RIKSDAGENS PROTOKOLL
1876, Andra Kammaren. N:o 35.
Tisdagen den 4 April.
Kl. 7 e. m.
I anseende till förhinder för Herr Talmannen, ledde Herr vice
Talmannen under början af detta sammanträde Kammarens förhand¬
lingar.
§ 1.
Fortsattes den i förmiddagssammanträdet började öfverläggningen Angående an-
rörande punkten 48 i Stats-Utskottets utlåtande N:o 22, angående slag till restau-
regleringen af utgifterna under Riksstatens Åttonde hufvudtitel. ration of Lin-
Ordet lemnades, enligt förut skedd anteckning, till köpings dom-
Herr Gumaelius, som anförde: Om jag på förmiddagen hade
fått ordet, då jag begärde det, skulle jag haft anledning att vända
mig emot Herr Liss Olof Larsson; men nu har denne talare redan på
ett så i allo utmärkt sätt blifvit bemött af en representant från Up-
land, att jag icke har något att dertill lägga, utan blott tillåter mig
att med honom instämma. Jag torde längre fram under diskussionen
få anledning att till skärskådande upptaga Herr Hseggströms siffer¬
uppgifter. Några af dessa äro emellertid af föregående talare upp¬
tagna till belysning och derigenom har redan blifvit ådagalagdt, hvil¬
ken missuppfattning af verkliga sakförhållanden, som kunnat härleda
sig från Herr Hseggströms i öfrigt tänkvärda invändningar. Vid så¬
dant förhållande skulle jag, om jag blifvit uppropad i middags, hafva
inskränkt mig till att endast uttala den riktning, uti hvilken jag hade
önskat att Kammarens beslut skulle hafva gått, samt för öfrigt afstå
från ordet. Nu åter torde det måhända vara lämpligt att," medan
Kammaren samlar sig, något litet uppehålla Kammarens tid. (Lifiiga
insagor från Kammarens sida.) Jaså, då afstår jag.
Herr Nils O stlin g: Sedan jag begärde ordet, har Chefen för
Ecklesiastik-departementet meddelat den upplysning, som jag egentligen
hade åsyftat att meddela. Derföre ber jag nu endast att få under¬
rätta dem af Kammarens ledamöter, som möjligen icke känna till den
saken, att det gamla tornet, som var uppfördt i öfverensstämmelse
med kyrkans bygnadsstil, förstördes genom en eldsolycka under senare
hälften af förra århundradet, samt att det fula och vanprydliga torn,
Andra Kammarens Prof. 1876. N:o 85. 1
N:o 35.
Tisdagen den 4 April, e. m.
Angående an¬
dag till restau¬
ration af Lin¬
köpings dom¬
kyrka.
(Forts.)
2
som derefter uppfördes, är ett alster af förra århundradets förvända
smak i bygnadsstil. Detta torn torde således icke, såsom en föregå¬
ende talare yttrade, vara förtjent af att bibehållas som ett minnes¬
märke af forntida byggnadskonst.
Hvad beträffar de båda slutsummorna, 320,000 kronor å ena si¬
dan och 217,500 kronor å den andra, vill jag blott erinra om, att
dessa båda slutsiffror representera två alternativa förslag, af hvilka
det mindre, som af regeringen blifvit accepteradt och hvilket är ut¬
gånget från domkapitlet i Linköping, är det enda, som ursprungligen
varit afsedt. Det högre kostnadsförslaget åter har uppkommit der¬
igenom, att den arkitekt, som skulle uppgöra ritning och kostnadsför¬
slag till nytt torn i öfverensstämmelse med kyrkans byggnadsstil, fann
sig föranlåten att upprätta äfven ett annat kostnadsförslag innefat¬
tande äfven ombyggnad af sjelfva taket till kyrkan. Denna sistnämnda
ombyggnad har dock aldrig på allvar varit ifrågasatt, och derföre torde
ock de farhågor för förökade kostnader till denna kyrkobyggnad för
framtiden, hvilka här blifvit uttalade, kunna anses helt och hållet
skingrade. Af det mindre kostnadsförslaget, 217,500 kronor, har re¬
dan på enskild väg anskaffats ett belopp af omkring 150,000 kronor;
och de återstående 68,500 kronor är det nu fråga om, att Riksdagen
skulle bevilja för ändamålet.
Jag inskränker mig till att hos Kammaren till benägen åtanke
rekommendera det begärda anslagsbeloppet 68,500 kronor.
Herr Danielsson: Jag skulle icke hafva besvärat Kammaren
med något vidare yttrande i denna fråga, om jag icke förut under
diskussionen blifvit så angripen af åtskillige talare, att jag icke kan
låta tillfället gå mig ur händerna att svara dem med några ord.
I första hand vill jag då vända mig mot vesteråsdomprosten, som
påstod, att man förde diskussionen såsom gyckel och sade sig vilja
protestera deremot. Jag vill nu i min ordning protestera mot hans
protest. Jag kan försäkra honom, att jag icke fört diskussionen på
gyckel utan på fullt allvar, beträffande både det framställda yrkande
pa alslag a, Utskottets förslag och mitt yttrande i (ifrigt. Jag tror
icke, att jag tillåtit mig yttra något, som kan tydas såsom skämt, och
om det ej är tillåtet att fritt yttra sig om en sak, vet jag ej, hvarom
man skall tala, och jag tror äfven, att jag är lika god kristen, som
han, och lika litet som han vill skämta om sådana saker, fastän jag
icke är så lärd som han.
Dernäst vill jag vända mig mot biskopen på karlstadsbänken.
Han påstod, att ett tillräckligt motiv för anslagets beviljande läge i
den omständigheten, att skicklige stenhuggare derigenom skulle bibe¬
hållas i värt land. Men att bevilja ett sådant anslag endast för att
bibehålla skicklige stenhuggare i landet, tror jag vara öfverflödigt, ty
jag har mig bekant, att Lunds domkyrka förfogar öfver stora inkom¬
ster, och att dessa till stor del användas till att bygga oupphörligt
utan att man det ringaste känner när det kan taga ett slut. Då sten¬
huggeri, såsom vi veta, på många sätt idkas vid domkyrkobyggnaden
i Lund och många personer der hafva sådan sysselsättning, så tror jag
och är förvissad, att, äfven om man icke skulle öfva sig i stenhuggeri
Tisdagen den 4 April, e, m.
3
>':o 35.
i Linköping, skicklige stenhuggare fortfarande komma att finnas i Lund. Angående an-
Således lärer väl icke någon fara i det fallet vara för handen. sla'J.tlU refMU~
Sedermera vill jag gä förbi kaptenen på uplandsbänken och vända dom'
mig mot generalen och kommendören på stockholmsbänken, hvilken "1 kyrka.
förklarat, att jag vid en föregående riksdag väckt en motion i samma (Forts.)
syfte, som här afses. Jag far dock förklara, att förhållandet dermed
icke egentligen är så som han uppgifvit. Den motion, jag väckte, och
ur hvilken Herr Grefven behagade uppläsa en bit, innehöll nemligen
icke något, som egentligen kan jemföras med förevarande fall; ty den
innehöll ett förslag, som afsåg skyddande af en ruin, då här deremot
är fråga om byggande af ett nytt torn till en kyrka, som väl icke
anses såsom ruin, så mycket mindre som vi hört representanten för
Linköping förklara, att det nuvarande tornet kan stå ännu i århun¬
draden. .lag skall tillåta mig att uppläsa en del af det yttrande, som
en ledamot af det Utskott, till hvilket min motion remitterades, vid
motionens behandling i Kammaren afgaf, och på grund af hvilket
Kammaren jemväl biföll Utskottets förslag, som naturligtvis afstyrkte
bifall till motionen. Han yttrade: »Andra åtgärder än sådana, som
hindra ruinen frän hastig förstöring, kunna för öfrigt ej vidtagas, så¬
vida man önskar, att ruinen fortfarande skall bibehålla sin karakter.
Hvarje ruin måste visserligen förr eller senare blifva förstörd, så vida
man ej förstärker henne genom nya byggnader, men derigenom förän¬
dras också hennes karakter, hon blifver ett lappverk utan värde i stäl¬
let för ett historiskt minnesmärke och kräfver dessutom för att för¬
sättas i sådant skick ofta ganska betydliga kostnader. Skall Borg¬
holms slottsruin, såsom Herr Danielsson nyss tycktes önska, stöttas
genom nya byggnader och derigenom skyddas för längre tid från för¬
störing, så kan detta icke ske på annat sätt än genom anbringande af
contreforter; men ruinen kommer då ej längre att bibehålla sitt nuva¬
rande pittoreska utseende, utan blir någonting helt olika mot hvad den
nu är. Dylika mer omfattande reparationer äro, som nyss nämndes,
förkastliga, dels derföre att ruinens karakter derigenom mer eller min¬
dre förstöres, dels derföre att de vanligen kräfva kapital, som bättre
kunna användas för fyllandet af praktiska behof,» Detta var således
det besked, jag fick på min motion. Jag vill visst icke förneka, att
jag för min del anser det lämpligt, att staten lemnar penningar för
att bevara en historiskt märkvärdig ruin, som hotar att förfalla, men
här är ej fråga om en sådan ruin, utan tvärtom om ruinerandet af ett
gammalt torn, som skulle vara det egentliga konstverket, samt upp¬
förandet i dess ställe af ett helt och hållet nytt. Att för sådant ända¬
mål anslå en större summa finner jag besynnerligt och skulle Riks¬
dagen gå fram på anslagsvägen med all denna fart, dä vet jag ej, hvar
vi till slut skola stadna. För min del har jag uti just denna anslags¬
fråga funnit en punkt, der vi böra försöka att hejda ifvern, och jag
tror, att man kan vara lika god fosterlandsvän och lika högt vörda
våra minnen för det.
Herr And. Petter Andersson i Helgesta: Det förefaller mig
obehagligt att uppträda mot ifrågavarande anslag, sedan sa många ta¬
lare yttrat sig för detsamma. Jag kan dock ej underlåta att göra det,
4
Tisdagen den 4 April, e. m.
Angående an- ty man har ingen garanti, att det stadnar vid hvad som nu är begärdt.
slug till restan- kanske komma vederbörande en annan gång och begära ännu mera
'köpings dom-samma ändamål. Derpå saknas icke exempel. Till utgifter för
kyrka. Sveriges deltagande i verldsexpositionen i Philadelphia begärdes först
(Forts.) 50,000 och sedan Riksdagen beviljat detta belopp, begärdes nästföl¬
jande riksdag ytterligare 350,000 kronor. Det kan gå på samma sätt
äfven här. Nu är det fråga om nytt torn, men snart kan det blifva
fråga om ny kyrka också. Linköpings stad borde kunna taga till före¬
döme alla landsförsamlingar, hvilka sjelfva få bekosta kyrkobyggnad.
Kunna andra församlingar vid förefallande behof bygga nya kyrkor,
utan att besvära staten med begäran om anslag, sä kan Linköpings
stad sjelf bekosta ifrågavarande byggnadsföretag, som ju endast är att
underhålla och reparera den gamla kyrkan.
Jag yrkar afslag.
Grefve Björnstjerna: Jag anhåller att med några ord få be¬
svara Herr Danielsson. Han anser fortfarande ett anslag obeliöfligt för
Linköpings domkyrka, men lämpligt för Borgholms slottsruin. Jag
medgifver att kyrkan — såsom vi under diskussionen fått höra —
befinner sig i ganska godt stånd. Hon är nyligen reparerad och utgör
obestridligen ett af de vackraste tempel i Sverige. Endast tornet, ehuru
starkt, vanpryder byggnaden. Nu synes talaren från Oland gerna vilja
anslå medel för att bevara en ruin, men deremot icke för att på vär¬
digt sätt ställa i ordning en kyrka, troligen derföre att denna icke är
en ruin. Detta är hans uppfattning, men icke min. För min del an¬
ser jag vida vigtigare att försköna och fullborda en storartad kyrka
än att försöka stödja några borglemningar och derigenom möjligen för
någon tid der hindra murarnes instörtande. Dock tillstår jag, att, om
jag varit här vid det tillfälle, dä Herr Danielssons motion om anslag
för Borgholms ruin förevar, skulle jag i min ringa mån hafva under-
stödt äfven detta förslag.
Den värde representanten från Öland anmärkte vidare, att Lin-
köpingstornet är så starkt, att det mycket väl kan hålla i 100 år.
Ja — det är olyckan, ty tornet är just det, som vanpryder templet.
Jag tillåter mig berätta en temligen känd anekdot om en af vårt lands
framstående arkitekter — på samma gång erkänd konstnär — då han
vid ett besök i Linköping för första gången såg dess domkyrka, ut¬
ropade han: »den, som byggt kyrkan, finnes säkerligen i paradiset,
men den, som byggt tornet, har lika säkert sin plats pa det motsatta
stället.» Just för att utplåna denna — om jag så må uttrycka mig
— skamfläck för vår konsthistoria, är det angeläget, att det ifråga¬
satta byggnadsarbetet nu företages. Det må så vara, att man med
lika mycken andakt kan förrätta sin gudstjenst i den simplaste lada
som i den kostbaraste katedral, men derom är ju icke här frågan, här
gäller blott att afgöra om det är vårt land värdigt, att, då vi ega
något sä framstående vackert i byggnadsväg som denna domkyrka,
• vi da icke vilja för en jemförelsevis obetydlig summa fullborda ar¬
betet, utan heldre låta kyrkan stå qvar i ett skick, som hos hvarje
främling väcker förvåning öfver vårt lands låga ståndpunkt i estetiskt
afseende.
Tisdagen den 4 April, e. m.
>':o 35.
Att fordra det Linköpings samhälle skulle ensamt bekosta kyr¬
kans underhall och tornets uppförande sä som en landsförsamling byg¬
ger och underhåller sin kyrka, kan icke vara rimligt. Domkyrkorna
äro statens egendom och böra såsom sådan underhållas på allmän be¬
kostnad. Nu har emellertid Linköpings församling utföst sig att i och
för reparation tillskjuta 30,000 kronor,* hvartill komma de 30,000 kro¬
nor, som för kyrkans egen räkning skola upplånas, således tillsammans
60,000 kronor utom de enskilda bidrag, provinsen lemnat. Visa mig,
att någon landsförsamling underkastar sig sa stor uppoffring för att
sätta sin kyrka i stånd och jag skall gifva talaren på södermani ands¬
bänken rätt, men sa länge han ej kan detta, måste jag bestrida hans
uttalade mening, att Linköpings stad borde ensam bekosta ifrågava¬
rande byggnadsföretag. Staden och kyrkan har, som sagdt, bidragit
med 60,000 kronor, provinsen med 94,000, det synes da ej vara fru-
mycket begärdt, att staten bidrager med 1 . af hela kostnaden.
Man har framkastat, att någon, som hyser enahanda åsigt i frä-
gan som jag, skulle hafva klandrat Gustaf Wasa, derföre att han ge¬
nom Vesterås Recess indrog kyrkogodsen. Detta är ett misstag, ingen
bär här vägat klandra den store Konungen. Med rätta ansåg han det
vara för landet skadligt, att stora rikedomar lago bundna vid kyrkor
och fromma stiftelser, men noga säg han dock till, att Herrans tempel
böiios i godt stånd; och fullt förvissad är jag derföre att, om Linkö¬
pings domkyrka erfordrat någon grundligare reparation under hans rege¬
ringstid, skulle medel dertill hastigt och fullständigt blitVit anskaffade.
En talare pa hallandsbänken har, äfven han, framhållit, att enär
landsförsamlingarne sjelfva bygga och underhålla sina kyrkor, Lin¬
köpings stad äfven borde sjelf bekosta det byggnadsföretag, hvarom
här är fråga. Jag svarar härpå detsamma som till talaren från Sö¬
dermanland att detta vore sannt, i fall en domkyrkoförsamling i detta
afseende vore jemförlig med en landsförsamling. Men skilnaden mel¬
lan underhållskostnaden af eu landtkyrka och en domkyrka af så mo¬
numentala dimensioner som den ifrågavarande, är så stor, att den icke
torde lemna rum för någon slags jemförelse.
Slutligen liar man framhållit att, i händelse Riksdagen beviljar
ifrågavarande anslag, man snart kunde vänta en begäran om anslag
till både Skara och Upsala m. fi. domkyrkor. Om något sadant verk¬
ligen ifrågakommer, då, mine herrar, är det tillfälle att tala derom,
icke nu.
Jag skulle vilja tillägga åtskilligt, men det har redan blifvit så
mycket ordadt i detta ämne, att jag icke vidare vagar upptaga tiden.
.Jag slutar med att lägga Kammaren pa hjertat hvad Herr Casparsson
i förmiddags yttrade. Jag tror det vara värdigt fosterlandet, värdigt
denna Kammare att bevilja hvad Utskottet föreslår.
Herr Liss Olof Larsson: Såsom ursäkt att jag ännu en gång
vagar uppträda i frågan skulle jag kunna åberopa den omständigheten,
att mitt uppträdande äfven denna gång möjligen skall framkalla ettså
lysande tal, som vi pa förmiddagen fingo höra, Om så skulle blifva
händelsen äfven nu, sä ursäktar Kammaren helt visst att jag repli¬
kerar i frågan, oaktadt jag icke har annat än den nakna verkligheten
Angående an¬
slag till restau¬
ration af Lin¬
köpings dom¬
kyrka.
(Forts.)
N:o 35.
6
Tisdagen den 4 April, e.
m.
Angående an¬
slag till restau¬
ration af Lin¬
köpings dom¬
kyrka.
(Forts.)
att framlägga mot allt det känslosvall, vi här fatt höra. Äfven på
mig gjorde det vältaliga anförandet på förmiddagen ett djupt intryck.
Man är van att från det hållet få vältaliga föredrag och det skulle
hafva förvånat mig, om det kommit från annat håll. Den ärade ta¬
larens uppträdande i dag var ett ytterligare bevis på hvad han förmår
i den vägen, men den provins, jag tillhör, fick dervid sitta emellan.
