RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1876. Andra Kammaren. M:e 27.
Lördagen den 18 Mars 1878.
Kl. 10 f. m.
§ 1.
Justerades de i Kammarens sammanträden den 11 innevarande
månad förda protokoll.
§ 2.
Sedan Riksdagens båda Kamrar förehaft och godkänt de uti
Stats-Utskottets memorial N:is 31, 32, 33 och 36 föreslagna voterings-
propositioner rörande åtskilliga frågor, deri Kamrarne fattat stridiga
beslut, och denna dag blifvit bestämd för omröstning öfver de olika
besluten, så anstäldes nu dessa omröstningar, enligt nedan intagna
voteringspropositioner, i följande ordning, nemligen:
lista omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 31, punkt. 2:o.)
Den, som vill ej mindre att de Stats-Utskottets utlåtande N:o
16 bilagda förslag (Bil. B, C och D) till nya stater för rikets Hof-
rätter, att tillämpas från och med år 1877, må, jemte dervid fogade
öfvergångsstadganden, af Riksdagen gillas, dock med den förändring,
att atiöningen för presidenten i Hofrätten öfver Skåne och Blekinge
bestämmes i enlighet med Kongl. Maj:ts i ämnet framstälda förslag,
än äfven att bland vilkoren fö t åtnjutandet af de nya löneförmånerna
må ingå det stadgande:
att med embete eller tjenst i Hofrätt icke må förenas annan
tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjenste¬
befattning, med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjenstgöringen i Hofrätten; dock att tjensteman, som vid den nya
löneregleringens inträdande redan innehar tjenst utom Hofrätten, må
densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenstgöringen i Hof¬
rätten hinderlig; röstar
J a:
Andra Kammarens Prat,. 1876. N:o 27.
1
Gemensamma
omröstningar.
M:o 27.
2
Lördagen den 18 Mars, f. m.
Gemensamma
omröstningar.
(Forts.)
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen beslutit, att de förslag till nya stater,
hvilka innefattas i nyss berörda bilagor, skulle, jemte dervid fogade
öfvergångsstadganden, af Riksdagen gillas, att tillämpas från och med
år 1877 under vilkor, bland andra:
att president och ledamot i Hofrätt icke må med denna sin be¬
fattning förena annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat
eller från inrättning eller bolag, som af Kongl. Maj:t sanktionerats,
uppbära lön eller årligt arfvode; att med öfriga embeten och tjenster
i Hofrätt icke må förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens eller
kommuns stat; ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den
finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i Hofrälten;
dock att tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande
redan innehar tjenst utom Hofrätten, må densamma bibehålla, så
länge den icke är för tjenstgöringen i Hofrätten hinderlig.
Sedan voteringssedlarne blilVit aflemnade samt en sedel allagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, ocli utföll omröstningen med 72 ja och 110 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med......... 04 ja och 22 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster,
eller.................."............................................ 72 ja och 110 nej,
sammanräkningen visar 160 ja och 132 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
2:dra omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 31, punkt. 3:o.)
Den, som vill, att Riksdagen bifaller Kongl. Maj:ts nådiga fram¬
ställning i fråga om löneförmånerna för krigshoträttsrådet, sekreteraren,
krigsfiskalen och vaktmästaren i Krigshofrätten, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen, med nedsättning af Krigshofrättens
anslag från 12,241 kronor 50 öre till 11,100 kronor, för denna Hof-
Lördagen den 18 Mars, f. m.
3
N:o 27.
rätt faststält följande aflöningsstat, att gälla från och med år 1877,
under do af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor:
|
Lön.
|
Tjenst-
görings-
penningar.
|
Summa.
|
1 krigshofrättsråd ..............................
|
3,300
|
—
|
1,200
|
—
|
4,500
|
—
|
1 sekreterare.......................................
|
2,500
|
—
|
800
|
—
|
3,300
|
—
|
1 krigsfiskal ......................................
|
2,000
|
—
|
700
|
—
|
2,700
|
—
|
1 vaktmästare ....................................
|
600
|
-
|
—
|
__
|
600
|
—
|
Summa
|
—
|
|
|
—
|
11,100
|
|
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning,
och utföll omröstningen med 56 ja och 126 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med......... 86 ja och 35 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster, eller ................................................... 56 ja och 126 nej,
sammanräkningen visar 142 ja och 161 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
3:dje omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets memorial Nio 31, punkt. 4:o. )
Den, som vill, att Riksdagen medgifver, att så väl för innevarande
år som för år 1877 må af förslagsanslaget till fångars vård och under¬
håll få utbetalas till direktören vid straffängelset i Göteborg och
predikanten derstädes ett lönetillägg af 1,000 kronor för den förre
och 300 kronor för den senare, med iakttagande, hvad direktören
beträffar, deraf att den honom hittills tillgodokomna provision af
arbetsinkomsten och anslag af ljus upphör, röstar
Ja;
Nej;
Gemensamma
omröstningar•
(Forts.)
Den, det ej vill, röstar
N:o 27,
4
Lördagen den 18 Mars, f. m.
Gemensamma
omröstningar.
(Forts.)
Vinner Nej, har Riksdagen medgifvit, att så val för innevarande
år som för år 1877 må af förslagsanslaget till fångars vård och un¬
derhåll få utbetalas till direktören vid straffängelset i Göteborg och
predikanten derstädes ett lönetillägg af 500 kronor för den förre och
800 kronor för den senare, med iakttagande, hvad direktören beträf¬
far, deraf att den honom hittills tillgodokomna provision af arbetsin¬
komsten och anslag af ljus upphör.
Sedan voteringssedlarne biifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning
och utföll omröstningen med 58 ja och 119 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, biifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med......... 87 ja och 87 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens röster
eller.............................................................. 58 ja och 119 nej,
sammanräkningen visar 145 ja och 156 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga biifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
4:<le omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 32, punkt. l:o.)
Den, som vill, att, såsom tillfällig löneförhöjning åt 117 krono¬
fogdar och 1 expeditionskronofogde, må beviljas ett extra anslag för
år 1877 af 20 procent å sammanräknade beloppet af bemälde tjenste¬
man kontanta löner och forsellönsersättningar med 53,326 kronor 60
öre, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen på det sätt bifallit förslaget om till¬
fällig löneförhöjning åt 117 kronofogdar och 1 expeditionskronofogde,
att anslaget till ifrågavarande löneförhöjning bestämts till 26,663 kro¬
nor 30 öre.
Sedan voteringssedlarne biifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 78 ja och 103 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, biifvit af Första,
Lördagen den 18 Mars, f. m.
5
N:o 27.
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 86 ja och 85 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller .............................................. 78 ja och 103 nej,
sammanräkningen visar 164 ja och 138 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
5:te omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 32, punkt. 2:o.)
Den, som vill bifalla Kong!. Maj:ts förslag om beviljande åt ge¬
neraldirektören och chefen vid statens jernvägstrafik af tillfällig löne¬
förbättring för år 1877, att med 1,000 kronor utgå af trafikmedlen,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har berörda nådiga förslag icke vunnit Riksdagens
bifall.
Sedan voteringssedlarue blifvit aflemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarue för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 64 ja och 115 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 90 ja och 33 nej,
hvadan då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller .................................................. 64 ja och 115 nej,
sammanräkningen visar 154 ja och 148 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositiouens innehåll.
6:te omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 32, punkt. 3:o.)
Den, som vill, att Riksdagen må, ej mindre till aflöning åt en
kringresande undervisare uti sprit-, öl-, jäst- och ättike-tillverkning
samt andra till förädling af jordbrukets alster syftande binäringar,
hvilkas rätta bedrifvande förutsätter insigter uti den kemiska tekno¬
logien, på extra stat för år 1877 anvisa 2,000 kronor, än ock likaledes
på extra stat för samma år bevilja 300 kronor, att till bemälde
undervisare utgå såsom bidrag till bekostande af de kemiska och fy¬
Gemensamma
omröstningar'.
