Motioner i Första Kammaren, N:o 19.
19
JX:o iO.
Af Herr Nordenfelt, Leonard Magnus: Angående lastpenningar nes
afskaffande.
Vördsamt föreslår jag,
att den bevillning, som nu utgår under namn af last¬
penningar, måtte med innevarande år upphöra.
Kongl. Maj:t föreslog vid 1872 års riksdag upphörande af nämnda
bevillning, utan att detta förslag af Riksdagen antogs.
q' o o C
I Kongl. Maj:ts proposition till nämnda Riksdag, Bevillnings-Utskot-
tets derom afgifna tillstyrkande utlåtande, N:o 3, och Kamrarnes proto¬
koll öfver diskussionen angående denna fråga lärer densamma finnas väl
utredd.
Enligt hvad jag i Statskontoret inhemtat, hafva lastpenningarne de
senare åren uppgått till
1871 .............................. Kronor 572,691: 53 öre
1872 .............................. » 631,631: 85 »
1873 .............................. » 638,160: 74 »
1874 .............................. » 669,258: 88 »
och 1875, i anseende till minskning af sjöfarten, sannolikt till lägre be¬
lopp, hvadan inkomsten af denna bevillning i rundt medeltal numera
torde kunna beräknas till 600,000 kronor årligen.
Af 1874 års uppbörd har 398,295 kronor 22 öre drabbat den in¬
gående och 270,258 kronor 88 öre den utgående sjöfarten.
1872 års Bevillnings-Utskott yttrade bland annat: »den under namn
af lastpenningar utgående afgift saknar hvarje rättvis och billig grund,
enär den utgöres utan afseende å den behållna inkomst fraktrörelsen
lemnar, för hvilken inkomst de svenska fartygs-rederierna numera er¬
lägga allmän bevillning i likhet med hvad för afl annan inkomst af rö¬
relse eger rum.»
Denna skatt betungar fraktrörelsen, hvilken man i andra hänseen¬
den, äfven genom betydliga direkta statsutgifter, söker att underlätta.
20
Motioner i Första Kammaren, N:o 20.
l)å derjemte förhöjning af fyr- och båk-afgifterna, hvilka äfven drabba
sjöfarten, lärer förestå och statsverkets ställning synes- medgifva någon
skattelindring, torde det icke befinnas för tidigt att afskaffa ifrågavarande
orättvisa skatt.
Januari 1876.
L. Norden/elt.
iX:o 30.
Af Herr Dahm: Om aflåtande afl underdånig skrifvelse till Kong1.
Ma/t rörande fridlysning af småfågel.
Skydd för småfoglarne! är en uppmaning, som ofta varit uttalad
icke endast af vetenskapsmän, utan äfven af många andra. På flera
ställen inom vårt land har man ock under de senare åren bildat förenin¬
gar till småfoglarnes skydd och derigenom måhända uträttat något litet;
men alla den enskildes åtgöranden måste i detta fall blifva endast föga
verksamma, så länge lagen, som skyddar de matnyttiga foglarne, icke
äfven skyddar dem, som icke endast med sin sång och sina fjädiars färg¬
prakt förhöja ett sommarlandskaps behag, utan äfven genom att utrota
oräkneliga för växterna skadliga insekter i hög grad gagna jordbrukaren,
trädgårdsmannen och skogsegaren. I forna dagar, da skogarne äfven i
södra Sverige voro stora och folket bodde glest, var måhända något
lagens skydd för dessa små arbetare ej behöfiigt, men med en utbredd
odling och en mera tät blifven befolkning är fara för handen, att sma-
foglarnes antal så förminskas och till följd deraf insekterna så förökas,
att växterna deraf till vår stora skada lida väsendtligt men. Säkert är
nemligen, att i tätt befolkade trakter ett mycket stort antal fogelbon
med äg0- och ungar årligen af ungdomligt okynne förstöras och att eu
mängd småfoglar på ett grymt sätt dödas dels utan ändamål, dels för
det obetydliga, att ätas under namn af kramsfogel. Förstörelsebegäret
är åtminstone inom vissa landsorter så lifligt, att småfoglarnes bon ej
ens kunna skyddas inom trädgårdarnes stängsel. Barnen, som hufvud-