18
Motioner i Andra Kammaren, N:o 101.
N:o 101.
Af Herr C. J. Svensén: Om upphörande af friUsermteegcnr.es lösnings¬
rätt vid försäljning af skattefrälse- eller frälseskattehemman.
Sedan bördsrätten afskaffa!^ har frågan om ränteegares börds-
eller lösningsrätt till sådana hemman som säljas utom börd, och till
hvilka de innehafva räntan, ännu mera än förr blifvit en sådan fråga
spm på ett tidsenligt sätt måste lösas. Mer än en gång har den varit
föremål för lagstiftarens pröfning, men alltid har den blifvit afvisad,
merendels med det besked att ändamålet med lösningsrättens qvar-
stående vore att “återförena en spridd eganderätt“, och att staten icke
vore berättigad ingripa i sådana eganderättsfrågor, som kunde bero
på kontraktet om jord och deraf utgående ränta, hvarföre ock de fram¬
ställa förslagen lemnats utan afseende.
Att på förhand bemöta de invändningai-, som härom kunna göras,
vill jag icke inlåta mig på, enär jag hoppas att Lag-Utskottet numera
utan mycket ordande på förhand skall finna att tiden för den härmed
afsedda reformens genomförande är inne och för den skull förorda mitt
förslag. Om eu sak vill jag dock erinra: i motsats till den gamla åsig-
ten, att återföreningen af en spridd eganderätt läge till grund för lös¬
ningsrättens bibehållande, hafva senare och som jag tror rigtigare grund¬
satser gjort sig gällande inom lagstiftningen i fråga om hemmansklyf¬
ning och jordafsöndring, då “eganderättens spridning41 möjliggjorts i
ganska stor utsträckning, och det vill alltså vara klart att ett dylikt
skäl numera bör hafva förlorat all kraft.
Den förut stadgade hembudsskyldigheten har genom Kongl. för¬
ordningen den 16 Juni 1875 blifvit upphäfd, och föreskrift meddelats
hvad den har att iakttaga som vill utöfva sin lösningsrätt; men då jag
är af den meningen att detta icke ens utgör half rättvisa utan att lösnings¬
rätten i ty fall bör helt och hållet upphöra, — om än jag medgifver
19
Motioner i Andra Kammaren, N:o 102.
att' jordegärens» lösningsrätt till räntan må qvarstå, för att jemväl den
en' gång vid grundskatternas aflyftande af sig sjelft förfalla, — före¬
slå* jag,
att hvad lag och' författningar stadga i fråga om
frälseränteegares rätt' att, vid försäljningar af skatte¬
frälse- eller frälseskattehemman, desamma till sig lösa,
måf upphöra att vara gällande:
Stockholm den 26 Januari 1876.
G. J. Svensén.
N:o 102.
Af Herr C. J. Svensén: Om upphörande af den kungs- och krono-
shjutsskyldighet, som hittills ålegat jordbrukarne.
Bland de besvär och skyldigheter, som menligt tynga på den
skattdragande jorden och icke så sällan skadligt inverka på dess häfd
och skötsel,, är den landtmannen ofta i hans mest vigtiga arbeten stö-1
rande kungs- och kronoskjutsen. Egentligen en qvarlefva från en råare
tid med outvecklade rättsbegrepp, har den fortgått, besynnerligt nog,
ända in i våra dagar, och qvarstå* ännu såsom ett minne från samhäl¬
lets barndom, då nödvändigheten var sin egen lagstiftare, och våldet
i nödfall hjelpte till att skaffa helgd åt det som i sig sjelft var ett
lika stort ingrepp i den naturliga rättigheten att fritt bestämma om
sin tid och sina krafter, som utöfvandet, af denna rättighet då var ett
uttryck af den ohejdade och råa kraft som, i brist af eller utan afse¬
ende på andra medel, så väl visste att slå sig fram till sitt mål. Men
hvad som i en tid af bristande odling, så väl i andligt som'i materielt
hänseende, kunde ega ett slags försvar i nödvändigheten att komma fram
i ett land i saknad af» alla transport- och fortskaffningsmedel, utom dem
som för tillfället kunde åstadkommas, har längesedan upphört att ega
detta slags försvar för sin tillvaro, sedan en - mera utbredd kultur och
sundare rättssidéer fått tid att göra sig gällande. Det torde således
numera svårligen kunna försvaras, att den klass af svenska folket, som
i öfrigt får vidkännas så många besvär och skyldigheter för ett stim-