(Forts.)
N:o 27.
6
Lördagen den 18 Mars, f. m.
Genensamma
omröstningar.
(Forts.)
sikaliska undersökningar, som i och för hans tjenstebefattning blifva
erforderliga, röstar
J a 5
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts om anvisande af berörda, anslags-
belopp gjorda nådiga framställning icke vunnit Riksdagens bifall.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel afiagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 87 ja och 89 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringspropos; ion, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första
Kammaren samtidigt anstäld, hade utfallit med 86 ja och 86 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller ............................................... 87 ja och 89 nej,
sammanräkningen visar 123 ja och 175 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
7:<le omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 32, punkt. 4:o.)
Den, som vill, att Riksdagen må till förbättrande af betjeningens
vid alla tre stuterierna lönevilkor och till aflönande vid Flyinge af en
kusk, en nattvakt och fyra stalldrängar, för år 1877 på extra stat
bevilja 5,937 kronor, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen beviljat lönetillökning med 3,637 kronor
åt betjeningen vid stuterierna, men afslagit det till aflönande af en
kusk, en nattvakt och fyra stalldrängar vid Flyinge äskade belopp af
2,300 kronor.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel afiagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 60 ja och 115 nej.
7
fko 27.
Lördagen den .18 Mars, f. m.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som, Gemensamma
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll blilvit af k örsta Kam- ^Fort5^
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med......... 39 ja och 34 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens .
röster eller ......................................................60 ja och Ilo nej,
sammanräkningen visar 149 ja och 149 nej;
I följd af denna omröstnings utgång måste den förseglade sedeln
öppnas, och som berörda sedel innehöll ett Ja, var alltså beslut i
denna fråga af Riksdagen fattadt i öfverensstämmelse med ja-propo¬
sitionens innehåll.
S:de omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 82, punkt. 5:o.)
Den. som vill, att Riksdagen, såsom liyres- och inköpsbidrag åt
svenska slöjdföreningens museum, för år 1877 beviljar ett extra an¬
slag af 4,000 kronor, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej:
Vinner Nej, har den om anvisande af dylikt bidrag gjorda fram¬
ställning icke till någon Riksdagens åtgärd föranledt.
Sedan voteringssedlarne blifvit afiemnade samt en sedel aflagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 89 ja och 93 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som,
enligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ......... 82 ja och 40 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller .................................^ ■ ........... 8° J* och 93 lieJ’
sammanräkningen visar 171 ja och 133 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
9:de omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 33, punkt. l:o.)
Den, som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställ¬
ning om beviljande af dyrtidslillägg med 1,000 kronor åt presidenten
N:o 27.
8
Lördagen den 18 Mars, f. m.
Gemensamma
omröstningar.
(Forts.)
i Kammarkollegium, Riksdagen må såsom dyrtidstillägg åt bemälda
kollegii embets- och tjensteman för år 1877 på extra stat för samma
år anvisa ett belopp af 20,440 kronor, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, har Kongl. Maj:ts nådiga framställning om beviljande
af dyrtidstillägg åt presidenten i Kammarkollegium icke vunnit Riks-
dagens bifall ^ och såsom dyrtidstillägg åt bemälda kollegii embets- och
tjensteman för år 1877 blifvit för samma år på extra stat anvisadt
enahanda belopp, 19,440 kronor, som blifvit till nämnda ändamål för
innevarande år beviljadt.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel allagd
och förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått,
att voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jem¬
väl derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräk¬
ning, och utföll omröstningen med 60 ja och 123 nej.
Don omröstning öfver olvan intagna voteringsproposition, som,
enhgt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam-
maien samtidigt anstäld, hade utfallit med......... 84 ja och 36 nej
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller ................................................... 60 ja och 123 nej,
sammanräkningen visar 144 ja och 159 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
10:de omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets Memorial N:o 33, punkt. 2:o.)
. Den> som vill, att, med bifall till Kongl. Maj:ts nådiga framställ¬
ning om beviljande af dyrtidstillägg med 1,000 kronor åt presidenten
i Kammarrätten, Riksdagen må såsom dyrtidstillägg för år 1877 åt em¬
bets- och tjensteman i omförmälda embetsverk på extra stat för samma
år anvisa ett belopp af 23,320 kronor, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
. Vmum Nej, har Kongl. Maj:ts nådiga framställning om beviljande
at dyrtidstillägg åt presidenten i Kammarrätten icke vunnit Riksdagens
Lördagen den 18 Mars, f. m.
9
N:o 27.
bifall och såsom dyrtidstillägg för år 1877 åt embets- och tjensteman
i bemälda embetsverk anvisats på extra stat för samma år enahanda
belopp, 22,820 kronor, som blifvit till nämnda ändamål för innevarande
år beviljadt.
Sedan voteringssedlarne blifvit afiemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och
utföll omröstningen med 47 ja och 134 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anställd, hade utfallit med ...... 82 ja och 39 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller ................................................... 47 ja och 134 nej,
sammanräkningen visar .................................... 129 ja och 173 nej.
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll.
ll:te omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 33, punkt. 3:o.)
Den, som vill, att, såsom lönetillägg med 2,000 kronor åt skogs¬
styrelsens chef samt dyrtidstillägg åt dess öfriga embets- och tjenste-
män må för år 1877 på extra stat anvisas 4,380 kronor, röstar
Ja 5
Don, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har Riksdagen såsom lönetillägg åt skogsstyrelsens
chef samt dyrtidstillägg åt dess öfrige embets- och tjensteman för år
1877 på extra stat anvisat 3,380 kronor.
Sedan voteringssedlarne blifvit afiemnade samt en sedel aflagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarnes öppnande och uppräkning och
utföll omröstningen med 52 ja och 125 nej.
Den omröstning öfver ofvan intagna voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anställd, hade utfallit med ...... 93 ja och 29 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller ................................................. 52 ja och 125 nej,
sammanräkningen visar ...................................... 145 ja och 154 nej;
Gemensamma,
omröstningar.
(Forts.)
N:o 27.
10
Lördagen den 18 Mars, f. m.
Gemensamma
omröstningar.
Forts.)
Om ti} Is ältande
af ett särskildl
Utskott.
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med nej-propositionens innehåll,
12:te omröstningen.
(enligt Stats-Utskottets memorial N:o 36.)
Den, som vill, att för år 1877 anvisas ett extra anslag af tretio
tusen kronor, att af Kongl. Maj:t användas till understöd för byg¬
gandet af smärre båthamnar, afsedda för fiskarenas behof vid de större
fiskelägena i riket, mot vilkor att åt hvarje fiskeläge, som af detta
anslag erhåller del, endast anvisas högst två tredjedelar af det belopp,
lägets båthamn enligt upprättadt och godkändt kostnadsförslag beräknas
kosta, och fiskelägets invånare i öfrigt förbinda sig att genom verk¬
ställande af arbete eller på annat sätt anskaffa minst den tredjedel,
som för båthamnars åstadkommande är behöflig utöfver det beviljade
anslaget, röstar
Ja;
Den, det oj vill, röstar
Nej;
Vinner Nej har förslaget om beviljande af förevarande anslag icke
vunnit Riksdagens bifall.
Sedan voteringssedlarne blifvit aflemnade samt en sedel afiagd och
förseglad, äfvensom underrättelse från Första Kammaren ingått, att
voteringssedlarne för den omröstning, hvarom här vore fråga, jemväl
derstädes afgifvits, företogs nu sedlarues öppnande och uppräkning och
utföll omröstningen med 125 ja och 51 nej.
