Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
1
Ff:o SO.
Ant. till Biksd. Kansli den 4 Mars 1876, kl. 11 f. m.
Kongl. May.ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående pensio¬
neringen af arméns befäl med vederlikar; Gifven Stock¬
holms Slott den 31 Januari 1876.
Kongl. Maj:t. som anser ordnande och förbättring af armébefälets
pensionsväsende vara af högsta vigt för arméns tjenstbarhet samt dess¬
utom utgöra en naturlig följd af den för armén genomförda nya löne¬
reglering, vill, med åberopande af bifogade, denna dag i Statsrådet förda
protokoll öfver landtförsvarsärenden, föreslå, att Riksdagen, under för¬
utsättning att arméns pensionskassa upplöses och af kassans nu varande
tillgångar ett belopp af tre millioner kronor blifver till statsverket öf-
verlemnadt, måtte dels medgifva,
att så väl arméns framtida pensionering, enligt de af Kongl. Maj:t
nu godkända grunder och bestämmelser, måtte från 1877 års ingång af
statsverket öfvertagas, som ock de före nämnda tidpunkt, enligt gällande
stadganden, beviljade pensioner med dem åtföljande begrafningshjelp få
från statsverket utgå;
att arméns pensionskassas förbindelser mot dess tjensteman öfver¬
tagas af statsverket; samt
att till bestridande af de utgifter, som vid bifall till nu afgifna för¬
slag komma att drabba statsverket, må användas: l:o ej mindre tre pro¬
cent årligt afdrag af lönerna för de befattningar, hvilkas innehafvare
blifva till pension enligt de nya stadgandena berättigade, med undantag
endast af lönerna för de å artilleriets tygstat anstälde handtverkare, än
äfven de pensionsafgifter, som inflyta från löntagare, hvilka vid gammal
Bill. till lliksd. Prof. 1876. 1 Sciml. 1 Afd. 9 Höft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
pensionsrätt qvarstå; 2:o de å Nionde hufvudtiteln uppförda, arméns
pensionskassa nu tillfallande ordinarie anslag, nemligen:
ersättning för mistade löneinnehållningar.......................... Kr. 4,639: 50
dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ......... » 28,080: —
och af anslaget till Wadstena krigsmanshuskassa............ » 105,398: 47;
dels ock ytterligare till bestridande af förberörda utgifter uppföra
å Nionde hufvudtiteln ett nytt förslagsanslag till erforderligt belopp,
hvilket anslag för år 1877, i stället för nu der upptagna kreditiv för
arméns pensionering å tillhopa 390,500 kronor, äskas att å extra stat
utgå med 1,070,000 kronor.
De detta ärende tillhörande handlingar skola till Riksdagens veder¬
börande Utskott öfverlemnas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med
all konungslig nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. Weidenhielrn.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
3
Utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den 31 Januari 1876.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre Dr: Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,
Thyselius,
Carlson,
Friherre Alströmer,
Weidenhielm,
Lovén,
Friherre von Otter och
Forssell.
Departements-chefen Statsrådet Weidenhielm anförde i underdånighet:
Sedan den komité, som af Eders Kongl. Maj:t under den 15 sist-
lidne Oktober erhållit nådigt uppdrag att uppgöra förslag till beredande
af bättre pensionsvilkor än de närvarande för arméns befäl med veder¬
likar, den 27 dennes afgifvit underdånigt utlåtande och förslag i ämnet,
får jag nu underställa denna fråga Eders Kongl. Maj:ts nådiga be-
p röfvande.
Det gifves öfverhufvud två sätt för staten att bereda dess tjenare
medel till en betryggad existens på ålderdomen: antingen högre lön un¬
der tjenstetiden eller en fortgående ehuru lägre aflöning efter tjenste-
tidens slut, motsvarad af eu minskning i aflöning under densamma. I
båda fallen är emellertid pensionen icke att betrakta såsom en nåde¬
gåfva af staten, utan utgör i sjelfva verket en redan intjent lön för full-
gjordt arbete; — något som i första fallet är uppenbart, men klart nog
skönjes äfven i det senare. Det ena eller andra af dessa sätt för be¬
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
redande af pension kan under gifna faktiska förhållanden vara fördel¬
aktigare för staten; i allmänhet måste dock, enligt mitt förmenande, den
senare utvägen vara för staten att föredraga. Då nemligen staten aldrig
hvarken kan eller bör gifva sina tjenare en sådan aflöning, att hvarje sär¬
skild bland dem kan deraf aflägga ett belopp, som under alla omstän¬
digheter försäkrar honom en betryggad ekonomisk existens till dödsdagen,
måste naturligen, om ändamålet skall vinnas, af löntagarne sjelfva eller af
staten för deras räkning bildas pensionsföreningar, lifränteanstalter eller
med dem likartade institutioner. Då. emellertid dessa inrättningar fordra eu
särskild administration och de, vid sträfvandet att gorå sina hopsamlade,
till sist betydliga, kapital fruktbärande, äro underkastade den risk, hvarje
kapitalist i sådant hänseende löper, och aldrig kunna helt och hållet
undgå förluster, måste naturligen delegarnes bidrag blifva större än hvad
af endast afgången skulle betingats, och följaktligen statens aflönings-
tillägg, för att hålla dem skadeslösa, i samma mån höjas. Om deremot
staten sjelf, genom att minska eller innehålla något af lönen under ar¬
betstiden, men deremot tillförsäkra löntagaren viss pension efter afgång
ur tjenst, gör sig till sina tjenstemäns lifräntegifvare, så slipper staten
vidkännas den del af premien, som åtgår till förvaltningskostnader samt
betäckande af förluster, och måste således göra en besparing. I detta
senare fallet handlar staten enligt samma grundsats, som kommer den
att för sin fasta och lösa egendom vara sin egen assuradör mot både
eld och sjöskada.
Ehuru det således synes mig fördelaktigast, att staten är direkt
pensionsgifvare åt sina embets- och tjensteman," och att följaktligen hvar¬
ken bildande af eu allmän pensionskassa eller ännu mindre af derå sär¬
skilda sådana kan vara ur statsekonomi synpunkt att godkänna, med¬
giver jag villigt, att gifna faktiska och historiska förhållanden kunna
göia undantag från denna regel för redan bestående särskilda pensions-
föieningai eller kassor önskvärda eller lämpliga. Skäl till sådant undan-
tag synes mig dock ej förefinnas för den nu bestående arméns pensions¬
kassa. Bildad hnfvudsakligen af statsmedel och endast i ringare mån af
delegarnes egna bidrag, har den i sjelfva verket varit eu statens egen
direkta pensionering af armébefälet. Uppkommen på en tid, då ännu
hvarje statskorporation sökte att förvärfva sig egen, från statsverket i
allmänhet afskild egendom, och då armébefälet såsom sådant genom bo-
ställsinstitutionen och de till militien anslagna räntor på sitt sätt ut¬
gjorde ett eget förmögenhetssubjekt, synes den nu, sedan andra ekono¬
miska grundsatser gjort sig i statens finanspolitik gällande, icke längre
hafva någon rationel grund för sin fortvara. Dertill kommer, att nu,
5
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 26.
sedan delegarnes bidrag endast utgör en obetydlig del af det till pen¬
sionering utgående årliga belopp, och statsverket följaktligen redan nu
måste anses hafva öfvertagit armébefälets pensionering, den pensionens
fördelning i pension från pensionskassan och fyllnadspension från stats¬
medel, för hvilka båda pensioners erhållande och bevarande gifvas olika
vilkor och bestämmelser, må sjmas ändamålslös och olämplig, under det
att kassans styrelse och administration medföra kostnader, hvilka kunna
insparas.
