Föräta Kammarens Tillfälliga Utskott* (S:o 1) Utlåtande N:o 4.
I
N:o 4.
Ank. till Kiksd. Kansli den 22 April 1875, kl. 11 f. m
Forsta Kammarens Första Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4,
angående väckt förslag om utarbetande af en författning
angående barns och yngre personers användande i fabriks¬
arbete.
Till Utskottet har af Kammaren remitterats af en Herr Carlson gjord
framställning: (N:o 19), i hvilken motionären, med afseende på arbetare¬
befolkningens ställning', på vigten af det uppväxande slägtets vård och på
de faror, som hota samhället, om den talrika ungdom, som användes i
industriens tjenst, lider till kroppslig helsa och andlig utveckling, fäst upp¬
märksamheten på behofvet af eu lagstiftning i ofvan nämnda hänseende.
Efter att hafva anmärkt, huru efter fabriksindustriens starka utveck¬
ling i nyare tider enahanda förhållanden påkallat i olika länder likartade
åtgärder, har motionären meddelat grunddragen af ifrågavarande lagstiftning
i England och i Danmark, i ‘afseende hvarpå Utskottet får till motionen
hänvisa.
För att visa behofvet af en starkare kontroll å den hos oss nu gäl¬
lande författnings efterlefnad äfvensom af nya lagbestämmelser har motio¬
nären anfört faktiska uppgifter, grundade i första rummet på meddelanden
af folkskoleinspektören i Stockholm. Uppgifter från Norrköping, Mahn;»
och Göteborg innehålla ock sorgliga bevis derpå, att det tidiga, alltför an¬
strängda arbetet för barn och minderåriga personer i fabrikerna medfört
Rik. till RiUd, Prat. 1875. 8 Sami, 2 Afd. 1 Rand. 4 Höft. I
2
Första Kammarens Tillfälln/a Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
menliga följder för deras fysiska såväl som för deras sedliga och intellektuel»
utveckling. Skolråden i alla dessa städer hafva ock sökt utverka åtgärder
till afhjelpande af dessa missförhållanden, men hvilka försök icke kunnat
leda till önskad påföljd, derföre att de saknade stöd af gällande allmänna
föreskrifter. De i fabrikerna använda barn, långt ifrån att åtnjuta en daglig
undervisning, undervisades i allmänhet blott 2 eller B timmar under hela
arbetsveckans lopp.
Utskottet, som funnit behofvet af eu ytterligare lagstiftning i detta
ämne vara fullt ådagalagdt, anser sig först böra, till fullständigande af hvad
motionären anfört, i korthet redogöra för de steg, andra länders lagstiftande
myndigheter i fråga om detta ärende, i synnerhet på senaste tider, tagit.
Genom den fabriksordning, som år 1 86!) antogs att gälla i Nordtyska
förbundets alla länder, äfvensom 1872 i Baden och Wurtemberg, äro många
bestämmelser till skydd för minderårige arbetare vidtagna, hufvudsakligen i
likhet med hvad den Preussiska lagstiftningen förut föreskref. Denna åter
hade redan i en förordning af år 1839, föranledd af en framställning från
eu af landets betydligaste fabriksstäder, förbjudit att använda personer, som
icke uppnått 16 års ålder, till fabriksarbete utöfver 10 timmar dagligen och *
föreskrifvit, att under denna tid bestämda mellanstunders hvila skulle ega
ruin. Dessa föreskrifter dels bestämdes närmare, dels skärptes ytterligare
genom lagen af den 13 Maj 1853, enligt hvilken barn under 12 år icke
få i fabriker användas, samt fabriksarbetare före uppnådda 14 års ålder icke
hållas till arbete mer än sex, och mellan 14 och 16 år icke mer än tio
timmar om dagen.
Dessa lagbestämmelser anses emellertid hafva delat samma öde med
den Engelska lagstiftningen i ämnet före 1833 (då en statens tillsyn öfver
verkställigheten infördes), nemligen att de antingen blott delvis eller ock
alls icke blifvit efterlefda.
1 Schweitz hafva de flesta kantoner eu lagstiftning till skydd för de i
fabrikerna använda barn, hvilken i synnerhet afser att betrygga deras or¬
dentliga skolgång. 1 de nyare lagarne är arbetstiden för dem, som icke
uppnått 14 års ålder, inskränkt till 6 timmar om dagen.