Den omröstning öfver ofvanintagne voteringsproposition, som, en¬
ligt nyss ankommet och nu uppläst protokoll, blifvit af Första Kam¬
maren samtidigt anstäld, hade utfallit med ...... 74 ja och 44 nej,
hvadan, då dertill läggas Andra Kammarens
röster eller ................................................... 125 ja och 51 nej,
sammanräkningen visar ....................................... 199 ja och 95 nej;
och hade alltså beslut i denna fråga blifvit af Riksdagen fattadt
i öfverensstämmelse med ja-propositionens innehåll.
§ 3.
Till afgörande förekom Herr B. Elirenborgs förslag om tillsättande
af ett särskildt Utskott för behandling af Kongl. Maj:ts proposition,
angående antagande af det metriska mått- och vigtsystemet.
Herr Lars Ersson i Wik yttrade: Jag har begärt ordet endast
för att anhålla att få instämma i Herr Elirenborgs förslag om tillsät¬
Lördagen den 18 Mars, f. m.
11
N:o 27.
tände af ett särskildt Utskott i och för behandlingen af frågan om Om tillsättande
det metriska mått- och vigtsystemet. Jag gör detta i den föreställ- at et^0\t‘ 41
ningen, att genom ett särskildt utskotts tillsättande, Riksdagen skall (Forts.)
kunna i någon mån förkortas, och vidare derföre att jag tror, att
Lag-Utskottet förut har så tillräckligt med arbete, att det icke rätt
väl skulle medhinna äfven denna fråga. Dessutom anser jag, att be¬
träffande en fråga af sådan betydelse som denna, det är af vigt, att
i det utskott som kommer att behandla densamma finnas män,
som besitta erforderlig sakkännedom för frågans grundliga utredning.
Det är af dessa skäl, som jag önskar framgång åt Herr Ehrenborgs
förslag.
Herr von Geyer: Då denna Kongl. Majits proposition är åt¬
följd af vetenskapliga institutioners utredning af frågan, kan jag för
min del icke tänka mig, att frågan hos ett särskildt utskott skall
vinna någon större vetenskaplig utredning, än som redan kommit henne
till del. Vidare synes det mig vara möjligt, att ett särskildt utskott
skulle komma att betrakta saken ur en synpunkt, som kunde vara
förslaget mera till skada än nytta; men denna fråga är, enligt min
uppfattning af sådan natur, att den bör i sin helhet antagas, sådan
den föreligger. Och då frågans stora och omfattande betydelse egent¬
ligen är af internationel art, anser jag, att hvarje försök att försvenska
saken skall betaga den alla de fördelar, som eljest, genom förslagets an¬
tagande, oförändradt skulle ernås. Jag fruktar derföre, att ett sådant
utskott, genom att t. ex. införa svenska benämningar i förslaget, skulle
obotligt skada detsamma.
För öfrigt vet jag icke något, som ännu kan återstå af frågans
behandling, mer än just hvad som kan iigga inom Lag-Utskottets om¬
råde, eller den juridiska sidan af saken, hvarföre jag anhåller om
utslag å Herr Ehrenborgs förslag och bifall till Riksdagens redan
fattade beslut, att frågan må till Lag-Utskottet hänvisas.
Herr Nils Pettersson: Man må se saken ur hvilken synpunkt
som helst, så tror jag likväl, att det har sina företräden att tillsätta
ett särskildt utskott för behandlingen af denna fråga. Om man än
vill påstå, att Lag-Utskottet skulle medhinna densamma, ligger det
dock i sakens natur att, då liera ganska vigtiga och vidlyftiga ärenden
ännu återstår för Utskottet att behandla, antingen dessa ärenden
måste komma att undanträngas, eller ock behandlingen af denna fråga
uppskjutas till Riksdagens slut, hvilket väl icke kan vara för den¬
samma fördelaktigt. Om deremot, såsom föreslaget är, ett särskildt
utskott, bestående af sakkunnige personer, tillsättes, tror jag, att detta
skulle för frågans lösning vara fördelaktigare. Den siste ärade talaren
yttrade, att frågan redan af Kongl. Magt vore så utredd, att den al
Riksdagen borde hufvudsakligen ur juridisk synpunkt behandlas; men
min öfvertygelse är, att man bör lika mycket se på den praktiska
sidan af saken, och derföre synes det mig, att ett särskildt utskott
bör tillsättas, hvadan jag anhåller om bifall till Herr Ehrenborgs
förslag.
N:o 27.
12
Lördagen den 18 Mars, f. m.
Om tillsättande Herr Åke Andersson: Jag anser denna fråga vara af den be-
'%*Xou'm skaffenbet, att den bör tagas i skärskådande ur flera synpunkter, än
(Lorta.) blott deu juridiska, och instämmer derföre i Herr Ehrenborgs förslag.
Herr Ola Andersson: Eu ledamot af Lag-Utskottet har vis¬
serligen förklarat, att ännu återstår för Utskottet mycket att göra,
men efter hvad jag förnummit lärer ej återstå andra frågor, än de
om väg- och tingshusbyggnader samt något om kommunallagarne och
dessa frågor äro redan förut så pass utredda, att Lag-Utskottet för
dessa förslags skull icke torde behöfva använda synnerligt lång tid.
Något talande skäl för tillsättande af ett särskildt utskott synes mig
derföre icke för handen. Då något skäl härför icke finnes i mängden
af oafgjorda ärenden inom Lag-Utskottet, skulle ett sådant beslut
nästan innebära, att Lag-Utskottet skulle anses icke hunna behandla
frågan; men detta tror jag icke Kammaren vill säga. Om Lag¬
utskottet deremot, sedan ärendet dit remitterats, sjelft anser sig icke
kunna nöjaktigt behandla frågan, har det ju alltid den utväg öppen,
som omförmäles i 37 § Riksdagsordningen, att hos Kammaren anhålla
om förstärkning af personer, som passa och äro skicklige att utreda
frågan.
Herr Lyttkens: Hvad sjelfva utredningen af frågan beträffar,
anser jag den tillräckligt fullständig genom de utlåtanden af veder¬
börande, som åtföljde Kongl. Maj:ts proposition i ämnet; och det
utskott — vare sig Lag-Utskottet eller ett särskildt utskott — som
får frågan till behandling, torde derföre icke hafva annat att göra än
granska den utredning, som redan finnes och sedan pröfva, om det
kan vara förmånligt för Sverige att ansluta sig till ett internationell
system uti förevarande fall samt se till hvilka svårigheter, som vid
dess praktiska tillämpning kunna möta. Då emellertid Lag-Utskottet,
efter hvad den siste talaren uppgaf, numera har mycket litet att göra
och vi således icke behöfva, frukta, att ej Lag-Utskottet skall taga
alla dessa svårigheter i öfvervägande och noggrant skärskåda dem,
helst vi af gammalt känna Lag-Utskottets konservatism och dess obe¬
nägenhet att vidtaga annat än högst nödvändiga ändringar, tror jag
att frågan kommer att lika noga behandlas af Lag-Utskottet som af
ett särskildt utskott, hvars tillsättande för öfrigt skulle medföra både
särskilda kostnader för skrifbiträde m. m. och dessutom tidsutdrägt.
På grund af alla dessa skäl, anser jag frågan mycket väl kunna
behandlas af Lag-Utskottet och yrkar derföre afslag å Herr Ehren¬
borgs framställning.
Herr Ehrenborg: De tvenne siste talarne hafva troligen miss¬
tagit sig i afseende på antalet och vigten af de ärenden, hvilka ännu
återstå för Lag-Utskottet att behandla. Redan förra gången, denna
fråga förevar, tog jag mig friheten påpeka att för Lag-Utskottet
återstår att behandla, utom annat, den återremitterade frågan om
inteckningsrätt i jernvägar och andra dylika inrättningar, samtliga
förslagen om väg- och allmänna byggnader samt dertill alla motioner
Lördagen den 18 Mars, f. m.
