.
Denna Herr vice Talmannens framställning blef på derom af Tal¬
mannen gjord proposition af Kammaren bifallen.
Äfvenledes bordlädes för andra gången:
Stats-Utskottets utlåtande N:o 63; och
Lag-Utskottets utlåtande N:o 33.
§ 2.
Herr Talmannen tillkännagaf, att Herr Gasslcmder, enligt gjord
anmälan, vore af sjukdom hindrad att denna dag deltaga i Kammarens
förhandlingar.
§ 3.
Företogs till afgörande Stats-Utskottets utlåtande N:o 19, an¬
gående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel.
Andra Kammarens Prat. 1876. N:o 42. t
N:o 42
2
Måndagen den 24 April, f. m.
Angatnde
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
Punkten 1.
Utskottet hade i denna punkt utlåtit sig öfver Kongl. Maj:ts för¬
slag till ny lönereglering för flottans stater och corpser, med undan¬
tag af mariningeniör- och civilstaterna, hvilka nyligen blifvit ordnade,
samt skeppsgossecorpsen, i hvars stat ändring icke synts Kongl. Maj:t
erforderlig. Enligt nämnda förslag skulle aflöningen för flottans per¬
sonal fördelas i fast lön, som åtnjötes under alla förhållanden, och
dagaflöning, hvilken utginge endast under verklig tjenstgöring; och hade
Kongl. Ma j:;, enär större delen af flottans officerare och underofficerare
ansetts böra åtnjuta något högre ersättning för den tjenstfärdighet,
dem vore ålagd, än motsvarande grader inom armén, föreslagit, att
den fasta lönen för flottans officerspersonal måtte sålunda bestämmas:
för Flaggman lika med fasta lönen för generaler, eller kronor 8,000: —
„ Kommendörer lika med fasta lönen för öfverstar,
eller ...................................................................
„ Kommendörkaptener af första klassen 500 kronor
högre än för öfverstelöjtnanter, eller ..................
„ Kommendörkaptener af andra klassen 500 kronor
högre än majorer, eller ......................................
„ Kaptener af första klassen 200 kronor högre än
kaptener af första klassen vid armén, eller.........
„ Kaptener af andra klassen 200 kronor högre än
kaptener af andra klassen vid armén, eller.........
„ Löjtnanter af första klassen 300 kronor högre än
löjtnanter af första klassen vid armén, eller ......
„ Löjtnanter af andra klassen 100 kronor högre än
löjtnanter af andra klassen vid armén, eller ......
„ Underlöjtnanter lika med underlöjtnanter vid armén,
eller .................................................................
„ Flaggunderofficerare 240 kronor högre än fan¬
junkare, eller ..................................................
„ Andra gradens underofficerare lika med fanjunkare,
eller ................................................................
„ Underofficerskorpraler lika med sergeanter, eller
6,000
4.500
4.000
3.000
2.000
1.500
1,000
600
960
720
360
Hvad dagaflöningen beträffar, var densamma af Kongl. Maj:t
föreslagen till enahanda belopp med den, som tillkomme motsvarande
grader vid armén, endast med undantag för maskinistunderofficerare, för
hvilka, med afseende å de särskilda kunskaper deras befattning er¬
fordrade, denna aflöning ansetts böra förhöjas utöfver hvad för deras
vederlikar vid armén vore bestämdt.
Utskottet, som, derest en olikhet i aflöningen för arméns och
flottans befäl eller underbefäl vore i vissa fall af omständigheterna
betingad, funnit behofvet härutinnan snarare böra tillgodoses genom
höjande af dagaflöningen än genom olikhet i de fasta lönerna, och
som på begäran lått från vederbörande embetsverk emottaga stater
för Kongl. flottans officers- och underofficerscorpser samt maskinist-
och handtverksstater, upprättade i närmaste öfverensstämmelse med
Måndagen den 24 April, f. in.
M
N:o 42.
de aflöningsstater för arméns befäl och underbefäl, som faststäldes
vid nästlidet års riksdag, hade ansett dessa stater böra föredragas
framför de i den Kongl. propositionen framlagda, hvaremot Utskottet
tillstyrkt, att Kongl. Maj.-ts förslag dels i afseende å kleresi- och läkare¬
staterna, af hvilka den förra ej hade någon motsvarighet inom armén
och den senare vore upprättad i full öfverensstämmelse med de grunder,
efter hvilka afiöuingen för värfvade arméns läkare utginge, dels ock
i fråga om sjömanscorpsen, måtte oförändrade antagas.
Vidare både Utskottet, beträffande den hittills utgående så kallade
sjöaflöningen, hvilken enligt Kongl. Maj:ts proposition skulle upphöra,
föreslagit, att sådan aflöning måtte vid kommendering till sjös äfven
hädanefter utgå, nemligen på det sätt, att dagaflöningen under tjenst¬
göring ombord med 50 procent förhöjdes.
Hvad särskild! anginge de af Utskottet till bifall förordade löne-
staterna för underofficerspersonalen, voro desamma slutligen jemväl
derutinnan olika de af Kongl. Maj:t föreslagna, att beklädnadsersätt-
ningen i de senare upptagits till 150 kronor, men i de förra höjts till
det belopp, 200 kronor, hvartill dylik ersättning vid fotgardes- och
artilleriregementena samt fortifikationen, jemlikt nu församlade Riks¬
dags beslut, komme att utgå.
Efter det föredragning skett af inom. a i den förevarande punkten,
uti hvilket moment Utskottet hemstält, att den lönereglering för
flottans officers-,underofficers- och sjömanscorpser samt kleresi-, läkare-,
maskinist- och handtverksstater, hvilken blifvit framstäf i de vid
utlåtandet fogade förslagsstater, och som i ofvan antydda hänseenden
skilde sig från den af Kongl. Maj:t föreslagna löneregleringen, måtte
gillas och antagas, begärdes ordet af
Herr Lindmark, som yttrade: Då jag begärt ordet i denna
fråga, har det icke skett under den ringaste förhoppning att genom
mitt yttrande kunna inverka på Kammarens ledamöter derhän, att
de komme att frångå Stats-Utskottets förslag i ämnet. Dertill är
min röst för maktlös. Men pligten bjuder mig att protestera mot det
mindre rättvisa sätt, hvarpå flottans officerare blifvit af Stats-Utskottet
behandlade. Litet hvar äro vi utledsna på, och jag sjelf har lika
mycket som någon annan lidit af dessa ständigt återkommande löne-
regleringsfrågor, och Kammaren torde således ej heller med särdeles
välvilja komma att lyssna till en diskussion af denna fråga. Men jag
kan dock icke af konsideration för dessa känslor underlåta att fram¬
ställa några anmärkningar mot det föreliggande förslaget.
Jag ämnar icke tala om lönebeloppen i och för sig sjelfva, utan
i jemförelse med dem, som redan äro faststälda för arméns officerare.
Till en början får jag då erinra, att flottans officerare äro att be¬
trakta såsom garnisonerade. De äro fördelade till tjenstgöring på
tvenne stationer, nemligen i Karlskrona och Stockholm, och mig veter¬
ligen har ännu ingen order upphäft detta förhållande. Ingen officer
vid flottan får lemna sin station utan på grund af permission; och
sådan meddelas endast mycket sparsamt. Officerarne vid flottan äro
Angående
ny löne¬
reglering för
flottam
personal.
(Forts.)
N:o 42.
4
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
ny löne¬
reglering för
Jlottans
personal.
(Forts.)
således fullt jemförlige med garnisonsregementenas officerscorpser; och
jag kommer att fasthålla härvid.
Såsom bekant utgöras armébefälets löneförmåner för det första
af fast lön, och i afseende härå har Stats-Utskottet föreslagit full
likställighet mellan garuisonsofticerarne och flottans officerare. För
det andra består lönen af dagaflöniug, som ovilkorligen åtnjutes af
garnisonsofficerarne, då de äro i garnisonsorten närvarande och till
tjenstgöring disponibla samt således icke permitterade. -Jag lägger
särdeles stor vigt uppå, att dagaflöningen ovilkorligen åtnjutes af gar¬
nisonsofficerarne. För det tredje tillgodonjuta garnisonsofficerarne in-
qvarteringsersättning. Den af Utskottet föreslagna fasta lönen för
flottans officerare är lika med den nuvarande fasta lönen för garni¬
sonsofficerarne, och Utskottet har jemväl föreslagit dagaflöniug för dem,
ehuru densamma icke skulle komma dem till godo annat än då de äro
i tjenstgöring. Beträffande åter inqvarteringsersättningen, skulle flot¬
tans officerare endast i vissa fall komma i åtnjutande deraf. Här¬
utinnan ställer sig nemligen förhållandet så, att af 140 officerare en¬
dast 50 hafva boställen eller kontant inqvartering, hvadan således 90
äro i saknad deraf, och af 190 underofficerare åtnjuta blott 19 för¬
månen af inqvarteringsersättning eller boställen. Olikheten enligt
Utskottets förslag i lönevilkoren mellan garnisonsofficerarne och flot¬
tans officerspersonal är således påtaglig. Af hvad jag yttrat framgår
nemligen, att de i garnison förlagda officerarne ovilkorligen åtnjuta
dagaflöniug och inqvartering, hvaremot de flottans officerare, hvilka
vilja tjenstgöra, men af en eller annan orsak icke inkallas, gå i mist¬
ning om begge delarne. “Vidare ber jag få påpeka eu annan skiljak¬
tighet mellan arméns och flottans befäls aflöning, enligt Utskottets
förslag. Vid armén åtnjuta samtliga kaptener, som äro kompanichefer,
ett särskildt årligt arfvode, utgörande vid de garnisonerade trupperna
600 kronor och vid landtregemeutena 400 kronor; men någonting så¬
dant finnes här ej tillstyrkt för dem af flottans officerare, som äro
kompanichefer. Olikheten i nu nämnda hänseenden, beträffande löne¬
vilkoren, mellan flottans och arméns officerare, både enligt Kongl.
Maj:ts och Stats-Utskottets förslag, är så stor, att den t. ex. för en
regementsofficer kan belöpa sig ända till 2,000 å 2,500 kronor om året.
Erkännas måste dessutom, att det icke kan vara särdeles angenämt
för en löntagare att ej åtminstone något så när på förhand kunna
beräkna sina inkomster, hviiket, enligt Utskottets förslag, ovilkorligen
måste blifva en omöjlighet; Kongl. Maj:t har föreslagit en högre fast
aflöning för flottans officerspersonal, synbarligen i syfte att härigenom
utjemna det af mig angifna missförhållandet i lönevilkoren mellan den
sistnämnda och arméns officerare. Men Utskottet har ej fäst afse¬
ende härvid. I motiveringen till sin hemställan yttrar Utskottet nem¬
ligen, att det ansett “ligga stor vigt uppå, att aflöniugen de olika
vapnen emellan, åtminstone hvad den fasta lönen beträffar, bestämmes
till samma belopp, helst i annat fäll stora svårigheter skulle möta för
ordnande af arméns och flottans pensionering efter likartade grunder.'1
Det synes således som om Utskottet, af månhet att ställa arméns och
flottans pensionering på samma fot, med detta hufvud syfte i sigte,
Måndagen den 24 April, f. m.
5
N:o 42.
icke så noga räknat efter, om dess förslag i andra hänseenden var
orättvist mot flottans officerscorps.
Af motiveringen till Utskottets förslag synes det vidare, som om
Utskottet hade förestält sig kunna utjemna dessa ryckningar, om jag
får så uttrycka mig, i löuevilkoren för flottans officerare genom
att för dem föreslå så kallad sjöaflöning.
Nu vill jag dock till en början nämna, att frågan om sjöaflönin-
gen hittills icke gjorts till föremål för Riksdagens behandling, och att
nämnda löneförmån för närvarande utgår af ett annat anslag, äfven¬
som att den, enligt nu gällande reglemente, är bestämd till just det
belopp, som Stats-Utskottet föreslagit, eller vanlig dagaflöning med
50 procent förhöjning. Men reglementets bestämmelser kunna möj¬
ligen genom Stats-Utskottets åtgöranden varda upphäfda; och jag skall
derföre icke uppehålla mig vid denna del af frågan. Jag torde för
öfrigt längre fram komma i tillfälle att visa, att den beräkningen icke
håller streck, att genom den förhöjda sjöaflöningen skulle beredas
ersättning för den minskning i officerarnes aflöningsförmåner, som
genom Utskottets förslag i öfrigt uppstår. Jag har mig bekant, att
Stats-Utskottet haft del af en uträkning öfver huru lönerna för flot¬
tans officerare och underofficerare skulle ställa sig med tillämpning
af den nya löneregleringen för arméns befäl. För egen del har jag
äfven gjort eu sådan beräkning och dervid kommit till det resultatet,
att under det Kongl. Maj:ts förslag till aflönande af flottans befäl
med fäst lön, dagaflöning och inqvarteringspenningar bestiger sig till
458,320 kronor, så skulle, enligt den andra beräkningen, hela aflönings-
summan blifva cirka 501,000 kronor, således eu skilnad af 43,000
kronor, med hvilket belopp Kongl. Maj:ts förslag är billigare än Ut¬
skottets. Dock måste jag erkänna, att härtill bör läggas den summa,
som erfordras för att gifva alla officerare dagaflöning, eller 24,871
kronor. Men äfven om denna summa tillägges den af Kong]. Maj:t
föreslagna summan, skulle den ändock understiga det belopp, hvartill
den skulle uppgå, om arméns aflöningsstat lagts till grund för be¬
räkningen.
Jag har hittills hållit mig uteslutande till den aktiva staten. Men,
som herrarne väl veta, äro flottans förhållanden mycket invecklade,
till följd af de många regleringarne. Vi hafva, utom den aktiva staten,
äfven en permanent reservstat, en ny reservstat, indragningsstat o. s. v.
Enligt Kongl. Maj:ts förslag skola de officerare, hvilka från den aktiva
staten blifvit öfverflyttade till den permanenta reservstaten, med bi¬
behållen aflöning, men med förlust af nu utgående dyrtidstillägg, i
stället komma i åtnjutande af dagaflöning när de inkallas i tjenst¬
göring. Nu är i Kongl. Maj:ts förslag dagaflöning föreslagen till föl¬
jande antal officerare, nemligen tre amiraler, fyra kommendörer af de
sex som finnas vid deu aktiva staten, hvartill komma tvenne vid re¬
servstaten, således skulle fyra kommendörer blifva utan dagaflöning.
Vidare skulle dagaflöning tillkomma 16 kommendörkaptener, men
då det finnes 20 vid aktiva staten och 7 vid den permanenta reserv¬
staten, blifva 11 kommendörkaptener utan dagaflöning. Kaptener och
subalternofficerare finnas på aktiv och permanent reservstat samt på
Angående
ny löne¬
reglering för
■flottans
personal.
(Forts.)
N:o 42.
6
Måndagen den 24 April, f. in.
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
nya reservstaten till ett antal af 144, deraf 8U skulle erhålla dag-
afiöning; således blifva 64 utan. Det är visserligen sant, att i Kongl.
Maj:ts förslag, tabellen litt. I, finnas under rubriken Tillfälliga upp¬
drag' i sjöförsvarets ärenden" upptagna tvenne poster, en för officerare
å 10,000 kronor och eu för underofficerare å 2,275 kronor, från hvilka
anslag åtminstone åt en del af de officerare och underofficerare, för
hvilka särskild dagaflöning ej blifvit beräknad, skulle kunna bestridas;
men det återstår ändå ganska många, med hvilka detta ej skulle
blifva händelsen.
Jag ber att få i detalj framdraga några siffror för att visa, till
hvilka följder Stats-Utskottets förslag skulle leda, om det blefve an¬
taget, och vill för detta ändamål anställa en jemförelse mellan de af-
löningsförmåner, som tillkomma äldsta kaptener i armén och de, som,
enligt Utskottets förslag, skulle tillkomma motsvarande grad vid flottan.
Äldsta kaptenerne vid armén hafva nu 2,800 kronor i fast lön, 1,095
kronor i dagaflöning, 600 kronor i arfvode och 337 kronor 50 öre i
inqvarteringspenningar, eller tillsammans 4,832 kronor 50 öro. Första
klassens kaptener vid flottan skulle deremot, enligt Stats-Utskottets
förslag, erhålla 2,800 kronor i fast lön och 1,095 kronor i dagaflöning,
eller tillhopa 3,895 kronor. Således, om eu kapten vid flottan är så
lycklig att han under hela året får uppbära dagaflöning, skulle likväl
hans löneförmåner komma att med 937 kronor 50 öre understiga dem,
som tillkomma hans gradkamrat i armén. Nu invända väl utskotts-
ledamöterne, att detta missförhållande afhjelpes genom sjöafiöningen.
Men låtom oss se till huru härmed hänger samman. Enligt uppgjorda
beräkningar kan eu regementsofficer beräkna 43 och kaptener och
subalterner 90 dagars sjökommendering årligen. Den löneförhöjning,
en kapten genom sjökommenderiugen skulle vinna, skulle således, med
beräkning af 50 procent förhöjning på dagafiöningen, 1 krona 50 öre,
plus dietpenningarne 3 kronor, eller tillsammans 4 kronor 50 öre per
dag, multiplicerade med 90 dagar, gifva en summa af 405 kronor,
eller 532 kronor 50 öre mindre än för eu förste kapten vid armén.
Förtjensten på dietpenningarne är svårare att beräkna; men torde
dock för en sjöofficer af nämnda grad ej kunna beräknas till mera
än 1 krona 50 öre per dag, hvarigenom förtjensten på sjökommen-
deringen skulle nedsättas till endast 270 kronor. Rätteligen torde
dietpenningarne ej alls böra tagas med i beräkningen.
Om Utskottets förslag blir Riksdagens beslut, komma åtskilliga
missförhållanden i flottans officerares afloningsförhållanden att uppstå,
hvilka jag för min del finner mycket beklagliga. Jag har nu visat,
att, enligt detta förslag, sjöofficeren skulle komma i en sämre ställ¬
ning i hänseende till löneförmånerna, än hans gradkamrat vid armén,
oaktadt hans tjenstgöring icke är lindrigare, utan tvärtom, och jag
skall ytterligare visa, hvilka motsägelser som skulle inträffa genom att
antaga Utskottets förslag. Enligt Kongl. Maj:ts förslag skall eu of¬
ficerare vid flottans reserv, med frånträdande af sitt dyrtidstillägg,
bibehållas vid sin gamla lön och derjemte få dagaflöning under tjenst¬
göring. Antager jag nu t. ex. att två officerare kommenderas till
varfstjenstgöring, hvarunder man ej har att påräkna sjökommendering,
Måndagen den 24 April, f. m.
7
N:o 42.
och att den ena tillhör flottans permanenta reservstat och den andra
den aktiva staten samt att begge hafva kommendörkaptens grad, så
kommer den förre, som uppbär 4,200 kronor i fast lön och 4 kronor
i dagaflöning, att erhålla 700 kronor högre löneförmåner än den se¬
nare, som endast åtnjuter 3,500 kronor i fast lön och 4 kronor i dag¬
aflöning. Dessutom har en officer på flottans permanenta reservstat
den fördelen framför en officer på aktiva staten att, om han blifvit
befordrad före den 2 September 1873, han icke ovilkorligen behöfver
taga afsked vid uppnådd pensionsålder. Således har officern vid re¬
servstaten i många hänseenden eu fördelaktigare ekonomisk ställning
än officern på den aktiva staten, fastän det väl snarare borde vara
tvärtom, för så vidt den aktiva staten skall anses hafva företräde i
tjenstbarhet.
Jag tror att hvad jag nu anfört innefattar tillräckligt talande
skäl för Kammaren att betänka sig, innan den fattar beslut i ämnet.
Jag smickrar mig visst icke dermed, att en officerscorps’ belåtenhet
eller missbelåtenhet i detta afseende mycket väger i denna Kammare;
men hvad denna corps har rätt att begära, det är att dess löneför¬
måner blifva rättvist afvägda i jemförelse med gradkamraternas i
armén. Dessutom torde det icke vara så alldeles likgiltigt för Kammaren
sjelf, om den i frågor sådana som denna visar mannamån eller icke.
För min del tror jag mig, som sagdt, ega allt för litet inflytande
i Kammaren för att med hopp om framgång nu göra något yrkande,
men förbehåller mig att instämma i något yrkande i nu afgifna syfte,
som af andra talare kan komma att framställas, derest jag dertill
finner anledning.
Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet, Herr Statsrådet Fri¬
herre von Otter: Jag tillåter mig att börja med fästa Kammarens
uppmärksamhet derpå, att, då den föreliggande frågan om löneregle¬
ring för flottan företogs till behandling, det icke var meningen föreslå
någon förbättring i lönerna, med undantag af för läkarecorpsen och i
en viss mån underofficerscorpsen. Det var endast fråga om att få
lönerna så reglerade, att dels eu ordnad pensionsstat skulle kunna
derpå baseras, och dels de nu utgående dyrtidstilläggen, derest löneregle¬
ringen antoges, kunna upphöra. I det förslag till lönestater för nu¬
varande corpser och stater, hvilket Kongl. Maj:t framlagt, afsågs derföre
icke heller att begära något väsentligt tillskott utöfver de medel, som
redan funnos af Riksdagen anvisade till aflöning för flottans corpser och
stater, och detta lyckades så till vida, att förslagets genomförande icke
skulle erfordra större tillökning än 16,000 kronor, ett belopp just
motsvarande ungefär hvad som behöfdes för läkare- och underofficers-
staterua; men på det att icke någon orättvisa eller obillighet skulle
träffa någon af dessa corpser och stater, var det också nödvändigt
tillse, att icke någon stat eller corps finge i och för sig kollektivt
sämre aflöningsförmåner än dem, hvilka han hittills haft. Men då
frågan förekommit i Stats-Utskottet, har man ansett sig böra fasthålla
vid den lönereglering, som redan blifvit af Riksdagen antagen för
armén. Stats-Utskottet har icke velat medgifva att någon af flottans
Angående
ny löne¬
reglering för
Jlottans
personal.
(Forts.)
N:o 42.
8
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
ny löne¬
reglering för
Jlottans
personal.
(Forts.)
grader skulle få högre fasta löneförmåner än motsvarande grader vid
armén. Men detta har gjort att, för att kunna något så när bibe¬
hålla ett system inom flottans avlöningsförhållanden, Utskottet måst
öka löneförmånerna för underofficerarne utöfver hvad Kong!. Maj:t
begärt. Följden af ett godkännande af Riksdagens förslag blifver att
— om man såsom förmåner för flottans militära corpser och stater
räknar icke blott den fasta lönen, utan äfven arfvoden, dyrtidstillägg
och sjöaflöning — underofficersstaterna i sin helhet skulle få eu till¬
ökning af 19,100 kronor utöfver hvad Kongl. Maj:t för densamma be¬
gärt, nemligen underofficerarne 13,600 kronor, maskinistunderoffice-
rarne 4,600 samt handtverksunderofficerarne 900 kronor. Lägger man
härtill den summa af 16,000 kronor, som Stats-Utskottet ansett sig
kunna afdraga från det af Kongl. Maj:t begärda extra anslaget för
1877, borde det alltså uppstå en brist af 35,100 kronor för löneregle¬
ringens genomförande enligt Utskottets förslag.
Man gör sig då den frågan, huru skall detta gå för sig? Jo, det
går för sig på det sättet, att officerarnes löneförmåner minskas med
6,600 kronor och återstoden, eller 28,500 kronor, anvisas på anslaget
till flottans öfningar. På detta anslag för flottans öfningar skulle
nemligen genom antagande af Kongl. Maj:ts proposition uppstå någon
liten besparing, enär Kongl. Maj:t föreslagit, att dagaflöningen skulle
utgå lika under all tjenstgöring och till något lägre belopp per dag
under tjenstgöring ombord än för närvarande. Men af denna be¬
sparing har Kongl. Maj:t föreslagit att en del, 15,000 kronor, skulle
användas till dagaflöning för den del af officerscorpsen som tjenstgör
vid exercisskolan äfvensom till aflöning åt instruktionsunderofficerare
och i skolan tjenstgörande matroser. Denna summa kan jag således
möjligen draga ifrån dessa 28,500 kronor, men det återstår dock ett
belopp af 13,500 kronor, som öfningsanslaget måste släppa till för
genomförandet af Stats-Utskottets förslag. Anslaget till flottans öf¬
ningar är dock, så att säga, flottans ögonsten; ju mera för det ända¬
målet man kan bespara, desto bättre framträder också flottans tjenst¬
barhet. Det blir derföre en ganska stor saknad för öfningarne att gå
miste om äfven denna lilla summa. Men detta är dock icke den största
svårigheten, som skulle uppstå genom antagande af Stats-Utskottets
förslag. Den största svårigheten ligger ovilkorligen deri, att det deri¬
genom blir omöjligt att genomföra löneregleringen för flottans officers-
corps, inom den närmaste framtiden, derest icke någon ersättning
lemnas för de medel, som fråntoges densamma. Jag skall för detta
ändamål tillåta mig att med några siffror uppdraga en jemförelse mellan
flottans officerares löneförmåner enligt Kung!. Maj:ts förslag och enligt
Utskottets. Jag har redan sagt, att jag till dessa löneförmåner räknar
utom fast lön äfven dyrtidstillägg, sjöaflöning och arfvoden. Men, i
olikhet med den näst föregående ärade talaren, räknar jag till dem icke
dietpenningarne.
Jemför man nu sammanlagda beloppet af dessa summor, beräk¬
nade för hvarje individ efter tjenstgöringsförhällandena under år 1875,
så finner man, att då, genom antagande af Kongl. Maj:ts förslag, 62
officerare skulle få en lönetillökning af inalles 25,750 kronor It öre,
Måndagen den 24 April, f. m.
9
N:o 42.
65 deremot få vidkännas en minskning af 23,267 kronor 80 öre. Med
antagande af Kongl. Maj:ts förslag skulle således hela lönetillökningen
för officerscorpsen belöpa sig till 2,482 kronor 31 öre, d. v. s. ungefär
17 kronor för år på hvarje individ. Jag vill här bemärka, att be¬
rörda lönetillökning är väl så ringa, som det möjligtvis kan vara.
Af detta skäl, och då hela tillökningen för samtliga corpser och stater
ej belöpte till mera än 16,000 kronor, hade jag också hyst den före¬
ställningen, att Utskottet och Riksdagen icke skulle kunnat framställa
någon väsentlig invändning emot Kongl, Maj:ts förslag.
Tager man åter i betraktande, huru förhållandena komme att ge¬
stalta sig, om den af Utskottet ifrågasatta regleringen vidtoges, så
visar sig äfvenledes efter tjenstgöringsförbållandena år 1875, att 43
officerare skulle erhålla en tillökning af 19,646 kronor 70 öre, medan
icke mindre än 85 officerare komme att lida en minskning med in¬
alles 27,056 kronor 69 öre, hvadan alltså, med genomförande af Ut¬
skottets förslag ett belopp af 7,409 kronor 99, öre skulle frångå
officerscorpsens nuvarande afiöningsförmåner, hvaraf torde följa, att en
mängd officerare icke komme att ingå på den nya staten.