I Frankrike hur erfarenheten äfven visat, att, så länge icke eu af
staten ordnad tillsyn ölvats, de nu ifrågavarande lagarne föga efterlefvats.
Sådant har fallet varit med den redan år 1841 stiftade lagen i förevarande
ämne. Den förnyade lagstiftning härom, som, efter grundliga förarbeten,
flera gånger bragts å bane i Frankrike, har af de tid efter annan utbrytande
statshvälfningarne hindrats att komma till fullbordan: så t. ex. år 1848
och på samma sätt år 1870. Frågan väcktes åter i den nu varande na¬
tionalförsamlingen, och det af eu stor fabriksidkare. På grund af denna
framställning antogs den 19 Maj 1874 en ny lag, som bestämmer den ålder,
Första Kammaren,# Tillfälltya Utskott# (N:o T) Utlåtande 2\:o 4. 8
andel' hvilken barn och minderårige icke få i fabriksarbete användas, med¬
delar föreskrifter om den skolundervisning, som de böra så val dessför¬
innan hafva erhållit som äfven under vissa förhållanden samtidigt med ar¬
betet i fabriken åtnjuta, samt ordnar eu å statens vägnar utöfvad in¬
spektion.
Det intresse, hvarmed denna fråga allmänt omfattas, visas ytterligare
af de lagar, som år 1878 blifvit antagna i Ryssland och Spanien, år 1874
i Holland. I Belgien äro förslag till dylika stadgande!! nu förelagda repre¬
sentationen.
De föreskrifter, som i den svenska näringslagstiftningen finnas med¬
delade till skydd för den minderårige arbetarens utveckling i kroppsligt och
ändlig hänseende, äro hufvudsakligen följande. Redan i Fabriks- och Handt-
verksordningen af den 22 December 1846 förbjöds att till fabriks- eller
handtverksarbetare antaga någon, som icke fyllt 12 år, och detta förbud har
förnyats i 15 § af Förordningen angående utvidgad näringsfrihet af den
18 Juni 1864, hvilken förordning i 16 § vidare föreskrifver, att vid inrätt¬
ningar för fabriks- och handtverksarbeten icke få till arbete nattetid, mellan
klockan nio på aftonen och klockan fem på morgonen, användas personer
under aderton års ålder. I afseende på de i arbete använda barns och
minderåriges undervisning hafva i 1864 års förordning bibehållits de i
Fabriks- och Handtverksordningen af 1846 innehållna bestämmelser, nem¬
ligen att den, som ej förvärfvat det kunskapsmått, hvilken folkskolestadgan
föreskrifver såsom det minsta, bör erhålla undervisning ä de dagar och
timmar, idkaren bestämmer, äfvensom att arbetare må flitigt besöka söndags¬
skola eller annan för näringarne afsedd läroanstalt.
Ehuru mycket godt dessa till största delen redan för tretio år sedan
gifna föreskrifter innehålla, anser Utskottet likväl, i synnerhet vid den högst
betydande utveckling, vårt lands industri sedermera vunnit, ytterligare be¬
stämmelser i förevarande ämne vara af behof påkallade. Med fabriksrörelsen
sjelf har älven antalet af de vid densammas bedrifvande sysselsatte minder¬
årige arbetare stigit, så att, då fabriksarbetare under 18 år 1863 voro
4,564, deras antal på tio år fördubblats och år 1873 utgjorde nära 10,000.
Den vigtigaste bestämmelse, 1846 och 1864 års författningar i detta
hänseende innehålla, är säkerligen den som stadgar, att ingen får antagas
till biträde i handel eller till arbetare i fabrik, handtverk eller annan hand¬
tering förr än efter fylda 12 år. Dermed är utan tvifvel afsedt att före¬
bygga, dels att den kroppsliga utvecklingen icke må genom förtidig an¬
strängning hämmas, dels att tillfället till åtnjutande al den första skolunder¬
visningen må vara fritt. Men denna föreskrift finnes icke hafva blifvit i
verkligheten iakttagen. Ur de af folkskoleinspektören i Stockholm med¬
delade uppgifter framgår, att endast från sex församlingars folkskolor inom
4
Första Kammaren* Tillfällufo Ftd-ott* (N:o T) Utlåtnde N:o 4.
hufvudstaden hade under åren 1872—1874 afmätt till fabriker och handt¬
verk i,278 barn, som icke uppnått 12 års ålder.