13
N:o 27.
rörande ändringar i kommunalförordningarne, kyrkostämmoförordningen
och förordningen om landsting m. in. Men detta är icke hufvudskälet
till mitt förslag, utan det är att, äfven om någon fullständigare ut¬
redning af frågan icke skulle behöfvas, det vore bättre och skulle
medföra mera gagn, om de invändningar, som otvifvelaktigt komma
att emot förslaget framställas af sakkunnige män inom representatio¬
nen, på förhand blefve kända och kunde tagas i ompröfvande inom
det utskott, der ärendet skall beredas, än om Lag-Utskottet, som väl
icke kan anses ega den tekniska sakkännedom, som för frågans be¬
handling i detta afseende är erforderlig, först framlägger ett förslag i
ämnet och Riksdagens sakkunnige först då få framställa de anmärk¬
ningar, af flerfaldig art, hvilka redan vid den Kongl. propositionens
remitterande antyddes. Skäl synes mig derföre vara att frågan får
från början behandlas af sakkunnige porsoner; och jag vidhåller der¬
före mitt iprslag.
Herr Per Nilsson i Espö: Herr Talman! Hå nu halfva Riks¬
dagen är till ända, vet jag sannerligen icke hvartill det skulle tjena
att företaga en sådan procedur, som att tillsätta ett särskildt utskott
endast för denna frågas behandling. Eu möjlighet skulle kunna in¬
träffa, att Första Kammaren icke vill ingå på ett sådant beslut, i
hvilken händelse* Lag-Utskottet icke desto mindre kotnme att få frå¬
gans behandling till sig hänskjuteu. På grund häraf synes det mig
vara bäst, att förslaget genast öfverlemnas till Lag-Utskottet, som då
får läsa detsamma och sedan kan hafva tid att tänka på saken.
Hvad vidkommer de sakkunnige männen, tror jag sannerligen, att vi
i Lag-Utskottet hafva sådana, tillräckligt vuxna att bedöma denna
fråga.
Jag anhåller således om afslag å Herr Ehrenborgs framställning.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, gaf Herr Talmannen propo¬
sitioner såväl på bifall till Herr Ehrenborgs ifrågavarande förslag som
jemväl på afslag derå; och fann Herr Talmannen den senare af dessa
propositioner vara med öfvervägande ja besvarad. Votering blef emel¬
lertid begärd, i anledning hvaraf, och med upptagande af bifall till
förslaget såsom ja-proposition, nu uppsattes, justerades och anslogs en
så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller Herr Ehrenborgs framställning om tillsättande
af ett särskildt utskott för behandling af Kongl Maj:ts proposition
angående antagande af det metriska mått och vigtsystemet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Om tillsättande
af ett särskildt
Utskott.
(Forts.)
Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit ifrågavarande för
N:o 27.
Om ändring i
stadg andena
rör andena
häktning.
14 Lördagen den 18 Mars, f. m.
Voteringen företogs och visade 50 ja mot 63 nej; hvadan Kam¬
maren beslutit enligt nej-propositionen.
§ 4.
Föredrogs Banko-Utskottets memorial N:o 7, med förslag till än¬
dringar i bankoreglementet och i Riksbankens atlöningsstat; och blef
dervid hvad Utskottet hemstält i punkterna 1—4 och 6—9 bifallet
samt punkten 5 lagd till handlingarne.
§ 5-
Skedde föredragning af Lag-Utskottets utlåtande N:o 23, i an¬
ledning af väckta motioner om förändrad lydelse af 6 punkten i 19 §
af Kongl. förordningen om nya strafflagens införande den 16 Febru¬
ari 1864.
Sistlidne års Riksdags Lag-Utskott hade, i anledning af då väckt
förslag om ändring i stadgandena rörande häktning, hemstält att ol-
vannämnda lagrum måtte erhålla följande förändrade lydelse:
“Misstankes någon hafva begått brott, som ringare är, än i 5 punkten
sägs, men hvarå dock straffarbete efter lag följa kån, eller att hafva
stört hemfrid, eller våldfört annan å sådant ställe, som i 11 kap.
15 § strafflagen omförmäles, den må ock i häkte tagas. Häfver---
lemnas“.
Beträffande detta lagförslag, som af Riksdagen antogs och i un¬
derdånig skrifvelse den 13 Maj 1875 anmäldes till Kongl. Maj:ts god¬
kännande, hade Kongl. Maj:t, efter det Högsta Domstolen vid gransk¬
ning af förslaget afstyrkt bifall dertill på den grund att, enligt det¬
samma, häktning skulle kunna ega rum allenast på misstanke om brott
af så ringa beskaffenhet, alt det finge försonas med lägsta bötesbelopp,
i skrifvelse den 7 Januari innevarande år förklarat, att Kongl. Maj:t,
med afseende å hvad Högsta domstolen sålunda anfört, icke funnit
skäl att samma förslag godkänna.
Sedan nu motioner i enahanda syfte, som med berörda förslag
afsågs, jemväl vid denna Riksdag blifvit afgifna, nemligen inom Första
Kammaren af Herr L. M. Nordenfclt (motionen N:o 17) och inom Andra
Kammaren af Herr Jonas Jonasson i Gullaboås (motionen N:o 59),
hade Utskottet, i anledning af dessa motioner och för undanrödjande
af den omständighet, som, enligt hvad Högsta Domstolens åberopade
yttrande utmärkte, föranledt förkastandet af senaste Riksdags beslut i
ämnet, ansett sig i förevarande utlåtande böra hemställa:
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att 6 punkten i 19 § af
Kongl. förordningen om nya Strafflagens införande och hvad i afse¬
ende derå iakttagas skall den 16 Februari 1864 måtte erhålla föl¬
jande förändrade lydelse:
Misstankes någon att hafva begått brott, som ringare är, än i 5
Lördagen den 18 Mars, f. m.
ir.
N:o 27.
punkten sägs, men hvarå, dock straffarbete efter lag följa kan, eller
att hafva å sådant ställe, som i 11 Kap. 15 § omförmäles, uppsåt¬
ligen föröfvat misshandel, hvarå skada, om än ringare, följt; den må
ock i häkte tagas. Häfver han embete eller tjenst, eller fast egen¬
dom, eller eljest stadigt hemvist eller yrke, och kan det cj skäligen
befaras, att han afviker, eller att han, genom undanrödjande af bevis
eller egendom, sakens tillbörliga utredning hindrar; då skall han på
fri fot lemnas.“
Mot nämnda hemställan voro reservationer inom Utskottet an¬
mälda af Grefve Sparre samt Herrar ron (Segerfelt och Thomasson.
Efter uppläsning af Utskottets förslag yttrade:
Herr Berg: De förhållanden, som föranledt ifrågavarande mo¬
tioner äro otvifvelaktigt särdeles behjertansvärda; men jag tror likväl
att hvad med dem åsyftas, ej lämpligen låter sig lösa på sätt mo¬
tionärerna föreställt sig och Utskottet jemväl föreslagit. Det synes
mig nemligen som om genom antagande af Utskottets här föreliggande
förslag lagen skulle i viss män komma att motsäga sig sjelf. Efter nu gäl¬
lande lag är nemligen häktning icke ett straff; men, så vidt jag kan
finna, komme den att antaga en sådan karakter, om genom anta¬
gande af i fråga varande förslag, vissa slags brott, utan afseende
å det för dem i lagen stadgade ansvar, skulle blifva föremål för
häktning, under det andra brott med samma och till och med
svårare ansvarsbestämmelser cj skulle blifva det. Så skall t. ex. en¬
ligt förslaget den som å sådant ställe, som i 11 kap. 15 § Strafflagen
omtalas, uppsåtligen föröfvat misshandel, hvaraf skada, om än ringare,
följt, i häkte tagas, då deremot de som föröfvat samma slags brott
på enligt lag ännu mer fridlysta ställen såsom de i samma kapitels
5, 9 och 14 §§ omförmälda, ej fingo häktas.
