6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 13.
N:o 13.
Ank. till Kiksd. Kansli den 26 Jan. 1876, kl. 6 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen angående ny
lönestat för Statskontoret; Gifven Stockholms Slott den
24 Januari 1876.
Sedan den så kallade löneregleringskomitén den 11 November
1875 afgifvit underdånigt betänkande och förslag angående löneregle¬
ring med mera för Statskontoret, samt bemälda embetsverk med un¬
derdånigt utlåtande i ämnet af den 13 December till Kongl. Maj:t in¬
kommit, har vid detta ärendes föredragning den 18 innevarande må¬
nad Kongl. Maj:t ansett en omorganisation af Statskontoret i förening
med lönereglering för verket böra ega rum samt nämnda omorganisa¬
tion böra byggas på följande grunder, nemligen:
att Statskontorets chef erhåller ensam beslutanderätt, åtminstone
i alla de ärenden, som ej angå verkets egen ekonomi och organisa¬
tion eller befordringar derinom, utlåtanden öfver författningar, med¬
delande af allmänna föreskrifter, räkenskapers form och arbetsredo-
görelser;
att Statskommissarie-embetena sammanslås med de nuvarande
kamrerarebefattningarna;
att Statskontorets betalningar skola verkställas genom anvisnin¬
gar å Riksbanken, äfvensom att Statskontoret skall mottaga sin upp¬
börd allenast genom attester från Riksbanken;
att i afseende å fondernas förvaltning småningom genomföres den
grundsats, att desamma må placeras allenast i vissa slags obligationer;
samt
att arbetstiden för verkets embets- och tjensteman utsträckes
till sex timmar om dagen.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 13. 7
Med tillämpning af berörda grunder anser Kongl. Maj:t den för
Statskontoret behöfliga tjenstemannapersonal böra utgöras af en chef,
tre tredje gradens tjensteman, en andra gradens tjensteman samt
tolf första gradens tjensteman.
Kongl. Maj:t vill fördenskull, under åberopande af hvad i före¬
varande fråga bilagda protokoll öfver Finansärenden för den 18 Janu¬
ari 1876 innehåller, föreslå Riksdagen, att följande lönestat för Stats¬
kontoret måtte, med de i berörda protokoll förekommande bestäm¬
melser och vilkor för de nya lönernas åtnjutande, varda af Riksdagen
gillad, att lända till efterrättelse från och med år 1877.
Lönestat
för
Statskontoret.
|
|
K r o
|
n o r.
|
|
|
|
Tjenstgö-
|
Arvoden eller
|
|
|
Lön.
|
ringspennin -
|
missräkning b-
|
Summa.
|
|
|
gar.
|
penningar.
|
|
En chef..................
|
6 200
|
2 800
|
|
Q OOO
|
Eu tredje gradens tjensteman......
|
4*000
|
1,800
|
___
|
6,400
|
i Två d:o d:o d:o
|
9,200
|
3,600
|
——
|
12,800
|
En andra gradens tjensteman .
|
3,000
|
1,500
|
—
|
4,500
|
(sekreterare)
|
|
|
|
|
En första gradens tjensteman
|
1,600
|
1,200
|
500
|
3,300
|
(stämpelpapperskassör)
|
|
|
|
|
En d:o d:o (kassör)..........
|
1,600
|
1,200
|
_
|
2,800
|
Tio d:o d:o (registrator, bokhållare,
|
16,000
|
12,000
|
--
|
28,000
|
notarier)
|
|
|
|
|
Till vikariat, renskrifning, flitpen-
|
|
|
|
|
ningar och tillfälliga biträden...
|
—
|
_
|
15,000
|
15,000
|
En förste vaktmästare
|
800
|
300
|
——
|
1,100
|
En vaktmästare.....
|
500
|
300
|
|
800
|
Fem d.o
|
2,500
|
1,500
|
_
|
4,000
|
Till ålderstillägg (förslagsanslag)...
|
7,000
|
—
|
—
|
7,000
|
Summa
|
53,000
|
26,200
|
15,500
|
94,700
|
8
Kongl. Maj ds Nåd. Proposition No 13.
*
Härjemte och då, på sätt ofvannämnda protokoll närmare ut¬
visar, ett belopp af 21,600 kronor är för genomförandet af den före¬
slagna nya organisationen erforderligt, vill Kongl. Maj:t hos Riks¬
dagen äska, att detta belopp måtte för nämnda ändamål ställas till
Kongl. Maj:ts förfogande och i riksstaten för år 1877 uppföras å extra
stat att i mån af behof användas, så att derigenom alla Statskontorets
nuvarande tjenstemän må komma i åtnjutande af sin lagliga rätt, och
de, hvilka anses för verkets tjenst fortfarande beliöfliga, i hvarje fall
vid sina nuvarande aflöningsförmåner bibehållas.
De till förevarande ärende hörande handlingar skola veder¬
börande Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.
OSCAR.
Hans Forssell.
STOCKHOLM, ISAAC MARCTTS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1876.
Bil. till Kongl. Maj ds nåd. Pr vp. ang. lönereglering för Statskontor et. 1
Utdrag af protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför
Hans Maj\t Konungen i Statsrådet å Stockholms
slott den IS Januari 1876.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitiestatsministern, Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,
Thyselius,
Carlson,
Friherre Alströmer,
Weidenhielm,
Lovén,
Friherre von Otter och
Forssell.
Föredragande Departementschefen, Statsrådet Forssell anförde:
“De af Eders Ivongl. Magt i nåder förordnade komiterade för
reglerande af embetsverkens löner hafva den 11 sistlidne November
afgifvit underdånigt betänkande och förslag till lönereglering in. m.
för Statskontoret. Det i detta betänkande upptagna förslag till stat
för detta embetsverk slutar på en summa af 85,700 kronor, hvilket
belopp visserligen, under den likväl knappt antagliga förutsättningen
att alla verkets tjensteman åtnjöte högsta ålderstillägg, kunde höjas till
101,100 kronor, men äfven i detta fall betydligt understege den summa
af 116,300 kronor, som i 1876-års stat är uppförd till lön och dyrtids-
tillägg åt Statskontorets embets- och tjenstemän. Då icke desto mindre
lönebeloppen för de olika tjenstegraderna enligt komiterades förslag
Bill. till Rilcsd. Prof. 1876. 1 Samt. 1 afd. 1
2 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.
varda icke obet}7dligt förhöjda utöfver deras nuvarande belopp, har
nedsättningeu i det för embetsverket erforderliga anslag naturligtvis
icke kunnat vinnas annorledes än genom en betydlig minskning af
tjensternas antal. Då för närvarande äro å Statskontorets stat upp¬
förda 35 tjenster af olika grader, hafva komiterade föreslagit allenast
17 fasta tjenster samt derutöfver arvoden till 8 å 10 mera tillfälliga
biträden.
Redan häraf framgår, att komiterade i ganska vidsträckt mån
iakttagit den, dem genom Kongl. brefven den 5 Februari sistlidna år
gifna anvisning att “låta hvarje förslag till lönereglering för hvarje
särskild! verk föregås af en sådan noggrann pröfning af hvarje sysslas
behöflighet och lämpliga anordning, att komiterades förslag derigenom
må vinna den inre styrka, som erfordras för att åt detsamma bereda
förtroende och framgång/4 En så betydande minskning af embets-
verkets personal, som den komiterade föreslagit, kan icke tänkas ske
utan i samband med eu väsentlig förändring af embetsverkets orga¬
nisation och arbetssätt, och man finner också vid granskningen af
detta förslag, att detsamma för Statskontoret afser eu genomgripande
förändring, större måhända än som med något annat af statens em¬
betsverk skulle kunna ifrågasättas.
De förändringar, som komiterade, för genomförande af den före¬
slagna löneregleringen, ansett nödiga, kunna sammanfattas under föl¬
jande hufvudrubriker:
a) Embetsverkets befrielse från vissa detsamma nu åliggande
göromål.
b) Upphäfvande! af den kollegiala förhandlingsformen i alla lö¬
pande ärenden och sammanslagning af statskommissarie- och kamererare-
befattningarne till byråchefstjenster.
c) Förändring i sättet för in- och utbetalningars verkställande,
hvarigenom den nuvarande räntekammaren göres öfverflödig.
d) Förändrade bestämmelser i afseende å fondernas förvaltning.
e) Förändringar i afseende å diar!i- och protokoilsföring samt
expeditionssättet, hvarigenom någon besparing af arbetskraft kunde
ernås.
Huru mycket en hvar af dessa förändringar inverkar på den
minskning i Statskontorets lönestat, som komiterade ansett möjlig,
har jag sökt göra åskådligt genom följande jemförande uppställning
af den nu föreslagna lönestaten och 1876 års stat med tillägg.
Bil . till Konyl. Majrts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 3
|
|
|
|
|
|
|
Ökning i
|
Minskning 1
|
Nuvarande stat med dyrtidstiliägg.
|
|
|
Nya staten utan alderstillägg.
|
|
|
|
|
|
|
|
nya staten.
|
nya staten.
|
1 President ...........................
|
|
9,000
|
1
|
President .....
|
|
10,000
|
1,000
|
|
2 Statskommissarie!-(6,000) ...
1 dito (5,400) ...
|
|
12,000
5,400
|
|
—
|
|
} 17,400
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3 Kamererare (4,200) ...
|
|
12,600
|
3
|
Byråchefer
|
(6,400)
|
19,200
|
6,600
|
—
|
1 Sekreterare ........................
|
|
4,200
|
1
|
Sekreterare ..
|
|
4,500
|
300
|
—
|
1 Advokatfiskal ....................
|
|
4,200
|
|
—
|
|
—
|
—
|
4,200
|
2 Räntmästare (6,000) ........
|
|
12.000
|
1
|
Kassör ........
|
|
2,800
|
—
|
9,200
|
1 Stämpelpapperskassör .........
|
|
3,600
|
1
|
Stämpelpapperskassör
|
3,300
|
—
|
300
|
1 Registrator........................
|
. 3,000,
|
|
\
|
|
|
|
|
|
2 Kammarförvandter (2,640)
|
5,280]
|
24,600
|
I10
|
Första gradens tjenste-
|
|
|
|
4 Bokhållare (2,640)
|
10,560
|
r
|
män............
|
(2,800)
|
28,000
|
3,400
|
—
|
3 Kammarskrifvare (1,920)
|
5,760
|
|
1
|
|
|
|
t
|
3 Kammarskrifvare (1,920)
|
5,760
|
|
|
|
|
|
|
|
3 Kanslister (1,680)
6 Kammarskrifvare (1,200)
1 Kanslist ............................
|
5,040
7.200
. 1.200
|
28,200
|
|
Till Arvoden,
m. in.........
|
expenser
|
12,000
|
-----
|
11,200
|
Expenser, gratifikationer ....
|
.. 4,000
|
|
|
|
|
|
|
|
35 tjenstemän ........................
|
|
|
17 tjenstemän -j-
|
8 å 10
|
|
|
|
|
|
|
|
biträden
|
|
|
|
|
9 Vaktmästare........................
|
|
5,500
|
7
|
Vaktmästare ..
|
|
5,900
|
400
|
—
|
|
Summa
|
116,300
|
|
|
|
85,700
|
11,700
|
42,300
|
Deraf framgår, att, i största allmänhet taget, den under rubriken,
b) föreslagna förändring af Statskontorets styrelsesätt skulle medföra
en minskning af 17,400 (statskommissariernas lön) men en ökning af
7,900 (tillskott i presidentens, sekreterarens och kamererarnes lön); att
under rubriken c) [eller ändring i formerna för kassarörelsen] faller
eu minskning af 9,200 kronor (räntmästarnes lönebelopp efter afdrag
af kassörens) och under rubriken d) [eller fondförvaltningens förenkling]
en minskning af 4,200 kronor (advokatfiskalens lön); hvarjemte såväl
i sin mån hvar och eu af dessa under b), c) och d) nämnde förändrin¬
gar, som äfven den under rubriken e) antydda förenkling af expedi-
tionssätt, diariiföring m. m. skulle medgifva en besparing å arvoden
till extra biträden af 11,200 kronor, som åter tillstädjer att å lönerna
till första gradens 10 tjenstemän lägga en förhöjning af 3,400 kronor.
Betraktar man åter de bägge staterna med hänsyn till arbets¬
krafternas fördelning å de olika afdelningarna inom verket, så finnes, att
4 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prqp. ang. lönereglering för Statskontoret.
den väsentligaste minskningen förekommer i
1. Statskontorets
|
styrelse och kansli, hvarest uppföres
|
i nuvarande stat:
|
|
enligt komiterades förslag:
|
President .................................
|
9,000.
|
President .................
|
................. 10,000.
|
3:ne Kommissarier ...............
|
17,400.
|
|
|
Sekreterare ..............................
|
4,200.
|
Sekreterare }
|
4 500
|
|
|
och ombudsman}
|
................ •
|
Registrator ..............................
|
3,000.
|
Registrator ..............
|
................. 2,800.
|
En Kanslist.............................
|
1,200.
|
Amanuens.................
|
................. 1,000.
|
3:ne dito ..............................
|
5,040.
|
Notarie......................
|
................. 2,800.
|
Advokatfiskal...........................
|
4,200.
|
|
|
Summa
|
44,040.
|
|
Summa 21,100.
|
2. Räntekammaren, hvarest uppföres:
|
|
Två Räntmästare ..................
|
12,000.
|
|
|
En Bokhållare ........................
|
2,640.
|
/En Kassör ...........
|
................ 2,800\
|
En Kammarskrifvare ............
|
1,200.
|
\(i Ink. & Ut: B)
|
/
|
Summa
|
15,840.
|
|
(Summa 2,800.)
|
3. Pond- oeh revisionskoutoret med
|
|
|
stämpelkontoret:
|
|
Fond- och stämpelbyrån:
|
Kamererare..............................
|
4,200.
|
Byråchef...................
|
................. 6,400.
|
Kammarförvandt.....................
|
2,640.
|
En Bokhållare .......
|
................. 2,800.
|
En Bokhållare ........................
|
2,640.
|
Stämpelpapperskassör............ 3,300.
|
Två Kammarskrifvare .........
|
2,400.
|
|
|
Stämpelpapperskassör............
|
3,600.
|
|
|
Summa
|
15,480.
|
|
Summa 12,500.
|
Men ökning å:
|
|
|
|
4. Rammarkontoret:
|
|
Inkomst- och utgiftsbyrån:
|
En Kamererare .....................
|
4,200.
|
Byråchef..................
|
................. 6,400.
|
En Memorialbokhållare.........
|
2,640.
|
Kassör ......................
|
................. 2,800.
|
5 Kammarskrifvare ...............
|
9,600.
|
Fyu-a Bokhållare ....
|
................. 11,200.
|
En Amanuens ....
|
..................... 1,000.
|
Arvoden ................
|
.................... 2,000.
|
Summa 16,440.
|
Summa 23,400.
|
Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.
5
Riksbokshitskontoret: Bokslutsbyråu;
En Kamererare .....................
|
4,200.
|
Byråchef .............
|
.................... 6,400.
|
Eu Kammarförvandt ............
|
2,640.
|
Tre Bokhållare .
|
.................... 8,400.
|
En Bokhållare ........................
|
2,640.
|
Arvoden .............
|
.................... 4,000.
|
En Kammarskrifvare ............
|
1,920.
|
|
|
Tre dito ............
|
3,600.
|
|
|
Summa
|
15,000.
|
|
Summa 18,800.
|
Expenser, gratifikationer
|
|
Expenser, in. m.
|
.................. 4,000.
|
in. in..............................
|
4,000.
|
|
|
9 Vaktmästare ....................
|
5,500.
|
Vaktmästare .......
|
.................... 5,900.
|
eller i sammandrag:
|
|
|
|
Styrelse och kansli ............
|
44,040.
|
|
................ 21,100.
|
Räntekammare .....................
|
15,840.
|
|
j__
|
och
|
|
|
l
|
Kammarkontor .....................
|
16,440.
|
|
.................. 123,400.
|
Fond- och revisionskontoret
|
15,480.
|
|
.................. 12,500.
|
Riksbokslutskontoret .........
|
15,000.
|
|
................. 18,800.
|
Expenser, gratifikationer ...
|
4,000.
|
|
.................. 4,000.
|
Vaktbetjening........................
|
5,500.
|
|
.................. 5,900.
|
Summa
|
116,300.
|
|
Summa 85,700.
|
Komiténs ordförande, Statskontorets president, som i hufvudsak in¬
stämt i komiterades förslag, har dock i åtskilliga punkter derifrån af-
vikit och, särskildt i afseende å personalen, ansett nödigt att, utöfver
hvad komiterade föreslagit, i staten upptaga en räntmästare, en notarie
i kansliet, en kamererare i riksbokslutskontoret, en vaktmästare samt
för arvoden in. in. ett belopp af 15,000 kronor i stället för det af
komitén föreslagna af 12,000 kronor, hvarigenom den af honom före¬
slagna stat, ålderstillägg oberäknade, slutar på en siffra af 102,300
kronor.