Han talade om, huruledes det öfriga landet år 1838 skyndade till för
att lindra nöden i Dalarne och att detta utan tvifvel till stor del
skedde för de fosterländska minnenas skull, hvilka tillhöra Dalarne.
Utom det att vi dalkarlar icke numera göra anspråk på förfädrens
minnen och att man derföre skall hjelpa oss i var nöd, sa räkna vi å
vår sida icke så noga efter förfädrens förtjenster, då man begär vår
hjelp. Kunna vi, så lemna vi den af medlidande och utan någon be¬
räkning. Talaren kallade de minnen, som, enligt hans förmenande,
framkallade sådan rörelse i landet, »lefvande minnen», men nu vore
det fråga om ett »dödt minne», ehuru af samma slag som de andra.
För min del — jag som är från Dalarne — protesterar jag mot en
dylik jemförelse, ehuru ett samband mellan domkyrkornas historia och
Dalarnes minnen nog kan uppsökas, fastän det blir olikheter i stället
för likheter. Ty hvad utgöra domkyrkorna med afseende å tillkomsten
annat än minnen från den katolska tiden, då svenska folket nedtryck¬
tes af prestväldet och det var dalkarlarne, som hjelpte till att befria
landet från detta olidliga tryck. Men jag vill icke uppehålla mig inom
känslans område, utan anhåller att få ställa mig inom verklighetens
område. Man har försäkrat, att, om vi förgäta de stora minnena, sa
är vår undergång icke långt aflägsen. Man har under diskussionen
hört sådana utrop som detta: »det folk går sin undergång till mötes,
som icke vårdar sig om sina minnen». Liksom om det är tornet på
Linköpings domkyrka, som skall rädda var nationela tillvaro! För
min del tror jag vi kunna vara ense om, att svenska folkets välfärd
icke hänger på tornet i Linköping, utan beror på helt andra orsaker.
Yi kunna derföre gå ifrån talet härom och taga saken sådan den i
verkligheten gestaltar sig.
Det är här icke fråga om att bevara ett gammalt minnesmärke
utan, såsom jag läst den Kongl. Propositionen och Utskottets betän¬
kande, är det helt enkelt fråga om i första rummet, huruvida det skall
byggas ett nytt torn på Linköpings domkyrka eller ej och dernäst,
huruvida svenska staten skall bekosta detta torn eller om församlin-
garne som begagna kyrkan skola släppa till de erforderliga medlen.
Nej, svarar man, det är icke rimligt att begära något af domkyrko¬
församlingen; det är helt annat, menade Grefve Björnstjerna nyss, med
landsortsförsamlingarne, ty deras kyrkor äro dels icke så dyrbara och
dels torde de sällan vara i tillfälle att bidraga så pass frikostigt till
sina kyrkor som Linköpings domkyrkoförsamling gjort. Ja, nog kan
man lägga fram bevis på landsortsförsamlingar, som betalt till sina
kyrkor 30,000 kronor och denna summa många gånger om; men nu
tycker man, att, då Linköpings domkyrkoförsamling utfäst sig att
lemna 30,000 kronor till restauration af domkyrkan, så har den upp¬
fyllt all au rättfärdighet, och resten skall staten betala. Jag yttrade
i dag på förmiddagen, att jag icke kände till, huruvida Linköpings
Tisdagen den 4 April, e. m.
N:o sr>«
domkyrkoförsamling betalade någonting till kyrkans underhåll; man Angående <m-
framlade då några siffror, som jag sedan tagit reda på närmare, och slag till vestan
har jag deraf funnit, att församlingen icke betalar ett enda öre till'g^n(
kyrkans underhåll. Jag hemställer, om det finnes eu enda församling " kyrka.'
i landsorten som på detta sätt har] sin kyrka gratis utan att behöfva (Forts.)
offra något derpå. Jag tror man skall få söka länge derefter.
Man har talat om att bevara åt landet ett dyrbart minnesmärke
af forntida byggnadskonst. Jag har redan sagt min tanke om värdet
af ett sådant minnesmärke från en sådan tid, men då säger man: det
är ett arkitektoniskt minnesmärke man vill bevara. Kyrkan står ju
dock i sitt gamla skick, fullkomligt väl bibehållen; det är endast fråga
om att bygga ett nytt torn och således icke att bevara, ett gammalt
minnesmärke, utan att uppföra ett nytt.
Jag tror, att frågan på detta sätt sedd är ganska enkel; den gäller
endast: är det nödvändigt att nu genast bygga ett nytt torn och skall
staten bekosta det eller församlingen? Ser man saken så, bör ingen
kunna förundra sig öfver, att jag och de med mig liktänkande yrka
afslag, hvarom jag alltså fortfarande anhåller.
Herr August Pettersson: Föriidet år var jag i tillfälle att
bese såväl Upsala som Linköpings domkyrkor och jag kan icke neka,
att jag tyckte Linköpings domkyrka utvändigt var bättre underhållen
än den i Upsala. Tornen tyckte jag, vid det hastiga påseende jag var
i tillfälle att göra, icke var så stor skilnad på. Det tyckes väl då,
som om denna historiska märkvärdighet, som kallas Upsala domkyrka,
lika väl, om ej snarare än Linköpings domkyrka, vore förtjent af ett
nytt och lika vackert torn, som man nu tillämnar denna sednare. Skall
nu tornet i Linköping ombyggas för en så ofantlig summa, så kan man
vara viss, att det icke dröjer länge, förr än man kommer och säger:
Upsala domkyrka behöfver också ett nytt torn, hvarföre skall Upsala
ej få ett lika vackert och tidsenligt torn som Linköping? och så undan
för undan från andra delar af landet. Dessutom hafva ett par talare
fäst uppmärksamheten derpå, att den nu begärda summan, sä bety¬
dande den är, måhända ändock ej blir tillräcklig, och då tränger sig
den frågan på mig: har nationen råd att kosta på sig sådana summor
för ett sådant ändamål? Ar det nyttigt, är det nödvändigt? Det har
redan yttrats af flera talare på förmiddagen, att det icke är nödvändigt,
utan blott skall tjena till prydnad. Ja, det är godt och väl, om man
har råd; men vi skola komma ihåg, att vi hafva större och vigtigare
saker att tänka på. Yi hafva att organisera vårt sjöförsvar, vårt
landtförsvar; dessa frågor tåla ej uppskof och dertill behöfvas ofant¬
liga summor. Jag tror på grund häraf och då det ändamål, hvarför
detta anslag begäres, hvarken är nyttigt eller nödigt att vi göra bäst
om vi spara våra tillgångar, och yrkar jag derföre afslag å Utskottets
hemställan.
Herr Lindmark: Jag fäste mig på förmiddagen vid ett yttrande
af en representant här midt emot, som antog, att de, som fått en viss
vana att se det gamla fula tornet, icke längre tänka på dess fulhet.
Jag får i sanningens intresse vitsorda motsatsen, ty allt ifrån min ung-
N:o 35.
8
Tisdagen den 4 April e. m.
Angående an- dom har jag tid efter annan sett Linköpings domkyrka, och så snart
en mils afst*nd fick sigte P» dess kyrktorn, hvilket der i trak-
*^i“Ä^ten kelades djekneskrämman, verkade det på mig sa, att en kall rys-
h,d-a. ning gick öfver min rygg. Jag vill derför icke säga, att hos mig så¬
lt1 orts.) som barn här förelåg en latent estetisk känsla, utan var den rörelse,
jag erfor, endast ett obehagligt intryck, och jag får säga att än i dag,
när jag ser detta kyrktorn, intager mig samma obehagliga känsla.
Ar det nu en sanning i den der sägen om professorn och arkitekten,
som, da, lian beskådade tornet, förvisade den, som byggt detsamma till de
vanna boningarne i ett annat lif, så är det visserligen icke Riksdagens
skyldighet att från denne mans samvete lyfta en så tung börda som
Linköpings kyrktorn, men för min del skulle jag önska, att Riksdagen
icke ville tillåta detta torn stå qvar såsom ett monument för att åt
efterverlden förvara hans rykte, synnerligast då detta rykte måste blifva
åt herostratisk art, För min del är jag varmt intresserad för att ut¬
skottets förslag matte bifallas, men om riksdagen icke vill bygga ett
nytt torn, bör Riksdagen åtminstone bevilja anslag för att nedbryta det
gamla tornet.
Herr låss Olof Larsson har åter igen haft ordet och dervid vändt
sig mot representanten frånUpland med en viss ton, om icke af hån,
så dock af bristande förmåga att uppfatta det ädla och varma, som
låg i denna representants yttrande om de gamla skulderna till Dala¬
folket. Men jag frågar honom, om han, då han är så ovillig att vid¬
kännas gamla skulder, är lika följ drägtig när det gäller utkräfvandet
af fordringar, för hvilka stöd sökas i länge sedan förgångna tider. Jag
tror det näppeligen. lian har äfven påmint om, huru folket under
medeltiden lefde under ett starkt förtryck och att monumentet, såsom
derom _ erinrande, icke vore att glädja "sig åt. Det är sant, att under
medeltiden lefde folket i förtryck och led mycket, men huru det än
led, huru mycket det än blödde, sa var det dock mäktigt af entusiasm,
och det var denna hänförelse som under Sturarne räddade Sverige och
för hvilken vi ännu stå i skuld; och säkert är att, om ett folk icke
är mäktigt af entusiasm, så äro dess dagar snart räknade.
Det förvånar mig ytterligare, att herr låss Olof Larsson talat om
att något bidrag till den ifrågasatta restaurationen af Linköpings dom¬
kyrka icke blifvit lemnadt af församlingen. Såsom bidrag härtill hafva
enskilda tecknat i rundt tal 94,000 kr., domkyrkoförsamlingen har ut¬
läst sig att erlägga 30,000 kr. och domkyrkokassan bidrager genom
upptagande af lan med 30,000 kr., sä att tillsammans 154,000 kr. er¬
bjudas för att åstadkomma denna byggnad. Ett sådant vackert och
frikostigt initativ från enskildes sida synes mig böra beaktas och icke
afvisas med ett kallt afslag.
Att här orda om de båda åsigterna om det nyttiga och det este¬
tiskt nödvändiga anser jag icke tjena till något. För min del får jag
yrka bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr Nils Pettersson: Om jag icke missminner mig alltför
mycket, så har Linköpings domkyrka för icke så många år sedan —
jag tror det inträffade under den tid, jag varit riksdagsman — fått ett
ganska betydligt anslag till reparation och underhåll, och det förekom-
II
X:o 35.
Tisdagen den 4 April, e. m.
mer icke så sällan, att dylika anslag tilldelas domkyrkorna i landet.
Mig synes det vara tid på att fa klart för sig, hvilken egentligen eger
dessa kyrkor. För min del har jag det icke. Jag har icke kunnat få
kännedom om, huruvida domkyrkorna äro en statens egendom eller till¬
höra de samhällen, hvarest de befinnas. Skulle de utgöra statsegendom,
drager ^nog staten försorg om deras vidmakthållande och jag anser, att
man då icke skulle behöfva tigga ihop smulor till deras underhåll. Skulle
de deremot tillhöra vederbörande kommuner, är det väl deras sak att
sjelfva underhålla kyrkorna. Jag kan icke heller af Utskottets betänkande
se, huru det med eganderätten i detta hänseende verkligen förhåller sig.
Det är en känd sak, att vissa domkyrkor, t. ex. Lunds domkyrka,
hafva betydliga öfverskott å sina inkomster, så att de icke ens veta,
huru de skola kunna använda dem, och mig tyckes, att då våra för¬
fäder byggt sadana monumentala kyrkor och till desamma donerat
egendom, denna måhända, om den vore ordentligt fördelad, skulle vara
tillräcklig för kyrkornas underhäll. Om dessa kyrkor tillhöra staten,
tror jag nu tiden vara inne för staten att taga hand om dem och se
till att de blifva bevarade från tidens åverkan. Nära till hands ligger
då också att den ena domkyrkan, som har öfverflödiga inkomster, bro¬
derligt eller systerligt delar med sig åt andra, som hafva mindre. Sta¬
ten skulle på detta sätt uppfylla tvenne sina ändamål: dels att vara
en principal för kyrkorna och dels att se till, att de blefve ordentligen
underhållna samt deras medel ordentligen fördelade. Jag inser mycket
väl, att man härtill skall svara, att detta icke låter sig göra på grund
af flera föregående donationsbref. Dessa torde likväl efter mitt för¬
menande icke lägga hinder i vägen derför; tv deras ändamål är endast
att hålla kyrkorna vid makt; och då ändamålet är godt och väl till—
godosedt, tror jag saken lätt kan hjelpas.
Jag kan naturligtvis icke vara beredd att framställa något förslag
i formenligt skick; men mig vill det förefalla, som om frågan kräfver
en utredning, på det att vi måtte få veta, på hvad punkt saken står
samt hvems skyldighet det är att underhålla domkyrkorna, statens eller
kommunernas. För den händelse denna skyldighet åligger staten, borde
väl kommunerna åtminstone tillförbindas att med visst belopp deltaga
i underhållsskyldigheten, i förhållande till det gagn de kunna hafva af
kyrkornas användande.
b ör att ärendet, som sagdt, måtte vinna utredning, torde det väl
gå an att för närvarande uppskjuta eller afslå frågan; och jag hoppas
den tid icke är långt aflägsen, då frågan blir mera klar och vi skola
kunna afgöra såväl denna som hithörande till både kyrkornas bestånd
och fosterlandets heder.
För närvarande yrkar jag afslag a Utskottets hemställan.
Hen1 Per Nilsson i Wittjerf: Herr Talman, mina herrar! Jag
har denna gång icke begärt ordet för att yttra mig om behöfiigheten
af en ny tornbyggnad på Linköpings domkyrka. Frågan härom har
redan blifvit tillräckligt behandlad i denna Kammare, och de skäl, som
andragits såväl för som emot, hafva icke kunnat rubba min åsigt i
fragan, hvilken jag gaf tillkänna, då jag anhöll att fa förena mig uti
hvad Herr Danielsson på förmiddagen yttrade. Anledningen hvarföre
Angående an¬
slag till restau¬
ration af Lin¬
köpings dom¬
kyrka.
(Forts.)
N:o 35.
10
Tisdagen den 4 April, e. m.
Angående an¬
slag till restan-
ration af Lin¬
köpings dom¬
kyrka.
(Forts.)
jag nu begär ordet, är för att uttrycka min stora förundran öfver, att
ännu i det nittonde århundradet personer finnas, som, under det de
göra anspråk på att anses för bildade, i en fråga, som denna, söka
slå an på känslan genom att begagna sig af sådana uttryck som: »men-
niskan lefver icke allenast af bröd, utan af hvart och ett ord, som går
utaf Guds mun.» Jag betviflar på det högsta att den store mästaren,
som uttalade dessa ord, hänsyftade på åstadkommande af dyrbara tem¬
pelbyggnader och tornspiror, och jag hoppas att hvarje tänkande skall
dela dessa mina tvifvelsmål.
Här har dessutom blifvit omnämndt att eu stor och framstående
man skulle vid åsynen af Linköpings domkyrka och dess torn hafva
utropat, »att den, som finge bo i kyrkan, komme in i sjelfva paradiset,
men att den, som hade sin lott att bo i tornet, skulle befinna sig på
motsatt ställe» — ett utrop, som jag icke kan finna vara annat än
högst obetänkt, enär, efter min föreställning, paradiset består af någon¬
ting helt annat än stenmurar, de må nu tillhöra kyrkor eller torn.
Skulle afsigten med den ifrågasatta ombyggnaden af domkyrko¬
tornet åter vara att åt efterkommande bevara minnen från fordna da¬
gar, så frågar jag, hvarföre vi icke lika gerna söka återställa våra
förfäders gamla hedniska afgudabilder, som de minnesmärken och bil¬
der, livilka finnas qvar från den katolska tiden. Jag kan, såsom jag
förut sagt, icke annat än yrka afslag å Utskottets hemställan.
Herr Dick son: Då jag i middags lemnade Kammaren, skedde
det verkligen i den glada förhoppning, att, då jag på aftonen åter
komme hit upp, vi åtminstone måtte befinna oss i biblioteket i Upsala.
Emellertid finner jag, att vi ännu äro qvar i Linköping. Jag erfor
äfvenledes, att en talare, nemligen herr Liss Olof Larsson, trenne sär¬
skilda gånger varit uppe i det här välsignade tornet. Nämnde talare
har emellertid förmodligen blifvit så trött af dessa ansträngningar, att
han gått sin väg; han torde vara nere i klubben och hvik sig.
Jag har verkligen under denna debatt fått höra så många och sa
underhaltiga skäl, att jag aldrig förr hört något dylikt i denna Kam¬
mare. Men — jag ser herr Liss Olof Larsson återkomma! Jag vill
sålunda be att företrädesvis få vända mig emot honom. Allraminst
hade jag väntat mig af en så gammal riksdagsman och en så skicklig
debattör, som han är, att han under en diskussion skulle begagna sig
af så fullkomligt underhaltiga skäl, som han gjort. Han borde hafva
betänkt, att det understundom för genomdrifvande af en sak kan vara
lämpligt att hylla satsen: »inga skäl äro bättre än dåliga skäl». För
öfrigt vill det förefalla mig, som om herr Liss Olof Larsson, med det
inflytande han besitter inom denna Kammare, endast hade behöft ut¬
ropa: »sic volo, sic jubeo, stat pro ratione voluntas!»; det vill säga så
mycket som: »så vill jag ha’ det, sådan är min vilja, och min vilja är
ovedersägligen den rätta». Detta hade åtminstone varit mycket bättre
än att framkomma med fullkomligt underhaltiga skäl.
En talare på kalmarbänken, herr Danielsson, har haft sina skäl.