I 14 § stadgas att, om „man utan sådant hemfridsbrott, som i
10, 11 eller 12 §§ sägs, gjort våld å annan i hus eller gård, der han
sitt hemvist hade, eller dit han i fara tillflykt tog, eller å fartyg,
ehvad han till besättningen hörde eller eljest hade lof eller lega för
sig, eller ute å mark, då han sitt arbete förrättade; vare den om¬
ständighet vid straffets bestämmande för våldet såsom försvårande an¬
sedd, således samma bestämmelse som i 15 §. Enligt förslaget skulle
emellertid den, som förbrutit sig^mot den sednare § men ej den, som
begått det i 14 § omtalade brott, kunna, i afbidan på åtal, beröfvas
sin frihet, och den, som förföljer en annan in i hans hemvist och der
våldför sig, å honom skulle således blifva mildare behandlad än den,
som ute å gata eller väg begått enahanda brott.
De anmärkningar, som föranledde Högsta Domstolen att afstyrka
sistlidne Riksdags förslag i ämnet och äfven Kongl. Maj:t att afslå
detsamma, nemligen att häktning skulle kunna följa å brott, hviika i
-- lag voro belagda med endast ringa bötesansvar kunna äfven göras
emot det nu framlagda och man kan således äfven vänta sig att af
Kongl. Maj:t erhålla samma svar som förra gången. Det är visserli-
Om ändring i
sta ägan dona
rörande
häktning.
(Forts.)
N:o 27.
16
Lördagen den 18 Mars, f. m.
Om ändring
stadgandena
rörande
häktning.
(Forts.)
gen sant att hemfridsbrotten, hvilka jemväl förekommo i förra för¬
slaget, nu blifvit undantagna; men härigenom skall, synes mig, Hög¬
sta domstolen snarare få en ökad än eu minskad anledning till an¬
märkning mot detta förslag, enär just hemfridsbrotten äro de svåraste
bland dem, som vid förra förslaget afsågos.
Skall frågan kunna lösas i den rigtning, motionärerne åsyftat,
d. v. s. så att man erhölle någon makt med de fridstörare, som för
tillfälligt arbete uppehålla sig å en ort, utan att der ega stadigt hem¬
vist, tror jag således, att man måste följa en annan väg än den nu an¬
visade. Jag tror nemligen, att det städse skall blifva svårt att vinna
det åsyftade målet, så länge man å landsbygden saknar en tillräcklig
polisstyrka och — hvad värre är — lätt tillgängliga polisdomstolar.
Ty svårigheten ligger just deruti, att man å landsbygden icke kan få
dessa slagskämpar stälda under tilltal annat än å lagtima ting, för
så vidt de nemligen icke blifva häktade och urtima ting kan utsättas
för ransakningen. Men efter sådana omständigheter kan lagen icke
gerna bestämma reglorna för häktning. Vill man således åstadkomma
något, tror jag snarare, att detta bör ske genom ett tillägg till näst¬
följande punkt af samma paragraf i promulgationslagen, som talar om
de fall då häktning får ega rum, utan att de vanliga häktningsanled-
ningarne äro för handen, nemligen då okänd person undandrager sig
att uppgifva sitt munn eller hemort, eller då skälig anledning förekom¬
mer, att hans uppgift derom är osann. Man kunde ju möjligen ut¬
sträcka detta stadgande jemväl till personer, som icke ega stadigt hem¬
vist å den ort, der de begått brott, äfvensom till de fall der det för
ordningens upprätthållande vore nödigt att taga en person i förvar.
En allmän regel komme då att under samma förhållanden tillämpas
å alla likartade brott, hvaremot, enligt Utskottets förslag, häktningsåt¬
gärden komme att utgöra ett undantag från den allmänna regeln endast
för vissa brott och således finge utseende af ett för slagsmål å allmän
plats stadgadt straff utöfver det i lag bestämda. Detta kan ju kom¬
ma att stanna vid 10 å 15 kronors böter och att i sådant fall qvar¬
hålla den tilltalade i häkte ända tills målet efter några veckors för¬
lopp kan blifva föremål för ransakning förefaller onekligen som en
orättvisa.
Jag kan således icke för min del tillstyrka bifall till det fram¬
lagda förslaget. Då jag jemväl är tveksam, huruvida genom återre-
miss till Utskottet något skulle kunna vinnas på den af mig nu an¬
tydda vägen, skulle jag sålunda v®ja yrka afslag å förslaget, ehuru
jag, i händelse någon följande talare skulle framkomma med något an¬
tagligt ändringsförslag, såsom grund för en återremiss, gerna skall i
ett yrkande derom instämma. Innan sådant skett, yrkar jag emeller¬
tid afslag å Utskottets förslag.
Herr T r ef f enberg: På de af rcservanterne ITerrar von Geger-
felt och Thomasson anförda skäl kan icke heller jag understödja Ut¬
skottets betänkande; men jag gillar det såväl af Utskottet som mo«
tionären afsedda allmänna syftet att genom en utvidgning af krono-
betjeningens häktningsrätt underlätta dess förmåga att upprätthålla
Lördagen den 18 Mars, f. m. ' 17
allmän ordning, och har trott detta syfte möjligen kunna vinnas ge¬
nom ett stadgande, enligt hvilket kronobetjeningen bemyndigades, att,
då uppkommande oordningar antoge en sådan omfattning, att ordnin¬
gen icke utan häktningsåtgärder kunde återställas, gripa och i förvar
qvarhålla vederbörande orostiftare, så länge säkerheten det fordrade,
äfven om de våldsgerningar, som vid ett sådant tillfälle föröfvats, icke
varit af så allvarlig beskaffenhet att enligt nu gällande lag häktning
kunnat följa. Derigenom skalle nemligen icke ske något värre intrång
i den enskildes frihet, än den nu får underkasta sig, som i öfverlastadt
tillstånd anträffas på allmänt ställe och der för oljud eller annorledes
förargelse åstadkommer. Genom ett sådant stadgande skulle man icke
heller behöfva uppoffra den symetri i de rörande häktning gällande
föreskrifter, på Indika så väl högsta domstolen och reservanterne som
äfven Lag-Utskottet med allt skäl lagt så mycken vigt. Då emeller¬
tid jemväl ofta kan inträffa, att oordningar af ifrågavarande beskaffen¬
het förekomma i kronobetjeningens frånvaro eller på orter, som ej äro
belägna i närheten af någon kronobetjents bostad, torde det tillika
vara nödvändigt att bestämmelse meddelas om huruledes i sådant fall
skall förfaras. Enligt 10 punkten af 19 § i Kongl. Förordningen an¬
gående strafflagens införande eger i vissa fall en hvar medborgare att
gripa icke blott den, som begått brott, hvarå dödsstraff eller straffar¬
bete kan följa, utan äfven den, som begått mindre brott, derest han
undandrager sig att uppgifva sitt namn eller sin hemort eller mot ho¬
nom skälig anledning förekommer, att hans uppgift derom är osann. Nu
synes det sålunda ganska väl kunna låta sig göra att utsträcka denna den
enskildes rätt äfven till att få till vederbörande kronobetjent afföra
sådana fridstörare, hvarom förut talats, då det sedermera naturligtvis
beror på kronobetjeningen att bestämma om och i hvad mån en så¬
dan person vidare bör i förvar qvarhållas. Jag har derföre tillåtit mig
att formulera ett tillägg till den af föregående talare åberopade 19 §
7 punkten, som nu har följande lydelse: „okänd person, som undan¬
drager sig att uppgifva sitt namn eller sin hemort eller emot hvilken
skälig anledning förekommer, att hans uppgift derom är osann, må,
tili dess tillförlitlig upplysning i sagda hänseende vinnes, i häkte ta¬
gas, ändå att brott, hvarför han misstankes, endast med fängelse eller
böter belagdt är.„ Det af mig önskade supplementet till denna punkt
är så. lydande: »Likaså, må, derest brott, hvarå, efter hvad här ofvan
sägs, häktning eljest icke följa kan, föröfvas under sådana omständig¬
heter, att upprätthållande af allmän ordning derigenom äfventyras, ger-
ningsmannen kunna i vård tagas och så länge qvarhållas, som säker¬
heten det fordrar»; hafve ock en »hvar rätt att sådan person gripa och
till närmaste krono- eller stadsbetjent afföra.» På det att Utskottet
måtte erhålla tillfälle att taga i öfvervägande om detta förslag må
vara förtjent af någon uppmärksamhet, anhåller jag om proposition på
återremiss.