Vill man vidhålla den principen, att flottans och arméens offi¬
cerare böra, hvad de fasta lönerna beträffar och till följd deraf äfven
pensionerna, vara fullkomligt likstälda, är det gifvet, att man i afse¬
ende å de fasta lönerna icke kan gå till väga på annat sätt, än Ut¬
skottet gjort. Men det torde äfven böra tagas i betraktande, huru¬
vida förhållandena verkligen äro sådana, att af dem nödvändigtvis
måste följa, att likställighet i berörda afseende bör ega rum. Finnes
icke någon väsentlig olikhet emellan tjenstgöringsförhållandena vid de
båda hufvudvapnen, så att lönerna möjligen också skulle kunna ställas
något olika? Jag tillåter mig i detta afseende erinra Kammaren, att
det hittills icke ansetts vara af nöden, att lönebeloppen vid de nämnda
vapnen varit ens närmelsevis lika. Samma är förhållandet med pensio¬
nerna. Detta senare kan inhemtas af Kongl. Maj:ts till denna Riksdag af-
gifna förslag till flottans pensionering; beloppet af den pension, som
tilldelas flottans embets- och tjensteman, är för närvarande, och har
alltid varit i allmänhet högre än det som tillfaller deras vederlikar
bland arméns personal; vid flottan utgår nemligen pensionen för
ett par grader med ända till 72 å 76 procent högre belopp än vid
armén.
Såsom skäl för sin afstyrkan å Kongl. Maj:ts förslag till lönestat
för officerscorpsen, har Utskottet yttrat, att det “funnit de af de¬
partementschefen åberopade förhållanden icke innebära tillräcklig an¬
ledning, hvarför den fasta lönen skulle för flottans officers- och under-
officersstater ställas högre än för motsvarande beställningar inom armén."
Jag har icke åberopat andra förhållanden — jag erkänner det gerna —
än den beredskap, hvaruti flottans officerare ständigt måste befinna sig,
medan å andra sidan arméns officerare i allmänhet kunna bättre be¬
räkna, hvilken del af deras tid, som kan vara för dem sjelfve dispo¬
nibel eller icke. Jag kunde härtill naturligtvis hafva lagt en mängd
andra omständigheter, såsom t. ex. att flottans officerare kunna hvilket
ögonblick som helst förflyttas från Stockholm till Karlskrona eller från
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
M:o 42.
10
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
ny löne¬
reglering för
flottarn
personal.
(Forts.)
Karlskrona till Stockholm, från endera af dessa stationer till lands¬
orten eller tvärtom. Om dylika förhållanden medföra icke blott rubb¬
ning uti individernas ekonomiska ställning, utan äfven betager dem
möjligheten ofta att på ett för dem fördelaktigt sätt använda den tid
de hafva öfrig, böra de väl också berättiga dem till något bättre fasta
löneförmåner. Skall man göra flottans officerare likstälda med arméns
med afseende å de fasta löneerna, bör man äfven göra det med hänsyn
till andra löneförmåner. Jemför man dem med den värfvade arméns,
skulle de ständigt vara i åtnjutande af dagafiöning, men då visar det
sig att •— förutsatt det skall finnas officerare att tillgå för sjö-
kom m e n cl e r in g a r — dagaflö ningen komme att utgå lika åt dem, som
vore i tjenstgöring, och åt dem som icke vore det. Jemför man åter
flottans officerare med den indelta arméns, skulle de, då de icke
tjenstgjorde vid stationerna eller till sjös, åtnjuta tjenstgöringspen-
ningar. Men ingendera af dessa förmåner tillkommer dem efter Ut¬
skottets förslag, hvarför de ock blefvo sämre lottade både än arméns
och de sjelfve för närvarande äro. Dessa omständigheter kunde natur¬
ligtvis hafva anförts af mig såsom ytterligare skäl för den ifrågasatta
olikheten, men jag höll före, att Utskottet hade sig nogsamt bekant
de väsentligen olika förhållandena uti nu ifrågavarande afseende, och
att antagandet af Utskottets förslag således skulle medföra ett alltför
starkt ingrepp uti flottans officerares ekonomiska beroende.
Det torde under sådana förhållanden tillåtas mig att uttala den
förhoppning, att Kammaren måtte godkänna det af Kong!. Maj:t fram¬
lagda förslaget i dess helhet. Ty något annat skäl emot bifall till
detsamma kan icke framhållas, än önskvärdheten att fasthålla vid lik¬
ställigheten mellan arméns och flottans officerare i afseende å de
fasta lönerna. Men anser man sig icke kunna frångå denna likställig¬
het — hvilket dock, på grund af hvad jag anfört, efter mitt förme¬
nande, med fullt skäl kan ske -— så anser jag visserligen det vore
bättre att antaga Utskottets förslag än att afslå hela löneregleringen.
Men om Utskottets förslag skulle godkännas, hoppas jag dock att, på
det löneregleringen må kunna rättvist genomföras, för den händelse
Kong!. Maj:t skulle för nästa Riksdag framlägga förslag om tillökning
på ett eller annat sätt uti de officerares afiöningsförmåner, hvilka
emellan sjöexpeditionerna icke äro i tjenstgöring — att, säger jag,
en sådan framställning då måtte af Riksdagen behjertas.
Herr Strömberg: Jag är tveksam, huruvida jag skall begagna
detta tillfälle att yttra mig. Då jag begärde ordet, skedde det nem¬
ligen i afsigt att uttala några anmärkningar emot Utskottets inledande
motivering till betänkandet och min mening hade varit att, om Herr
Grefve!! och Talmannen och Kammarens ledamöter det tillåtit, för
sådant ändamål föreslå ett annat föredragningssätt af betänkandet. Då
nu emellertid öfverläggning om första punkten redan begynt, skulle
jag blott härmed turbera diskussionen, hvarföre jag för denna gång af¬
stå!’ ifrån ordet, för att vid en annan punkt återkomma till hvad jag
ämnat säga.
Måndagen den 24 April, f. in.
11
N:o 42.
Herr Jan Andersson i Jönvik: De anmärkningar, som af så¬
väl den förste ärade talaren som af chefen för Sjöförsvars-departementet
framstälts emot Utskottets förslag, synas mig icke fullt tillfredsstäl¬
lande. Jag tror att Utskottet gjort allt hvad göras kunnat, då det
sökt åvägabringa jemlikhet i afseende å afiöningen mellan flottans och
arméns personal, och Utskottet har, i min tanke, dervid gått så sam¬
vetsgrant till väga som möjligt. Hade Utskottet velat gå ännu spar¬
sammare till väga, så hade äfven derför möjligen förefunnits anledning,
t. ex. beträffande de så kallade dietpenningarne, hvilka officerarne nu
åtnjuta, men som möjligen borde kunnat och bort indragas. Utskottet
bär, som sagdt, tillämpat en princip, hvars läglighet ingen torde vilja
bestrida. För min del yrkar jag således bifall till Utskottets hem¬
ställan.
Herr Carl Ifvarsson: Frågan om en förändrad lönereglering
eller andra förändringar rörande flottans personal är, såsom vi
veta, icke ny. Den har stått på dagordningen nästan hvarje år; åt¬
minstone har så varit förhållandet under hela min riksaagsmannatid.
Detta har gjort, att löneförhållandena, likasom allt som rör flottan,
för hvarje år blifvit mer och mer invecklade. Olika åsigter hafva
naturligtvis gjort sig gällande för hvarje gång en ny chef trädt i spetsen
för sjöförsvaret, och häraf förklaras i viss mån nyssnämnda förhållande.
Men hvad som, efter mitt förmenande, är den hufvudsakligaste orsaken
dertill, är den ouppphörligt fortgående uppfinningen af nya vapen,
hvilken gör det omöjligt att det ena året förutse hvad som det föl¬
jande kan vara lämpligast, 1 följd häraf har man naturtigtvis också
måst, om jag så får säga, gå mindre bestämdt till väga och icke kunnat
uppgöra någon organisationsplan för materielen för eu längre tid.
Äfven för närvarande synas förhållandena vara desamma, enär man,
på hvad sätt vårt sjöförsvar än må tänkas skola ordnas, i det hän¬
seendet ännu står på samma punkt, att det icke i år är möjligt att
förutse hvad som kan vara lämpligt ett annat år.
Men detta förhållande i afseende å sjelfva vapnet måste naturligt¬
vis hafva sitt inflytande på andra frågor, såsom angående personalens
antal och aflöning. Åtgörande! af dessa frågor måste nemligen alltid
bero af den större eller mindre omfattning, som försvarsväsendet bör
hafva, samt af den större eller mindre öfning, af hvilken såväl befäl
som manskap äro i behof. Under alla förhållanden tror jag dock
icke att frågan om sjöförsvarets ordnande blir fullkomligt utredd förr
än den blir behandlad i sammanhang med frågan om ordnandet af
vårt landtförsvar. Men jag tviflan på att detta någonsin kommer att
ske, sfi länge särskilda personer stå i spetsen för dessa begge slag af
vårt försvarsväsende. Ett bevis derför har man deruti, att inne¬
varande år helt olika metoder gjort sig gällande i afseende å förslagen
om pensionernas för sjö- och land iförsvaret ordnande. I detta hän¬
seende hafva nemligen alldeles motsatta förslag utgått från regeringen
i fråga om löneregleringen, likaså i fjor för armén ^och i år för flottan.
Olikheterna mellan nämnda förslag äro så betydliga, att jag tviflar
på att de skulle hafva egt rum, i händelse sjö- och landtförsvaren stått
Angående
ny löfte-
reglering för
flottans,
personal.
(Forts.
N:o 42.
12
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
under en och samma persons chefskap. Olägenheterna häraf lära dock
icke kunna afhjelpas för tillfället, då derför fordras en ändring af
grundlagen, och det lönar sig således naturligtvis föga att nu orda
derom; jag har dock i förbigående velat påpeka förhållandet.
livad beträffar de fasta lönerna för flottans personal, tror jag att
Utskottet handlat fullt rigtigt, då det föreslagit att de skola bestäm¬
mas lika med de fasta löner, som utgå till arméns personal. Jag
tror nemligen, att de sträfvanden mellan dessa corpser, som hittills egt
rum, att gå framför hvarandra och således äfven få bättre aflöning
den ena än den andra, äfven framdeles komma att fortfara.
Men skulle så hafva varit förhållandet, och kan man befara att
sådant kan komma att ske äfven i framtiden, hvad är väl då natur¬
ligare än att söka förebygga detta genom att till samma belopp be¬
stämma den fasta aflöningen för begge vapnen? Hvad deremot be¬
träffar de öfriga aflöningsförmånerna, så medgifver jag att det icke
kan vara samma förhållande.
En talare har t. ex. klandrat, att inqvarteringspenningarne icke
äro lika för armén och flottan. Men det är ju klart att så icke kan
vara förhållandet, ty om en sjöofficer kommenderas ut på sjön, så be-
höfver han ju ingen inqvartering, han har ju då fritt husrum ombord.
Likaså bör det ju vara ett olika förhållande i afseende på diet-
penningarne och dagaflöningen. Helt naturligt är nemligen, att en
tjenstgöring till lands icke kan vara fullt jemförlig med en tjenst¬
göring till sjös vid vissa tillfällen; och Utskottet har jemväl ansett
att så är förhållandet, Om nu Utskottet icke precist träffat det rätta,
så kan det väl icke förebrås derför, emedan det är lika omöjligt för
Utskottet som för hvar och en annan, som icke tillhör yrket, att af¬
göra detta. Men jag vågar påstå, att det är högst få personer, som
äro fullt hemmastadde häri. Man har under föregående år försökt att
få reda och klarhet i afseende på förvaltningens af sjöärendena ställ¬
ning; och man har gång efter annan trott sig hafva fått reda derpå,
men strax derefter har man funnit att man icke lyckats, och då kan¬
ske det ej heller är så underligt, om man ej helt och hållet lyckats
nu. Om Utskottet skulle hafva misstagit sig i afseende på beräkningen
af dagaflöningen, så är det dock säkert, att Utskottet sjelft icke är
skulden dertill helt och hållet, ty Utskottet har vändt sig till veder¬
börande myndigheter för att fä ett förslag uppgjordt på den basis
Utskottet ville hafva. Utskottet hade nemligen bestämt sig för att
icke tillstyrka högre aflöning för sjövapnets officerspersonal än för
motsvarande grader vid armén, samt derefter begärt och på denna
grund fått förslag detaljeradt uppgjordt af vederbörlig myndighet.
Detta är den grund, hvarpå Utskottets förslag hvilar.
Det har blifvit anmärkt, att efter Utskottets förslag skulle kost¬
naderna för löneregleringen blifva större, än enligt Kongl. Maj:ts för¬
slag. Jag hörde nemligen en talare påstå detta och hörde med för¬
undran att våra beräkningar skulle vara så uppgjorda, att de öfver-
sköte Kongl. Maj:ts förslag med höga siffror. Detta var dock icke
det som förundrade mig mest, utan det var att talaren lade den ned¬
sättning i fasta lönen, hvilken Utskottet föreslagit, till förhöjningen i
Måndagen den 24 April, f. m.
13
N:o 42.
dagaflöningen. i stället för att lian bort derifrån afdraga densamma.
Genom, detta misstag kom lian till det resultat man hörde i fråga om
förhöjningen. Låt emellertid vara, att kostnaderna skulle stiga till
högre belopp enligt Utskottets förslag, än enligt Kongl. Maj:ts, om alla
officerare vore i tjenstgöring hela året om; den skilnad som härigenom
uppstår kan dock icke till beloppet beräknas, emedan Riksdagen icke
har att bestämma om tjenstgöringen skall blifva större eller mindre.
Men, antaget äfven att kostnaderna gå till högre belopp, så synes det
mig dock hafva fullt skäl för sig att officerare, som kommenderas till
tjenstgöring, äro i en bättre ställning, än de som icke äro kommen¬
derade. Skilnaden blir då, att de som äro kommenderade och så¬
ledes i arbete få bättre aflöning, de som icke arbeta en mindre, deri¬
genom att deras löneförmåner icke komma att uppgå till samma
belopp, som för dem som äro i tjenstgöring någon längre tid;
men härmed böra de senare enligt min åsigt nöjas. Detta sätt
att anordna lönerna uttrycker nemligen den fullt rigtiga principen,
att den som arbetar skall hafva större aflöning, än den som ingenting
uträttar. Visserligen bör man äfven taga i betraktande att deri
aflönnade personalen vid flottan bör vara i beredskap, till tjenstgöring,
men man måste äfven betänka att densamma får lön; och för
detta ändamål är den fasta lönen, sådan den nu är bestämd, fullt
tillräcklig.
Godkännes Utskottets förslag, så vill jag åtminstone hoppas, att
vi skola slippa att så snart få framställningar om ökade löner från
arméns officerare, som om vi nu höja lönerna för officerarne vid sjövap¬
net till högre belopp än för arméns officerare. Jag vill också hoppas
att, om man en gång lyckas reglera pensionerna för de båda sjövapnen,
man skall ställa pensionerna på samma grund och till samma belopp för
hvarje grad. Detta kan dock icke låta sig göra, om man nu bifaller Kongl.
Maj:ts proposition; utan det kommer då att förefinnas olikhet i afseende på
pensionerna, och jag är öfvertygad om att ett stort och berättigadt
missnöje skulle uppstå hos arméns officerare, om de icke komme i
åtnjutande af samma pensioner, som flottans. Jag föreställer mig der¬
före, att man bör akta sig för att fortsätta på den banan, att hafva
olika aflöningar för samma grader inom de tvenne vapnen, utan att
man, så fort sig göra låter, bör bestämma dem till lika belopp. Och
det är just detta, som Utskottet ansett sig böra taga hänsyn till.
Man har talat om att man borde öka lönerna för sjöofficerarne,
derföre att de skulle när som helst kunna kommenderas till en annan
station, hvarigenom kostnader skulle drabba dem. Jag vet icke huru
härmed förhåller sig; men jag tror att klokheten fordrar, att den, som
har rätt att kommendera dem, hvarken onödigtvis kommenderar dem
från en tjenstgöriugsort till en annan eller hastigare än nödigt är till
tjenstgöring. Men kan detta ega rum med sjöofficerare, så föreställer
jag mig, att det kan ske äfven med landtarmé^ officerare. Häri
torde således icke ligga något berättigande för det förra slaget af offi¬
cerare till högre fasta löner än de senare. Talet om att det vore
en orättvisa mot sjövapnets officerare, att icke af denna anledning få
högre aflöning än landtarmé^ officerare, tror jag mig härigenom
hafva vederlagt.
Angående
ny löne¬
reglering för
Jlottans
personal.
(Forts.)
N:o 42.
14
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
ny löne¬
reglering för
Jlottans
personal.
(Forts.)
Hvad sjelfva motiveringen i Utskottets förslag beträffar, så hörde
jag visserligen nyss eu talare yttra något derom, men då han genast
afstod från att vidare tala derom, lärer väl icke, åtminstone icke för
närvarande, behöfvas att säga något om den saken.
Innan jag afstår från ordet, ber jag att få nämna, att skilnaden
mellan Kong!. Maj:ts och Utskottets förslag i denna punkt icke är
större än 17,800 kronor, med hvilken summa Utskottets förslag under¬
stiger Kongl. Maj:ts. På den vid statsrådsprotokollet fogade bilagan,
tabellen A, har Utskottet nemligen föreslagit en nedsättning af 22,500
kronor och på tabellen B dels en nedsättning och dels en förhöjning
i flera afseenden, den senare öfverstigande den förra med 4,700 kronor.
Om man nu från de 22,500 kronorna drager denna förhöjning, 4,700
kronor, så har man qvar de 17,800 kronor, hvarmed Utskottet ned¬
satt det af Kongl. Magt begärda beloppet för aflönande af flottans
officers- och underofficerspersonal.
Det är visserligen icke någon direkt löneförhöjning, som nu för
flottans officerare och underofficerare blifvit af Kongl. Maj:t begärd;
men det är naturligt att, i händelse det blir fråga om verklig tjenst¬
göring, så uppkommer i och med detsamma eu effektiv löneförhöjning,
hvilken, efter hvad jag redan förut antydt, ligger i dagaflöningen. De
officerare, som göra tjenst, få en sådan förhöjning, och de andra, som
icke användas i aktiv tjenstgöring, böra skäligen vara nöjda med den
nedsättning Utskottet föreslagit. Till och med uti statsrådsprotokollet
har man stöd för den likställighet i fasta löner man sökt åstadkomma,
ty chefen för Sjöförsvarsdepartementet anför der, att han sträfva! att
åstadkomma detta, ehuru han icke lyckats. Men om Utskottet lyckats
bättre i det hänseendet, månne väl detta kan vara ett skäl för oss
att utslå Utskottets förslag? Jag tror det icke; jag tror tvärtom, att
man genom att bifalla detsamma lemnar sitt understöd åt den grund¬
tanke, som finnes i statsrådsprotokollet uttalad.
Jag skall icke längre upptaga Kammarens tid, så mycket mera som
jag antager att det skall uppträda andra talare inom Kammaren, som
bättre än jag äro i stånd att belysa frågan. Jag yrkar emellertid
bifall till Utskottets förslag i förevarande moment.
Friherre Leijonhufvud: Jag har begärt ordet för att uttala,
att icke heller jag känner mig tillfredsstäld med det aflöningsförslag
för flottans officerare och underofficerare, som här blifvit af Stats¬
utskottet framlagdt. Jag skall dock icke nu ingå i några vidlyftiga
sifferberäkningar, för att visa olämpligheten af förslaget; ty dels hafva
tillräckligt många redan blifvit anförda af chefen för Sjöförsvarsdeparte¬
mentet och Herr Lindmark, dels vet jag, huru föga möjligt det är att
här i Kammaren uppfatta dylika beräkningar, och anser anföre lämp¬
ligast att helt och hållet förbigå dem.
Hvad som i främsta rummet synes mig vara att anmärka mot
förslaget, är, att genom detsammas antagande en icke obetydlig del af
flottans officerare och underofficerare skulle komma att erhålla lägre
aflöning än de förut hafva, detta ehuru ingen väl torde vilja påstå att
deras nuvarande aflöning är för hög. Detta gäller i synnerhet den del
Måndagen den 24 April, f. m.
15
N:o 42.
af flottans officerscorps, som icke är i ständig tjenstgöring, utan skall,
såsom det heter, ligga uti beredskap, hvilken beredskap är så beskaf¬
fad, att de måste betrakta sig nästan alltid såsom färdiga att träda
in i tjenstgöring, vare sig till följd af kommendering eller till följd
deiaf att de, då någon af de i tjenstgöring varande officerarne blifvit
sjuk, måste inträda i dennes ställe. Det är visserligen möjligt att
några af flottans officerare och underofficerare kunna skaffa sig några
extra inkomster under den tid de icke äro af tjensteu upptagne; men,
om detta också är händelsen med en eller annan af dem, så kan
flertalet åt dem dock icke göra det, och allra minst de som äro för-
lagde i Karlskrona, ty dessa äro till stor de! gifta och hafva derföre
svårt att aflägsna sig från orten eller på annat sätt skaffa sig några
extra inkomster, äfven om de understundom dertill kunna erhålla
tillstånd.
I nästföljande moment, hvilket jag ber om ursäkt att jag nu be¬
rör, ehuru det ännu icke är föredraget, är visserligen föreslaget, “att
de löntagare vid ifrågavarande corpser och stater, som äro försedde
med ovilkorlig fullmakt, skola ega att vid sina nu varande aflönings-
förmåner qvarstå, såvida de ej sjelfve önska att på ny stat ingå; “ man
skulle härigenom vid första påseendet verkligen kunna förmås att tro,
att i dessa ord skulle ligga eu garanti derför, att de officerare och
underofficerare vid flottan, som försättas på den nya lönestaten, icke
skulle få lägre aflöning än de förut haft. Men detta är dock icke
förhållandet; den saken beror nemligen helt och hållet på, huru man
tolkar dessa ord vid tillämpningen af det nya löneförslaget. Det finnes
äfven redan ett prejudikat från en annan lönestat, som visar att denna
garanti icke. är så säker. Precist samma ord som de nyss upplästa
tunn os nemligen antagna i förslaget till regleringen af lönerna för
vårsäde arméns officerare och underofficerare. En dol af dessa, i
synnerhet bland underofficerarne, förlorade ganska mycket genom att
ingå på den nya staten, emedan ett Kongl. bref tolkade dessa ord
sfi, att de visserligen skulle få behålla allt hvartill de genom sin full¬
makt varit försäkrade, men deremot mista allt annat, hvarigenom de
således förlorade dyrtidstillägg, alla tillfälliga arfvoden, den ersättning
de förut egde utbekomma för kläder och portion in. m., som de enligt
den gamla afiöningsstaten fingo upphöra.
Vi se således att, om man vid tillämpningen af det nya löne-
regleringsförslaget för flottan tolkar de nyss citerade orden på samma
sätt, som man gjorde vid bestämmandet af landtarmé^ löner — och
jag kan verkligen icke inse, huru regeringen skulle kunna göra annor¬
lunda, äfven om den skulle vilja det — sfi blifva lönerna för flottans
officerare och underofficerare lägre än de förut varit, oaktadt de få
bibehålla sina förra fästa löner.
Detta anser jag vara oriktigt och får derför för min del anhålla
om återremiss af detta moment till Utskottet, på det att Utskottet,
om det ånyo får frågan om löneregleringen för flottans officerare och
underofficerare till sig hänvisad, måtte uppgöra denna lönereglering så,
att ingen måtte derigenom lida någon inskränkning eller nedsättning
i den lön han nu bär, äfvensom att de som ligga i beredskap icke
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
N:o 42.
16
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
Måndagen den 24 April, f. m.
måtte förlora i inkomster, derföre att de icke för tillfället användas i
tjenstgöring.
Herr Adlersparre: .1 likhet med den föregående ärade talai'en
tager jag mig friheten att yrka återreiniss af nu föredragna punkt af
Stats-Utskottets betänkande. Jag har , mindre fäst mig vid de före¬
slagna aflöningarnes belopp, än vid sjelfva den princip, på hvilken
dessa löner äro grundade; och denna min anmärkning gällei icke
allenast Stats-Utskottets förslag, utan jemväl Kongl. Maj:ts proposition
i ämnet. Jag kan nemligen icke anse det välgörande att lönerna för
flottans personal, på sätt både i Utskottets förslag och Kongl. Maj:ts
proposition blifvit föreslaget, fördelas i fast lön och dagtraktamente
vid särskilda kommenderingar. Ty ett sådant aflöningssätt kan lätt
hafva till följd att såväl officeraren som underofficeraren göres för
mycket .beroende af godtycke. Man bör naturligtvis icke förutsätta
någon partiskhet eller förföljelse; men det är likväl icke alldeles omöj-
lffit att den officer, med hvilken man af ett eller annat skal icke är
fullt belåten, skulle kunna åsidosättas och afstängas från tjenstgöring
och sålunda lida en ganska känbar förknappning i inkomster; åtminstone
har man sett exempel på sådant. ,
Men äfven om man antager fullkomlig förmåga hos vederbörande
att motstå alla dylika frestelser, så skulle ensamt det förhållandet, att
en och annan officer alltid måste blifva utan särskild kommendering,
vara ett frö till missbelåtenhet och misstro, att deruti läge ett slags
motvilja mot honom; och blotta möjligheten häraf anser jag göia
sjelfva principen förkastlig. Den likställighet mellan flottans och
arméns befäl, som blifvit förordad, är onekligen i principielt hänseende
ganska vacker; men vid tillämpningen kommer, det nog att visa sig,
att förhållandet mellan tjenstgöringen vid armén och vid flottan är
mycket olikartad^ enär vid flottan förekomma mångfaldiga kommen-
deringsposter, såsom kommenderingar på stationen, till varfstjenstgöring
m. in., hvilka icke hafva någon motsvarighet vid armén. Jag fäster
mig, som sagdt, icke mycket vid afiöniugsbeloppen, ehuru jag äfven
deri instämmer med den föregående talaren, utan förnämligast vid
principen för löneregleringen, och anser det derföre vara mycket bättre,
om den nuvarande aflöningsstaten finge qvarstå oförändrad, än aU
bifalla vare sig Stats-Utskottets eller Kong!, Maj:ts förslag.
Herr Jöns Rundbäck: Jag hade icke tänkt att uppträda i
denna fråga, enär jag anser obehöflig! att, då Stats-Utskottet bjudit
skål för sitt förslag, tillägga något vidare, utan tillkommer det Kam-
rarne endast att döma deröfver. Här har emellertid yttrats några
ord, som jag icke kan underlåta att besvara. Man har nemligen sagt,
till och med på statsrådsbänken, att det är omöjligt att genomföra
denna lönereglering, derföre att den skulle medföra förminskning i de
löner, som eu del officerare nu hafva. Jag får dock påpeka, att,, sa
vidt jag läst Kongl. Maj:ts proposition rätt, der är fråga om eu löne¬
reglering och icke om löneförhöjning för flottan. Då vi i fjor regle¬
rade staterna för armén, skedde, såsom herrarne nog, liksom jag
Måndagen den 24 April, f. m.
17
N:o 42.
minnas, en förminskning i löneförmånerna för vissa regementens office¬
rare; ett regemente hade t. ex. förut icke mindre än 169 procent
mera i aflöning än efter 1833 års stat, och andra funnos som hade
lika mycket som efter nämnda stat. Löneregleringen då uppgjordes
emellertid på det sätt, att som ett medium erhöllo samtliga regementen
och corps en löneförhöjning af 85 procent till 1833 års normalstat;
men på samma gång många regementen på så sätt fingo förhöjning,
fingo andra förminskning. Här är nu, såsom sagdt är, fråga om en
lönereglering; och Utskottet har härför i sitt förslag antagit samma
grundsats, som Riksdagen i fjol godkände, då det gälde armén, den
nemligen att lika grader skola hafva lika aflöning. Jag tror också,
att Utskottet i detta fall står på så säker botten, att det icke torde
vara lätt att rubba den grunden; jag åtminstone har icke hört någon
bättre föreslås, och en sådan torde ej heller finnas.
