Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
1
N:0 14.
Ank. till Eiksd. Kansli den 25 Febr. 1876, kl. 2 e. m.
Memorial, med hemställan om anvisande af tillgång för bestridande
af förefallande utgifter till forsellönsersättning och begraf¬
ningshjelp, m. m.
(2:a U. A.)
Under de senare riksdagarne har den grundsats allt mera gjort sig
gällande att pä Riksgäldskontoret icke borde anvisas andra statsutgifter än
de, som antingen föranledas af rikets gäld och bestyret med statslånen eller
af särskilda utaf Riksdagen åt fullmäktige i Riksgäldskontoret uppdragna
förvaltningsåtgärder m. m. Utskottet har derföre ansett sig böra till Riks¬
dagen göra framställning om anvisande på riksstaten af tillgång för bestri¬
dande af vissa utgifter, hvilka enligt äldre föreskrifter af Statskontoret för¬
skottsvis utbetalas, men sedermera af Riksgäldskontoret godtgöras på det
sätt, att de gjorda utbetalningarne ingå i de liqvider, som årligen mellan
Statskontoret och Riksgäldskontoret upprättas rörande öfverskott, besparingar
och brister. De förändringar, Utskottet sålunda tillåter sig föreslå, äro dess¬
utom i och för sig af beskaffenhet att åstadkomma reda och enkelhet och
torde således äfven ur denna synpunkt finnas förtjenta af uppmärksamhet.
Då vid 1850 1851 ars riksdag beslut fattades rörande grunderna för
den sedermera genomförda omsättningen och förenklingen af de uti ordinarie
räntan ingående persedlar, stadgades bland annat, att innehafvare af ränte-
och tiondeanslag skulle för upphörandet så väl af deras dittills åtnjutna options¬
rätt att utfordra dessa anslag in natura som af rättigheten att utaf ränte-
gifvaren uppbära forsellön, da lösen med penningar egde rum, hållas skades¬
lösa pa det sätt, att de af statsverket årligen erhölle ersättning till samma
belopp, hvartill forsellönen då författningsenligt tillgodonjötes; och enär stats-
Bih. till Rilcsd. Prot. 1876. 4 Sami. 1 Afd. 6 llåft. 1
2
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
verket genom detta beslut skulle komma att för forsellönens godtgörande
vidkännas en till omkring 60,000 R:dr Banko förslagsvis beräknad årlig ut¬
gift, men denna ersättning under de första åren efter omsättningens och för¬
enklingens vidtagande och innan alla löntagare på förändringen med den
indelta aflöningens uppbärande ingått, på långt när icke kunde komma att
uppgå till berörda summa, och något särskildt anslag å stat således för detta
ändamål då icke syntes behöfva anvisas, beslöto Rikets Ständer, i likhet med
hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit, att lemna Fullmäktige i
Riksgäldskontoret föreskrift, att vid de årliga liqviderna emellan Stats- och
Riksgäldsverken godtgöra Statskontoret det belopp, som, enligt den afslutade
rikshufvudboken, blifvit af sistnämnda verk i ersättning för ifrågavarande
forsellön förskottsvis utgifvet. Efter det sedermera vid 1853—1854 års riks¬
dag beslut angående ränteförenklingens verkställighet blifvit fattadt, med-
gåfvo i sammanhang härmed Rikets Ständer att den vid föregående riks¬
dag lemnade, men dittills icke begagnade anvisning för godtgörande af den
forsellön, hvilken kunde komma att ersättas innehafvare af rånte- och tionde¬
anslag för upphörande af deras rätt att desamma in natura utfordra, skulle
bibehållas och att beloppet af denna ersättning, sedan Statskontoret uppå
vederbörliga reqvisitioner, i mån af behof, förskotter derå af andra under
händer hafvande medel utanordnat, skulle vid uppgörandet af de emellan
Stats- och Riksgäldskontoren årligen upprättande liqvider af Riksgäldskon¬
toret åter ersättas.
