Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Riksd. Kansli den 4 Maj 1875, kl. 6 e. in.
tSärskilda Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds nådiga
proposition, angående landtför sv arets ordnande samt i
anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion
om förberedande lagtvungen rekrytbildning.
Till Särskilda Utskottets behandling hafva öfverleuinats:
Kongl. Maj:ts nådiga proposition N:o 18, med förslag till lagar an¬
gående allmänna värnpligten, härordningen samt härens aflöning, be¬
klädnad och underhåll; samt följande motion
frän Andra Kammaren,
N;o 165, af Herr A. Törnfelt: om införande af eu lagtvungen,
förberedande rekrytbildning.
Det svenska folket har i alla tider vetat att häfda sitt sjelfständiga
rum bland Europas stater och äfven framgent skall det helt visst, om
ofred står för dörren, icke undandraga sig att äfven med de största upp¬
offringar värja sitt land och sin frihet. Men det fordras mer än upp¬
offrande fosterlandskänsla, mer än tapperhet och mod för att en krigsvan
fiendes planmessiga anfall i närvarande tid skall kunna med hopp om
framgång mötas. Nutidens krig utkämpas icke endast med stora, utan
ock med väl utbildade härar. Lärotiden under kriget finnes ej mer,
utan krigets konst måste förut vara inlärd. Redan vid krigets utbrott
kunna afgörande strider väntas.
Bill. till Rikad. Prof. 1875. 8 Sami. 1 A/cl. 2 Hå/i.
1
2
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
Härtill kommer vidare att det icke är lika lätt nu som fordom att
förvärfva sig krigarens egenskaper; ty fordringarne äro i nyare tider vida
större. Den enskilde soldatens utbildning krafvel’ redan i och för sig
långa öfningar, om han genast vid krigets utbrott skall kunna använda
sitt mod och sina krafter på ett för fäderneslandet gagnande sätt; och
fordringarne på krigsbildning ställas icke blott på individen allena, utan
äfven på truppafdelningen. Först när hvarje särskild truppafdelning fått
den krigsbildning, som kriget i våra dagar krafvel’, är hären fullt krigs-
duglig, och det försvar han kan gifva, för landet betryggande. En fast
härordning, hvilken i fredstid förmår gifva så väl den enskilde soldaten
som de olika taktiska afdelningar han tillhör eu fullgod krigsbildning,
och i krigstid förmår att i sig upptaga alla de krafter, som fosterlands¬
kärleken väcker till lif, och vid första signal sända dem i talrika här-
afdelningar mot fienden, är derför det mål, som det svenska folket bör
söka att uppnå, för att de uppoffringar, som det i farans stund helt
säkert nu som fordom skall vara villigt att underkasta sig, icke skola
blifva gagnlösa.
En sådan härordning, hvilken endast kan byggas på allmän värn-
pligt, krafvel’ emellertid lång tid, för att i alla delar kunna tillämpas
och uppfylla rättmätiga anspråk. Det är icke nog med att den samma
såsom lag vunnit tillämpning; en viss tid måste förflyta, innan alla de
åldersklasser, hvaraf hären skall bestå, hunnit att utbildas inom hans led
och landstormen mottagit de krigsbildade män, som endast en genomförd
allmän värnpligt förmår skänka honom. Den härordning, som det svenska
folket vill lägga till grund för sitt framtida försvar, måste derför så snart
som möjligt bestämmas; ty, såsom 1867 års Riksdag yttrat, »nationen
kan aldrig med tillräcklig säkerhet och erforderligt lugn hängifva sig åt
sm inre fredliga utveckling, förr än frågan om betryggandet af dess yttre
sjelfständighet på ett tillfredsställande sätt blifvit löst.»
Sedan gången af de förhandlingar, hvilka inom Riksdagen egt rum
i fråga om härens organisation, visat de stora svårigheter som möta, om
man skulle vilja, med bibehållande af indelningsverket såsom grundval,
ordna försvaret i enlighet med det nyare krigsväsendets fordringar, gaf
Kongl. Maj:t vid öppnandet af 1873 års riksdag tillkänna, att ett förslag
till ändrade grunder för härens ordning var under utarbetning. I an¬
ledning. häraf uttalade samma års Riksdag i underdånig skrifvelse den
24 Maj, N:o 74, sin uppfattning rörande dessa nya grunder. Riksdagen
har, heter det i denna skrifvelse, »i likhet med hvad det för försvarsfrågans
behandling vid 1871 års urtima riksmöte tillsatta Utskott yttrat, ansett,
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
3
att indelta arméen icke är tillräcklig för landets försvar, icke heller
lämplig såsom befälsstam för en armé, bestående af värnpligtige. När
en ersättning för det indelta manskapet i detta afseende skall ur de
värnpligtiges led vinnas, bör, efter Riksdagens åsigt, för erhållande af
en duglig befälsstam, hvarmed lärer förstås icke blott öfverbefäl, utan
äfven underofficerare, korporaler, vice korporaler och kadersoldater, och
hvilken befälsstam i sjelfva verket måste blifva föga mindre talrik än den
nu varande indelta arméens effektiva styrka, frivilligheten i främsta rummet
tagas i anspråk, mot den ersättning af statsverket, som för sådant ändamål
kan blifva behöflig, äfvensom de hvilka komma att underkastas en större
och långvarigare öfning än som åligger samtlige värnpligtige såsom till
exempel de, hvilka tillhöra specialvapnen, synas böra efter samma grunder
antagas och godtgöras»; samt, på ett annat ställe i samma skrifvelse, att
Riksdagen ansett »att en befälsstam bör bildas ur de värnpligtiges led
mot den ersättning af statsverket, som kan blifva erforderlig.»
