Motioner i Andra Kammaren. N:o 120.
13
N;o 120.
Af Herr J. Kllllilbäck: Om ändring i Bevillning sförordning en
i fråga om rusttjenstbevillnings erläggande.
Uti 11 §, under Art. III, i gällande bevillningsförordning qvarstå från
gammalt stadganden om rusttjenstbevillnings utgörande, hvilka i vissa delar
synas vara orättvisa, och som de aldrig undergått den välbehöfliga granskning,
som kommit andra delar af bevillningsförordningen tid efter annan till del,
äro de mörka och oklara, hvarföre en undersökning om denna bevillnings natur
och rättmätighet torde vara af behofvet påkallad.
Rusttjenstbevillningen infördes först år 1747, då Riksdagen bestämde, att
innehafvare af frälseegendom skulle, som det heter, “efter ingifven och rigtig
befunnen rusttjenstlängd och jordebok i det län, der samma egendom vore
belägen, betala lOf öre sant för hvarje rusttjenstmark utan afseende om derför
rustades eller icke." Spörjer man nu af hvad orsak denna skatt tillkom, så
är lätt svara: den tillkom för att fylla ett statsbehof. Härmed är dock frågan
icke uttömd; ty lika och mera intressant är få veta, efter hvilka rättsgrunder
den bestämdes, hvilka egenskaper den häfver o. s. v.; och härom synas tan
kamé vara delade. Den i nåder tillförordnade komitén, som år 1867 afgaf
underdånigt betänkande för utredning af frågan om roterings- och rustniugs-
besväret, antager och säger i sitt betänkande, sid. 6, att från och med 1747
rusttjensten fått ersättas genom viss bevillningsafgift för hvar rustmark, hvilken
afgift utgår så länge rustningen icke uppsattes. Detta antagande stämmer
icke öfverens hvarken med föreskrifterna i gällande bevillningsförordning eller
med anförda riksdagsbeslutet, som säger, att bevillningen skulle utgöras, utan
afseende om det rustades eller icke. Är emellertid rusttjenstebevillningen icke
en ersättning för rustningsbesväret, då måste den vara en särskild bevillning
14
Motioner i Andra Kammaren. N:o 120.
å viss jordbruksfastighet, likartad med de» som omtalas i II Art, bevill-
ningsförordningen; men i så fall skulle frälsecgendomar betala dubbel jord-
bruksfastighetsbevillning, och det lärer icke heller vara rätt. Påståendet, att
rusttjenstbeviilningen alltså skulle utgöras såsom ersättning för någon erhållen
frihet eller förmån, synes således hafva mest sannolikhet för sig; men bevill-
ningsförordniugens 11 § 3 mom. gör detta påstående vacklande, och hvad som
gör det alldeles befängdt är den omständighet, som eger ruin, åtminstone inom
Bohus län, att utsockne frälsehemman derstädes få betala dubbelt så stor
rusttjenstbevillning som rå och rörs samt insockne frälsehemman, och detta fastän
de förra utgöra effektiv rotering lika med kronoskattehemman, hvarifrån säte¬
rier, rå och rörs samt insockne frälsehemman äro befriade. Detta kan aldrig vara
rätt. För att härutinnan kunna erhålla rättvisa, ändring och rättelse, tager
jag mig friheten vördsamt hemställa,
att Riksdagen mätte besluta den ändring i nu gällande
bevillningsförordning, att rusttjenstbevillning ej vidare skall
erläggas för de frälseegendom^', som utgöra effektiv rust¬
ning eller rotering.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet auhälles vördsamt.
Stockholm den 28 Januari 1876.
,J. Rundbäck,
Riksdagsman från Göteborgs och Bohus län.