I enlighet med dessa beslut har hittills i reglementet för Riksgälds¬
kontoret vid hvarje riksdag införts ett stadgande derom, att forsellönsersätt-
ningen bör af Riksgäldskontoret Statskontoret enligt den på afslutad rikshufvud¬
bok grundade liqvid årligen godtgöras.
Forsellönsersättningens belopp uppgår årligen till omkring 70,000 å
75,000 kronor.
Sedan samtliga indelningar, som förut af de skattskyldige till rånte- och
tiondetagare omedelbart utgifvits, numera, jemlikt Kongl. kungörelsen den
23 Juli 1869, blifvit till statsverket indragna mot kontant ersättning, torde
forsellönsersättningen, hvilken utgår i stället för en indelningshafvaren före
ränteförenklingen tillkommande rättighet, lämpligen kunna och böra utbetalas
i sammanhang med och utgå af de anslag, som till ersättande af indragna
indelningsförmåner i allmänhet äro i riksstaten uppförda. Då enligt nu gäl¬
lande föreskrifter forsellönsersättningen, utan afseende derpå om den utgår
för indragna indelningar, tillhörande det ena eller andra af riksstadens un¬
der särskilda hufvudtitlar uppförda anslag, af Statskontoret förskjutes och
uti en summa påföres Riksgäldskontoret till ersättande, kan väl icke utan
vidlyftig utredning uppgifvas, huru mycket hvart och ett af de i riksstaten
uppförda anslag af indel t ränta och ersättning för indrqgna, räntor t och af
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
3
indelt tionde och ersättning för indragna tiondeanslag skulle behöfva att för
ändamålet förhöjas, men då samtliga dessa anslag äro af förslagsanslags
natur, torde någon förändring af beloppen icke anses nödig, utan endast med¬
gifvande böra lemnas, att forsellönsersättningen för den under de till stats¬
verket indragna ränte- och tiondeanslagen inbegripna spanmål får utgå af
samma anslag, som äro afsedda till ersättning för spanmålen, hvarigenom
skulle vinnas den fördel, att hela kostnaden för ersättande af indragna ränte-
och tiondeanslag blefve för hvarje anslagstitel uti räkenskaperna synlig.
Med någon del af den nu utgående forsellönsersättning eger emeller¬
tid ett särskildt förhållande rum.
Bland landsstatstjenstemännens kontanta allöningsförmåner ingår nem¬
ligen enligt nu gällande stater forsellönsersättning till ett belopp, som för
samtliga länen uppgår till 4,909 kronor, fördelade emellan 446 särskilda
tjenstebefattningar. Denna ersättning, hvilken tillkommit landsstatstjenste-
männen för spanmål, ingående uti äldre indelningar, som, i följd af Rikets
Ständers vid 1853—1854 års riksdag rörande lönereglering för landsstaten
fattade beslut, blifvit till statsverket indragna, är icke inbegripen uti det å
öde hufvudtiteln uppförda anslaget till landsstaten, utan utgår, liksom all
annan forsellön, enligt den här ofvan omförmälda vid 1850—1851 samtl853
—1854 års riksdagar meddelade anvisning af statsmedlen såsom förskott emot
ersättning af Riksgäldskontoret. Det för dylik forsellönsersättnings utbeta¬
lande erforderliga belopp torde böra landsstatens nuvarande anslag tilläggas.
Utskottet hemställer alltså,
l:o att Riksdagen måtte medgifva, att forsellönsersätt¬
ning för den under de till statsverket indragna ränte- och
tiondeanslagen inbegripna spanmål må utgå af samma
anslag, som äro till ersättning för spanmålen afsedda; och
2:o att, för beredande af tillgång för bestridande af
den landsstatstjenstemän tillkommande forsellönsersättning,
Sjette hufvudtitelns anslag till “Landsstaterna i länen“ må
med 4,909 kronor förhöjas.
