Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
1
N:o 21.
Ank. till Riksd. Kansli den 14 April 1875, kl. 5 e. m.
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 6,
angående minderårigas anställande vid fabriker och
handtverk.
Genom i Andra Kammaren väckt, motion (N:o 126) har Herr A. W.
Sta,aff' velat fästa Riksdagens uppmärksamhet på ett förhållande, som är
af beskaffenhet att motverka framgången af de ädla och storartade be¬
mödanden och uppoffringar, som göras för folkskolans förkofran i vårt
land. Under det dessa sträfvanden ytterst afse, att hvarje medlem af
samhället, ehvad lefnadsyrke han kan komma att välja, må vara i besitt¬
ning af åtminstone det allra nödvändigaste kunskapsmått, inträffar det,
såsom motionären erinrar, mycket ofta, att barn mottagas i handel, fabriker
och handtverk utan att besitta det föreskrifna minimum af kunskap. Såsom
ett bland hufvudskälen till detta förhållande anför motionären de genom
industriens utveckling ständigt ökade lockelserna till tidig arbetsförtjenst.
Hvad åter beträffar det botemedel som angifves i arbetsgifvares stadgade
skyldighet att bereda de underhaltiga barnen tillfälle till nödig förkofran,
erinras i motionen om otillräckligheten häraf, då den dagliga arbetstiden
för de minderårige är så lång och krafterna derigenom så medtagas att
under vanliga förhållanden hvarken tid för eller förmåga af någon vä¬
sentlig förkofran finnes öfrig. Med anledning häraf föreslår motionären,
att Riksdagen måtte begära, det Kongl. Maj:t ville utfärda sådana före¬
skrifter i handels- och näringsförfattningarne, hvarigenom det icke tillätes
att i yrkena mottaga barn, som sakna de nödigaste kunskaperna, äfven-
Bili. till Riksd. Prof,. 1875. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 14 Häft,
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
som arbetstiden för de minderåriga inskränktes, och äfven i öfrigt ifråga¬
varande vigtiga angelägenhet kunde befrämjas.
Utskottet har tagit detta vigtiga ämne i öfvervägande och anser
i likhet med motionären att, då staten och kommunerna genom osparda
bemödanden söka verka för folkbildningens höjande, och då folkskolans
arbete redan icke så kort tid under alltmer gynsamma förhållanden fort¬
gått, man numera med fullt skäl borde kunna begära, att ingen saknade
åtminstone det lilla mått af kunskap, som innefattas i folkskolans minimum.
Förmåga af ren innanläsning, någon öfning i skrifning, den nödvändigaste
kristendomskunskap och insigt om de fyra räknesätten i enkla tal borde
väl ej saknas hos något svenskt barn vid dess inträde i tjenst eller yrke.
Men, såsom motionären riktigt anmärkt, är förhållandet ingalunda sådant,
då icke så få barn, särdeles i städerna, genom lockelsen att i tid vinna
anställning och arbetsförtjenst föranledas att lemna skolan utan att stun¬
dom ens på långt när besitta nämnda kunskapsmått. Detta från flera
orter bekräftade förhållande synes Utskottet i hög grad behjertansvärdt.
Nu gällande förordning föreskrifver, dels att barn ej må i handel,
fabrik, handtverk eller annan handtering mottagas förr än efter fylda
tolf år, dels att, derest barnet ej redan inhemtat den nödigaste kunskapen,
det skall åligga arbetsgifvaren att om bibringande af sådan draga försorg.
Men åldersbestämmelsen förbises ofta, så att barn långt före det nämnda
året, således antagligen i saknad af de nödigaste kunskaper, mottagas i
yrken, och åtskilliga barn hafva ej heller vid det tolfte året ännu inhemtat
detta minimum, ehuru de dittills tillhört skolan. Hvad åter beträffar den
genom arbetsgifvarens försorg dylika barn beredda undervisning, som
skulle afhjelpa den nämnda bristen och skaffa de underhaltiga någon för¬
kofran, har erfarenheten visat, att den flerestädes är högst otillräcklig.
Och det kan icke rimligtvis annorlunda vara, då barn sysselsättas från
klockan 7 på morgonen eller tidigare till klockan 7 på aftonen eller
senare, och detta ofta med ett ganska betungande och uttröttande kropps¬
arbete. Att under sådana förhållanden hvarken håg eller krafter skola
räcka till för en något så när fortgående undervisning är gifvet. Den
som bibringas blifver sålunda för kraftlös, för inskränkt och för sällan
återkommande, för att kunna skaffa ersättning för en kunskap, till hvars
inhemtande åtminstone någon daglig öfning, friska krafter och liflig håg
äro nödvändiga.