Hvad nu först och främst beträffar de fasta lönerna, så är skil-
naden i desamma enligt Kongl. Maj:ts och Utskottets förslag så obe¬
tydlig, att derom väl icke är mycket skäl att tvista. Men Utskottet
har velat bibehålla och tillämpa den förut antagna grundsatsen, och
Utskottet bör väl hållas räkning för att det byggt sitt förslag på denna
princip och icke på lösan sand.
Eu annan clel af ämnet deremot har jag icke, oaktadt jag sjelf
deltagit i Utskottets förhandlingar, fått klar för mig. Kongl. Maj:t
säger nemligen i sin proposition, att de officerare, som verkligen tjenst-
göra, skola hafva den och den dagafiöningen. Jag frågade i Utskottet
om meningen härmed vore, att denna dagafiöning skulle vara allt,
hvad de tjenstgörande egde att uppbära utöfver lönen; men svaret
vardt tvetydigt. Slutligen kom man dock underfund med, att det
fans eu särskild sjöafiöning under tjenstgöringen till sjös, hvarigenom
löneförmånerna under tjenstgöring skulle blifva betydligt större än
den i Kongl. propositionen omnämnda lönen och dagaflöningen; men
sjöaflöuingen regleras ej af Riksdagen utan endast af Kongl. Maj:t.
År det nu verkligen så, att Kongl. Maj:t menat, att under verklig tjenst¬
göring personer af den eller den graden skola hafva den eller den
dagaflöningen, men ingen särskild sjöafiöning, då har Utskottet gjort
orätt, i det Utskottet gått ett steg längre än Kongl. Maj:t, då Utskot¬
tet föreslagit, att under sjötjenstgöringen dagaflöningen skulle höjas
med 50 procent, men då kan det ej vara skäl att klandra Utskottet
för njugghet. Men qvarstå!’ åter sjöaflöningen jemte dagaflöningen,
då tjenar det till intet att tala om att reglera lönerna. Hå skulle
nemligen denna sjöafiöning utgå och dessutom dietpenningar och
messpenningar, Indika sistnämnda Utskottet alls icke tagit i beräkning.
Högste befälhafvare^ eskaderchef och officerare, som äro befälhafvare
på första klassens fartyg, uppbära nemligen enligt gällande tjenstgörings-
reglemente, förutom dietpenningar, s. k. messpenningar till belopp af
5 kronor om dagen af hvar och en officer, som messar vid hans bord.
Indika äro de, som hafva regementsofficers rang. Märkvärdigt är emel¬
lertid att, då Utskottet är liberalt, påstår man det göra indragningar
och tvärtom. Man har också, sagt, att mellan flottan och armén
Andra Kammarens Vrot. 1876. N:o 4,2. 2
Angående
ny löne¬
reglering för
flottan s
personal.
(Forts.)
N:o 42.
18
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
är stor olikhet i "det afseendet, att sjöofficer kan beordras till tjenst¬
göring när som helst. Detta är nog sant; men jag undrar, om ej
arméns officerare hafva skyldighet att när som helst på ordres genast
gå till sin Konungs och sitt lands försvar, utan att kunna ursäkta sig
dermed, att de icke behöfva tjenstgöra annat än vid mötena.
Jag skall icke längre upptaga Kammarens tid nu; ty om det be-
höfves, kan jag ånyo begära ordet. Vill Kammaren afstå punkten, så
kan jag nog foga mig deri; men jag ber att Kammaren åtminstone
icke måtte återremittera punkten till Utskottet, ty det är min full¬
komliga öfvertygelse, att Utskottet icke kan inkomma med något an¬
nat förslag.
Jag yrkar bifall Utskottets hemställan.
Herr Lindmark: Jag hör med tillfredsställelse, att den före¬
gående talaren funnit Stats-Utskottets tillvägagående liberalt; jag be¬
klagar blott, att jag icke genom hans anförande funnit mig föranlåten
att frångå min åsigt, att vi sjöofficerare enligt detta förslag skulle
blifva sämre lottade än landtofficerarne.
Jag talade förra gången, då jag hade ordet om dietpenningarne
och sjöafiöningen. Dietpenningarne utgå under sjö tjenstgöring för
hvarje officer och jag var också nog liberal att inräkna dem i deras
lön, ehuru jag kanske icke nog tydligt nämnde det. För en regements¬
officer, som har befälet på ett första klassens fartyg, uppgå de till 8
kronor per dag, och jag kan upplysa om att de med förståndig hus¬
hållning jemnt, och nätt äro tillräckliga för att bestrida omkostnaderna
för bordet Jag anmärkte, att, om man af dietpenningarne för t. ex. en
kommendörkapten, som har 8 kronor om dagen, beräknade såsom vinst
hvad hans vivre hemma samma tid skulle kosta — antag 2 kronor
om dagen — återstoden ej lemnade någon behållning, ty den ginge
åt för bestridande af kostnader som äro oskiljaktiga från hans ställ¬
ning som chef, då han äfven har att bestrida vivre för hofmästare och
kock. Herr Jöns Rundbäck talade om messpenningarne. I tjenst-
göringsreglementet är visserligen föreskrifvet att regementsofficerarne,
d. v. s. de officerare som höra till chefens stab skola messa vid chefens
bord, men ersättning härför skall af dessa officerare lemnas af de
dietpenningar, som de uppbära. Således är det officerarne sjelfva,
icke kronan, som få vidkännas utgiften härför. En annan sak är om
man måhända anser denna ersättning för hög, men det är, som sagdt,
i alla händelser icke kronan som skall betala messningen.
Hvad beträffar Utskottets liberalitet i fråga om sjöafiöningen, så
inskränker den sig dertill att Utskottet föreslagit den gamla dagaflö-
ningen plus 50 procents förhöjning. Huru Herr Rundbäck, hvilken
såsom stats-utskottsledamot måste ega tillgång till Kong!. Maj:ts
proposition i frågan, kunnat förutsätta, att enligt Kongl. Maj:ts
förslag, dagafiöning och sjöafiöning skulle åtnjutas på samma gång,
förvånar mig i sanning. Eu blick på den till denna hufvudtitel hörande
tabellen litt, I i den Kongl. propositionen torde vara tillräcklig att
öfvertyga Herr Rundbäck om hans misstag dervidlag; ty der ser man
att exempelvis chefen för sjökrigsskolan, som årligen är sjökommen-
. Måndagen den 21 April. f. in.
19
N:o 42.
cleracl cirka 4 månader, endast blifvit upptagen till dagaliöning för
240 dagar eller 8 månader.
Jag har ännu icke hört någon som kunnat vederlägga mitt på¬
stående — hvilket sålunda qvarstår oförändradt - att med antagande af
detta förslag sjöofficerarnes ställning blir sämre än förut. Hvarföre
har Utskottet icke t. ex. tagit i betraktande dessa arfvoden, som till¬
delas vissa officerare vid landtarmé!!? Jag tror att Hottans båtsmans-
kompanichefer i landsorten, som nu efter regeringsbeslutet hvardera
fatt 2 å 3 kompanier under sig, vore lika förtjente af sådana arfvoden
som landtofficerarne. Jag har, som jag förut nämnt, icke undersökt
dessa löner i och för sig, utan jag har endast uppdragit eu jemförelse
emellan de af Utskottet föreslagna lönerna och dem Riksdagen redan
beviljat armén och dervid visat att flottans officerscorps blifvit be¬
handlad som styfbarn.
Herr Jöns Rundbäck yttrade, att här vore fråga om en lönereg¬
lering, icke om eu löneförhöjning, samt anförde såsom skäl för Utskottets
förslag de förhållanden, som egde rum vid löneregleringen för landt-
armén, hvarigenom officerarne vid ett och annat regemente erhöllo
mindre lön än förut. Men jag hemställer, om denna jemförelse i detta
fäll kan vara tillämplig. Då gälde det en stor organisationsfråga, som
måste genomföras äfven om den vore förenad med stora uppoffringar å
vissa regementens officerares sida, — det var nemligen då fråga om
att åstadkomma likställighet i löneförmåner mellan arméns befäl och
underbefäl på samma gång det gälde militiebostälienas indragning
till statsverket; men att uppställa som regel, att officerarne skulle
vara skyldige att underkasta sig hvarje reglering, det är icke det¬
samma, och jag tror icke heller att grundlagen tillstädjer det. Visser¬
ligen heter det der att officerarne kunna afsättas, men jag tror det
står lika tydligt, att detta dock icke kan ske utan dom och ransak¬
ning. .Ilå vi hafva fått ovilkorlig fullmakt å våra tjenster, så skulle
det icke vara rättvist att förtära mot oss på ett sätt, hvarigenom
våra vilkor skulle försämras och sålunda löneregleringen omöjliggöra
Jag tror att det är vådligt att uttala sådana satser.
Herr Jan Andersson yttrade att de vore bäst att taga bort diet-
penningarne. Ja, nog vore det bra, om chefer och officerare på
våra fartyg blefve tillvända att utan all ersättning bära det stundom
tunga ansvar, som åtföljer deras befattningar.
Jag har förklarat, att jag mycket gerna skulle gå in på att
flottans officerare i afseende å lönerna blefve alldeles likstälde med
arméns officerare; men då Herr Carl Ifvarsson förklarade att Utskottets
förslag ginge i den rigtning som blifvit angifven i några från för¬
valtningen af sjöärendena på befallning afgifna förslag, så tillåter jag
mig bestrida rigtigheten af denna uppgift. Utskottet har från För¬
valtningen af Sjöärendena erhållit uppgifter angående de belopp, hvar¬
till lönerna i fråga skulle uppgå, derest den för armén faststälda
löneregleringen härvidlag skulle läggas till grund. Om dessa upp¬
gifter nämner Utskottet i sitt betänkande ej ett ord. Men Utskottet
har äfven mottagit eu annan uppgift, utarbetad enligt förelagda grun¬
der, deri det särskildt påpekades huru ofördelaktigt det skulle blifva
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
■personal.
(Forts,)
N:o 42.
20
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
för sjöofficerarne om sistnämnda grunder för regleringen här tillämpades.
Icke förty och oaktadt ingen här begärt någon löneförhöjning, men
väl rättvisa, hafva dessa sist nämnda uppgifter, varit för Utskottet be¬
stämmande.
Man har vidare påstått att pensioneringen för flottans personal
borde göras likställig med pensioneringen för armén. Detta Ut¬
skottets skäl har dock redan blifvit af chefen för Sjöförsvars¬
departementet bemött. Man borde dessutom icke förglömma, att flottan
har sin egen pensionskassa, till hvilken hvarje officer, äfven efter
Kongl. Maj:ts nyligen i ämnet afgifna nådiga proposition, af sin årliga
lön får lemna dryga bidrag för att komma i åtnjutande af en pension
från densamma, och i Kongl. Maj:ts, proposition är det föreslaget att
pensionerna till f skola bestridas från denna officerarnes pensions¬
kassa. Då således denna pension utgår af officerarnes egen kassa,
så borde denna omständighet väga icke så litet i vågskålen, helst denna
pensionskassa icke kan utan dess egares medgifvande indragas till
statsverket, ej heller pensionsafgifterna till densamma höjas utan del-
egarnes hörande och medgifvande. Jag hemställer derföre om det
under sådana förhållanden kan vara skål att vid den i fråga varande
löneregleringen taga likställighet med armén, hvad pensioneringen an¬
går, till norm för bestämmandet af de fasta lönerna, då man i öfrigt
lemnar denna likställighet å sido.
Jag glömde att förra gången jag hade ordet påpeka, att äfven
fiaggunderofficerarne blifvit styfmoderligt behandlade åt Utskottet. Man
har visserligen såsom skäl för den åt dem föreslagna löneregleringen
uppgifvit, att deras aflöning borde ställas lika med den för arméns
underofficerare bestämda; men i detta afseende förekommer dock den
skiljaktighet att, under det hvarje fanjunkare, som har en rustkammare
under sin vård, erhåller ett årligt arfvode af 400 kronor, några sådana
arfvoden ej finnas föreslagna för flottans underofficerare. Enda skil-
naden i aflöningsförmåner mellan l:sta och 2:dra gradens under¬
officerare vid flottan ligger i dagaflöningen, som för de förre är 50
öre högre än för de senare. Men då denna högre inkomst uteslu¬
tande är beroende af huruvida man inkallas i tjenstgöring, och flagg-
underofficerarne oftast kommit ur den kraftiga åldern, kommer det
lätt att hända, det lasta gradens underofficerare blifva sämre lottade
än 2:dra gradens. Äfven detta synes mig vara en fråga, hvars be¬
hjertande är af högsta vigt.
På grund af hvad jag nu och förra gången yttrat, måste jag så¬
ledes instämma med Herrar Leijonhufvud och Adlersparre. Helst hade
jag visserligen sett, om, med utslag å såväl Kongl. Maj:ts proposition
som Utskottets förslag, frågan hade blifvit uppskjuten för att ånyo
tagas under ompröfning.
Då chefen för Sjöförsvarsdepartementet, att döma af hans se¬
naste anförande, tyckes acceptera Utskottets förslag under den för¬
hoppning, att de påpekade orättvisorna af en kommande Riksdag
måtte blifva afhulpua, vill jag endast uttrycka den förhoppning att
så måtte ske. För egen del är jag pessimist, och jag tror mig nästan
kunna här på stående fot redigera' det som Stats-Utskottet på en sådan
Måndagen den 24 April, f. m.
21
N:o 42.
framställning kommer att lemna. Jag instämmer således, såsom jag
sagt, i de tvenne nyss nämnde talarnes yrkande om återremiss.
Herr Liss Olof Larsson, hvilken, enligt anteckning å utlåtan¬
det, reserverat sig mot Utskottets ifrågavarande hemställan, anförde:
Då jag reserverat mig mot denna punkt, så anser jag mig icke behöfva
hvarken försvara Utskottets förslag eller till vederläggning upptaga
de deremot framstälda anmärkningar, och kan således för min del
fatta mig temligen kort i frågan.
Jag har icke heller kunnat biträda Kongl. Maj:ts proposition,
utan yrkar för det närvarande afslag äfven derå. Vid en närmare
granskning af Kongl. Maj:ts förslag skall man. nemligen finna en sådan
mängd af aflöningstitlar upptagna, såsom dagaflöning, sjöafiöning, diet¬
penningar, skeppsportion, m. m., att man väl knappast kan kalla det¬
samma en verklig lönereglering, utan snarare en löneinveckling. Ty i
stället för att genom förslaget skulle åstadkommas en förenkling och
reda i flottans nu varande aflöningsförhållanden, skulle desamma sna¬
rare derigenom invecklas ännu mera än förut. Kan man nemligen
t. ex. tala om att flottans officerare måste hafva dietpenningar, så
kan man med samma rätt påstå, att äfven befälet vid landtarmé!! bör
komma i åtnjutande af samma förmån; ty de senare behöfva natur¬
ligtvis mat lika väl som de förre. Följden skulle således blifva att
denna aflöningsförmån borde blifva lika både vid armén och flottan.
Ja, man kan sätta i fråga, om man icke med samma skäl kommer
och begär dietpengar åt alla statens löntagare. Man har dock redan
fästat uppmärksamheten vid detta förhållande, hvarföre jag icke vill
dervid uppehålla mig.
Mina anmärkningar mot Utskottets förslag stödja sig hufvudsak¬
ligen på den motivering, Utskottet sjelf t begagnat å sidan 2 af dess
betänkande, der Utskottet säger: “Innan Riksdagen fattar något be¬
stämdt beslut, som kunde för en längre framtid nödvändiggöra ökade
anslag under denna hufvudtitel, är det enligt Utskottets mening af
nöden, att Riksdagen först erhåller kännedom om ej endast det full¬
ständiga förslag till landtförsvarets ordnande, som snart torde vara att
förvänta, för att med ledning deraf kunna rätt bedöma, hvilken ställ¬
ning sjöförsvaret må böra i vårt försvarsväsende intaga, än äfven den
nu pågående utredningen i afseende å landets förmåga att bära de
ökade bördor, hvilka omkostnaderna för ett betryggande försvar må
föranleda*'.
Jag kan icke neka till att det förefaller mig besynnerligt, att
Utskottet, efter en dylik motivering, kunnat uttala den önskan att de
nu föreslagna aflöningarne måtte uppföras på ordinarie stat, helst hela
denna motivering ej talar för, utan helt och hållet mot fastställandet
af de nya staterna. Visserligen är detta tillvägagående lika med hvad
majoriteten under sista riksdag gjorde i afseende å arméns officerare,
då man reglerade lönerna utan att det ringaste veta huru vårt landt-
försvar kommer att ordnas, men jag, som icke då kunde gilla ett så¬
dant förfarande, kan det icke heller nu, och jag kan knappt fatta
huru någon vill eller kan fastställa en ny lönestat, då det står i vida
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
N:o 42.
22
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
fältet huru sjöförsvaret kommer att ordnas. Den omständigheten, som
i fjor utgjorde ett bland de mest talande skälen för bifall till nya
lönestaten för landtarméen, förefinnes icke här. Man torde nemligen
erinra sig att till och med de, som ville biträda det förslag som då
förevar, likväl funno det vara något oegentligt att reglera lönerna
utan att på samma gång bestämma huru mycket arbete, som borde
derför utgöras; men hufvudskälet till förslagets framgång var att man
ville komma åt militieboställena, men det skälet föreligger icke nu,
ty herrar sjöofficerare hafva, så vidt jag vet, inga boställen. För min del
skall jag således yrka anslag å Utskottets hemställan, och jag gör det
af precist samma skäl som de af mig i fjol vid behandlingen af frågan
angående landtarméns befäls lönereglering, uttalade.
Då jag sålunda icke kan finna något af de skäl Utskottet anfört
tala för bifall, vare sig till Kong], Maj:ts eller Utskottets förslag, så
skall jag för min del, dels med stöd af hvad jag nyss nämnt och dels
med stöd af den af mig nyss anförda delen af motiveringen till Ut¬
skottets hemställan, yrka afslag å den nu föredragna punkten.
Herr Jöns Rundbäck: Jag skulle icke hafva begärt ordet,
om icke Herr Lindmark, snart sagolt, dertill uppmanat mig. Han ytt¬
rade nemligen något, som jag knappt skulle hafva förväntat att få
höra från en sådan person som han, eller att Utskottet i denna fråga
icke bedrifvit rent spel. För min del skall jag spela med öppna kort,
på det han må kunna se huru jag spelar.
Den ärade talaren yttrade, att messpenningarné betalades af offi-
cerarne, för att de skulle få messa. Det förundrar mig att Herr Lind¬
mark, som sjelf är sjöofficer, icke vet om officerarne gifva eller få
dessa messpenningar. I “Reglementet för flottan11, hvilken bok jag
lyckats förskaffa mig efter mycket besvär — den är nemligen icke till¬
gänglig i bokhandeln, och man skulle kunna tro, att man med afsigt
undanhölle den för allmänheten — står dock att läsa i § 488 följande:
“Såväl högste befälhafvare å flotta, som eskaderchef och af Kongl.
Maj:t utnämnd afdeluingschef skall hålla eget bord, vid hvilket fartygs¬
chefen och alla ombord varande, i ill staben hörande personer, som
hafva regementsofficers rang, skola messa". Slutligen är i upprättade
tabeller, hvartill den nu upplästa paragrafen hänvisar, bestämdt att
högste befälhafvare!! öfver flottan erhåller 15 kronor per dag, eskader¬
chef 10 kronor och afdelningschef 8 kronor, i dietpenningar. Men
hvar står det skrifvet, att officerarne skola betala 5 kronor för att
få messa? Eller skall staten betala dessa penningar? Jag har nu
frågat, huruvida denna sjöaflöning inberäknas i dagaflöningen, men har
derpå ännu icke fått något svar. Ett är dock otvifvelaktigt, eller att,
för den händelse dessa bestämmelser i afseende å aflöningsstaterna
kunna regleras utan Riksdagens hörande, vi icke hafva något synner¬
ligt mycket att strida om; ty då kunna ju höga vederbörande efter
behag gorå lönerna större. Om, som sagdt, höga vederbörande ega
att bestämma angående dessa dietpenningar m. m., tjenar det således
sannerligen icke till mycket att här gräla om några kronor till flottans
officerare, hvilkas aflöning under sådana förhållanden lämpligast bör
Måndagen den 24 April, f. ra.
23
N:o 42.
regleras vid behandlingen af det anslag, som förekommer under rubri¬
ken “flottans öfningar“.
Herr Lindmark: Yi äro ju ense om messpenningarne, eller huru,
herr Rundbäck? Herr Rundbäck yttrade, att jag icke gifvit honom nå¬
gon upplysning om huru mycket sjöafiöningen och dagaflöningen till¬
hopa utgöra och huruvida båda dessa aflöningar utgå till sjökommen-
derad officer. Jag får med anledning deraf endast erinra, om att jag
hänvisade honom till Kongl. Maj:ts proposition och de dervid fogade
tabeller, af hvilka framgår att dagaflöningen för en officer, t. ex. chefen
för sjökrigsskolan, som beräknas vara sjökornmenderad 4 månader år¬
ligen, endast utgår under åtta månader af året, eller för 240 dagar.
På sjön uppbär han således endast sjöaflöning förutom dietpenningar.
Jag har förut visat, huru ringa tillökning man hade att förvänta af
den af Utskottet föreslagna förhöjningen i dagaflöningen med 50 pro¬
cent. En person i min grad t. ex. skulle, enligt Utskottets förslag,
ega att uppbära en dagaflöning af 4 kronor, alltså med en förhöjning
af 50 procent 6 kronor, sjöaflöning. Då efter gjorda beräkningar
hvarje officer af min grad hittills i medeltal fått göra 43 dagars sjö¬
tjenst om året, blefve hela tillökningen för eu kommendörkapten så¬
ledes endast 86 kronor. Att kärförutom dietpenningar skulle fortfa¬
rande utgå med 8 kronor om dagen, har man ansett vara vill mycket.
Men af dessa 8 kronor kunna endast, såsom jag förut anmärkt, 2 kro¬
nor räknas såsom verklig inkomst, ty återstoden 6 kronor åtgår till
vivret ombord och kan således icke beräknas såsom någon inkomst.
Häraf framgår alltså, att dietpenningarne och sjöaflöningarne icke äro
så stora, som man förmodar.
Medan jag har ordet, ber jag få fästa uppmärksamheten å ett
par andra saker, den ena att dietpenningarne höjas med 50 procent
vid tjenstgöring under resa å fremmande farvatten, och detta derföre
att lefnadskostnaden är högre i främmande land, och den andra, att
jag tycker, att man bör hysa det förtroende till regeringen, att den
icke tillmötesgår några ohemula anspråk, utan beviljar endast hvad
som nätt och jenmt behöfves. För min del är jag också öfvertygad
om att regeringen vid sjöaflöningsreglementets uppgörande noga afvägt
hvad rättvisa och billighet kräfva. Jag kan härjemte meddela den
upplysningen, att sjöafiöningen i aflägsna farvatten förr var större, än
den nu är, hvilket väl måste visa, att regeringen icke hyser någon
tendens att tillmötesgå några öfverdrifna löneanspråk i nu ifrågava¬
rande hänseende.
Öfverläggningen var slutad. Enligt de meningar, som derunder
blifvit framstälda, gaf Herr Talmannen propositioner dels på bifall, dels
på afslag och dels på återremiss; och förklarade Herr Talmannen sig
anse den förstnämnda af dessa propositioner vara med öfvervägande
ja besvarad. Votering blef emellertid begärd och företogs, sedan till
kontraproposition antagits yrkandet på återremiss, enligt en nu uppsatt
och af Kammaren godkänd så lydande omröstningsproposition:
Angående
ny löne¬
reglering för
jlotlans
personal.
(Forts.)
N:o 42. 24
Måndagen den 24 April. f. m.
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
Angående
ny löne-
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i l:a punkten
mom. a af utlåtandet N:o 19,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar nej;
Vinner Nej, har Kammaren återförvisat ifrågavarande moment.
Voteringen utföll med 110 ja mot 58 nej; varande alltså Utskot¬
tets hemställan af Kammaren bifallen.
I mom. b hade Utskottet föreslagit:
att de löntagare vid flottans officers-, underofficers- och sjömans-
corpser samt kleresi-, läkare-, maskinist- och handtverksstater, som
vore försedde med ovilkorlig fullmakt, skulle ega att vid sina nu va¬
rande aflöningsförmåner qvarstå, sä vida de ej sjelfve önskade att på
ny stat ingå.
Rörande detta förslag anförde
Herr Jöns Rundbäck: Jag yrkar bifall till Utskottets hemstäl¬
lan i denna punkt, men vill i anledning af hvad en talare vid behand¬
lingen af ett föregående moment af denna punkt yttrade, att löne¬
regleringen icke skulle kunna genomföras utan att löneförminskning
för en stor del officerare deraf blefve en följd, påpeka, att, enligt nu
föredragna punkt, åtskilliga officerare, der de så önska, ega att vid
sina nuvarande aflöningsförmåner qvarstå, hvadan desse följaktligen
icke kunna hafva något ondt af nämnda lönereglering.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
I anledning af Kongl. Maj:ts i sammanhang med förslaget till ny
lönereglering för flottans personal gjorda nådiga framställning derom,
att hvarje officer och underofficer, som inginge på den nya staten,
skulle, då han uppnått den lefnads- och tjensteålder, som berättigade
honom till full pension jemte fyllnadspension, vara förpligtad att ur
tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att, med den pensionsberät-
tigades medgifvande, låta med afskedet anstå, derest och så länge han
pröfvades kunna i tjensten gagna det allmänna; hade Utskottet till¬
styrkt, att Riksdagen måtte fatta ett så lydande beslut:
“hvarje officer och underofficer, som ingår på den nya staten,
skall, då han uppnått den lefnads- och tjensteålder, som berättigar
honom till pension, vara förpligtad att ur tjensten afgå, Kongl. Maj:t
Mom. c.
Måndagen den 24 April, f. m.