Om minderårig' arbetare icke förut förvärfvat kunskaper, som unge¬
färligen motsvara det i folkskolestadgan föreskrifna minimum, så bör han,
enligt Fabriks- och Handtverksordningen af den 22 December 1846 erhålla
undervisning, och samma stadgande har intagits i 1864 års författning.
Men då ingen gräns blifvit bestämd för den tid, under hvilken ett sådant
barn får hållas till dagligt arbete i fabriken, och då enligt samma författ¬
ning fabriksidkare]! eger rätt att för undervisning bestämma dagar och tim¬
mar, så har det med denna i sig sjelf ganska gagneligt föreskrift afsedda
syftemål icke kunnat vinnas. Tv om, såsom de ofvan omförmälda uppgif¬
terna gifva vid handen, större delen af de i fabriker arbetande, som ännu
icke uppnått fjorton år, äro i arbete ilo, tolf, ända till femton timmar om
dagen, så ligger det i sakens natur, att en förut bristfällig undervisning
icke kan med framgång fullständigas; icke ens det, som möjligen förut blifvit
inhemtadt, kan underhållas, och följden blifver att en betydande del af be¬
folkningen uppväxer i en betänklig råhet.
Skolstyrelserna i de städer, der fabriksrörelse företrädesvis idkas, hafva
derföre äfven, dels i anledning af dessa förhållanden, dels i anledning deraf
att fabrikanterne oftast bestämt tiden för de i arbete använda barnens under¬
visning till inalles två eller tre timmar i veckan, till förmån för barnen
gjort åtskilliga framställningar, men, då de icke i gällande lagbestämmelser
egt understöd, hafva dessa framställningar icke vunnit framgång. Fabrikan¬
terne å sin sida hafva, då författningarna icke innehålla några för alla gäl¬
lande bestämmelser i detta hänseende, äfven haft svårt att i enstaka fall göra
önskliga medgifvanden, emedan konkurrensen med andra idkare af samma
yrke, som icke velat bevilja dessa, då måste tillskynda dem olägenheter.
Det är ock derföre, som fabrikanterne i nästan alla länder börjat med att
vara motståndare till införandet af en lagstiftning i denna syftning, men, sedan
erfarenheten utvecklat sig, slutat med att vara de som starkast påkallar dess
allvarliga och allmänna genomförande.
Enligt Utskottets tanke borde det vara i lag stadgadt, att ingen finge,
åtminstone icke utan vederbörande skolstyrelses medgifvande, till biträde i han¬
del eller till arbete i fabrik eller handtverk användas, hvilken icke, enligt
behörigt intyg, inhemtat det i folkskolestadgan föreskrifna minimum. Deri¬
genom skulle en grund vara lagd, på hvilken en fortgående, till ett mindre
antal timmar om dagen inskränkt undervisning kunde med hopp om framgång
byggas. Vidare synes det vara nödigt, att föreskrifter gifvas, som bestämma,
huru många timmar om dagen en minderårig arbetare må kunna hållas till
fabriksarbete, vare sig man i detta hänseende vill sammanfatta alla minder¬
åriga utöfver tolf år under ett och samma stadgande, eller, hvithet torde vara
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ro J) Utlåtande N:o
4.