Asigten om olämpligheten af arméns delvisa pensionering genom
dess egen pensionskassa har äfven delats af Riksdagen. Uti den äfven
af komiterade anförda underdåniga skrifvelsen af den 5 Oktober 1860
förklarade sig Rikets Ständer icke hafva kunnat undgå att fästa upp¬
märksamhet på det äfven vid närmast föregående riksdag anmärkta för¬
hållande, att pensionsväsendet för armén vore förenadt med väsentliga
olägenheter, som gjorde förvaltningen mera invecklad än nödigt och äf¬
ven till en del motverkade det för staten vigtiga ändamålet med pen¬
sioneringen. Redan den omständigheten, att vid hvarje riksdag stats¬
bidrag måste beviljas för upprätthållande af arméns pensionskassa efter
gällande stat åliggande pensionering, samt att medel behöfde särskildt
anvisas för pensioneringens ökande, . ådagalade behofvet af en ny och
omfattande reglering af pensionsväsendet. Härtill komma det olämpliga
deruti, att pensionerna utginge ur två särskilda fonder, nemligen dels
af arméns pensionskassa, dels ock af det särskilda kreditiv, som för
tillämpning af den förhöjda pensionsstaten måste å Riksgäldskontoret an¬
visas; vidare pensionssättens olikhet efter de två särskilda pensionssta-
terna eller den väsentliga åtskilnaden i afseende å grunderna och vil-
koren för pensioneringen med flera omständigheter, hvaraf allt dels fram-
ginge behofvet af en annorlunda beskaffad organisation af pensions¬
väsendet, dels ock den slutsats kunde dragas, att arméns pensionsväsende
icke kunde blifva ändamålsenligt ordnadt med mindre än att det helt
och hållet öfverlemnades åt staten, som sålunda borde öfvertaga arméns
pensionskassa, men deremot ensam ombesörja pensioneringen. I betrak¬
tande häraf anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, att Kongl. Magt
täcktes vidtaga de åtgärder, som funnos lämpligast till förberedande af
en sådan reglering af pensionsväsendet för armén, att hela pensionerin¬
gen måtte kunna af statsverket öfvertagas samt mera enhet i grunderna
och vilkoren för pensioneringen jemte enkelhet i förvaltningen åstad¬
kommas.
Det af Kongl. Maj:t till 1865—1866 års Riksdag — sedan såväl di¬
rektionen för arméns pensionskassa som den s. k. landtförsvarskomitén
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
öfver denna Rikets Ständers skrifvelse afgifvit yttrande, som ock det år
1<S65 församlade krigsbefälet medgifvit, att styrelsen och förvaltningen
af pensionskassans samlade kapitalfond skulle fä under vissa vilkor an¬
gående pensioneringen öfverlemnas till statsverket — afgifna förslag till
arméns pensionering blcf ej af Riksdagen godkändt, hufvudsakligen till
följd af det föreslagna sättet och vilkoren för pensionskassans upphörande,
hvarom allt komiterade i sitt betänkande lemnat närmare upplysning.
Det länge kända behofvet af en förbättring i arméns pensionsväsende
har genom den sistlidet år för armébefälet genomförda löneregderinsr
blitvit ännu mera tryckande. Ju större skilnaden är mellan den lön,
som innehafves, och den pension, som väntas, desto större måste ock
för tjenstemannen blifva frestelsen att till det yttersta begagna den rätt
till q var stående i tjenst, hvilken honom genom fullmakt är tillförsäkrad.
Inom ingen gren af statstjensten torde dock olägenheten af en genom
fördröjdt afskedstagande åstadkommen allmän förhöjning af medelåldern
i de särskilda tjenstegraderna vara så känbar som inom krigsmakten,
då en af de för massan af befälet mest nödvändiga egenskaper, kropps¬
lig styrka och rörlighet, står i direkt förhållande till befälets lefnads-
ålder. Vid armén blifver det derföre ur synpunkten af statens fördel
nödvändigt att sätta pensionsbeloppen så, att staten kan fordra löntaga¬
rens afgång vid den ålder, då hans krafter, enligt naturens ordning,
blifva otillräckliga för uppfyllande af den tjenst, staten måste af honom
fordra. Att löneregleringen och den dervid i allmänhet uppkomna löne¬
förbättringen för arméns befäl och vederlikar skulle såsom naturlig följd
medföra en förbättrad pensionering med skyldighet för löntagaren att
afgå ur tjensten, då krafterna till dess skötande blifva otillräckliga, har
äfven af 1875 års Riksdag antagits, då den i sin underdåniga skrifvelse
den 3 Maj 1875 uttalar den mening, att genom fördelningen af de nya
aflöningsförmånerna i fast lön med flera förmåner »torde, då framdeles
fråga om reglering af pensionsstaterna ifrågakommer, kunna så anord¬
nas, att, genom pensionsbeloppens ställande i lämpligt förhållande till
deri egentliga lönen, statens fordran, det arméns befäl inom vissa grader
må. ega skyldighet att vid viss uppnådd ålder lemna plats för yngre
krafter, kan, utan kränkning af den enskildes rätt, varda tillgodosedd.»
För de belopp, hvarmed, och de närmare bestämmelser, under hvilka
jag tänkt mig de nya pensionerna böra till arméns befäl med vederlikar
utgå, kommer jag att redogöra i sammanhang med föredragningen af
komiterades i ärendet afgifna förslag. Vid eu omständighet anser jag
mig dock, innan jag skrider till redogörelsen för nämnda förslag, böra
fästa Eders Kongl. Maj:ts särskilda uppmärksamhet.
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Den nya löneregleringen vid armén har blifvit uppgjord under för¬
utsättning att pensioneringen skulle af statsverket öfvertagas. Under
sadant förhållande skulle följdrigtigt äfven alla bidrag från löntagarne
för pensioneringen komma att upphöra. Då jag icke desto mindre kom-
mer att föreslå, att sådana bidrag skola i någon män utgå, anser jag
mig böra redan nu angifva de skäl, som härvid varit för mig bestäm¬
mande.