25
N:o 42.
dock obetaget att, med den pensionsberättigades medgifvande, låta med
afskedet anstå, derest och så länge han pröfvas kunna i tjensten gagna
det allmänna/1
Herr Statsrådet Lagerstråle anförde: I den Kongl. propositionen
har nu föredragna moment en något olika lydelse mot den af Utskot¬
tet föreslagna. Det heter nemligen i den Kongl. propositionen: “att
hvarje officer och underofficer, som ingår på den nya staten, skall, då
lian uppnått den lefnads- och tjenst^ålder, som berättigar honom till
full pension jemte fyllnadspension, vara förpligtad att ur tjensten afgå,
Kongl. Maj:t dock obetaget" etc. Utskottet föreslår nu att orden “full
pension jemte fyllnadspension" skulle utbytas mot allenast ordet “pen¬
sion". Motiven till denna förändring finnas angifna i Utskottets be¬
tänkande, men jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att, en¬
ligt gällande bestämmelser, de skyldigheter’, som redan nu åligga em-
bets- och tjenstemän vid flottans stater, blifvit sammanbundna med
dessas rätt icke blott till full pension på flottans egen pensionsstat,
utan äfven till fyllnadspension. Skulle den af Utskottet här före¬
slagna förändringen bifallas, så skulle en sådan bestämmelse, i be¬
traktande af hvad som förut är medgifvet för dessa stater, innefatta
en förpligtelse för flottans officerare att afgå så snart de vore berät¬
tigade till pension från amiralitetskrigsmanskassan, oaktadt denna pen¬
sion är betydligt mindre än den som varit afsedd att tillfalla en så¬
lunda, möjligen mot sin egen vilja, afskedad officer. En dylik be¬
stämmelse vore mycket strängare än både hvad redan förut i detta
afseende finnes stadgadt och hvad af Kongl. Maj:t nu blifvit föresla¬
get. Det torde således vara skäl, att den i förevarande moment före¬
slagna underdåniga skrifvelsen komme att affattas i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts förslag i ämnet, och följaktligen, med utbytande af
det i Utskottets förslag förekommande ordet “pension“ mot orden “full
pension jemte fyllnadspension“, erhölle följande lydelse:
“att hvarje officer och underofficer, som ingår på den nya staten,
skall, då han uppnått den lefnads- och tjensteålder, som berättigar
honom till full pension jemte fyllnadspension, vara förpligtad att ur
tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att, med den pensionsberät¬
tigades medgifvande, låta med afskedet anstå, derest och så länge han
pröfvas kunna i tjensten gagna det allmänna11.
Den omständigheten att frågan om flottans pensionering ännu icke
blifvit af Riksdagen eller ens af Stats-Utskottet afgjord gör det ännu
vigtigare, att nyss nämnda förändring af det nu föredragna momentet
iakttages.
Angående,
ny löne¬
reglering fö
Jlottans
personal.
(Forts.)
Herr Lindmark: Jag ämnade just framställa yrkande om samma
förändring, hvarom Herr Statsrådet nyss gjort hemställan. Enligt nu
gällande bestämmelser är sjöofficer berättigad till pension efter upp¬
nådda 50 lefnads- och 30 tjensteår samt till full pension och fyll¬
nadspension vid uppnådda 55 år för alla grader till och med kommen¬
dörkapten, vid 60 år för kommendörer samt vid 65 år för amiraler.
Antages nu Utskottets förslag oförändradt, lemnas derigenom
N:o 42.
26
Måndagen den 24 April, f. in.
Avgående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
(Forts.)
regeringen makt att afskeda en officer redan vid 50 års ålder, något
som aldrig varit afsedt med 1873 års beslut, hvars fattande jag måste
beklaga, då det tillkom innan ännu pensionerna blifvit reglerade.
Detta utgör, såsom mig synes, ett ytterligare skäl för bifall till
den af Herr Statsrådet Lagerstråle formulerade förändring af Utskot¬
tets förslag, hvilkens ordalydelse redan återfinnes i Kongl. Maj:ts nå¬
diga skrifvelse af den 2 September 1873, hvarest det bland annat
heter: “att en hvar, som hädanefter till officer eller underofficer vid
Kongl. flottan utnämnes, äfvensom redan i tjenst varande officer, som
befordras till regementsofficer, eller från lägre till högre regements-
officersgrad uppflyttas, skall vara förpligtad att ur tjensten afgå då
han uppnått den lefnads- och hjelteålder, som berättigar honom till
full pension jemte fyllnadspension, OSS dock obetaget att, med hans
begifvande, låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensions-
berättigade pröfvas kunna i tjensten gagna det allmänna1*. Vid sådant
förhållande hoppas jag, att Kammaren icke skall antaga Utskottets
förslag oförändradt, utan yrkar, såsom förut är nämndt, bifall till den
af Herr Statsrådet Lagerstråle formulerade förändring af samma
förslag.
Friherre Leijouhufvud: Jag är väsentligen förekommen af de
båda föregående talarne och yrkar bifall till Kongl. Maj:ts proposition
oförändrad. Jag gör detta desto hellre som jag nyss under diskus¬
sionen om inom. a) yrkat, att löneregleringen för flottan icke måtte
tolkas på ett sätt, som gör den flottans officerare m. fl medgifna rät¬
tigheten att qvarstå på den gamla lönestaten ofördelaktig, snart
sagdt omöjlig, ty genom bifall till Utskottets förslag i mom. b i oför-
ändradt skick sättes, så att säga, en tumskruf på officerarnes frihet
att välja emellan den gamla och nya aflöningsstaten. Jag har sjelf
förut såsom departementschef påyrkat att sjöofficerare måtte kunna
af skedas vid viss ålder; men jag tror dock att denna åtgärd icke bör
vidtagas hastigare och kraftigare än enligt Kongl. Maj:ts proposition
skulle blifva förhållandet. Jag kan således icke gå in på Utskottets
förslag i oförändradt skick; jag kan detta så mycket mindre som frå¬
gan om flottans pensionering ännu icke blifvit afgjord. Blifva pension
och fyllnadspension sammanslagna till. en och den nya regleringen
lämpad derefter, så är ju i alla fall ingen skada skedd.
Jag yrkar bifall till den af LIerr Statsrådet Lagerstråle formule-
lerade förändring af Utskottets förslag.
Herr Carl Ifvarsson: Det är just med anledning af hvad Kongl.
Maj:t föreslagit i afseende å i fråga varande pensionsstater, som Ut¬
skottet i detta moment föreslagit den ordalydelse, som nu blifvit klan¬
drad. Utskottet har nemligen dervid tänkt sig så väl möjligheten af Riks¬
dagens bifall som dess afslag af de föreslagna pensionsstaterna; och Ut¬
skottet har derföre velat afpassa ordalydelsen af detta moment så, att
det skulle kunna vara tillämpligt, vare sig nu de gamla eller nya pen-
sionsstaterna vunne Riksdagens godkännande. Jag tror alltså, att Ut¬
skottets förslag kan antagas. Det är klart, att när man talar om
Måndagen den 24 April, f. m.
27
N:o 42,
pension och fyllnadspension, så kan det icke vara lämpligt att, på
samma gång man tänker sig ett bifall till hvad Utskottet nu före¬
slagit, dock påstå att den ordalydelse som nu förefinnes, skulle vara
tillämplig äfven på de nya pensionsstaterna. Här är nemligen icke
fråga om både pension och fyllnadspension; och jag kan ej heller
föreställa mig, att det är Riksdagens mening, att indela dessa pensio¬
ner i två särskilda slag.
Således, om dessa ord här införas, har man derigenom på förhand
bestämt sig för ett utslag å Kongl. Maj:ts proposition angående flot¬
tans pensionering. År detta meningen, så vill jag icke motsätta mig
förändringen, och Stats-Utskottet, som ännu icke behandlat pensions¬
frågan, behöfver då icke vara tveksamt vid afgifvandet af sitt förslag
deri. Men är det åter meningen, att man bör tänka på huruvida
denna fråga kan genomföras eller icke, så tror jag att Utskottets före¬
varande förslag är lämpligt och bör antagas. Här talas nemligen om
pension utan något närmare bestämmande af hvad slag den skall vara,
om den skall vara pension eller fyllnadspension; här afses endast de
pensionsförmåner, som äro eller kunna blifva i sådant afseende be¬
stämda. Jag tror knappast, att något missförstånd deraf kan upp¬
komma; ty med -‘pension- menas här hvad lagligen i sådant afseende
utgår, såväl under ena som andra förhållandet. Utskottets förslag kar
icke heller på något lättsinnigt sätt tillkommit, utan man har i sam¬
råd med Utskottets sekreterare noga öfvervägt ordalagen deri och der¬
efter antagit den redaktion Utskottet här framlagt.
Jag tror således, att man med fullt skäl kan godkänna Utskottets
förslag, såvida man icke vill på förhand döda Kongl. Maj:ts förslag,
i fråga om flottans pensionering, och yrkar således bifall till Utskottets
hemställan.
Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet Herr Statsrådet Fri¬
herre von Otter: Med anledning af den siste talarens yttrande an¬
håller jag att få fästa Kammarens uppmärksamhet derå, att i det för¬
slag till pensioneringsgrunden för flottan, som är af Kongl. Maj:t
för Riksdagen framlagdt, flottans pensionering är grundad på pension
och fyllnadspension. Pension skulle vara benämningen på den del
åt pensionsförmånerna, som utgår från amiralitets-krigsmanskassan
och utgör 2/3 af pensionens fulla belopp, och fyllnadspension den
del, som utgår från statsverket och som tillkommer eu del löntagare
vid eu helt annan tidpunkt än den nyssnämnda pensionen.
Det Kongl. förslaget till flottans pensionering är grundadt helt
och hållet på nu bestämda förhållanden; och sjelfva ordställningen i
de punkter af förslaget, som innehålla bestämmelser om pension och
fyllnadspension, äro hufvudsakligen öfverensstämmande med Kongl.
circuläret af den 20 November 1860, hvilket ännu är gällande. Jag
skall taga mig friheten att uppläsa ur pensioneringsförslaget de punk¬
ter, som afhandla denna sak. I första punkten heter det:
“Den som innehar fast lön på stat, till belopp oj öfverstigande
1,000 kronor, erhåller i pension och fyllnadspension lönens hela be-
opp. För innehafvare af högre lön utgår pension jemte fyllnadspen -
Angående
ny löne¬
reglering för
flottans
personal.
Forts.)
N:o 42.
28
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående ny
lönereglering
för flottans
personal.
(Forts.)
sion med 80 procent af lönen.“ I andra punkten heter det vidare:
“En hvar vid ifrågavarande corpser, som vid afskedstagande! stått i
tjenst vid flottan i 80 år och uppnått en ålder af 55 år samt i öfrigt
till amiralitets-krigsmanskassan erlagt stadgad pensionsafgift, är be¬
rättigad att vid afskedstagande!, ur nämnda kassa erhålla pension
med två tredjedelar af det belopp, hvartill sammanlagda summan af
pension jemte fyllnadspension enligt punkten 1 här ofvan är beräk¬
nad. “ Sedermera heter det i femte punkten: “Fyllnadspension, beräk¬
nad till eu tredjedel af sammanlagda beloppet af pension och fyllnads¬
pension enligt lista punkten, utgå.r“ o. s. v.
Jag tror således, lika med de förste talarne, att det, för undvi¬
kande af tvetydighet, är alldeles nödvändigt, att orden “jemte fyll¬
nadspension", införas i Utskottets förslag näst efter ordet “pension
Herr Carl Ifvarsson: Det kan visst hända, att jag missuppfat¬
tat innehållet af den Kongl. propositionen, rörande flottans pensione¬
ring, men det är mindre underligt, då jag hastigt genomläst den, och
den ännu icke blifvit af Utskottet behandlad. Jag trodde emellertid,
att meningen i den var att sammanföra de båda pensionsslagen till
en enda. Är meningen åter, att vi skola få olika slag af pensioner,
då anser jag det vara nästan nödvändigt att undvika att på förhand
gifva på hand att så skall blifva.
Jag tror således, att i hvilket fall som helst, antingen den gamla
pensionsstaten bibehålies eller den nya antages, förslaget, sådant som
det blifvit af Utskottet formuleradt, är det mest passande, som nu
kan åstadkommas.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, gaf Herr Talmannen pro¬
positioner såväl på bifall till Utskottets hemställan i oförändradt
skick, som ock på yrkandet att Kongl. Maj:ts förslag måtte antagas;
och fann Herr Talmannen svaren hafva utfallit med öfvervägande ja
för den förra meningen. Votering begärdes, i anledning hvaraf en
omröstningsproposition af följande lydelse nu uppsattes, justerades och
anslogs:
Den, som bifaller i oförändradt skick hvad Stats-Utskottet hem¬
stält i lista punkten mom. c af utlåtandet N:o 19,
röstar Ja:
Den,'det oj vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren bifallit Utskottets hemställan med
den förändring att. i enlighet med Kongl. Maj:ts proposition, ordet
“pension" utbytes mot orden “full pension jemte fyllnadspension.
Omröstningen i vanlig ordning verkstäld, visade 96 ja mot 71
nej; hvadan Kammaren beslutit enligt ja-propositionen.
Måndagen den 24 April, f. m.
29
N:o 42.
Sedan utgången af voteringen för Kammaren tillkännagifvits, an¬
mälde Herr Lindmark sin reservation mot det sålunda fattade be¬
slutet.
Punktm 2.
Bifölls.
Punkten 3.
Utskottet hade, i anledning af eu utaf Herr A. P. Danielsson i
ämnet väckt motion (N:o 40), hemstält:
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes
Kongl. Maj:t i nåder taga i öfvervägande, huruvida icke båtsmans-
hållet skulle kunna i män af inträffande afgång sättas på vakans.
Ordet lemnades, på begäran, till
Friherre Leij onhufvud, som yttrade: Hot är icke första gån¬
gen som ett förslag, sådant det nu af Stats-Utskottet framställda
blifvit väckt här i Kammaren. Riksdagen har till och med aflåtit en
skrifvelse i ämnet' till Kongl. Maj:t för ett par år sedan. För min
del kan jag dock icke gilla den förevarande framställningen. Visser¬
ligen har jag en gång sjelf såsom chef för sjöförsvarsdepartementet
tagit initiativet till en reducering af båtsmanshåll; men detta skedde
i en helt annan afsigt, nemligen för att lätta den tunga, som häråt
tryckte några socknar i Blekinge och Södra Möre härad af Kalmar
län i följd af det stora antal båtsmansnummer, som de hade att upp¬
sätta och som i hög grad ökade utgifterna för fattigvården derstädes
— ett förhållande som nogsamt vitsordades af statistiska uppgifter.
Men ingalunda väckte jag detta förslag ur militärisk synpunkt.
Att denna Kammares majoritet med nöje skall begagna hvarje
tillfälle, och således äfven detta, att försvaga indelningsverket, inser
jag ganska väl. Men jag anser dock, att Stats-Utskottet äfven denna
gång hade kunnat begagna den gamla käpphäst, som förut så ofta
med fördel användts, nemligen att föreslå frågans uppskjutande med
anledning af den väntade omorganisationen af vårt härväsende. Detta
har emellertid Utskottet icke brytt sig om, utan tyckes i förevarande
fall på sig vilja tillämpa det gamla ordstäfvet “när jag dricker, är
det rätt att dricka", i öfverensstämmelse med hvilken åsigt Utskottet
ock framstält sitt förslag om båtsmanshållets ställande på vakans.
Jag kan, såsom sagdt, icke gå in på nämnda förslag, utan måste
tvärtom på det varmaste afstyrka bifall till detsamma. Och detta
gör jag alldeles oberoende deraf, huruvida båtsmansinstitutionen är
god eller ej —- hvilket är något, hvarom Kammarens majoritet och
jag kunna vara af olika tankar —■ och endast derföre, att jag anser,
det Sverige, innan det fått en ny härordning, icke har råd att und¬
vara en enda duglig militär vare sig af sjö- eller landtförsvaret. Be-
Angående
båtsmanshål¬
lets sättande
på vakans.
N:o 42.
30
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
båtsmanshål-
lets sättande
på vakans.
(Forts.)
höfvel1 än Kong]. Maj:t icke skicka båtsmännen till sjös, så kunna de
dock på inånga andra sätt nyttigt användas.
På förhand uttryckande mitt beklagande, om eu skrifvelse sådan
den här föreslagna blefve af Riksdagen beslutad och om Kongl. Maj:t
skulle lyssna till densamma, får jag således yrka afslag i den före¬
dragna punkten.
Häruti förenade sig Herrar Treffenberg, Toll, Lindmark och Axel
Bergström.
Herr Brutal. Jag tror, att, om detta förslag till båtsmanshållets
sättande på vakans vinner Kongl. Maj:ts samtycke, sådant med verk¬
lig tillfredsställelse skall helsas i alla de delar af riket der båtsmans-
hållet är förlagdt. Åtminstone skall så blifva förhållandet i den ort,
jag representerar. Då emellertid detta båtsmanshållets sättande på
vakans icke kan ega rum utan rotehållarnes medgifvande, eftersom de
i ersättning måste till staten erlägga vakansafgifter, anser jag mig
pligtig meddela Kammaren den tanke om saken som i min ort är
rådande.
Förmodligen är för flertalet af Kammarens ledamöter obekant,
hvari prestationerna till båtsmanshållet bestå, eftersom detta är för¬
lagdt endast i sjötrakterna. Ålan föreställer sig måhända, att den
föreslagna åtgärden skulle medföra en lindring för rotehållare. Detta
är dock alldeles icke fallet; — snarare tvärtom.
Förhållandet är nemligen, att enligt med rotehållarne träffade
kontrakt kronan åtagit sig, mot ersättning, båtsmännens beklädnad
och utredning. Då rotehållarne således endast hafva qvar natura-
prestationerna till båtsmännen, nemligen lönen 4 kronor, 2 tunnor
råg och torp eller nederlag derför, tillika med nödigt bränsle, så är
det gifvet, att från denna synpunkt betraktadt, rotehållarne icke skola
hafva någon synnerligt stor fördel af att betala vakansafgift i stället
för att direkt utgöra båtsmännens löneförmåner. Hvad först lönen och
spanmålen beträffar, kommer det för rotehållaren på ett ut, om han
betalar den till båtsmannen direkt eller i form af vakansafgift till
staten. Hvad vidare torpet beträffar, så är det klart, att, då sådana
finnas, det icke kan vara någon fördel för rotehållaren att, få dispo¬
nera det och i stället betala afgift till staten. Torpet står nemligen
färdigt att begagnas och i de flesta fall får nog båtsmannen fortfa¬
rande begagna detsamma med sin familj; men den hyra rotehållaren
kan betinga sig af den förre båtsmannen eller af någon annan per¬
son blir sannolikt — om ens någon — i alla fall icke så stor, att
den kan motsvara hvad rotehållaren i stället får betala till staten.
Jag tror således, att rotehållaren icke tillskyndas någon ekonomisk
fördel deraf, att hans nummer ställes på vakans.
Från en annan synpunkt betraktadt är det derföre denna åtgärd
vore önsklig. Båtsmanscorpen är nemligen icke så populär åtminsto¬
ne icke de delar af landet, der clen är förlagd, som önskligt vore. Fn
båtsman har icke samma anseende som clen indelte soldaten. Jag vill
härmed visst icke hafva uttalat något klander öfver båtsmanscorpsen;
men så är dock förhållandet. Som vi alla känna, äro båtsmanshållen
Måndagen den 24 April, f. m.
31
N:o 42.
förlagda uti landets kustprovinser, i ändamål att först och främst er¬
hålla sjöfolk till båtsmän. Men detta är åtminstone numera omöjligt.
Eu kofferdisjöman erkänner båtsmannen såsom sjöman ungefär lika
litet som eu lifgardist erkänner den numera indragne stadssoldat^!
såsom soldat. Erbjuder man en kofferdisjöman värfning som båtsman,
så finner han sig nära nog förolämpad och nekar bestämdt. Rote-
hållaren nödgas derföre söka anvärfva båtsmän från andra från haf-
vet aflägsna^ trakter, och är således vid valet ofta inskränkt till
sådana personer, som kanske aldrig förr ens sett sjön, långt mindre
äro några sjömän. Att bland dem finnas bra folk vill jag icke för¬
neka; men personer, som sålunda lemna hemorten, äro vanligen upp¬
växte i fattigdom, hafva kanske delvis lifnärt sig med betlande; bos
dem torde sålunda ej rätt stor underbyggnad för den militära banan
eller tjenstgöringen till sjös vara att finna.
Vidare tror jag, att ett skäl till båtsmännens ringa anseende kali
sökas i den tjenstgöring de äro underkastade. Då de till följd af
sitt stora antal icke kunna vid de hvart tredje år återkommande ut-
kommenderingarne till sjötjenstgöring mera allmänt användas, så må¬
ste de vid stationerna sysselsättas med allehanda annat arbete, bred¬
vid det egentliga sjöyrket, arbeten, som hvarken äro egnade att ut¬
bilda dem till sjömän eller höja deras anseende.
Huru som helst, så är det emellertid ett obestridligt förhållande
att båtsmännen för närvarande icke åtnjuta något särdeles anseende;
och det är derför en allmän önskan från rotehållarnes sida — oak¬
tadt de icke göra någon vinst derpå, snarare tvärtom — att båts-
manshållen må ställas på vakans.
_ Ser man nu efter, huru det förhåller sig med båtsmännens be¬
höflighet för flottan och i sådant hänseende söker ledning i bilagan
till den Kongl. propositionen angående statsverkets tillstånd och be¬
hof, så finner man att, efter den plan sjöministern uppgjort, det ef¬
ter förloppet af 12 år, eller då den nya planen för vårt sjöförsvar
skulle vara fullt genomförd, skulle erfordras 2,386 man gemenskap på
flottans stat förutom reservstaten och sjöbeväringen. Efter samma
utredning upptager flottans stat för närvarande eu gemenskap af 5,50(3
man, omfattande matroskompanierna, eldare- och handtverkskompani-
erna och båtsmanskompanierna, de sistnämnda med en numerär
af 4,686 man. Enligt samma utredning, skulle således, om personalen
i dess helhet förblefve oförminskad, 12 år härefter ett öfverskott å
gemenskapen af 2,120 man förefinnas. Men denna siffra är naturligt¬
vis ett tryckfel i den Kongl. propositionen, ty öfverskottet blir, såsom
en och hvar lätteligen finner, 3,120.
Detta öfverskott uppkommer naturligtvis på båtsmanskompani¬
erna, ty att de begge andra staterna, matroskompanierna med sina
600, samt eldare- och handtverkskompanierna med sina 220 man,
skulle lemna något öfverskott, är otänkbart; dessa sistnämnda corpser
behöfva i stället ökas.
Det är sålunda på båtsmanskompanierna som detta öfverskott af
3,120 man skulle uppstå om 12 år, då nemligen planen till den nya
sjöförsvarsorganisationen skulle vara färdig.
Angående
båtsmanshål-
lets sättande
på vakans.
(Forts.)
N:o 42.
32
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående Undersökes nu vidare huru det i närvarande stund skulle ställa
låtsmamhållets sjg mec( nämnda öfverskott, så möter det visserligen svårighet att der-
Sa‘mlans0" öfver uppgöra några tillförlitliga beräkningar, men då vi nu knappast
(Forts.) ega en tredjedel af den sjömateriel, som enligt Kongl. Maj:ts förslag
efter 12 år skulle finnas, så torde det ej vara för mycket antaga att
båtsmanshållet nu kunde nedsättas till två tredjedelar af hvad som
efter dessa 12 års förlopp skulle erfordras. För den sjömateriel vi
nu ega, skulle således efter denna beräkning 771 eller i jenant tal
800 båtsmän vara tillräckliga. Antager man nu att båtsmansnumerären
skulle i mån af afgång ställas på vakans, så skulle, med beräkning af
eu tjenstgöringstid af i medeltal 20 år, efter dessa 12 år, då planen
skulle vara genomförd, finnas 1,878 båtsmän qvar. Vi behöfva vid
den tiden endast 1,566 man och skulle sålunda ändå få 312 man
öfver. För min del kan jag icke finna det vara lämpligt att hålla eu
så stor sjöpersonal, som omöjligt kan i yrket öfvas eller blifva fullt
sjöduglig. Och herr sjöministern har sjelf medgifvit, att båtsmännen
aldrig kunna blifva sjöduglige. Det heter nemligen i den Kongl. pro¬
positionen att “fyra till fem uppfordringar böra antagas i allmänhet
åtgå, innan en båtsman kan anses duglig att uppflyttas till lista klas¬
sens sjöman och då bär han i de flesta fall nått den ålder af 35 å
40 år, som gör honom mindre tjenlig för sjökrigstjensten“. Han är
således, innan lian hinner tillräckligt öfvas, för' gammal och blir på
grund häraf aldrig fullt duglig till sjötjenstgöring. Vidare säger sjö¬
ministern: “Fn ytterligare vakanssättning inom båtsmanshållet, på sätt
den redan finnes för Blekinge och Södra Möre härad af Kalmar län
medgifven, skulle derföre, derest den i öfrigt finnes lämplig, enligt min
åsigt långt ifrån att vara för flottan menlig, befordra dess tjenstbar¬
het, under förutsättning naturligtvis att de inflytande vakansafgifierna
finge, på sätt eger rum i afseende å afgifterna för vakanta båtsmans-
nummer inom nyss nämnda provins och härad, användas för ökande
af matros-, eldare- och handtverkskompauierna till den nummerstyrka,
som erfordras till bemanning af materielen och öfriga behof i de delar,
stamtrupp dertill bör användas".
Således synes det, som om icke heller ur flottans egen synpunkt
det vore något skäl att hålla på båtsmännen.
På nu anförda skäl skall jag således anhålla att få instämma i
Utskottets förslag.
Herrar And. Andersson i Intagan, Lind, Billström, Hylande)'
och Friherre Cederström instämde med Herr Bruhn.
Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet Herr Statsrådet Fri¬
herre von 011 e r: Jag har endast velat fästa uppmärksamheten
derpå, att antingen Riksdagen besluter eu sådan skrifvelse, som här
är föreslagen, eller icke, Kongl. Maj:t icke lärer kunna fatta något
beslut i detta hänseende, förrän eu hel del andra saker blifvit afgjorda.
Min enskilda uppfattning af frågan har nyss blifvit anförd af eu vård
talare på HallandsbUnken. Men jag har jemte de ord, som lian åbe¬
ropat, äfven uttalat det förklarande att, för att någon del af båts-
Måndagen den 24 April, f. in.
N:o 42.
.‘in
manshållet skall kunna sättas på vakans, man måste vidtaga sådana Angående.
åtgärder att man kan finna folk till ersättning för båtsmännen. Det båumamhåUu
torde således vara alldeles nödvändigt att först och främst utvidga
skeppsgosseanstalten. Tv i den skall ju inläggas det frö, hvarur er- (Forts.)
sättningen skall uppspira. När detta skett, då först tror jag, är frågan
i det hänseendet mogen att taga under ompröfning.
Men det är en annan omständighet, som man äfven måste taga
i betraktande. Jag har sagt, att jag ansett att omkring 2,400 man
stam skulle vara tillräcklig för att jemte reserven och sjöbeväringen
på ett tillfredsställande sätt bemanna den materiel, som enligt min
åsigt är nödig för att uppbringa försvaret till sjös till den styrka, som
är erforderlig. Men det måste alltid bero på den materiel, som en
gång kommer att finnas, huru stor personal är behöflig. Om herrarne
behaga taga del af den jemförande tabellen 1 till bilagan 4 a) till
Kongl. Maj:ts proposition angående statsverkets tillstånd och behof,
finna herrarne att ett fullkraftigt bepansradt fartyg för det rörliga
kustförsvaret icke erfordrar mera än omkring 176 man till bemanning.
Antager man vidare, att fyra opausrade kanonbåtar skulle i stridskraft
motsvara ett sådant pansarfartyg som de nyssnämnda i strid vid den
öppnare delen af kusten, så skulle, då hvarje kanonbåt erfordrar 71
mans besättning, för bemanning af dessa fyra kanonbåtar erfordras
nära två gånger så mycket folk som det i styrka lika pansarfartyget.
Således, förrän frågan om materielen är afgjord, är det icke möjligt
att bestämma huru stor personal som behöfves. Deremot är det all¬
deles gifvet, att, om man skulle antaga en materiel, som fordrar en
större fast stam än 2,400 man, öfningsanslaget äfven komme att i
förhållande dertill växa. Jag vet derjemte icke huru man under så¬
dant förhållande skulle kunna åstadkomma den öfning, som erfordras
för att hålla denna större stam fullt duglig; och jag vet icke heller
huru man på annat sätt än genom att hålla dem ständigt till sjös
skulle kunna sysselsätta dem vintertiden. Dessa omständigheter böra
tagas i betraktande, då man vill afgöra frågan om huru materielen
skall vara beskaffad.