mera ändamålsenligt gorå afseende på de olika förhållanden, som före unn-
nadd fjorton eller femton års ålder och efter denna ålders uppnående på¬
kalla sadana bestämmelser. Derigenom skulle både de klagomål blifva af¬
hjelpa, som ofta horas deröfver, att genom det länge oafbrutet fortsatta en-
™Xs °ochaäftran:Pdf n arbetet deu kroppsliga utvecklingen hämmas eller
forryckes, och äfven tillfälle vara beredt att under en bestämd del af dagen
erhålla undervisning. I England hafva, först sedan den utväg hlifvit funnen
att föreskrift, det arbetare under 14 år icke skulle få hållas till arbete
nera an sex timmar om dagen, förhållandena ordnat sig på ett tillfredsställande
satt. Denna ungdom erhåller då vanligen tre timmars daglig undervisning-
kropps- och sj årsarbete t befrämja hvarandra; den unge arbetaren utbildfs
i de kunskaper nan behöfver, utan att han afväges från kroppsarbetet och
--91' V1SaV att de’ rm åtnjUta d<3SSa färre tiramars undervisning
\ df de aro 1 arbetet i allmänhet göra nästan lika stora framsteg, som
de, It vilka egna hela sm dag åt skolan.
Vidare synas fyrfaldiga bestämmelser erforderliga, för att denna lag¬
stiftning må erhålla nådig fasthet och bestämdhet. Deribland må endast
amnas de föreskrifter, som kunna vara påkallade i hänseende till de sam¬
tala förhållandena i fabrikerna äfvensom till de faror, som kunna uppkomma
f,,°Iarsam* narman(1e till i gång varande maskiner, stadgande!! angående
sattet att styrka uppgifterna om de yngre arbetarnes ålder och helsa m in
Äfven kan det med skäl sättas i fråga, huru vida icke lagbestämmelser
jemväl borde vidtagas i afseende på arbetstiden för qvinliga arbetare.
Slutligen måste Utskottet fästa uppmärksamheten på en punkt, utan
lvilken alla andra bestämmelser skulle förblifva kraftlösa, nemligen på be-
ofvet af en ändamålsenlig kontroll å lagens efterlefnad. Vid alla under¬
sökningar som angående detta ämne anstälts, i alla de lagförslag som ut¬
arbetats, har nödvändigheten af eu sådan kontroll framhållits. Denna nöd-
vandjghet har sin grund i sjelfva naturen af de förhållanden, som här äro
i flaga. Erfarenheten har ock visat, att öfverallt der denna kontroll, utöfvad
genom eu särskilt anordnad tillsyn å statens sida, icke har funnits, hafva
fagens stadgande!! förfelat sin verkan. Enligt Utskottets uppfattning är en
sådan tillsyn af ovedersägligt behof påkallad.
Flera gånger tillförene har Riksdagens uppmärksamhet varit fästad på
etta ämne I underdånig skrifvelse af den 12 September 1857 anhöllo
i tets Ständer, att arbetstiden för barn och yngre personer, använda till ar-
bete vid vissa fabriksgrenar, måtte, om deras ålder vore mellan 12 och 15
ai, inskränkas till åtta timmar och, om den vore mellan 15 och 18 år till
tio timmar om dagen. Både vid 1870 och 1871 års riksdagar väcktesVör-
Ä-nSami?f ,Syftmn£’ och Vld sistnämnda riksdag tillstyrkte båda Kamrarnes
lultalJiga Utskott en underdånig skrifvelse i ämnet.
Bih, till Riksd. Prut, 1875. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Häft.
2
0
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 1) Utlåtande Ko 4.
Vid innevarande riksdag' hafva inom båda Kamrarne motionei af likartad*
innehåll blifvifc väckta. Behofvet af åtgärder för att förebygga, det icke en
betydlig del af landets befolkning må uppväxa under förhållanden, som icke
blott skada, fördröja eller qväfva den kroppsliga utvecklingen utan äfven
äro egnade att gifva fart åt en lätt öfverhandtagande okunnighet och råhet, har
synts Utskottet synnerligen behjertansvärdt. Då likväl hvarje lagstiftning i
detta ämne måste vara föregången af en noggrann utredning, och da förslag
till bestämda lagstadganden i följd deraf icke synas böra af Riksdagen tiam-
ställas, får Utskottet, lika med motionären, hemställa,
att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse anhålla,
det Kong!. Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta ut¬
arbeta en författning angående barns och yngre personers
antagande och användande i fabriks- och handtverks-
arbete samt om tillsyn från statens sida öfver de deri
meddelade föreskrifters efterlefnad.
På Utskottets vägnar:
F. F. CARLSON.
Herr Åsplund har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i be
handlingen af detta ärende inom Utskottet.
STOCKHOLM, ISÅ AO MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1875.