Erfarenheten att ett icke så ringa antal af städernas yngre befolk¬
ning sålunda växer upp, utan att tillegna sig annorlunda än i högst
bristfällig mån det allra nödvändigaste af allmän kunskap, vinner stöd
genom de iakttagelser vederbörande presterskap vid ungdomens nattvards-
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21. 3
beredelse nödgas göra. Det visar sig då, och icke så sällan, att åtskilliga
barn af båda könen ej på flera år, .stundom icke sedan det nionde eller
tionde lefnadsåret åtnjutit någon undervisning, eller ock en högst ofull¬
ständig sådan. Det tyckes visserligen vara ganska naturligt och rätt att
vid sådant förhållande, då vanligen sjelfva innanläsningsförmågan är ytterst
svag, presten helt enkelt uppskjuter sådana barns beredelse till ett annat
år, och så måste också ofta ske. Men det är icke så lätt att vid dessa
tillfällen vara obeveklig, ty vid barnets femtonde eller sextonde år och
behof af arbetsförtjenst är det för läraren påkostande att möjligen beröfva
detsamma en länge innehafd plats. Den större tid desse underhaltige be¬
höfva till särskild öfverläsning medgifves dem icke så lätt af arbets-
gifvaren, och det följande årets resultat blifver sålunda föga bättre än
det föregåendes. Skadan, när hon en gång inträdt, är i alla händelser
svår att afhjelpa, ofta ohjelplig; det är visa och kraftiga åtgärder att
förekomma henne, som tarfvas.
Några få siffror torde böra tilläggas för att belysa förhållandet. Enligt
uppgifter från folkskoleinspektören hade i Stockholm under åren 1872—1874
till fabriker och handtverk afgått endast från sex församlingars skolor 1,273
barn under 12 års ålder. Och hvad beträffar otillräckligheten af den tid, som
sedermera gifves för att ersätta det försummade, inses denna lätt, då man
erfar att innevarande år af 127 lärjungar i Stockholms aftonskolor, som icke
uppnått fjorton års ålder, 93, eller 74 procent, arbeta 10 till 15 timmar om
dagen, måltidstimmarne afdragna. Bland 100 lärjungar i kateketskolorna
af 14 års ålder eller derunder arbetade, år 1874, 8 tio timmar, 35 elfva,
40 tolf, 18 tretton, 7 fjorton timmar och derutöfver, måltidstimmarne
inberäknade. 28 af dessa 100 lärjungar hade söndagsarbete. Det är dock
icke ensamt i Stockholm, utan i flere af rikets städer som likartade för¬
hållanden uppstått och väckt bekymmer.
I flera främmande länder, såsom England, Tyskland, Schweiz, Frank¬
rike och vårt grannland Danmark, har denna fråga omfattats med värme
och varit föremål för allvarliga åtgärder från lagstiftningens sida, hvilka
åtgärder, om ock först framkallande motstånd, sedermera omfattats med
stor tillfredsställelse icke minst af arbetsgifvarne.
Hvad som i denna vigtiga fråga synes Utskottet önskvärdt, är för
det första några bestämmelser i afseende på barnens kunskapsmått vid
deras antagande i fabriker och handtverk. Men då det icke kan vara
önskligt, att barnen framgent skola stanna vid den ringa mini.mikunskapen,
utan vinna någon förkofran, är vidare en inskränkning i arbetstiden, af-
passad efter de olika åldrarne, i hög grad af behofvet påkallad. En sådan
åtgärd skulle dock efter Utskottets tanke vara gagnelig icke blott för
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
att hos barnen befrämja någon intellektuel utveckling. Deras fysiska
välbefinnande måste bättre än nu tillgodoses, och äfven detta vigtiga
mål skulle, såsom Utskottet föreställer sig, genom sådana bestämmelser
i hög grad befordras. Denna sida af saken är ej heller ny för den
svenska Riksdagen. År 1857 ingingo Rikets Ständer till Kongl. Maj:t
med skrifvelse i syfte att inskränka arbetstiden för minderåriga. Vid
riksdagarne 1872 och 1873 förevar frågan åter. Sistnämnda riksdag
tillstyrktes en skrifvelse i ämnet af båda Kamrarnes Tillfälliga Utskott,
och förslaget antogs af Andra Kammaren. Denna riksdag äro förslag i
ämnet väckta i båda Kamrarne.
Utskottet anser sig derföre hafva fullt skäl att förorda hvad motionen
åsyftar, men anser att, om något verkligt gagn skall kunna genom de
önskade åtgärderna vinnas, äfven kontroller öfver efterlefnaden af blifvande
stadgar i ämnet måste genom någon tillsyn från statens sida åstadkommas,
en åsigt, som tillräckligt bekräftas af vunnen erfarenhet i dylika frågor.
Vidare torde det vara lika önskligt, som nödvändigt, att frågan erhåller
all nödig belysning och utredning från sakkunnige och erfarne män, på
det att en för ändamålet lämpad författning må kunna införas och med fram¬
gång verka för det vigtiga målet. Utskottet får på grund häraf med
anledning af Herr A. W. Staaffs motion tillstyrka,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta
utarbeta en författning angående barns och yngre per¬
soners antagande och användande i fabriks- och handt-
' verksarbete samt om tillsyn från statens sida öfver de
deri meddelade föreskrifters efterlefnad.
Stockholm den 14 April 1875.
På Utskottets vägnar:
A. W. STAAFF.
Stockholm, Associations-Boktryekeriet, 1875.