Den siste ärade talaren uppdrog eu tablå, som skulle utvisa, till
hvilken utsträckning han ansåg båtsmanshållet för närvarande kunna
sattas på vakans. Jag ingår fullkomligt på hans mening att | af
båtsmanshållet nu skulle kunna sättas på vakans; men i så fall vore
det icke heller möjligt att uppfordra de öfriga blott hvart tredje år,
såsom nu är brukligt.
Grefve Björnstjerna: Herr Statsrådet och Chefen för Sjöför-
svars-departementet har nyss redogjort för de uttryck, han haft till
statsrådsprotokollet, och på hvilka såväl motionären Herr Danielsson
som Utskottet byggt sitt förslag. Genom dessa ord: “derest den (va¬
kanssättningen inom båtsmanshållet) i öfrigt funnes lämplig11 har
Herr Statsrådet också uttalat, att maritima hinder verkligen förefunnos
för att nu ställa båtsmanshållet på vakans.
Andra Kammarens Prat, 1876. N:o 42.
3
N:o 42.
34
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
båtsmanshattet8
sättande på
vakans.
(Forts.)
Såsom landtofficer, måste jag dock betrakta frågan äfven ur
eu annan synpunkt. Ett nytt härorduingsförslag står visserligen på
dagordningen; hvem vet huru frågan derom kommer att lösas? Hvem
vet, om vi icke slutligen måste bygga på den gamla grunden, den på
hvilken vi nu stå? 1 sådant fall är båtsmanshållet, om detsamma för
flottan kan undvaras, deremot nödvändigt för armén. Herrarne veta
nemligen allesammans, att åtskilliga provinser i vårt land sakna stam-
trupper. Så t. ex. finnas inga dylika hvarken i Vesternorrland, i
Blekinge, i Halland eller på Gotland. Endast båtsmanshåll finnas der.
Såvida vi skola behålla den gamla arméorganisationen, måste således
till nödigt stöd för beväringen linietrupper uppsättas i de landskap,
som nu icke hafva sådana.
Jag bär icke hört någon, som egnat uppmärksamhet åt laudtför-
svarsfrågan, bestrida detta. Mig förefaller det då alldeles klart, att
de båtsmän, som icke behöfvas för flottan, böra öfverflyttas till armén.
En talare bär bredvid yttrade, det båll ansåge båtsmannen sakna
de egenskaper, som utmärka den indelta soldaten. Jag beklagar, om
så skulle vara förhållandet, men i sådan händelse torde det antagligen
härleda sig derifrån, att båtsmannen utkommenderas till tjenstgöring
hvart tredje år och följaktligen ryckes från hemmet under eu tredje¬
del af sin tjenstetid. Skulle detta förhållande upphöra, finnes ju intet
skäl hvarför båtsmannen skulle i något afseende stå efter den indelta
soldaten. Äfven båtsmannen har ju eget torp, egen härd och eget
hem, han är, äfven han, härdig, lydig, ärlig och villig; hans befäl intygar
säkert allt detta. Jag kan derföre icke finna annat, än att han bör
vara fullt lämplig till stamsoldat. Man kan, för att uppnå detta mål,
antingen öfverflytta båtsmansroteringen på landtförsvaret eller ock helt
enkelt anbefalla att båtsmännen öfvas till lands jemte dem tilldelad
beväring. Detta senare låter sig mycket väl göra, oaktadt båtsmän¬
nen fortfarande räknas till flottan. För båtsmännen sjelfva medför
förändringen ingen svårighet. De tjenstgöra, etter hvad vi alla veta,
redan nu under vissa förhållanden såsom landttrupper. En sådan för¬
flyttning af båtsmansroteringen skulle derjemte, i min tanke, icke blott
blifva till stor nytta för vårt försvar, utan äfven medföra icke obe¬
tydliga fördelar för roteliåilarne. Naturligt är, att det för dessa är i
hög grad betungande, att båtsmännen hvart tredje år uppbådas till
tjenstgöring på stationerna. Rotehållarne måste nemligen under detta
år sjelfve sköta torpet, hvaremot om den ifrågasatta öfverflyttningen
kommer till stånd detta ej kommer i fråga, enär indelta soldatens
tjenstgöring ej räcker längre än några veckor på året. Härtill kommer
att manskapet utan tvifvel då komme att bestå af mera dugliga och
pålitliga personer, än nu är förhållandet, då de aldrig kunna beräkna
att få för längre tid stanna hemma, utan ständigt befinna sig så att
säga på rörlig fot.
Slutligen och då jag för min del anser att vi icke böra kasta
bort något af hvad som tillhör försvarsverket, detta må nu vara mera
eller mindre fullständigt, förrän vi veta, hvad vi få i stället, hoppas
jag, att Kammaren icke bifaller den skrifvelse, Utskottet föreslagit.
35
Måndagen den 24 April, f. m.
N:o 42.
Jag yrkar följaktligen afslag å Utskottets hemställan i XUl föredragna ingående
punkt. båtsman skallets
sättande på
Herr Engman: Jag är tacksam ej mindre emot motionären för (Forts*)
det förslag, som lian väckt, än äfven emot såväl Utskottet, derföre
att det tillstyrkt eu sådan skrifvelse, som motionären föreslagit, som
emot Chefen för Sjöförsvars-departementet, hvilken uttalat sig i samma
syfte dels uti sitt anförande till statsrådsprotokollet, dels ock här i
Kammaren. För min del är jag öfvertygad om, att det icke är lämp¬
ligt att längre underhålla denna corps af båtsmän, enär af dem icke
kunna danas några dugliga sjömän. I likhet med Chefen för Sjöför¬
svars-departementet anser jag det vara mycket förståndigare att ut¬
vidga skeppsgosseskolan och bestrida de utgifter, som derför blifva
erforderliga, med de vakansafgifter, som erhållas från båtsmanshållen,
ty detta synes vara det lämpligaste sättet att skapa dugliga sjömän
för vår flotta.
Herr Grefve Björnstjerna ansåg, att man af båtsmännen skulle
kunna bilda stamsoldater lika väl som af annat folk. Ja, anser man
det, mätte man i sanning icke hafva stora anspråk på våra stamsol¬
dater. Ty man skall komma ihåg, att de, som låta värfva sig till
båtsmän, i allmänhet tillhöra den sämsta delen af folket, och "bestå
af personer, som icke kunna föda sig på annat sätt, Emellertid vill
jag icke längre upptaga Kammarens tid, utan anhåller om bifall till
Utskottets förslag.
Med Herr Engman instämde Herr Malmberg.
Herr Lyth: Då jag i hufvudsak är af samma åsigt, som de
talare, hvilka förordat bifall till såväl motionen som Utskottets hem¬
ställan, vill jag fatta mig helt kort och endast nämna, att åtminstone
i min hemort ett försök att afskaffa en institution, som länge ansetts
olämplig för nu varande tidsförhållanden, skulle mottagas med mycken
glädje och tacksamhet. Det är så många gånger bovist och ådaga-
Iagdt, att denna institution är alldeles otjenlig för sitt ändamål, och
att folket anser de kostnader, som nedläggas på densamma, vara så
godt som bortkastade, att jag ej derom behöfver yttra mig. Jag kan
derföre icke annat än på det varmaste tillstyrka bifall till motionen
och Utskottets förslag.
Medan jag bär ordet skall jag dock, med anledning af Herr Grefve
Björnstjernas yttrande, att på Gotland endast funnes båtsmansrotering
och inga stamsoldater, bedja att få erinra, att den der befintliga na¬
tionalbeväring och dess stamtrupp väl i någon män torde få anses
ersätta den stam som annorstädes förefinnes, och att denna provins,
äfven om man bortser från bålsmansroteringen, således ingalunda är
befriad från den skyldighet att bidraga till landtförsvaret, som åligger
öfriga delar af vårt fosterland.
Herr Per Larsson förenade sig uti Herr Lyths yttrande.
N:o 42.
36
Måndagen den 24 April, f. m
Angående
båtsmanshåll eU
sättande på
vakans.
(Forts.)
Herr Key: Den ärade talare på stockholmsbänken, som yrkade
att Utskottets föreliggande skrifvelseförslag måtte afslås, nämnde, bland
annat, att Utskottet uti motiveringen till sitt förslag skulle “åter¬
kommit till sin gamla käpphäst", uti hvilket förhållande talaren för¬
mälde sig funnit en bekräftelse på det bekanta uttrycket: “när jag
dricker, är det rätt." Det skulle mindre hafva förvånat mig, att just
denne talare framkastat en sådan förebråelse emot Stats-Utskottet, om
icke samme ärade talare sjelf såväl som den talare, hvilken med honom
instämde, medan de voro ledamöter af Konungens råd, föreslagit båts-
mansinstitutionens upphäfvande. Uti det förslag i härorganisations¬
frågan, som förelädes förlidet års Riksdag, var nemligen ifrågasatt, att
båtsmansinstitutionen skulle upphäfvas, samt vederbörande orter på
annat sätt bidraga till försvaret. Nu säga de att båtsmännen äro
nödvändiga. Nyss anförda uttryck, “när jag dricker, är det rätt"
torde sålunda vara vida mera tillämpligt pa dem sjelfve än på Stats-
Utskottet. Dessutom tillhör den så kallade “käpphästen11 icke Ut¬
skottet ensamt, utan den har Andra Kammaren haft i sin ego alltifrån
första början.
Jag tillåter mig erinra derom, att Utskottet i sin motivering om¬
nämnt den underdåniga skrifvelse, som Riksdagen den 11 Maj 1869
till Kong). Maj:t aflat, och uti hvilken skrifvelse Riksdagen verkligen
anhöll, att de då till öfverflyttning på landtförsvaret ifrågasatta num¬
mer af båtsmausroteringen måtte, i mån af inträffande afgång, tills
vidare ställas på vakans. Kongl. Maj:t hade föreslagit, att 1,667 båts¬
män måtte få till landtförsvaret öfverfiyttas, å hvilken framställning
Riksdagen afgaf ofvannämnda svar.
År 1870 väcktes af en ledamot utaf denna Kammare, kapten
Palander, en motion, bland annat, derom, att de nummer af båts-
manshållet, rörande hvilka sådant icke redan beslutats, måtte i
mån af dåvarande båtsmäns inträffade afgång, på vanligt sätt tills
vidare ställas på vakans. Ett särskildt Utskott tillsattes med an¬
ledning af Herr Palanders berörda motion, och detta Utskott hemstälde
i en punkt, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse uttala såsom
sin åsigt, bland annat: “att, hvad särskildt anginge båtsmanshållet,
detta vore betydligt större, än som under närmare framtid kunde an¬
ses för sjöförsvaret behöfligt, och att endast så stor del deraf, som
motsvarade behofvet, borde för sitt ursprungliga ändamål bibehållas. “
Denna hemställan godkändes af Första Kammaren, hvaremot Andra
Kammaren, som ansåg berörda uttalande icke tillräckligt bestämdt och
af allt för ringa omfattning, beslöt en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t om “huruvida båtsmanshållet numera kunde vara tidsenligt och
för sjöförsvaret behöfligt, eller om det icke skulle vara ändamålsens-
ligare, att båtsmanshållet efter hand stäldes på vakans.11
Jemväl uti det förslag till landtförsvarets organisation, som vi
emottogo år 1871 och uti alla sedermera afgifna förslag, har städse
varit ifrågasatt, att båtsmansinstitutionen skulle såsom obehöflig flyttas
öfver från flottan för att kunna användas till förökande af landtför¬
svaret.
Måndagen den 24 April, f. m.
37
N:o 42.
Med sådana antecedentia förefaller det mig mer än orättvist, att o Angående
man här talar om eu “käpphäst,“ som Utskottet nu skulle hafva ials»taniJ‘a'lfits
skaldat sig. Skall man nemligen någonsin kunna tala om konseqvens, vakans.
så är det just uti förevarande fall. Och jag förundrar mig icke der- (Forts.)
öfver. Ty har man än kunnat vara oense om, hunivida indelta soldaten
vore lämplig för sitt ändamål, hör man åtminstone icke kunna vara
oense om båtsmansinsti tu tionens olämplighet för sitt ändamål. Det
händer ofta, att en person från det inre af landet antages till båtsman
och sändes ut till sjös såsom fullgod sådan efter ett eller ett par års
tjenstgöring till lands som — uppassare, och man gör ändock anspråk
på, att en sådan skall vara en duglig sjöman. Man torde med allt
skäl, i likhet med Utskottet, kunna påstå, att en dylik institution icke
numera kan betraktas såsom tidsenlig, samt att den blifvit det allt
mindre i samma mån som fartygscerterna förändrats och man, bland
annat, öfvergått från roddbåtar till ångbåtar, hvartill ju också erfor¬
dras maskinister, eldare, handtverkare och dylika, som man i all¬
mänhet icke kan påräkna att erhålla af båtsmännen.
Jag stöder mig ytterligare på hvad uti Kongl. Maj:ts proposition
till innevarande Riksdag anförts uti ifrågavarande afseende och af en
föregående talare äfven åberopats. Det heter nemligen der, att “en
ytterligare vakanssättning inom båtsmanshållet skulle,“ — enligt Herr
Statsrådets åsigt, — “långt ifrån att vara för flottan menlig, befordra
dess tjenstbarhet, under förutsättning naturligtvis, att de inflytande
vakansafgifterna Unge, på sätt eger rum i afseende å afgifterna för
vakanta båtsmansnummer inom nyss nämnda provins och härad, an¬
vändas för ökande af matros-, eldare- och handtverkskompanierna till
den nummerstyrka, som erfordras till bemanning af materielen och
öfriga behof i de delar, stamtrupp dertill bör användas.“ Nu hörde
vi visserligen nyss af Herr Statsrådets yttrande, att man icke kan på
förhand beräkna, huru stor flottans personal behöfver vara, ty detta
kunde bero på det ena eller andra beslut, som Riksdagen kunde komma
att fatta i afseende å fartygens antal, men jag tror för min del, att
man äfven, utan att bestämma något sådant, kan vara fullt ense om,
att båtsmanshållet bör försättas på vakans, blott vakansafgifterna få
användas till flottans bemanning; detta framgår, synes mig tydligt af
Herr Statsrådets ofvan anförda yttrande. Utskottet framhåller äfven
detta i motiveringen.
Utskottet säger nemligen så här: “lärande vakansafgifterna an¬
tingen få, på sätt motionären föreslagit, till flottans kassa ingå för att
användas till ökande af sjömanskorpsens styrka, eller ock till stats¬
verket indragas emot erforderligt anslag till aflönande af det manskap,
som i stället för båtsmanskompanierna blifver för flottan behöfligi.“
Här föreslår Stats-Utskottet ganska bestämdt, att i den mån, som
båtsmännen ställas på vakans, skola de inflytande vakansafgifterna an¬
vändas till behöfligt manskaps anskaffande, antingen på det sätt, att
afgifterna direkt dertill användas, eller att dessa medel til! statsverket
indragas mot ersättning till så stort belopp, som för behofvets fyllande
erfordras. Någon våda kan således icke uppstå deraf, att Riksdagen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att båtsmanshållet måttp ställas
N:o 42.
38
Måndagen den 24 April, f. in.
^Angående på vakans, ty i och med detsamma-denna skrifvelse blifver Riksdagens
batsmanshållets beslut bär i motiveringen blifvit uttaladt, att nödiga medel skola blifva
Savilan?.'1 ställa till Koiigl. Majits förfogande, vare sig behofvet blifver större
(Forts.) eller mindre.
Jag tror alltså att vi fullkomligt lugnt och utan att behöfva frukta
någon förryckning i fråga om flottans tjenstbarhet kunna gifva vårt
bifall till Stats-Utskottets förslag, hvarå jag ock vördsamt anhåller
om proposition.
Herr Ola Månsson: Då jag nu ämnar yrka bifall till Utskottets
förslag i denna punkt, sker det ingalunda af ekonomiska skal, ty den
erfarenhet jag har från den ort jag tillhör, der vi för åtskilliga år
sedan erhållit tillåtelse att sätta halfva båtsmansroteringen på vakans,
bär visat, att vakansafgifterna äro så höga, att någon fördel i eko¬
nomiskt hänseende derigenom i sjelfva verket icke vunnits. Men dere¬
mot finnas andra skäl, hvarför jag anser Utskottets förslag lämpligen
böra antagas. Dessa skäl hafva redan blifvit under debatten uttalade
ocli dervid särskildt framhållet, att dessa båtsmän icke alls passa för
den materiel vi nu hafva. Jag tror ock, att de fleste inom Kammaren
måste på förhand erkänna, att hela båtsmansinstitutionen alldeles icke
passar för nutidens förhållanden och icke är sådan den bör vara.
Om nu dessa vakansafgifter ställas till Kongl. Majits förfogande, för att
på det sättet användas till vårt sjöförsvar, att derför anvärfves dugligt
sjöfolk, tror jag, att flottans bemanning derigenom skall vinna be¬
tydligt i jemförelse med de nuvarande båtsmännen, och derför kan jag
nu icke annat än i korthet yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Danielsson: Det har visserligen redan blifvit så mycket
sagdt, för att vederlägga dem, som yrkat afslag på Utskottets förslag
i denna punkt, att jag icke kunde behöfva lägga något dertill, men
då jag är motionär i frågan, ber jag ändock att få yttra några ord.
Här har blifvit sagdt, att kostnaderna för det manskap, som skulle
anskaffas i båtsmansroteringens ställe, skulle blifva allt för stora och
betungande. Jag ber i det hänseendet få nämna, att hela båtsmans¬
roteringen utgör 5,676 man, hvilka tillsamman kosta staten och rote-
hållarne eu årlig summa af icke mindre än omkring 1,200,000 kronor.
Om man nu vet, att af detta båtsmanshåll uppbudas årligen en sjette¬
del, eller 946 man, så kostar hvarje karl i rundt tal omkring 4 kronor
om dagen utan afseende å deras större eller mindre tjenstbarhet.
Jag hemställer till Eder, mine herrar, huruvida det icke skulle
vara mera öfverensstämmande med god hushållning, att öfverlemna den
summa, detta båtsmanshåll kostar årligen, till staten, som har lättare
att anskaffa mera tjenligt folk än dem rotehållarne kunna anskaffa, ty
det är alldeles gifvet, såsom chefen för sjöförsvaret också nyss säde,
att dessa personer, som uppspira från statens skeppsgosseskolor, skola
blifva bättre än de gamla båtsmännen. Om så sker, ligger deri, så
att såga, en hel nationalvinst icke endast för rotehållarne, utan äfven
för sjöförsvaret ocli för det ändamål, som med båtsmansroteringen afses.
I afseende å denna fråga är här vidare att beakta, att vår fartygs-
Måndagen den 24 April, f. m.
39
N:o 42.
materiel nu undergått så väsentliga förändringar, att vi i stället för
vår gamla så kallade roddflotta, som fans qvar ännu år 1867 och som
tillsammans erfordrade en bemanning af 5,749 man, i det en kanon¬
slup, som kostade 27,000 kronor, fordrade en besättning af 58 man,
eu kononjolle, som kostade 13,500 kronor, 22 man och ett linieskepp,
som kostade 900,000 kronor, 700 man, numera erhållit fartyg, t. ex.
våra monitorer, som kosta 2,000,000 kronor och det oaktadt icke
fordra större besättning än 80 eller 100 man. Då nu så är förhål¬
landet, är det också alldeles klart och tydligt, att den person, som
har eu så dyrbar egendom i sin hand och skall manövrera dermed,
också behöfver manskap med betydligt större skicklighet och öfning
än hela den massa folk, som förut trampade däcken ombord å våra
örlogsfartyg och icke egde någon särdeles sjömansskicklighet. Det
skulle verkligen förefalla mig högst besynnerligt, om denna Kammare
nu i detta fall skulle ändra åsigt, men jag befarar dock icke, att något
sådant skall inträffa, utan tror fullt säkert, att Kammaren temligen
enstämmigt skall bifalla hvad Utskottet i nu föreliggande punkt före¬
slagit.
Jag skulle visserligen kunna angifva åtskilliga skäl såsom bevis
på båtsmännens oduglighet för flottans behof, men då jag antager, att
detta är tillräckligt väl kändt för hvar och en i Kammaren, så tror
jag, att jag kan helt och hållet uraktlåta det, såsom obehöfligt, och
inskränker mig endast till att yrka bifall till Utskottets förslag under
förbehåll likväl att åter få begära ordet, i händelse jag dertill genom
någon annan talares yttrande skulle känna mig föranlåten.
Angående
bål smans hållets
sättande på
vakans.
(Forts.)
Herr Jöns Rundbäck: Jag läste för några år sedan i en tid¬
skrift för sjöväsendet, utgifven här i landet, ett yttrande af en amiral
Porter i fråga om, huru en flotta skulle vara inrättad på bästa sätt
för att motsvara sitt ändamål. Han säger deri: “gif mig fartyg af
papper, men gif mig dugligt manskap, och jag skall försvara mig mot
hvem som helst, men gif mig fartyg med pansar och manskap, som
icke duger till något, och jag skall icke uträtta något.*1
Jag är öfvertygad om sanningen af dessa ord och vågar derföre
påstå, att våra båtsmän icke äro ett dugligt manskap för vårt sjöför¬
svar, och jag får tillägga, att jag betraktar denna fråga icke från
rust- eller rotehållares synpunkt, utan från flottans och statens stånd¬
punkt, ihågkommande den höga uppgift flottan har i afseende på
landets försvar och nödvändigheten för densamma att hafva ett manskap,
lämpadt efter nutidens fordringar samt utbildadt till verkliga sjöman;
och vågar jag påstå, ehuru jag icke är sakkännare, att våra båtsmän
äro inga sjömän; de äro allt annat än sjömän, och det är omöjligt att
af dem utbilda sådana. Då vi nu veta, att vi behöfva stärka vårt
försvar, då vi erkänna att våra försvarskrafter icke äro tillfyllest¬
görande, hvarföre skola vi då bibehålla en öfvertalig corps, som är
långt större än som kan användas, en corps, som icke lämpar sig för
utbildning af sjömän, och hvarföre vill man icke i detta fall göra
hvad som borde göras, nemligen att taga bort hela denna corps och
använda de penningar, som i vakansafgifter inflyta, till anvärfvande
N:0 42. 40 Måndagen den 24 April, f. m.
Ångande af folk, som äro möjliga att uppfostra för detta yrke ock danas till
Vetand"pl4 du§hga sjömän, hvartill våra båtsmän icke kunna utbildas. Den Kong!.
vakans. pi opositionen hai äfven omtalat allt detta, så. att jag icke hell öfver
(Forts.) yttra mig vidare derom för att visa, att äfven med eu större fartygs-
materiel, än vi nu hafva, båtsmännens antal ändock är för stort. År
det då skäl att blott och bart för ett historiskt intresse behålla en
sådan corps. Och har denna sak något att skaffa med införandet af
en ny arméorganisation? Nej, icke alls! Den bär icke det minsta att
skaffa med frågan om båtsmanshållets borttagande och sättande på
vakans. Tvärtom skulle införandet af eu ny härordning derigenom
underlättas, ty huru än vårt landtförsvar blir orduadt, så vågar jag
påstå, att våra båtsmän, helst då de äro så beskaffade som nu, icke
kunna motsvara det ändamål, som med dem egentligen afses; Derföre
tror jag, att ju förr vi börja med att indraga båtsmanshållet och an¬
vända de inflytande vakansafgifterna till att lega dugligt sjöfolk, ju
klokare handla vi, och gorå vi icke detta, så böra vi aldrig tala om
att anskaffa en förbättrad fartygsmateriel eller söka jemföra oss med
andra nationer. Jag tror i detta fall, lika med amiral Porter, att det
är manskapets duglighet, som i detta fäll afgör en flottas företräde
framför en annan.
Jag har nämnt, att våra båtsmän i allmänhet torde vara så be¬
skaffade, att de icke äro duglige till sjömän, och för att illustrera
detta påstående vill jag omtala, att i Bohuslän voro för ett par
hundra år sedan båtsmanskompanierna förlagda till norra delen af
provinsen, men de togo sig då före att rymma så mycket till Norge,
att man ansåg sig tvungen att förlägga dem till södra delen af länet.’
De fingo då eu lång landväg, så att de icke så lätt kunde gä öfver
tall Norge och då ansåg man sig vara säker på att få behålla dem,
emedan man antog för gifvet att de icke skulle begifva sig till Norge
sjövägen. Man vann också målet genom detta arrangement.
På de skäl jag nu anfört yrkar jag bifall till Stats-Utskottets
förslag och jag försäkrar ännu eu gång, att jag icke gör detta af något
rotehållaremtresse, utan jag gör det för flottans bästa och för värt
försvarsväsendes utveckling.
Herr Bruhn: Då jag varit nog lycklig att få rigtigketen af de
beräkningar, jag gjort i fråga om den del af båtsmanshållet som utan
olägenhet kunde ställas på vakans, vitsordade af Herr Chefen för
Sjöförsvarsdepartementet, torde derom icke vidare behöfva ordas.
Enda vilkoret för detta försättande på vakans af eu del af båts-
mansroteringen vore, såsom Herr Sjöministern också nyss sade, att
den öfriga delen af båtsmanshållet desto mera skulle öfvas eller möj¬
ligen behöfva hållas i ständig tjenstgöring.
Efter denna åt mig gjorda och af chefen för Sjöförsvarsdeparte¬
mentet vitsordade beräkning behöfvas för gemenskapen af flottans stam,
utom redan befintliga matros-, eldare- och handtverkskompanier, 12 år här¬
efter, eller. då den uppgjorda planen skulle vala genomförd, 1,566
man, och i närvarande stund, med den materiel vi nu eea, ei fullt
SOO man. 6 J
Måndagen den 24 April, f. m.
41
N:o 42.
Jag förmodar, att det icke kan falla Riksdagen och ännu mindre
denna Kammare in att neka sjöministern fullt dugligt folk till flottan,
isynnerhet som jag tror, att inga förökade utgifter derigenom skulle
uppkomma. Vakansafgifterna skulle nemligen nog förslå att anskaffa
och hålla dessa personer i en sådan tjensteöfning, att de kunde utbildas
till dugliga sjömän, hvilket båtsmännen, efter hvad af Herr Sjöministern
vitsordats, aldrig hinna blifva. Jag vågar således smickra mig med att
i detta fall vara med Herr Sjöministern lätt öfverens.
Hvad vidare beträffar den ärade talarens på stockholmsbänken,
Herr Grefve Björnstjernas yttrande, att, då vi behöfva ett landt-
försvar, dessa båtsmän skulle kunna vara lämpliga att dit öfver¬
flytta, så kan detta visserligen vara sant, men det låter /sig, dock icke
gorå med de båtsmän, som nu finnas, utan dertill erfordras annat
folk. Första vilkoret således, för att båtsmanskompanierna skola kunna
till infanteriet öfverflyttas, är, att det nuvarande manskapet afgår; ty
detta duger icke, och jag är öfvertygad om, att den ärade talaren
sjelf icke skulle i en corps, som stäldes under hans befäl, gerna vilja
mottaga några tusen båtsmän, vare sig såsom infanterister eller ka¬
vallerister.