Herr Jöns Pehrsson: Mig synes det i sanning beklagligt att
ett sådant förslag, som det förevarande, riksdag efter riksdag skall
Ändra Kammaren* Prof. 1876- N:o 27.
N:o 27.
Om ändring i
sladg andena
rörande
häktning.
(Forts.)
o
N:o 27.
18
Lördagen den 18 Mars, f. m.
Om ändring
stadgnndena
rörande
häktning.
(Forts.)
* framkomma, oaktadt högsta domstolen och regeringen så tydligt ut¬
talat, att det icke är på sin plats. Och skulle det verkligen stå så
illa till i landet som Lag-Utskottet i sitt utlåtande säger, skulle jag
för min del i alla fall anse en undantagslagstiftning, sådan som Ut¬
skottet föreslagit, icke böra bifallas; ty hvem borgar för att landt¬
brukare eller andre bofaste personer, som begått brott, hvarå häktning
kan följa, icke hafva lika godt tillfälle som andre att rymma landet
och sålunda undandraga sig straff. Det är verkligen uppskakande att
se och höra, att man vill stifta en sådan lag, att till exempel en hem-
mansegareson, som visserligen icke har fast bostad, men ändå kan ega
större förmögenhet än flertalet af dem, som hetas vara bofaste, skall
vara underkastad häktning i flera fall än vissa andra personer. Nej,
mina herrar landtman i Lag-Utskottet — ty det är egentligen till
Eder jag vänder mig — tänken icke på en sådan skilnad, en sådan
undantagslagstiftning! Åren I besvärade med våld af lös befolkning
i edra hemorter, så torden I i någon mån vara sjelfve orsaken dertill.
För min del kan jag således icke nog allvarligt yrka, att Kam¬
maren måtte af slå Utskottets förslag och hoppas, att, om så ej blir för¬
hållandet, detsamma åtminstone icke hos regeringen skall vinna fram¬
gång. Jag yrkar emellertid afslag.
Herr Nils Pettersson: Oaktadt den nästföregående talaren
varnat oss för att antaga den ifrågavarande lagen och insinuerat, att
man skulle hafva stält sig mycket illa för att behöfva frukta de
personer, mot hvilka detta lagförslag egentligen är riktadt, vågar jag
emellertid uppträda till försvar för ett förslag af den beskaffenhet,
Utskottet förordat. Jag tror mig dock icke behöfva härom mycket
orda, då på senare tiden behofvet af en lagförändring i denna syftning
varit temligen allmänt erkähdt, och jag icke inser hvad hinder som
möter att vidtaga en dylik åtgärd, om än det är möjligt, att Utskot¬
tet hänfört denna ifrågasatta förändringen till orätt plats i strafflagen.
Man ansåg sig emellertid kunna haft anspråk på, att regeringen, då
den icke faun lämpligt att godkänna Riksdagens sistlidet år i frågan
afgirna förslag, bort vid denna riksdag inkomma med ett förslag, som
vore mera lämpadt att afhjelpa behofvet; men då så icke skett, har
jag för min del icke något mot, om Kammaren nu återremitterade
förslaget, för att åvägabringa ett stadgande i den af Herrar Berg och
Treffenberg förordade rigtning.
Man har visserligen talat om att afhjelpa det omförmälda behof¬
vet genom en ökning af kronobetjeningen, men till följd af vårt lands
vidsträckta yta bleke detta ett alltför dyrt skyddsmedel. Deremot
hyser jag den förhoppningen och öfvertygelsen, att inom samhället
finnas tillräckligt många ordningsvänner, att, derest de icke riskerade
ansvar för olaga häktningsåtgärder, orostiftarne endast genom deras
försorg kunde göras oskadliga. — Man kan nemligen jemföra en sådan
häktning med förfarandet i afseende å rusiga personer; ty hvad äro
dessa våldsverkare annat vid sina excesser, då de icke kunna anses
råda öfver sina handlingar. Ja, jag försäkrar, att de flesta af dem
Lördagen den 18 Mars, f. m.
1!)
N:o 27.
skulle senare tacka de personer, som tagit dem i förvar vid sådana
tillfällen.
Man vill således icke, på sätt Herr Jöns Pehrsson antyclt, gynna
den ena eller andra folkklassen, ty såväl bondesonen som arbetaren
skulle, då de gjorde sig skyldige till dylika oordningar, hemfalla under
samma bestämmelser uti nu ifrågavarande hänseende; men nu till¬
går på det sättet, att man icke vill taga någon befattning med dem,
ty det har en och annan gång händt, att man blifvit tilltalad af krono-
betjeningen för en sådan häktningsåtgärd.
Jag skall icke vidare upptaga tiden; men jag tror att saken tål
att ganska väl tänka på, och då man nu synes vilja hafva nya be¬
stämmelser i detta afseende, så förenar jag mig med dem som yrkat
återremiss.
Grefve Sparre: Jag begärde egentligen ordet i anledning af den
värde representantens från Sunnerbo varning till Utskottets ledamöter
att icke alltför skarpt hålla på denna sak. Med anledning häraf får
jag säga honom, att jag åtminstone hittills under diskussionen icke hört
någon enda af Utskottets ledamöter hålla på Utskottets mening. Då
jag dessutom reserverat mig mot Utskottets betänkande, så kan den
värde talarens varning icke gerna gälla mig. Liksom flere andra leda¬
möter i Utskottet, ansåg jag Utskottets förslag vara alldeles oantag¬
ligt. Högsta domstolen har redan i fjor kasserat ett förslag i ena¬
handa syfte som det nu föreliggande, hvilket, enligt min tanke, är ännu
litet sämre än förslaget från i fjor. Således vill jag tillstyrka, att,
derest man anser att någonting i saken nu bör göras, detta bör ske i
det syfte som af Herr Berg blifvit påyrkadt.
Hvad beträffar det af representanten från Westernorrland fram¬
lagda förslaget, så skulle jag tro, att man redan nu efter gällande
lag eger att vidtaga nödiga åtgärder för upprätthållande af allmän
ordning. Om en person är i sitt uppträdande våldsam, om han störer
den allmänna ordningen och ej låter sig på annat sätt rätta, sä häk¬
tar man honom. Jag tror således icke, att för den allmänna ordnin¬
gens upprätthållande någon strängare lagstiftning än den nu gällande
är af nöden. Då emellertid från åtskilliga håll och delar af landet,
både vid denna och föregående riksdag, motioner blifvit väckta i
detta syfte och för den händelse Herrarne, i likhet med representanten
frän Sunnerbo, anse dessa förhållanden behjertansvärda, så torde det
vara lämpligt att, på sätt nu blifvit ifrågasatt, återremittera betän¬
kandet till Utskottet, som i sådant fall torde blifva betänkt på att in¬
komma med eu bättre redaktion af förslaget, än den som nu före¬
ligger.