För den numera vid regleringen af ernbets- och tjensteman aflöning
följda regel att fördela den egentliga aflöningen i lön och tjenstgörings¬
penningar eller dagaflöning har legat till grund, bland annat, att pen¬
sionen skulle bestämmas efter den fasta lönens belopp. För civila tjenste-
befattningar torde pensionen i allmänhet komma att, såsom för Hofrät-
terna redan skett, föreslås till likhet med hela den fasta lönen. Emellan
dessa och de militära eg er dock den olikhet rum, att pensionsåldern för
de senare i allmänhet sättes och måste sättas betydligt tidigare än för
de förra. För att gifva statsverket en ersättning för den jemförelsevis
större kostnad det således får för arméns pensionering vidkännas, har
jag i sinnet att föreslå, dels och hufvudsakligen att för de högre löne¬
beloppen, d. v. s. de som öfverstiga 1,000 kronor, pensionen kommer
att utgå endast med 80 procent af den fasta lönen, dels ock att af ar¬
méns pensionskassas samlade kapital ett belopp af 3 millioner kronor
varder till statsverket öfverleinnadt, dels slutligen att löntagarne å sina
löner få vidkännas ett afdrag af 3 procent årligen. Denna afgift är så¬
ledes, enligt min uppfattning, icke af samma art som de afgifter, livilka
af delegarne i en pensionskassa eller lifränteanstalt erläggas, då den i
sådant fall borde beräknats i förhållande till pensionen, ej till lönen,
utan utgör ett af löntagarne i mån af deras tillgångar lemnadt bidrag-
till betäckande af den högre utgift, statsverket kommer att genom de
flestas tidigare pensionerande vidkännas.
Endast, i det. fall synes den mig jemförlig med de från civile em-
bets- och tjensteman till deras pensionskassa utgående afgifter, att äfven
dessa kunna sägas vara eu utgift, hvarigenom en dylik embets- och
tjensteman bereder sig rätt till tidigare pension.
Efter dessa förutskickade anmärkningar torde det tillåtas mig att
öfvergå till redogörelse för resultatet af komiterades arbete.
Departements-chefen föredrog nu det af komiterade afgifna förslag
till grunder för pensionering af arméns befäl med vederlikar samt det
betänkande, hvaraf detsamma åtföljts, jemte ordförandens i en särskild
punkt.yttrade skiljaktiga mening, sådant detta allt finnes dagens proto¬
koll bilagdt, hvarefter Departements-chefen vidare anförde:
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Så mycket hellre kan jag hufvudsakligen instämma i komiterades
förslag, som det i väsentliga delar öfverensstämmer med den i Landt-
försvarsdepartementets kansliexpedition utarbetade promemoria, hvilken
legat till grund för komiterades arbeten. I vissa punkter anser jag mig
dock böra hysa en från komitén afvikande åsigt.
Beträffande således hvad komiterade i § 3 föreslagit angående
den lefnadsålder, som bör för rätt till pension vara uppnådd, har jag
ansett vaktmästarne i militära embetsverk och staber kunna, såsom de¬
ras vederlikar inom civilstaten, tjenstgöra till fylda 65 år, i stället för
de af komiterade föreslagna 60. Komiterade hafva vidare, på den grund,
att underofficerspersonalen vid värfvade garnisonstrupperna, hvilken till
större delen rekryteras bland manskapet, ofta nog icke kommer i tjenst
vid så tidig ålder, att den eljest stadgade tjensteåldern blifvit vid den
vanliga pensionsåldern uppnådd, föreslagit tjenstetiden för dessa nedsatt
till 25 år, hvarjemte komitén tillika föreslagit, att de skola blifva be¬
rättigade till full pension redan vid 45 lefnadsår. Då det af komiterade
anförda skäl, hvilket jag tillmäter all vigt, dock endast synes tala för
nedsättning i tjensteåldern såsom pensionsvilkor, har jag, med bibe¬
hållande af denna vid 25 år, ansett lefnadsåldern äfven för denna klass
af pensionsberättigade böra utgöra 50 år.
I denna 3:dje § torde, för det fall Riksdagen bifaller hvad Eders
Kongl. Maj:t föreslagit angående upprättande af Mariebergs ammunitions-
fabrik, den föreslagna verkmästaren och förvaltaren böra insättas bland
dem, som blifva vid fylda 60 år pensionsberättigade.
Genom den förändring i § 2, att pensionen bestämmes efter det
fasta lönebelopp, som den afskedstagande på stat innehar, har jag trott
§ 9 i komiterades förslag blifva öfverflödig och derföre uteslutit den¬
samma.
§ 10 innehåller ett stadgande, att den, som, efter afgång från lön,
vid vederbörande regemente eller corps qvarstår, icke, så länge sådant
förhållande fortfar, eger att beräkna tjensteår för vinnande af pensions-
rätt. Ehuru jag i allmänhet gillar den af komiterade uttalade åsigt,
att den ringa tjenstgöring, som är dylik officer ålagd, icke bör kunna
bereda honom rätt till pension, anser jag dock det af komiterade före¬
slagna stadgandet väl strängt. Lika visst som ett under eu längre följd
af år på förnyade nådiga medgifvanden grundadt qvarstående i regemente
eller corps såsom lönlös, och följaktligen i det närmaste tjenstetid, icke
bör kunna grundlägga rätt till pension, lika säkert synes mig ett kor¬
tare dylikt förhållande, om det åtföljes af återinträde på stat och följ¬
aktligen äfven af full tjenstgöring vid regementet eller corpsen, icke
9
Kung!. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
höra räknas löntagaren till last. Jag tillåter mig derföre föreslå, det
vederbörande må räkna sig till godo högst tre år af dylik lönlös tjen¬
stetid.
Uti 11 § hafva komiterade föreslagit, att den, som i utöfningen af
sin tjenst, vare sig i krig eller fred, blifver så obotligen skadad, till lem
stympad eller vanför, att han varder oförmögen sin tjenst vidare för¬
rätta, äfvensom den, hvilken minst två år lidit af lyte eller sjukdom,
som gör honom till utöfvande af sin tjenst oförmögen och anses obot¬
lig, skall ega, när han af sådan anledning erhåller afsked, tillgodonjuta
pension till det belopp, Kongl. Maj:t bestämmer, dock ej utöfver det be¬
lopp, som utgör full pension för hans innehafvande grad.
Då den pröfning af pensionsbeloppet, som komiterade velat till
Kongl. Maj:t förlägga, synes mig ganska svår att i de särskilda fallen
med full rättvisa utöfva, har jag trott den pensionsrätt, som bör till¬
erkännas den, hvilken blifvit i och för tjensten så svårt skadad, att han
är till tjenst oförmögen, kunna utan olägenhet utsträckas till åtnjutande
af full pension. Hvad åter angår eljest obotligt sjuke anser jag det
visserligen vara för arméns tjenstbarhet af högsta vigt att staten för¬
behåller sig rätt att skilja dem från deras tjeuster, hvaremot dock från
deras sida torde kunna uppställas det anspråk, att icke blifva ur tjen¬
sten afskedade utan mot bibehållande af fulla behållna lönen. Då emel¬
lertid ett sådant afskiljande af alla obotligt sjuke, hvilka äro otjenstbara,
torde blifva för statsverket en väl stor börda, har jag ansett clet kunna
inskränkas till hvad Kongl. Maj:t redan föreslagit 1853—1854 årens
Riksdag, och som Riksdagen på grund af särskilda nådiga propositioner
sedermera gång på gång beviljat, eller att lama, blinda och sinnessvaga
må utan egen ansökning från tjensten skiljas. Då den dem efter afske-
dandet tillerkända lönersättning icke torde vara att såsom pension anse,
har jag föreslagit, att densamma må få från allmänna indragsstaten utgå.