Det är redan förut af Kongl. Maj:t vitsordadt, att båtsmännen
till deras nuvarande antal äro obehöfliga för flottan, och jag,kan såsom
exempel derpå nämna, att för några år sedan rotehållarne i den del af landet
jag tillhör sammankallades för att yttra sig öfver, huruvida de vore
villiga att i stället för båtsmän uppsätta ett kompani infanteri, som
jag tror en jägarecorps; men frågan om landtförsvarets omorganisation
i sin helhet var då redan väckt, och som större fordringar ovilkorligen
ställas på eu infanterist än på eu båtsman — hvilket Herr Grefve
Björnstjerna torde bättre än jag veta — så afslogo rotehållarne detta
anbud. Just för att befrämja det af Herr Grefve Björnstjerna an¬
tydda båtsmännens öfverförande till landtförsvaret, är ett sådant för¬
slag som det nu framlagda att förorda, och på grund häraf samt af
hvad jag förut tillåtit mig andraga yrkar jag fortfarande bifall till
Utskottets förslag.
Herr Jonas Jonasson i Gullaboås: Här har blifvit så mycket
taladt i denna fråga, att jag gerna skulle kunna afstå från att yttra
mig; men jag har begärt ordet för att besvara eu ärad talares på
stockholmsbänken anförande, i hvilket han yrkade, att Kammaren måtte
utslå Utskottets hemställan i nu föredragna punkten. Kommer Riks¬
dagen att ogilla detta förslag, då hoppas jag, att de herrar, som nu
yrkat afslag, skola göra detsamma, då det blir fråga om anslag till
byggande åt krigsfartyg. Ty skola nuvarande båtsmännen utgöra vårt
sjöförsvar, då behöfva vi sannerligen icke flera fartjrg, än vi redan
hafva. Detta bevisas tillräckligt deraf, att, då för någon tid sedan
en del af södra Möre båtmanskompani blifvit kommenderadt till Karls¬
krona, samt några dagar efter ankomsten dit en del af dem kommen¬
derades till sjös, rymde många genast ut åt landsbygden och uppe¬
hör sig der, till dess de antogo, att de fartyg, å hvilka de varit
kommenderade, kommit så långt från land, att de med säkerhet visste,
Angående
båtsmanshållets
sättande på
vakans.
(Forts.)
N.o 42
42
Måndagen den 24 April, f. m,
oAngående att de skulle slippa följa med. Efter återkomsten fingo de visser-
baismaiishåilejs ]igen några dagars mörk arrest, men undgingo emellertid sjökommen-
S"'vakansderingen. Då våra båtsmän äro sådana, tror jag för min del skäl ej
(Forts.) vara att bibehålla dem, och på den grund yrkar jag bifall till Ut¬
skottets hemställan.
Herr Grefve -Björnstjerna: De fleste af de talare, som upp-
trädt till försvar för Utskottets förslag, hafva hufvudsakligen fram¬
hållit, att våra nuvarande båtsmän icke äro lämpliga till sjömän. Detta
påstående behöfver jag icke upptaga till besvarande, eftersom jag
icke i mitt föregående yttrande uttalat mig om deras duglighet till
sjös, utan endast talat om arméns behof af dem, för den händelse
någon ny arméorganisation icke kommer till stånd. Jag anhåller der¬
emot att med några ord få bemöta Herr Danielssons anförande. Han
uträknade, att båtsmännen kosta för närvarande rotehållarne och
staten omkring 4 kronor om dagen, och yttrade: “jag hemställer, om
man icke för den summan skulle kunna skaffa dugliga sjömän41. Jo,
det kan man bestämdt efter min tanke, men jag betviflar, att någon
båtsmansrotehållare skulle vilja betala 4 kronor om dagen för att blifva
af med båtsinanshållet; det är just deri, som frågan ligger. Deremot
påstår jag, att, om rotehållare!! endast betalar hvad som nu erlägges i
vakansafgift för en båtsman, man icke för detta belopp skulle kunna
erhålla en duglig sjöman.
Herr Bruhn yttrade, att regeringen alltid skulle kunna påräkna
erforderligt anslag för att anskaffa dugligt manskap, men detta torde
dock icke vara så alldeles säkert. Kegeringen begärde anslag för
att nödtorftigt inöfva våra landttrupper. Vi sago i förgår, huru den
gemensamma votering utföll, som afgjorde den frågan. Herr Jöns
Rundbäck ansåg att den nu föreliggande frågan icke hade någonting
gemensamt med den tillämnade arméorganisationeu. Detta är mycket
rigtigt, jag är af fullkomligt samma mening, försåvidt någon ny arméorga¬
nisation verkligen kommer till stånd, byggd på de grunder, som af
mig förordats. I sådant fäll äro våra nuvarande båtsmän behöfliga
hvarken för armén eller flottan. Kommer deremot en sådan armé-
organisation icke till stånd, då blir det nödvändigt att anskaffa stam¬
trupper för alla de delar af landet, der sådana förut icke finnas.
Herr Bruhn yttrade vidare, att båtsmännen — jag förmodar han
menade dem i Halland — äro så dåliga, att de ej kunna användas såsom
soldater. Dessa båtsmän har jag icke sett och kan derföre icke ut¬
tala något omdöme om deras duglighet, utan endast, derest förhållan¬
det verkligen är sådant som den värde talaren uppgifvit, yttra mitt
beklagande deröfver. Deremot har jag sjelf sett båtsmän här i Stock¬
holm deltaga i landttruppernas öfningar och har dervid funnit deras
hurtighet ganska anmärkningsvärd. Deras tiraljörsexercis var oklan¬
derlig, och sina landstigningskanoner framdrogoj de med ganska stor
hastighet. Hvar och en, som vid dessa tillfällen sett Våra båtsmän,
skall medgifva, att de lofvade blifva till soldater ganska lämpliga.
Detta gäller nu båtsmännen på östkusten, och det är möjligt att för¬
hållandet är olika på vestkusten; men i så fall torde väl detta kunna
Måndagen den 24 April, e, na.
43
N:o 42.
förbättras. Enär, som jag bär sökt visa, det icke skulle vålla rote-
liållarne någon förlust om båtsmännen öfvades till lands, och då, derest
vi nödgas fortfarande bygga landtförsvaret på de gamla grunderna, det
blir nödvändigt — jag säger nödvändigt, och ingen lärer vilja bestrida
detta — att för beväringen anskaffa stamtrupper i de delar af landet,
der sådana icke redan finnas, då ligger det nära till hands att der¬
till använda båtsmännen.
En ärad talare från Gotland, om hvilken jag för öfrigt hyser eu
hög tanke, ansåg att Gotland för närvarande redan hade en stam-
trupp. Denna stamtrupp inskränker sig dock till 25 artillerister, ty
beväringen lärer väl icke kunna anses såsom stamtrupp åt sig sjelf.
Jag yrkar fortfarande afslag å Utskottets ifrågavarande förslag.
Herr Key: Här har uttalats många betänkligheter mot Utskottets
förslag, och man har också uttryckt den önskan, att båtsmännen skulle
reserveras för landtförsvaret. På sätt jag visade, då jag förra gången
hade ordet, har Herr Sjöministern afsett, att, om dessa båtsmän sättas
på vakans, derigenom inflytande medel skulle användas till aflöning
för flottans nya personal, hvarigenom denna skulle blifva mera tjenst¬
bar. Jag tror derföre att man, oaktadt all välönskan för landtför¬
svaret, hvarken bör eller kan inlägga någon reservation till förmån
för båtsmaushållets bibehållande, då de vakansafgifter, som skulle ut¬
betalas i stället för båtsmanshållet, äro ämnade att användas till an¬
skaffande af annat manskap för flottan. Nu säger man visserligen
att dessa vakansafgifter i allt fäll icke skulle förslå till anskaffande
af nytt manskap för flottan; ja, detta blefve utan tvifvel förhållandet,
om man behöfde lika mycket manskap till den nya flottan, som
båtsmännen nu utgöra; men jag vill härvid påminna om, att för
några år sedan eu fackman uträknade, att om samtliga båtsmanshåll
skulle vara uppsatta och vår nuvarande fartygsmateriel med alla dessa
båtsmän på en gång bemannas, så skulle fartygen sjunka af lastens
tyngd.
Jag skulle vidare kunna hafva lust att upprepa ett yttrande, som
förut blifvit i denna Kammare uttaladt af en annan fackman, som under
en föregånde riksdagsperiod var representant. Jag har här i min
hand hans anförande; bland annat tänkvärdt säger han deruti; “Lan¬
dets sjöförsvar bör, enligt mitt förmenande, öfverlåtas till den dug¬
ligare och bättre delen af vår sjöfartsidkande befolkning, och landt¬
försvaret till dem som idka landtmannanäringar i allmänhet. Visser¬
ligen har man exempel på, att afsutne ryttare blifvit använda till sjös
och äfven sjömän till häst, men bäst går det väl, när hvardera vid-
blifver sitt yrke och tidigt deri inöfvas? Så länge vi begagna bänk¬
åran, vefven eller tramphjulet som fortskaöningsmedel, finnes ännu
något skäl för båtsmännens bibehållande, men ångkraften borde helt
och hållet aflösa dessa föråldrade verktyg och med den båtsmanshållet
försvinna. De båtsmän, som numera äro obehöfiiga för tjenstgöring å
flottans fartyg, borde aflösas, och vakansmedlen för dem användas som bi¬
drag till byggande af tidsenliga krigsfartyg, att framdeles bemannas af
dugliga artillerister, sjömän och maskinister/'
Angående
båtsmanshållels
sättande på
vakans.
(Forte.)
N:o 42.
44
Måndagen den 24 April, f. m.
^Angående Den man, som yttrade detta, hade sjelf varit både sjöman och
h<d?ätta'idf1'? se(^ermera chef för Motala mekaniska verkstad, samt således kornpe-
S“vakant" tent mer an de fleste att i denna fråga uttala sig.
(Forte.) Men det var emellertid egentligen icke för att säga detta, som jag
begärde ordet, utan för att omnämna, att i Första Kammaren detta
skrifvelseförslag fallit utan votering. Det är icke första gången —
och detta visade jag då jag förra gången hade ordet — som Andra Kam¬
maren i denna sak gått längre än Första Kammaren; och då nu Första
Kammaren icke gått framåt, utan tvärtom kan sägas hafva tagit ett
steg tillbaka, så vore det så mycket större skäl, att Andra Kammaren
denna gång tager steget fullt ut och går konseqvent tillväga samt för
sin del, fastän något praktiskt resultat deraf icke kan vinnas, dock
såsom en opinionsyttring beslutar denna skrifvelse till Kongl. Majrt om
båtsmanshållets sättande på vakans, till hvilket förslag jag derföre
fortfarande yrkar bifall.
Herr A dlersparre: Jag hade icke ämnat uppträda i denna fråga,
emedan jag anser den föreslagna skrifvelsen till Kongl. Maj:t ej kunna
medföra några menliga följder. Men under diskussionen har fälts så
förklenliga omdömen om båtsmännen — jag talar ej om båtsmans-
hållet •— att jag icke kan stillatigande afköra dem.
Låt vara, att det är mycket svårt och kanske omöjligt att er¬
hålla forsta hlassens sjömän bland båtsmännen — och sådant folk är
det ondt om, hvarthelst man vänder sig — så får jag dock förklara,
att bland dem kan finnas ganska goda sjömän. Jag talar här af egen
erfarenhet. Jag har t. ex. sett ett linieskepp upptacklas från det
understa vantet ända upp till bramsalingen uteslutande af båtsmän
och utan biträde af eu enda af flottans fästa matroser. Vidare kan
jag nämna, att på en fregatt, på hvilken jag var befälhafvare och
som vintertid seglade på Nordamerikanska kusten, hvarje segel på
stormasten sköttes af endast båtsmän. Och de gjorde sitt arbete lika
bra, som de af flottans fasta matroser, hvilka skötte seglen på de
öfriga två masterna. Det är visserligen sant, att dessa båtsmän ut¬
gjordes af utvaldt folk. Det nu anförda bevisar dock, att äfven bland
båtsmännen finnes dugliga sjömän, och att det hufvudsaklig,ast är öf¬
ning som fattas. Å andra sidan fordrar sanningen det erkännande, att
bland dem äfven finnas ej så få, som aldrig kunna utbildas till sjö¬
män. Min åsigt är att det för flottan icke blir någon vinst att mista
båtsmännen; men då vi hafva en stor fråga, nemligen värnepligtsfrågan,
för ögonen, och den nu föreslagna åtgärden är ett steg åt detta mål,
kan jag ej inse, hvarföre vi icke böra taga detta steg, då såsom vil¬
kor för båtsmanshållets sättande på vakans sjöförsvaret skulle komma
i åtnjutande af vakansafgiften, hvarigenom de afgångna båtsmännen
kunna ersättas med annat folk.
Medan jag har ordet, ber jag att få säga den ärade represen¬
tanten på hallandsbänken, att såväl för kofferdifartyg, som örlogs¬
fartyg finnas inga sämre till besättning, än de som tagas från fiskare.
De bästa sjömän kunna deremot utbildas af unga, raska drängar ifrån
skogarne i Småland och Vestergötland, om nemligen man erhåller dem
Måndagen den 24 April, f. m.
45
N:o 42.
vid unga år och de få tillräcklig öfning. Men fiskaren med sin krokiga
rygg och sina styfva ben duger icke till matros på råseglare.
Då dertill kommer att Herr Sjöministern ej har något att erinra
emot båtsmanshållets sättande på vakans, i den mån sådant utan
olägenhet kan ske, kan jag för min del ej finna det vara origtigt att
till Kongl. Maj:t aflåta en skrifvelse i sådant syfte, som bär är i
fråga, hvarföre jag yrkar bifall till Utskottets hemställan i denna
punkt.
Angående
båtsmanshållets
sättande på
vakans.
(Forts.)
Herr Abr. Rundbäck: Det torde vara kändt, åtminstone inom
denna Kammare, att jag för min del med värma håller på allt, som
rörer indelningsverket, och jag har hjertligt beklagat hvarje bemödande
man gjort att rifva ned detta, innan man ännu erhållit något nytt i
stället, och särskildt det stora steg, som man i fjor tog på denna väg,
då Riksdagen biföll Kongl. Maj:ts framställning om militieboställenas
indragning, hvarigenom halfva indelningsverket de facto upphäfdes.
Derföre skulle jag äfven i dag motsätta mig Utskottets förslag i denna punkt,
derest fråga vore om upphäfvande af indelningsverket, för så vidt
detta rörer båtsmanshållet. Derom är dock icke fråga, utan endast
om den effektiva roteringens upphörande emot att i stället lemnas
motsvarande kontanta bidrag, så att icke vidare roten utan staten
skall få taga karl. Roten afstår således från sin rätt att sjelf taga
karlen, men begär derför ej befrielse från sin skyldighet att under¬
hålla honom medelst erläggande af vakansafgift. Under sådana för¬
hållanden och då en stor del af båtsmännen ej äro så dugliga sjömän,
som de borde vara, och sjöförsvaret sålunda gör eu vinst, utan att
indelningsverket i denna del behöfver uppoffras, synes det mig ej vara
på minsta sätt riskabelt att ingå på Utskottets förslag. Ty om, som
jag hoppas, och en general på stockholmsbänken yttrat — jag ber att sär¬
skildt få tacka honom för dessa från honom oväntade ord — om vi,
säger jag, få vårt landtförsvar bygdt på den gamla nationela grunden,
så är den nu ifrågavarande delen af indelningsverket icke borta, der¬
före att den är stäld på vakans, utan fortfarande disponibel för ända¬
målet. Och är detta så mycket mera händelsen, som vi, i händelse af landt-
försvarets ordnande på nämnda sätt, väl icke kunna bibehålla det nu¬
varande indelningsverket alldeles oförändradt, utan måste fördela dess
börda på de öfriga burgna klasserna, eller på dessa och staten i före¬
ning. För den skull finner jag ingen risk vid att bifalla förslaget.
Herr Danielsson: Endast några ord med anledning af Grefve
Björnstjernas yttrande derom, att rotehållarne ej skulle vilja betala 4
kx-onor om dagen i vakansafgift för eu båtsman, till h vilket belopp han upp-
gaf, att jag skulle hafva beräknat den kostnad, hvarje båtsman för när¬
varande förorsakar rotehållarne. Men antingen måste Grefve Björn¬
stjerna icke hafva hört hvad jag sade eller ock tyckte han det vara
roligt att få anföra något så besynnerligt som det ofvan anmärkta. Jag
sade nemligen, att, om man tager i betraktande båtsmanshållets effek¬
tiva styrka och jemför denna med den summa, som båtsmanshållet
kostar såväl rotehållarne som staten, samt dividerar denna summa
N:o 42.
46
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
båtsmnnshållets
sättande på
vakans.
(Forts.)
med antalet af vanligen i tjenst varande båtsmän, så belöper sig på
hvarje sådan en summa af omkring 4 kronor om dagen, och detta
utan afseende å karlens större eller mindre duglighet såsom sjöman.
Rotehållaren miste ju rekrytera, vare sig han nu kan anskaffa en
lämplig karl eller måste besätta numret med eu person, som icke är
fallen för yrket. Och att rekryteringen är förenad med stora svårig¬
heter, derpå har man många exempel. Jag kan i detta hänseende
åberopa förhållandet på den ö jag representerar. Oaktadt befolkningen
der till stor del har sin sysselsättning på sjön, är man sällan i stånd
att förmå någon af öns egna innevånare att blifva båtsman, utan
måste man fylla de lediga numren med personer, som komma drif¬
vande exempelvis från Småland. Jag hemställer till herrarne, om det
är rimligt, att ett sådant förhållande skall fortfara. Herr Adlersparre
nämnde visserligen att de-sjömän, som rekryteras från skogsbygden,
blifva de dugligaste. Ja, detta kan nog vara sant, Men jag tror, att
det nu för tiden är nästan omöjligt att träffa på en enda hurtig
yngling, som vill taga tjenst såsom båtsman. Rotehållaren kan der¬
före ej bära ansvaret, äfven om rekryten befinnes vara aldrig
så oduglig, då ju numret måste vara besatt och man vid sådant för¬
hållande får nöja sig med den karl, man kan erhålla.
Öfvertygad, som jag således är, att sjövapnet skall vinna på den
föreslagna förändringen, yrkar jag bifall till hvad Utskottet i denna
punkt hemstält.
Herr Torpadie: Jag är den aktade talaren på stockholmsbänken,
som nyss hade ordet, mycket tacksam för de välvilliga ord han yttrade
till båtsmännens försvar, ty det gör alltid på mig ett pinsamt intryck,
då man fördömer en hel samhällsklass, vare sig det nu sker mer eller
mindre hänsynslöst. Men jag får tillika gifva tillkänna, att jag gillar
den åsigt min länskamrat uttalat emot bibehållandet af båtsmanshållet
i dess helhet, eftersom något synnerligt förtroende dervid icke är fäst,
ehuru jag för min del är öfvertygad om, att orsaken härtill är att
söka uti den omständigheten, att båtsmannen icke kan erhålla till¬
räcklig öfning.
En annan af mig lika högt aktad talare på samma bänk yttrade
att båtsmännen borde bibehållas, emedan de under vissa förhållanden
med fördel kunde göra krigstjenst till lands. Ehuru jag gerna böjer
mig för hans stora erfarenhet, vet jag dock icke, att vår krigshistoria
har att uppvisa något exempel på, att man användt våra båtsmän
bland landttrupperna, och ännu mindre att man gjort det med någon
fördel. Visserligen har man af den utländska krigshistorien funnit,
att sjömän stridt till lands, såsom t. ex. under Napoleon den I:s krig
på spanska halfön, då England på sådant sätt använde en del af sina
“Blåjackor,“ livilka jemväl der, liksom senare på Krim, häfdade sitt
lands ära. Ja, äfven nordens historia omtalar sådana exempel, såsom
att vid Carl X Gustafs stormning af Köpenhamn, en del holländska
matroser med mycken tapperhet stridt i danskarnes leder. Och i
slaget vid Lund kämpade norska sjömän emot våra trupper. Med
den vördnad som jag hyser för den gamla svenska tapperheten, är jag
Måndagen den 24 April, f. m.
47
N:o 42.
också öfvertygad om, att våra båtsmän icke skola i farans stund i o-Angående
detta afseende visa sig sämre än sina öfriga landsmän. Men då, så hatsmanshaikts
vidt jag kan finna, förhållandet är, att båtsman scorpsen i dess helhet
ej är särdeles lämplig till sjös, synes det mig ej vara klokt att be- (Ports.)
hålla densamma af det skälet, att den möjligen kan göra nytta till
lands.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Herr Bruhn: Det är med anledning af den talares på stock¬
holmsbänken, som senast hade ordet, yttrande som jag ännu en gång
i denna fråga upptager Kammarens tid.
Den ärade talaren tog båtsmännen mycket varmt i försvar, och
derför är jag honom tacksam. Jag har emellertid icke angripit dem,
utan endast i afseende å deras duglighet åberopat Herr Sjöministerns
påstående, att de i allmänhet icke blifva sjömän af första klassen,
emedan de, innan de hinna tillräckligt öfvas äro för gamla. Och jag
vill visst icke påstå, att icke bland båtsmännen finnas individer, som
kunna blifva, och jemväl sådana, som redan äro goda sjömän.
Talaren å stockholmsbänken har sjelf åberopat ett exempel på
hurusom han på en fregatt eller linieskepp skött stormastens segel
uteslutande med båtsmän, men medgaf dock, att det varit ett urval
af båtsmän. Men att bland några tusen båtsmän skulle finnas ett
så stort antal dugliga sjömän, som erfordras för att sköta segeln till
en enda mast, lärer väl ingen hafva betvifla!.
Det var emellertid icke egentligen härom jag ville yttra mig, utan
min afsigt var att bemöta hvad samme talare yttrade om hvarifrån
dugliga sjömän erhöllos. Han sade nemligen, att dugliga sjömän icke
erhölles bland kustbefolkningen men väl från skogarne i det inre lan¬
det. I sanning, ett ganska eget yttrande, som, derest det vore med
verkligheten öfverensstämmande, skulle innebära bland annat, att in¬
delningsverkets grundläggare begått ett grymt misstag, då de förläde'
båtsmanskompanierna vid kusten i stället för uti de småländska sko¬
garne eller ännu högre upp i landet. I detta hänseende ber jag dock
få erinra, hurusom Göteborgs handelsflotta rekryteras från Bohuslän
och Halland, och att, som jag tror, dess besättning just icke gjort
sig känd att vara odugliga sjömän; åtminstone lära de väl icke vara
sämre der än å andra orter.
Hvad samme talare nämnde derom, att fiskarebefolkningen i all¬
mänhet skulle vara oduglig att användas till koff er ditj enst, lemnar jag
derhän, då, såsom allmänt kändt är, fiske och kustfart är något helt
annat än kofferditjenst, så att de, som egnat sig åt det ena, ej lämpa
sig till det andra och tvärtom, hvadan man alltså icke kan taga en
person från det ena yrket till det andra, utan en hvar måste genom¬
gå sin särskilda skola, och alltså eu fiskare, om han än i många år
idkat denna sysselsättning, icke derföre är duglig till kofferdi- eller
örlogsman.
Herr Magnus Andersson: Jag hade icke ämnat att uppträda
i denna fråga, som jag anser tala för sig sjelf, men kan dock nu
N:o 42.
48
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
batsmanshallets
sättande pa
vakans.
(Forts.)
icke underlåta att till Herr Danielsson hembära den tacksamhet, jag
är skyldig honom för det erkännande, han lemnade Smålänningarne
för att de å uland åtoge sig hvad Öländningarne sjeifva icke ville
göra.
Det har icke kunnat undgå att förvåna mig såväl som flera andra,
att diskussionen om en så pass likgiltig sak kunnat upptaga så lång
tid. Här gäller ju hvarken mera eller mindre än att till Kong!.
Maj:t hemställa, hvad han vill i saken göra eller icke, och jag tror,
att vi skulle ådagalägga ett mindre förtroende till Kongl. Maj:t än vi
vid föregående tillfällen gjort, derest vi ej åt honom lemnade åtgö¬
rande! häraf. Då jag emellertid, för min del, till Kongl. Maj:t i
detta fall hyser ett sådant förtroende, och alltså tror, att det ej är
förenadt med någon fara att antaga Utskottets förslag, yrkar jag bi¬
fall till detsamma.
Grefve Björnstjerna: Jag kunde visserligen hafva åtskilligt att
svara på hvad här blifvit an förd t, men då jag hör, att, genom Första
Kammarens beslut, frågan redan förfallit, vill jag icke upptaga en tid,
som bättre kan användas. Jag afstår från ordet.
Herr Nils Pettersson: Jag har begärt ordet endast för att
med några få ord söka lugna dem bland herrarne, som frukta allå¬
tandet af den ifrågasatta skrifvelsen, med den upplysningen, att båts-
mansinstitutionen icke så lätt kommer att försvinna, äfven om denna
skrifvelse vunne Kongl. Maj:ts bifall, enär, om vakansafgifterna be¬
stämmas till 120 kronor, många rotehållare finnas, som ej hafva lust
att betala denna afgift. I den ort, jag tillhör, betalas endast BO
kronor i vakansafgift, men likväl betänka sig många, innan de ingå
på att betala afgiften, och de, som derpå ingått, önska att de nu
för vakansen bestämda tio åren voro tilländalupna. Då så är förhål¬
landet nu, och då penningevärdet sjunker än mera, är jag fullt för¬
vissad om, att vi, äfven derest denna skrifvelse bifölles, ej så lätt
skulle slippa båtsmanshållet. Jag yrkar emellertid bifall till Utskottets
förslag.
Härmed var öfverläggningen slutad. Propositioner gåfvos såväl
på bifall som utslag; och enär den förra af dessa propositioner be¬
svarades med öfvervägande ja, hade alltså Utskottets hemställan
bifallits.
Punkten å.
Blef jemväl bifallen.
Punkterna 5 och 6.
Lades till handlingarne.
Måndagen den 24 April, f. m.
49
N:o 42.
Punkten 7.
Bifölls.
Punkten 8.
Mom a.
Bifölls.
Uti mom. b hade Utskottet, i enlighet med derom af Kongl. Maj:t
gjord framställning, föreslagit:
att lärare i icke militära ämnen vid sjökrigsskolan, måtte, i lik¬
het med hvad som vore lektorer vid statens elementarläroverk för-
unnadt, erhålla rätt till arfvodestillökning hvart femte år i tjugu års
tid, men endast till ett belopp af 250 kronor hvarje gång, så vida
arfvodet för det eller de ämnen i hvilka han vore lärare, uppginge
till 1,000 kronor eller derutöfver.
I anledning af denna hemställan anförde
Herr Linder: Jag anhåller, att rörande denna punkt få anföra
några få ord. Här är af Kongl. Maj:t föreslaget och af Stats-Utskot-
tet hemstäldt, att, såsom dy r tid stillägg åt civile lärare vid sjökrigs¬
skolan, måtte anvisas en arfvodestillökning hvart femte år till belopp
af 250 kronor, dock endast för sådana lärare, hvilka i arfvode åtnjuta
1,000 kronor eller derutöfver, och såsom skäl för detta förslag har
åberopats billigheten deraf, att desse lärare i afseende på lönetillök-
ning erhölle likställighet med lektorer vid statens elementarläroverk.