Han har rört sig på konstens område och förnekat sig ega skönhets¬
sinne. Min öfvertygelse är likväl, att herr Danielsson gjort sig sjelf
orätt: herr Danielsson har bestämdt skönhetssinne. Ty om herr Da-
Tisdagen den 4 April, e. m.
11
A:«> 85.
nielsson komme till Linköping ocli finge se dess kyrktorn i den itali- Angående «»-
enska barockstilen och jemförde detta med den i götisk stil uppförda slag ull restoM-
kyrkan, så tror jag verkligen, att detta skulle förefalla herr DanielssonCfdx>li-
alldeles lika, som om han finge se ett åsnehufvud på en ölänning —,
ja ja, jag menar förstås en af de små hästar, som finnas på Öland. (Forts.).
De af nämnde talare framhållna skäl äro, som sagdt, efter mitt
förmenande sä underhaltiga, att de icke förtjena tagas i betraktande,
hvaremot andra skäl anförts, som kunna vara värda mera afseende.
Man har sålunda jemväl framhållit, hurusom vi icke hafva råd att
kosta något på denna sak, hvilken visserligen icke är oundgängligen
nödig, men hvars gagn man likväl icke kan bestrida. Men, mina herrar,
vilja vi verkligen åtgöra något i denna sak, så måste det göras nu. Afslås
ärendet nu, torde det nemligen svårligen komma före igen. Tv vilkoret,
hvarunder bidragen äro tecknade, äro ju, att den ifrågasatta förändrin¬
gen skall vara påbörjad före 1877 års början. Om herrarne således
icke nu bevilja hvad som begärts, bortkasta herrarne ett gynsamt till¬
fälle att få ett bland de vackraste minnesmärken i Sverige försatt i
det skick, hvari det bör befinna sig. Jag vill också verkligen hoppas,
att, då frågan kommer till afgörande, denna sparsamhetsifver, som för
öfrigt i andra rigtningar måhända kan vara fullt berättigad, icke må
komma att göra sig gällande i denna fråga.
Jag slutar med att yrka bifall till Stats-Utskottets hemställan.
Herr Abraham Rundbäck: Det har ofta utgjort föremål för
min och säkerligen många andras både förundran och beundran, att vara
förfäder i långt aflägsna århundraden mäktat uppföra dessa statliga
tempel, som ännu i dag bära ett sä hedrande vittnesbörd om deras
fromhet, offervillighet och kulturståndpunkt. Med denna känsla af be¬
undran måste vi binda känslan af att det tillhör oss att åt vara efter¬
kommande bevara dessa minnesmärken i lika godt skick, som de äro,
eller i ett prydligare, om de möjligen blifvit missprydda, så att äfven
våra efterkommande århundraden härefter må hafva samma tillfälle
som vi att vörda våra förfäders minnen. På grund häraf skulle jag
anse att vi borde bevilja det begärda anslaget till uppförande af ett
nytt torn på Linköpings domkyrka, äfven om staten ensam finge be¬
kosta arbetet. Men sä är dock icke förhållandet, ity att provinsens
innevånare, kommunens medlemmar, konstens vänner, det kongl. huset
och alla de, som intressera sig för det ideela och det andliga i vårt
land hafva förenat sig och för det ifrågavarande ändamålet tecknat ett
bidrag af omkring 100,000 kronor för att låta detta minnesmärke öf¬
vergå till våra efterkommande icke sämre, utan bättre, än det nu är.
Då vid sådant förhållande teckningslistan presenteras Riksdagen, den
rikaste i landet, kan jag icke föreställa mig, att denna kammare skulle
vägra att teckna sitt bidrag, så mycket mindre som Första Kammaren
utan diskussion beviljat de begärda 68,000 kronorna. Jag tror icke,
att detta vore öfverensstämmande med vår värdighet, utan att vi litet
hvar kunna sticka handen i vår barm och säga: vi vilja icke vara
sämre än Första Kammaren. För min del röstar jag för bifall till
förslaget.
K:o
12
Tisdagen den 4 April, e. m.
Angående an¬
dag till vestan-
‘a tion af Lin¬
köpings dom¬
kyrka.
(Forts.)*
Herr Peter Olsson: Jag hade af flera skäl icke tänkt begära
ordet i denna fråga, enär jag anser, att den utredning, som lemnats
uti Kongl. Makt' proposition i ämnet, är af beskaffenhet, att den nå¬
gorlunda talar för sig sjelf. Men det har förefallit mig, som om dis¬
kussionen hade tagit en rigtning och inkommit på ett område, hvar¬
ifrån det varit klokast, att den afhållit sig. Mig synes det, som om
frågan ställer sig mycket enkel. Det torde vara kändt äfven för de
ledamöter af denna kammare, som hafva motsatt sig Utskottets förslag,
att Linköpings domkyrka, likasom flera andra domkyrkor, anses vara
.statens egendom. Då så är förhållandet, kan staten ju icke rimligtvis
undandraga sig värden om denna sin egendom.
Ser man åter saken ur arkitektonisk synpunkt, lär man väl icke
kunna förneka, att Linköpings domkyrka är ett af vårt lands märk¬
värdigaste minnesmärken, likasom man å andra sidan icke heller torde
kunna förneka, att tornbyggnaden på denna kyrka lemnar mycket
öfrigt att önska. Det kan i min tanke icke vara riktigt, att vi helt
och hållet undandraga oss att se saken äfven ur denna synpunkt, då
det materieia icke bör vara så öfvervägande, att det estetiska och det
som utgör det stora och minnesrika, lemnas ur sigte.
Går man ut från denna uppfattning och vidhåller man, att dom¬
kyrkan är en statens egendom, för hvars underhåll i värdigt skick det
följaktligen åligger staten att vidtaga nödiga åtgärder, och tager man
slutligen i betraktande såväl de rikliga enskilda bidragen, som äfven
det bidrag Linköpings samhälle åtagit sig utgifva, så vill det synas
mig, som om skälen för bifall till Stats-Utskottets förslag äro ganska
talande. Jag kan icke heller förstå annat, än att Andra Kammaren
bör åt den enskilda uppoffring, som för ombyggnaden af tornet å Lin¬
köpings domkyrka visat sig, lemna det erkännande, att man sätter
värde på dessa enskilda bidrag och att man derföre från statens sida
vill göra något för att gå dessa enskilda ansträngningar till mötes.
Jag vill visst icke påstå, att det utöfvar något inflytande på guds-
tjensten i domkyrkan, om tornet har det ena eller andra utseendet,
men jag tror, att just från den synpunkten att kyrkan är statens egen¬
dom och att det sålunda icke kan undvikas, att staten bidrager till
upprätthållande af denna sin egendom på ett sätt, som motsvarar rätt¬
visa och billiga anspråk, man icke behöfver gå längre för att få ta¬
lande bevis för den åsigt Stats-Utskottet uttalat. Under sådana för¬
hallanden och med afseende på det exempel för hela folket, som i detta
fallet förefinnes, kan jag icke förstå något annat eller bättre, än att
det ligger i Andra Kammarens intresse att bifalla hvad Kongl. Maj:t
föreslagit, alldenstund det framdeles kan inträffa, att andra domkyrkor
behöfva restaureras och det vore ensidigt, att äfven då det enskilda
intresset ville vara verksamt, och det vore för sådant ändamål godt
att kunna hänvisa till detta exempel.
Man kan visserligen säga, att samhället i Linköping bör sjelft
underhålla sin kyrka. Men man behöfver icke vara mycket hemma i
byggnadskonsten för att förstå, att, om samhället endast skulle se på
den ekonomiska fördelen, skulle det falla sig långt billigare och enklare
för församlingen att bygga en egen kyrka, än att underhålla en sa
stor kyrka, som domkyrkan är. Man kan icke heller rimligen begära,
Tisdagen den 4 April. e. m.
13
Nio £55.
att ett samhälle, som icke har större antal innevånare än Linköping,
skall bekosta underhållet af en så stor byggnad som denna.
Jag tror således, att, om man vill vara praktisk och se saken
enkelt samt ur sin rätta synpunkt, man utan att behöfva kasta sig in
på mera eller mindre främmande områden, skall komma till det resultat,
att man bör bifalla hvad Utskottet föreslagit. Det var på dessa enkla
skal, som jag, vid frågans behandling i Utskottet, ansåg rättvisa och
billighet fordra, att Kongl. Maj:ts förslag blefve godkändt likasom jag
tror, att det exempel detta förhållande kan gifva bör mana oss att
erkänna, att detta byggnadsföretag verkligen förtjena* att af staten
understödjas. Jag anser mig således hafva fullt skäl att yrka bifall
till Stats-Utskottets förslag.
Herrar Friherre Lag er fel t och Axell instämde i Herr Peter
Olssons anförande.
Herr Lyttkens: Då jag begärde ordet, hade jag tänkt att bemöta
det yttrande en representant från Göteborg, Herr Doktor Dicksson,
nyss i denna fråga hade, men vid närmare eftersinnande afstå* jag
derifrån, emedan jag tror det lämpligaste vara att hans yttrande oju-
steradt intages uti Kammarens protokoll, för att derstädes i oförän-
dradt skick förvaras såsom ett värdigt uttryck af en man med hans
bildning och samhällsställning.
Eftersom jag nu i alla fall erhållit ordet, skall jag med några ord
söka återföra frågan till sin rätta ståndpunkt, der den siste ärade ta¬
laren med all sin klarhet icke kunde fasthålla den. Han talade nem¬
ligen om, att man borde anslå medel till underhållande af domkyrkan
i Linköping, emedan det vore vår pligt att bevara och skydda våra
gamla minnesmärken, men jag ber att häremot få anmärka att här icke
är fråga om att att bevara ett torn, som skulle vara ett minnesmärke
från den tid, då våra förfäder byggde sina stora tempel, utan menin¬
gen med det begärda anslaget är att få medel till att rifva ned det
gamla tornet och bygga upp ett nytt i stället, som är mera öfverens¬
stämmande med den nyligen reparerade kyrkans prydliga utseende och
stil, och detta förfarande blir enligt min tanke icke att bevara något
minnesmärke från forntiden utan det blir endast ett prof på vår tids
sätt att uppföra tornbyggnader.
Skulle staten å sin sida vara skyldig att ersätta alla de kyrktorn,
som under tidernas lopp blifvit förstörda vare sig af krig eller vådeld
m. m., så tror jag dertill skulle erfordras ansenliga anslags belopp. Vi
behöfva . alldeles icke gå långt för att finna passande föremal för en
sådan frikostighet, om den skulle förekomma, utan behöfva endast se
oss. omkring här i Stockholm. Vi hafva t. ex. S:t Claras kyrka, som
enligt gamla ritningar hade ett utmärkt vackert torn, men som nu bal¬
ett anskrämmeligt fult torn i den gamla vanliga mössestilen på en
stor stenpelare, hvilket torn mycket väl kunde behöfva ersättas med
ett annat vackrare, om man endast finge tänka på hvad skönhetssinnet
och smaken kräfver. Men är detta möjligt? Skulle staten en gång
börja med att bygga upp ett sådant torn, så borde ju staten uppbygga
alla kyrktorn, som under tidernas lopp förfallit. Hvar finnes här gränsen?
Anav¬
slag till restau¬
ration af Lin¬
köpings dom¬
kyrka.
(Forts.).
N:o 35.
14
Tisdagen den 4 April, e. m.
Angående an¬
dag till restau¬
ration af Lin¬
köpings dom¬
kyrka.
(Forts.)
Nu heter det vidare från dem, som ifra för anslagets beviljande,
att domkyrkan i Linköping är en statens egendom samt att åtskillige
enskilde personer dertill högst betydligt bidragit, äfvensom att Linkö¬
pings domkyrkoförsamling utfäst sig att bidraga med 30,000 kronor,
men hvad nu särskildt det sista skälet beträffar, så anser jag, att der¬
vid icke bör fästas alltför mycken vigt, ty vi hafva ju många andra
ställen i riket, der man nybyggt kyrktorn såsom t. ex. i Malmö på
S:t Petrikyrkan, och skulle man fråga representanterne från Malmö,
hvad denna tornbyggnad kostar dem, så är jag öfvertygad, att det icke
skulle vara en liten summa. Jag vågar icke bestämdt uppgifva dess
storlek, men att döma efter det utmärkt vackra och eleganta^ arbetet,
tror jag mig dock kunna försäkra, att der hvarken ett- eller tvåhundra¬
tusen kronor spisa, och det oaktadt har icke något bidrag af allmänna
medel begärts, utan församlingen har helt och hållet bekostat bygg¬
nadsarbetet.
Jag skulle kunna uppräkna ännu flera fall, der förhållandet varit
alldeles enahanda, såsom t. ex. den der utmärkt väl restaurerade kyr¬
kan i Halmstad, som jag på förmiddagen omnämnde, och flera andra
kyrkor, men vill icke nu längre uppehålla Kammarens dyrbara tid.
Hvarföre vi skola göra ännu flera monumentala byggnader än vi
redan hafva att öfverlemna åt våra efterkommande att underhålla, det
kan jag verkligen ej inse.
Det har sagts, mine herrar, att denna hufvudtitel håller på att
växa oss öfver hufvudet och då böra vi icke låta det nödvändiga stå
tillbaka för det mindre nödvändiga, ty nog tror jag, att vi hafva vig-
tigare saker att använda statens medel till än att bevilja anslag till
uppbyggande af nya kyrktorn.
På grund af hvad jag sagt och då jag icke anser, att alla dessa
granna tal, som hållits om skyldigheten att bibehålla gamla minnes¬
märken, äro tillämpliga i detta fall, yrkar jag utslag a Utskottets hem¬
ställan.
Ilerr Danielsson: Jag skulle måhända hafva svarat Herr Dick-
son på hvad han nyss sagt, om jag icke ansett sådana yttranden för
så vanliga från det hållet, att jag icke tror dem ens förtjenta af något
svaromål. Jag hoppas dock, att lians sätt att tillvägaga icke skall få
anses såsom spetsen på bildning och vetande hvarken inom det sam¬
hälle han representerar eller i allmänhet, utan snarare motsatsen.
Öfverläggningen var slutad. Herr vice Talmannen framstälde, en¬
ligt de yrkanden som förekommit, propositioner såväl på bifall till Ut¬
skottets hemställan som ock på utslag dera och förklarade sig anse
röstöfvervigt förefinnas för den förra meningen. Votering blef emel¬
lertid begärd och företogs enligt en nu uppsatt och af Kammaren god¬
känd så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller hvad Ståts-Utskottet hemstält i 48:de punkten
af Utlåtandet N:o 22,
röstar Ja;
Den det ej vill
röstar Nej;
Tisdagen den 4 April, e. m.
15
N:o 85.
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Utskottets hemställan.
Vid röstsedlarnes sammanräkning befans, att 80 ledamöter röstat
ja mot 57 som röstat nej; varande alltså Utskottets hemställan af
Kammaren bifallen.
Punkten 49.
Kongl. Maj:t hade föreslagit Riksdagen att till uppförande af en
flygelbyggnad och anbringande af värmeledning vid bibliotekshuset i
Upsala bevilja 162,000 kronor samt deraf till utgående under år 1877
anvisa ett belopp af 50,000 kronor.
I anledning af denna nådiga framställning var, uppå anförda skäl,
den hemställan af Utskottet gjord,
att Riksdagen måtte på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts förslag, att
för anbringande af en värmeledning uti bibliotekshuset i Upsala till
utgående under år 1877 på extra stat anvisades ett belopp af 50,000
kronor.
Mot hvad Utskottet sålunda hemstält hade inom detsamma reser¬
vationer anmälts:
dels af Herrar C. Ekman, /'. Hederstjerna och Grefve L. af
Ugglas; och
dels af Herrar Grefve C. Beck-Friis, J. Widén, P. J. F. von
Strokirch, F. Key, P. O. Hörnfeldt, J. E. Johansson och C. J. Svensén.
Efter föredragning af detta ärende yttrade
Herr Rydin: Den fråga, som nu föreligger, utgör icke första
gången föremål för Riksdagens behandling, men det är första gången
den framkommit på grund af en Kongl. Maj:ts proposition. Denna
fråga har blifvit af Stats-Ut skottet afgjord på ett sådant sätt, att
man för närvarande svårligen kan genom detta anslags beviljande
åstadkomma det åsyftade ändamålet. Alla hafva vid de föregående
tillfällen frågan varit å bane öfverensstämt derutinnan, att Upsala
biblioteksbyggnad behöfver utvidgas, att den tillika behöfver göras
användbar för besökande likasom lämplig till arbetsrum och att en
förändring i det nu existerande, jag må säga förfärliga, förhållandet
bör vidtagas, så att tjenstemännen derstädes må kunna arbeta utan
att se sin helsa hotad. Förhållandet är för närvarande det, att få
personer våga sig in såsom ordinarie tjensteman vid biblioteket till
följd deraf att deras helsa deraf lider; och den förra Ecklesiastik¬
ministern yttrade också vid 1872 års riksdag, då denna fråga först
kom före, att det är väl bekant, att kölden i biblioteket är så stark,
att tjenstemännens helsa deraf löper fara att grundligt skadas.
Att under sådana förhållanden frågan må komma till ett lyckligt
slut måste hvar och en önska. Yi hafva förut i dag behandlat en fråga,
som rörde våra gamla minnen. Den väckte opposition och man sade,
att man borde hålla sig till den nakna verkligheten. Här föreligger
i sanning en fråga, som hör till denna nakna verklighet och som är
af ganska trängande vigt, emedan för hvarje år som förflyter tjenst-
göringen vid biblioteket blifver svårare; och detta bibliotek, som allt
mer och mer utvidgas, göres allt mindre och mindre användbart. Det
Angående till-
byggnad. vid
bibliotekshuset
i Upsala.
lfi
Tisdagen den 4 April, e. m.
byggnad vid gick ändock an under forna tider, då biblioteket hölls Öppet endast
bibiiotekskuset ett par timmar i veckan och under mellanterminerna var stängdt och
' 1 rf<da. <ja Illan icke behöfde frukta för kölden. Men tillväxten af de låne-
sökande, de besökande och af dem, som för sina studier behöfva
uppehålla sig derstädes, gör det nödvändigt, att något göres, sa vidt
biblioteket skall uppfylla sitt ändamål. Då blifver frågan, hvad bör
i detta hänseende göras? Svaret härpå lemnas åt Kongi. Maj:t i den
nådiga propositionen. Det förslag, som der innehälles, framkom först
1865, understöddes enhälligt af Konsistorium och förnyades sedermera
år 1871 af samma myndighet. Det medhanns då icke att af veder¬
börande behandlas så, att det kunde framläggas för Riksdagen genom
en Kongi. proposition, utan blef på grund af enskild riksdagsmans
motion föremål för handläggning. Hvarföre en enskild riksdagsman
framlade detta förslag är lätt förklarligt, om herrarne erinra sig den
stränga vintern ar 1871.