Med fäst afseende på Riksdagens sålunda uttalade åsigter har Kongl.
Maj:t i nu föreliggande nådiga proposition, N:o 18, framstält förslag till
ny härordning. Utskottet, som tagit detta förslag i noggrann ompröf¬
ning, anser lika med Kong!. Maj:t, att en härordning, grundad på vid¬
sträckt tillämpning af denna pligt, är det mål, hvartill vårt försvars-
väsende i framtiden måste utvecklas. Men en härordning bör icke allenast
medgifva ett kraftigt försvar, utan äfven stå i ett noga afvägdt förhållande
till landets ekonomiska tillgångar. När derför Utskottet icke kan till¬
styrka Riksdagen att i oförändradt skick antaga Kongl. Maj:ts nu före¬
liggande förslag till lag om härordning, sker detta icke så mycket ur rent
militärisk synpunkt, som icke mer och hufvudsakligast med fäst afseende
på de stora ekonomiska uppoffringar, som det, i oförändradt skick tillämpad^
skulle medföra.
Ett väl ordnadt och tidsenligt försvarsväsende skall visserligen alltid
kräfva stora, både omedelbara och medelbara uppoffringar från folkets
sida, både sådana som komma att tynga på statsverket och sådana som
omedelbart måste åläggas den enskilde.
Hvad de förra, de omedelbara ekonomiska uppoffringarna för staten
vidkommer, torde dessa vara en gifven följd af det nyare krigförings-
sättets kraf på icke endast stora, utan väl krigsbildade och hastigt krigs-
färdiga härar. De stora uppoffringar af detta slag, som en tillämpning
af Kongl. Maj:ts förslag till ny härordning skulle medföra, hafva icke
heller ingifvit Utskottet de hufvudsakligaste betänkligheterna mot nämnda
förslags godkännande, och detta så mycket mindre som densamma, efter
4
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
hvad Kongl. Majrts nådiga proposition gifver vid handen, »ej är afsedd
att bringas till verkställighet innan äfven frågan om grundskatterna blifvit
afgjord» eller träda i kraft förr än öfvergången från den nu varande till
deri nya arméorganisationen blifvit bestämd.
Men en vidsträckt och följdriktig tillämpning af den allmänna värn-
pligten kräfver, som ofvan sades, äfven stora uppoffringar för den en¬
skilde genom den känbara tidsförlust, som en allmän, fullgod krigsbild-
ning kräfver. Visserligen torde denna krigsbildning, ändamålsenligt ordnad
och meddelad af skicklige och nitiske lärare, kunna lemna en medelbar
gengäld åt de värnpligtige ynglingarne för uppoffrad arbetstid, genom
ökad förvärfsförmåga, vidgadt omdöme och vana vid ordning och lydnad —-
egenskaper, som den bör skänka, och hvilka äro lika värdefulla för alla
samhällsklasser — och lika med det vid 1871 års urtima riksdag tillsatta
Utskott för försvarsväsendets ordnande anser Utskottet, »att utgifterna för
ett försvarsväsende, grundadt på allmän värnpligt under fredstid, skola
komma landet till nytta icke allenast genom den trygghet det skänker,
utan ock genom den uppfostran, som kommer landets söner till godo
just i den ålder, då de äro mest mottaglige derför.»
Men i fråga om ett i förhållande till den stora ytvidden glest be-
folkadt land som Sverige, med korta somrar, under hvilka jordbrukare^
hufvudsakligaste arbete måste förrättas, bör man i främsta rummet tillse,
att denna uppfostran, om än i andra hänseenden aldrig så fördelaktig,
icke må öfverstiga landets tillgångar och verka hämmande på dess fredliga
utveckling. Det är dessa förhållanden, som Utskottet vid en granskning
af Kongl. Maj:ts förslag till lag om ny härordning ansett böra företrädesvis
tagas i öfvervägande, och det har för sin del trott, att landet icke under
den närmaste framtiden kan bära så stora medelbara ekonomiska upp¬
offringar i förlorad arbetskraft, som detta förslag fordrar.