Den vid arméns pensionering hittills gällande grundsats, att pen¬
sionen förloras till följd deraf, att den pensionerade uppbär aflöning
eller pension från andra allmänna medel, synes mig icke blott obillig
mot pensionstagaren utan äfven ofördelaktig för statsverket. Om nem¬
ligen den ordinära pension, som af statsverket bestås dess afgångne tje¬
nare, ej kan betraktas annorlunda än såsom utbetalning af innehållen
lön, så synes löntagaren hafva rätt att utfå denna sin lönefordran. Den
omständighet, att han egtiar sina återstående krafter åt statens tjenst
och derför undfår den ersättning, som staten anser detta hans senare
arbete förtjena, kan ej utgöra fullgiltig grund att förhålla honom den
redan intjenta lön för fullgjordt arbete, som pensionen utgör. Eu sådan
Bill. till Iliksd. Prat. 1876. 1 Sand. 1 Afd. ,9 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
grund har staten derför sökt i begäret att lätta sin pensionsbörda, och
för så vidt dessa föreskrifter om pensionens förlust finnas intagna i ve¬
derbörande pensionsreglemente och författningar samt följaktligen för
embets- och tjensteman ingå i deras afiöningskontrakt med staten, är ur
formel synpunkt emot dem intet att anmärka. Jag hyser dock tvifvel,
huruvida föreskrifterna om fullständig förlust af pensionen, om man
uppbär aflöning af andra allmänna medel, kunna vara med hänsyn till
statens egna intressen fördelaktiga. Den vid 50 eller till och med vid
45 års ålder afgångne militären kan, ehuru till sin militärtjenst olämp¬
lig, dock ännu under flera år vara duglig till skötande af civila befatt¬
ningar. Till antagande af eu dylik, hvars aflöning icke betydligen höjer
sig öfver militärpensionen, utgör föreskriften om dennas totala förlust
ett oöfverstigligt hinder; och i stället för att fortfarande vara en pro¬
duktiv arbetare i samhällets tjenst åtnöjer sig till äfventyra pensionären
med att i overksamhet förtära sin pension. Om deremot staten före-
skrefve, att pensionär, som innehade annan tjenst, väl skulle i militär¬
pensionen lida en minskning, dock så bestämd, att derigenom icke qväf-
des hos honom lusten att åtaga sig annan tjenstgöring, så skulle, utom
den allmänt ekonomiska vinsten af en arbetskraft, som eljest möjligen
förblefve alldeles nedlagd, staten erhålla en direkt fördel genom inbe-
sparandet af en del af militärpensionen. Det är på grund häraf, och
då hänsynen att bereda staten lättnad i pensionsbördan väl torde för¬
hindra ett medgifvande, att pensionen finge af pensionär utan afseende
på hans möjliga inkomst från andra statsmedel fullt uppbäras, som jag
tillåter mig föreslå, att bland grunderna för den nya pensioneringen
måtte stadgas, att den, som åtnjuter aflöning eller pension af andra all¬
männa medel ä rikets stat, skall, så länge detta förhållande fortfar, i
militärpensionen lida en minskning, motsvarande en tredjedel af hvad
han sålunda från annat håll uppbär, dock att det afkortade beloppet
icke må öfverstiga eu tredjedel af militärpensionen.
I § 13 af sitt förslag hafva komiterade upptagit det stadgande, att
den, som på samma gång innehar mer än en tjenst, medförande rätt
till pension enligt nu ifrågavarande pensionsgrunder, likväl blott erhåller
pension för en tjenst. Då emellertid innehaf samtidigt af två eller flera
ordinarie tjenster på landtförsvarets afiöningsstater numera väl näppe¬
ligen lärer ifrågakomma, har jag ansett detta stadgande kunna såsom
obehöfligt utgå.
Ehuru jag i allo gillar den af komiterade uttalade grundsats, att,
vid inträffande krig, alla för fäderneslandets försvar användbara krafter
måste vara för sådant ändamål tillgängliga, och härvid böra såsom lämp¬
11
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 26.
lig reserv vara att påräkna alla, som i en eller annan egenskap under
sin kraftfullaste ålder egnat sig åt militärverksamhet, har jag dock an¬
sett, att eu begränsning i tid, i -likhet med hvad hittills förefunnits och
för flottans personal föreslås blifva äfven för framtiden stadgadt, kan
för tjcnstskyldigheten sättas, blott densamma bestämmes så aflägsen, att
derigenom ingen verkligen duglig kraft går för landets fösvar förlorad.
1 19:de § af sitt underdåniga förslag hafva komiterade, i öfvens-
stämmelse med innehållet i den dem till ledning meddelade promemoria,
upptagit skyldighet för löntagarne att med 3 % af lönen årligen bidraga
till pensioneringen. Komiterades åsigt i detta hänseende delas dock ej
af deras ordförande, General-majoren in. in. J. H. Rosensvärd, hvilken i
detta hänseende till protokollet uttryckt sill afvikande åsigt, för hvilken
jag förut i underdånighet gjort reda.
De skäl, hvilka förmått mig att likväl föreslå det ifrågavarande bi¬
draget från löntagarne, har jag redan förut i underdånighet anfört.
Då det synts mig billigt, att äfven de löntagare, hvilka qvarstå å
gammal stat, må, om de det åstunda, kunna komma i åtnjutande af de
nya pensionsförmånerna enligt de bestämmelser, som blifva för öfrige
löntagare föreskrift^, hvartill jemväl hörer förpligtelsen att vid viss upp¬
nådd ålder ur tjensten afgå, har jag tillagt eu bestämmelse i sådant
syfte.
För de ändringar i redaktion och ordningsföljd, hvilka jag i öfrigt
ansett mig böra i komiterades förslag vidtaga, lärer jag ej behöfva när¬
mare göra redo; utan torde jag, på grund af hvad jag nu anfört, få i
underdånighet underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och
gillande följande
Förslag till bestämmelser angående pensionering af arméns befäl med
vederlikar.
§ 1.
Pension tillkommer de till armén hörande embets- och tjensteman
af militär-, läkare- och civilstaterna, äfvensom betjente, enligt nedan¬
stående bestämmelser, samt utgår antingen såsom full pension eller så¬
som lägre pension.