Statskontoret har öfver komiterades förslag under den 13 De¬
cember 1875 afgifvit infordradt utlåtande, hvilket, då presidenten redan
såsom komiténs ledamot och ordförande yttrat sin mening, undertecknats
allenast af de tre tjenstgörande statskommissarierne. I nästan alla
punkter afstyrkas här så väl öfrige komiterades som presidentens i
Statskontoret framställningar. Den kollegiala förhandlingsformens upp-
6 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Krog. ang. löneregler ing för Statskontoret.
häfvande, statskommissarie^ ensternas indragning eller rättare förening
med kamererarebefattningarne till byråchefstjenster, borttagandet af
Statskontorets kassarörelse och räntekammarens indragning, förenk¬
lingen af fondförvaltningen och indragningen af advokatfiskal]ensten
eller nedsättningen af det för densamma afsedda lönebelopp, allt detta
möter efter Statskontorets uppfattning oöfvervirmerliga svårigheter, eller
förklaras leda till äfventyrande af den för statens fond- och kassaför¬
valtning oundgängliga säkerhet. Mot de af komiterade föreslagna löne¬
belopp har Statskontoret, under förutsättning att Statskontorets nu¬
varande organisation nästan oförändrad bibehålies, intet att invända.
Endast den ena räntmästaretjensten har Statskontoret, efter mycken
tvekan, ansett kunna, äfven med bibehållande af nuvarande kassarörelse,
indragas. Deremot har Statskontoret medgifvit, att, i stället för nu¬
varande första gradens tjenster, e. o. tjenstemän böra inom Stats¬
kontoret anställas, och har sålunda i stället för nu utgående löner till
13 kanslister och kammarskrifvare ett arvodesbelopp af 15,000 kronor
blifvit i dess förslag till ny lönestat uppfördt.
Slutligen har Statskontoret ansett att, i olikhet med komiterades
förslag, vaktbetjeningens nuvarande antal bör bibehållas, men att deras
löner böra förhöjas i likhet med hvad komiterade föreslagit.
Härigenom kommer det af Statskontoret uppgjorda förslag till
lönestat för Statskontoret att sluta på en summa af 114,400 kronor,
eller 2,900 kronor mindre än den nuvarande staten med dyrtidstillägg.
Dervid äro dock inga ålderstillägg beräknade, och har jag vid ett
öfverslag huru, vid lönestatens tillämpning för nuvarande med fullmakt
försedda tjenstemän, densamma skulle förhöjas, funnit att slutsiffran
med säkerhet kommer att uppgå till 121,000 kronor.
Jag öfvergår härefter till att, under de särskilda hufvudrubriker
jag nyss antydt, för Eders Kongl. Maj:t yttra min åsigt om lämplig¬
heten af de förslag, komiterade framstäf, och om den lönestat för
Statskontoret, som jag anser mig kunna tillstyrka Eders Kong! Maj:t
att för Riksdagen framlägga.
I.
I fråga om befrielse för Statskontoret från åtskilliga dem ålig¬
gande göromål hafva komiterade föreslagit:
Bil. till Kong!,. Maj:ts nåd, Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 7
a) att Statskontorets åliggande, att till Eders Kong]. Maj:t, jemte
utlåtande om sökandenas kompetens och större eller mindre skicklighet
öfverlemna Eders Kongl. Majits befallningshafvandes förslag till landt-
räntmästaretjensters tillsättande samt, gemensamt med Kammarkol¬
legium, sådana förslag till landskamererare- och kronofogdetjenster,
äfvensom att i enahanda ordning tdl Eders Kongl. Magt' afgifva ut¬
låtande angående afsked eller längre tids tjenstledighet för desse
tjensteman, måtte upphöra.
b) att sådana utgifter, för hvilka Eders Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande hittills skolat hos Statskontoret begära ersättning, må af
Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande formelt anordnas.
c) att Statskontorets öfverinseende öfver Mynt- och Kontroll¬
verken må upphöra.
Mot dessa trenne förslag här Statskontoret icke haft något att
erinra, och genom deras utförande skulle utan tvifvel någon, om ock
ej särdeles betydande, minskning i Statskontorets göromål vinnas,
utan att andra förvaltningens grenar obehörigt betungades eller ären¬
denas säkra gång på minsta sätt äfventyrades.
Deremot, då komiterade på anförda skäl hafva föreslagit:
a) att sadana utåt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes be¬
slut föranledda besvär, hvilka hittills skolat hos Statskontoret anföras,
hädanefter må hos Eders Kongl. Maj:t anföras, med undantag af dem,
som röra räkenskapers och redogörelsers form, hvilka fortfarande
böra af Statskontoret upptagas,
så har Statskontoret i fråga om tvänne grupper af dessa be¬
svärsmål, nämligen de som röra anordning af rese- och traktaments-
ersättningarne och de som angå tillämpningen i länen af de i läns-
staterna meddelade föreskrifter, funnit sig icke kunna tillstyrka, att
de samma må till Eders Kongl. Maj:ts omedelbara pröfning hänvisas.
Då Statskontoret sjelft i första instans handlägger ett särdeles stort
antal frågor om rese- och traktamentsersättningar, synes det näm¬
ligen Statskontoret böra leda till enhet i författningarnas tillämpning,
att äfven de af länsstyrelserna afgjorda mål af sådan natur till samma
myndighet fullföljas; och då det är Statskontoret som till Eders Kongl.
Maj.ts befallningshafvandes efterrättelse meddelar de i länsstaterna
innefattade föreskrifter, synes det äfven Statskontoret ligga i sakens
natur, att Statskontoret sättes i tillfälle att sjelf tolka dessa sina före¬
skrifter, hvadan i ena som i andra fallet det, efter Statskontorets för¬
menande, hvarken torde vara principielt oriktigt eller i andra fall
olämpligt att omförmälda besvärsmål fortfarande af Statskontoret upp¬
tagas.
endast
|
följande
|
antal
|
dylika
|
1871.
|
1872.
|
1873.
|
1874.
|
3.
|
17.
|
11.
|
10.
|
17.
|
17.
|
15.
|
3.
|
8 Bil till Kong1, Maj:ts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret.
Då för närvarande ej är fråga om att för Eders Kongl. Maj:t
framlägga förslag till ny instruktion för Statskontoret, utan endast att
tillse, under Indika förutsättningar den i fråga satta inskränkningen i
verkets personal och lönestat skulle luta sig genomföra, kunde väl
måhända det sålunda tvistig^ spörsmålet om vissa^ besvärsmål^ full¬
följd för närvarande saklöst lemnas åsf
lyst, hafva nämligen till Statskontoret
besvärsmål inkommit:
om rese- och traktamentsersättning......
om tillämpning af länsstaternas före¬
skrifter ...................................................
och vare sig detta ringa antal mål fortfarande skall till Statskontoret
fullföljas eller icke, kan deras behandlingsordning sålunda icke anses
hafva någon nämnvärd betydelse för nu föreliggande fråga. Deremot
skulle kunna sägas, att bestämmelsen om dessa måls fullföljande
måste inverka på eu annan fråga, hvilken, såsom lätt inses, föi löne¬
regleringen är af yttersta vigt, den om Statskontor ets styi elsefoim
och arbetssätt. Ty om det kan visas, att åtminstone i vissa fall dy¬
lika besvärsmål innebära frågor om enskildes rätt, sa. kunde, enär
man i allmänhet velat åt de embetsverk, som eg a att handlägga och
afgöra administativa rättsfrågor, till den enskildes trygghet bevara
den kollegiala förhandlingsformen, den åsigten att dessa mål böra
fortfarande till Statskontoret fullföljas, lätteligen leda till den slutsatsen,
att, huru ringa än målens antal må vara, de i dem föreliggande rätts¬
frågor dock måste kräfva bibehållande af Statskontorets kollegiala form.
Jao- anser mig derför blott böra. hänvisa dera, att hvad än de af Stats¬
kontoret anförda skäl ma anses bevisa om lämpligheten af dessa be¬
svärsmål® behandling å häfdvunnet sätt, nödvändigheten deraf kunna de
i ingen händelse anses hafva åclagalagdt. Hvad Statskontoret i hufvud¬
sak1 har att anföra, eller, i ena fallet, att enhet i författningarnes
tillämpning bör bibehållas, i andra fallet, att den myndighet, som gifvit
föreskriften, äfven bör sättas i tillfälle att tolka sin mening, behöfver
alls icke lemnas ur sigte, för den händelsen Eders Kongl. Maja. fram¬
deles skulle finna lämpligt förordna, att de i fråga varande målen
skola hos Eders Kongl. Maj:t omedelbart fullföljas. Det måste näm¬
ligen i hvarje fall vara den föredragande departementschefen ange¬
läget att för målets beredning inhemta den sakkunniga myndighetens
utlåtande, och så väl enheten i författningarnes tillämpning som till¬
fället till tolkning af den meddelade föreskriftens åsyftade mening
skulle på detta sätt vinnas, utan att derför ärendets afgörande be-
9
Bil. till Kongl. Maj:t.s nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.
höfde öfverlenmas åt en myndighet, som af ett eller annat skäl kunde anses
dertill mindre egnad, än mindre än eljest lämplig befunnen ombildning af
Statskontoret uti formerna för dylika måls behandling möta något afsevärdt
hinder.
I fråga om utbetalning af löner och arvoden till embets- och tjenste¬
man i Stockholm hafva komiterade vidare, i afsigt att derigenom i någon
mån minska Statskontorets bestyr, föreslagit, att vederbörande embetsverk
må ega att genom någon af sina embetsman hos Statskontoret utbekomma
hela den del af aflöningen för dess samtliga embets- och tjensteman, som
faller på den stadgade utbetalningsterminen, samt sjelfve öfvertaga ansvaret för
dess vederbörliga utdelning till embetsmännen jemte skyldigheten att för medlen
redovisa och deröfver till Kammarrätten afgifva årlig redogörelse. Förslaget,
sådant det här förekommer, är ursprungligen inför Eders Kongl. Maj:t väckt
och tillstyrkt af Statskontoret i dess underdåniga utlåtande af den 31 Decem¬
ber 1869 rörande Riksdagens skrifvelse om en förändrad fond- och kassa-
förvaltning. I sitt nu föreliggande utlåtande af den 13 December 1875 an¬
för Statskontoret mot samma förslag betänkligheter, som synas mig inne¬
bära ett bestämdt afstyrkande af detsamma. Genom remiss af den 7 Juni
1875 har redan från vederbörande embetsverk blifvit infordradt utlåtande
öfver nämnda, af Statskontoret den 31 December 1869 väckta förslag, och
hafva Skogsstyrelsen, Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen, Landtmäteristyrelsen,
Krigshofrätten, Kommersekollegium, Ofverintendentsembetet, Sundhetskollegium
samt med någon tvekan Kammarrätten tillstyrkt detsamma, men Kongl.
Kammarkollegium delvis och Kongl. Svea Hofrätt helt och hållet afstyrkt
detsamma. För egen del kan jag visserligen ej åt de flesta af Statskon¬
torets anmärkningar tillmäta någon afgörande vigt, men då den lindring i
Statskontorets bestyr, som härigenom skulle vinnas, på det hela icke är
särdeles betydande, anser jag mig icke behöfva vid detta tillfälle framhålla
densamma som ett af vilkoren för den nya lönestatens genomförande.
Hvad slutligen beträffar frågan om behandlingen af de uppgifter och
redovisningar, som inkomma rörande testamentsbevillningen, indika komi¬
terade ansett böra direkt inlemnas till Kammarrätten för den granskning
som vederbör, kan jag icke finna att någon vigt ligger uppå dessa handlingars
granskning i Statskontoret, utan att de samma i likhet med andra revisions-
mål kunna utan ringaste olägenhet till Kammarrätten hänvisas. Om för
närvarande, såsom Statskontoret anmärker, granskningen af de samma i Kam¬
marrätten endast afser de inbetalda beloppens beräkning, så kommer detta
otvifvelaktigt deraf, att detaljgranskningen nu skall utföras i Statskontoret,
Bill. till Riksd. Prof,. 1H76. I Sami. / Afd. 2
10 Bil. till Kongl. Maf.ts nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.
och varder naturligtvis, så snart Statskontorets detaljgranskning till Kam¬
marrätten öfverflyttas, densamma derstädes utförd med all den noggrannhet
som vederbör. Utan tvifvel är en sådan anordning fullt berättigad deraf,
att nämda granskning till sin natur faller under Kammarrättens uppgift.
II.
Hufvudfrågan i det organisations- och lönestatsförslag, som nu före¬
ligger, är utan tvifvel den, huruvida den kollegiala förhandlingsformen kan
anses fortfarande nödig och lämplig för de ärenden, som tillhöra Statskontorets
handläggning.
Innan jag öfvergår till pröfning af denna fråga, anser jag mig böra
i korthet hänvisa på den icke oväsentliga förändring, som Statskontorets
ställning och verksamhet undergått sedan den tid, då dess förvaltningsform
stadgades och verket intog en sjelfständig ställning bland rikets embetsverk.
Främst är dervid att iakttaga, huru finansförvaltningen i slutet af 17:de och
under 18:de seklet i de vigtigaste hänseenden, i uppbörden af inkomsterna
såväl som i anordningen och liqviden af utgifterna var åt helt annan och
vida mera invecklad beskaffenhet än i våra dagar. Det är klart, att den
enskildes rätt och bästa på ett ganska känbart sätt måste bero af Stats¬
kontorets afgörande den tid, då anordningarna oftast gälde uppbörd att in
natura utgå af vissa räntegifvare, då vissa slags utgifter voro enligt stat
anvisade å vissa slags inkomster och när en tillfällig brist uti uppbörden å
en viss ort eller af ett visst slag medförde pröfning, huru och hvarest den
anvisade utgiften lämpligast skulle bestridas; då det derför i Statskontorets
instruktion var detsamma ålagdt att tillse, icke blott att “rikets inkomster
bättrades och beqvämades till utgifterna", utan äfven att, när inkomsterna å
en ort komme till restantie, förse vederbörande med invisning å möjligen
Överskjutande inkomster eller räntor å annan ort och att dervid (§ 4 af
Instr. af 1720) tillse, det “hvarje assignationstagare måtte utan något långt
resande, löpande, fordrande eller mutande få sin invisning på de medel och
orter, som pröfvades för honom vara närmast, beqvämligast och nyttigast“.
Det är vidare en vigtig omständighet, att Statskontoret i 18:de seklet
hade till åliggande, att “af alla stater, kollegier och län infordra förslag
på nästföljande års lön, reqvisition och tillgång1' samt med ledning deraf
författa alla de påminnelser, som vore att göra vid nästkommande års stat,
antingen'' till förhöjande eller besparing," att denna stat visserligen, då riks¬
dag var samlad, understäldes dess godkännande äfvensom af Kongl. Maj:t
Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret. 11
faststäldes, men att den deremellan årligen uppgjordes af en statskommission,
i hvilken Statskontorets president med en statskommissarie och en kamererare
bildade kärnan, och som hade till åliggande att tillse icke blott hvilka me¬
del som fordrades och funnos att tillgå, samt huru kronans inkomster be¬
qvämligen kunde anslås, utan ock hvaruti något skäligen kunde besparas,“
samt att Statskontoret särskildt hade sig ålagdt dervid iakttaga, att inga
medel blefve under främmande titlar dragne — med ett ord, att Statskontoret
vid denna tid väsentligen fullgjorde den uppgift, som nu åligger departements¬
cheferna för den årliga statsregleringen. Slutligen kan ock fästas uppmärk¬
samhet derå, att under detta tidskifte, hvilket icke kände den slags konstitu-
tionela ansvarighet för konungens rådgifvare, som vår nuvarande grundlag
stadgar, det ansågs nödigt att uttryckligen ålägga Statskontoret att tillse,
det “den af Kongl. Maj:t i Rådet underskrifna stat må vara ett oryggligt
rättesnöre till alla anordningars och invisningars utfärdande, så att ingen
rubbning deruti må ske, ehvad ordres deremot utverkas kunna11,, och att så¬
lunda i viss mån Statskontoret kunde anses bära det politiska ansvaret för
den uppgjorda finansplanens vidhållande.
