io
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
N:o 156.
Af Herr JÖ11S PelirSSOli: Om förändrad organisation af landtförsvaret
m. m.
Ehuru man kommer möta mitt förslag med den invändningen, att, då frågan
är beroende på Kongl. Maj:ts ytterligare utredning, motionen bör lemnas utan afse¬
ende, bör detta ej vara giltigt skäl att försvarsfrågan skall glömmas eller hvila.
Så mycket mindre, som i Kongl. Maj:ts trontal och i dess proposition N:o 1 till
innevarande Riksdag framgår, att regeringen ämnar i sinom tid framställa ett likar¬
tad! förslag i fösvarsfrågan, som det till 1875 års riksdag, hvilket då förkastades.
Ännu hoppas man att den tid är aflägsen, då svensk Riksdag antager ett dylik! oför-
ändradt förslag! Ännu hoppas man, att ett älskadt fosterland ej skall behöfva så
helt och hållet ställa sig under militär-despotismens välde, för att kunna försvara sig
mot yttre fiender! Och ett sådant mål bör säkrare ernås, än på grundvalen af en
godtycklig och olika tryckande personlig börda, som snart gjorde sig förhatlig. Der¬
före bör man gå varsamt till väga vid värnpligtens påläggande. Den osäkerhet, som
råder i försvarsfrågan, bör så snart möjligt är komma till klarhet, och kan icke i
längden fortfara som det nu är. Om nu Kongl. Maj:t å nyo framlägger ett likar-
tadt förslag, som det sist förkastade, torde frågans fördröjda afgörande kunna komma
att medföra opåräkneliga följder; och man kan ej annat än förundra sig, om rege¬
ringen framlägger ett förslag å nyo, som inom sista Riksdagen ej hade en enda för¬
svarare. Att regeringen ej fäster sig vid majoritetens beslut i Andra Kammaren, bör
ej så mycket förundra. Men hvad som är mycket nödvändigt vore, om Riksdagen
kunde förena sig om några hufvudpunkter och principer, hvarpå förslaget skulle grun¬
das, och bestämdt inför Riksdagen framlägga dessa principer, så vore mycket vunnet.
Så länge man tvistar om grundsatser och principer, kommer man icke ifrån en sak.
När man är ense om dessa, kan det gå lätt nog att komma öfverens i detaljfrågorna
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156. 11
— och med de resurser, som stå regeringen till buds, utredas nog så väl det eko¬
nomiska som de militära delarne af frägan.
Till att börja med lärer blifva aldeles nödvändigt, att den stående armén
bibehålies, åtminstone under öfvergången, och alltid så stor, att den är tillräcklig för
den dagliga krigstjenstgöringen i fästningar och garnisonsorter, så att landets ungdom,
efter den bestämda öfningstidens slut, under fredstid ej kan inkallas till tjenstgöring,
utan, då bestämd öfningstid är tilländalupen, folket får vara fria medborgare och ej
stå under militär-lagarnes tvång, om ej — (det Gud förbjude) krig uppkommer.
Att öfningstiden för alla värnpligtige bör och kan vara lika för alla, måste
vara klart, om man på frivillighetens väg, mot en ersättning som kan erfordias, an¬
skaffar till special-vapen och den öfriga styrka, som anses erforderlig, manskap som
tjenar kortare tid. Och så länge ej är bevisadt, att en persons duglighet blir sämre
derför, att han på bestämda tider får sin aflöning, och man kan förlägga manskapet
i landsorterna, efter hvad som hittills varit brukligt, förtjenar invändningen att man
skall akta sig för en värfvad armé intet skäl.
Om värnpligtens börda ej skall trycka allt för ojemnt och blifva förhatlig,
måste tvenne omständigheter noga beaktas, ehuru till principen det kan förebäras vara
orätt, att den som egnar sig till landets försvar skall derför hafva ersättning —
men både klokhet och nödvändighet bjuder att så sker.
Ofta är det den fattige mannen som af många söner .... en rik kan vara
utan söner eller några barn . . . för dessa trycker ej bördan direkte, men kännes så
mycket tyngre för den fattige. Således nödvändiggöres någon billig ersättning till de
approberade under tjenstgöringstiden. Lika nödvändigt lår vara, att de befriade bevä-
ringsynglingarne betala värneskatt, progressivt efter förmögenhet. I annat fall torde
otaliga bedrägerier och mutförsök uppstå, för att således på omvägar söka friköpa
sig från en tung börda.
Ehuru ej stora utsigter finnas, att mitt förslag vinner något afseende, anser
jag dock att det är så vigtigt att ett försök bör göras, för att få några bestämda
hufvudpunkter antagna, hvarefter ett försvarssystem bör grundas.
Jag vågar föreslå Biksdagen att besluta och hos Kongl. Maj:t i underdånig
skrifvelse anmäla sitt beslut vara:
1 ;o. att på statens bekostnad anskaffas och underhålles eu stående
armé af befäl, specialvapen och behöfligt infanteri, till sådan
nummerstyrka som erfordras för krigstjenstgöringen under freds¬
tid i fästningar och garnisonsorter, samt beväringsmanskapets
öfvande.
2:o. Allt beväringsmanskap öfvas lika länge, hvilka öfningar succes¬
sivt ökas till högst nittio dagar, fördelade på 2 år. Öfningarne
försiggå efter regel i. barackläger. Efter öfningstidens slut)
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 156.
kan i fredstid beväring ej inkallas till tjenstgöring. All lott¬
ning vare förbjuden; men öfningarne fullgöras i det vapenslag,
hvartill beväringsskyldig blifvit utskrifven.
3.o. Approberadt beväringsmanskap tilldelas dagaflöning under tjenst-
göringstiden, förslagsvis SO öre om dagen. Befriad värn¬
pligtig erlägger värneskatt progressivt efter förmögenlietsvilkor.
Beloppet bestämmes i värnepligtslagen.
4:o. Då nummer genom karls afgång blir ledigt, betalar roten eller
rusthället samt båtsmanshållet årsafgift, på sätt Kammarrådet
Anderson föreslagit i sitt betänkande den 15 September 1874,
hvilken afgift minskas på sätt nämnda förslag innehåller. De
nummer, som fortfarande utgöra sina prestanda, erhålla motsva¬
rande ersättning af staten för den sucsesiva lindring dem bör
tillkomma.
5:o. Ett förslagsanslag, förslagsvis 500,000 kronor, ställes till Kongl.
Maj:ts disposition för öfvergångens påbörjande och arméns hål¬
lande vid fulltaligt antal, intill dess frågan i sin helhet hinner
afgöras.
Om remiss till vederbörligt Utskott anlrålles.
Stockholm den 28 Januari 1876.
Jöns Pehrsson.