Sedermera förföll frågan, man begärde en ytterligare utredning
och Ecklesiastikministern ansåg att, innan någon byggnad företogs,
man borde tillse, huruvida icke nuvarande biblioteksbyggnaden kunde
sa inredas, att den fullt motsvarade ändamålet. Ofveriutendentsembe-
tet uppdrog åt en arkitekt att deröfver uppgöra förslag. Ett så be-
skaffadt förslag afgafs också, enligt hvilket Carolinasalen skulle inredas
till biblioteksrum, men förkastades af samtliga myndigheter, som der¬
öfver hördes, till följd af dels den obeqvämlighet och den ökade tjenst-
personal, som förslagets antagande skulle medföra, dels ock af andra
skäl. För att emellertid fa utrönt, om ej på grundvalen af detta förslag
skulle kunna uppgöras ett annat fullt lämpligt, tillsattes åt Konsisto¬
rium i Upsala en komité, som skulle undersöka, huruvida icke genom
annan inredning af biblioteksbyggnaden skulle kunna åstadkommas
bättre anordningar. Man försökte sig då med inredning af nedre va¬
ningen och föreslog jemväl anbringande af värmeledning i densamma.
Detta förslag, som komiterade uppgjort i samråd med en byggmästare,
förkastades; men på samma gång vände man sig till en arkitekt,
Stenhammar, som uppgjorde nytt förslag, hvilket gick ut på trapp¬
husets rifvande och inredning till läslokal, och förklarade Stenhammar,
som är en framstående arkitekt, att hvarje försök att ändamålsenligt
inreda biblioteksbyggnaden, som icke gick ut på trapphusets rifvande,
måste anses misslyckadt. Detta förslag blef föremål för öfverläggning
i Konsistorium, som stannade i två hälfter. Den ena antog Stenham-
mars förslag såsom tillfredsställande, men ansåg tillika att i samband
härmed borde uppföras en ny särskild universitetsbyggnad, en aula,
som enligt sedermera uppgjordt förslag skulle kosta en million kronor.
Således stod man nu å ena sidan med inredning af trapphuset samt
uppförande af en aula för en million kronor, å andra sidan med den
af Konsistorium förordade flygelbyggnaden. I detta skick korn för¬
slaget till Kanslern, som afstyrkte Stenhammars förslag och i stället
förordade uppförandet af en särskild flygelbyggnad. Förslaget under-
stäldes sedermera Öfverintendentsembetet, som den 24 Februari 1874
afgaf utlåtande, hvaruti det tillstyrkte Herr Stenhammars förslag.
Men det oaktadt kunde Regeringen, som, efter hvad vid 1875 års
riksdag upplystes i denna Kammare af Herr Statsrådet och Chefen
17
Tisdagen den 4 April, e. in.
X:<>
för Ecklesiastikdepartementet och uti den Första Kammaren af två Angående till-
andra statsrädsledamöter, åt frågan egnat sorgfällig uppmärksamhet vid
under tiden från Februari månad, då Ofverintendentsembetets yttrande bib}iotekshmet
inkom till Kongl. Maj:t, till slutet af December, ej bestämma sig för * (vorts)'
något af förslagen. Således stod frågan och vägde emellan Herr Sten-
hammars förslag och den af Kanslersembetet förordade flygelbyggnaden.
korn sa 1875 ars vinter _ med sin förfärliga köld, som naturligtvis
föi orsakade nya ansträngningar från bibliotekstjenstemännens sida för
fragans bringande till lösning. Och detta föranledde en ledamot af
i örsta Kammaren att vid 1875 års riksdag väcka motion i ämnet.
Motionen föll, men saken kunde naturligtvis ej förfalla. Och efter
Kanslersembetets ytterligare hörande har Kongl'. Maj:t för Riksdagen
framlagt förevarande förslag. _ Och det är under sådana förhållanden
af största vigt att, om man vill göra något för att Upsala universitets
bibliotek skall blifva användbart, man ansluter sig till detta förslag.
Hvad ^Ståts-Utskottets förslag deremot beträffar, så är detta
giundadt på den förutsättningen, att byggnaden i dess nuvarande skick
skulle kunna genom blotta anbringandet af en värmeledning göras
lämplig för fyllandet af bibliotekets behof. Men efter den utredning
som arkitekten lemnat, och efter frågans grundliga skärskådande från
alla sidor, har man funnit, att det ej är möjligt" att anbringa värme¬
ledning utan i sammanhang med en förändring af inredningen, och
detta kan ej, efter hvad Herr Stenhammar uppgifvit, ske på annat
sätt än genom att ändra det nuvarande trapphusets inredning. Men
för detta ändamål måste man borttaga den stora stentrappan och i
stället anbringa en mindre, endast 6 fot bred trappa af jern, och
denna icke en gång dubbel, hvarföre, om man tager hänsyn till det
störa antal menniskor, som vid högtidliga tillfällen äro samlade uti
Karolinasalen, ingen torde kunna bestrida att en sådan anordning vore
olämplig och, vid uppkommande eldfara, rent af vådlig. Under sådant
förhållande frågar jag, huruvida det kan vara skäl att bifalla Ut¬
skottets hemställan i stället för Kongl. Maj:ts proposition? Men, säger
man, Utskottet har derjemte uttryckligen framhållit önskvärdheten °af
att Karolinasalen inreddes till bibliotekssal. Ursprungligen har den
likväl varit ämnad till festsal, enär ett större belopp af Carl XIV Johan
anslogs till detta ändamål. Biblioteksbyggnaden lider således af den
olägenheten, att en del deraf blifvit anslagen till fest-, en annan del
till bibliotekslokal. Men äfven om man vill använda festsalen för
bibliotekets behof, sä har det dock, efter hvad jag förut nämnt, visat
sig att vid uppgörande af detta förslag man kommit till den slut¬
satsen, att inredningen af bibliotekslokaler i Karolinasalen ej låter sig
verkställas utan i sammanhang med trapphusets förändrade inredning
hvilken beräknats till en kostnad af 120,000 kronor. Och då jemväl°i
afseende a detta förslag den förut uttalade betänkligheten emot den
föreslagna enkla spiraltrappan qvarstår, svnes det icke böra få före¬
träde framför Kongl. Maj:ts förslag.
kl*'! man betiaktar kostnaderna för de särskilda förslagen, sä
finner man, att ^det, som gick ut pa Karolinasalens inredning, trapp¬
husets dock ej inberäknad, jemte anbringande af värmeledningen be-
läknats till en kostnad af 95,000 kronor, hvarförutom det samtidigt
Andra Kammarens Prat. 1876. N:o 86. 2
N:o 35.
18
Tisdagen den 4 April, e. m.
Angående till-
byggnad vid
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.)
uppgjorda kostnadsförslaget för en del af slottets inredning till festsal
slutade på en summa af 66,000 kronor, oaktadt denna sal blefve den
nuvarande så underlägsen, att den ej skulle komma att upptaga mer
än hälften af dess golfyta. Således voro dessa med hvarandra sam¬
manhang egande förslag icke lyckade. Vidare hafva vi det af den
utaf Konsistorium tillsatta komitén uppgjorda förslaget att inreda
den nuvarande byggnadens nedre våning till läsesalar och Karolina-
salen till bibliotekslokal. Detta förslag skulle kosta, för Karolinasalens
inredning 62,000 kronor, för värmeledningens anbringande 50,000 kronor
samt för läsesalarnes anordnande 10,000 kronor, hvarvid emellertid
förekommer, att genom en dylik anordning läserummen blefve så be¬
skaffade, att de till följd af ofördelaktig dager icke kunde med fördel
begagnas. Nu frågar man: är det ej på frågan, huruvida Karolinasalen
fortfarande skall användas till festsal, som hela biblioteksfrågan hänger?
Jag svarar nej. Ty alla härom uppgjorda kostnadsförslag visa, att,
äfven om denna sal inredes till bibliotek, skilnaden i pris emot att
antaga Kong]. Maj:ts förslag blir obetydlig. Och man kan lätt tänka
sig, huru mycket svårare det skall vara att aptera ett gammalt hus
för ett ändamål, hvartill det vid dess uppförande icke varit afsedt, än
att redan från grunden anordna en ny flygelbyggnad för samma ända¬
mål. Men, torde man vidare fråga, hvartill skall Karolinasalen
användas, då flygelbyggnaden blir färdig? Jo, så länge den behöfves
såsom festsal och ej är erforderlig för bibliotekets behof kan den för¬
blifva i sitt nuvarande skick. Men i den män biblioteket utvidgas,
kan den så småningom inredas till bibliotekslokaler, och dessutom är
den behöflig för förvarande af andra samlingar, såsom universitetets
konst- och myntsamlingar. Ty universitetet får allt mer och mer behof
af utvidgade lokaler.
Hvad beträffar anmärkningen, att den tillämnade flygelbyggnaden
skulle blifva vanprydande, så vill jag visserligen medgifva detta. Men
jag tror å andra sidan att, om de herrar ledamöter, som så mycket tala
om denna fulhet, betrakta Karolinabyggnaden från den sida, vid hvil¬
ken flygeln är ämnad att anbringas, de ej få någon vacker utsigt.
Ty byggnaden är i sitt nuvarande skick ej något estetiskt mönster,
och vid sådant förhållande frågar jag, om det är skäl att för van¬
prydnadens skull afhålla sig från vinnandet af det praktiska ändamålet,
nemligen en ändamålsenlig inredning af bibliotekshuset, helst denna är
af så trängande behof för universitetets lärare och lärjungar, för de
besökande och, i främsta rummet, för bibliotekstjenstemännen.
Om man nu betraktar Utskottets förslag, hvilket afser anvisande
på extra stat af ett belopp af 50,000 kronor för anbringande af en
värmeledning uti bibliotekshuset i Upsala, så finner man, att denna
summa med 5,100 kronor understiger den för värmeapparaten angifna
kostnad. Och huru kan väl Utskottet tänka sig, att värmeledningen
kan ändamålsenligt anbringas utan i sammanhang med någon för¬
ändring af byggnadens inredning. Den minsta kostnaden härför är väl
den, som skulle uppkomma genom Karolinasalens inredning till biblio¬
tek, en kostnad, som, då den 1872 beräknades till 42,000 riksdaler,
i år måste uppgå till minst 100,000 kronor derutöfver. Och da det
ej är lämpligt att anbringa värmeledningen, innan man ännu har någon
Tisdagen den 4 April, e. ra.
plan för de nya anordningarnes vidtagande i öfrigt, anser jag, att Angående tili-
man för det närvarande ej kan tillgodogöra sig det af Utskottet till- bmnad vid
styrkta anslaget. " bibliotekshuset
Det är således till följd af de praktiska svårigheter, som vidlåda
Ltskottets förslag, som jag icke kan biträda detta, ehuru jag på
samma gång är fullt erkänsam för Utskottets välvilja mot universi¬
tetet att gå detsamma till mötes med anskaffandet af en värmeledning,
på det att det mest trängande behofvet så fort som möjligt skulle
blifva tillfredsstäldt, om jag också icke tror, att den åsigt, som be¬
stämt Utskottet i denna fråga, låter realisera sig. Det är, säger jag,
pa dessa skäl, och då Utskottet erkänt behofvet af en utvidgning och
förbättring af biblioteksbyggnaden i fråga, som jag föreslår, det Kam¬
maren ville godkänna Kongl. Maj:ts proposition, hvarigenom denna
vigtiga fråga ändtligen en gång skulle få en i förhållande till kost¬
naderna ändamålsenlig lösning.
Herr Talmannen, som anländt under det Herr Rydin yttrade sig,
lemnade härefter ordet till
Herr von Gei jer: Så tvingande kan ibland omständigheternas
makt vara, att man slutligen ser sig nödsakad att bifalla ett förslag
pa samma grunder, som de, på hvilka man förut velat hafva samma
förslag afslaget. Så har det nu gått med mig i denna fråga. Jag har
förut varit af den åsigt, som nu af Utskottet uttalas i dess motivering,
nemligen att den hufvudsakligaste bristen hos det nu föreliggande för¬
slaget består deri, att, enligt detsamma, den i tredje våningen af bi¬
blioteksbyggnaden inrymda festsalen fortfarande skulle komma att bi¬
behållas och användas för sitt hittills varande ändamål, och att det är
i högsta grad olämpligt att uti en byggnad, der oersättliga bokskatter
finnas förvarade, anställa fester af den beskaffenhet, som uti nu ifråga¬
varande sal tid efter annan egt rum, torde ej kunna bestridas, om man
tager i betraktande den eldfara, som måste vara med dylika fester
förenad. Det var också min första tanke att af allt, som man än
borde göra för bevarandet af så dyrbara samlingar, som inneslutas uti
ifrågavarande biblioteksbyggnad, sä hade man att först och främst tillse
huruledes man skulle kunna från denna byggnad aflägsna den eldfara,
som genom nämnda festlokals inrymmande i densamma vore för han¬
den. Med denna tanke förenade jag vidare den af Stats-Utskottet i
fortsättningen af dess betänkande uttalade, att det närmast till hands
liggande vore, att biblioteket skulle kunna få plats jemväl i tredje vå¬
ningen, och jag förmenar fortfarande, att sådant är möjligt, oaktadt
sakkunnige ansett det icke lämpligen kunna ske. Jag hade äfven trott
att i universitetsbyggnaden skulle kunnat inredas nödiga läsesalar,
utan hvilka vetenskapsmännen icke kunna tillgodogöra sig de skatter,
detta bibliotek innesluter, men det har nu blifvit mig klart, att inrät¬
tandet uti det nuvarande biblioteket af dylika salar faller sig svårare
än att deri inrymma bokförrådet. Allt hvad jag förut i frågan ansett
lämpligt har nemligen hos mig omändrats vidi den reflexionen, att, efter
hvad jag vet, långvariga undersökningar blifvit gjorda för att åt uni¬
versitetet anskaffa en högtidssal, der det kunde hålla de akademiska
högtidligheterna, men att dessa icke ledt till något resultat. När nu
N:o 35.
20
Ti3dagen den 4 April, e. m.
Angående till¬
byggnad vid
biblioteJcshuset
i Upsala.
(Forts.).
en solennitetssal i Upsala icke kan erhållas utan ett långvarigt och
dyrbart nybyggnadsarbete, men jag och — som jag förmodar — många
med mig icke kunna tänka sig, att Upsala universitet i en lång och
obestämd framtid kan undvara en dylik lokal, har jag från min förra
tankegång måst öfvergå till antagandet af Kongl. Maj:ts proposition.
Ett annat af Stats-Utskottet framstäldt skäl mot antagandet af
Kongl. Maj:ts proposition är, att den tilltänkta flygelbyggnaden skulle
blifva i hög grad vanprydande. För min del kan jag dock icke bi¬
träda detta skal, dels derföre att — såsom redan blifvit nämndt —
denna flygelbyggnad blefve från endast få punkter synlig, dels ock der¬
före att den arkitektur, enligt hvilken den nuvarande byggnaden är
uppförd, verkligen är af den art, att den, snart sagöt, icke genom
hvilken behandling som helst skulle kunna vanprydas. Den har nem¬
ligen tillkommit under den tid, hvarom man i förmiddags talade, och
som utmärkte sig genom att, under namn af att restaurera, vanpryda
allt, hvarvid den rörde. Man kallade på förmiddagen denna arkitektur,
hvaraf vi ännu lida, apoplektisk, och flera dylika benämningar skulle
kunna gifvas den.
Till dessa skäl mot Utskottets förslag kommer ytterligare, att då
Utskottet icke har accepterat något af de föreslagna alternativ, som
återfinnas i bilagan till Kongl. Maj:ts proposition, utan endast beviljat
50,000 kronor för anbringande af en alltid nödvändig värmeledning,
jag icke kan tänka mig möjligheten, huru en sådan skulle kunna an¬
bringas utan nybyggnad eller en genomgripande förändring af den nu¬
varande byggnaden. Om Stats-Utskottet förenat sig om något åt om-
förmälda alternativ, kunde man hafva förstått, huru värmeledningen
skulle komma till stånd, men som det nu är, kan jag icke finna,, huru
denna värmeledning kan utan vidare undersökningar anbringas, då den¬
samma måste utöfva inflytande å den nuvarande trappuppgången, som
är förlagd i eu särskild utbyggnad.
Då alltså, enligt min tanke, eu sollennitetssal är för universitetet
oundgängligen af nöden; då bokförrådet fordrar ett större utrymme och
läsesalar äro nödvändiga för att begagna bibliotekets innehall samt
härför eu värmeledning måste anbringas, så, enär jag finner dessa behof
bäst tillgodosedda genom uppförandet af den i Kongl. Maj:ts proposi¬
tion föreslagna flygelbyggnaden, far jag anhålla, att Kammaren, med
afslag a Stats-Utskottets förslag, matte bifalla Kongl. Maj:ts proposition.