Hvad nu är anfördt synes mig tillräckligt antyda, att Statskontorets
nuvarande uppgifter äro ojemförligt mindre vanskliga, dess nuvarande verk¬
samhetsområde mindre betydande, dess ansvar mindre tungt än de voro, i
synnerhet under det förra århundradet. Sedande konstitutionela garantiernas
tyngdpunkt blifvit odeladt förlagd till statsrådet och i dess såväl politiska
som juridiska ansvarighet; sedan statsregleringen blifvit en årligen återkom¬
mande uppgörelse mellan Regering och Riksdag, förberedd af Departements¬
cheferna, i alla detaljer granskad af Statsutskottet och faststäld af Riksdagen
och Kongl. Maj:t; sedan rikets intägter med få undantag blifvit bestämda
att utgå i penningar; sedan för dessas omsättning utvägar blifvit funna, som
ännu för tjugo år sedan föga voro kända; och sedan formen för utgifternas
bestridande blifvit den enkla kassaliqviden: kan Statskontoret ej längre anses
för något annat än ett kontor för bokföring af statens samtliga inkomster
och utgifter för det allmänna inseendet öfver uppbörden, för expedierandet
af länsstater och anordning af de utgifter som, så att säga, å dess egen stat
skola bestridas, samt för förvaltning af Statsverkets fonder.
Det torde derföre först och främst icke vara någon obefogad slutsats,
att, om under äldre tider man ansett sig tryggad vid en i någon mån enklare
form för Statskontorets då vida mera maktpåliggande arbete, så lära de nu¬
varande förhållandena icke kunna anses fordra en form, som är mera tung
och invecklad. Det är derför icke utan sin vigt, att komiterade först och
främst hänvisat derå, “att Statskontorets åligganden under lång tid kunnat
fullgöras, utan att den kollegiala formen ansetts behöflig för betryggande af
12 Bil. till Kongl. Maj-ds nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.
ärenderas omsorgsfulla pröfning, och att en förändring, i den riktning komi-
terade afse, sålunda endast vore en återgång till den ordning, som under
mer än ett århundrade, eller från 1720 till 1848, för Statskontoret varit
gällande. Hänförande sig till § 2 af 1720 års instruktion hafva komiterade
visat, huru Statskontoret från början haft eu ensam beslutande chef med
rådgifvande men icke röstägande ledamöter, samt huru den kollegiala formen
för detta embetsverk, så vidt som den är grundad på gifven allmän bestäm¬
melse, är jemförelsevis ny, enär den uppkommit på grund af en år 1847
från Statskontoret framstäld begäran om förklaring af instruktionens nämnda
paragraf, hvarvid verkets pluralitet framhöll, att instruktionen icke längre
vore tidsenlig, enär de ärenden, som från andra verk, der de kollegialt be¬
handlats, i senare tid öfverflyttats till Statskontoret, såsom chartse-sigillatse-
ärenden, magasinsärenden och myntärenden, äfven borde i Statskontoret
kollegialt handläggas. Den Kongl. förklaring, som med anledning häraf gafs
uti nådiga brefvet af den 22 December 1848, innehöll, att udå Statskontoret
utgör ett af rikets kollegier, böra de på Statskontorets afgörande ankommande
ärenden, likasom uti öfriga kollegier, af presidenten och ledamöterna sam¬
fäld! pröfvas, hvarvid, om skiljaktiga meningar yppas, den blifver gällande,
hvaruti pluraliteten instämt.”
Komiterade hafva utan tvifvel rätt deruti, att Statskontorets president,
i olikhet med öfriga kollegiers chefer, från 1720 till 1848 egt ensam beslu¬
tande rätt. Häruti har, så vidt jag kunnat erfara, ingen förändring egt rum
hvarken år 1809 eller der förut, ehuru ett förslag till instruktion, som af
Statskontoret på Kongl. befallning afgafs den 20 Oktober 1773, väckte fråga
om befordringsärendenas kollegiala afgörande. Men om sålunda komiterade
i gammal häfd hafva stöd för sitt förslag, att Statskontorets chef må ega en¬
sam beslutande rätt åtminstone i de flesta mål, kan sådant stöd ej åberopas
för deras efter min uppfattning minst lika vigtiga åsigt, att dylika ärenden
böra afgöras af presidenten på föredragning och i närvaro allenast af den
“byråchef11 som handlagt ärendet, utan medverkan af öfrige verkets ledamö¬
ter. Ty derutinnan har Statskontoret icke blott efter 1809 utan äfven åt¬
minstone från 1720 varit kollegialt organiseradt, att föredragningen inför
presidenten skett i alla ledamöternas närvaro och under gemensam öfver¬
läggning.
Men om af denna eller någon annan anledning, i likhet med hvad som
skett i det af komiterade åberopade Kongl. brefvet af den 22 December 1848,
kunde dragas en sådan slutsats, att clå Statskontoret är ett rikets kollegium,
böra äfven ärendena derstädes fullständigt kollegialt behandlas, är det dock
efter min uppfattning intet som hindrar att först tillse, huruvida dessa ären¬
den tarfva kollegial vare sig öfverläggning eller omröstning, för att, om så-
Bil. till Körtel. Maj:ts nåd. Prof, ang. lönereglering för Statskontoret. 13
dan icke skulle finnas af behof påkallad, deraf draga den slutsatsen, att
Statskontoret icke bör vara ett rikets kollegium.
I främsta rummet föreligger dervid att pröfva, huruvida genom den
kollegiala formens upphäfvande kunna i någon den ringaste mån äfventyras
den säkerhet och trygghet för ärendenas noggranna handläggning, som staten
framför allt har att af detta embetsverk fordra. Komiterade hafva i detta
hänseende gjort skillnad mellan tvänne grupper af de till Statskontorets
handläggning hörande mål, å ena sidan de ärenden, hvilka de ansett fort¬
farande böra kollegialt handläggas af presidenten och samtlige ledamöter
med gemensam beslutanderätt, å andra sidan de löpande eller enklare ären¬
den, hvilka de ansett kunna utan äfventyr handläggas af presidenten med
en föredragande byråchef och med beslutanderätt allenast för den förre.
Om denna fördelning af målen äro komiténs ordförande och leda-
möterne fullt ense.
De ärenden, hvilka Statskontorets president i likhet med öfriga komiténs
ledamöter ansett fortfarande böra kollegialt af chefen och de nya byråcheferne
behandlas, äro, såsom Eders Kongl. Maj:t af komiténs utlåtande behagade
finna, hvarken många eller af någon särdeles egendomlig beskaffenhet. De
äro i korthet sammanfattade a) organisations- och befordringsmål samt verkets
ekonomi-mål; b) utlåtanden rörande författningar; c) föreskrifter eller cirkulär,
som utfärdas till verkställighet af Eders Kongl. Maj:ts befallningar; d) berät¬
telser och arbetsredogörelser; e) ärenden rörande räkenskapers och redogö¬
relsers form, samt f) “förvaltningsfrågor, som icke bestå i rena verk-
ställighetsåtgärderu. Hvad komiterade under sist anförde rubrik egentligen
menat, är svårt att af deras eget betänkande utröna, och i alla händelser
synes detta uttryck vara något mindre väl valdt, enär ju nästan i hvarje
mål kan tvistas derom, huruvida frågan gäller en ren verkställighetsåtgärd
eller icke. Jag tror mig dock genom samtal med komiterade fått viss¬
het derom, att de med uttrycket afsett frågor rörande fondernas placering
och att de alldeles icke menat de mål, som röra utbetalning af penningar,
eller bokföring. I alla händelser kunde väl ej ifråga komma att, vid ett
utskiljande af plenimålen, i detta stycke godkänna komiterades förslag.
Det är, särskildt med hänsyn till den sist nämnda gruppen af ärenden,
svårt att med säkerhet uträkna, huru många plenimålen till antalet kunna
vara, eller att bedöma, huru mycken tid de kunna af ledamöterna kräfva till
pleni-sammankomster, men utom att åtminstone alla de under rubrikerna
a) till f) uppräknade mål af Statskontorets ärenden utgöra ett försvinnande
litet antal, kan jag ej heller inse, att deras kollegiala behandling skulle
kräfva stor inskränkning i byråchefernas tid, så vida nämligen ej verkets
chef, med den myndighet honom är förbehållen, skulle anse nyttigt och nödigt
att öfver höfvan vidga dessa ärendens område. Enligt från Statskontoret in-
14 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.
fordrad uppgift under år 1874 var antalet af de till verket inkomna mål, som
rörde
den inre ekonomien, befordringar, tjenstledighet, tjenstebetyg m. m.
inom verket,......................................................................................................... 211,
utlåtanden rörande allmänna författningar, ....................................... 20,
allmänna föreskrifter rörande verkställighet af Kongl. Maj:ts beslut, 6,
räkenskapers och redogörelsers form,.................................................. 2,
berättelser och arbetsredogörelser,......................................................... 7,
Summa 246.
Men hvad jag främst vill betona, är, att just dessa af komitén upp¬
räknade ärenden äro af den beskaffenhet, att frågan om deras kollegiala eller
icke- kollegiala behandling ej berör hvad som här är hufvudfrågan, eller an¬
visnings- och bokföringsväsendets trygghet och säkerhet. Yid detta tillfälle
anser jag nhg derför icke behöfva upptaga till pröfning, huruvida för de nu
uppräknade målen en kollegial behandling skall bibehållas eller icke, utan
inskränker mig till att hänvisa derå, att om det vid den nya statens tillämp¬
ning skulle anses möta svårighet att betunga byråcheferna med deltagande
i pleni-sammankomster, och om derför, vid en ny instruktions utfärdande,
skulle anses lämpligt att åt verkets chef uppdraga beslutanderätten äfven i
alla nu nämnda mål, eller åtminstone vissa af dem, så kunde för en sådan
anordning hemtas tillräckligt stöd af erfarenheten från andra statens styrelse¬
verk, der den i alldeles enahanda mål utan olägenhet varit tillämpad. Tv
frågor om verkets organisation och inre ekonomi, om befordringar eller ar¬
voden, om räkenskapers och redogörelsers form, om meddelande af allmänna
föreskrifter till verkställighet af Eders Kongl. Majrts beslut, eller om ytt¬
rande rörande allmänna författningars utfärdande, förklaring eller upphäf¬
vande äro inom Statskontorets verksamhetsområde helt visst icke svårare att ut¬
reda eller af ömtåligare natur än likartade frågor inom Generalpoststyrel¬
sens, Jernvägstrafikstyrelsens eller Skogsstyrelsens område, och vid bestäm¬
melsen om deras behandling behöfver derför ingen annan synpunkt göras
gällande än den som i instruktionerna för dessa verk iakttagits.
Det torde i alla händelser, såsom ock Statskontoret i sitt utlåtande an¬
märkt, kunna anses mera följdriktigt att åt chefen ensam öfverlemna beslu¬
tanderätten äfven i dessa mål, alltid under förutsättning att i alla de ären¬
den, som angå verkets samtliga afdelningar, de särskilda afdelningscheferna
få tillfälle att yttra sin mening.
Helt annat är förhållandet med de Statskontorets ärenden, som återstå,
sedan nu nämnda, af komiterade så kallade plenimål blifvit. afskilda, Rö¬
rande dessas behandling är det svårare att åberopa erfarenheter från andra
embetsverk, då de äro åtminstone i viss mån för Statskontoret egendomliga.
Det är också de, som innefatta Statskontorets egentliga verksamhet, det är
Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 15
de som till ojemförligt största delen fylla Statskontorets diarium, protokoll
och registratur, och det är således den nuvarande formen för deras behand¬
ling', som afgör embetsverkets karaktär af ett kollegium. Det är således om
dessa mål det nu gäller att tillse, huruvida de verkligen kräfva en kollegial
behandling, eller om de utan någon våda skulle kunna afgöras genom che¬
fen och den för hvarje mål föredragande kontorschefen. År det nödigt, att
fråga om, hvilka utbetalningsordres eller andra åtgärder erfordras för verk¬
ställigheten af ett Kongl. Maj:ts beslut, eller fråga om utbetalning kan och
får ega rum af penningebelopp, som reqvirerats med åberopande af riksstat
eller särskilda Kongl. bref, eller om vissa för fonders räkning inflytande medel
skola som kassa reserveras eller i säkerheter placeras, eller om kassaför¬
stärkningar till landtränteri skola afsändas, med flera dylika, är det nö¬
digt att sådana mål, utom de kontroller och den granskning, som dem kom¬
mer till del af vederbörande kontors tjensteman och chef, må underkastas yt¬
terligare granskning inför en profvande och dömande myndighet, bestående
af fyra ledamöter? Eller vinnes genom den nu stadgade ordning, att fyra
ledamöter jemte sekreterare och kamererare skola underteckna och kontra¬
signera verkets skrivelser och anordningar, någon som helst tillökning i
den kontroll öfver siffrorna, det iakttagande af författnings- och andra bestäm¬
melser, som i dylika mål är hufvudsak och som i första hand utöfvas af
kontorens tjensteman och chefer?
Jag hänför mig vid denna frågas besvarande i främsta rummet till det
särskilda yttrande, som afgifvits af komiterades ordförande, hvilken i sin
egenskap af Statskontorets president och på grund af den erfarenhet, han
under en långvarig tjenstetid inom verket måste hafva vunnit, bör härutin¬
nan anses ega ett ganska afgörande vitsord. Hänförande sig till den skill¬
nad komiterade velat uppdraga mellan de mera omfattande, af dem till ple¬
num hänvisade, målen och de löpande, till sin art enklare ärendena, förkla¬
rar han om dessa bland annat: »då det med de många kontroller, som fö¬
refinnas, icke bör befaras hvarken maktmissbruk eller minskning af statens
eller enskildes rätt och säkerhet, om beslutande myndigheten i dylika ären¬
den lägges i en persons hand, helst besluten böra föregås, der sådant er¬
fordras, af vederbörande kontorstjenstemans utredning och i alla händelser
af yttrande utaf den föredragande ledamoten, som, när beslutet derifrån af-
viker, eger till protokollet afgifva sin särskilda mening, tvekar jag icke att
biträda komiténs förslag, att i allmänhet den kollegiala formen för ärende¬
nas behandling i Statskontoret må upphöra och denna förvaltningsform en¬
dast bibehållas för sådana ärendens handläggning, hvilka äro såsom pleni-
mål att anse.»