Ett mer än sextioårigt, oafbrutet fredslugn har hos folket försvagat
minnet af de lidanden, som kriget, och i synnerhet ett olyckligt krig
måste medföra, och gjort det nyare krigsväsendets ökade fordringar, både
på taktisk utbildning och på snabbare och kraftigare krigföring för det¬
samma svåra att fatta. Innan erfarenheter hemtade från egna slagfält
tvungit det att söka nya, förbättrade former för sitt försvarsväsende,
hafva visserligen grannstaters krig för den upplystare delen af detsamma
låtit otillräckligheten af våra nu varande stridskrafter och de militära
brister, som vidlåda formen för deras användande, framstå i sin rätta
dager. Men det torde dock vara förmätet, att hoppas att, dessa, jemförelsevis
t
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
nya åsigter ännu skola hafva fattat rot hos det stora flertalet af folket.
En så stor ökning, som från 30 dagars beväringsöfning till i medeltal
ett års militärisk skolbildning skulle derför helt säkert förefalla detta
flertal allt för stort, och det så mycket mer som stamrekrytens daning,
sådan som den. ännu för icke länge sedan ansetts tillräcklig, hittills icke
kraft mycket mer än 100 dagar. Man kan visserligen invända, att jem-
förelsen bör anställas icke med öfningstiden för de soldater, som vår nu
varande, efter Konungs och Riksdags uttalade omdöme otillfredställande
härordning kan ställa i fält, utan med utbildningstiden för de fiender,
mot hvilka vi till äfventyrs en gång skola nödgas att pröfva vår vapen¬
skicklighet, och som underkasta sig en krigsbildning vida längre än den
Kongl. Maj:ts förslag afser. Men för flertalet af vårt folk ligger en sådan
jemförelse visst icke nära och fordrar dessutom en kunskap, hvaraf det
icke kan förutsättas vara i besittning.
Utskottet anser derför, att äfven om tillämpningen af en så vid¬
sträckt krigsbildning, som Kongl. Maj:ts förslag till lag om härordningen
afser, skulle ur finansiel synpunkt vara möjlig, vårt folk likväl icke ännu
är moget för en så genomgripande förändring i hela samhällslifvet, som
en tillämpning af denna lag i hela hans utsträckning skulle medföra.
Utskottet får alltså hemställa:
l:o att Riksdagen måtte förklara sig icke kunna i oförändradt
skick antaga det förslag till lag om härordningen, som
af Kongl. Maj:t blifvit för Riksdagen framlagdt.
I likhet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit har Utskottet såsom
ofvan nämndt, ansett att försvarsväsendet i framtiden bör grundas på
allmän värnpligt. Då det icke kunnat tillstyrka Riksdagen att i oför¬
ändradt skick antaga Kongl. Maj:ts nu framlagda förslag till lag om
härordningen, har detta således skett endast med afseende på den i
Utskottets tanke allt för vidsträckta tillämpning af denna pligt, som det
framstälda förslaget afser. Erkännande vigten deraf att denna makt¬
påliggande angelägenhet varder utan dröjsmål ordnad, har Utskottet funnit
sig tillika, åtminstone antydningsvis, böra framställa de grunder för all¬
männa värnpligtens tillämpning, hvilka Utskottet för sin del, under förut¬
sättning af indelningsverkets och grundskatternas afskaffande, anser kunna
uppgöras utan att öfverskrida den gräns, intill hvilken landets krafter vid
6
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
uppgörandet af ett nytt härordningsförslag för den närmaste framtiden
kunna tagas i anspråk.
Denna fordran har Utskottet trott sig bäst iakttaga genom att dela
de värnpligtige af första årsklassen i tvänne hälfter, underkastade olika
öfningstid. Ofningstiden för de längre öfvade har Utskottet ansett böra
bestämmas till ett år, inräknadt 2 års repetitionsöfningar, och öfningstiden
för de under kortare tid öfvade till 90 dagar, fördelade på tre år, med
42 dagar under det första året och 24 dagar under hvartdera af de två
näst derpå följande, med undantag för rytteriet, vid hvilket vapen de un¬
der 90 dagar öfvade värnpligtige borde undergå denna öfning på ett
enda år.
Hvad uttagningen af de värnpligtige till den längre öfningen vid¬
kommer, har Utskottet ansett denna böra i främsta rummet grundas på
frivillighet. Hvarje värnpligtig kommer derigenom i åtnjutande af den
rätt, som, om han sjelf sådant önskar, bör tillkomma honom, nemligen
att, då han är pligtig att i farans stund deltaga i fosterlandets försvar,
äfven få af fosterlandet mottaga den föregående krigsbildning, som ett
kraftigt utförande af detta försvar fordrar. Tillägger man de frivillige
en lämplig ersättning, hvars storlek Utskottet förslagsvis och såsom beräk¬
ningsgrund tänkt sig bestämd till 200 kronor, torde man hafva utsigt att
endast på frivillighetens väg kunna erhålla det behöfliga antalet värn¬
pligtige, som bör undergå den längre öfningen. Mången värnpligtig yng¬
ling torde nemligen hellre underkasta sig omkring ett års krigsbildning,
under hvilken tid han, i viss mån bättre stäld än sina under kortare tid
öfvade kami’ater, erhåller kläder, föda och undervisning, samt dessutom
efter öfningens slut en samlad sparpenning, än att, utan annan ersättning
än kläder och föda, afbryta de göromål, honom eljest åligga, för att un¬
dergå 42 dagars rekrytöfning. För att icke grunda tillvaron af försva¬
rets vigtigaste beståndsdel endast på eu mer eller mindre sannolik förut¬
sättning, utan, såsom landets säkerhet oeftergifligen fordrar, lägga en fast
grund för den nya härordningen, har emellertid Utskottet sett sig nöd-
sakadt att förorda lottning i den händelse att tillgången på frivillige icke
skulle blifva tillräcklig.