Då ett sådant skäl blifvit åberopadt, kan jag icke underlåta att ut¬
trycka min förundran öfver, att, icke denna likställighet blifvit på ett
rättvisare och mera rationel sätt genomförd. Det heter, att de lärare
som åtnjuta arfvode till belopp af minst 1.000 kronor, således de,
livilkas tjenstgöring motsvarar ungefär half lektorstjenstgöring, skola
komma i åtnjutande af den ifrågasatta arfvodestillökuingen: men de,
hvilkes arfvode uppgår till 2,000 kronor och livilkas tjenstgöring följ¬
aktligen torde fullt motsvara eu lektors vid statens elementarskolor
med enahanda lön, få icke heller mer än 250 kronors ålderstillägg
för hvart femte år, oaktadt de hafva dubbelt så stor tjenstgörings-
skyldighet som de, hvilka hafva 1,000 kronors arfvode. Vidare, hvad
angår de lärare i icke militära ämnen, hvilkas arfvoden ej uppgå till
1=000 kronor — och af tabellen “Ditt. L“ pag. SO i Utskottets ut¬
låtande so vi, att det finnes många sådana och deribland en, som
åtnjuter arfvode till belopp af 960 kronor — skulle dessa lärare all¬
deles gå miste om hvarje tillökning, något som jag för min del an¬
ser innebära en stor orättvisa. Jemnmått synes följaktligen icke hafva
blifvit iakttaget vid uppgörandet af detta förslag, och mig synes det
skola hafva varit mycket rättvisare mot de civile lärarne liksom äfven
Andra Kammarens Prot. 1876. N:o 42. 4
Angående
ålderstillägg
för lä rare vid
sjökrigsskolan.
N:o 42.
50
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
ålderstillägg
för lärare vid
sjökrigsskolan.
(Forts.)
i och för sig rationelare, om dessa lärare blifvit indelte i särskilda
grupper och de, hvilka i arfvode åtnjuta mellan 500 och 1,000 kro¬
nor tillerkänts arfvodestillägg med 125 kronor, de, hviikas arfvode
uppgår till mellan 1,000 och 1,500 kronor, fått sådant tillägg med
250 kronor, samt de, som åtnjuta mellan 1,000 och 1,500 kronors
arfvode erhållit 375 kronor enahanda tillägg, allt för hvart femte år
o. s. v. I sådant fall hade verkligen åstadkommits full likställighet
med lektorerne vid de allmänna läroverken och uträkningen af belop¬
pen för dessa ålderstillägg hade äfven blifvit helt enkel, då de utgöra
20 procent eller femtedelen af det minsta arfvodesbeloppet inom
hvarje grupp. För min del anser jag det hafva varit så mycket större
skäl att iakttaga den af mig nu påpekade beräkningsgrund som,
genom bifall till Kongl. Maj:ts förslag, kommer att åvägabringas en
ojemnhet i afseende på tillgodonjutandet af dessa ålderstillägg, eu ojemn¬
het, som enligt min mening innebär orättvisa och kan blifva föremål
för befogadt missnöje och klander. Nu förekommer derjemte i det
anförande till statsrådsprotokollet, hvarpå Kongl. Maj:ts förslag synes
grunda sig, en uppgift derom, att omarbetning af gällande stad-
ganden för sjökrigsskolan är påtänkt eller under arbete och att
vid denna omarbetning kommer att till pröfning upptagas hvarjehanda
förslag, som afse att bringa dessa civile lärare vid sjökrigsskolan i
likställighet med lektorer vid elementarläroverken, såväl i afseende på
kompetensvilkoren för de olika befattningarne, som äfven i fråga om
aflöningen och i sammanhang dermed stående förmåner i afseende på
tjensteårsberäkning, hvilket allt synes vara af billighet och rättvisa
påkalladt.
Jag har till protokollet yttrat detta i förhoppning att å hvad så¬
lunda blifvit påpekadt då skall komma att fästas rättvist afseende.
Jag vill emellertid icke nu framställa något yrkande, men jag har
ansett mig uppfordrad att till Kammarens protokoll yttra hvad jag
nu anfört.
Herr Jöns Rundbäck: Jag var icke närvarande i Utskottet
vid den slutliga behandlingen af denna hufvudtitel och har af denna
anledning icke, hvad jag eljest skulle hafva gjort, reserverat mig mot
Utskottets hemställan i denna punkt. Min mening är nemligen att
yrka afslag å densamma.
Som af Utskottets betänkande synes är det här fråga om att
tillämpa en ny, aldrig tillförene iakttagen grundsats i afseende på
ålderstillägg.
Man vill nemligen här bevilja ålderstillägg på arfvodesstat. De
lärare hvarom här är fråga, äro på sätt Herrarne kunna se åt den
Kongl. propositionen, aflönadc per timma, och de hafva, enligt min
tanke, icke någon dålig aflöning. Men det oaktadt vill man här be¬
vilja ålderstillägg åt dem, d. v. s. för personer, hvilka hafva betalning
för hvarje timma, som de arbeta. Att man förut beviljat ålderstillägg
på löner, som varit uppförda på ordinarie stat, anser jag vara helt
naturligt; men att bevilja sådant tillägg på arfvodesstat, synes mig
deremot vara onaturligt; ty om ifrågavarande lärare icke finna sig
Måndagen den 24 April, f. m.
51
N:o 42.
belåtna med den betalning per timme, de få, så bör man öka deras
timaflöning, men icke besluta att de efter 5,10 års tjenstgöring o. s. v.
skola få ålderstillägg. Att bevilja ålderstillägg på arfvodesstat anser
jag dessutom vara i högsta grad vådligt, ty om man började inslå på
tillämpning af den grundsatsen, vet jag icke, hvart det skulle taga
vägen till slut.
Jag anhåller om afslag i förevarande hemställan.
Herr Axell: Jag har begärt ordet vid denna punkt, icke för
att jag på minsta vis drager i tvifvelsmål, att ju icke Kammaren skulle
utan föregående diskussion bifallit, hvad Kongl. Maj:t här föreslagit
och Utskottet tillstyrkt, utan derföre att jag lika med den förste ta¬
laren, velat vitsorda den undantagsställning, hvari de civile lärarne
vid sjökrigsskolan befinna sig. Dessa lärare borde, efter min upp¬
fattning, vara likstälde med lärarne vid elementarläroverken, men det
äro de i intet afseende, då de t. ex. kunna afskedas efter endast tre
månaders uppsägning, samt deras hela arfvode i de fall, då de äro
af sjukdom förhindrade att tjenstgöra, går till vikarien, under det att
lärarne vid elementarläroverken i dylika fall få behålla tre fjerde-
delar af lönen. De åtnjuta icke heller någon tjensteårsberäkning och
hafva icke hittills haft något arfvodestillägg. Under sådana omstän¬
digheter och då förhållandet visst icke är, såsom den siste talaren
uppgaf, att de äro privata timlärare, ehuru de för öfrigt såsom sådana
behandlas, utan deras arfvode utgår i ett för allt, fastän Kongl. Maj:t
i sin proposition uträknat, hvad deraf på hvarje undervisningstimme
belöper, och då jag anser mig hafva grundad anledning att påpeka,
hvad äfven Herr Departementschefen sjelf vitsordat, att denna skola
åtnjuter ett välförtjent anseende, vill jag tillstyrka bifall till Stats¬
utskottets förslag, hvarigenom det nu rådande missförhållandet skulle
blifva i någon mån afhjelpt.
Friherre Leijonhufvud: Äfven jag blef uppkallad genom Herr
Jöns Kundbäcks påstående, att de civile lärarne vid sjökrigsskolan
skulle afiönas på det sätt, att de erhölle betalning särskildt för hvarje
timme de undervisade. Häri begick han ett misstag. Att i den Kongl.
propositionen blifvit intaget, huru många timmar en hvar af dem i
skolan undervisar, har skett för att man skulle kunna se, huru träget
de arbeta samt för att beräkna hvad deras aflöning för timman utgör,
men icke derföre att aflöningen skulle vara bestämd per timma.
Hvarje lärare vid denna skola kan uppsägas och måste då lemna
sin plats efter uppsägningstiden. Detta förhållande, att sålunda icke
vid skolan hafva fast plats eller framtida säkerhet, såsom lärarne vid
andra läroverk, är redan i och för sig ofördelaktigt för läraren och
bör väl icke dessutom vara missgynnande för honom i så måtto, att
han icke, om han länge håller ut och .åt' duglig» skulle kunna få ål¬
derstillägg. Detta sätt att aflöna en lärare utgör för denne ytter¬
ligare en sporre för att han, om han finner sin fördel vid att stanna
vid skolan, skall sköta sig så väl, att han icke blifver derifrån upp¬
sagd.
Angående
ålderstillägg
för lärare vid
sj öhrigssko l an.
(Forts.)
N:o 42.
52
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
ålderstillägg
för lärare vid
sjökrigsskolan.
(Forts.)
Några sådana uppsägningar hafva för några år sedan verkligen
egt rum. Det vore derföre hårdt, om i fråga varande lärare skulle
gå i mistning af förbättrade vilkor, endast derför att de för när¬
varande uppbära sina inkomster i form af arfvoden i stället för fasta
löner. Förhållandet är verkligen, att mången duglig lärare ofta måste
rent af öfvertalas att qvarstanna på sin plats och de kunna förmås
dertill endast derför, att de äro i tillfälle att derjemte bereda sig
inkomster genom särskild undervisning på annat håll, men i allmänhet
är det ändock svårt att få dugliga karlar att länge sitta qvar vid
tjensten. Se de någon utsigt för sig till fast plats med bättre in¬
komster på annat håll, så skynda de sig naturligtvis att lemna sin
anställning vid sjökrigsskolan.
Följaktligen anser jag det vara högst obilligt att vägra den nu
ifrågasatta förhöjningen, hvilken är den minsta, som gerna kunnat
komma i fråga. Jag yrkar derföre bifall till momentet.
Herr Linder: Äfven jag anhåller att, med anledning af Herr
J. Rundbäcks yttrande, få erinra, att i fråga varande lärare alls icke
äro timlärare, utan att deras aflöning eller arfvode beräknas efter det
antal timmar, under hvilket de undervisa i veckan och står i analogi
med den aflöning, som utgår till lektorerne vid statens elementar¬
läroverk, hvarvid normaltiden beräknas efter det antal timmar, som
vanligen ingå i en lektors tjenstgöring. Således är denna timberäkning
vidtagen endast för att åstadkomma ett slags analogi mellan aflönin-
gens belopp och tjensgöringstiden, men alldeles icke derför, att arf-
vodet utgår per timme.
Herr J. Rundbäcks yrkande om afslag å Utskottets förslag före¬
faller mig skäligen oväntadt — jag kan ej neka det — icke blott i
afseende å saken för sig utan ock i afseende på den plats som sjö¬
krigsskolan intager såsom undervisningsanstalt. Det är utan tvifvel
bekant för Herrarne, att denna skola åtnjuter ett stort och, så vidt
jag förmått utröna, rättvist anseende i ganska vidsträckta kretsar, för
det sätt hvarpå skolan skötes. För så vidt detta beror på lärarne,
anser jag, att skolans anseende är väl grundadt. Det skulle således
vara ganska ledsamt, om denna Kammare ens i någon mån ville lyssna
till det yrkande, som af Herr J. Rundbäck blifvit framstäldt.
Jag hemställer under närvarande förhållanden om bifall till Ut¬
skottets förslag, med åberopande likväl för framtiden af hvad jag i
detta ämne tagit mig friheten yttra, då jag förra gången hade ordet.
Öfverläggningen förklarades slutad; och blef, sedan propositioner
gifvits enligt de yrkanden, som förekommit, Utskottets hemställan
bifallen.
Punkterna t)—18.
Biföllos.
Måndagen den 24 April, f. m.
53
N:o 42.
I punlcten 19 hade Utskottet, beträffande Herr Werner Ericsons Angående
motion N:o 158 — hvari föreslagits, att Riksdagen skulle bevilja ett ansla9 f°r
anslag af 150,000 kronor för anläggning, med bibehållande af de nu- t9fyra? på
varande fyrarne å Nordkoster, af en större kustfyr å Segelskär samt Sveriges
en ledfyr å Ramsö söder och sydvest om Kosteröarne inom Strömstads vestkust.
lotsfördelning — gjort den hemställan,
att nämnda motion icke måtto till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Herr Werner Ericson yttrade: Jag får uttrycka min tacksam¬
het till Utskottet, som funnit, att den af mig i ämnet förebragta ut¬
redningen synes ådagalägga, att anbringandet af de föreslagna fyrarne
skulle för sjöfarten vara af stor betydelse. Likaså finner jag det vara
naturligt, att Utskottet icke ansett sig böra tillstyrka ett sådant för¬
slag som detta, hvilket icke utgått från regeringen. Emellertid ber
jag få fästa Kammarens uppmärksamhet på detta förhållande, äfven¬
som derå att något annat sätt att erhålla medel för ifrågavarande
ändamål antagligen icke finnes, än att begära anslag af Riksdagen.
Sedan jag väckte denna min motion har jag fått del af lotsstyrelsens
betänkande af den 22 December 1875, hvaraf jag finner, att, om än
Kongl. Maj:t förhöjde fyr- och båkafgiften med ända till 50 procent,
hvilket vore en ganska betydlig förhöjning, så skulle i allt fall detta,
enligt lotsstyrelsens beräkning, icke inbringa mer än som fordras för
upprätthållandet af lots- och fyrväsendet, sådant det nu är. Lots-
styrelsen har i ofvan nämnda underdåniga betänkande, utaf hvilket
jag icke vet, om herrarne tagit de], bestyrkt eller uppgifvit, att sedan
flera år tillbaka ganska många ansökningar — jag tror de äro 40 —
om fyr- och båkanläggningar till styrelsen inkommit. Anläggnings¬
kostnaden för dessa uppgår till så betydligt belopp, att endast under¬
hållskostnaden för samtliga fyr- och båkinrättningar derigenom skulle
komma att ökas med 100,000 kronor om året.
Styrelsen anför i detta betänkande:
“För föga mer än ett tiotal af är tillbaka bekostades alla dyr¬
barare fyranläggningar af staten genom särskilda anslag."
Det är sålunda ingenting ovanligt, att Riksdagen anvisat medel
till fyr- och båkinrättningens utvidgande. Det var emellertid sedermera
åtskilliga år då fyr- och båkmedlen lemnade för ändamålet tillräck¬
liga öfverskott, men för närvarande göra de det ej. Emellertid har
Kongl. Maj:t remitterat Lotsstyrelsens förslag till åtskilliga myndig¬
heter, och förrän deras yttrande deröfver inkommit, samt saken fått
behörig utredning, torde det förslag, som innefattas i min motion icke
hafva någon utsigt till framgång. Jag hyser dock den förhoppning,
att Kongl. Maj:t skall göra frågan till föremål för proposition till en
kommande Riksdag och att denna då måtte inse, att saken är för¬
tjent af behjertande.
<
Vidare anfördes icke. Kammaren biföll Utskottets hemställan.
54 Måndagen den 24 April, f, m.
Punkterna 20—23.
Blefvo likaledes bifallna.
Punkten 24.
Utskottet hade hemstält:
a) att det af Kongl. Maj:t till anskaffning af ny lokal för sjö-
sjökrigsslcolan. krigsskolan äskade belopp, 180,000 krouor, måtte på extra stat för
år 1877 af Riksdagen anvisas; och
b) att vid anmälan af detta beslut Riksdagen måtte i under¬
dånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t i nåder låta tillse, dels att
vid byggnadens inredning afseende i främsta rummet blefve fästadt
vid dess egentliga ändamål, så att boställslokalerna måtte till det
nödiga inskränkas, dels ock att det nu beräknade kostnadsbeloppet,
180,000 kronor, blefve för byggnadens uppförande och fullständiga in¬
redning tillräckligt.
Sedan föredragning skett af Utskottets i mom. a framstälda för¬
slag, yttrade
Herr E. G. Boström: I den del af statsverkspropositionen, der
förevarande fråga behandlas, uttalas, att i den nya lokalen för sjö¬
krigsskolan skall beredas utrymme för boställsrum åt chefen för skolan.
Stats-Utskottet har godkänt detta, utan att likväl derför hafva anfört
några skäl. Jag kan dock icke fatta nödvändigheten af att chefen
skall hafva sin bostad inom skolan och än mindre en så vidsträckt
våning som här är föreslagen, bestående af 11 till 12 rum. Visserligen
skola femte och sjette klassernas elever vara boende inom skolhuset;
men tillsynen öfver dem skall väl närmast utöfvas af vakthafvande
kadettofficeren. Att chefen bör hafva sin bostad inom lokalen, skulle
således möjligen betingas af hans egenskap utaf skolans rektor. Men
jag vet skolor, som skötas utmärkt väl, utan att rektorn är boende
inom dem, i hvithet fall jag kan framdraga ett exempel mycket nära
till hands, nemligen elementarskolan, hvars rektor icke är boende inom
skollokalen. Ej heller torde den omständigheten, att militära ämnen
läsas i skolan, inverka på saken.
Men om man än kunde bevisa nödvändigheten, att chefen för
sjökrigsskolan bor på stället, så skulle jag likväl icke vilja bevilja det
äskade beloppet, i det skick frågan nu befinner sig. Granskar man
nemligen ritningarne till skolan, så finner man, att å nedra botten äro
inrymda lokaler för två vaktmästare, för modellsamlingar, arrest m. m.
En trappa upp äro lektionsrummen förlagda, och två trappor upp
chefens boställsvåning, bestående, såsom sagclt, af 11 å 12 rum. Här
ofvanpå är eu stor vind, hvars ena hörn skulle upplåtas till rum för
observationers anställande, under det i andra hörnet logementsrummen
för kadetterne skulle vara belägna, alldeles under takstolen. Nu brukar
det i allmänhet vara vanligt att man gör sådana lokaler, som äro af-
N:o 42.
Angående
anslag till ny
lokal för
Måndagen den 24 April, f. m.
55
N:o 42.
sedda till bostäder åt ett större antal personer, stora och rymliga. Men
här i landet tycks man på senare tider i fråga om offentliga inrätt¬
ningar hylla eu motsatt princip. Ett färskt exempel härpå är det
nya posthuset. För postverkets chef har blifvit inredd en storartad
våning med höga präktiga rum, under det de lokaler, för hvilka don
dyrbara byggnaden egentligen afsågs, nemligen der den trägna och
mödosamma posttjenstgöringen skall ega rum, blifvit mera än styf¬
moderligt behandlade. I synnerhet är detta förhållandet med åtskilliga
af expeditionslokalerna der.
Ser jag nu på kostnaden för det ifrågavarande husets uppförande
och inredning, så är densamma beräknad till 180,000 kronor, hvilket,
då skolan är afsedd för 60 elever, gör eu kapitalkostnad af 3000
kronor för hvarje elev. Om jag nu härå beräknar 5 procent ränta
och 1 procent till husets underhåll, så har staten endast för sjelfva
skolhuset eu årlig kostnad af ISO kronor, för hvarje elev räknadt.
Detta belopp är dock temligen högt, och jag undrar, om man ej borde
tillse, huruvida icke någon nedsättning deri kunde åstadkommas.
Stats-Utskottet tyckes emellertid icke hafva förbisett detta, dådet
föreslagit tvenne vilkor för uppförande al den nya lokalen för sjö¬
krigsskolan. Det ena är, att “vid byggnadens inredning afseende i
främsta rummet måtte fästas vid dess egentliga ändamål. “ Det före¬
faller mig dock något märkligt, att, då Ivongl. Maj:t begärt anslag till
eu sjökrigsskola, Stats-Utskottet kan behöfva erinra om, att huset
skall byggas för detta ändamål. Och det är icke blott majoriteten
inom Utskottet, utan det är samtliga dess 24 ledamöter, som förenat
sig om ett dylikt uttalande. Utskottets andra vilkor är, att man
måtte tillse, det anslaget blir “tillräckligt/' Detta vilkor synes mig
dock temligen betydelselöst, enär, om byggnaden eu gång är påbörjad
och anslaget visar sig otillräckligt, det väl icke återstår annat, än att
Riksdagen får bevilja hvad som ytterligare beliöfves för ändamålet.
Ett annat skäl, hvarför jag tror eu nedsättning i byggnadsan-
slaget kunna ega rum, är att jag anser, det bostad åt clielen för
skolan, om han nödvändigt skall bo i närheten deraf, bör kunna be¬
redas i någon af lägenheterna å Skeppsholmen. Ty icke behöfva väl
alla militära och civila tjenstemän, som lör närvarande halva sina bo¬
städer å Skeppsholmen, vara boende der på platsen, och i så fall bör
det väl finnas någon passande lägenhet att utrymma åt clielen för
sjökrigsskolan.
På grund af hvad jag nu anfört yrkar jag utslag å den före¬
dragna punkten och detta så mycket hellre, som sjökrigsskolans när¬
varande lokal är förhyrd till hösten 1879, och om Ivongl. Maj:t, såsom
antagligt, ifall anslaget nu nekas, till nästa riksdag inkommer med
ny proposition i ämnet, byggnaden i allt fall hinner blifva färdig i be¬
hörig tid.
Herr Jöns Rundbäck: Då jag sist hade ordet, antydde jag,
att vid den då föredragna punkten jag för min del hade en afvikande
mening, men icke inom Utskottet anmält min reservation, af den an¬
ledningen att jag icke deltog uti ärendets slutliga behandling. Äfven
Angående
anslag till ny
lokal för
siökrigssko lan„
(Forts.)
N:o 42.
56
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående vid den nu föredragna punkten eger samma förhållande rum. Jag
amj“lJllför!/ anser det olämpligt, att Riksdagen nu beviljar anslag till ifrågavarande
sjökrigssfcolan, byggnadsbehof och instämmer fullkomligt med föregående talare. Denne
(Ports.) har så fullständigt redogjort för de skäl, hvilka tala för utslag, att
jag icke behöfver vidare upptaga tiden med tal derom. Jag vill en¬
dast påpeka, att i min tanke hela denna byggnad i fråga är onödig.
Vi behöfva ej uppföra något nytt, dyrbart hus för sjökrigsskolan, ty
kronan eger t. ex. i Göteborg på nya varfvet tre stora, rara hus,
hvilka kunna inrymma både lärare och lärjungar, Visserligen kan
invändas, att en del af kronans hus och lägenheter på nya varfvet
disponeras af fångvårdsstyrelsen. Men det är endast förrådshuset,
som nu användes till logement för fångarne. Tre af de öfriga stora
husen stå för närvarande obegagnade, och jag kan verkligen icke inse,
hvarföre platsen ej skulle vara lämplig såsom förläggningsort för en
sjökrigsskola. Men frågan om att på sådant sätt använda dessa be¬
qväma och väl underhållna hus är ej ännu utredd, ehuru den mycket
väl tål att tänka på. Jag yrkar derföre utslag, på det att regeringen
till nästa riksdag må kunna taga saken i betraktande och framlägga
nytt förslag.
Herr Jöns Pehr sson: Förste talaren har så fullständigt utredt
frågan och angifvit skälen för afslag, att jag kan åtnöja mig med att
instämma med honom och yrka afslag. Oaktadt Stats-Utskottet här
iakttagit så mycken försigtighet, tror jag icke ändå detta är tillfyl¬
lestgörande, ty det är klart, att man vid byggandet kommer att
följa ritningen. Nu utvisar den gamla ritningen, att en stor bostads¬
våning skall uti skolhusets öfverstå våning inredas, och då så är fallet,
hjelpa- icke Stats-Utskottets välvilliga förslag. Ny ritning måste så¬
ledes uppgöras, så vida icke hela den tillernade byggplanen kan und¬
vikas, derigenom att något af de många redan befintliga husen på
Skeppsholmen användes för skolans behof. Jag önskar afslag, på det
att denna sak må utredas och — såsom förste talaren framhöll —-
är ingenting dermed förloradt, ty skolan har qvar sin nuvarande lokal
till hösten 1879, så att man ändå mycket väl hinner uppföra nytt
hus, i fall sådant befinnes nödigt, under åren 1878 och 1879, till
den tid, då skolan lemnar sin för närvarande förhyrda lokal. Och
om äfven ny byggnad för sjelfva skolans räkning anses ej kunna und¬
vikas, undrar jag, om icke] på Skeppsholmen skulle kunna åt skolans
chef beredas tillgång till någon redan der befintlig boställsvåning mot
hyres ersättning åt innehafvaren. Jag yrkar afslag.
Herr Lindmark: Oaktadt jag icke fullkomligt känner planen
för den ifrågasatta nybyggnaden för sjökrigsskolan, vill jag bestämdt
bestrida den uppgiften från förste talaren, att för skolans chef skulle
vara afsedd en boställsvåning på 11, 12 rum i det nya huset. Sådant
synes mig nästan omöjligt. Troligen beror uppgiften derom på något
misstag, föranledt deraf, att utom chefen jemväl några andra vid
skolan tjenstgörande officerare ansetts böra erhålla boställsrum och
dessa blifvit af missförstånd sammanräknade med chefens rum.
Måndagen den 24 April, f. m.
57
N:o 42.
Nu är meningen, att skolan skulle förläggas på Skeppsholmen och Angående
den förste talaren tycktes anse, att chefen, om han verkligen skall anslag till ny
erhålla bostadsvåning i närheten af skolans lokal, hvilket talaren icke lokal >>]r
ansåg nödvändigt, kunde lämpligen hänvisas till förut befintliga lagen- '^FortsV”’
heter på Skeppsholmen. Jemväl den siste talaren har gifvit enahanda
hänvisning. Emellertid förhåller det sig så, att de officerare och
tjensteman, tillhörande flottans stater, Indika bo på Skeppsholmen, äro
anstälda antingen vid depoten eller varfvet, med daglig tjenstgöring,
och der tjenstgöringen för en del vissa tider på året börjar klockan
half sex på morgonen, eu omständighet, som gör det nödvändigt för
dem att bo nära tillhands. Jag vet ingen officer eller tjensteman, som
åtnjuter boställslägenhet på holmen, utan att sådant är betingadt utaf
hans tjenstgöring. Att inlogera hela sjökrigsskolan i den så kallade
långa raden kan omöjligen låta sig göra, men att — såsom Herr Jöns
Rundbäck föreslagit — förlägga den i Göteborg vore kanske fördel¬
aktigt, så till vida, att der finnas disponibla och lämpliga hus, till¬
hörande kronan. Men det är säkert att första verkan deraf skall
blifva nya lönestater för alla lärarne, hvilka under sådana förhållan¬
den blifva hänvisade endast till sina löner för att kunna existera, och
att de derigenom uppkommande förökade kostnaderna, måhända skulle
mer än uppväga räntan på anläggningskapitalet för den föreslagna
nya byggnaden. För min del anser jag, att så många talande skäl
för detta anslags beviljande redan blifvit anförda, att jag icke kan
annat än tillstyrka bifall till den Kongl. propositionen, och jag tror,
att, om vi uppskjuta med anslagets anvisande till nästa riksdag, det
skall blifva svårt att få byggnaden uppförd i komplett skick till den
tid, då den blifver för sjökrigsskolan erforderlig.