Den förklaring, Statskontorets president sålunda afgifvit, torde väl i och
för sig kunna anses innebära en rätt säker borgen derför, att någon våda
16 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.
icke äi* förenad med den nu åsyftade förändring af Statskontorets styrelse¬
sätt. Dertill torde dock ytterligare böra framhållas, att, åtminstone så vidt
mig är veterligt, i intet annat land sådana ärenden, som de i fråga varande,
numera äro föremål för kollegial öfverläggning och kollegialt beslut. För
den som utan långvarig personlig erfarenhet om Statskontorets verksamhet
skall bilda sig ett omdöme i denna fråga, torde det ock, såsom mig synes,
vara temligen svårt att i ärendenas egen beskaffenhet upptäcka någon giltig
grund för deras kollegiala behandling. Det har aldrig satts i fråga, att det
kollegiala behandlingssättet skulle vara företrädesvis egnadt att åvägabringa
ett punktligt och snabbt utförande af gifna föreskrifter, ty punktlighet vin-
nes bättre vid det odelade ansvaret af en verkställande än vid ansvarets
fördelning på flere, och för snabbhet har den flersidiga behandlingen aldrig
gjort sig känd. Men det är klart, att hvad de nu i fråga varande målen
mer än de flesta andra kräfva är just punktlighet och snabbhet i expeditio¬
nen. Det är deremot en gammal och erkänd sanning, att för den allsidiga
pröfningen och för det opartiska omdömet i tvistiga mål är den gemensam¬
ma öfverläggningen mellan flere för beslutet lika ansvariga den mest betryg¬
gande förhandlingsformen. Men om någonsin mål äro till sin natur enkla
och ensidiga, är det de som angå verkställandet af Kongl. Maj:ts beslut om ut¬
betalning af penningar, och om någon embetsman kan antagas vara full¬
komligt opartisk för de ärenden han har att handlägga, är det väl den som
skall utställa penningeanvisningar eller anordna medel efter riksstat och
Kongl. bref. Och hvad särskild! beträffar undertecknandet af skrivelser och
anordningar, kunde väl sättas i fråga, huruvida verkligen någon större kon¬
troll vinnes derigenom, att detta sker genom sex personer, eller om icke
snarare just den omständigheten, att undertecknarne äro så många, kan för¬
anleda en hvar af dem att för mycket lita på de öfrige. Men i detta hän¬
seende behöfver den utom verket stående icke uttrycka någon på blott för¬
modan grundad åsigt, ty icke blott presidenten har ansett denna form vara
för kontrollen obehöflig, äfven Statskontorets öfrige ledamöter hafva i sitt
utlåtande härom medgifvit, att ”äfven med den kollegiala formens bibehållande
det ej är nödigt, att, såsom nu, alla utgående expeditioner underskrivas af
alla dem, som i beslutet deltagit, liksom den jemväl i instruktionen stadgade
dubbla kontrasigneringen af både kamererare!! och sekreteraren synes helt
och hållet öfverflödig11.
I särskilt yttrande, som jag till fullständig upplysning om Statskon¬
torets mening i detta hänseende ansett mig böra infordra, har Statskontoret
förklarat sig härmed afse, att underskrift af alla ledamöterna skulle efter dess
åsigt erfordras endast för “underdåniga utlåtanden och skrivelser, medde¬
landen af allmänna föreskrifter, fullmakter och förordnanden, länsstater,
kontrakter och skrivelser i dithörande frågor, samt skrivelser till andra em-
Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 17
hetsverk”, samt att för öfriga expeditioner, således äfven anordningar åt pen-
ningebelopp, skulle erfordras underskrift allenast af president och föredra¬
gande ledamoten.
På samma gång jag med presidenten i Statskontoret och komiténs
öfriga ledamöter instämmer i den åsigten, att den kollegiala behandlingen
af Statskontorets löpande ärenden numera icke är af behof påkallad, anser
jag mig dessutom böra såsom en hufvudsaklig anmärkning mot densamma
framhålla, att den icke blott är onödigt kostsam för statsverket utan äfven,
etter min uppfattning, medför en verklig bristfällighet i Statskontorets inre
organisation.
Det kollegiala förhandlingssättet med hela sitt tillbehör af akternas
uppläsning in pleno och remitterande till kontoren, ledamöternas öfverlägg¬
ning och beslut, protokollsföring och justering, gemensamma underskrifter och
utförlig skriftvexling har antagligen aldrig vant i hela sin stränghet tillämpad!
inom Statskontoret. Ju mera finansförvaltningen förenklats, desto mera har
•lock denna forms oförenlighet med dessa ärendens beskaffenhet framträdt.
Det ekonomiska lifvets utveckling, samfärdselns fullkomnande, penningeom-
sättningens förbättring och de nya kreditinrättningarnas inflytande på alla
affärssed vänj or hafva stegrat klufven på skyndsamt fullgörande äfven af sta¬
tens liqvider, och det kan svårligen nekas, att Statskontoret gjort allt för
att derutinnan komma billiga anspråk till möte. Det har i senare tider
allt mindre kommit i fråga att uppskjuta inlemnade penningereqvisitioners
behandling till en, flera dagar efter inträffande plenidag eller att låta dem
onödigt genomgå alla stadierna af föredragning, remiss till kontor, ny före¬
dragning och justering vid olika plenisammanträden; just derför att för de
allra flesta dylika mål den strängt kollegiala behandlingen icke varit och
aldrig kan vara annat än en betydelselös formalitet, har den utan våda kun¬
nat, om ej åsidosättas, åtminstone fullgöras med yttersta knapphändighet, eller
rättast sagdt så mycket som möjligt i öfverensstämmelse med den behand¬
ling som med det nu föreslagna byråsystemet åsyftas. Men i samma mån
den kollegiala förhandlingsformen sålunda lättats, har det också för den, som
ii.r i tillfälle att följa Statskontorets inre verksamhet, blifvit alltmera skönj¬
bart, att det kollegiala arbetet med föredragning, öfverläggning, beslut och
underskrifter icke räcker till att gifva ledamöterne vederbörlig sysselsättning,
i synnerhet då för alla utredningars verkställande finnas kontor med an¬
svarige chefer och för utlåtandenas upprättande ett kansli med ansvarig
sekreterare.
En annan olägenhet af den kollegiala förhandlingsformen i detta verk
är, att densamma så att säga bryter det inre sammanhanget i verkets or¬
ganism. Det egentliga arbetet med inkomsters- och utgifters journalisering
och postering, med omslut och bokslut, med staters och anordningars expe-
Bih. till Biksd. Prof. 187H. 1 Sami. 1 Afä. 3
18 Bil, till KongI, Maja» nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.
clio ring', med penningo rekvisitioners granskning' och gillande eller ogillande,
samt med verkställande åt de större undersökningar, Indika kunna varda
verket ålagda, skall naturligt och författningsenligt verkställas i kontoren
och under ansvar åt dessas chefer, de s. k. kamererarne. Men den s. k. be-
ledningen och föredragningen af malen skall sedan verkställas af kommissarierna
och beslutet fattas af Statskontoret in pleno. Deraf synes mig följa först
och främst, att kontorschefernas ansvarighet icke kan blifva densamma som
den skulle vara, om de sjelfve föredroge ärendena och tillstyrkte besluten,
och med skäl kunde derför sättas i fråga, hvarför sådana chefer med ansva¬
righet skola finnas, då de egentligen icke hafva att föra något ärende till
slutligt afgörande. Men dertill kommer, att detta de särskilda kontorschefer¬
nas ansvar, denna deras egenskap af mellanlänk vidgar afståndet mellan
kontoien och kollegiet, och bringar kollegiets ledamöter i en efter min upp¬
fattning alltför fristående ställning, hvilken icke kan vara för dem sjelfva
eller för ärendenas beredning fullt ändamålsenlig.
1 en^ domstol af högre instans eller i de embetsverk, der administra¬
tiva rättsfrågor af stor omfattning och ofta mycket tvistig natur komma till
afgörande, kan det utan tvifvel vara ändamålsenlig’! att förlägga den förbere¬
dande utredningen hos underordnade tjensteman och åt den öfverordnade,
kollegialt^öfverläggande och beslutande myndigheten anförtro åtgörande!; för
dylika mals behandling kräfves, utom den sakutredning, som ur handlingarna
kan liemtas, i de flesta fall en vidsträckt kännedom af författningar, en upp-
öfvad blick för målets egentliga tvistepunkter, Indika icke sammanfalla med
förmågan att troget referera sakförhållandena. Detsamma kan svårligen,
annat än undantagsvis, sägas om de i Statskontoret numera förekommande
ärenden: pröfningar af inlemmade reqvisitioners öfverensstämmelse med riks¬
stat och Kongl. författningar är i de allra flesta fall rent formel och klöfver
under nuvarande, mestadels enkla och klara bestämmelser icke större eller
vidsträcktare kunskaper än de som vinnas just under den dagliga och stund¬
liga handläggningen af ett och samma slags ärenden. Det är för den, som
skall tillstyrka beslut i dessa frågor, framför allt af vigt att sjelf hafva del¬
tagit i deras handläggning och i omedelbaraste närhet öfvervakat deras ut¬
ledning, och den endast medelbara kännedom, kommissarierna för närvarande
enligt författningen hafva att erhålla om desamma, kan derför, då den icke
främjar deras insigt i ärendenas alla detaljer, icke heller gifva samma sä¬
kerhet för malens vederbörliga behandling, som vunnes, t om den föredragande
tillika vore ansvarig kontorschef.
.lag anser det derför vara en lyckligt funnen lösning af den förelig¬
gande oi g an isa tions-fragan, då komiterade föreslagit, att de nuvarande stats¬
kommissarie- och kamereraretjensterna må förenas till sådana ombeten, h vil kas
innehafvare, jämte det de fullgöra det hufvudsak]iga af nuvarande kontors-
Bil. till Kong!.. Maj:ts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 19
förmännens åligganden, tillika öfvertaga föredragningen af de å hvars och
ens afdelning fallande målen.
I likhet med presidenten i Statskontoret anser jag det vara “en gifven
fördel, att ledamots- och kontorschefsbefattningarna i eu hand förenas, emedan
ärendena derigenom utan tvifvel vinna en enklare och skyndsammare be¬
handling^ och framför allt emedan den detaljkännedom, föredraganden genom
denna sin ställning förvärfvar af alla under hans departement lydande mål,
vida uppväger den allmänna öfversigt öfver Statskontorets samtliga ärenden,
som förmenats vara en vinst af den nuvarande arbetsordningen.
Då man mycket betonat det stora värdet deraf, att genom den kolle¬
giala arbetsordningen den allmänna öfversigten af Statskontorets verksamhet
och kontinuiteten i ärendenas behandling förvaras hos flere ledamöter och
icke beror allenast på verkets chef, så torde deremot med skäl kunna göras
gällande, att kontinuiteten i ärendenas behandling och öfversigten af verkets
hela arbete är visst icke mindre vigtig i sådana storartade förvaltningsgre¬
nar, som Post-, Telegraf'- och Jern vägsstyrelserna omfatta, men att likväl
ingen olägenhet försports deraf, att omsorgen derom ligger på dessa Styrelsers
chefer allena, ej heller någon nämnvärd svårighet att, vid deras förfall eller
frånfälle, fylla deras platser. Men i stället är i dessa verk genom deras
byråindelning vunnet hvad man i allmänhet vinner genom arbetets fördelning.
Efter min uppfattning måste det ock vid den organisation, som vid den nya
lönestatens tillämpning förestår, vara en hufvuduppgift att på sådant sätt
fördela arbetet mellan Statskontorets föredragande embetsmän, hvilkas titel
jag i öfrigt anser icke hafva någon betydelse för nu föreliggande fråga, att
de hvar för sig till handläggning erhålla en sjelfständig grupp af så likar¬
tade ärenden, att deras befattning med desamma må, likasom de nuvarande
kamererarnes, likasom kommissariernas i Riksbanken, likasom bvråchefernes i
de åtskilliga styrelserna, tillika kunna innebära ledning af och ansvar för de
underordnade tjenstemännens verksamhet. Då i alla händelser den s. k.
föredragningen i Statskontorets flesta ärenden visst icke är den mest tids¬
ödande åtgärden, är det också efter min uppfattning icke hufvudsakligen ef¬
ter mängden af föredragningar som göromålens tyngd vid ärendenas fördel¬
ning bör mätas. Handläggningen af och ansvaret för rikshufvudbokens
riktiga inrättning och lämpande efter statsregleringens utveckling samt upp¬
rättandet af länens årsstater torde, oaktadt dervid ett särdeles ringa antal
mål kommer till föredragning, icke medföra ett mindre jämt och maktpålig¬
gande arbete, än de föredragningar, hvilka påkallas af till Statskontoret in¬
kommande utgiftsreqvisitioner, till antalet visserligen ganska talrika, men
mestadels endast föranledande eu enkel verifikation af sifferbelopp och veder¬
börlig utskrift af assignationer med dertill hörande anteckningar. Enär der¬
emot i Statskontorets ärenden hufvudvigten ligger på den noggranna kon-
20 Bil. till Kongl. Maj ds nåd. Prop. ang. lönereglering för Statsko nior et.
trolleri, deri detaljerade granskningen, af hvilken i de flesta fall det förekom¬
mande beslutet framgår som en enkel och ostridig slutsats, så bör den an¬
svarige och, der så behöfves, föredragande afdelningschefens verksamhet vara
af väsentligen,' samma art, som de underordnade tjenstemännens, om ock af
större omfattning. Det är derför, efter min uppfattning, af väsentlig vigt
att, såsom komiterade föreslagit, t. ex. den chefsverksamhet, som afser be¬
handling af inkomst- och utgiftsfrågor, innebär äfven förande af en för kon¬
trollen högst nödig hufvudjournal öfver dessa inkomster och utgifter, eller
att den chefsverksamhet, som afser fondförvaltningen, innefattar förandet af
hufvudanteckningarne öfver säkerhetshandlingarne o. s. v., så att all annan
bokföring, granskning och kontroll inom verket hänför sig till och grundar
sig på den, som cheferna omedelbart utöfva.
I hufvudsak anser jag mig derför kunna gilla komiterades förslag till
ärendenas fördelning. Att bibehålla den nuvarande fördelningen af målen i
rottal- efter de olika hufvudtitlarne skulle efter min åsigt icke vara förenligt
med den åsyftade föreningen af föredragande- och chefsbefattningarne. Den
skulle, enär eu indelning af tjensteinännen i kontor efter statsreglcringens
hufvudtitlar icke lärer kunna verkställas och icke heller något förande af
journaler eller anteckningar efter sådan fördelning kunna ifrågakomma, alle¬
nast medföra, att de föredragande i verkligheten icke blefve kontors¬
chefer, och deras göromål, alldeles såsom nu, blefve inskränkta till den s. k.
beredningen och “föredragningen'1, och jag befarar, att hela förändringen på
sådant sätt genomförd, slutligen skulle visa sig blott hafva beredt dessa tjen¬
steman, sedan de befriats från det dagliga kollegiiarbetet, en ännu lindrigare
sysselsättning än de för närvarande hafva sig ålagd. Deremot är det väl
möjligt, att, när en gång för den nya statens tillämpning en ny instruktion
skall af Eders Kongl. Maj:t utfärdas, en och annan jämkning uti den af komi¬
terade föreslagna fördelning med fördel kan vidtagas. I främsta rummet gäller
dervid att tillse, huruvida den i fråga satta inkomst- och utgiftsbyråns göro¬
mål i någon mån skulle kunna minskas, enär så väl Statskontorets president
som dess öfrige ledamöter förklarat sig anse desamma allt för betungande
för en ansvarig chef och föredragande. Jag föreställer mig, att någon minsk¬
ning skulle kunna åstadkommas derigenom att från detta kontor till fond-
oeh stämpelkontoret Överflyttades inkomst-ärendena, Indika visserligen icke
åro särdeles många till antalet, men dock i vissa fall, såsom vid granskning
af ingående reversaler eller vid uppgörandet af den årliga inkomstberäknin¬
gen, kunna påkalla ett omsorgsfullt och maktpåliggande arbete. Om man då
fager hänsyn dertill, att af riksstatens till Statskontorets handläggning hän¬
visade utgifter den ojämförligt största delen ingår i de särskilda länsstaterna,
hvilka nu uppgöras å riksbokslutskontoret och lämpligen kunde fortfarande
lemnas till handläggning åt bokslutskontorels chef, så komma utgiftskontorens
Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 21
ärenden att omfatta hufvudsakligen endast de reqvisitioner, som direkt ingå
till och föranleda anvisningar från Statskontoret. Antalet af dessa mål kan
svårligen anslås till mera än 3,500 på året, och med hänsyn dertill, att de
dock till flertalet äro af löpande beskaffenhet, kan jag vid betraktande af
hvad motsvarande tjenstemän i andra länder eller i andra embetsverk i vårt
land hafva att sköta, icke föreställa mig att de till denna tjenst hörande
göromål skulle öfverstiga eu duglig och väl aflönad tjenstemans krafter.
Det är visserligen sant, att till detta kontors handläggning komme att
hänvisas de flesta af de mål, som till embetsverket remitteras från Eders
Kong!. Maj:t, enär dessa vanligen röra frågan om utgifter, men för så vidt i
dessa måls handläggning ingår något annat än sakutredningen, är det natur¬
ligtvis verkets sekreterare, hvars befattning just afser alla förekommande
kansligöromål, som har att derför svara, och lär dessutom, så ofta mål af
mera omfattande natur, såsom författnings-eller organisationsfrågor förekomma,
embetsverkets chef, hvars ställning gifver honom öfversigt öfver hela området
för dess verksamhet, och hvars tid icke är af löpande göromål särdeles upp¬
tagen, åt sådana ärenden komma att egna en särskild uppmärksamhet.