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Full pension utgår med hela det fasta lönebeloppet, som den af¬
skedstagande på stat innehar, der detta ej öfverstiger 1,000 kronor, men
för högre lön med 80 procent deraf, dock att pension å lön utöfver
1,000 kronor icke i något fall må understiga detta belopp.
Anm. 1. För det till beklädnad eller ersättning derför berättigade
underbefäl med vederlikar inberäknas, vid bestämmande af deras pen¬
sion, värdet af denna beklädnad i lönen med vissa procent af fasta löne¬
beloppet, nemligen: 20 procent för fanjunkare och de som med dem åt¬
njuta lika lön; 40 procent för sergeanter af lista klassen och alla, som
i lön ega uppbära lika belopp med dessa; samt 50 procent för sergean¬
terna af 2:dra klassen och alla, som med dem åtnjuta lika lön; skolande,
derest pensionens summa icke slutas på jemnt tiotal kronor, densamma
höjas till närmaste tiotal.
Anm. 2. Fältmusikanter vid indelta armén, hvilka åtnjuta lön af
de till musikens underhåll anvisade medel, berättigas till samma pen¬
sion som sergeanter af 2:dra klassen.
§ 3.
För full pensions erhållande skola följande lefnadsår vara uppnådda,
nemligen:
a) af generaler utaf alla grader; generalintendenten, militärbefäl-
hafvaren å Gotland; regementsläkare, garnisonsläkaren å Karlsborg och
läkaren vid krigskolan, krigsarkivarie!! samt vaktmästarne vid -'militära
embetsverk och staber................................................................................. 65 år;
b) af regementschefer, sekundchefer vid lifgardesregementena samt
lifregementets dragon- och husarcorpser; öfverstarne vid generalstaben
och fortifikationen ; sekundchefen för lifregementets grenadiercorps;
samt cheferne för Jemtlands hästjägarecorps, Smålands grenadierbataljon
samt Norrbottens, Westerbottens, Jemtlands och Wermlands fältjägare-
corpser; intendenten i Arméförvaltningen; regementsintendenter; rege-
mentsauditörer; sekreteraren vid fortifikationen; professorn vid general¬
staben; regementsveterinärer; förrådsvaltarc och kassörer vid fortifika¬
tionen; sjukhuskommissarien och sjukhusskrifvaren vid allmänna garni¬
sonssjukhuset i Stockholm, redogöraren och väbeln vid krigshögskolan;
redogörare!! och materialförvaltaren vid krigsskolan; tygskrifvare, verk-
13
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
mästare, besigtningsrustmästare, handtverksmästare, rustkammarsmeder,
stockmakare och tunnbindare å artilleriets tygstat; redogöraren, material-
förvaltaren, faktoriskrifvaren, materialbokhållaren, verkmästaren och bc-
sigtningsrustmästarne vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori; verkmästaren
och förvaltaren vid Mariebergs ammunitionsfabrik; gevärshandtverkare
vid regementen och corpser samt vid Gotlands nationalbeväring: sekre¬
teraren och auditören, fältkamreraren, tygförvaltaren, magasinsförvalta-
ren och sjukhusinspektoren, kontorsskrifvaren äfvensom kanslisten vid
Gotlands nationalbeväring............................................................................. 60 år:
c) af öfrige i mom. b ej upptagne regementsofficerare; regementsstall-
mästare; bataljonsläkare samt bataljonsveterinärer och sqvadronshäst-
läkare.................................................................................................................... 55 år;
d) af officerare utaf kompaniofficers grad äfvensom underoffice¬
rare ....................................................................................................................... 50 år.
§ 4.
För full pensions åtnjutande skall tjensteåldern i allmänhet utgöra
minst 30 år, men för underofficerare vid värfvade garnisonsregementen
äfvensom vid fortifikationen minst 25 år.
§ 5.
Lägre pension utgår med 662/s procent af det belopp, som utgör
full pension; börande, derest den lägre pensionens summa icke slutas å
jemnt tiotal kronor, densamma höjas till närmaste tiotal.
§ 6.
Rätt att afgå med lägre pension tillkommer dels officerare af kom¬
paniofficers grad vid generalstaben samt indelta och värfvade armén
äfvensom underofficerare vid indelta armén och Wermlands fältjägare-
corps efter uppnådda 45 lefnads- och 25 tjenstår, dels ock underoffice¬
rare vid värfvade garnisonsregementen samt fortifikationen efter fylda
45 lefnads- och 20 tjenstår.
§ 7.
För åtnjutande af den pension, som enligt dessa bestämmelser åt¬
följer tjenst, erfordras att hafva samma tjenst i minst, två år på stat
innehaft.
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Den, som förvärfvat de för pensions erhållande efter den tjenst,
lian innehar, nödiga tjenstår, men ännu icke hunnit den lefnadsålder,
som för ernående af samma pension erfordras, eller icke uppfylt det i
$ 7 stadgade vilkor, skall vara berättigad till den pension, som åtföljer
närmaste lönegrad, om han uppnått den för sistnämnda pensions åt¬
njutande stadgade lefnadsålder.
§ 9.
Vid beräkning af tjenstår gäller all den tid, som efter fylda ader¬
ton år tillbragts i statens tjenst, vare sig militär eller civil; dock att
den, som efter afgång från stat med vederbörligt tillstånd vid regemente
eller corps qvarstår, icke af den tid, han sålunda lönlös i tjenst qvar-
stannar, egen att för vinnande af pension räkna sig till godo mer än
tre tjenstår.
§ io.
Rätt att med full pension afgå, om än vilkoren för pensions åtnju¬
tande eljest icke äro uppfylda, eger den, som i och för tjensten ådragit
sig sådan skada eller obotlig sjukdom, som gör honom till vidare tjenst¬
göring oförmögen.
§ 11.
Den pensionstagare från armén, som åtnjuter aflöning eller pension
af andra allmänna medel å rikets stat, skall, så länge detta förhållande
fortfar, i militärpensionen lida en minskning, motsvarande en tredjedel
af hvad han sålunda från annat håll uppbär; dock att afkortningen icke
må medtaga mer än eu tredjedel af militärpensionen.
§ 12.
Den, som med pension afgått från tjenst, med hvilken pensionsrätt
efter dessa bestämmelser är förenad, men åter inträder i sådan tjenst,
må icke, så länge han i sistnämnda tjenst qvarstår, pensionen uppbära.
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
15
§ 13.
Den, som efter laga ransakning och dom blifvit dömd medborger¬
ligt förtroende förlustig, skall från och med månaden efter den, i hvil¬
ken domen vunnit laga kraft, äfven vara förlustig sin rätt till pensions
åtnjutande. Huruvida åter den, som, utan att förlora medborgerligt
förtroende, blifver genom dom skild från tjenstebefattning, med hvilken
pensionsrätt enligt dessa bestämmelser är förenad, skall derigenom hafva
förverkat rätt till . pension, kommer i hvarje fall att bero på Kong].
Maj:ts nådiga pröfning.
§ 14.
