Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.
3
N:o 42.
Af Herr A. W. Din*: Om rättighet för svenska kyrkans medlemmar
att ingå borgerligt äktenskap.
Vid föregående riksdagar har jag i motioner yrkat att uraktlåtenhet att be¬
gagna dop eller nattvard icke må utgöra hinder i medborgerligt afseende. Detta
mitt yrkande har visserligen vunnit afseende genom 14 § i Kongl. förordningen
den 31 Oktober 187 3, ehuru dervid influtit en hake genom de undantag och in¬
skränkningar, som af grundlag eller eljest gällande författning föranledas, och § 5
närmar sig äfven min önskan om införande af borgerligt äktenskap, men den är
efter mitt omdöme ej fullt tillfyllestgörande. Första mom. tillåter äktenskaps in¬
gående der begge kontrahenterna tillhöra samma främmande trossamfund efter sam
fundets kyrkobruk, och första delen af mom. 2 är äfven tillfyllestgörande för dem
som tillhöra olika främmande trossamfund, men senare delen deraf, som handlar
om äktenskap emellan bekännare af främmande kristen troslära och medlem af
svenska kyrkan, tarfvar en lagförklaring, ty rätt tydligt är ej huru förhållas skall
med de 10 ä 12,000 baptister som bekänna en främmande kristen troriära men
icke bildat särskild församling, som af staten blifvit erkänd, och tillhöra derföre
fortfarande svenska kyrkan, men anse sig ej kunna underkasta sig dess kyrkobruk;
mom. 3 föreskrifver visserligen ratt der ingendera tillhör svenska kyrkan eller så¬
dant främmande samfund, som ofvan omförmäldt är, skall äktenskap ingås inför
borgerlig myndighet.” Vid detta mom. är ej heller tydligt om de 5 ä 6,000 per¬
soner i landet, som äro födda af de nyss omnämnde baptister, skola räknas till
sådana, som i detta mom. afses; de höra ju ej till svenska kyrkan, då de icke
genom dop blifvit upptagna till medlemmar deraf, än mindre höra de till något
annat lagligen bildadt trossamfund. Så som detta mom. nu tolkas, vare sig att
det är rätt eller orätt, få dessa icke ingå äktenskap inför borgerlig myndighet, och
ej heller enligt statskyrkans ritual, ty dertill fordras dop och nattvardsgång; de äro
i afseende på äktenskaps ingående rent af rättslösa, och dock äro de lika redbara
4 Motioner i Andra Kammaren, N:o 42.
och goda kristna och minst lika, ja kanske till och med mera, gudfruktiga än folk
i allmänhet.
Af hvad jag sålunda anfört torde vara klart att denna § behöfver ett för¬
tydligande eller rättelse, som jag för min del anser lämpligast kunna och böra ske
genom att tillåta borgerligt äktenskaps ingående äfven af svenska kyrkans medlemmar,
ty det lärer väl icke kunna förnekas att äktenskapet hufvudsakligast är ett verldsligt
kontrakt, ehuru den urgamla seden att beledsaga dess ingående med en kristlig
andakt och bön om förmåga att rätt kunna uppfylla dervid ingångna förbindelser,
af ingen lärer underlåtas, men dertill behöfves dock ingalunda något bestämdt for¬
mulär. Jag tager mig derföre friheten föreslå:
att, med bibehållande af domares rätt att, i fall som uppgifves i
9 § 3 kap. Giftermålsbalken, förklara fästeqvinna för äkta
hustru, angående sättet för äktenskaps ingående må förordnas
som följer:
§ 1.
Äktenskap, afslutadt inför borgerlig myndighet, vare lika giltigt
och lika förbindande som det äktenskap, hvilket med vigsel
afslutas.
§ 2.
Borgerlig myndighet, inför hvilken äktenskap må afslutas, vare
i stad magistrat, på landet kronofogde. Dessa myndigheter
hafva att i fråga om äktenskapshinder öfva den tillsyn, som
vigselförrättare enligt lag åligger. Dock vare borgerlig myn¬
dighet befriad från pröfning af kontrahenternas begagnande af
sakramenten inom det kyrkosamfund de må tillhöra. Sedan i
slägtingars eller andra vittnens närvaro såväl mannen som
qvinnan inför den borgerliga myndigheten afgifvit sitt frivilliga
ja och samtycke till giftermålet, varde de för äkta makar för¬
klarade. Hvad sålunda förekommit skall upptagas i särskildt
öfver sådana ärenden fördt protokoll, hvilket, der äktenskapet
är inför kronofogde ingånget, af vittnen bestyrkes.
§ 3.
Rätt att afsluta äktenskap inför borgerlig myndighet hafve
Motioner i Andra Kammaren, N:o 43.
5
hvarje svensk man och qvinna, som till den i lag för äkten¬
skaps ingående bestämda ålder kommen är och för hvilken laga
hinder till äktenskap ej finnes.
i
§ 4.
Om uppfostran af barn, födda i sådant äktenskap, hvarom i
denna förordning handlas, galle hvad för öfrigt i lag stadgadt
är; lika så rörande skilnad i sådant äktenskap.
A. TF. Uhr.
N:o 43.
Af Herr A. W. Ufll" Om ändring af §§ 8 och 10 i Kongl. För¬
ordningen om kommunalstyrelse på landet.
Då jag vid en föregående riksdag föreslog den ändring i 14 § af Riks¬
dagsordningen att endast första delen deraf skulle bibehållas: »Valrätt tillkommer inom
den kommun, der han bosatt är, en hvar i kommunens angelägenheter röstberättigad
man», och senare delen, som handlar om strecket, uteslutas, afstyrktes detta förslag,
bland annat, emedan grundlagen derigenom skulle blifva beroende af civillag. Så är
dock förhållandet redan för närvarande och, hvad värre är, civillagen tolka? i allmän¬
het så, att ganska många, som stå öfver strecket, blifva uteslutna från valrätt, hvil-
ket synnerligen vid sisthållna riksdagsmannaval väckte mångas uppmärksamhet och
harm. Det. är derföre hög tid på att så rätta ordställningen i kommunallagen, att
den icke kan misstydas och lägga hinder i vägen för grundlagens oförkränkta tillämp-