Äfven i fråga om den af komiterade föreslagna “Fond- och Stämpel-
byråns“ verksamhet har Statskontoret uttalat den åsigten, att densamma “skulle
särdeles hårdt betunga'4 den föredragande byråchefen, under det deremot
Statskontorets president anser, att samme chef skulle “erhålla väl ringa syssel¬
sättning", och eu annan af komiténs ledamöter i särskild t yttrande förklarar,
att då de flesta af de denna tjensteman tillkommande åligganden föga lämpa
sig för ett chefskap, desamma lika väl kunna skötas af eu bokhållare, som
med sitt biträde kunde inordnas under en af de andra byråerna. De olika
äsigterna förklaras till en del deraf, att Statskontoret icke anser någon som
helst förenkling af fondförvaltningen önskvärd eller möjlig, under det komi¬
terade velat genom förändringar i sättet för fondernas så väl placering som
bokföring befria den förvaltande myndigheten från en god del af de omsor¬
ger, som nu åligga densamma. Under förutsättning af en så fullständig för¬
enkling af denna förvaltning, att den endast blefve förvaring, bokföring och
omsättning af ett eller några fä slags värdepapper, synes det ock vara gan¬
ska troligt, att den föreslagne chefen för fond- och stämpelbyrån icke komme
i tillfälle att utveckla några chefsegenskaper, och under denna förutsättning
skulle jag ock vara redo att föreslå, det bokföringen anförtroddes åt eu bok¬
hållare samt vården och bevakningen af säkerhetshandlingarna åt densamme
jämte tvenne öfrige verkets tjenstemän, helst de bägge kassörerna, mot åt¬
njutande af visst arvode. Då jag likväl anser, att en sådan förändring
endast småningom och varsamt kan genomföras, så att denna förvaltning af
en tillgång å omkring 1H millioner kronor ännu någon tid torde komma
att behålla sin nuvarande karaktär, samt detta förtroende derför skäligen
22 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.
kali anses kräfva eu mera qvalificerad förvaltningsduglighet, kan jag icke
annat ån äfven i det hänseendet godkänna komiferades förslag, att antalet
af afdelningschefer för närvarande hör bestämmas till tre, då det utan tvif¬
vel lär varda Eders Kongl. Majds omsorg att framdeles vid ärendenas för¬
delning dem emellan tillse, att hvardera erhåller det mått af göromål, som
skäligen kan honom åläggas.
in.
Den förändring komiterade hafva föreslagit i fråga om in- och ut¬
betalningars verkställande i Statskontoret afser att från detta verk till Riks¬
banken fullständigt öfverflytta Statsverkets kassarörelse eller omsättning af
kontanta penningemedel. Med hänsyn till löneregleringen har detta förslag
visserligen rätt stor betydelse, enär detsamma möjliggör indragning af alla
den nuvarande räntekammarens tjenster och deras ersättande med allenast
eu första gradens tjensteman å inkomst- och utgiftsbyrån, som skulle hafva
till åliggande att förvara och mot qvitto utlemna de från Statskontoret ut¬
gående anvisningar samt mottaga de till Statskontoret inkommande reversal
a insättningar i Riksbanken. Men klart är, att frågan om indragning åt
nagra tjenster inom Statskontoret härvid ej kan eller får vara hufvudsak.
Ett förslag af denna natur måste pröfvas ur andra synpunkter och främst
med hänsyn till sa väl kontrollernas säkerhet som liqvidernas snabbhet och
beqvämlighet.
Komiterade hafva anmärkt, att, ehuru enligt föreskrifterna i 1856 års
instruktion, emottagningen och utbetalningen af statsmedlen tillkommer Stats¬
kontoret, verket sjelft dock äfven för närvarande icke oger att förvara sina
kontanta tillgångar, “Indika enligt regeln skola vara deponerade i Riks¬
banken;1. ^ Upphofvet till denna regel är, så vidt mig är bekant, att söka i
den af Kongl. Maj:t åt Rikets Ständer under den 17 September 1668 i
nåder medgifna försäkring, att alla Kronans inkomster skola till banken
“indragas; eller “gå igenom banken“, och har denna grundsats sedermera
ständigt vidhållits, ehuru tillämpningen icke alltid varit densamma. Så heter
det i Statskontorets instruktion af den 26 Juni 1720 § 1 1 “som i Stats-
kontoiet ingå. kontanta medel inflyta, sa kunna ej heller de som denna för¬
valtning företräda svara för någon penningeuppbörd”; och uti instruktion af
år 1720 för kammarrevisionen § 23 säges bland annat: *Mcn alle de
medel som pa hvarjehanda sätt inflyta under räntekammaruppbörden bär i
staden, vare sig större eller mindre poster, skolo (förutan att qvittenserne
pa vederbörlig ort äfven blifva annoterade) alle gå igenom Riksens Ständers
bank, och ingen den ringaste del deraf a liten gå banquen förbi} eller på
Bil. till Körtel. Maj ds nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 23
annat sätt uppå ankommande ordres utgifvas, än igenom räntmästarens
pa banquen utgifne sedlar”. Likaså stadgar Kong! Maj:t i nådiga förord¬
ningen af den 11 augusti 17MO angående hvarjehanda oredors förekommande
vid räntekammarverket: 5:o att ;;som hela räntekammaruppbörden bör gå
igenom Riksens Ständers banco, så skall ock bokhållaren i Statskontoiret aldrig
contrasignera någons qvittens för än baneoattesten medföljer reversalet och
de begge öfverensstämma”. I sättet för statsmedels- utbetalning äfvensom för
penningars försändande lör statsverkets räkning från landsorterna och in¬
sättning i Riksbanken hafva under tidernas lopp åtskilliga förändringar egt
rum, men oförändrad har dock qvarstått, så väl i Riksbankens reglemente
som i Statskontorets instruktion och arbetsordning, den förutsättningen, att
statens penningemedel skola gå igenom Riksbanken.
Sålunda upplyser Statskontorets nu gällande arbetsordning § 20:
“Enligt den åt ålder stadgade ordning, att hela räntekammaruppbörden skall
gå genom Riksbanken, gäller såsom allmän regel, att uppbördsmedel icke
må af räntmästarne mottagas i kontanta penningar eller andra liqvidations-
medel, utan skola till räntekammaren levereras medelst aflemnande af be¬
hörig attest att medlen blifvit i Riksbanken insatta för räntekammarens
räkning. Härifrån eger dock undantag rum, när dylika medel från lands¬
orten till räntekammaren med posten ingå, hvarvid enligt instruktionen
räntmästaren dock åligger att de mottagna medlen låta insätta i Riks¬
banken”. — Likaså gäller i afseende å utbetalningar som allmän regel, en¬
ligt instruktionens ordalag i § 16: 2, att de skola verkställas genom å ban¬
ken utfärdande assignationer, som i Statskontoret vederbörligen underskrif-
vas. Härifrån ega dock enligt instruktionen och arbetsordningen tre
undantag rum: dels att till landsorterna försändas icke de å banken utfär¬
dade assignationer utan antingen postremissvexlar, Indika för närvarande
ofta inköpas hos enskilda bankinrättningar, eller, på reqvirentens begäran,
sedlar eller skiljemynt, dels att vid liqvid till enskilda personer i Stockholm
i stället för anvisningar kan, då fråga är om mindre belopp, utlemnas kon¬
tanta penningar, sedlar eller mynt, ur den handkassa som räntmästaren en¬
ligt särskildt nådigt medgifvande af den 28 December 1872 eger under
hand hafva, dels slutligen att äfven vexling af medel som från länen för
sådant ändamål insändas, verkställes af räntmästaren och genom honom de
vexlade beloppen till vederbörlig ort afsändas.
Derigenom att sålunda kontanta penningemedel, vexlar, sedlar och
mynt, från landsorten till Statskontoret insändas och från Statskontoret till
landsorten afsändas, kan understundom Statskontorets kassarörelse taga
någorlunda stor utsträckning, och derigenom att de inkomna medlen icke
alltid genast insättas å räkning i Riksbanken, utan deraf dels användes
hvad som behöfves för försändring till annan landsort, dels reserveras för en
24 Bil. till Kongl. Mapts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret.
följande dags behof, kan kassabehållningen i räntekammaren understundom
vara rätt betydlig. Det har varit af sådan kassa som räntmästarne till
enskildes beqvämlighet kunnat, då ej alltför stora belopp varit i fråga, verk¬
ställa liqvider äfven i Stockholm med kontanta medel i stället för anvis¬
ningar, och är det sålunda som, emot den ursprungliga afsigten och till ytter¬
ligare afvikelse från den länge sedan erkända grundsatsen, att Riksbanken är
Statsverkets hufvudkassa, uti räntekammaren äfven en daglig kassarörelse
kommit till stånd. — Det är dessa nu nämnda tre undantag från den
allmänna regeln, som komiterade åsyftat att undanrödja, i det de
föreslagit:
att, hvad hufvudstaden beträffar, inbetalning till Statskontoret skall
hädanefter såsom hittills verkställas medelst attest, utvisande, att beloppet
blifvit för Statskontorets räkning i Riksbanken insatt;
att inbetalning från landsorten till Statskontoret bör ega rum på det
sätt, att beloppet jemte ett missiv eller reversal insändes till Riksbanken och
ett annat reversal till Statskontoret; skolande sistnämda embetsverk dagligen
låta genom behörigt ombud från Riksbanken afhemta bankoattesterna å de
sålunda under samma eller föregående dag influtna beloppen;
att utbetalning från Statskontoret sker medelst anvisning på Riksbanken,
hvilken anvisning, utfärdad för innehafvare]!, men försedd med anteckning
om den myndighet eller person, för hvilken den är afsedd, samt om det
anslag, hvarå utgiften bör i Statskontoret afföras, skall, derest beloppet bör
i hufvudstaden utbetalas, utlemnas till vederbörande fordringsegare emot
qvitto å eu lista, så uppstäld, att densamma kan användas såsom verifika¬
tion till Statskontorets kassaräkning, men om penningarne skola till lands¬
orten afsändas, öfverlemnas till Riksbanken för afsändningens besörjande;
börande i sistnämda fall skrifvelse derom från Statskontoret till vederbörande
aflåtas med anmodan att, efter medlens emottagande, derom meddela Stats¬
kontoret underrättelse;
att anordningar å land tränterikassorna icke vidare må från Statskon¬
toret utfärdas, samt
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande må förständigas att, vid
behof för landtränterien af vexling eller utbyte af mynt, derom vända sig
direkt till Riksbanken.
Då Statskontoret mot de nu af komiterade framställda förslag i huf¬
vudsak anmärker, att ”det ur principal synpunkt oj kunde anses riktigt, att
ett verk sådant som Riksbanken, hvilket omedelbart endast sorterar under
Riksdagen och förvaltas af dess fullmäktige — skall ingå som en länk i
administrationen”, så kan jag åt denna invändning ej tillmäta någon bety¬
delse. Den princip, hvarå komiterades förslag stödjer sig, eller att Riks¬
banken skall mottaga och förvara statens penningemedel samt vid anfordran
Bil. till Kong'!. Maj:ts nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret. 25
deraf verkställa utbetalningar, har, såsom jag antyda i mer än två hundra
år varit af statsmakterna erkänd. Någon anledning att öfvergifva denna
princip synes icke heller vara förhanden, enär den omständigheten, att
Riksbanken står under Riksdagens förvaltning, icke torde medföra någon
våda för statsmedlens trygghet i Riksbankens förvar. Och lika litet som
man kan säga, att denna princip för närvarande innebär något Riksbankens obe¬
höriga blänkande i statsförvaltningen, lika litet kan komiterades förslag till
dess ytterligare utveckling och tillämpning anses medföra något sådant.
Riksbanken gör i detta hänseende staten alldeles samma tjenst, som den, i
likhet föröfrigt med alla andra väl ordnade bankinrättningar, erbjuder hvarje
privat affärsman, hvilken der vill insätta sin kassa å upp- och afskrifnings-
räkning med rätt att å denna kassa anvisa sina utbetalningar, och staten
kan vid sådant förhållande, lika litet som den enskilda affärsmannen, sägas
lida något intrång i sin egen förvaltnings sjelfständighet deraf, att den kassa-
förvaltande banken har sin af honom oberoende styrelse. Icke heller min¬
skas denna sjelfständighet derigenom, att i formerna för insättning och ut¬
tagning ur denna kassa vidtagas förändringar, åsyftande större beqvämlighet
för räkningshafvaren. Men det är just detta, och intet annat, som komite¬
rades förslag åsyftar.
Hvad den förstnämnda af de föreslagna förändringarna beträffar, kan
jag icke finna, att någon afsevärd svårighet från något håll kunde resa sig
mot dess genomförande. För Statskontoret är det naturligtvis eu vida enk¬
lare åtgärd att från Riksbanken afhemta attester å de medel, om livilkas
insändande vederbörande meddelat underrättelse, än att först från posten
afhemta rekommenderade bref, och efter remissens vederbörliga behandling
i räntekammaren med ett af tjesteman åtföljdt bud till Riksbanken afsända
det i brefvet eller paketet innehållna belopp för att derå undfå bankens
attest. För afsändare^ som nu har att till Statskontoret expediera både
penningeremissen och i särskild skrifvelse reversal med underrättelse om re¬
missens afgång, är det icke någon tillökning i besväret att låta skrifvelsen
med reversalet gå till Statskontoret, men remissen till Riksbanken. För
Riksbanken är det åter en knappt nämnvärd förändring att hädanefter få i
bref från landsorten emottaga samma belopp, som nu komma dess kassa
tillhanda genom en vaktmästare och en tjensteman från Statskontoret, en
förändring, som dessutom helt naturligt anknyter sig till det förhållandet
att Riksbanken nu erbjuder alla sina affärsvänner tillfälle att få genom
Riksbankens kommissionsanstalt verkställa insättningar å och uttag från sina
räkningar. Antalet af samtlige till Statskontoret under år 1874 ingångna
remisser var för öfrig! ej större än 459, hvaraf 291 bestodo allenast i post-
remissvexlar, de öfriga 1G8 dels i sedlar och mynt, dels i kuponger.
Bill. till Piksd. Prat. 1876. 1 Sami. 1 Afel
4
2fi
mi. till Kona'!. Muj:ts nåd. Prop. avg. lönereglering för Statskontoret.
Af samma skäl kan det från Riksbankens sida knappast göras någon
sval lghet vid att, i egenskap åt kassaförvaltare åt Statsverket, betjena det¬
samma med den försändning af penningar till landtränterierna, hvarifrån
komiterade föreslå att Statskontoret må befrias. I detta hänseende torde
det till och med ej vara alldeles utan sin vigt för Riksbanken att hafva
försäkra!, sig om denna utväg för spridningen i alla landsändar af sina
sedlar, hvilka hädanefter icke som förut komma att få sin säkra afsättning
till de enskilda bankernas kassor. Besväret kan för öfrigt ej blifva minne
värdt, da t. ex. under år 1874 de från Statskontoret afgångna remisser
till rantenkassors förstärkande utgjorde allenast 04, af hvilka endast lä be-
höft sändas i sedlar och mynt, de öfriga fullgjorts med postremissvexlar.
för Statskontoret och dess kontrollsystem är det naturligtvis fullkomligt
lika betryggande att till Riksbanken mot qvitto i eu qvittensbok öfverlemna
de anvisningar efter hvilka medlen skola till landsorten af banken afsända*,
som att öfverlemna den rekommenderade sändningen mot qvitto till post¬
kontoret; och för mottagaren i landsorten är det alldeles likgiltigt från hvil¬
ken afsändare det reqvirerade beloppet kommer honom tillhanda0
I begge dessa punkter hafva så väl Statskontorets president som Komi-
tens ofrige ledamöter vant eniga derom, att den föreslagna förändringen skulle
vara fullt ändamålsenlig samt icke medföra någon rubbning af nödiga kon¬
troller. Statskontoret har visserligen i sitt utlåtande anmärkt, att genom
medlens insamlande omedelbart till Riksbanken skulle det varda omöjligt att
före insättningen å räkning i Riksbanken granska, huruvida belopp och
levereringstid äro riktigt iakttagna, men det torde vara svårt att visa hvar¬
för granskningen skulle förlora något af sin kraft och betydelse, derigenom
att insättning, vare sig för stor eller för liten, för tidig eller för sen, redan
egt ruin. Att den nuvarande fördelningen af Statskontorets medel å flere
rakningar i Riksbanken derigenom skulle omöjliggöras, kan jag ej heller inse,
men i hvarje fall är denna fördelning af bankräkningen icke något nödvän-
r År V1 j for de; skällande ai kassaräkningarna i Statskontoret, som kan
iorttarande anses lämpligt.
i p I genomförandet af dessa begge förändringar är i sjelfva verket det
hufvudsakhga vunnet af hvad Komiterade ansett i detta stycke ändamålsen¬
ligt. för min del vill jag i främsta rummet framhålla, att dermed är den
princip konseqvent genomförd, som alltsedan Statskontorets första tillvaro har
vant gällande; dermed har Räntekammaren upphört att vara mellanhand
mellan statens kassor i landsorten och dess kassa i hufvudstaden, Riksban¬
ken; dermed har .Statskontor återgått till hvad det ursprungligen afsetts att
vana _ ett kontor for bokföring af inkomster efter reversal och hankoattester
och för verkställande af utbetalning medelst anvisningar.
Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 27
... ^eilne(^ har också i sjelfva verket den kassatillgång försvunnit, genom
hvilken Räntekammaren hittills varit i stånd att åt enskilda personer i huf-
vudstaden, om så önskats, utbetala mindre belopp i kontanta penningar i
stället för anvisningar. Fråga uppstår nu, huruvida det kan vara skäl, att,
om Statskontorets kassarörelse i öfrigt helt och hållet försvinner, allenast
löi de dagliga och smärre liqviderna i Stockholm åt Statskontoret skapa en
landkassa af fem- till tiotusen kronor, hvilken skulle fyllas genom uttag
från bankoräkningen och sätta Statskontoret i tillfälle att, om så önskas, åt
icqviienf.cn lemna kontanta penningar i stället för anvisningar.
\ denna punkt råder olika mening mellan Statskontorets president och
Komitens öfrige ledamöter. Komitén anför, att principen bör fullständigt
genomföias och att från Statskontoret icke i något fall bör utlenrnas annat
än anvisningar på Riksbanken; Statskontorets president vill i denna punkt
vidhålla hittills öflig sed och anser, att allmänhetens beqvämlighet fordrar
någon eftergift af eu eljest riktig grundsats. Statskontoret, som helt och
hållet ogillar äfven de af presidenten förordade förändringar, lägger särskild t
i denna punkt stor vigt på allmänhetens behof.
För egen del har jag efter någon tvekan, huruvida här kunde vara
skäl att taga hänsyn till hittills öflig sed, ansett mig böra godkänna de skäl
Komiterade anfört för sin uppfattning. Förestode verkligen, såsom från an¬
dra sidan påstås, för den allmänhet, hvilken har att af Statskontoret undfå
betalning, någon afsevärd olägenhet af det föreslagna sättet för betalningens
verkställande, så skulle jag helt visst icke, hvarken för att oböjligt vidhålla
eu princip eller för att vinna en minskning å embetsverkets lönestat, förorda
detsamma. Men denna olägenhet förefinnes efter min uppfattning allenast i
föreställningssättet och försvinner fullständigt, så snart allmänheten hunnit
vänja sig- vid det nya liqvidationsmedlet. Det gifves redan inom vårt eget
land åtskilliga stora handelshus, som nästan aldrig liqvidera med annat än
anvisningar å sin bankräkning. I länder, Indika uti allt hvad till liqvid-
och omsättningsväsen hör alltid ansetts som efterföljansvärda förebilder, har
detta betalningssätt utbildat sig till ett system, hvaraf allmänheten anses hafva
den största fördel. Det är efter min mening alls icke otjenligt, att staten i
sin man bidrager till införandet af sådan sedvänja, att betalningar kunna
verkställas genom anvisning a behållning i eu bank, och antagligen kan
ingen kraftigare dertill medverka än en institution sådan som Statskontoret.
Det lider intet tvifvel, att en anvisning åt Kongl. Maj:ts och Rikets Stats¬
kontor utfärdad a dess behållning i Riksbanken, ställd, alldeles såsom hittills
varit vanligt, att betalas till innehafvaren, skall utan tvekan af hvarje bank-
ht rättning eller större affärsman tagas för god som penningar, och hafva
endast under ett år sådana anvisningar till några hundratal förekommit i
rörelsen, skola de komitélcdanröier, läroverk,scensorer eller gratialister m. fl.,
28 Bil. till Kongl. Majds nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.
hvilkas beqvämlighet man velat afse, visst icke mota någon svårighet att
hvar som helst vexla deri erhållna anvisningen i erforderliga penninge-valö-
rcr. Hellre kunde då motsatsen vara att förmoda, eller att dylika anvisnin¬
gar, säkra som de äro och stälda till innehafvare!!, rent af komme att tjenst-
göra i rörelsen såsom banksedlar, och möjligen kunde man derför mot försla¬
get vilja framkalla farhågan för ett nytt pappersmynt utgifvet af Statskon¬
toret. En sådan farhåga saknar dock all grund: hvarken lämpa sig dessa
anvisningar, som oftast äro utstälda på ojemna belopp, till löpande omsätt¬
ningsmedel, ej heller kan under något vilkor af dylika anvisningar å verk¬
lig kassabehållning uppstå sådan olägenhet, som följer af pappersmynt. Dess¬
utom kan dessa anvisningars antal aldrig blifva särdeles stort. Den af
Statskontoret anförda betänklighet, att om anvisningarna blefve löpande i
rörelsen, Statskontorets och Bankens räkningar ej komme att för hvarje dag-
stämma öfverens, har icke heller något att betyda, då Statskontorets utgifts-
räkning kontrolleras icke af hvad å bankoräkningen uttagits, utan af hvad
till uttagning aviserats, och då de assignation^’, som utelöpa, icke längre angå
Statskontoret, utan endast Riksbanken.
Då det sålunda efter min öfvertygelse med visshet kan antagas, att
den befarade olägenheten för allmänheten af detta betalningssätt icke blifver
af någon betydelse, måste odelad vigt falla på den fördel, som onekligen
vinnes dermed, att kassa rörelsen fullständigt flyttas från Statskontoret till
Riksbanken. Så länge kassaposterna till och från landsorten gå genom
Statskontoret, är denna rörelse tillräckligt stor för att uppehålla en verklig
Räntekammare med det system af kontroller, som för en sådan varit nödigt,
och den kassaomsättning, som dessutom verkställes vid liqvid af smärre be¬
lopp, är till denna större rörelse endast ett omärkligt bihang. Men om denna
större oinsättningsrörelse försvinner, förefaller det mig vara särdeles oegent¬
lig! att ensamt för liqviderna af smärre belopp i hufvudstaden uppehålla eu
kassa, som endast derför att den tillhör Statskontoret, skäligen bör omgifvas
af alla de kontroller, hvilka passa för ett sådant verk, och förses med eu väl
atlönad personal.
Då jag här ofvan förordat hela kassarörelsens öfverflyttning till Riks¬
banken, har det skett under förutsättning, att deremot från Riksbankens sida
icke skulle göras någon invändning, dels derför att densamma efter min
uppfattning icke kunde vålla Riksbanken någon nämnvärd tillökning i göro¬
mål, dels emedan det för dess verkställande strängt taget icke erfordras mer
än att för Statsverkets räkning begagna sig af en rätt, som Riksbanken
redan medgifvit sina räkningshafvare i allmänhet, dels ock derför att jag vid
ett sammanträde mellan komiterade och en af Riksbankens fullmäktige varit
i tillfälle sjelf inhemta, att dessa åtgärder antagligen icke komme att från
Bil, till Kong!,. Maj:ts nåd. Prof), ang. lönereglering för Statskontoret. 29
fullmäktiges sida anses i någon män obehörigt ingripa i Riksbankens verk¬
samhet.
Något annorlunda ställer sig frågan om bestyret med afsändning till
landsorten af det silfver- och bronsmynt, som för landtränterierna kan vara
erforderligt. Hittills har dermed så tillgått, att landtränterierna reqvirerat
och erhållit sitt behöfiiga förråd af koppar- eller bronsmynt direkt från
Myntverket, men Räntekammaren från Riksbanken afhemtat och till landt¬
ränterierna afsändt begärda qvantiteter silfvermynt antingen som ränteriför-
stärkning eller i vexling. Om sådan försändning från Statskontoret kommit
i fråga under hittillsvarande förhållanden, då likväl spridningen, likasom
myntningen och inlösen af så väl silfver- som kopparmynt hufvudsakligen
varit Riksbankens sak, så varder den så mycket mera nödvändig nu, dä efter
lagen om rikets mynt af den 30 Maj 1873 den med någon vinst förenade
präglingen af skiljemynt, så väl silfver- som brons-, är statsverket förbehållen
och dess spridning bland allmänheten sålunda är statens skyldighet, liksom
den ligger i dess egot intresse. Det kan hädanefter icke påräknas, att Riks¬
banken skall af egen drift och på egen bekostnad sörja för allmänhetens
förseende med dylikt mynt, af hvars utgifvande den icke drager någon fördel,
utan måste staten genom sina kassor i landtränterierna hålla detsamma för
allmänheten tillgängligt. Reqvisitionerna af skiljemynt skola derför hädan¬
efter, och i synnerhet till dess det äldre skiljemyntet varder af det nya er¬
satt, i rätt stort antal komma att ingå från landtränterierna. Så länge eu
räntekammare finnes med i förhållande till sin öfriga sysselsättning ganska
talrik personal, har det ock varit gifvet, att åt densamma skulle öfverlemnas
bestyret med silfverskiljemyntets utsändande så väl till ränterikassorna som
till de enskilde reqvirenter, hvilka äro i tillfälle att bereda afsättning åt
större belopp skiljemynt. Men om Statskontorets kassarörelse i Girigt, såsom
mig synes vara lämpligt, bör upphöra, torde det icke heller vara skål att
der behålla utvexlingen af silfverskiljemyntet. Yäl kunde då tänkas en upp¬
görelse med Riksbanken att genom densamma få för Statsverkets räkning
och på dess bekostnad räknadt, inpackadt och till vederbörande försändt det
skiljemynt, som från Statskontoret reqvirerades, och med hänsyn dertill, att
Riksbanken af alla offentliga verk och inrättningar är den, som bäst är för¬
sedd med förvaringsrum för det nödiga förrådet åt skiljemynt, samt genom
sill rörelse och sina kontroller i fiffigt bäst egnad att besörja denna vexling,
synes det mig visserligen ock vara mest ändamålsenligt att söka åstadkom¬
ma eu sådan anordning. Men onekligen innebär en sådan uppgift något
vida annat och mer än en räkningshafvare i allmänhet kan utan särskild!
aftal af sin bankir begära, och det skulle derföre erfordras, att Riksdagen
medgifva, att detta särskilda åliggande finge af Riksbanken utföras mot den
ersättning, som kunde finnas skälig. — Skulle sådant ej anses lämpligt,
30
Bil. till Kong!. Maj:ts nåd. Prop. ang. löneregler ing för Statskontoret.
synes det mig dock i alla händelser vara enklast och minst ledande till om¬
gång att flan och med den tid, da Räntekammarens verksamhet upphör, åt
Myntveiket, som renan ombesörjer afsändning^ af kopparmyntet, uppdraga
älven bestyret med silfverskiljemyntets utvexling och försändning’, samt att
hänvisa vederbörande att för fyllande af sitt behof direkt hänvända sig till
denna myndighet. Frågan härom är emellertid icke mera angelägen, än
att med dess afgörande kan anstå, till dess i män af den nya organisatio¬
nens genomförande visat sig, att vexlingsrörelsen lämpligen bör från Stats¬
kontoret å annan institution öfverflyttas, och föreställer jag mig, att i alla
händelser dermed kan uppskjutas till nästa riksmöte.
IT.
ett verk,
anvisning,
äfven en
Hvad för (ifrigt särskilda tjenstår inom Statskontoret beträffar, synas
mig komiterade icke fullt sä mycket som vederbort hafva betonat, huru
kansliets uppgift naturligen måste vara af mindre framstående betydelse i
hvars göromål huivudsakligen bestå uti granskning, bokföring och
Sa länge den kollegiala formen bibehålies, följer med densamma
vidlyftigare kansliapparat, men som denna icke i någon män bi¬
drager till skärpandet af de räkenskaps-kontroller, Indika för detta embcts-
verks ärenden äro hufvudsaken, utan endast afser diarii- och protokollsfö-
rmg samt uppsättande och expedition af de utlåtanden och skrivelser, som
lian kollegiet utgå, och da med den kollegiala förhandlingsformens bortta¬
gande äfven torde kunna vidtagas eu sådan ytterligare förenkling af proto¬
kollet, att detsamma sammanfaller med expeditionslistan eller med diariet,
anser jag, att för kansliets verksamhet åtminstone icke behöfver alses större
personal än den komiterade föreslagit: sekreterare, notarie, registrator
och vid vissa tillfällen möjligen ett extra biträde åt registrator^
Det extra biträde, komiterade ansett böra förutom notarien medhafva;--
sekreteraren, torde, blifva så mycket mindre behöflig!, om i likhet med°hvad
Statskontorets president förordat, sekreterare får odelad t egna
sig åt kansli-
göt omålen, utan att dermed behöfva förena äfven ombudsmansuppdraget.
Obestridligt är, att tillgång till juridiskt biträde måste finnas för ett sådant
veik som Statskontoret, hvars inseende öfver uppbördsväsendet och. åtmin-
stone ännu någon tid innehafda intecknings- och andra fordringar kunna
påkalla insigter i rättsfrågor. Komiterade hafva emellertid, som mig synes
tillfredsställande visat, att de egentligen juridiska göromålen inom Statskon¬
toret icke förslå att vederbörligen sysselsätta eu embetsman med så höo- af¬
löning, som den nuvarande advokatfiskal^ uppbär i arvode, så att honom i
stallet måst åläggas åtskilliga göromål, Indika lika val kunna utöfvas af mi
Hd. till ho»,it. Maj:tx nåd. P-rop. ang. Vinerepl tving för Statskontoret.
31
N.iiilig revisor eller bokhållare. Statskontorets president, som i likhet med
o ng^c kona tens ledamöter anser de Hosta af dessa göromål böra hänvisas
Ull fond- och stämpelbyrån, der de skulle till större delen handläggas af
dess chef, vill för de återstående ombudsmansgöromålen behålla en särskild
tjenst med lön i första graden (2,800) således vida lägre än det nuvarande
ad vokatfiskals-arvodet (4,200).
Fm särdeles noggrann uträkning af advokatfiskal har visserligen åda¬
galagt. att de honom tillkommande mål föranledt
1873 — 62
1874 — 133
1875 — 274
åtgärder för bevakande af kronans rätt, men dervid har såsom åtgärd be¬
räknats till exempel hvarje skriftlig påminnnelse om hvad i afseende å bor¬
gen eller testamentsbevillning varit att iakttaga, och för öfrig! höra de allra
bestå åt dessa åtgärder till ärenden, som, efter hvad jag förut anfört, böra
lian Statskontoret till Kammarrätten hänvisas. Talan inför domstol lär
advokatfiskal^ ondast ytterst sällan hafva tillfälle att föra, och naturligt är
också att sa vidt för Statskontorets fonder sökes fullt betryggande säker-
iot, skall anledning till sådan åtgärd icke gerna kunna förekomma.
Den rent jurdiska verksamhet, som af det rättsbildade biträdet kräfves
synes mig derför ej vara nog betydande för att påkalla eu särskild tjenst
inom verket, utan måste i alla händelser vara bäst att antingen fästa denna
uppgift vid någon viss af de inom verket eljest nödiga tjenster, för hvilken
da skulle ordras juridisk examen som kompetensvilkor, eller ock att lemna
i chefens hand att mot särskild t arvode tillfälligtvis uppdraga denna befatt-
»mg åt vare sig den af verkets tjensteman, som dertill möjligen kan vara
qvalihcerad, eller åt någon utom verket stående jurist.