Den militär, som enligt dessa bestämmelser pensioneras, skall vara
skyldig att, intill 70 års ålder, om han blifvit pensionsberättigad vid
G5 år, men i annat fall intill fylda 65 år, vid krigstillfälle fullgöra den
militärtjenst inom landet, hvartill han finnes lämplig, dock ej i lägre
grad, än han vid afskedstagandet innehade.
§ 15.
Såsom, löntagarnes bidrag till pensioneringen skall af lönerna för
de befattningar, hvilkas innehafvare blifva till pension enligt dessa be¬
stämmelser berättigade, afdragas tre procent årligen, med undantag en¬
dast af lönerna för de vid artilleriets tygstat anstälda handtverkare,
hvilka äro från bidrag till pensioneringen befriade.
§ 16-
De nya pensionerna tillkomma ej andra än dem, som afgå från tjenst
efter den tidpunkt, då dessa bestämmelser blifvit gällande.
§ 17.
Den löntagare, som med tre år öfverskridit den för rätt till full
pension i den tjenst han innehar stadgade lefnadsålder, skall, om han
jemväl uppfylt de öfriga vilkor, som för erhållande af den tjensten åt¬
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
följande pension äro föreskrifna, vara skyldig att med full pension afgå,
så framt ej Kongl. Magt eller den myndighet, som honom till tjensten
utnämnt, pröfvar hans qvarstående i tjenst vara för riket nyttigt.
§ 18.
Den löntagare, smil i minst tre år lidit af lamhet, blindhet eller
vansinne, utan att anledning förefinnes, att han kan återvinna tjenst¬
barhet, må, sedan detta förhållande genom föregående undersökning blif¬
va vederbörligen utredt, kunna utan ansökning från tjensten skiljas mot
åtnjutande under sin återstående lifstid från allmänna indragningsstaten
af ett årligt ersättningsbelopp, motsvarande fasta lönen efter tre procents
afdrag.
§ 19-
Den som, efter det förestående bestämmelser för arméns pensio¬
nering blifvit gällande, undfår lön, hvarmed pensionsrätt är förenad,
skall vara skyldig att underkasta sig dessa bestämmelser.
Den åter, som blifvit till sin befattning på stat utnämnd förr än
dessa bestämmelser angående pensionäringen träda i kraft •—- hvilken
skall ega att vid redan förvärfvad rätt till pension och dermed förenade
vilkor qvarstå — må dock kunna komma i åtnjutande af rätt till ny
pension mot fullgörande af de i sådant fall stadgade skyldigheter, om
lian inom viss af Kongl. Maj:t förelagd tid förklarar sig sådant åstunda.
Löntagare, som på gammal stat qvarstår, må, om han förklarar sig
vilja af den nya pensioneringen komma i åtnjutande, erhålla rätt till
den pension, som medföljer den hans befattning enligt nya staten till-
lagda lön, mot inbetalning af det från sådan lön eljest utgående afdrag
samt mot fullgörande i öfrigt af de skyldigheter, som äro för de nya
pensionernas erhållande föreskrifna.
§ 20.
Den löntagare, som förklarat sig icke vilja komma i åtnjutande af
den nya pensioneringen, skall, för att bibehålla sin rätt till pension en¬
ligt hittills gällande bestämmelser, erlägga utgifter till enahanda belopp,
som han förut till arméns pensionskassa inbetalt.
17
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Såsom tillgångar till bestridande af kostnaderna för armébefälets
pensionering erbjuda sig i första rummet, näst efter samma befäls egna
bidrag, arméens pensionskassas närvarande inkomster. Då det förslag
till ordnande af arméens pensionsväsende, som jag nu understält Eders
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, livilar på grundsatsen, att pensioneringen
af statsverket öfvertages, följer vid bifall dertill, att bemälda pensions¬
kassa kan, såsom öfverflödig, upplösas. Enligt komiterades uppgifter
hafva kassans inkomster under år 1874 utgjort:
l:o) Statsersättningsanslag för 3/s af Wadstena krigs¬
manshus äldre inkomster................................................. Kr. 105,398: 47.
2:o) Dito för lönebesparingar................................................ » 47,100:
3:o) Räntan å kassans kapitalfond......................................... » 186,025: 30.
4:o) Ars-, retroaktiv-, flerestegs- och expektansafgifter
af delegarne......................................................................... * 81,416: 82.
5:o) Hyra för lägenheter i kassans hus .............................. » 2,990: —
6:o) Kreditivet för upprätthållande af kassans pensio¬
nering ...................................................................................... )} 85,500:
Summa Kr. 508,430: 59.
Af dessa inkomsttitlar äro de under l:o och 6:o upptagna anvisade
å Riksstatens 9:de hufvudtitel och kunna således i sin helhet antagas
vara för den framtida pensioneringen att påräkna. Detsamma är fallet
med 32,719 kronor 50 öre af de under 2:o upptagna 47,100 kronor,
hvaremot återstoden af detta belopp, 14,380: 50, jemlikt nådiga Brefven
af den 17 September 1851 och 30 Mars 1855, utgår dels från reserva¬
tionerna å anslaget till Svea, Göta och Wendes artilleriregementen, dels
från fjerde hufvudtitelns allmänna besparingar.
Då reservationerna äro för artilleriets behof erforderliga och en
allmän pensionsreglering icke lärer böra byggas på så osäkra tillgångar
som besparingar, torde dessa 14,380 kronor 50 öre icke vidare böra för pen¬
sioneringen tagas i anspråk. I stället för den under 4:o upptagna post
komme att såsom bidrag till pensioneringen inflyta 3 % af pensions-
tagarnes löner, hvilken inkomst0blifvit af komiterade beräknad till om¬
kring 123,000 kronor årligen. Återstår derefter den under 3:o och 5:o
upptagna inkomsten af pensionskassans fasta och lösa egendom, hvilkens
sammanlagda värde, enligt 1874 års bokslut utgjorde 3,747,794 kronor
38 öre. Äfven afkomsten härå skulle naturligen kunna utgöra en till¬
gång till armébefälets pensionering. I detta hänseende hafva dock komi¬
terade erinrat, hurusom i nära samband med frågan om det framtida
användandet af arméens pensionskassas tillgångar stode den om upprätt-
Bih. till Riksd. Prof. 1816. 1 Sami. 1 Afd. !) Haft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
hållande af arméens enke- och pupillkassa, hvilken, bildad uteslutande
genom utgifter från arméens befäl och vederlikar samt afsedd att lemna
understöd åt enkor och barn efter atlidne embets- och tjensteman vid
arineen, hittills endast ofullständigt kunnat uppfylla det med densamma
afsedda ändamål. Sistnämnda kassa, hvilken, såsom stäld under Direk¬
tionens för arméens pensionskassa vård, hittills icke drabbats af någon
särskild förvaltningskostnad, vore i högsta behof af understöd för att
kunna för framtiden ej allenast fullgöra sina förbindelser mot kassans
delegare utan äfven bära de för kassans förvaltning uppkommande kost¬
nader. Komiterade hade derföre föreställt sig, att det lämpligaste sättet
för ett sådant understöds beredande åt enke- och pupillkassan skulle
vara, att, vid öfverlemnandet till staten af pensionskassans tillgångar,
någon viss del af dessa finge undantagas för att till enke- och pupill¬
kassans förstärkande användas; och hade komiterade derföre föreslagit,
att af arméens pensionskassas kapitaltillgångar 3,000,000 kronor måtte
till statsverket öfverlemnas, men återstoden finge användas till förstär¬
kande af armeens enke- och pupillkassa. Då komiterades förslag an¬
gående förstärkning af arméens enke- och pupillkassa synes mig i hög
grad behjertansvärdt, hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl.