Herr Jöns Pehrsson: Jag vill säga den värde talaren på Kalmar-
bänken, att ännu kan jag läsa innantill sådana papper som här före¬
ligga. I första delen af Utskottets kläm heter det nemligen att man
må häkta personer för brott af ringare beskaffenhet; i senare delen
åter af samma förslag står det, att den som begått brott, som
ringare är, kan slippa från att häktas, om han har embete eller tjenst
Om ändring
stadgandena
rörande
häktning.
(Forts.)
N:o 27.
20
Lördagen den 18 Mars, f. m.
Om ändring i
stadgandena
rörande
häktning.
(Forts.)
eller fast egendom. Och hvad beträffar en annan talares påstående,
att ordningsmakten icke för närvarande skulle ega rättighet att fast¬
taga och häkta sådana personer, som störa den allmänna ordningen vid
marknader och andra större folksamlingar, så tror jag fullt och fast
att ordningsmakten har denna rättighet utan afseende på om den
brottslige är bofast eller icke; och jag har mig äfven bekant att veder¬
börande begagna sig af denna rättighet, åtminstone i den trakt af
landet, der jag bor. Nu kan det visserligen vara sant, att på sådana
ställen af landet, der stora arbeten beclrifvas, såsom t. ex. jern vägs¬
byggnader, det ofta torde blifva nödigt att vidtaga strängare åtgärder
för ordningens upprätthållande; men jag anser det icke vara nöd¬
vändigt att för sådana undantagsfall skärpa strafflagens bestämmelser
för befolkningen i dess helhet. Jag tror således att, oaktadt det af
Herr Treffenberg formulerade förslag, synes mig temligen oskyldigt,
det dock är öfveriiödigt att antaga detsamma, enär enahanda bestämmel¬
ser, som dem han önskar insätta i strafflagen, redan tillämpas och detta
med rätta. För öfrigt tror icke, att Utskottets förslag, derest det
blefve lag, skulle ega, särdeles stor kraft och verkan i vissa fall, så
t. ex. om jag är ensam ute och reser och blir derunder öfverfallen af
en brottsling, så lärer jag hafva föga hjelp endast af den lagparagraf, som
tillåter mig häkta deri brottslige, om jag ej har magt dertill.
Huru man än ser saken, tror jag således, att vi kunna tryggt afslå
Utskottets förslag, hvilket jag ock fortfarande yrkar.
Herr Jonas Jonasson i Gullaboås: Då det af nu pågående di¬
skussion synes mig som om Utskottets förslag icke skulle hafva utsigt
att i dess närvarande skick vinna Kammarens bifall, så vill jag förena
mig med dem som yrkat återremiss, på det att Utskottet må beredas
tillfälle att försöka återkomma med ett förslag, som är något lyckligare
redigeradt än det nu föreliggande.
Herr Torpadie: Den nu föreligga de frågan, hvilken, efter hvad
jag af Utskottets utlåtande inhemtat, temligen länge stått på dagord¬
ningen, är i sjelfva verket ganska svår att lösa. k ena sidan kan
man icke gerna blunda för att brott mot person hafva, åtminstone
inom vissa delar af landet, på senaste tiden i betänklig grad tilltagit
men å andra sidan bör man väl så mycket som möjligt skydda den
personliga friheten, som ju i vårt land, ja, i hela norden, alltid ansetts
såsom någonting särdeles dyrbart.
För min del får jag säga, att jag befarar, att Utskottet
icke funnit det lyckligaste sättet att lösa den tvistiga frågan.
Till de skäl härför, som blifvit uttalade af reservanterne och hvilka
för öfrigt jemväl blifvit framstälde af den ärade talaren på Stockholms¬
bänken, som först hade ordet i denna fråga, ber jag få lägga ännu
ett, hvarpå jag ber att få fästa Kammarens synnerliga uppmärksamhet.
Detta skäl är den långa tid som åtgår, eller åtminstone kan åtgå,
innan en häktad person kominer att undergå ransakning. Inom
städerna är det visserligen någorlunda väl bestäldt med den saken,
ty der skall ransakning med en häktad person ske inom åtta dagar
Lördagen den 18 Mars, f. m.
21
N:o 27.
från häktningen, men på landsbygden, der oftast det största antalet
häktningar eger ruin, kan det stundom dröja ända till tre veckor,
innan clen häktade kommer under ransakning. En person, som blefve
häktad för brott af jemförelevis ganska ringa beskaffenhet, skulle så¬
ledes, om detta förslag antages, på landet kunna beröfvas sin frihet
under tre veckor, innan han finge sitt straff, hvilket kanske slutligen
stannade endast vid böter. Detta gör, efter min tanke, att lagförslaget
svårligen kan antagas.
Medan jag har ordet, ber jag få erinra min ärade granne Jons
Pehrsson derom, att Lag-Utskottet i sjelfva verket icke är att förebrå
för principen uti senare delen af ifrågavarande paragraf; ty de ord,
som der förefinnas, stå äfven i promulgationslagen och man kan således
icke lägga Lag-Utskottet till last att Utskottet, då det sökt om¬
redigera paragrafen, låtit deri qvarstå ett stadgande, som stått der
förut. Dermed vill jag dock icke hafva sagt, att i fall jag hade haft
något inflytande på stiftandet af lagen i dess ursprungliga lydelse, jag
skulle hafva ingått derpå, ty den åsigt, som Jöns Pehrsson här anfört, är
behjertansvärd nog; jag har endast velat fästa uppmärksamheten på,
att Lag-Utskottet icke är skulden till den i paragrafen uppstälda
skilnad olika personer emellan.
För min del tror jag, att frågan behöfver lösas och möjligen kan
lösas på ett eller annat af de sätt, som här uppgifvits, hvarföre jag
förenar mig med dém, som yrkat frågans återförvisande till Ut¬
skottet.
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Icke heller jag kan godkänna
det slut, hvartill Utskottet här kommit. Då samma fråga förevar i
fjor, reserverade jag mig mot det betänkande, Utskottet då framlade;
och de betänkligheter, jag då hyste mot förslaget, hyser jag äfven nu.
Jag anser det nemligen icke vara rätt och billigt, att häkta en per¬
son för en så ringa förbrytelse, att straffet, innan saken afdömes,
genom häktningen blir lika stort och kanske större än det, hvartill
han dömes. Icke heller kan jag godkänna den mening, som förekom¬
mer i sista delen af Utskottets förslag, der man skiljer på personer
derhän, att den, som har embete eller tjenst, eller fäst egendom, eller
eljest stadigt hemvist eller yrke, skall på fri fot lenmas, men andra
personer, hvilka kunna vara lika hederliga och goda medborgare i
samhället, icke åtnjuta samma rätt. Jag tror dock, att man bör vara
betänkt på att fästa något afseende vid motionärernes förslag, ehuru
jag anser att man icke bör gå så långt' som de önska; ty clet händer
icke sällan, att brott emot den enskildes frihet är af ganska svår art,
och man bör göra något för att hämma detta. Vid det betänkande
i frågan Lag-Utskottet i fjor afgaf, fogade jag en reservation, inne¬
hållande hufvudsakligen samma förslag, som Herr Treffenberg nyss
uppläste, och yrkade i Kammaren på dess antagande; och, ehuru Kam¬
maren icke då godkände den, tror jag ännu, att man bör inslå på den
deri angifiia vägen för att komma till ett önskiigt resultat Jag tror
icke, att det är skäl att behandla personer, som begå nu ifrågavarande
brott, hårdare än sådane som äro öfverlastade, hvilka om de i sådant
Om ändring
stadgandena
rörande
häktning.