Herr O. B. Olsson: Herr Talman! Mine Herrar! Stats-Ut¬
skottet har i denna fråga varit temligen ense derom, att en värme¬
ledning vore för den ifrågavarande universitetsbyggnaden behöflig äf¬
vensom ett större utrymme för biblioteket af behof vet pakalladt, men
då man af bilagan till Kongl. Maj:ts proposition fann, att i sådant
hänseende tre olika förslag blifvit ifrågasatta, men intet af dem vunnit
alla auktoriteters bifall, utan anmärkningar än mot det ena än mot
det andra blifvit framstälda, har jag åtminstone, likasom ock piurali-
teten inom Utskottet, icke kunnat tillstyrka det af Kongl. Maj:t be¬
gärda anslaget för uppförandet af en särskild flygelbyggnad. Först
och främst tror jag — för så vidt jag kan bedöma saken — att denna
långa och smala flygelbyggnad skulle mot ett stort och ståtligt hus
21
Tisdagen den 4 April, e. m.
1'iit'va särdeles vanprydande. Såsom en brist hos det föreliggande för¬
slaget har för det andra ansetts det, att tredje våningen i biblioteks-
byggnaden fortfarande skulle användas till festivitetssal. Allmänt fruktar
man nemligen, att biblioteket vid de tillställningar, baler och konserter,
hvartill denna sal tid efter annan och kanske ganska ofta användes,
sväfvar i fara, i det till följd af de vid sådana högtider på väggarne
upphängda draperier och fanor eldsvåda mycket lätt torde kunna” för¬
orsakas; och en sådan olycka skulle förstöra vårt kostbaraste bibliotek.
Denna tara hägrar så för mig, att jag, utan afseende på hvarje annat
skal, skulle vilja afstyrka bifall till Kong], Majrts proposition blott och
bart på den grund, att deri förutsättes, att denna solennitetssal fort¬
farande skulle användas för enahanda ändamål som hittills. Litet hvar
torde väl äfven nödgas medgifva, att vid baltillfällen, da en stor mängd
personer äro församlade och man kanske icke umgås så varsamt med
eld och ljus, stor fara för eldsvåda är för handen.
Inom Stats-Utskottet voro vi vid denna frågas behandling nog
lycklige att hafva hos oss två fackmän, nemligen Kaptenen Nordenfelt
oeii Majoren Adelsköld, och desse bada förklarade enstämmigt, att den
ifrågavarande salen mycket väl skulle kunna apteras till boksal. Efter
hvad jag hörde, framkastade visserligen en och annan deremot den an¬
märkning, att murar och bjelkar icke voro tillräckligt starka; men
desse fackmän försäkrade, att salen vid de stora festligheter, som der
understundom egt rum, burit större bördor — och de till på rörlig
fot — än ett blifvande bokförråd.
Jag ber här att få upplysa Kammarens ledamöter om, att med
Utskottets förslag icke afsetts vidtagande af andra förändringar än de,
som kunna blifva en följd af att en del böcker möjligen komma att
inrymmas i tredje våningen och att värmeledning anbringas under
trapphuset.
i)a man utom allt detta nu vet, att Första Kammaren redan af-
ftjort . denna fråga samt dervid med 13, om icke 14 rösters pluralitet
bifallit Utskottets förslag och då det, åtminstone efter mitt antagande,
inom nämnda Kammare finnes flere i denna fråga hemmastadda per¬
soner än här, hemställer jag, huruvida det icke Vore skäl, att jemväl
Andra Kammaren lemnade sitt bifall till Utskottets hemställan. Jag
slutar nu med att för min del yrka ett sådant bifall, under förklarande
tillika, att, derest under den blifvande diskussionen några invändningar
komma att framställas mot hvad jag nu anfört, jag icke skall undan¬
draga mig att för deras bemötande ånyo begära ordet.
Chefen för Ecklesiastikdepartementet, Herr Statsrådet Carlson:
Jag har en gång förr på detta rum — det är nu ett antal år sedan —
vant nog dristig att hos Kammaren förorda ett förslag till biblioteks¬
hus, vida större och kostsammare än det nu föreliggande, nemligen till
det i Humlegården numera förverkligade bibliotekshuset. Mången miss¬
tröstade då om att Kammaren skulle vilja anslå en så betydlig summa,
som erfordrades för det ändamålet; men det visade sig, att Kammaren
hyste en så stor ömhet för den högre bildningen i landet, att den icke
vilie förvägra de för dess utveckling nödiga bidragen.
Nu är en likartad fråga å bane. Det gäller dock en vida min-
X:o 35.
Angående till¬
byggnad vid
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.).
^ lo o5«
22
Tisdagen den 4 April; e. m.
Angående till- dre summa, derföre att det här endast är fråga om att utvidga en re-
byggnaä vid t]an befintlig lokal; men sjelfva ändamålet är af samma natur och dess
miiotekshuset • jika ^
r Upsala. ° 0
(Forts.) Beliofvet är liksom förra gången af trefaldig beskaffenhet. Först
och främst erfordras det att skaffa utrymme åt biblioteket. Derefter
att skaffa värme åt den personal, som betjenar allmänheten och vårdar
samlingarne; ty det är väl mycket begärdt, att denna personal skall
arbeta i lokaler, hvarest, enligt hvad upplyst blifvit, temperaturen stun¬
dom nedgår till 10 graders köld. Slutligen är det af behofvet på-
kalladt att skaffa rum, der de, som, ledda af sin törst efter kunskap,
vilja begagna sig af biblioteket, kunna på stället ega tillgång till dess
skatter och der bibliotekets tjensteman kunna arbeta för att göra dessa
skatter för allmänheten tillgängliga, De äro nemligen icke tillgängliga
dermed, att böckerna stå på hyllorna; dessa böcker maste äfven ord¬
nas och förtecknas, och denna förteckning fortgår alltjemt, i den mån
biblioteket växer.
Den nu föreliggande frågan har under 11 år varit å bane. Un¬
der dessa år hafva en mängd förslag uppstått och åter fallit. Det liar
af allt detta synts nästan visst, att hvad som här borde göras vore
det enklaste, det som läge närmast för handen, likasom ofta den tanke,
som först upprinner, är den riktigaste. Och nu tror jag, att man bör
göra det, såvida man icke för lång tid vill undanskjuta tillfredsstäl¬
landet af detta behof.
Under desse elfva år har biblioteket betydligt förökats, hvarföre
behofvet af utvidgade lokaler för detsamma blifvit än mera tryckande.
Härtill kommer, att man under tiden sett nya vetenskaper uppväxa
och alstra sin litteratur. Sjelfva känslan af, att man måste begagna
sig af bibliotekets skatter, har blifvit vida lifligare än förr, och om
man nu icke tillmötesgår detta hos ungdomen och dess lärare allt star¬
kare framträdande behof, sa sörjer man icke väl för bildningen i
landet.
Hvar och en vet, att, då fråga uppstår om att bereda utrymme
för hvad man eger, då detsamma icke vidare får rum i det hus, der
det förvaras, man har att antingen ur en del af huset utrymma, hvad
der finnes, eller helt enkelt att göra en tillbyggnad.
Här är, såsom jag tror, hufvudfrågan, om man fortfarande vill in¬
rymma samlingssalen i biblioteket eller icke. Denna säl synes vid för¬
sta anblicken vara främmande för biblioteket; men jag bör nämna, att
anledningen till uppförandet af detta hus har från början varit behofvet
af samlingssal och först senare behofvet af förökade lokaler för biblio¬
teket. Intet läroverk kan i sjelfva verket undvara en samlingssal, der
lärare och lärjungar kunna vistas; minst det främsta läroverket i landet.
Frågan blifver således: kan man ersätta denna säl? Denna fråga
har också blifvit ställd till kansleren och universitetet, och kansleren
har svarat derpå, att behofvet af en stor samlingssal i stället för den
nuvarande endast på det sätt skulle kunna fyllas, att statsanslag er-
hölles för uppförande af ett nytt universitetshus. Ett förslag till en
sådan byggnad har länge varit bearbetadt, och konsistorium upplyser i
sitt svar på berörda förfrågan, att kostnaden derför, ehuru den icke
Tisdagen den 4 April, e. m.
23
>T:o 35.
vore fullkomligt bestämd, icke kunde beräknas uppgå till mindre än Angående till-
ea million kronor. byggnad vid
En samlingssal skulle således i en annan lokal endast med betyd- Jnhf0ppshuset
lig kostnad kunna beredas. I Första Kammaren, der detta förslag på '(Forts."'
förmiddagen behandlades, brast icke hos dem, som motsatte sig Kongl.
Maj:ts nu framställda förslag, en stor frikostighet. Man yttrade: »hvad
gör det, om vi anslå några hundra tusen kronor för ändamålet, ja, ända
till en million, blott vi slippa att få ett fult hus». Ja, äro tillgångarne
så rika, att man för denna sak kan anslå en sådan summa, så tror
jag, att saken lätt kan ordnas; men det förefaller mig, som om det
icke vore så lätt att bereda tillgångar till en så betydlig kostnad.
Man måste således först veta — och det synes vara den förnäm¬
sta frågan — huru man skall sörja för behofvet af en annan samlings¬
sal, och när; ty under den tid, som åtgår, innan man kan bereda till¬
gång till en sådan på något annat ställe, har bibliotekets behof af
ökadt utrymme sannolikt blifvit olidligt,
Kan man åter icke utvisa samlingssalen ur bibliotekshuset, så åter¬
står endast den vanliga utvägen, då ett hus icke räcker till, nemligen
att tillbygga detsamma. Häremot invänder man att en tillbyggnad
skulle blifva vanprydande. Men en flygelbyggnad är likväl från början
här tillämnad; den skulle få samma karakter som hufvudbyggnaden,
och en flygels uppförande har den högst väsentliga fördelen äfven fram¬
för förslaget att till bibliotek begagna öfverstå salen i huset, att flygeln
medgifver en ändamålsenlig inredning af biblioteket. Der kunde upp¬
ställas ett hundra tusen volymer, sjelfva kärnan af biblioteket, eller den
del deraf, som företrädesvis behöfver begagnas. Biblioteket kunde der
ändamålsenligt ordnas i närheten af arbetsrummen; läsesalar kunde in¬
rättas, isynnerhet en stor sådan med fyra fönster, för dem, som der
ville studera; här kunde personalen arbeta i närheten af det rikliga
bokförråd, — en heder för vårt land — som den vårdar. Att i stäl¬
let, till bibliotek inreda den högst upp i huset befintliga salen, är icke
lämpligt, dä den är belägen på afstånd från arbetssalarne, och en läse¬
sal der icke kan inrättas. Det hela skulle genom en sådan anordning
blifva lika obeqvämt och otjenligt, som det för närvarande är. Genom
en tillbyggnad deremot skulle man, om man så vill, få mindre samman¬
hang i det hela, men man skulle dock kunna ordna allt fullkomligt
ändamålsenligt för begagnandet af det dyrbara bokförrådet.
Återstår således den frågan: kan samlingssalen bibehållas, der den
nu är, dä dess begagnande till sådant ändamål skulle medföra eldfara?
Sa vidt jag känner, hafva högtider vid ljus icke hållits i denna sal
vid andra tillfällen än vid promotioner, livilka förut förekommit hvart
tredje år, men numera till följd af den förändrade organisationen af
filosofiska graden sannolikt icke vidare förekomma och åtminstone al¬
drig kunna samla en så stor personal som förut. För öfrigt är ju en
sådan fara utan svårighet afhjelpt genom att utfärda ett förbud för
salens, begagnande vid eldsljus. Detta tror jag utan men för salens
egentliga ändamål kunna ske, ty vid de tillfällen då lärare och lär¬
jungar samlas till större akademiska högtider, är det vid dager.
Då man således, äfven om Kongl. Maj:ts förslag bifalles, kan af¬
lägsna all befarad våda af eld; då man derigenom kan vinna en ända-
N:o 35.
24
Tisdagen den 4 April, e. m.
Angående till¬
byggnad vid
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.)
målsenlig inredning och begagnande af biblioteket; då kostnaden deri¬
genom, långt ifrån att blifva större än genom bifall till något annat
förslag, tvärtom visat sig understiga kostnaden för hvarje annat för¬
slag; då man har svårt att utse någon annan lämplig plats till ny
solennitetssal samt kostnaderna derför ej blifva ringa, så synes mig,,
att man blott handlar i öfverensstämmelse med landets och bildningens
fordringar, om man efter ett så långt uppskof ändtligen skrider till
verket och bringar till fullbordan hvad som nu af Kongl. Maj:t är före¬
slaget. Under den långa tid, som denna fråga varit föremål för behand¬
ling, har det, såsom mig synes, varit rymligt tillfälle att betänka, hvil-
ket af de många byggnadsförslagen, som bör anses vara det ändamåls¬
enligaste. När nu saken skridit fram till det skede, att den„ stora
rikedomen på hvarandra olika förslag synes vara uttömd, när Ofver-
intendentsembetet — hvilket väl torde i denna sak hafva, minst sagdt,
lika godt vitsord som de tvenne fackmän, hvilka inom Utskottet ut¬
talat sig i frågan, enär jag betviflar, att desse fackmän, hvilka jag för¬
öfrigt högt aktar, egentligen kunna sägas vara arkitekter — när Of-
verintendentsembetet förklarat, att, så länge man icke kan skaffa sig
en. annan lokal till samlingssal än den nu varande i bibliotekshuset,
enda utvägen att lösa denna fråga består uti att bifalla hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, skulle då verkligen det yttre utseendet tillmätas den
vigt, att man endast derföre skulle vilja afvisa ett trängande behof?
Från stadssidan är intet synligt af den föreslagna flygelbyggnaden, hvil¬
ken för öfrigt bortskymmes af höga träd.
Således synes mig Utskottets skäl, att den tillämnade flygelbyg-
naden skulle blifva vanprydlig, icke böra tillerkännas afgörande vigt.
För öfrigt har, såsom bekant, denna flygelbyggnad från första början
varit afsedd att byggas, hvilket äfven inhemtas af ett utkast till den
ursprungliga bvggnadsplanen. Att emellertid icke denna del af planen
hittills kommit till utförande, har sin orsak i den omständigheten, att
det bokförråd, som skulle i biblioteket inrymmas, till en början icke
var så stort, att någon flygelbyggnad då behöfdes.
På dessa skäl hemställer jag, om icke Kammaren ville behjerta
det maktpåliggande behof, som här är i fråga, och hvars tillgodoseende
är af verklig vigt för landets bildning.
Herr Malmberg: Den studerande ungdomen vid Upsala univer¬
sitet följer Riksdagens förhandlingar i denna fråga med största upp¬
märksamhet. Frågan är nemligen icke af så ringa vigt, som det möj¬
ligen kan synas till en början. Den har ganska stort inflytande på
den bildning, som de studerande söka erhålla vid detta universitet.
Det är således högst angeläget, att frågan snart får ett slut och att-
man icke fortfarande i decennier skall tvista om huru den skall lösas.
Här föreligger alltså ett verkligt behof, som måste snart afhjelpas.
Och för min del kan jag icke se, att något förslag att lösa frågan är
bättre, än det af Kongl. Maj:t framställda.
Man framhåller, att den ifrågasatta flygelbyggnaden skulle blifva
missprydande. Men, mine herrar, då man tagit lokalen i ögonsigte
och vet, åt hvilken sida af huset flygelbyggnaden är afsedd att byg¬
gas, så tror jag man skall finna, att mer berörda flygelbyggnad icke
Tisdagen den 4 April, e. in. 25
egentligen kan sägas blifva någon vanprydnad för det i sig sjelft vackra
bibliotekshuset. Husets hela facad åt staden skall nemligen, enligt
Kongl. Maj:ts förslag, bibehållas i oförändradt skick, och det är endast
den sida, som vetter åt parken och botaniska trädgården, som kommer
att tillbyggas. Man kan således icke med skäl påstå att byggnaden,
enligt detta förslag, kommer att blifva vanprydlig.
Nu har Utskottet för sin del tillstyrkt beviljande af ett anslag å
50,000 kronor för anbringande af en värmeledning i bibliotekshuset i Up-
sala. Men jag vet icke, på hvad sätt Kongl. Maj:ts skall, derest ett
sådant förslag af Riksdagen bifalles, låta anbringa sagda värmeledning.
Helt säkert skall det möta stora svårigheter att utforska, i hvilken
del af byggnaden denna värmeapparat lämpligen skall kunna nedläggas.
Att anbringa den i byggnadens nu varande grundmur är särdeles våd¬
ligt, och att nedlägga den utanför huset medför också sina olägenheter,
utom det att sådant skulle blifva ännu mer vanprydligt än eu flygel¬
byggnad till bibliotekshuset. Nu är såsom hvar och en känner, för¬
hållandet, att utrymmet i den så kallade biliotekssalen är allt för in¬
skränkt. Det händer ganska ofta, att de ynglingar, som besöka biblio¬
teket för att göra afskrifter af der befintliga handlingar, på flera veckor,
ja till och med en och annan månad, oaktadt bibliotekariens och öfriga
tjenstemännens tillmötesgående, icke kunna fä tillträde dit af brist på
utrymme. Men sedan de en gång lyckats erhålla plats inom biblio¬
tekslokalen, få de under vintertiden sitta der i köld med sina pels-
kläder pa och arbeta, hvilket naturligtvis måste inverka menligt både
på helsan och arbetet. Men afslås Kongl. Maj:ts förevarande propo¬
sition, så ligger der bakom en annan fråga af stor betydelse, nemligen
att staten får vidkännas en dryg utgift för en alldeles ny byggnad.
Men äfven om man icke fäster afseende vid denna kostnad, så ligger
en större fara i den tidsutdrägt, som möjligen blefve en följd af, att man
icke begagnar sig af det tillfälle, som nu gifves, att på ett ändamålsenligt
sätt lösa frågan. Jag kan icke hafva mycket mer att tillägga, sedan
chefen för ecklesiastik-departementet på ett, enligt min mening, fullt
tillfredsställande sätt belyst frågan, och slutar derföre med att yrka
bifall till Kongl. Maj:ts proposition och afslag å Stats-Utskottets hem¬
ställan i den föredragna punkten.