, , Ila[nPli8"ast synes 1 förra fal|ct denna uppgift böra förenas med
chefsbefattningen för fond- och stämpelkontoret, dels emedan denne tjenste¬
man skulle fa öfvertaga de flesta öfriga af de advokatfiskalen nu tillkom¬
mande göromål, dels emedan hans befattning med säkerhetshandlino-ar och
värdepapper i allmänhet synes böra kräfva rättskunskap, dels också emedan
hans befattning, äfven om, såsom jag nyss antyd t, inkomstärendena skulle
till detta departement förläggas, icke kan räknas bland de mest betungande.
I afseende för
(ifrigt
. . o å formerna för diariiföringen, faller det af sm
•sjetlt, att med upphörandet af nuvarande kollegiala rotel-fördelning äfven
flen nu begagnade, efter min uppfattning icke särdeles ändamålsenliga an¬
ordningen med ett hufvuddiarium, tre referent-diarier, en expeditionslista
?,2 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Brop. ang. lönereglering för Statskontoret.
samt dessutom diarier i kontoren, kunde såsom komiterade antydt väsentligen
förenklas. Ännu vissare är, att det myckna skrifningsarbete, som för när¬
varande i Statskontoret för alla, äfven de enklaste, expeditioner förrättas,
kan högst betydligt inskränkas, utan någon som helst minskning i kontrollen.
De skrivelser, som i Statskontoret uppsättas för att medsändas anordningar
och remisser till diverse myndigheter, äro till största delen af så ensartad
form, skiljaktiga endast till adresser, sifferbelopp och anslagshänvisningar, att
det mesta åt deras innehåll kunde, l likhet med hvad flere andra embets¬
verk redan vidtagit, i tryckta formulär sammanfattas, och skulle dermed icke
litet af det skrifningsarbete, som nu åligger så vill bokhållare som kanslister,
vara obehöflig!.
* V.
I afseende å den af komiterade föreslagna förenklingen af fondförvalt¬
ningen torda jag kunna fatta mig timligen kort, enär i sjelfva hufvudfragan,
eller hvad angår den för denna förvaltning nödiga personal, komiterades
förslag efter min uppfattning väsentligen understödjes af Statskontorets ytt¬
rande? För närvarande tjenstgöra å Fond- och Revisionskontoret eu kamere¬
rare, en kammarförvandt eller revisor, eu bokhållare och tva kammarskrifvare.
Komiterade antaga att, med den efter deras förslag förenklade bokföringen
skulle för samma ärenden erfordras allenast en byråchef och en bokhållare.
Statskontoret, som icke godkänner den föreslagna förenklingen, upptager dock
för Fond- och Revisionskontoret likaledes två tjensteman, en kamererare och
eu bokhållare. Skilnaden mellan begge förslagen år således den, att komi¬
terade, här som i öfrig!, tänka sig kontorschefen såsom tillika föredragande
i de ärenden, hvilka behöfva föredragning, Statskontoret åter vill, att fort¬
farande såsom hittills dylika mål skola af kamererare!! vederbörligen ut¬
redda öfverlemnas till den endast med föredragning sysselsatte statskom-
missarien. Såsom jag förut fullständigare anfört, finner jag härutinnan ko¬
miterades förslag hafva företrädet med hänsyn sa väl till besparing åt ni-
betskraft som till ärendenas vederbörliga beredning. X hvarje fall synes det
mig fullt ändamålsenligt och tillräckligt betryggande, att den detaljkännedom
rörande så väl värdepapperen som de olika fondernas tillgångar och behof,
hvilken säkrast är att förutsätta hos den med denna förvaltningsgren ständigt
sysselsatte kontorschefen, vid frågornas afgörande träder i omedelbar beröring
med den ensam ansvarige och ensam beslutande chefen, hos hvilken är att
förutsätta den allmänna insigt och omtanke, hvilka dessa ärenden kräfva.
Under förutsättning att kontorschefen i alla händelser skall handlägga
Bil. till Kong!. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 33
och utreda alla de mål som höra till kontoret, kan icke heller, genom skyl¬
digheten att föredraga desamma inför verkets chef, för honom tillkomma
något särdeles betungande arbete, så att af denna grund den af komite-
rade föreslagna personal skulle kunna anses för fåtalig. Det är endast ur
synpunkten af eu förmenad större trygghet, som ärendenas nuvarande dubbla
behandling af både kontorschef och kommissarie kan förordas, och Stats¬
kontoret har särskildt beträffande fondärendena framhållit, huruledes ”både
erfarenhet och insigter erfordras för bedömande af obligationers lika väl som
af inteckningars säkerhet och värde” samt på ett annat ställe uttryckt sina
farhågor för eu sådan sakernas ordning, under hvilken “på den högste chefens
omdöme och försigtighet allena skulle ankomma, att de betydande fonderna
blefve placerade på ett sätt, som vore' för det allmänna betryggande och
fördelaktigt, på samma gång hvarje särskild fonds större eller mindre behof
af medlens rörlighet blefve till godo sedt.” I (lossa uttryck framträder eu
uppfattning af fondförvaltningens uppgift och karakter, vid hvilken jag an¬
ser mig böra göra en erinran, som torde vara egnad att förringa samma
farhågors betydelse. Utan allt tvifvel skall vid de staten tillhöriga fonders
såsom vid hvarje annat kapitals placering iakttagas såväl säkerheten för det ut¬
lånade kapitalets bibehållande som största möjliga dermed förenliga fördel
af dess användning; men efter min uppfattning bör vid fondförvaltningen
eu så nästan uteslutande vigt läggas på det förra momentet, att pröfningen
af det senare varder bragd till minsta möjliga betydenhet. I hvarje ränta
af kapital ingår naturligtvis en premie för den risk, långifvaren löper för
det utlånade kapitalets förlust, och den skilnad mellan olika värdepappers
kurs, som vid en viss tidpunkt kan iakttagas, beror endast på det uppskattade
värdet af denna risk. På dessa kursdifferenser, d. v. s. på den större eller
mindre risken å dylika värdepapper, får staten och dess administration
emellertid icke söka någon vinning: för dess fonders placering måste som
grundsats gälla, att äfventyra under alla förhållanden skall vara det minsta
möjliga, så att vexlingarna i dess räntefördel icke bero på annat än kapi¬
talets allmänna pris. Tillika skall staten se till, att dess tillgångar må vara
nedlagda i sådana säkerheter, som under hvarje förhållande, äfven det mest
olyckliga, såsom krig, då de just bäst kunna behöfvas, må vara att tillgodo¬
göra. Kretsen af de värdepapper, i Indika statens tillgångar få nedläggas,
bär derför efter min uppfattning hållas så inskränkt som möjligt, omfattande
hufvudsakligen statens egna obligationer och, måhända äfven, de säkraste
utländska statspapper.
Huru nödvändigt det är att strängt vidhålla denna grundsats, synes
mig mer än eljest framgå af det yttrande, Statskontoret, fällt om de, Läng-
manska donationsfonden tillhöriga aktier i Forsa bomullspinneri. Dessa ak¬
tier, hvarje lydande å nomine.lt belopp af 1,000 rubel, hafva i utdelning gif-
Bih. till Riksd. Prof. 1876. 1 Sami. 1 Afd. 5
o4: Bil. till Kong1, Maj:ts nåd. Projp. ang. lönereglering för Statskontoret.
vit under åren 1867—1874 i medeltal lo procent årligen. På grund här¬
af finner Statskontoret “deras försäljning hvarken nödig eller ens önskvärd",
och “att de skulle kunna med fördel afyttras har Statkontoret skäl att be¬
tvifla." Statskontoret menar härmed antagligen, att de icke kunna försäljas
till ett kapitalvärde, hvarå den hittills vunna utdelningen utgör vanlig ränta;
men ett sådant förhållande innebär ju endast, att den höga räntan åtnjutes
emot en risk, som skattas jämt upp så högt, som det erbjudna kapitalvärdet
understiger det naturliga. Efter min uppfattning borde denna omständighet
just föranleda till en snar försäljning af dessa aktier, emedan det under
hvarje förhållande är riktigast, att fondförvaltningen icke må söka någon
fördel på bekostnad af säkerheten, och om ej just för närvarande värdepap¬
perens marknad lede under ett alldeles abnormt tryck, skulle jag intet ögon¬
blick töfva att tillstyrka Eders Kong]. Maj:t gifva befallning om dessa ak¬
tiers realisering och utbyte mot statspapper.
Då sålunda efter min öfvertygelse Statskontoret i hvarje fall bör er¬
hålla anvisning att, så fort sådant utan för stora rubbningar inom kapital¬
marknaden låter sig göra, fortgå i den riktning, som redan är gifven, med
inköp för fondernas räkning af säkraste värdepapper och act dervid så vidt
möjligt utvälja svenska, engelska eller andra särdeles säkra statsobligationer,
så faller det af sig sjelft, att utrymmet för den varsamma och insigtsfull
pröfning, hvarå Statskontoret lägger vigt, blifver särdeles litet, och att hufvud-
vigten vid denna förvaltning allt mera och mera kommer att falla på sjelfva
vården och skötseln af de efter vissa region inköpta säkerhetshandlingarna,
hvarmed också föredragningens betydelse för dessa ärenden till det mesta
försvinner.
Slutligen bör jag tillägga, att den förenkling i bokföringen af fondernas
tillgångar och kassarörelse, som samtlige komiterade föreslagit, synes mig
till alla delar befogad och lämplig, och torde jag derom vid annat tillfälle,
dä formulär för densamma kan i fråga komma, få närmare inför Eders Kong!.
Maj:t redogöra.
VI.
De öfriga punkter, uti Indika komitén föreslagit eller antydt förändrin¬
gar och förenklingar i Statskontorets arbetssätt, anser jag mig icke behöfva
och ej heller böra vid detta tillfälle upptaga till pröfning. I nästan hvar
och en af dessa punkter hafva komiterades åsigter midt gensägelse från
Statskontoret, som sökt visa, att de förordade förändringarna icke skulle med¬
föra vare sig större enkelhet i ärendenas behandling eller nämnvärd tids-
Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 35
besparing, och framför allt att de skulle minska de kontroller, som under
lång tids erfarenhet inom Statskontoret funnits ändamålsenliga. Det är sjelf¬
kärt, att vid hvarje förändring i Statskontorets arbetssätt och förrättnings-
former de verkligen nödiga och betryggande kontrollernas bibehållande måste
vara förnämsta ögonmärket, och att af dessa ingen får eftergifvas för vin¬
nande af någon inbesparing å verkets aflöningsstat. Om en gång i samband
med de större förändringar i verkets styrelsesätt och arbetsordning, hvilka,
såsom jäg nu sökt visa, äro för en god organisation af Statskontorets arbete
ändamålsenliga och dertill oundgängliga förutsättningar för tillämpningen af
den lönestat jag kommer att tillstyrka Eders Kong!. Maj:t för Riksdagen
framlägga, i öfrigt en eller annan förändring af denna arbetsordning kan i
frågakomma, lärer sådan icke heller varda af Eders Kong!. Maj:t påbjuden
och inom verket genomförd utan efter omsorgsfull pröfning af alla på frå¬
gan inverkande omständigheter. För närvarande är en sådan pröfning af
(lossa mellan komité]! och Statskontoret tvistig^ punkter icke heller af nöden,
emedan efter min uppfattning dessa af komitén föreslagna förändringar icke
äro nödiga för verkställande af den inskränkning i tjensternas antal, jag an¬
ser mig kunna förorda.
Det synes mig nämligen att, sedan genom deri kollegiala förhandlings¬
formens upphäfvande de tre statskommissarierne och två första gradens
tjensteman i kansliet blifvit öfverflödiga, sedan genom förändrad anordning
åf kassarörelsen två räntmästare och eu bokhållare i räntekammaren ansetts
kunna undvaras, sedan genom förenkling af fondförvaltningen en kammar¬
förvandt- och två kammarskrifvaretjenster i nuvarande fondkontoret kunnat
indragas, kan den inskränkning i öfriga tjänsters antal, som komiterade an¬
sett lämplig, genomföras alldeles oberoende af all öfrig förändring i verkets
arbetssätt, endast genom tillämpning af en grundsats, som framför alla andra
förtjena!- användas just vid medgifvandet af en sådan löneförhöjning, hvarom
nu är fråga. Då staten åt sina tjensteman erbjuder ökade löneförmåner,
afsedda att bereda dem en efter nuvarande lefnadskostnader lämpad till¬
räcklig utkomst, är staten fullt befogad att vid detta erbjudande foga vilkoret
af motsvarande arbete. De löneförmåner, jag här nedan för Statskontorets
tjensteman föreslår, äro också sådana, att de, sammantagna med rätten till
pension och den å fullmakten beroende vissheten om tjenstens behållande,
efter min uppfattning berättiga staten att i vidsträcktare mån än hittills taga
dessa tjenstemäns arbete i anspråk. Jag finner, att Statskontorets nuvarande
arbetsordning lemnar åtskilligt (ifrigt att önska, då enligt densamma verkets
arbetstid är bestämd till 33/4 timme eller från kl. 1/211 till kl. 2%, och det
synes mig med skäl kunna fordras, att densamma något utsträckes. Sex
timmars arbetstid på embetsrummet är visst icke någon nyhet i de svenska
embetsverk en; bestämmelserna i detta hänseende voro i äldre tider ännu
36 Bil. till Kong!. Muj:ts nåd. Prop. ung. lönereglering för Statskontoret.
strängare, noll i flere nyare embetsverk, såsom Statistiska Centralbyrån, Gfeneral-
poststyrelsen, Jernvägstrafikstyrelsen, äro fordringarna åtminstone icke mindre.
Det torde också böra i någon mån tagas i betraktande, att i de förnämsta
enskilda penningeverk, äfvensom å större handelskontor, om hvilkas arbets¬
ordning jag af cheferna förskaffat mig upplysning, arbetstiden är normalt
taststäld till sex å åtta . timmars oafbruten tjenstgöring, utom att vid vissa
tillfällen ännu trägnare arbete tages i anspråk, och att de löner, som der
äro medgift a, i de flesta fall icke gå utöfver dem jag här föreslår.
Hvad särskild! Statskontoret beträffar, är det så mycket mera skäl
att derstädes fordra eu utsträckt arbetstid å embetsrumrnet, som i synnerhet
inom de lägre tjenstegraderna hela den verksamhet, som staten kan af dess
tjensteman fordra, måste å embetsrumrnet öfvas. Utskrifning af anordningar
och anvisningar, granskning af rekvisitioner och statsförslag, bokföring och
annotering i kontorens åtskilliga memorialböcker, anteckningslistor och jour¬
naler, kunna icke, såsom fallet ofta är med domstolarnes, kansliets och åt¬
skilliga öfriga verks arbeten, utföras i embetsmannens hem, och den tid,
som icke är å embetsrumrnet upptagen, går derför i detta verk för statens
tjenst förlorad. Men af denna för Statskontorets verksamhet egendomliga
art följer ock, att arbetsresultatet derstädes kan lättare än i något annat
verk mätas efter arbetstidens längd, så att eu minskning med vissa procent
åt verkets arbetskrafter kan beräknas motsvarad genom en tillökning af vissa
procent i den af de återstående tjenstemännen utkräfda arbetstid å tjenste-
rummet. För min del har jag vid framläggandet af den nya lönestaten an¬
sett det vara vida säkrare att vid beräkningen, huruvida Statskontorets ar¬
bete verkligen kunde med den något inskränkta personalen vederbörligen
skötas, taga hänsyn till eu efter min uppfattning nödig och skälig förläng¬
ning åt arbetstiden, än att bygga, denna beräkning på utsigterna till eu vid¬
sträcktare förenkling i arbetssättet, än den jag redan för Eders Kongl. Maj:t
angifvit som ovilkorlig! nödvändig. I ena som i andra hänseendet, i fråga
om den tillgängliga arbetskraftens fulla anlitande, så väl som om dess an¬
vändande på det för ärendenas behandling mest ändamålsenliga sätt, beror
naturligtvis embetsverkets tidsenliga utveckling och dermed den nya Inne¬
stå tens genomförande på chefens allvarliga och kraftiga ingripande, samt på
hans förmåga att fördela arbetet så, att alla tjensteman erhålla så vidt möj¬
ligt ständig och jemn sysselsättning. Ett vilkor derför är, att tjenstemännen
icke erhålla fullmakt å någon viss sysselsättning utan endast å viss grad
och lön inom verket, med chefen förbehållen rätt att förordna dem till den
tjenstgöring, som för arbetets oafbrutna fortgång är påkallad. Särskild! är
detta af vigt ined hänsyn till tjenstemännen i första lönegraden, hvilka, möj¬
ligen med undantag för notarie och registrator, icke böra bindas vid något
visst kontor, utan så vidt möjligt användas, der deras arbete för tillfallet
Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 37
bäst behöfves. För de yngre tjenstemännens utbildning till kännedom om
veckets alla förvaltningsbestyc är redan eu sådan anordning af stor betydelse,
men den är också påkallad deraf, att de inom de särskilda kontoren ganska
ojemnt inträffande bestyren å olika tider fordra större eller mindre antal
arbetskrafter.