(Forts.)
N:o 27.
22
Lördagen den 18 Mars, f. m.
Om ändring
stndgandena
rörande
häktning.
(Forts.)
i tillstånd anträffas å allmänna platser, få i förvar tagas, ehuru man
med skäl kan säga, att i det fallet en öfverlastad person icke är så
vådlig för samhället, som många af dem, hvilka öfverträda lagens bud
i de fall här påpekats.
På dessa skäl förenar jag mig med dem, som yrkat återremiss i
det af mig nu angifna syfte, då vi icke varit i tillfälle taga närmare
kännedom om det af Herr Trefienberg angifna förslaget, hvilket jag
dock tror öfverenstämma med mina åsigter i hufvudsak.
Herr Philipsson: Då samtlige de föregående talarne, som upp-
trädt emot Utskottets förslag, hyst den meningen, att en återremiss
af frågan till Utskottet bör ega rum, kan det naturligtvis icke vara
min afsigt att vilja här påyrka bifall till förslaget; utan förenar jag
mig i framställningen om återremiss.
Medan jag har ordet, ber jag blott att få förklara, det jag anser
Lag-Utskottet hafva egt giltig anledning att framlägga för Riksdagen
ett förslag i det af motionärerne antydda syftet. De fleste af de talare
utom Utskottet, som nu uppträdt mot Utskottets sålunda afgifna för¬
slag, uppträdde äfven vid 1875 års riksdag mot det förslag i frågan,
Utskottet då framlade; och det är icke underligt, att desse herrar
vidhålla sin uppfattning deri; men jag ber att få erinra, att
det då framlagda förslaget antogs af denna Kammare visst icke
med stor majoritet, men likväl med en majoritet, som icke var så
alldeles obetydlig, samt att Första Kammaren godkände förslaget med
en öfverväldigande majoritet, om jag ej missminner mig, med några
och 80 röster mot omkring 20. Sedan förslaget sålunda blifvit af
Riksdagen godkändt, underställdes det Kongl. Maj:ts pröfning; och
Högsta domstolen, som behandlade frågan, yttrade, utom en anmärk¬
ning i formelt hänseende, framkallad af ett fel i Riksdagens skrifvelse,
endast den lilla erinran mot förslaget, att, om detsamma blefve lag,
skulle häktning kunna ega rum allenast på misstanke om brott af så
ringa beskaffenhet, att detsamma kunde försonas med minsta belopp
böter. Detta var den enda invändning Högsta domstolen ansåg sig
böra göra mot lagförslaget; och någon annan hade Lag-Utskottet följ¬
aktligen ej att söka undanrödja. Utskottet har nu försökt formulera
förslaget så, att åtminstone en dylik invändning icke skulle kunna
möta. Ty straffpåföljden af att uppsåtlig misshandel, som medfört
skada, föröfvats på samma gång ett fridsbrott egt rum, lärer väl icke
kunna inskränka sig till dessa lägsta böter; ja, det torde med skäl
kunna ifrågasättas, om icke vid slikt förhållande fängelsestraff i all¬
mänhet bör ådömas. Jag tror derföre, att Lag-Utskottet, som man ju
så ofta beskyller för att gerna vilja affärda till detsamma hänvisade
motioner, i detta fäll icke har gjort sig förtjent af några förebråelser.
Då Utskottet haft Riksdagens beslut att stödja sig på och endast en
obetydlig invändning att bemöta, har det sökt framlägga ett förslag,
fötadt på samma grunder, som det af nästföregående Riksdag gillade;
och Utskottet har, såsom sagdt, nu sökt motivera denna sin upp¬
fattning, utan att finna det nödigt att ingå i några vidlyftigare de¬
taljer.
Lördagen den 18 Mars. f. m.
23
N:o 27.
Herr Berg: Jag är egentligen uppkallad af den siste talarens ytt¬
rande, då han såsom försvar för det ouiliandla.de förslaget anförde,
att vid sistlidne riksdag så viil af denna som Första Kammaren ett.
likartadt förslag gillades. Mig synes det likväl den omständigheten,
det samma förslag blifvit af Högsta domstolen afstyrkt och af Kongl.
Maj:t förkastadt, just hafva bort utgöra eu anledning för Lag-Utskottet
att, då det erkänt befogenheten af anmärkningen, icke konseqvent
fasthålla samma förslag.
Då Högsta domstolen såsom skäl för sitt, afstyrkande anfört, att,
enligt detsamma häktning skulle kunna ega rum vid misstanke om
brott af så ringa beskaffenhet, att det finge försonas med lägsta botes-
belopp, har Utskottet visserligen trott denna anmärkning numera vore
undanröjd, då, enligt dess åsigt för sådana brott, hvarom här är fråga,
troligen icke skulle komma att bestämmas det allra lägsta bötes¬
beloppet,, eller 5 kronor, såsom straff. Jag kan likvid försäkra, att
våld, som under ett obetydligt slagsmål egt rum å allmän landsväg,
men som medfört endast ringare skada samt framkalla,Is t. ex. af
förolämpning, så att förmildrande omständigheter förekomma, alls icke,
såsom Lag-Utskottet antager, derföre att brottet skett å öppen gata,
ovilkorligen skall leda till sådan skärpning af straffet, att det ej kan
försonas med ganska ringa bötesbelopp, om detta än skulle komma
att uppgå till tio i stället för fem kronor.
Jag anser således ej skäl vara att uti lagen insätta ett stadgande
om häktning, så i strid med lagens mening, att detsamma kunde
tillämpas vid de ringaste brott, hvartill jag hänför sådana, som kunna
försonas med böter.
Herr Lundberg: Såsom hufvudsakligt skäl för sitt förslag har
Lag-Utskottet anfört, att, enär den omständigheten, att våld begås på
allmän väg, gata eller torgplats, eller der allmän marknad eller auk¬
tion. hålles, skall, på grund af 11 kap. 15 § strafflagen, vid straffets
bestämmande för våldet, såsom försvårande anses, samt, enligt 14 kap.
13 § samma lag, misshandel, hvarå ringare eller ingen skada följt,
skall straffas med böter till högst fem hundra kronor, så skulle, enligt
Utskottets uppfattning, våldsgerning, som skett å plats af omförmälda
beskaffenhet och förorsakat ringare skada, icke lagligen böra medföra
mindre straff än fängelse, eller, der böter undantagsvis kunde ådömas,
sådana åtminstone till högre belopp. Men då eu dylik tolkning af
14 kap. 13 § strafflagen, i strid med den uppfattning deraf, som hit¬
tills ägt och väl bort äga rum, icke lärer vara riktig och följaktligen
det af Utskottet nu framställda förslag, om det antoges, skulle antingen
föranleda oriktig tillämpning af nämnda lagrum, som stadgar lika ansvar
för misshandel, som medfört ringare eller ingen skada, eller ock komma
att sakna väsentlig eller giltig grund, anser jag mig böra afstyrka god¬
kännande af förevarande förslag. Med afseende på hvad särskildt
Herr Berg yttrat, förenar jag mig dock med dem, som yrkat frågans
återförvisande till förnyad behandling af Utskottet.
Härmed var öfverläggningeu slutad. Herr Talmannen gaf först
Om ändring i
stadyandena
rörande
häktning.
(Forts.)
N:o 27.
24
Lördagen den 18 Mars, f. m.
proposition på bifall till Utskottets hemställan och derefter, enligt de
yrkanden som förekommit, dels på afslag och dels på återremiss; och
som den sistnämnda propositionen besvarades med öfvervägande ja,
hade Kammaren således återförvisat ärendet till Utskottet.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. Va 3 e. m.
In fidem
Gustaf Westdahl.
Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1876.