Herr Gumrelius: Jag erkänner villigt, att här föreligger ett stort
och trängande behof, som krafvel- att snarligen ses till godo, särskildt
hvad beträffar nödvändigheten att värmeledning anbringas i biblioteks—
byggnaden; och af de olika förslag, som förefinnas, vore jag, i den
händelse jag nödgades välja, mest hugad att bifalla Stats-Utskottets.
Men äfven det har sina stora svagheter, som noggrant bära vittne om,
pa hvad sätt det tillkommit. Stat.s-Utskottet föreslår, att Riksdagen
måtte anvisa 50,000 kronor till anbringande af värmeledning i biblio¬
tekshuset, men säger på samma gång bestämdt ifrån, att det icke har
klart för sig, huruvida detta belopp kan vara för ändamålet tillräck¬
ligt. Beträffande sättet för värmeledningens anbringande tyckes det af
sammanhanget, som om Utskottet tänkt sig, att den skulle komma att
läggas i trapphuset, hvilket ock jag, så vidt jag kan döma af tillgäng¬
liga handlingar, anser vara den bästa platsen. Men hvad som mest
N:o 35.
Angående till-
byggnad vid
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.)
N:o oo.
Angående till¬
byggnad vid
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.)
26 Tisdagen den 4 April, e. m.
tilltalat mig i Utskottets förslag är dess ömhet derom, att den stora
sollennitetssalen i bibliotekshuset måtte upphöra att vara hvad den nu
är, nemligen en församlingssal, och i stället blifva en boksal. Här¬
emot har man invändt, dels att det är alldeles nödvändigt att vid Up¬
sala universitet hafva en sal för stora folksamlingar, dels att det bjelk-
lager, hvarpå den ifrågavarande sollennitetssalen livilar, är för svagt.
Den senare invändningen är naturligtvis endast ett svepskäl, som man
drar fram, då man icke vill saken. Ty att en sal, der man anstalt de
största baltillställningar i riket, som någonsin egt rum, skulle vara för
svag att bära den del af boksamlingen, som man finner lämpligt att
skjutsa dit upp, är väl mindre antagligt. Och skulle än så vara hän¬
delsen, så lärer man väl, på sätt här förut blifvit framhållet, kunna
på lämpligt sätt förstärka den.
Hvad åter angår sjelfva behofvet af en sollennitetssal, så vill jag
icke förneka, att det kan vara ganska angenämt för universitetet att
hafva en sådan. Men den skulle ju icke komma att tagas i anspråk
oftare än hvart 3:dje år vid promotionstillfällena, att icke tala om de
numera sannolikt mera sällsporda studentmötena. Och då för öfrigt,
på sätt kultusministern erinrat, promotionerna hädanefter icke blifva
af den betydelse, de hittills varit, torde väl någon annan sal inom uni¬
versitetsstaden vid dessa sällsynta tillfällen kunna användas. Något
så synnerligt behof att för detta ändamål hafva en sollennitetssal vid
Upsala universitet kan jag således icke se. Vidare har man anmärkt,
att sollennitetssalen behöfs för att användas till konserter. Detta kan
visserligen vara sant, men jag vet ganska framstående artister, som i
landsortsstäder, fullt jemförliga med Upsala, gifvit betydande konserter
i mindre salar, ehuru de i följd af det inskränktare utrymmet fått
gifva två konserter i stället för en. Så att häri kan jag heller icke se
något hinder för sollennitetssalens upphörande att vara hvar den är,
hvaremot det ligger en bestämd och stor olägenhet i blotta möjlig¬
heten, att bibliotekshuset kan brinna ner genom att der inrymmes en
dylik säl. Och skulle en sådan olycka inträffa, kunde man i sanning
säga, att långa år få gälda hvad stunden brutit.
Här gäller enligt min mening i första rummet, att man, såsom
kulturministern sade, gör klart för sig, huru man skall hafva det med
denna samlingssal och huruvida det går an eller ej att i sjelfva biblio¬
tekshuset inrymma en sal, afsedd till samlingsplats för så mycket ljus
och menniskor. Och kommer man till insigt om faran häraf, så möta
ju i sjelfva verket inga svårigheter att få frågan på ett mera tillfreds¬
ställande sätt löst. Det är ur denna synpunkt och da jag icke funnit
mig t-i 11 fredsstäld med något af de ifrågastälda förslagen, som jag, huru
obehagligt det än är, måste hemställa, att Kammaren för närvarande
afslår såväl det ena som det andra förslaget.
Häruti förenade sig Herr H:e gg ström.
Herr O. B. Olsson: Chefen för ecklesiastikdepartementet nämnde,
att några större festligheter med ljus icke egt rum i sollennitetssalen
allt sedan den sista promotionen, och att inga fester anstäldes der oftare
än vid promotionstillfällen. Jag vågar icke bestrida detta, ehuru jag
Tisdagen den 4 April, e. m. 27
hört XJpsalabor förklara, att förhållandet är alldeles motsatt. Chefen
för ecklesiastikdepartementet tilläde dock: »honom veterligt», och det
kan således hända, att han icke vet af, om dylika tillställningar egt
rum i sollennitetssalen.
Man har sagt, att, om Riksdagen nu icke beviljar den föreslagna
tillbyggnaden af bibliotekshuset, så får staten vidkännas utgifterna för
en alldeles ny samlingssal vid Upsala universitet. Att framställning
härom skulle kunna komma, vill jag visst icke betvifla, men tror icke
att Riksdagen derföre skall anse sig skyldig bifalla densamma. Man
vet, hurusom i Lund studenterne der och en del af lärarne af egna
medel låtit åt sig uppföra en stor och rymlig byggnad, den s. k. student¬
föreningen. Och till detta företag har, så vidt jag känner, icke ens
akademien blifvit besvärad med begäran om något bidrag; och hvad
som är säkert är, att några medel från Riksdagens sida icke blifvit
lemnade för ändamålet. Ty nog kunde Lunds universitet behöft anslag
dertill likaväl som Upsala; kanske haft mera skäl att begära det, eme¬
dan antalet studenter i Lund är mycket mindre än i Upsala och så¬
ledes uppoffringen för hvar och en större i Lund än i Upsala. Dess¬
utom är det bekant att icke obetydliga medel erhöllos genom insamling.
Det omnämndes också, att, om Riksdagen ej beviljar hvad som
nu begäres, så skulle staten framdeles komma att fä tillsläppa mycket
mera, ja, minst en million kronor. Men chefen för ecklesiastikdepar¬
tementet sade på samma .gång att den öfre salen icke kommer att för
sitt ändamål begagnas. Ar så förhållandet, så saknas ju en festivitets-
sal för Upsala akademi och då lärer man göra anspråk på att staten
skall betala först det ena och sedan det andra. Följden blir, att uni¬
versitetet får vara betänkt på att skaffa sig en annan dylik lokal,
men i min tanke bör universitetet göra det på egen bekostnad. Jag¬
ar i tillfälle upplysa om utrymmet i den af Kongl. Maj:t föreslagna
flygeln. Dess golfyta innehåller, enligt Adelskölds ritning, 6,630 qvadrat-
fot, då deremot festsalen ensam innehåller 10,000 qvadratfot. JJenom
salens användande till biblioteksrum vinnes således 3- å 4,000 qvadrat¬
fot mera utrymme än genom den tillämnade flygeln. Af de skäl, jag
nu anfört, har jag ytterligare anledning att yrka bifall till Utskottets
förslag.
Herr Hörnfeldt: Såsom herrarne funnit, har jag icke kunnat bi¬
träda Utskottets förslag, utan deremot anmält min reservation och jag
ber derföre att få angifva skälen dertill.
Jag har icke kunnat biträda Utskottets förslag emedan jag tyckt
mig af motiveringen finna att det af Utskottet tillstyrkta anslaget i
sjelfva verket är ett afslag å Kongl. Maj:ts proposition. Då denna
fråga tillförene varit å bane, har Riksdagen afslagit den endast på den
grund att Riksdagen önskat en bättre utredning. Nu har en sådan
utredning blifvit lemnad och då synes det mig icke att Riksdagen kar
något skäl att af slå den kongl. propositionen, synnerligast som denna
Riksdag ej mindre än föregående tyckes erkänna behofvet af biblioteks-
husets utvidgning. Dessutom vill det nästan synas mig af Utskottets
motivering som om Kongl. Maj:t i sjelfva verket icke skulle kunna
blifva rätt betjent af ifrågavarande 50,000 kronor, som Utskottet vill
N:o 35.
Angående till¬
byggnad vid
biblioteJcshuset
i Upsala.
(Forts.)
N:o 35.
L'S
Tisdagen den 4 April, e. m.
Angående till¬
byggnad vid
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.)
anslå till anbringande af en värmeledningsapparat, Utskottet säger
nemligen: »för Utskottet vill det emellertid synas som om den säker¬
ligen nödvändiga utvidgningen och förbättringen af ifrågavarande bi¬
blioteksbyggnad skulle kunna vinnas på ett bättre och ändamålsenligare
sätt än genom den af Kongl. Maj:t nu föreslagna planen».
Häraf framgår uppenbarligen, att Utskottet tänkt sig att icke nå¬
gon af de af Kongl. Maj:t för bibliotekets utvidgning framlagda planer
skulle vara lämplig, utan tänkt sig möjligheten af en annan plans fram¬
läggande. Utskottet har emellertid tillstyrkt ett anslag för år 1877 af
50,000 kronor, på det Kongl. Maj:t måtte sättas i tillfälle att låta an¬
bringa eu värmeledningsapparat, om behofvet hvaraf alla äro ense.
Men då nu Utskottet, efter mitt sätt att se saken, gjort såsom vilkor
för beviljande af dessa 50,000 kronor att Kongl. Maj:t skulle fram¬
lägga en ny plan för bibliotekets utvidgning, så synes mig som om
Kongl. Maj:t skulle ha svårt att använda dessa 50,000 kronor, emedan
förr än någon ny plan är framlagd, Kongl. Maj:t svårligen kan be¬
stämma hvar värmeapparaten skall förläggas. Under sådana förhål¬
landen tror jag Kongl. Maj:ts proposition hafva företräde, isynnerhet
som något annat skäl icke föreburits för utslag än att man tror att
en bättre plan skulle kunna framläggas. Förr eller senare måste en
utvidgning ske och det är då så godt först som sist, då inga egentliga
anmärkningar mot planen kunnat göras.
Den ärade talaren på skånska bänken nämnde såsom skäl för bi¬
fall till Utskottets förslag, att Första Kammaren redan bifallit det¬
samma och att detta utgjorde för honom ett af skälen att äfven bi¬
falla förslaget, emedan i Första Kammaren enligt hans tanke funnos
flere personer med större sakkännedom än i denna Kammare. Det är
visst möjligt att så är, men jag tror dock att det finnes ledamöter af
denna Kammare, som kunna låta sitt omdöme vara oqvaldt af Första
Kammaren; åtminstone vill jag för min del icke acceptera Första Kam¬
marens åsigt i denna fråga, helst i denna Kammares beslut, om det
blir Riksdagens, just ligger något som innebär en viss farhåga att vi
till en kommande riksdag hafva att förvänta en begäran om anslag för
att sätta Upsala universitet i tillfälle att skaffa sig en festivitetssal i
stället för den vi skulle fråntaga universitetet.
Detta har för mig utgjort skälet, hvarför jag icke kunnat biträda
Utskottets förslag, och då jag icke af den korta diskussion som nu egt
rum fått anledning att frångå de åsigter jag i Utskottet uttalat, så
tillåter jag mig yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Jonas Andersson i Häckenäs: Ja, ingen kan gerna skylla
pa att icke någon utredning föregått i afseende å den ifrågasatta för¬
ändringen af bibliotekshuset i Upsala, men det oaktadt är det ganska
säkert att frågan kommit till Riksdagens afgörande i det mest outredda
skick. Det är alldeles gifvet, åtminstone har det så förefallit mig, att
det är omöjligt för den, som icke sjelf är arkitekt och icke sjelf noga
undersökt förhållandena på stället, att bedöma, hvilket af de framlagda
förslagen bör ega företräde. Kongl. Maj:t har visserligen föredragit ett
af dessa tre olika förslag och framlagt detsamma till Riksdagens an¬
tagande, men detta förslag har blifvit motsagdt och ogilladt af veder-
Tisdagen den 4 April, e. m. 29
hörande auktoriteter och andra. Regeringen har framhållit detta för¬
slag på den grund, såsom den siste talaren uttryckte, att det skulle
vara det bästa, men man får ursäkta regeringen, om hon icke på rent
vetenskapliga grunder af det slag, som här kunna komma i fråga, kun¬
nat saga att detta förslag ovilkorligen är det bästa. Det af regeringen
framlagda alternativet har det felet med sig, att det är ogilladt af alla
arkitekter, som deröfver haft tillfälle att yttra sig; och att till och med
Ofverintendentsembetet icke gillat detta alternativ, visar sig af den ut¬
redning, som Bibliotekarien Styffe lemnat de fleste af Riksdagens leda¬
möter. Denna utredning är fullständig och åtföljes af Ofverintendents-
embetets yttrande, och deruti har detta embete på intet vis gillat det
förslag, Kong!. Maj:t framstält. På samma gång som således detta
förslag af alla de auktoriteter, som haft tillfälle att deröfver sig yttra,
blifvit ansett icke vara lämpligt, på samma gång är detta förslag också
dot dyraste af alla de tre förslag, som blifvit på regeringens begäran
uppgjorda. Vid sådant förhållande kan man icke förundra sig öfver
att Utskottet icke obetingadt bifallit hvad Kongl. Maj:t föreslagit.
Men hvad alla auktoriteter varit ense om, det är att biblioteket ovil¬
korligen och med det snaraste behöfver en uppvärmningsapparat, så att
icke vederbörande tjensteman eller de som besöka biblioteket behöfva
utsättas för att skada sin helsa. Utskottet har också föreslagit, att
erforderliga medel för detta ändamål skulle beviljas, och det är i Ut¬
skottets motivering uttryckt, om ock icke i de allra bästa ordalag, att
vi hoppas att den bättre utredning, som torde föregå, skulle kunna visa
att en värmeapparat, oberoende af den ifrågasatta tillbyggnaden vid
bibliotekshuset, skulle kunna för tillfället anbringas; och under tiden
kan man måhända erhålla en bättre tanke om sättet för att bereda en
utvidgning af biblioteket,
I allmänhet har man ogillat, att en festsal skall vara förlagd inom
ett bibliotekshus, och en sådan är också verkligen ett främmande ämne
för biblioteket och bör så fort som möjligt derifrån aflägsnas. Men
den största svårigheten, som dervid möter, är den att fa någon enighet
i detta hänseende. Ofverintendentsembetet säger bestämdt, att någon
festsal icke bör fortfarande inrymmas i bibliotekshuset, emedan det i
alla händelser är högst olämpligt i längden. Huru skall denna olägen¬
het nu kunna undanrödjas? Jag tror det icke vara så omöjligt, ty jag
har särskiidt blifvit upplyst om att det skulle gå mycket lätt för sig
att anskaffa en fullt lämplig festsal, som skulle fullkomligt motsvara
den nu i biblioteket befintliga, utan att särskiidt för ändamålet behöf¬
ver byggas en dyrbar byggnad. Det finnes likväl så många intressen,
som motsäga detta, men i verkligheten lärer det icke vara otänkbart
att det låter sig göra.
Emellertid har Utskottet ansett — och jag anser det vara full¬
komligt rigtigt — att man icke nu på de grunder och de motiv,
som hittills framlagts för Riksdagen, kan bifalla Kongl. Maj:ts förslag,
utan att man bör försöka afhjelpa det allra nödvändigaste, eller den
brist på uppvärmning i biblioteket, som nu finnes, och detta har Ut¬
skottet ock gjort.
Jag anhåller om Kammarens bifall till hvad Stats-Utskottet nu
föreslagit.
K:o 35.
Angående till¬
byggnad vid
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.)
>«':•> 35.
30
Tisdagen den 4 April, e. m.
Angående till¬
byggnad vid
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.)
Herr Key: Oaktadt redan mycket ordats i denna fråga, torde dock
eu efterskörd ännu vara att göra. Här är nemligen mycket litet ta-
ladt om de reservationer som blifvit afgifna, och icke heller har någon
egentlig kritik af Utskottets förslag egt rum. Jag tillåter mig, oak¬
tadt den sena timmen, att beröra såväl det ena som det andra.
Hvad då först beträffar Herr Nordenfelts reservation, nödgas jag
fästa uppmärksamhet vid dess höga grad af fantasirikedom; på 17
rader i densamma förekommer, om jag icke missräknat mig, icke min¬
dre än 11 förslag!
Ett af dessa projekt att förekomma de olägenheter, som förme¬
nas skulle blifva en följd af att tredje våningen inreddes till biblio¬
teksrum, består deruti att böckerna skulle flyttas med hissverk. Huru¬
vida äfven tjenstemännen skulle begagna sig af samma hissverk, har
reservanten icke tydligt angifvit, icke heller, om hissverket skall an¬
bringas inom eller utom hus. Reservanten talar vidare om »hängande
rälvägar», medelst livilka böckerna skulle kunna transporteras. Huru¬
vida äfven dessa hängande rälvägar skulle anbringas inom eller utom
hus, om blott för böcker eller äfven för tjensteman, derom finnes hel¬
ler intet taladt i reservationen; förmodligen får det sistnämnda bero
på större eller mindre gymnastikfärdighet. Vidare talas der om två
framspringande tornbyggnader, om det gamla trapphusets »förlängning»
eller uppförande af ett »nytt trapphus», om »värmeapparat under ve-
stibulen» eller »annorstädes», om den gamla trappans nedrifvande och
uppbyggande af en ny, om en ny trappa »dubbelt så bred som Herr
Stenhammar föreslagit» eller »annorlunda»; med ett ord, reservanten
föreslår det eller det eller det eller det, och man tager sedan efter
behag.