Maj:t täcktes i nåder gilla, hvad komiterade i detta hänseende föreslagit,
och har jag, under förutsättning af nådigt bifall härtill, ansett mig vid
beräkning af de för pensioneringen disponibla tillgångar böra i stället
för de under 3:o och 5:o bland arméens pensionskassas tillgångar upp¬
tagna belopp endast .uppföra ränta å öfverlemnadt kapital, 3,000,000
kronor, med 150,000 kronor.
Med upplösningen af arméens pensionskassa och öfverlemnande till
statsverket af allra största delen af kassans samlade kapital torde väl
få anses naturligen följa, att statsverket öfvertager kassans förbindelser
så väl om utbetalning af pensioner med dem åtföljande begrafningshjelp
åt de från kassan före dess upplösning pensionerade, som ock de för¬
bindelser, kassan kan ega till sina nuvarande tjensteman, hvarför fram¬
ställning härom till Riksdagen torde i sammanhang med pensionerings-
frågan böra ega rum.
De nu uppräknade för pensioneringen användbara tillgångarne skulle
således utgöra:
a) Statsersättningsanslag för Vs af Wadstena
krigsmanshus’ äldre inkomster............... Kr. 105,398: 47.
b) Dito för lönebesparingar, såväl löne-
Transport Kr. 105,398: 47.
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Transport Kr. 105,398: 47.
innehållningar som nådårs- och begraf-
ningshjelpsbesparingar .............................. » 32,719: 50.
c) Ränta å till statsverket öfverlemnade
3,000,000 kronor ....................................... » 150,000: —
d) Löntagarnes afgifter ................................... » 123,000: —
e) Kreditivet för upprätthållande af kassans
pensionering ............................................ » 85,500: —
Lägges härtill det å riksstaten under innevarande år för
fyllnadspensioner anvisade kreditiv ....................................
uppgår summan af de för pensioneringen påräkneliga medel
till.......................................................................................... Kr.
496,617: 97.
305,000: —
801,617: 97.
Till utrönande af kostnaderna för arméens pensionering efter nu
föreslagna grunder hafva beräkningar verkstälts under ledning af Veten¬
skapsakademiens astronom, Professorn in. in. J. A. Ii. Gyldén. De förut¬
sättningar, som för dessa beräkningar legat till grund, hafva komiterade
i sitt betänkande angifvit, samt äfven i bilagorna A och B lemnat redo¬
görelse för de resultat, som derigenom för eu tid framåt vunnits så väl
rörande tillväxten i utgifter för den nya pensioneringen som den i kost¬
naden för den äldre pensioneringen inträdande minskning. Det år, vid
hvilket de i nämnda bilagor anförda räkningsresultat stanna, är året 1891.
I vissa hufvudsakliga delar har räkningen sedermera af Professor Gyl¬
dén blifvit fortsatt, men har han varit af den mening, att vidare uträk¬
ning vore, såsom underkastad allt för stor osäkerhet, af mindre värde.
Äfven de vunna resultaten för den uppstigande kostnaden vore, efter
bemälde professors åsigt, att betrakta såsom för höga, då hvarken af¬
seende kunnat fästas å afgången före hunnen pensionsålder ej heller för
qvarstående efter denna ålder, hvilka båda faktorer bidroge till minsk¬
ning i kostnaden, lika litet som man kunnat särskildt taga i betrak¬
tande den nedsättning i statsverkets kostnad, som uppkommer deraf, att
do högre graderna ofvan kaptensgraden rekryteras ur de lägre; och
att följaktligen i räkningen upptagas för många kaptenspensioner, men
för få pensioner för högre tjenster. Då nemligen utbetalning af eu
kaptenspension å 2,240 kronor, hvilken erhålles vid 50 års ålder, efter
hvad Professor Gyldén upplyst, enligt allmänna regler för mortaliteten,
medför för statsverket en större kostnad än utbetalningen af t. ex. en
20
Kong1. Ma.j:ts Nåd. Proposition N:o 26.
öfverstepension å 4,800 kronor, hvilken undfåtts vid 60 år, så måste den
omständigheten, att för många kaptenspensioner men i samma mån färre
pensioner i högre grader fått i räkningen upptagas, verka till höjande
af uträkningens slutsumma. Professor Gyldén har uttalat, såsom sin
personliga mening, att, om personalen förblefve densamma, slutkostnaden,
efter upphörande af utbetalning för pensioner enligt äldre stadganden,
torde ej stort öfverskrida 2,000,000 kronor, hvilket, när nu för pensio¬
neringen, såsom förut visats, äro tillgängliga omkring 800,000 kronor,
skulle angifva den genom det nya pensioneringssättet småningom efter
ett tjugutal af år uppkommande tillökning i kostnad till omkring
1,200,000 kronor.
Kostnaden för år 1877 låter sig med större säkerhet bestämmas,
ehuru äfven här någon osäkerhet naturligen måste förefinnas. För detta
år skulle det för nya pensioneringen erforderliga belopp, enligt bilagan
A utgöra ..................................................................................... Kr. 634,370: —
och utgifterna för de vid sagda års början redan be¬
viljade pensioner från arméens pensionskassa och
fyllnadspensioner från statsmedel, enligt Lit. B,
uppgå till....................................................................... » 694,779: —
eller tillsammans ...................................................................... Kr. 1,329,149: —
Då Professor Gyldén, såsom komiterade upplyst, fått hufvudsakligen
utgå från personal- och pensionsförhållandena den 31 December 1874,
och således ej kunnat fullständigt taga i betraktande den afgång med
nuvarande pensioner, som under året 1875 egt och under innevarande
år kommer att ega rum, utan deremot måst antaga, att de, som vid
1874 års slut befunne sig i tjenst äfven qvarstode år 1877 och då, om
de hunnit pefisionsåldern, aflinge med ny pension, så har summan i
Lit. A, hvilken utvisar kostnaden för den nya pensioneringen, blifvit
föi hög, hvaremot den i Lit. B, hvilken anger det belopp, som skall
för gamla pensioner utgå, och som borde upptagit pensioner för de
under åren 1875 och 1876 afgångna, blifvit något för lag. Då emellertid
pensioner för de pensionstagare, hvilkas pensionsbelopp saknas under
Lit. B, återfinnas i Lit. A, men de nya pensionerna äro större än de
gamla, har det nödvändiga kalkyleringsfelet käft till följd en höjning af
slutsumman för det hela.