I öfverensstämmelse med hvad jag sålunda anfört och under förut¬
sättning',
dels att Statskontorets chef erhåller ensam beslutanderätt, åtminstone i alla
de ärenden, som ej angå verkets egen ekonomi och organisation eller
befordringar derinom, utlåtanden öfver författningar, meddelande af
allmänna föreskrifter, räkenskapers form och arbetsredogörelser;
dels att statskommissarieembetena sammanslås med de nuvarande kamererare-
befattningarna;
dels att Statskontorets betalningar skola verkställas genom anvisningar å
Riksbanken, äfvensom att Statskontoret skall mottaga sin uppbörd alle¬
nast genom attester från Riksbanken;
dels att i afseende å fondernas förvaltning småningom genomföres den grund¬
sats, att desamma må placeras allenast i vissa slags obligationer;
dels att arbetstiden för verkets tjensteman utsträckes till sex timmar dagligen:
anser jag, att den för Statskontorets arbete behöffiga tjenstemanna-
personal bör utgöras af:
En chef.
Tre tredje gradens tjensteman, föredragande och chefer för hvar sitt kontor.
En andra gradens tjensteman, sekreterare, samt
Tolf första gradens tjensteman, af Indika, enligt min, med komiterades öfver¬
ensstämmande beräkning, skulle tjenstgöra:
eu såsom notarie i kansliet
,, „ registrator i kansliet
„ „ kassör å utgiftskontoret
,, ,, ,, „ fond- och stämpelkontoret
fyra ,, bokhållare å utgiftskontoret
tre „ ,, ,, bokslutskontoret
en „ „ ,, fond- och stämpelkontoret,
Med hänsyn till det beslut, Eders Kongl. Maj:t redan i afseende å
Hofrätternas lönereglering fattat, och i öfverensstämmelse med hvad komite-
ra.de föreslagit, torde för Statskontorets tjensteman lönebeloppen böra föreslås
sålunda:
för första gradens tjenstemän
Lön: .................................................................................... 1,600 kronor
Tjenstgöringspenningar: *................................................... 1,200 „
38 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret.
för andra gradens tjensteman
Lön:............................................................................. 3,000 kronor
Tjenstgöring spenningar: .............................................. 1,500 ,,
för tredje gradens tjensteman
Lön:................................................................................. 4,000 „
Tjenstgöring spenningar: ................................................ 1,800 „
hvarjemte jag, hänförande mig till de af Hans Excellens Herr Justitie-Stats-
ministern i fråga om lönereglering för Hofrätterna anförda och af Eders
Kongl. Ma:jt godkända skäl, föreslår att ålderstillägg må begäras, att läggas
till lönen
för första och andra gradens tjensteman af 500 kronor efter fem är
och 500 kronor efter tio år och
för tredje gradens tjensteman af 000 kronor efter fem år.
I afseende å Statskontorets chef hafva komiterade föreslagit, att han
fortfarande må benämnas president och erhålla ett lönebelopp af 10,000
kronor. Det är gifvet, att den nuvarande innehafvaren af detta embete i *
hvarje fall är försäkrad om den titel och den lön, hvartill han blifvit utnämd,
men att för en blifvande efterträdare behålla presidentstiteln, sedan verket
förlorat den kollegiala förvaltningsform, hvilken efter nästan alla länders sed
donna titel tillhör, synes mig i alla hänseenden olämpligt. Den chefen till¬
kommande titel torde lämpligast vid ny instruktions utfärdande böra blifva
föremål för Eders Kongl. Maj:ts pröfning.
Att Eders Kongl. Maj:t beslutat för Hofrätternas presidenter begära ett
lönebelopp af 10,000 kronor, synes mig ingalunda med nödvändighet med¬
föra, att lönerna för alla sjelfständiga verks chefer skola varda till samma
belopp föreslagna. Hädanefter som hittills torde mellan de olika embetsver-
kens chefsplatser kunna och böra göras någon skilnad, vare sig med hänsyn
till den rangställning de intaga inom den administrativa organismen och
den betydelse de ega för fyllande af statens uppgifter, eller till de studier de
kunna anses kräfva af sina innehafvare och i någon mån äfven till den konkur¬
rens om den administrativa dugligheten, som staten i vissa, mera industriela
förvaltningsgrenar kan hafva att befara af den enskilda affärsverksamheten.
Att Statskontorets president hittills med hänsyn till rang och lön varit lik¬
ställd med öfriga kollegiers och högre domstolars chefer, har haft sin natur¬
liga grund i verkets egenskap af kollegium och den högst betydande ställ¬
ning' det från äldre tider, af skäl som jag ofvan angifvit, haft sig tillerkänd
inom förvaltningen. Då den nu föreslagna organisationen skulle vara ett
mera troget uttryck af den förändring, verkets uppgifter och verksamhet i
dessa tider undergått, och detsamma icke längre kan göra anspråk hvarken
på någon högre politisk betydelse eller på att vara medelpunkten för hela
statsregleringen, bör dess nya ställning äfven hafva sitt uttryck i den löne-
?>9
Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prop. avg. lönereglering för Statskontoret.
stat, som åt detsamma anslås, och föreligger derför, såsom mig synes, icke nå¬
got skål att för Statskontorets styresman begära högre aflöning än den nu¬
varande eller 9,000 kronor, fördelade i lön 6,200 kronor och tjenstgörings-
penningar 2,800 kronor.
Slutligen anser jag att det till vikariatsarvoden, flitpenningar, renskrif-
ning och tillfälliga biträden afsedda belopp bör bestämmas till 15,000 kronor.
I afseende å de vilkor, hvarunder de nya löneförmånerna må åtnjutas,
hemställer jag, likaledes i hufvudsak hänförande mig till de af Eders Kongl.
Maj:t i afseende å Rikets Hofrätter godkända grunder:
1 :o att embets- eller tjensteman skall vara underkastad den vidsträck¬
tare tjcnstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af Statskontoret eller dess särskilda afdel-
ningar, eller eljest i allmänhet kan varda stadgad; äfvensom om i en fram¬
tid Statskontorets ställning inom förvaltningen så förändras, att detsamma ej
längre kan som sjelfständigt embetsverk anses, vara förpligta! att, med bibe¬
hållande af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter den nya arbets¬
ordningen sköta de med tjensten förenade göromål;
2:o att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort eller
åtnjutit ferier eller semester, utan att annan måst under tiden för honom
förordnas, liten skola för den tid, han eljest varit från tjenstgöringen befriad,
utgå till den, som tjensten förrättat;
3:o att den, som af sjukdom hindras att sin tjenst förrätta, äger upp¬
bära hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag helsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpligta» att
under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket af lönen,
som för tjenstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
4:o att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande af
semester, tjensteman af lägre grad skall vara skyldig att, om han förord nas
till högre befattning inom Statskontorets tjenstemannagrader, densamma, emot
åtnjutande af derför anslagna tjenstgöringspenningar i stället för egna, be¬
strida, dock ej längre än tre månader under ett år;
5:o att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
samma tjenst anses böra medgifvas, tidpunkten för första förhöjningen bestäm¬
mes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren, af denna tid,
mera än fyra år sjelf bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan
statens tjenst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han
åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter yt¬
terligare fem år, under samma vilkor, på det sätt likväl, att den högre af-
löningen ej får tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter det
den stadgade tjenståldern blifvit uppnådd; börande löntagaren dervid tillgodo-
40 Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.
räknas deu tid, som före den nya statens utfärdande förflutit från hans ut¬
nämning' till tjensten;
6:o att tjensteman skall, då lian uppnått 65 lefnads- och minst 65
tjensteår, vara förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna in-
dragningsstaten från tjena ten afgå, Kongl. Maja eller Statskontoret, der det
tillkommer detta att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med detsamma
anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjensten
på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i
densamma qvarstå.
I fråga om rätt ätt med tjenst i Statskontoret förena annan befattning
får jag särskilt fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå, att då
Statskontorets löpande göromål i olikhet med de flesta andra verks icke kunna
annorstädes än å embetsrunnnet fullgöras, och då sålunda verket icke kan
taga embetsmannens krafter i anspråk utöfver den tid han å embetsrummet
tillbringar, samt genom eu arbetsordning, som stadgar tjenstgöring i verket
sex timmar dagligen, statens fordran å arbete fullt motsvarande lönen är
tillgodosedd, lärer icke något särdeles giltigt skäl kunna framställas till för¬
bud för verkets tjensteman att med sin tjenst i Statskontoret förena annan
befattning af sådan beskaffenhet, att densamma kan skötas på tid, då Stats¬
kontoret ej påkallar deras arbete. Det torde vara svårt att visa någon olä¬
genhet för Statskontoret deraf, att eu bokhållare, som på förmiddagen der
städes tjenstgjort sin fulla tid, använder eftermiddagens timmar å ett af
postkontoren i staden, eller i telegrafverket, eller i jernvägsstyrelsen eller i
någon enskild inrättning, som kan under denna tid på dagen erbjuda honom
arbete och lön. Statskontorets tjenstearbete är nämligen icke heller af be¬
skaffenhet att under dagens återstående timmar taga tankar och håg i an¬
språk, och kan derför ej i någon mån anses lida deraf, att tjenstemannen
använder dessa till annan nyttig sysselsättning. Jag finner alltså icke någon
anledning att åtminstone för första gradens tjensteman i Statskontoret föreslå
diet vilkor, som för Hofrätternas ledamöter och tjensteman ansetts böra stadgas,
utan hemställer, att i afseende å Statskontoret de i detta hänseende stad¬
gade bestämmelser för de nya lönernas åtnjutande må erhålla följande
lydelse:
7} att med chefsplats äfvensom tredje eller andra gradens tjenst i
Statskontoret icke må förenas annan tjenst å rikets, riksdagens eller kom¬
munens stat, ej heller annan tjenstebefattning, med mindre den finnes icke
vara hinderlig för fullgörande af tjenstgöringen i Statskontoret; dock att
tjensteman, som vid den nya löneregleringens inträdande redan innehar tjenst
utom Statskontoret, må densamma bibehålla, så länge den icke är för tjenst¬
göring i Statskontoret hinderlig.
Bil. till Kong!. Maj:ts nåd. Prop. ang. lönereglering för Statskontoret. 41
I afseende å semester anser jag i likhet med hvad komiterade föresla¬
git, att sådan bör åtnjutas af verkets chef äfvensom af tredje och andra
gradens tjensteman under eu och eu half månad samt af första- gradens
tjensteman under en månad årligen.
Med tillämpning af hvad jag sålunda i underdånighet anfört får jag
härmed framlägga följande
Förslag till Innestå!
för
Statskontoret 18 ? 7.
i
|
|
K r o
|
n o r.
|
1
|
|
|
Tjenst,go-
|
Arvoden och|
|
j
|
|
Lön. 1
|
ringspennin-
|
missräknings- j
|
Summa. |
|
i
|
|
gar. j
|
penningar. j
1
|
|
Verkets chef..................................
|
6,200
|
2,800
|
j
|
9,000
|
En tredje gradens tjensteman......
|
4,600
|
1.800
|
—
|
6,400
|
Två d:o d:o d:o ......
|
9,200
|
3,600
|
—
|
12,800
|
Eu andra gradens tjensteman.........
|
3,000
|
1,500
|
—
|
4,500
|
(sekreterare)
|
|
|
|
|
Eu första gradens tjensteman ......
|
1,600
|
1,200
|
500
|
3,300
|
(stämpelpapperskassör)
|
|
|
|
|
En d:o d:o (kassör)........................
|
1,600
|
1,200
|
—
|
2,800!
|
Tio d:o eko (bokhållare, registrator,
|
16,000
|
12,000
|
_
|
28,000!
|
notarie)
|
|
|
|
|
Till vikariat, renskrifning, flitpen-
|
|
|
|
|
i ningar och tillfälliga biträden...
|
—
|
—
|
15,000
|
15,000
|
En förste vaktmästare .................
|
800
|
300
|
—
|
1,100
|
En vaktmästare.................................
|
500
|
300
|
—
|
800
|
Fem d:o ..................................
|
2,500
|
1,500
|
—
|
4,000!
|
Till ålderstillägg (förslagsanslag)...
|
7,000
|
|
—
|
7,000!
|
S Summaj 53,000
|
| 26,200
|
| 15,50C
|
| 94,700i
|
Bill. till Riksd. Prof,. 1876. 1 Sami. 1 Afd.
It
42 Bil. titt Kongl. Maj:ts nåd. .Prof. ang. lönereglering för Statskontoret.
Deu förändring i Statskontorets organisation och arbetssätt, som med
nu föredragna förslag åsyftas, kan icke till alla delar på en gång genom¬
föras, ej heller utan rubbning i vissa hänseenden af nuvarande embetsmäns
tjenstgöringsskyldighet och löneförhållanden. Den lagliga rätt, som desse
ega, måste naturligtvis iakttagas, och tillika afseende fästas dervid, att en
eller annan tjensteman möjligen icke är villig eller anses egnad att öfver¬
taga de väsentligen nya åligganden, som den föreslagna organisationen för
honom skulle medföra. Intill dess att förhållandena härutinnan kunna varda
slutligt ordnade, torde derför de nu beviljade anslagen till Statskontorets
aflöning, tillsammans 116,300 kronor, böra tillfullo utgå; och föreslår jag
Eders Kongl. Maj:t att af riksdagen begära, att skilnaden mellan de nu ut¬
gående ordinarie och extra ordinarie anslagen........................ 1 16,300 kronor
och det föreslagna ordinarie anslaget ...................................... 94,700 „
eller 21,600 kronor
måtte å extra stat anvisas att, för genomförande af den nya organisationen,
ställas till Eders Kongl. Maj:ts disposition, så att derigenom alla Statskontorets
nuvarande tjensteman må komma i åtnjutande af sin lagliga rätt, och de,
Indika för verkets tjenst fortfarande äro behöfiiga, i hvarje fall vid sina nu¬
varande aflöningsförmåner bibehållas.'1
Hvad föredragande Departementschefen sålunda i
underdånighet hemställt och tillstyrkt, deri Statsrådets öfriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen i nå¬
der gilla och bifalla; och skulle i öfverensstämmelse här¬
med nådig proposition till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo:
A. L. Fris.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1876.
Bil. till Kongl. Maj:ts nåd. Trop. ang. lönereglering för Statskontoret. 43
Utdrag af Protokollet öfver Finans-ärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 24
Januari i 876.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Friherre De Geeä,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Lagerstråle,
Thyselius,
Carlson,
Friherre Alströmer,
Weidenhielm,
Lovén,
Friherre von Otter och
Forssell.
Departementschefen Statsrådet h orssell uppläste slutligen till
justering ett, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 18 inne¬
varande månad uppå Statsrådets enhälliga tillstyrkande fattade beslut,
uppsatt förslag till Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen
angående ny lönestat för Statskontoret.
Hans Maj:t Konungen behagade, uppå Statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gälla berörda för¬
slag, sådant det finnes detta protokoll bilagdt; och
skulle i enlighet med samma förslag nådig proposi¬
tion till Riksdagen afgå.
Ex protocollo
Axel Adelgren.
Bill. till Biksd. Prof. 1876. 1 Samt. 1 Afd.
7