Hvad som åtminstone torde vara säkert, är, att om man följde re¬
servanten i dessa hans funderingar, skulle kostnaderna för den ifråga¬
satta ^förändringen uppgå till vida mera än 142,000 kronor.
Ofvergår jag nu att taga i betraktande Utskottets förslag, till
hvilket jag icke kunnat ansluta mig, finna herrarne det Utskottet i
sin motivering yttrar, att »den hufvudsaklujaste bristen» hos Kongl.
Maj:ts förslag är att, enligt detsamma, den i tredje våningen af biblio-
teksbyggnaden inrymda festsalen fortfarande skulle komma att bibe¬
hållas och användas för sitt hittills varande ändamål. Utskottet anser
vidare, att ett nytt förslag »helst» bör grundas derpå, att denna tredje
våning icke vidare kommer att begagnas till festsal. Alltså, om detta
icke låter sig göra, må det förblifva vid det gamla, och således, att
den efter Utskottets åsigt »hufvudsakligaste bristen» må få qvarstå.
Vidare säger Utskottet, att en värmeledningsapparat skulle kunna
anskaffas för 55,100 kronor, dock under förutsättning af trapphusets
förändrade inredning, hvadan Utskottet icke vågar med säkerhet an¬
taga att detta belopp skulle vara för ändamålet tillräckligt, om trapp¬
huset, såsom Utskottet föreslår, komrne att i sitt nuvarande skick bibe¬
hållas. Och då Utskottet på denna grund icke anser 55,100 kronor
för ändamålet tillräckliga, tillstyrker Utskottet, att ett anslag af 50,000
kronor må beviljas; det vill såga att, emedan Utskottet anser ett
större belopp vara otillräckligt, tillstyrker det ett mindre. Jag frågar
om det är tecken till logik i ett sådant resonnement. Då nu Utskot-
Tisdagen den 4 April, e. m. 31
tet sålunda icke vill att värmeledningsapparaten skall placeras i trapp¬
huset, liar det lemnat hvar och en i okunnighet om hvar det anser den
höra placeras; måhända har Utskottet tänkt sig att den skulle kunna
helt enkelt uppställas utanför, i fria luften, ty någon annan plats tyc¬
kes Utskottet med afseende å kostnadsbeloppet icke hafva afsett.
Granskar man de motiveringar, som jag nu anfört, torde man finna,
att de äro allt annat än tillfredsställande. Sättet, hvarpå Utskottets
betänkande, tillkommit, förklarar ock hvarföre det sä är. Då frågan
förekom till afgörande inom Utskottet, var det sent på qvällen eller
rättare natten, och Kongl. Maj:ts förslag förkastades med, som jag vill
minnas, blott en eller ett par rösters öfvervigt. Majoriteten blef der¬
efter sins emellan oenig och tycktes redan ångra sitt beslut. Vi, som
inom afdelningen förut behandlat frågan, och varit alla ense om att
tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag, ansago då att de, som dikterat Ut¬
skottets beslut, också sjelfva borde skrifva motiveringen till detsamma.
Dessa gingo nu in uti ett särskildt ruin, och der tillsvarfvades så godt
sig göra lät det Utskottets betänkande i denna punkt, som vi nu hafva
framför oss.
Hvad beträffar frågan om att inreda tredje våningen af Carolina
rediviva till biblioteksrum, ber jag att få erinra om, att murarne
sträcka sig ända till 80 fot öfver marken, hvarföre man, om vi icke
antoge Herr Vordenfelts hissverk eller hängande rälvägar, blefve nöd¬
sakade att gå 426 trappsteg upp och ned för att hemta en bok och
derefter bära den tillbaka. Vidare är att taga i betraktande den om¬
ständighet, att ofvanför denna tredje våning icke finnes någon brand¬
botten, och jag hemställer om det vid sådant förhållande vore lämpligt
att i sagde våning inrymma stora bokskatter. Härjemte måste obser¬
veras, att takstolarne, uppburna af träpelare, hvila på golfbjelkarne i
denna våning, i följd hvaraf dessa golfbjelkar skulle komma att bära
icke blott taket och det öfriga bjelklagret, utan äfven de tunga bok-
samlingarne, i händelse våningen inreddes till bibliotek. Det blefve då,
i min tanke, nödvändigt att förstärka såväl murarne som bjelklagren,
hvilket åter komme att medföra betydliga kostnader.
Vidare har man frågat, hvarföre icke en festsal inredes på annat
håll, om man vill använda den nuvarande festsalen till bibliotek och
om man anser olämpligt att den framgent begagnas vid de fester, för
hvilka den hittills upplåtits. För sådant ändamål har man ifrågasatt,
huruvida icke en festivitetslokal möjligen kunde erhållas genom inre¬
dande af någon utaf de obegagnade salarne uti Upsala slott. Denna
fråga har verkligen varit föremål för undersökning år 1872, då det
betans, att kostnaderna för inredande å slottet af en säl, ehuru be¬
tydligt mindre än Karolinasalen, skulle uppgå till 66,700 kronor, me¬
dan inredandet af den ofta omtalade tredje våningen till biblioteksrum
skulle kosta 95,080 kronor; lägger man dessa båda belopp tillsammans,
sa får man en kostnad lika stor som den Kongl. Maj:t föreslagit, nem¬
ligen 161,780 kronor. Kongl. Maj:ts förslag slutar, som herrarne
veta, på 162,000 kronor.
Med dessa siffror och dessa förhållanden för ögonen har jag och
flere kamrater inom Utskottet ansett oss icke kunna göra något bättre
och lämpligare än att reservera oss, för att icke vara delaktige uti
N:o 35.
Angående till-
byggnad vid
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.)
N:o 35.
32
Tisdagen den 4 April, e. m.
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.)
Angående till- det besynnerliga beslut, hvartill Utskottet kommit, och vi hafva i stål—
byggnad vid jg£ f5,. var del tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Det finnes slutligen eu annan omständighet, som framhållits här
hos oss i afton och äfven på förmiddagen af flere talare i Första
Kammaren. Om nemligen Riksdagen skrifver till Kongl. Majrt och
framställer sin önskan, att tredje våningen af biblioteksbyggnaden icke
måtte användas till festivitetssal, så, och enär Konung Karl XIY Jo¬
han på sin tid skänkte ett betydligt belopp till ett trapphus samt eu
festsal, kan man sedermera hafva dubbla anspråk på Riksdagen, att
den skall anslå medel till en ny festsal, och det är väl dit man egent¬
ligen vill komma, det är det detta, som man väntar på. Så snart
Riksdagen väl lockats till ett bestämdt uttalande, anser man sig, som
sagdt, hafva fatt dubbla anspråk pa att Riksdagen lernnar anslag till
det storartade kostnadsförslag, som redan är färdigt och uppgjordt af
en arkitekt här i hufvudstaden till byggande af en aula och som går
löst på icke mindre än en million. Har Riksdagen väl en gång tili-
kännagifvit sin önskan, att tredje våningen i bibliotekshuset icke skall
användas till festsal, så har man i viss mån, att jag så må säga, fatt
ett tag, som man säkerligen icke skall släppa af, förrän Riksdagen
beviljar medel till uppförande af denna aula, med tillhörande festsal
och föreläsningssalar. Om också denna Kammare icke skulle bevilja
anslag till en sådan byggnad, om frågan skulle falla en gång eller två,
så torde den dock — och underligare har man sett — måhända gå
igenom framdeles i tiden vid en gemensam votering. Deri ligger hem¬
ligheten, hvarföre Första Kammaren, om än med knapp majoritet, i
dag bifallit Utskottets hemställan; det har varit med tydlig beräkning,
att utsigterna derigenom skulle ökas för beviljande vid en kommande
riksdag af en million till den omtalade aulan, hvarom en framställ¬
ning icke länge torde låta vänta på sig.
Under sådana förhållanden har jag trott mig böra tillstyrka bifall
till Kongl. Maj:ts förslag.
Herr Bro don instämde med Herr Key.
Herr Rundgren: Behofvet af en tillökning af biblioteksrummen
i Upsala är så kändt och erkändt, att derom icke torde vidare vara
något att säga. Jag har för öfrigt icke heller mycket att tillägga till
hvad som förut blifvit yttradt; men jag anser mig likväl böra i denna
fråga uttala min bestämda opinion. Den är nemligen, att man genom
att bifalla Kongl. Maj:ts proposition angående tillbyggnad vid biblioteks¬
huset i Upsala komme att auktorisera, att biblioteksbyggnadens sam¬
lingssal fortfarande skall begagnas för ändamål, främmande för ett bi¬
bliotek, ett förhållande, som utan tvifvel icke förefinnes vid något an¬
nat bibliotek i verldeu. Detta skäl ensamt föranleder mig att icke
kunna biträda det förslag, som af Kongl. Majrt nu är framlagdt. När
härtill kommer, att man uti nämnda biblioteksbyggnad har eu stor in¬
redd sal, hvilken lernnar tillfälle till upptagande af de boksamlingar
m. m., som i de nu varande salarne icke kunna inrymmas, så ligger
enligt mitt förmenande häri en anledning att icke under nuvarande för¬
hållanden lata verkställa vid biblioteket en tillbyggnad, hvilken, hvad
man än må säga om dess bortskymda läge åt Karolinaparken, i alla
Tisdagen den 4 April, e. m. 33
händelser komme att på det högsta vanpryda den i öfrigt prydliga
byggnaden.
Man har sagt att genom att godkänna Utskottets förslag, d. v. s.
genom att tillgodose det nödvändigaste behofvet, nemligen biblioteks-
husets uppvärmande, man derigenom skulle framtvinga behofvet af en
ny samlingssal, hvarför kostnaderna enligt uppgjordt förslag skulle
uppgå till en million kronor. Jag för min del kan åtminstone icke
medgifva att detta skulle blifva en nödvändig följd. Jag antager att,
då utan tvifvel en studentföreniugsbyggnad kommer att uppföras i Up-
sala, det icke kan anses vara olämpligt att staten lemnar dertill ett
större eller mindre bidrag för att i denna byggnad en samlings¬
sal för universitetet må kunna inrymmas. Under sådana förhållan¬
den kommer troligtvis den förespeglade stora kostnaden att högst
betydligt reduceras. I öfrigt torde väl de, som känna till förhållan¬
dena vid universitetet, erkänna att det är ytterst sällan som Karo-
linasalen användes till samlingssal för universitetet, utan detta eger
rum dels vid någon sporadiskt återkommande parentation, dels vid
konserter, promotionsbaler m. m. Att begagna Karolinasalen till en
samlingssal vid högtidliga tillfällen, dertill är den alldeles olämplig.
Det lärer val icke af någon, som öfvervarit en parentation derstädes,
kunna förnekas, att denna säl är högst olämplig att vid sådana till¬
fällen begagnas. Man kan lätt föreställa sig att ingen menniska för¬
mår med sin röst fylla ett rum af så stor utsträckning på längden som
Karolinasalen, hvarföre, äfven om densamma bibehålies i oförändradt
skick, den dock med all säkerhet icke kan begagnas såsom festsal för uni¬
versitetet. Jag kan således icke finna något skäl att för detta ända¬
mål behålla denna sal oinredd, då de böcker väl kunna der inrymmas,
för hvilka man eljest saknar plats, utan synes det mig lämpligt att
enligt Utskottets förslag anslå medel till en värmeledning och att tillse
hvad som är möjligt att göra för att inreda den öfre salen äfven till
bibliotekssal. På dessa grunder vill jag för min del understödja Ut¬
skottets förslag.
Herr A. Rundbäck instämde i Herr Rundgrens anförande.
Herr Per Nilsson i Espö: Herr Talman! l)a man första gången
besöker Upsala och kommer på Waksalagatan, så frågar man den
förste man möter hvad det är för ett stort och ståtligt hus, som
ligger der uppe på höjden midt framför, och man får då till svar, att
det är Karolinabyggnaden. Då säger man för sig sjelf, att det är
nödvändigt att tråda in för att se de ofantligt rika skatter, som der
finnas förvarade. Mycket rätt; då man inträder och ser denna inred¬
ning och den magasinering af böcker, som der eger rum, så kominer
man genast på den tanken, att i hela huset icke finnes någon egentlig
bibliotekssal, emedan man till en del har inrymt böckerna i mörka
vråar, der man icke kan se hvilka böcker det är utan att begagna
ljus, och i förvaringsrum, som äro under all kritik. .Så stort än detta
hus ser ut till det yttre, så obeqvämt är det i det inre, och motsatsen
har väl ingen velat påstå. Det första man kommer in i huset, ser
man en stor trappa. Det är nödvändigt att borttaga densamma för
Andra Kammarens Prof 1876. N:o dö. 3
Xso 35.
Angående till-
byggnad vid
bibliotekshuset
i Upsala.
(Forts.)
N:o 35.
34
Tisdagen den 4 April, c. m.
Angående till- att bereda utrymme för biblioteket och få detsamma inrättadt så att
byggnad vid <jet blir beqvämt för hvar och en som önskar se de stora skatter som
i Upsala der “nnas forvarade. JNu sager man visserligen, att ror detta andamal
(Forts.) finnes en stor sal, som kan inredas. Ja väl! han är visst stor, men
icke kan jag betrakta honom som en sal, utan jag måste betrakta
honom som en vanlig magasinsvind, ty något tecken till sal kan jag
icke se hvarken på tak eller väggar eller golf. Således är det nöd¬
vändigt att något göres, och behofvet deraf blir mer och mer påträn¬
gande, om man vill hafva nytta af de der förvarade skatter.
Nu hafva framkommit så många förslag och man har förundrat sig
öfver att hvarje förslag, som framlagts, blifvit af Konsistorium al-
styrkt, helst när man vet att det icke finnes utrymme för biblioteket,
men Konsistorium har icke velat tillåta att några böcker uppställas
derstädes. Deremot har Utskottet icke kunnat godkänna det förslag
som i den Kongl. propositionen innefattas, utan beviljat en viss summa
blott för inläggande af värmeledning. Jag undrade mycket, på hvilka
grunder Utskottet kommit till detta förslag, men jag har nu blifvit
upplyst derom af en föregående talare, som sade att det tillkommit
sent på natten och jag vill tillägga att det ser ut som om förslaget
tillkommit i nattmössan.
Den Kongl. propositionen framlägger liär det förslag, att det skulle
vara, för att få tillräckligt utrymme, nödvändigt att bygga en flygelbygg¬
nad. Jag kan visserligen icke rätt väl förlika mig med en sådan flygel¬
byggnad, emedan den kommer att misspryda huset; men den vore väl
besynnerligt, när man vet att huset är beläget i Sveriges förnämsta
universitetsstad, der den estetiska bildningen bör stå på en hög stånd¬
punkt, om man kunde tänka annat än att de farhågor, man sålunda
kan hafva, måtte vara af underordnad betydelse samt låta sina be¬
tänkligheter falla. Jag kan således icke komma till annat resultat,
än att jag med min röst kommer att biträda Kongl. Maj:ts förslag,
ty hvilket förslag man vill biträda af de nu framlagda, så blir icke
bibliotekets utrymme tillräckligt för framtiden, om icke möjligen enligt
det af Kongl. Maj:t framlagda, hvarigenom behofvet bär någorlunda af¬
hjelpa Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Liss Olof Larsson: Frågan gäller här icke så mycket att
bygga en flygelbyggnad för bibliotekets i Upsala behof, utan fast mera
huru man skall kunna anskaffa en danssal åt studenterne, ty man kan
väl icke gerna neka till att det finnes tillräckligt med utrymme för
böckerna i Karolinabyggningen, så vida man dertill vill använda och
inreda den stora salen i öfverstå våningen. Häremot har man gjort
åtskilliga anmärkningar och invändningar, och dessa hafva till en del
kommit från sådant håll, att jag verkligen måste bekänna att jag icke
väntat mig det. Om jag genomläser Stats-Utskottets betänkande n:o 12
vid 1872 års riksdag och ser hvad Utskottet der yttrat, så hafva dess
samtlige ledamöter, utan att någon enda låtit anteckna sig såsom re¬
servant, samstämmigt förklarat, att den stora salen i bibliotekshuset
vore särdeles förträfflig och passande för att inredas till förvaringsrum
för böckerna.
Tisdagen den 4 April, e. in.
35
N:o 35.
Det heter nemligen i detta betänkande, sedan Utskottet erkänt Angående till-
att utvidgadt utrymme för böckerna vid biblioteket i Upsala vore af hggnad vid
verkligt behof påkalladt: »Då emellertid nästan hela 3:dje våningen
upptages af en solennitetssal, har Utskottet trott behofvet af biblio- (Forts.)'
tekets utvidgning kunna afhjelpas genom densammas inredande till
bokrum, hvilket, enligt hvad motionären upplyst, äfven varit ifrågasatt.»
Sedermera åberopas de skäl motionären anfört mot en dylik anordning,
och Utskottet söker att vederlägga dem under vidhållande af den
åsigten, att den stora salen lämpar sig förträffligt för inredande till
läsesalar och bokrum.
Utskottet har vidare äfven sökt att lösa frågan om huru man
skulle kunna anskaffa en annan sollennitetssal i stället för Karolina-
salen, i fäll en sådan vore nödvändig, och om det skulle kunna anses
vara statens skyldighet att i stället anskaffa en sådan salong, i det
Utskottet gifver anvisning på att i slottet funnos dertill passande stora
och lämpliga ruin.
Nu har visserligen blifvit upplyst, att derstädes icke finnes något
så stort rum som Karolinasalen, men man har icke bevisat att något
så stort rum är alldeles absolut nödvändigt. Dessutom påpekade Ut¬
skottet i samma betänkande, att studenterne sjelfve skaffat sig medel
till en föreningsbyggnad, hvilka medel sedan den tiden ytterligare för¬
ökats och nu uppgå till omkring 200,000 kronor.