Enligt hvad i det föregående har anförts, måste de värnpligtige,
på samma gång som de äro skyldige att, i händelse af krig, utgå till
fäderneslandets försvar, äfven vara pligtige att i fredstid undergå krigs¬
bildning; och den enda åtskilnad, som dem emellan skulle komma att
finnas, vore utsträckningen af tiden för denna krigsbildning. Denna ut¬
sträckning är det, som i yttersta nödfall skulle bestämmas genom lott¬
ning, hvilket uttagningssätt är det enda rättvisa, som Utskottet i detta
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
7
fall kunnat utfinna. När lega och friköp icke tillstäcljas, kan nemligen
den utlottade, vare sig han är rik eller fattig, lika litet undgå det gifna
utslaget, och om än lottningen, då densamma afser att uttaga en yngling
till kriget, för att låta hans kamrater qvarblifva i hemmet, kan få ett
sken af orättvisa, torde, enligt Utskottets åsigt, detta sken komma att
helt och hållet försvinna, då insatsen, hvarom lottningen eger rum, icke
gällei skyldigheten för någon att i första hand offra sitt lif, utan endast
pligten för dem att, i stället för en kortare och mindre fullständig öf¬
ning, mottaga en längre och mera omsorgsfull krigsbildning, hvilken bör
sätta dem i stånd att med förtröstan till förvärfvad vana i vapnens bruk
kunna gå fienden till mötes.
Det har slutligen för Utskottet varit så mycket lättare att i detta
tall förorda lottning, som detta uttagningssätt har häfd för sig i vårt
land. I Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse angående den allmänna bevä¬
ring*311 1860 § 15 inom. 2 heter det nemligen: »Antalet af dem, hvilka
vid mönstringarna må erhålla tillåtelse att sålunda befria sig ifrån vapen¬
öfning, får likväl inom hvarje mönstringsdistrikt icke öfverstiga hälften
af de för året approberade.beväringsskyldige. Anmäla sig flera än halfva
antalet till vinnande af dylik befrielse, bestämmes genom lottning, hvilka
inom nämnda antal, skola befrielsen åtnjuta». 1 detta fall skulle lottnin¬
gen gälla rättigheten att mot viss penningsumma undgå vapenöfning; en¬
ligt Utskottets förslag skulle lottningen gälla skyldigheten att mot viss
ersättning undergå eu något längre vapenöfning än den som för flertalet
är bestämd.
Utskottet har emellertid, för att icke väcka till lif de fördomar
mot detta uttagningssätt i allmänhet, som möjligen ännu torde finnas i
landet, icke ansett sig kunna utsträcka lottningen ända derhän, att möj-
ligen uppstående brist i det antal, som kan uttagas för undergående af
den längre öfningen, skulle helt och hållet fyllas genom lottning. Men
om antalet af frivillige under de första tio åren, sedan en på dessa grun¬
der upprättad härordning trädt i gällande kraft, icke uppgår till ett be¬
lopp motsvarande en tredjedel af första årsklassen och, under derpå föl¬
jande tio år, till två femtedelar, har Utskottet ansett, att lottning bör ega
rum till fyllande af nämnda belopp, således i förra fallet till eu tredjedel
och i det senare till tva femtedelar af första årsklassen. Vidare har Ut¬
skottet af samma skäl ansett, att de värnpligtige, som komma att utlot¬
tas till längre krigsbildning, böra komma i åtnjutande af en lämplig godt¬
göra. i penningar, hvilken Utskottet antagit böra utgöra hälften af den
ersättning, som enligt ofvan antydda grunder bör komma de frivillige till
de], samt till slut, för att öka tillgången på frivillige och på samma gång
8
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
så mycket som möjligt minska sannolikheten af lottning, ansett, att de
frivilliges antagande visserligen i regeln bör ske af utskrifningsnämn-
derna inom de olika regementsområdena, men att äfven efter denna tid
åt befälet må lemnas full rättighet att antaga så många, som hos det¬
samma anmäla sig till frivilligt undergående af den längre öfningen.