Chefen för Kongl. Sjöförsvars-departementet Herr Statsrådet Fri¬
herre von Otter: Dels i det underdåniga memorial, som finnes bi-
fogadt Kongl. Maj:ts proposition, dels i sjelfva statsrådsprotokollet, som
åtföljer densamma, tror jag, att så talande skäl finnas anförda för bevil¬
jande af det nu i fråga varande anslaget, att föga mera torde behöfva
dertill läggas. Den, som läst detta, tror jag också skall inse nöd¬
vändigheten för sjö krigsskolan att snart få en annan lokal. Frågan är
då den: är det möjligt att uppskjuta med anskaffande af den nya
lokalen längre än till nästa år? Denna fråga tror jag måste besvaras
med nej. Förhållandet är nu att elevernas antal är 54, och om her-
rarne vilja gorå sig det besväret att gå upp i skolan, när lektionerna
pågå, skola herrarne finna, att eleverna redan nu sitta så hopträngda,
att det icke kan annat än menligt inverka till och med på deras
helsa. Om, såsom äfven framgår af hvad i statsrådsprotokollet finnes
antaget, det icke är möjligt att få officerscorpsen komplett ännu på
lång tid, om icke kadettantalet ytterligare ökas och ännu mindre att
gifva densamma den tillökning, som är oundgänglig, derest reservstaten
skall upphöra, så torde deraf ännu mera framgå den tvingande nöd¬
vändigheten att utan dröjsmål anskaffa en rymligare lokal för sjö¬
krigsskolan.
N:o 42.
58
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående Herr Lindmark har redan fäst uppmärksamheten på, huru olärnp-
anSufkal'förny det skulle vara att förlägga skolan till Göteborg, och detta icke
sjökrigsskolan. Mott derföre att den derstädes för ändamålet afsedda lokalen är så
(Forte.) afskildt belägen, utan äfven emedan lärarekrafter der icke skulle kunna
erhållas på långt när för det pris som i Stockholm; och en egendom¬
lighet skulle det onekligen vara, om skolan skulle flyttas från närheten
af ett tukthus, såsom här i Stockholm, till närheten af en annan fång-
vårdsinrättning, såsom vid nya varfvet i Göteborg.
Jag hoppas, att Kammaren må behjerta de skäl, som finnas an¬
förda i de tillgängliga handlingarne. Hvad inrymmandet i lokalen af
bostad för chefen för sjökrigsskolan beträffar, så får jag säga, att på
ingen af de ritningar, som varit tillgängliga för Stats-Utskottet, finnes
för denne embetsmans räkning upptaget ett så stort antal rum, som
jag här hört nämnas, nemligen 11 eller 12. Hans bostadsvåning är
upptagen till möjligtvis 7 eller 8 rum; jag tror mig med säkerhet
kunna säga, att de icke äro flera och jag ber herrarne vara öfver-
tygade om, att i hvad på mig ankommer jag skall noggrant tillse, att
utrymmet i denna ännu icke uppförda byggnad må så mycket som
kan anses erforderligt och i främsta rummet användas till beredande,
af ljusa och rymliga lokaler för eleverna.
Det föreligger här två ritningar: den ena till nytt hus och den
andra till förändring af ett redan befintligt hus på Skeppsholmen.
Den sista ritningen inkom till regeringen strax! före riksdagens bör¬
jan och ingendera är af Kong!. Maj:t pröfvad. Jag anser visserligen
icke omöjligt, att chefen för sjökrigsskolan kan bo i eu annan lokal
på Skeppsholmen än i sjelfva skolans, men jag måste protestera emot,
att han bor i staden, ty då det icke finnes någon säkerhet för honom
att få en våning i närheten af Skeppsholmen, så kunde tillsynen af
skolan komma att i betänklig mån försummas. På Skeppsholmen
skulle det visserligen kunna vara eu möjlighet att bereda lokal för
honom, nemligen genom utrymmande af departementschefens våning,
derest Riksdagen i så fall ville anvisa hyresersättning åt departements¬
chefen; ty bland alla dem, som der innehafva bostadslägenheter, är
departementschefen den, som bäst kan undvara sådan derstädes.
Herr Carl Ifvarsson: Jag vill tillstyrka bifall till Stats-Utskot-
tets förslag, i synnerhet som herr Sjöministern förklarat, att han i
hvad på honom ankommer skall tillse, att boställslokalerna icke skola
inkräkta på utrymmet i skolhusbyggnaden mera än nödvändigt är.
Då Kongl. Maj:ts framställning vid förra riksdagen om beviljande
af ett enahanda anslag, som nu är i fråga, icke bifölls, så skedde
detta af den anledning, att skolan egde intill 1879 års sommar dispo¬
nera sin nuvarande lokal och det syntes antagligt att sedermera annan
rymligare lokal, kunde mot hyra anskaffas, men då nu tiden för af-
fiyttningen ligger närmare och man från alla håll hör, att det är
nästan omöjligt att förhyra någon passande lokal, så tror jag, att det
är skäl att åvägabringa en egen lokal för skolan, nemligen för så vidt
det är nödvändigt att hafva en sjökrigsskola, och då det icke är
längre än två år, tills skolan skall lemna sin nuvarande lägenhet, får
Måndagen den 24 April, f. m.
59
N:o 42.
skolan icke för lång tid på sig till uppförande af en byggnad, om vi Angående
nu dertill bevilja medel. Man kan följaktligen icke gerna såsom förra an5f“%'Jl%”y
året uppskjuta frågan för att få fram ett annat förslag, såvida man sjökrig.isMan.
icke vore viss på att någon annan lokal funnes att tillgå utan att (Forts.)
bygga, men jag bär icke inom Utskottet fått reda på och jag har icke
heller här hört uppgifvas, att så är förhållandet, och derför tror jag,
att vi nu icke gerna kunna säga nej till det begärda anslaget.
Jag vågar alltså hemställa om bifall till Utskottets förslag.
Herr E. G. Boström: Jag har egentligen begärt ordet för att bemöta
ett yttrande af Herr Lindmark. Han påstår nemligen, att chefens
boställslägenhet icke skulle innehålla så många rum, som jag upp-
gifvit. Enligt ritningarne å nybyggnaden för skolan skall denna lägen¬
het dock bestå af biblioteksrum, expeditionsrum, sal, salong, förmak,
sängkammare, chefens rum, barnkammare, två kabinetter, två pig¬
kammare och kök. Detta blir tillsammans tolf rum. Någon invänder
måhända, att expeditionsrummet icke tillhör chefens enskilda våning.
Men då hela lokalen är afsedd för hans räkning, torde det ej vara
för mycket, att expeditionsrummet äfven medräknas. Min uppgift lärer
således få anses exakt och förebråelsen för otillförlitlighet återfalla
på anmärkare]!.
Herr sjöministern har föröfrigt sjelf nu medgifvit, att en särskild
boställslokal för chefen kan beredas i något redan befintligt hus å
Skeppsholmen, och det är. redan mycket vunnet med ett sådant er¬
kännande.
Äfven jag anser visserligen, att en lokal för sjökrigsskolan är
nödvändig, men, då skolan icke förr än 1879 års höst behöfver af¬
flytta från den förhyrda lägenheten, så tror jag, att det icke är be-
höftigt att nu besluta om anskaffning af en ny lokal för skolan, i
synnerhet då man besinnar, huru fort man numera kan uppföra eu
byggnad i Stockholm.
Ett annat skäl till utslag å Utskottets hemställan utgör den om¬
ständighet, att ritningarne ännu icke blifvit af Kongl. Maj:t pröfvade,
och vid sådant förhållande torde det vara olämpligt att Riksdagen nu
skall godkänna dem.
På grund af hvad jag nu ytterligare anfört, vidhåller jag mitt
yrkande om utslag.
Herr Jöns Pehrsson: Jag kan icke gilla de motiv, Utskottet
anfört, då jag icke kan inse att lärarne behöfva hafva bostad inom
skolan, derföre att kadetter skola vara der boende; och jag tror, så¬
som jag nyss yttrade, fullt och fast, att chefen skulle kunna beredas
bostadslägenhet å Skeppsholmen, om någon annan der nu boende offi¬
cer finge hyresersättning, och vi kunna då säkert slippa ifrån att
taga i beräkning eu betydlig del af en så dyrbar byggnad för hans
räkning. Det skulle vara alldeles märkvärdigt, om vi skulle behöfva
ett så dyrt hus för 60 elever, att kostnaden för dess uppförande skulle
utgöra 3,000 kronor på hvarje lärjunge i skolan. För min del tror
jag det icke. Räntan å 180,000 kronor gör efter 6 procent 10,800
N:0 42.
60
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
anslag till ny
lekal för
sjö krigs skolan.
(Forts.)
kronor om årot, och om man då gifver de officerare, hvilka, såsom
man sagt, icke nödvändigtvis behöfva bo på Skeppsholmen, hyreser-
sättning, kommer ändock alltid en vinst att uppstå för statsverket.
Såsom jag förut nämnt, kan i allt fall icke det föreslagna huset byggas
utan nya ritningar, och jag tror, att det icke är skäl att bortkasta
några medel, då man kan finna en utväg att tillvägagå på ett billigare
sätt. Således, huru man än ser saken, håller jag före, att man äfven
denna gång kan afslå förslaget. Jag yrkar fortfarande utslag.
Herr Danielsson: Jag hade nästan ämnat afstå ifrån ordet, sedan
jag hört Herr Sjöministerns yttrande, deri han lofvat tillse, att den
boställs våning, som blefve upplåten åt sjökrigsskolans föreståndare, så
litet som möjligt komme att inkräkta å utrymmet i den nya byggnaden
för skolans egen räkning. Man har emellertid understundom sett,
hurusom dylika uttalanden icke varit precist att lita på, och då Riks¬
dagen mången gång haft tillfälle erfara, att en del byggnader, som
under senaste åren uppförts för statens behof, haft det felet, att man
dervid fäst allt för mycket afseende på bostadsvåningar och allt för
ringa afseende vid de egentliga arbetslokalerna, så vågar jag likvisst
vidhålla, att Riksdagen torde böra handla försigtigt samt, om jag så
får säga, söka skaffa sig svart på hvitt, innan den bifaller någon fram¬
ställning af ifrågavarande slag. Ty skola vi systematiskt hålla på med
att uppföra boställsvåningar åt herrar med likartade uppdrag som
den nu ifrågavarande, tror jag det blifva svårt att veta, huru vi skola
sluta, ty detta medför äfven åtskilliga andra kostnader. Ej heller
torde dylikt tillvägagående lända till landets båtnad, och jag tror, i
likhet med de herrar, hvilka yrkat afslag å den föreliggande punkten,
att vi tryggt kunna afslå denna framställning, till dess saken blir
bättre utredd; ty man torde, som sagdt, böra gå varsamt tillväga i
sådana här fall.
Jag skall icke längre upptaga Kammarens tid, utan vill endast
yrka afslag å Utskottets föreliggande hemställan, enär det icke torde
vara särdeles farligt, om frågan uppskjutes på ännu ett år.
Herr Haeggström: Det är klart, att för behofvet af den före¬
slagna sjökrigsskolan äro framlagda fullgoda skäl; men det är icke lika
klart, att det jemväl är af nöden påkalladt, att deruti inrymmes en
storartad bostadsvåning åt chefen för sjökrigsskolan. Sedan jag nyss
hört Herr Sjöministern förklara, att detta icke heller vore erforderligt,
enär åt skolans chef kunde beredas lokal på annat håll, så hafva
dermed försvunnit de små betänkligheter jag förut kunnat hysa mot
att yrka afslag å Utskottets föreliggande hemställan. Om frågan åter¬
kommer till nästa riksdag, kan byggnaden mycket väl ändå hinna blifva
färdig, innan den tid utlöper, till hvilken man egen disponera skolans
nuvarande lokal. Ty med borttagande från förslaget utaf den magni¬
fika boställslokal, som nu är ifrågasatt, är det klart, att byggnaden
blefve så mycket, mindre, samt följaktligen kunde fullbordas på mycket
kortare tid. Icke heller är det, på sätt Herr Lindmark framhållit,
alldeles naturligt, att anslaget, om det äskades vid nästa riksdag,
Måndagen den 24 April, f. m.
61
N:o 42.
komme att utgå först under år 1878. Ty mångfaldiga gånger har det
händt, att ett begärdt anslag blifvit af Riksdagen medgifvet att utgå
redan under samma år som det beviljats. Om sålunda en förnyad
framställning i denna fråga förelägges 1877 års Rikdag, kan Riksdagen
besluta anslagets utgående under samma år och dermed kan man
genast börja b3rgga.
Det är för öfrigt icke allenast Stats-Utskottet, som fäst sig vid
den storartade bostab svåningen, utan, märkligt nog, har äfven Förvalt¬
ningen af sjöärendena, uti sitt den 30 November 1875 i ärendet af-
gifna utlåtande, fäst uppmärksamheten vid, att boställsvåningen vore
väl stor. Och då man nu förklarat, att disciplinen inom skolan kunde
upprätthållas, äfven om dess chef icke vore derinom boende, så torde
väl någon ändring häri kunna ifrågasättas.
Jemväl tillåter jag mig betvifla, att byggnaden skulle kunna full¬
ständigt uppföras för de föreslagna 180,000 kronor. Jag var för eu
stund sedan i Stats-Utskottet och såg ritningsförslaget, men jag tror
icke, att byggmästaren kan på pricken bestämma summan; och då
härtill kommer, att det är ett hus för allmänt behof samt måste vara
solidt och komfortabelt, så torde det säkert blifva dyrare än andra
och näppeligen kunna till här beräknade storlek åstadkommas full¬
ständigt för berörda kostnadsbelopp. Frågan är då, om icke den stora
boställsvåningen skulle kunna undvikas. Man svarar, att skolans chef
i sådant fall måste tilldelas hyresersättning.
Detta har redan skett i dag. Vid Utskottets föreliggande utlå¬
tande är nemligen under litt. h bifogadt ett “förslag till stat, upp¬
tagande de militära befattningar vid Kongl. flottan, hvilkas innehafvare
åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar. “ Herrarne finna
der, att under litt. a“ för officerspersonalen" är för chefen för sjö¬
krigsskolan upptaget 1,000 kronor såsom boställsbidrag. ATd dessa
1,000 kronor står en stjerna, hänvisande på en not som upplyser, att
sagde person innehar boställe eller bostad. Om man nu, genom att
utesluta boställsvåningen ur byggnadsplanen, kan nedbringa kostna¬
derna för sjökrigsskolans hus med kanske ända till -.\-del eller något
ditåt, är det väl mycket bättre att gifva 1,000 kronor årligen såsom
hyresersättning åt skolans chef, än att uppföra den ifrågasatta bygg¬
naden, på sätt nu är tillämnadt, med en öfverflödig bostad åt chefen,
samt trånga, låga och qväfva logementer för 15 eller 10 kadetter i
ena hörnet af vindsvåningen.
För min del yrkar jag således utslag å Utskottets hemställan, för
hvilket, som mig synes, ganska goda skäl kunna bjudas.
Friherre Leijonhufvud: För min del yrkar jag bifall till Stats¬
utskottets hemställan i denna punkt.
När sjökrigsskolan först inrättades, voro flottan och skärgårds¬
artilleriet åtskilda från hvarandra. I planen ingick då, att unge män,
som gingo in vid nämnda artilleri, skulle uppfostras på Carlberg.
Detta förhållande upphörde emellertid sedermera, då krigsskolan vid
Carlberg blef reorganiserad, och uppfostran blef derefter lika för dem,
som egnade sig åt det ena eller andra vapnet, och ej långt derefter
Angående,
anslag till ny
lokal för
sjökriq sskolan.
(Forts.)
N:o 42.
62
Måndagen den 24 April, f. m.
Angående
anslag till ny
lokal för
sjökrig sskolan.
(Forts.)
sammanslogos sjöförsvarets båda aktiva corpser till en enda. Följden
deraf blef, att sjökrigsskolan, som ursprungligen var afsedd för 40
elever, måste utvidgas, så att den för närvarande bör emottaga minst
60 lärjungar.
Redan för 3 eller 4 år sedan, då kontraktet angående skolans
nuvarande lokal uppsades, var man betänkt på att anskaffa annan lo¬
kal, men man måste, att jag så må säga, leta efter eu passande så¬
dan med ljus och lykta.
I något kronans hus fans icke utrymme; och att hyra af enskild
person kunde väl alltid gå för sig, ehuru säkerligen med högst bety¬
dande kostnader. Tv den lokal, som erfordrades, måste vara både
rymlig och luftig, och en sådan betingar naturligtvis en icke obetyd¬
lig hyra. När nu Skeppsholmen erbjöd en lämplig plats för en sådan
lokal, må det icke förefalla underligt, att man valde denna, isynnerhet
som sjökrigsskolans elever derigenom komme i närmare beröring med
det vapen, åt hvilket de egnat sig, och deras undervisning följaktli¬
gen äfven måste blifva bättre. Hvad nu vidkommer bostaden för sko¬
lans chef, ligger det i sakens natur, att denna bör ligga skolan så
nära som möjligt. Eleverna böra nemligen hafva lätt att träffa sin
chef, likasom han icke bör förnöta någon tid för att besöka skolan,
och det vore derföre, i min tanke, ändämålsenligast, om chefens bo¬
stad blefve inrymd i sjelfva skolbyggnaden eller åtminstone förlagd i
dess granskap. Äfven Herr Sjöministern ansåg såsom han nyss ytt¬
rade, att den borde förläggas på Skeppsholmen, men tillkännagaf på
samma gång, att der icke funnes någon annan lämplig lokal, än den
våning som för närvarande är upplåten åt chefen för sjöförsvarsde¬
partementet. Man kan nu visserligen tänka sig, att denne vore be¬
nägen att afstå denna våning till bostad åt chefen för sjökrigsskolan,
men i sådant fall skulle ju chefen för sjöförsvarsdepartementet er¬
hålla ersättning derför i likhet med de öfriga statsråden, som förut
haft boställen.
Man har här föreslagit att uppskjuta afgörandet af denna fråga
till nästkommande år, samt anfört, att något hinder derigenom icke
skulle möta för att få den ifrågavarande skolbyggnaden färdig till den
utsatta tiden, enär Riksdagen kunde bevilja medel att utgå under
samma år. Het kan visserligen vara möjligt, att Riksdagen gör detta,
men vi veta dock, huru den i allmänhet är obenägen att bevilja några
anslag att utgå för det löpande året.
Hvad här yttrats om, att den föreslagna boställsvåningen skulle
blifva alltför storartad, synes mig icke förtjena något afseende, då
chefen för sjöförsvarsdepartementet gifvit sitt ord på, att han skall
tillse, det våningen icke blir större tilltagen, än som är af nöden.
Herr Boström räknade till våningen äfven biblioteket. Jag får då er¬
inra derom att detta icke är afsedt att blifva chefens eget, utan sko¬
lans bibliotek. Hvad åter beträffar chefens expeditionsrum, är det
tydligt, att detta delas af hans adjutanter och andra der arbetande
personer, hvarjemte det naturligtvis icke kan af chefen begagnas an¬
nat än under det han gör sin tjenst. Här har äfven talats om det
onödiga uti att i våningen inrymma tvenne kabinett. Jag vet icke,
Måndagen den 24 April, f. m.
63
N:o 42.
huru härmed förhåller sig, men jag tager för gifvet, att de icke äro Angående
öfverflödig a, när de icke så ansetts af chefen för Sjöförsvarsdeparte- ans\a0laltllL*y
mentet. Jag anhåller om proposition på bifall till Utskottets förslag. ^-Lloian.
(Forte.)
Herr Sjöberg: Det var särdeles ledsamt, att just denna punkt
skulle blifva en stötesten på den hitintills tillryggalagda vägen af bifall
till allt hvad Utskottet i detta utlåtande tillstyrkt. Om jag nu vågar
uttala några betänkligheter emot hvad Utskottet i denna punkt för¬
ordat, hoppas jag, att min ärade vän här midt öfver, lika litet som
någon af Utskottets andra ledamöter, må finna detta klandervärdt.
Det lär väl icke vara någon, som vill bestrida nödvändigheten af det
ifrågasatta anslaget. Jag antager, att vi litet hvar äro ense om, att
sjökrigsskolan är i behof af en ny lokal. Men jag tillåter mig att
fästa uppmärksamheten på hvad som yttrades af den talare, som först
hade ordet i frågan, livilket yttrande möjligen icke fullständigt upp¬
fattades af alla ledamöter till följd af talarens mindre gynsamma
plats i Kammaren. I fråga om dispositionen af lokalerna framhöll han,
att det förefölle honom, som om det egentliga ändamålet med den
föreslagna byggnaden vore att bereda en stor våning åt sjökrigsskolans
föreståndare, hvarförutom han upplyste, att, enligt det uppgjorda
byggnadsförslaget, denna våning skulle komma att bestå af icke mindre
än tolf rum. Chefen för Sjöförsvarsdepartementet har visserligen för¬
klarat, att detta antal borde minskas med två, men det återstår i allt
fäll tio rum. Det är möjligt, att man anser chefen för sjökrigsskolan
med afseende på den ställning, han intager i samhället, vara i behof
af en så stor våning; för min del kan jag dock icke inse detta.
Hvad jag deremot, i likhet med den nyssnämnde talaren, vill framhålla,
är det ytterst nödvändiga deruti, att den ifrågasatta byggnaden blir
inredd på ett emot densammas hufvudsakliga ändamål fullt svarande
sätt, så att undervisningsrummen blifva både ljusa och sunda samt loge-
menterna icke blifva så förlagda som, efter hvad samma talare omnämnde,
skulle vara föreslaget. Herr Sjöministern har visserligen velat lugna
Kammarens farhågor i detta afseende, och jag är ej den, som vill
draga i tvifvelsmål hans ord, men de, som kunna vara färdiga att,
om jag får begagna det uttrycket, stå på Kongl. Maj:ts proposition,
må dock förlåta, om Riksdagen icke kan glömma den erfarenhet, som
Riksdagen i ett eller annat afseende haft i dylika fall. Det var exem¬
pelvis för några år tillbaka .och icke längre sedan än att hvar och
en af Kammarens ledamöter af den äldre uppsättningen kaneri lira
sig det, fråga om att bevilja anslag till uppförandet af en annan
offentlig byggnad här i hufvudstaden, att användas till lokal för ett
af våra embetsverk.
Såvidt jag kan påminna mig, förekom icke under diskussionen
af frågan något som antydde, att meningen var att i den nya bygg¬
naden inrymma en statvåning åt chefen lör embetsverket. Tvärtom
uppgafs det, att på det ritningsförslag, som blifvit uppvisadt för Stats¬
utskottet, några lokaler i byggnaden varit utmärkta med beteckningen
“för en tjensteman,“ hvaraf man helt naturligt drog den slutsats att
dessa lokaler vore afsedda för någon af verkets underordnade tjenste-
N:o 42.
Måndagen den 24 April, f. in.
Angående
anslag till ny
lokal för
sjökriasskolan.
(Forts.)
64
män, hvilken i följd af sin befattning måste både dag och natt vistas
på stället. Med sedermera befans det, att med denne tjensteman
menades ingen mer och ingen mindre än chefen för verket, och detta
otvifvelaktigt till öfverraskning icke endast för dem som deltagit i be¬
slutet om anvisande af detta anslag, utan äfven för den stora all¬
mänheten. Det är med hänsyn härtill, som chefen för Sjöförsvars¬
departementet torde finna förklarligt, att man kan fordra en mera
tillfredsställande ritning för byggnadens inredande än den, som nu
lärer blifvit förevisad, hvilken icke en gång, efter hvad som sägs,
skulle vara gillad eller stadfästad af Kongl. Maj:t.
Jag har sjelf icke varit i tillfälle att studera denna ritning och
har icke förr än först för en kort stund sedan hatt kännedom om, att
en sådan ritning funnits till, men jag kan dock icke föreställa mig,
att den talare, som först hade ordet, skulle komma med några upp¬
gifter, som stode i strid med sanningen, hvilket en annan talare an¬
tyda Under sådana förhållanden kommer det åtminstone icke för
mig att synas anmärkningsvärdt, om Kammaren skulle anse denna
fråga befinna sig i den ställning, att ett afslag till hvad Utskottet före¬
slagit skulle i förevarande fäll vara befogadt.
Som jag förnummit, att Första Kammaren redan bifallit Utskottets
förslag i såväl punkten a som i punkten b, torde det nu vara utan
ändamål att påyrka en sådan förändrad lydelse af punkterna, att
såsom förutsättning eller vilkor för bifall till punkten a skulle upp¬
ställas hvad Utskottet genom sin hemställan uti punkten b i fråga om
inredning och disposition af lokalerna synes hafva åsyftat. Men jag
anser mig böra fästa herrarnes uppmärksamhet derå, att Utskottet
sjelft icke tyckes hafva varit tillfreds med tillstyrkandet i den förra
punkten, då det ansett nödvändigt att i den senare komma med en
liten eftersläng, som väl eljest icke bort anses vara påkallad.
Grefve Sparre: Hvad först angår den för sjökrigsskolans fö¬
reståndare ifrågasatta boställsvåningen, hvilken synes vara det egent¬
liga föremålet för Kammarens öfverläggningar, i stället för att jag
trodde att det skulle vara sjelfva sjökrigsskolan, så har Stats-Utskot-
tet redan tillstyrkt eu hemställan till Kongl. Maj:t om förändringar i
planen för densamma, hvilken enligt hvad vi hafva hört af Herr Sjö¬
ministern, ännu icke blifvit af Kongl. Maj:t faststäld. Jag tillhör icke
dem, som om fel eller förbiseende i dylikt fäll en gång skett, alltid
framhålla detta såsom skäl för afslag å alla möjliga förslag i samma
syftning. Det kan ju vara möjligt, att en boställsvåning vid ett före¬
gående tillfälle blifvit alltför stor; men icke kan väl detta vara en
anledning för Riksdagen att afstå alla möjliga förslag, så rigtiga de
än må vara. Det kan väl icke vara Riksdagen fullt värdigt att, när
ett förslag af Riksdagen bifalles, gifva Regeringen den anvisningen,
att vi önska, att det fel, som en gång blifvit begånget, måtte undvi¬
kas. Man har till och med sagt, att vi borde fordra “svart på hvitt“
af Regeringen, att icke så skulle ske äfven denna gång. Jag tror
icke att Riksdagen bör uttala ett sådant misstroendevotum mot Re-
Måndagen den 24 April, f. m.
N:o 42.
65
geringen, ty jag håller före, att Regeringen nog ändå tillser det sta¬
tens mtressen bevakas.
. , Emellertid synes det, som om behofvet af en ny byggnad för
sjokrigsskolan blifvit af alla erkändt, och jag tror äfven att behofvet
åt chefens standiga närvaro vid skolan ligger i öppen dag. Hvar
och en som känner svårigheterna och frestelserna för ungdomen i
»Stockholm, inser nog äfven, af hvilken vigt det är, att denne chef
kan öfver skolan hafva ständig tillsyn.
ru.w!' deSpSa funder är det som jag hoppas, att Kammaren bifaller
Utskottets förslag, helst detta innebär eu för;,mig så öfvertygande ga¬
ranti, som man rimligen kan begära, och ingen anledning lärer fin¬
nas till det antagandet, att regeringen skulle förbise ett sådant ytt-
lande frän representationens sida, som här är framstäldt.
Enär tiden långt framskridit, och ytterligare åtskilliga ledamöter
anmalt sig vilja tala rörande den föreliggande frågan, uppsköts den
vidare ofverlaggmngen derom till kl. 7 e. m., då detta sammanträde
komme att fortsättas; och åtskildes nu Kammarens ledamöter 3/43 e. m.
In fidem
Gustaf Westdahl.
Angående
anslog till ny
lokal för
sjökrigsskolan.
(Forts.)
Andra Kammarens Prot. 1876. N:o 42.
5