Nu hafva åtskilliga förslag blifvit framstälda i fråga om denna
förändring uti bibliotekshuset i Upsala, delsi i Kongl. Maj:ts propo¬
sition och dels i de handlingar, som varit tillgängliga i denna fråga,
deribland ett af Ofverintendentsembetet afgifvet, att man skulle in¬
rymma trapphuset till bibliotekssalar och arbetsrum; men häremot har
man invändt, att det skulle blifva svårt att uppflytta böckerna ända
upp i de öfverstå våningarne. Vidare har man sagt att trappan skulle
blifva för smal, om man skulle antaga Ofverintendentsembetets förslag,
ty den skulle då endast blifva sex fot bred; men den anmärkningen
tror jag icke man bör fästa stor vigt vid, ty om man går till Humle¬
gården och tager i betraktande den nya biblioteksbyggnaden, som der
nyligen blifvit uppförd, sä tror jag icke att man i hela huset skall
kunna påträffa en enda trappa som är så bred som 6 fot.
Vidare har man också sagt, att man genom antagande af Ofver-
intendentsembetets förslag skulle sakna nödigt ljus i rummen. Men
det är just brist på ljus man eftersträfva!', ty ser man på nya biblio¬
teksbyggnaden i Humlegården, skall man finna, att den i tredje vå¬
ningen icke har några fönster, utan endast mindre gluggar, så att här
åtminstone har man icke varit angelägen om ljuset. En annan om¬
ständighet, som gjort mig tveksam att bifalla Kongl. Maj:ts proposition
i ämnet, är den, att ehuru man säger att frågan är fullständigt utredd,
jag likväl, oaktadt jag med stor uppmärksamhet genomläst hithörande
handlingar, icke fått klart för mig, huruvida de begärda 162,000 kro¬
norna äro beräknade såsom kostnad endast för sjelfva flygelbyggnadens
stomme och värmeledningens anbringande eller desamma äfven skulle
vara tillräckliga för flygelns inredande. Jag försökte inom Utskottet
få reda härpå, men lyckades icke erhålla annat svar, än att ingen
visste, huru härmed sig förhölle. Troligt är emellertid att med denna
NT:o 35.
Tisdagen den 4 April, e. m.
36
Angående till- summa afses endast flygelns uppbyggande och att för dess inredning
byggnad vid erf0rdras ett lika stort belopp, åtminstone att döma efter biblioteks-
biMwuisiuiiet byggna.deii i Humlegården, hvars inredande kostade lika mycket som
(Forts.)' sjelfva byggnaden. Talet om denna summas obetydlighet håller så¬
ledes icke streck, om icke i densamma ingår kostnaden för flygelns
inredning. Då hvarken inom den afdelning af Utskottet, som haft
detta ärende till behandling, eller inom Utskottet i öfrigt upplysning
om detta förhållande kunnat erhållas, tror jag vara bäst att biträda
Utskottets hemställan om anslags beviljande för värmelednings an¬
bringande, om hvars lämplighet alla synas vara ense, hvaremot an¬
gående flygelbyggnaden råder stor oenighet.
Jag skall ej längre upptaga Kammarens tid, utan yrkar bifall till
Utskottets betänkande.
Herr Hörnfel dt: Jag har begärt ordet endast för att rätta en
missägning, som jag gjorde vid slutet af mitt förra anförande. I stället
för att yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag, livilket var min mening
och jemväl framgick af motiveringen till mitt yrkande, anhöll jag
nemligen om bifall till Utskottets hemställan, hvilken missägning jag
härmed ber att få rätta.
Herr Carl Ifvarsson: Under öfverläggningen har blifvit yttradt,
att Utskottets majoritet skulle ångrat sig, sedan beslutet i frågan lät¬
tats. Jag vill visst ej bestrida att någon eller några ledamöter af
Utskottet möjligtvis så gjort, men alt icke alla ändrat åsigt, framgår
ju af öfverläggningen inom Kammaren; och hvad mig särskild! angår,
har jag ingalunda ändrat åsigt och skulle jag ångra något i detta
fall, skulle det vara att jag icke yrkat rent afslag å det begärda an¬
slaget, tv jag börjar tro att det både varit lika klokt. Hvad beträffar
motiveringen till Utskottets hemställan, medgifver jag gerna att den
icke är den allra bästa. Huru den tillkommit, är också redan omta-
ladt, men sättet derför är dock ej fullt sådant, som en föregående ta¬
lare uppgifvit; ty då beslutet fattats inom Utskottet, beslöts tillika att
ärendet skulle återlemnas till vederbörande utskottsafdelning för mo¬
tivens uppsättande. Efter hvad jag hört, lärer emellertid så ej till¬
gått, och detta kan nu icke hjelpas och bevisar blott, att man haft
för mycket förtroende för afdelningen.
Hvad nu sjelfva saken angår, förefaller det mig icke oklart, huru¬
vida Karolinasalen lämpligen bör bibehållas såsom sådan eller ej, och
jag tror, att af Utskottets motivering tydligen framgår, att denna sal
hellre borde användas såsom biblioteksrum. 1 sådant syfte har
Stats-Utskottet, såsom Herr Liss Olof Larsson påpekat, också en gång
förut fattat ett enhälligt beslut, hvilket Utskottet med hänsyn till
sakens beskaffenhet nu bort, efter mitt förmenande, vidhålla; och det
är derföre också jag bi träd t Utskottets förslag. Nu har emellertid
Utskottet till följd af klagomål öfver bibliotekets ofullständiga upp¬
värmning frångått dettå beslut så till vida, att Utskottet tillstyrkt
beviljande af anslag för värmelednings anbringande i biblioteket.
Låter detta emellertid sig icke göra för det närvarande, så ar det ju
icke värre, än att dessa penningar äro i behåll, och under tiden kan
Tisdagen den 4 April, e. m.
37
N:o 35.
man ju anställa undersökningar om ej den störa salen skulle kunna Angående till¬
vara användbar för det ändamål, som blifvit ifrågasatt, och om ej ett h!Hi'Jnad v!d
billigare kostnadsförslag skulle kunna göras. "" bibhotekshuset
Angående den ifrågasatta tillbyggnadens utseende och huru den \-Fortsj'
skulle taga sig ut i förhållande till nuvarande biblioteksbyggnaden,
har man hört de mest olika åsigter af sakkunnige personer, men
de fleste hafva ogillat förslaget, och då torde det ej vara skål att an¬
slå medel för en sådan byggnad. För mig synes det då nästan bättre alt
afslå hela det begärda anslaget; men jag skall dock ej motsätta mig
att Riksdagen må bevilja till värmelednings anbringande hvad Utskot¬
tet tillstyrkt. Slutsumman häraf är, att jag tillstyrker bifall till Ut¬
skottets förslag, men om Kammaren skulle finna detta oantagligt, före¬
nar jag mig med dem, som yrkat rent afslag å Kong). Maj:ts förslag
i ämnet.
Herr Rydiu. Jag vill endast bemöta en eller annan af de an¬
märkningar, som i ämnet blifvit framstälda. Den vigtigaste af dessa
anmärkningar är den, att Karolinasalen hufvudsakligen skulle användas
till balsal. Det ser verkligen ut, som om man skulle hafva den före¬
ställningen, att, såsom det heter i »GHuntarne», hvarje afton ställs der
till en bal, rätt gentil för en sådan lokal, så att Karolinasalen aldrig
skulle användas för något annat ändamål än så beskaffade tillställ¬
ningar. Man tänker sig nu, att bristen på en sådan lokal skulle vara
lätt hjelpt genom att i den byggnad, som studenterne äro sinnade att
uppföra, inrymma en dylik sal. Jag medgifver att denna lokal kan
blifva lämplig till baler och konserter, men det är icke en sådan sal,
som Upsala behöfver. I Lund, der man uppfört en sådan förenings-
byggnad, använder man den icke för universitetets större fester, utan
dertill begagnas antingen kyrkan eller något annat rum, hvarföre man
äfven der är betänkt på att förskaffa sig en sådan större samlingssal.
Egenskapen af balsal är icke den, som härvidlag har någon slags pre-
dominerande betydelse. Ett faktum är, att ett så stort universitet som
Upsala, med 1,500 studenter, behöfver en säl. der lärare och studenter
kunna träffa tillsammans. Låt vara att den blefve bristfällig och olämp¬
lig; den vore i alla händelser bättre än ingen. Hvad beträffar inre¬
dandet af Karolinasalen till biblioteksrum, så är deremot ingenting att
invända, blott man får en annan sal i stället, men till dess detta in¬
träffar, kan det icke gå an att slopa den, som nu finnes. Dessutom
vill jag nämna, att alla försök att inreda biblioteksbyggnaden med
bibehållande af Karolinasalen som samlingssal hafva strandat. 1 1872 års
utskottsbetänkande, som jag förut citerat, begärdes en så beskaffad ut¬
redning; eu sådan skedde äfven, men ledde icke till något resultat;
och det är väl temligen säkert, att om en dylik undersökning skulle
hafva led t till något resultat, den föregående ecklesiastikministern
ovilkorligen skulle framkommit med ett sådant förslag, om det varit
en möjlighet för honom att uttänka ett sådant. Med det intresse han
visade för saken kan man icke gerna antaga annat, än att sådant be¬
rodde på omöjligheten af att kunna åstadkomma ett förslag i den
rigtningen.
Hvarje försök att bereda ökadt utrymme måste gå ut antingen på
inredandet af trapphuset, hvilket kommer att medföra stora repara-
38
Tisdagen den 4 April, e. m.
Angående till¬
byggnad vid
biblioteJcshuset
i Upsala.
(Forts.)
tionskostnader, eller ock på tillbyggandet af en flygel, hvarför kost¬
naden är beräknad till 162,000 kronor. Men, yttrade Herr Liss Olof
Larsson, inredningen af denna flygel kommer sannolikt att kosta lika
mycket som de nu begärda 162,000 kronorna. Jag vill härvid erinra
om att för inredningen af biblioteksbyggnaden i Humlegården, hvilken
byggnad kostade 400,000 kronor, endast begärdes 30,000 kronor, och
hvad inredningen af bibliotekshuset i Upsala vidkommer, vill jag nämna,
att denna endast skulle sträcka sig till anskaffande af bokhyllor och
nödiga möbler, hvilket icke skulle uppgå till någon oerhörd summa.
Det är således ingen brist i kostnadsförslaget, hvilket tvärtom vid
närmare påseende är så i detalj gående, att i den beräknade summan
ingår äfven kostnad för dörrar och fönster, ja till och med innanfön¬
ster. Jag vill nu fästa uppmärksamheten på att. detta är förslaget N:o
1, som två gånger blifvit af Upsala konsistorium enhälligt tillstyrkt
och först, då frågan om uppförande af en aula bragtes å bane, förföll.
Vidare har uppgjorts ett förslag om inredande af öfre våningen, hvil¬
ket likväl betans både obeqvämt och dyrt och af alla ansågs olämp¬
ligt. Sedermera uppgjorde en komité förslag om inredande af nedre
våningen; äfven detta föll. Återstår således förslaget om inredande af
trapphuset, hvilket, efter hvad Herr Nordenfelt i sin reservation visat,
icke kan i sitt nuvarande skick användas till biblioteksrum utan klöf¬
ver lemligen kostsamma anordningar, utan att dock uppfylla ända¬
målet.
Alla dessa förslag hafva blifvit skriftligen affatlade och till gransk¬
ning framlagda. Efter denna granskning hafva, enligt de upplysningar,
tvä ledamöter af Konungens råd nyss lemnat oss, både den föregående
ecklesiastikministern och de öfrige ledamöterne af Statsrådet instämt
uti det förslag, som afser uppförandet af en flygelbyggnad.
När således både den föregående ecklesiastikministern, hvilken
hyste ett så varmt intresse för saken, och öfrige ledamöterne af Stats¬
rådet, icke kunnat komma till annat resultat, än den af Kongl. Maj-.t
nu föreslagna plan, så och då St a Is-Utskottets afdelning enhälligt er¬
känt, behnfvet af en utvidgad och bättre lokal för biblioteket, kan man
med skäl fråga, om det kan vara lämpligt att på detta sätt, genom
att förkasta det ena förslaget efter det andra, undanskjuta frågans lös¬
ning; om det kan vara barmhertigt att under tiden låta bibliotekets
tjensteman, bland hvilka finnas flere af värt lands mest utmärkte hi¬
storieforskare, frysa i dessa lokaler samt derigenom försvåra, deras
arbete.
Genom antagande af Utskottets hemställan skulle man handla all¬
deles på samma sätt, som engelska parlamentet förfar, då det vill ut¬
slå ett förslag, men af höflighet mot den, som framlagt detsamma,
icke vill säga sin mening rent ut, eller att parlamentet utställer frå¬
gans behandling att förekomma å sådan tid, då,-parlamentet, icke är
sa iriladt.
Då dessutom Utskottets förslag hvarken bestämmer hvarest, när
eller huru den ifrågasatta värmeledningen skall anbringas, anser jag
detta förslag vara detsamma som intet.
Jag yrkar således fortfarande bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
89
Tisdagen den 4 April, e, m.
N:o 35.
Ilerr Liss Olof Larsson: Blott ett par ord med anledning af Angående till-
den siste ärade talarens anmärkningar mot mig. Jag yttrade nem- h,JH9nad vid
ligen att, i händelse vi nu beviljade det af Kongl. Maj:t begärda an- h'bKotreks,niset
slag till uppförande af en flygelbyggnad, man icke kunde vara säker
för efterräkningar med afseende på den nya flygelns inredning. Så
vidt jag hörde rätt, förklarade den ärade talaren deremot att derom
icke vore värdt att tala, enär det visat sig att, ehuru kostnaden för
uppförande af den nya biblioteksbyggnad^! i Humlegården uppgått
till 400,000 kronor, byggnadens inredning icke kostat mera än 30,000
kronor. Jag vill dock hoppas att den ärade talaren vill något litet
ändra denna uppgift. Ty, sedan Riksdagen ursprungligen beviljat om¬
kring 450,000 kronor till biblioteksbyggnaden i dess helhet, liar man
sedermera för° inredningen deraf beviljat mellan 300,000 och 400,000
kronor och i år ytterligare 40,000 kronor.
Man kan således äfven i detta fall tänka sig möjligheten af de
efterräkningar, i afseende på hvilka jag uttalade mina farhågor.
Herr Carl I fv ars son: Af den diskussion, som nu pågått, har
jag tyckt mig finna, att Kammarens ledamöter blifvit stärkta i den
öfvertygelsen, att i fråga varande festivitetslokal kan för bibliotekets
ändamål inredas. Åtminstone har min öfvertygelse blifvit starkare
genom den förste talarens på upsalabänken förklarande att, i fäll
man nu uppförde den af Kongl. Maj:t föreslagna flygelbyggnaden, man
sedermera i en aflägsen framtid skulle kunna vidtaga denna åtgärd
med nämnda sal. Jag tillåter mig dock fästa uppmärksamheten på
att, om detta kan ske i en aflägsen framtid, så bör det ock låta sig
göra nu. Det var blott detta jag nu velat anmärka.
Men medan jag har ordet, ber jag att få i någon mån beröra ett
uttryck af den ärade upsalarepresentanten, hvilket föreföll mig ganska
underligt. Han yttrade att Stats-Utskottet visat sig obarmhertigt, då
det icke tillstyrkt bifall till allt hvad Kongl. Maj:t äskat. Det vore
obarmhertigt, sade han, att låta bibliotekstjenstemännen m. fl. frysa.
Men då Utskottet föreslagit Riksdagen att bevilja medel just till 'an¬
bringande af en värmeledning i bibliotekshuset, kan jag icke förstå den
ärade talarens mening.
Herr Rydin: Jag vill blott nämna, att jag nyss i min ifver och
da jag icke hade dithörande handlingar framför mig, framkom med
några origtiga sifferuppgifter, samt att de siffror, Herr Liss Olof Lars¬
son nämnde, äro rigtigare.
Härmed var öfverläggningen slutad. Under densamma hade yrkats
dels bifall till Utskottets hemställan, dels att Kongl. Maj:ts proposition
i ämnet måtte oförändrad bifallas, dels ock afslag å så väl Kongl. Maj:ts
som Utskottets förslag. Efter upptagande af dessa yrkanden och i
enlighet dermed framstälda propositioner, förklarade Herr Talmannen
sig hafva funnit ja vara öfvervägande för bifall till Utskottets hem¬
ställan. Votering begärdes, i anledning hvaraf, och sedan till kontra¬
proposition antagits deras mening, som yrkat bifall till den nådiga
propositionen, nu uppsattes, justerades och anslogs en omröstningspro-
position af följande lydelse:
>T:o 35.
Angående till¬
byggnad vid
bibliotekshuset
i Uiosala.
(Forts.).
40 Tisdagen den 4 April, e. in.
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i 49:de punkten
af utlåtandet N:o 22,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan
för så vidt den skiljer sig från Kongl. Maj:ts framställning ämnet,
bifallit samma framställning oförändrad.
Voteringen försiggick på öfligt sätt och visade 72 ja mot 54 nej;
hvadan Kammaren bifallit Utskottets förslag.
Den vidare föredragningen af det föreliggande utlåtandet uppsköts
till nästa sammanträde.
§ 2.
Upplästes två så lydande sjukbetyg:
Att Ledamoten af Riksdagens Andra Kammare H:r D:r S. Wiesel-
gren till följd af sjukdom — halsböld — tills vidare är förhindrad att
afresa från'Jönköping till Stockholm intygar på aflagd embetesd
Jönköping den 1 April 1876.
Carl Bokström,
M. L.
Att Ledamoten af Riksdagens Andra Kammare Herr Prosten
P. Lithner är af neuralgia facialis urståndsatt att lemna sina rum
intygar på embetsed
Stockholm den 4 April 1876.
C. 11 åq q ström,
Med.D:r.
§ 3.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr P. IlvbineUc.
under 10 dagar från och med den 10 innevarande April.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. :!j 11 e. in.
In fidem
Gustaf Westdahl.
Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1876.