Då de af Utskottet nu antydda hufvudgrunder för eu ny härord¬
ning så väsendtligt skilja sig från dem, på Indika Kongl. Maj:ts förslag till
härordning är bygdt, har det icke kunnat undfalla Utskottet, att den för-
svarsstyrka, som Kongl. Maj:ts härordningsförslag afser att uppställa, icke
genom tillämpningen af dessa, ofvan antydda hufvudgrunder allena skall
kunna vinnas; och det enda, ehuru tillika ytterst vigtiga skälet, som detta
oaktadt förmått Utskottet att tillstyrka antagandet af dessa grunder, har
varit att de innehålla en sann tillämpning af värnpligtsidéen. Utskottet
har emellertid från annat håll måst söka återvinna den fasthet i härord¬
ningen och den hållning i det hela, som genom minskad krigsbildning
för samtlige värnpligtige i någon mån skulle gå förlorad» Detta har en¬
dast kunnat ske genom att införa i hären ett stödjande element af ett
antal längre Renande, eller kader-soldater. Dessa, hvilka enligt 1873 års
Riksdags, ofvan anförda skrifvelse, företrädesvis borde tilldelas special¬
vapnen, komme tillika att ersätta de eliter, hvilka i Kongl. Maj:ts förslag
till lag om härordningen äro afsedda att lemna tillgång till underbefälets
rekrytering. Genom lottningens undanskjutande så långt som ofvan blif-
vit antydt, torde det nemligen endast i sällsyntare fall vara att antaga,
att ynglingar, tillhörande de mera välmående klasserna af samhället och
sålunda representerande den mer eller mindre odlade intelligensen bland
de värnpligtige, skola kunna tagas i anspråk för den längre öfningen.
Dessa ynglingar äro emellertid den sjelfskrifna rekrytkontingent, ur hvil¬
ken det vore önskligt att härens befäl måtte komma att utgå. I en ren
värnpligtshär, der hären i sjelfva verket endast är folket i vapen och
der den bildade står i samma led som den mindre bildade, synes det vara
med det helas fördel mest öfverensstämmande, att den förre söker ut¬
bilda sig till befäl. Då emellertid denna fördel, af skäl som förut äro
nämnda, måst lemnas å sido, har Utskottet, på samma gång, som det velat
stärka försvaret i dess helhet genom att öka antalet af längre Renande
soldater, särskilt hvad specialvapnen vidkommer, ansett att de i Kongl.
Maj:ts förslag till härordning omnämda 4564 eliter borde ökas till unge¬
fär dubbla antalet eller 9000, bland hvilka, för att öka lättheten af deras
anskaffning och tillgången på lämpliga underbefälsämnen, underårige
mellan 18 och 21 år skulle kunna antagas till ett antal af högst 10 procent
af den första linieklassen.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
9
Utskottet hemställer alltså:
2:o att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om ny härordning
under förnyad ompröfning samt för eu kommande Riks¬
dag i berörda hänseende framlägga ett förslag, bygdt
på följande grunder:
a) att öfningstiden för de värnpligtige varder olika;
b) att öfningstiden för de längre öfvade bestämmes
till ett år, deri inräknadt två års repetitionsöfningar;
c) att öfningstiden för dem, som böra undergå den
kortare öfningen, bestämmes till 90 dagar, fördelade på
tre år, med 42 dagar under det första året och 24 da¬
gar under hvardera af de två näst derpå följande, med
undantag för rytteriet, vid hvilket vapen hela denna
öfningsticl hör förläggas till första året;
d) att till den längre öfningens undergående halfva
antalet värnpligtige inom liniens första årsklass skall
kunna uttagas, dock med iakttagande deraf, att ej in¬
om något utskrifningsområde må kunna genom lott¬
ning uttagas större antal värnpligtige än som erfor¬
dras för att uppbringa sammanräknade antalet af fri¬
villige och utlottade värnpligtige under de första tio
åren till eu tredjedel och under näst följande tio år till
två femtedelar af hela ofvannämnda årsklass;
e) att till den längre öfningens undergående i främsta
rummet uttagas de värnpligtige inom liniens första års¬
klass, som frivilligt dertill anmäla sig;
f) att anskaffningen af frivillige i regeln skall ske
genom utskrifningsnämnden, dock med rätt för befälet,
att under hand få antaga frivillige;
g) att uppgift öfver dem, som anmält sig såsom fri¬
villige, skall meddelas utskrifningsrevisionen, hvilken
verkställer lottning för uttagande af det felande an¬
talet ;
h) att de till den längre öfningen antagne frivillige
erhålla ersättning;
i) att de till den längre öfningen utlottade värnplig¬
tige erhålla ersättning, hälften så stor som den, hvil-
Bih. till Riksd. Prof. 1875. 8 Sami. 1 Afä. 2 ljuft. 2
10
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
ken kommer de i näst föregående punkt omnämnda
frivillige till del;
k) att, i stället för de i Kongl. Maj:ts förslag till
lag om härordningen upptagne eliter, 9000 eliter och
kadersoldater antagas bland de värnpligtige;
l) att de i föregående punkt omförmälda eliter och
kadersoldater enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande få an¬
tagas mot derför erforderligt ersättningsbelopp, hvilket
må kunna öfverstiga det som för de till längre öfning
antagne frivillige värnpligtige kan komma att bestämmas,
med iakttagande dervid att äfven underårige mellan 18
och 21 år må i nu nämnda egenskap kunna anställas,
dock icke till större antal än 10 procent af första
linieklassen;
m) att, för anskaffning af det i punkten k. omnämnda
antal kadersoldater och eliter, Riksdagen ställer till
Kongl. Maj ds förfogande ett erforderligt anslagsbelopp.
