Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.
3
ilo o3.
Af Herr All(lcrs AllgUSt AlldersSOli: Om skrifvelse till Kongl.
Maj:t med anhållan om tillägg till och ändringar i åt¬
skilliga §§ af Kongl. förordningen den 21 Juni 1871
om vilkoren för tillverkning af bränvin.
Ehuru medgifvas måste, att lagstiftningen på senare tiden, i hvad den
rörer bränvinstillverkningen, i många hänseenden inträdt på billighetens och
rättvisans område, så kan det dock icke förnekas att, vid närmare granskning
af denna lagförfattning, det linnes många saker, som fordra en snar och tids¬
enlig rättelse. Deribland tager jag mig friheten framhålla:
Uti § 5 af Kongl. förordningen den 20 Juni 1871 om tillverkning al
bränvin stadgas: “Minst fjorton dagar före den tid då bränvius tillverkning är
afsedd att begynna, skall densamma hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skriftligen anmälas, samt dervid tillika uppgifvas såväl stället för tillverknin¬
gens bedrifvande, som ock dagen då den skall taga sin början.“ Detta tolkas
nu, så, att om redan anmäld och påbörjad bränning genom skada å afv;>rk-
ningsredskapen eller annat olycksfall blifver afbruten, men tillfälle yppas att
kunna fortsätta tillverkningen å annat närbeläget ställe, detta ej får ske utan
förnyad anmälan, med deraf följande tidsutdrägt. Häraf uppkommer ej minsta
gagn för det allmänna, men väl betydlig förlust för tillverkaren, som genom
denna tidsutdrägt förlorar hela deri imäskade råvaran, hvilken vid medelstora
brännerier uppgår till omkring 4,000 kannor, utom maltberedningcn. Häri bör
således en ändring ske, så att sådan fortsatt bränning som nämnd är, får ske
utan föregången anmälan, blott Kcugl. Maj:ts Befallningshafvande derom oför¬
dröjligen underrättas.
Samma förordning stadgar i § 8, att om anmäld tillverkning ej påbörjas
inom fem dagar efter utsatt tid, eller afbrytes och ej inom fem dagar ånyo
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 53.
företages, skall kontrollörs arfvode erläggas för hela den anmälda tiden. Ordet
“dagaru bär tolkats med kalenderdagar, och ej, som rigtigast synes, tillverk*
ningsdagar, de sednare räckande som bekant frän middag till middag.
Härigenom kan lätteligen tillverkaren ådragas en visserligen ringa, men
dock onödig tillökning i utgifter, helst om tillverkningen inställcs mellan julens
helgdagar.
Ordet “dagar" bör således här för tydlighets skull, utbytas mot “till-
verkningsdagar".
Den i § 15 tillverkare medgifua rätt till nederlag af bränvin, ega desse
nu vid försäljning deraf cj rättighet att på köparen transportera. Men så
framt jag minnes rätt, eger nu handlande, som bär importerade varor lig¬
gande å nederlag, rättighet transportera eller öfverlåta dem till annan person.
Med anledning häraf anser jag det icke allenast vara rättvist, utan äfven en
stor lättnad, om bränvinstillverkare som har bränvin lagdt å nederlag erhåller
rättighet att vid försäljning deraf öfverlåta det på annan person, mot vilkor
att Kong], Maj:ts Befallningshafvande derom ofördröjligen underrättas.
I följd häraf hemställer jag alt Riksdagen för sin del måtte besluta
och till Kongl. Maj:t aflåta underdånig skrifvelse i ämnet af innehåll:
Do, att sådant tillägg i Kongl. förordningen den 21 Juni
1871 om vilkoren för tillverkning af bränvin § 5 göres: att om
anmäld bränning genom olycksfall afbrytes, den må kunna
å annat ställe och under samma kontroll som förut — utan
hinder •— fortsättas, om tillfälle dertill gifves, blott Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande derom ofördröjligen underrättas;
2:o, att i § 8 inom. 1 och 2 ordet “dagar" utbytes mot
“tillverkningsdagar";
3:o, att i samma förordnings § 15 göres följande tillägg:
Att den bränvinstillverkarne medgifua nederlagsrätt, må vid
försäljning af bränvinet kunna på annan person öfver-
låtas.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1876.
A A. Andersson,
från Östergötlands län