Vid 1850—1851 års riksdag beslöto Rikets Ständer, i hufvudsaklig öf¬
verensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit, bland annat, att
de genom då gällande författningar under namn af begrafningshjelps- eller
nådårsbesparing bestämda innehållningar skulle upphöra, så att alla, som
efter den då beslutade nya statsregleringens inträdande i verkställighet mot¬
toge ordinarie beställning å stat, eller som derefter till annan tjenst förflyt¬
tades, finge, ifrån och med månaden näst efter den, hvarunder de blifvit
utnämnde] eller förordnade, tillträda och uppbära de löner, arfvoden eller
andra löningsförmåner, hvartill de på grund af erhållna fullmakter, konsti-
4
Stats-Utskottets Memorial N:o 14.
tutorial eller förordnanden vore berättigade, i följd hvaraf sterbhusen efter
dylika löntagare icke skulle ega att så kallad begrafningshjelp af de i nämn¬
da ordning tillträdda löner utbekomma; samt att vid fråga om utbetalning
till i tjensten afliden ernbets- och tjenstemans sterbhus af de löneinnehåll-
ningar, som i egenskap af nådårsbesparing då redan iakttagits eller ytter¬
ligare, intilldess skyldigheten att aftjena begrafningshjelp upphört, blefve
iakttagna, då gällande föreskrifter fortfarande borde tjena till efterrättelse,
samt de utgifter, som i sådant hänseende komme att ega rum, af Statsverket
förskjutas emot ersättning från Riksgäldskontoret på det sätt, att de gjorda
utbetalningarne upptoges i de föreskrifna årliga liqviderna med nämnda kon¬
tor, angående öfverskotten å statsverkets inkomster m. m.
I enlighet med detta beslut och på grund af särskild uti Riksgälds-
kontorets reglemente vid hvarje års riksdag meddelad föreskrift, hafva seder¬
mera de utgifter, som till bestridande af ersättning för de före år 1852
under namn af begrafningshjelpsbesparing verkstälda innehållningar å embets-
och tjenstemäns löner från statsverket utbetalts, blifvit Riksgäldskontoret till
ersättande i liqvid påförda.
Då ifrågavarande utgift i mån af äldre embets- och tjenstemäns afgång
kommer att upphöra, torde anvisning för utgiftens bestridande lämpligast
böra lemnas å anslaget till allmänna indragningsstaten, hvilket i sådant fall
bör med erforderligt belopp förhöjas. Utgiftens belopp har i medeltal
för åren 1869—1873 utgjort 25,860 kronor och Utskottet hemställer alltså,
3:o att ersättning för de före år 1852 under namn af be¬
grafningshjelpsbesparing verkställda innehållningar å em¬
bets- och tjenstemäns löner må från allmänna indragnings-
statens anslag utgå och detta anslag af sådan anledning
med 25,000 kronor förhöjas.
Uti underdånig skrifvelse den 9 Augusti 1851, angående sådan regle¬
ring och indelning af båtsmansrotarne, att till hvarandra närmast belägna
rotedelar måtte komma att tillhöra samma rote, anköllo Rikets Ständer, att
Kongl. Maj:t täcktes i nåder anbefalla Statskontoret att låta de i följd af
de begärda åtgärderna uppkommande kostnader af under hand varande stats¬
medel förskjuta, för att sedermera, i de årliga liqviderna emellan Stats- och
Riksgäldskontoren, sistnämnda verk till ersättande påföras. Äfven härom
har föreskrift årligen i Riksgäldskontorets reglemente intagits.
Så vidt Utskottet varit i tillfälle inhemta, har åtminstone på de sista
20 åren någon utbetalning för berörda ändamål icke egt rum och det torde
således ej heller vara antagligt att framdeles någon dylik utgift skall ifråga¬
komma. Skulle emellertid så blifva förhållandet, lärer det erforderliga be¬
loppet kunna af Kongl. Maj:t under förskottstitel anvisas, för att sedermera
Ståts-Utskottets Memorial N:o 14.
5
hos Riksdagen till ersättande anmälas. Någon särskild tillgång för detta
ändamål synes alltså icke nu böra af Riksdagen anvisas; hvilket Utskottet
här endast skolat
4:o omförmäla.
Stockholm den 25 Februari 1876.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Bih. till Rikad, Pro t. 1876, 4 Sami 1 Afd. 6 Höft
2