Vidare har Kongl. Maj:t framlagt följande:
Förslag
till lag om den allmänna Yärnpligten.
Art. 1.
Allmänna bestämmelser.
§ i-
Hvarje svensk man är värnpligtig från och med det kalenderår,
under hvilket han fyller aderton år, till och med det under hvilket han
fyller fyratio år.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
11
§ 2.
Från värnpligtens fullgörande frikallas den, som till följd af lyte,
sjukdom eller kroppslig svaghet är till tjenst vid rikets försvar oför¬
mögen.
§ 3.
Värnpligten fullgöres i hären eller flottan.
§ 4.
1. Hären består af linie, landtvärn och landstorm. Tjenstetiden
är sex år i linien och sex år i landtvärnet, utom vid rvtteriet, vid
hvilket tjenstetiden är sex år i linien och fyra i landtvärnet. Efter slutad
tjenst i linien öfverföres den värnpligtige omedelbart til) landtvärnet.
Tjenstetiden vid flottan är tolf år, af hvilka de sex första motsvara tjen¬
stetiden i linien och de sex sista tjenstetiden i landtvärnet. 1 krigstid
bestämmer dock endast behofvet tjenstetidens längd för det uppkallade
manskapet.
2. Under den tid värnpligtig icke tillhör linien, landtvärnet eller
flottan, tillhör han landstormen.
§ 5.
1. Värnpligtig är skyldig att undergå utskrifning till tjenst i linien
och landtvärnet eller vid flottan det år han fyller 21 år.
2. Tjenstetiden i linien och landtvärnet eller vid flottan beräk¬
nas från början af nyssnämnda år äfven om den värnpligtige till följd
af laga förfall eller beviljadt uppskof först ett senare år skulle blifva
utskrifven. Har sådan senare utskrifning skett till följd af den värn-
pligtiges förfallolösa uteblifvande, räknas tjenstetiden från början af ut-
skrifningsåret. Inställer utskrifven värnpligtig sig icke till tjenstgöring
det år han första gången blifvit till vapenöfning inkallad, räknas hans
tjenstetid från början af det år han inträder i tjenstgöring.
3. Värnpligtig kan äfven före det år, han fyller 21 år, få inträda
i tjenstgöring vid hären eller flottan och sjelf välja den truppafdelning
eller flottans station, vid hvilken han vill inskrifvas, dock endast såvida
han är till krigstjenst duglig och i öfrig! lämplig till den tjenst, hvartill
han anmäler sig- Han tillhör likväl linien eller motsvarande klasser vid
12
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
flottan intilldess sex år förflutit från och med det års början, då han
fyller 21 år. Sådane ynglingar må dock icke vid någon af härens af*
delningar eller vid flottans stationer emottagas till större antal än tio
procent af årskontingenten.
§ 6.
1. Vapenför värnpligtig utskrifves till vapentjenst; öfrige värn-
pligtige till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de må
finnas lämpliga.
2. Värnpligtig vare skyldig att, då han är inkallad till tjenstgöring,
förrätta den tjenst, honom af vederbörande befälhafvare anvisas; dock
a) att den, som tillförene haft anställning i egenskap af officer eller
underofhcer, icke kan åläggas tjenstgöring i lägre befälsgrad, än han förut
innehaft;
■ b) att piaster, läkare, som aftåg*; medicine kandidatexamen, och
veterinärläkare ej må åläggas annan tjenstgöring än den som tillhör
deras kall;
c) att sjökaptener och styrmän vid handelsflottan, hvilka utöfvat
sitt yrke längre eller kortare tid under de trenne år som närmast före¬
gått inkallelseåret, skola, om de fullgjort den i 28 § föreskrifna vapen¬
öfning vid flottan samt aflagt den för befordran till underofhcer stadgade
examen, användas, de förre såsom befäl och styrmännen såsom under¬
befäl; samt
d) att den, som vunnit behörighet att tjenstgöra såsom maskinist
å ångfartyg, skall användas i maskinistbefattning.
§ 7.
Rörande utskrifne värnpligtiges befrielse från tjenstgöring under
krigstid meddelar Konungen de föreskrifter, som för rikets tjenst och
det allmännas behof finnas vara påkallade.
§ 8.
Värnpligtig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjenst eller
arbete antagen, må ej af husbonde eller arbetsgivare förhindras att i
behörig tid inställa sig till utskrifning, vapenöfning eller annan tjenst¬
göring.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
§ 9.
13
1. Värnpligtig skall, med det undantag mom. 4 af denna § be¬
stämmer, vid mantals- och skattskrifningen det år, han fyller aderton år,
aflemna sitt prestbetyg till det vid förrättningen närvarande befäl och af
detsamma uttaga eu inskrifning ssedel.
2. A inskrifningssedeln antecknas framgent af befälet hvad som
med hänseende till värnpligtens fullgörande är lör den värnpligtige af
vigt att kunna styrka såsom utskrifningsförrättniugs beslut, fullgjord
tjenstgöringsskyldighet, öfverflyttning till landtvärnet in. m. d. Med in¬
skrifningssedeln följer ett utdrag af denna lag.