Då den kalkylerade kostnaden för år 1877 utgör Kr. 1,329,150: —
och de påräkneliga tillgångarne för dess betäckande,
enligt hvad ofvan blifvit anvisadt............................. » 801,617: 97,
utgör skilnaden ........................................................... Kr. 527,532: 03,
21
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
eller omkring 530,000 kronor det belopp, hvarmed utgifterna för pensio¬
neringen under år 1877 skulle öfverstiga dem för innnevarande år.
o . .
A riksstatens 9:de hufvudtitel finnas nu för armeens pensionering
beviljade ordinarie anslag:
ersättning för mistade löneinnehållningar..... Kr. 4,639: 50
dito för nådårs- och begrafningshjelpsbespa-
ringar........................................................... » 28,080: — 32,719: 50.
samt af dito för Wadstena krigmanshuskassas äldre inkom¬
ster tre femtedelar med............................................................ 105,398: 47.
Under år 1877 komma vidare att kunna för samma ända¬
mål användas det inflytande årsbidraget från löntagarne,
beräknadt till........................................................................... 123,000: •
hvadan för pensioneringen under år 1877 finnas disponibla Kr. 261,117: 97.
Då deremot de båda nu utgående kreditiven på tillsammans 390,500
kronor äro endast på extra stat anvisade; och då räntan å det till stats¬
verket öfverlemnade kapitalet, hvilken lågt räknadt torde uppgå till
150,000 kronor, ej blifver för pensioneringen direkt användbar, enär
den kommer att bland statsverkets allmänna inkomster inflyta, måste
såväl ersättning för dessa belopp, som tillgång till bestridande af till¬
ökningen i pensioneringskostnaden för år 1877, hvilken tillökning, enligt
ofvan angifna beräkning, utgör omkring 530,000 kronor, sökas beredd
genom ett nytt anslag å 9:de hufvudtiteln. Då, såsom sagdt, kostnaden
för år 1877 utgör ................................................................ Kr. 1,329,150: —
och de till dess betäckande under samma år disponibla
medel ........................................................................ » 261,117: 97,
kommer skilnaden .............................................................. Kr. 1,068,032: 03,
eller i rundt tal 1,070,000 kronor att utvisa storleken af det för meranämnda
år bchöfliga nya anslag. Dragés från detta nya anslag Kr. 1,070,000: —
såväl beloppen af de båda nu utgående kreditiven,
hvilka komma att upphöra ........ Kr. 390,500: —
som den del af anslaget, hvilken mot¬
svaras af en statsverkets råntevinst_j9__15Cb000^_22 » 540,500: —
återfinnes i resten ................................................................ Kr. 529,500:
eller i rundt tal 530,000 kronor den tillökning i kostnad, som den nya
pensioneringen kommer att under år 1877 medföra.
22
Kongl. Muj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
Då kostnadsberäkningarne för en pensionering, såsom framgår af
desammas natur, kunna vara grundade endast på sannolikhet, och verk¬
ligheten följaktligen kan för ett visst bestämdt år gifva ett från dem
afvikande resultat, synes naturen af ett förslagsanslag vara för det nya
anslaget betingad. Då vidare arméens pensionskassa, vid bifall till för¬
slaget om den nya pensioneringen kommer att upphöra, hufvudmassan
af dess tillgångar att öfverlemnas till statsverket och arméens ordinarie
pensionering att af statsverket öfvertagas, lärer det anslag, från hvilket
denna pensionering skall i sista hand bestridas, böra hafva naturen af
ordinarie anslag.
Det nu framlagda pensioneringsförslagets tillämpning beror emellertid
jemväl på det beslut angående arméens pensionskassa, hvilket kan fattas
af ett sammanträdande krigsbefäl. Ehuru ett genomförande af arméens
pensionering enligt nu föreslagna grunder skulle bereda armébefälet så
betydligt ökade förmåner, att jag, på grund deraf, anser krigsbefälets
bifall till pensionskassans upplösning och kapitalfondens disposition, på
sätt ofvan blifvit föreslaget, kunna, om Riksdagen beviljar de nya pen¬
sionerna, med säkerhet påräknas, anser jag mig dock icke ännu kunna
föreslå, att pensioneringsanslaget redan för år 1877 uppföres på ordi¬
narie stat.
För det fall att Eders Kongl. Maj:t skulle i nåder gilla hvad jag
nu rörande armébefälets framtida pensionering yttrat, får jag i under¬
dånighet hemställa, att Eders Kong]. Maj:t täcktes föreslå, att Riksdagen,
under förutsättning att arméens pensionskassa upplöses och af kas¬
sans nuvarande tillgångar ett belopp af Tre millioner kronor blifver till
statsverket öfverlemnadt,
måtte dels medgifva,
att så väl arméens framtida pensionering enligt de af Eders Kongl.
Maj:t nu' godkända grunder och bestämmelser måtte från 1877 års in¬
gång af statsverket öfvertagas, som ock de före nämnda tidpunkt, enligt
gällande stadgande!], beviljade pensioner med dem åtföljande begrafnings¬
hjelp få från statsverket utgå;
att arméens pensionskassas förbindelser mot dess tjensteman öfver¬
tagas af statsverket;
att till bestridande af de utgifter, som, vid bifall till nu afgifna
förslag, komma att drabba statsverket, må användas:
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 26.
l:o) ej mindre tre procents årligt afdrag af lönerna för de befatt¬
ningar, lrvilkas innehafvare blifva till pension enligt de nya stadgandena
berättigade, med undantag endast af lönerna för de å artilleriets tyg¬
stat anstälde handtverkare, än äfven de pensionsafgifter, som inflyta
från löntagare, hvilka vid gammal pensionsrätt qvarstå;
2:o) de å nionde hufvudtiteln uppförda, arméens pensionskassa nu
tillfallande ordinarie anslag, nemligen:
ersättning för mistade löneinnehållningar............................ Kr. 4,639: 50
dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar............ » 28,080: —
och af anslaget till Wadstena krigsmanshuskassa ............ » 105,398: 47;
dels ock vidare, till bestridande af förberörda utgifter, uppföra å
nionde hufvudtiteln ett nytt förslagsanslag, till erforderligt belopp, hvil-
ket anslag för år 1877, i stället för der nu upptagna kreditiv för ar¬
méens pensionering å tillhopa 390,500 kronor, äskas att å extra stat
utgå till belopp af 1,070,000 kronor.
Uppå Statsrådets öfriga ledamöters enhälliga tillstyrkan behagade
Hans Maj:t Konungen till alla delar gilla och bifalla hvad föredragande
Departements-chefen yttrat och hemstält, samt förordna, att, i öfverens¬
stämmelse härmed, nådig proposition, sådan den finnes detta protokoll
bilagd, skulle i ärendet till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
M. J. Bandelin.