3. Vederbörande målsman eller, om den värnpligtige är i tjenst
eller i arbete genom kontrakt antagen, husbonde eller arbetsgivare ålig¬
ger att, i händelse af laga förfall för den värnpligtige, för honom fullgöra
den i ofvanstående mom. 1 föreskrifna skyldighet och derefter tillställa
honom inskrifningssedeln.
4. År den värnpligtige vid sjömanshus inskrifven, erhåller han
under första värnpligtsåret sin inskrifningssedel af sjömanshusdirektionen,
som derom underrättar vederbörande landtvärn kompanibefäl inom den
15 Januari nästföljande år.
§ io.
Den, som är förlustig medborgerligt förtroende, är ovärdig att till¬
höra hären eller flottan.
Art. II.
Linien och landtvärnet
samt deremot svarande klasser vid flottan.
a) Utskrifning.
§ 11.
!• Riket indelas i utskrifnirigsområden, motsvarande fotfolksrege-
ments- och landtvärnsbataljonsområden.
2. Hvarje landtvärnsbataljonsområde delas i fyra landtvärnskom-
pani-områden.
14
Särskilda Viskottets Utlåtande N:o 2.
§ 12.
L Alle värnpligtige, som icke enligt inom. 2 och 3 af denna §
utskrifvas till flottan, äro underkastade utskrifning till hären.
2. Till flottan utskrifvas:
a) sjöfarande, som å hvad farvatten som helst idkat minst tolf må¬
naders sjöfart å fartyg af tio tons drägtighet eller derutöfver;
b) fiskare, som idkat kust- eller hafsfiske såsom yrke minst tolf
månader;
c) lotsar och lotslärlingar; samt
d) maskinister och eldare, som i sådan egenskap å livad farvatten
som helst tjenstgjort minst sex månader å ångfartyg eller ångslupar.
3. Dessutom skall till det antal, som Konungen pröfvar erforder¬
ligt, till flottan utskrifvas:
a) värnpligtige från de kusttrakter, der befolkningen mest syssel¬
sätter sig med kustfart och fiske;
b) ingeniörer, ritare och handtverkare vid skeppsvarf och sådana
mekaniska verkstäder, som hufvudsakligen bedrifva skeppsbyggeri, äfven¬
som andra skeppshandtverkare, segelsömmare, blockmakare och rep¬
slagare.
§ 13-
Ur fotfolksregemeutsområdena uttagas värnpligtige för gardet, ryt¬
teriet, artilleriet, ingeniörtrupperna, trängen och flottan, hvarefter öfrige
värnpligtige tillhöra det fotfolksregemente, inom hvars område de äro ut-
skrifne, egande dock Konungen att i mån af behof utjemna större 'olik¬
heter i styrka regementena emellan.
§ 14.
1. Vid hvarje mantals- och skattskrifningsförrättning skall ett landt-
värnsbefäl närvara för att med ledning af mantalsuppgifterna upprätta
och fullständiga den stamrulla, som inom hvarje landtvärnskompani skall
särskilt för hvarje årsklass föras öfver alla värnpligtige, Indika inom
kompaniets område äro eller böra vara mantals- och skattskrifne
2. Utdrag af denna stamrulla skall för de tre yngsta årsklasserna
inom årets slut af landtvärnskompanichefen öfversändas till vederbörande
pastorsembeten, indika äro pligtige att efter verkstäld granskning genom
anteckning upplysa dels om någon deruti upptagen värnpligtig aflidit eller
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
15
afliyttat till annan ort, som, då den är känd, skall uppgifvas, eller blif¬
va till hemvist eller namn enligt kyrkoböckerna oriktigt upptagen, dels
om och hvilka värnpligtige af berörda årsklasser, utom de i utdragen
upptagne, inflyttat i församlingen efter senaste mantalsskrifningen; hvar¬
efter utdragen, bekräftade genom vederbörande pastorers underskrift, skola
inom den 15 derpå följande Januari till landtvärnskompaniehefen åter¬
sändas.
Direktionerna för sjömanshusen skola inom den 15 Januari
hvarje år till vederbörande landtvärnskompanichef insända uppgift å alle
i sjömanshusets register inskrifne värnpligtige.
4. Ej mindre presterskapet än ock landsstatens tjensteman, särde¬
les mantals- och skattskrifningsförrättare samt direktionerna för sjömans¬
husen vare pligtiga att, i allt hvad på dem kan ankomma, tillhandagå
vederbörande landtvärnsbefäl med de upplysningar och det bistånd, som
af dem kunna äskas, i och för de värnpligtiges redovisande och ut¬
skrifning.
§ 15.
1. Hvarje år före den 15 Mars skall inom de särskilda landtvärns-
bataljonsområdena på tider och ställen, som af Konungens Befallningshaf¬
vande efter landtvärnsbataljonschefens hörande bestämmas, utskrifning för¬
rättas med de värnpligtige, som under året fylla 21 år, samt med dem af
äldre årsklasser hvilka vid föregående utskrifningsförrättningar bort vara
tillstädes, men uteblifvit, eller vid sådan förrättning erhållit uppskof med
utskrifning. Der så pröfvas nödigt, kan dessutom äfven på andra tider
af året utskrifning ega rum.
2. Värnpligtig, som är inskrifven vid sjömanshus, utskrifves inom
det landtvärnsbataljonsområde, inom hvilket sjömanshuset är beläget.
3. Inkallelse till utskrifningsförrättning verkställes af Konungens
Befallningshafvande genom kungörelse.
4. Utskrifningen förrättas af en utskrifning snämnd, som består af
landtvärnsbataljonschefen, såsom ordförande, och fyra ledamöter, nemli¬
gen en kapten af linien, vederbörande kronofogde, eller om utskrifningen
afser stad en af magistraten inom sig utsedd ledamot samt dessutom, för
hvarje landtvärnskompaniområde två derinom bosatte män, hvilka sist¬
nämnde jemte ett lika antal suppleanter väljas hvarje gång för två år af
landstinget, eller der kompaniområdet utgöres af stad, som ej under
landsting lyder, af stadsfullmäktige. Omfattar kompaniområde landsdelar
hörande under olika landsting eller landsdel och stad, som ej under lands-
16
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
ting lyder, väljas särskildt för hvarje sådan landsdel eller stad två leda¬
möter i nämnden jemte lika antal suppleanter. De af landsting eller
stadsfullmäktige valda ledamöter eller, i händelse de äro förhindrade,
deras suppleanter, deltaga i nämndens förrättning endast i hvad den an¬
går det område, för hvilket de blifvit valda.
Nämndens ordförande och ledamöter hafva lika rösträtt. Nämnden
biträdes af en läkare.
5. Vid utskrifningsförrättning är hvarje till densamma inkallad
värnpligtig skyldig att personligen inställa sig. Undantagne från denna
skyldighet äro endast de värnpligtige, som äro inskrifne å sjömanshus
och hafva fullgjort de i § 12 mom. 2 bestämda vilkor.
§ 16.
Värnpligtig, som vistas å annan ort, än den, hvarest han är man¬
tals- och skattskrifven, må, om han så önskar, å den förra undergå ut¬
skrifning, men skall i sådant fall före utskrifningen anmäla sig hos landt-
värnskompanibefälet, förete inskrifningssedel och aflemna prestbetyg. Så¬
dan värnpligtig anses dock fortfarande tillhöra det område, der han är
mantals- och skattskrifven, så vidt han icke till annat område i laga ord¬
ning öfverflytta!’.
§ 17.
1. Uppskof med utskrifning må till näst följande års utskrifnings¬
förrättning af nämnden medgifvas:
a) den som af en eller annan möjligen öfvergående anledning, så¬
som tillfällig sjukdom, försenad kroppsutveckling eller dylikt, vid utskrif-
ningsförrättningen befinnes till bernsten oförmögen eller olämplig; samt
b) ende arbetsföre sonen till orkeslös eller vanför fader eller enka,
äfvensom ende arbetsföre brodern till ett eller flera minderåriga eller van¬
föra fadd’- och moderlösa syskon, derest dessa hans närmaste för sitt
uppehälle äro beroende af hans arbete och med honom sammanboende.
2. Förefinnes dylik anledning till befrielse ännu vid utskrifnings-
förrättningen det år, under hvilket den värnpligtige fyller sitt 24:de lef¬
nadsår, frikallas han under fredstid från värnpligtens fullgörande i linien
och landtvärnet samt motsvarande klasser vid flottan.
§ 18.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
17
§ 18.
1. Uppskof med tjenstgöring vid hären eller flottan under freds¬
tid kan af nämnden intill 24:de lefnadsåret medgifvas:
a) den, som vid universitet, akademi, högre elementarläroverk, högre
eller lägre teknisk skola idkar studier och styrker sig behöfva sådant
uppskof för afslutandet af redan fortskriden lärokurs;
b) å sjömanshus inskrifven värnpligtig, som enligt intyg från sjö¬
manshusdirektionen är förhyrd för längre resa å handelsfartyg, och som
till följd deraf icke utan väsendtlig olägenhet kan, så länge resan fort¬
vara!’, inställa sig.
2. Uppskof med tjenstgöring vid hären eller flottan under freds¬
tid kan af nämnden på högst ett år medgifvas värnpligtig, som sjelf för¬
valtar och brukar honom tillhörig fast egendom eller sjelf drifver honom
tillhörig handels-, fabriks- eller annan industriel rörelse samt vid utskrif-
ningsförrättningen befinnes af en eller annan anledning, såsom nyligen
inträffadt dödsfall, tillträde genom arf eller testamente, olyckshändelse
m. m. d., icke hafva varit i tillfälle att pa lämpligt sätt ordna om fastig¬
hetens eller rörelsens skötande under den tid, han i och för sin militära
tjenstgöring skulle blifva frånvarande.
§ 19.
Vid utskrifningsförrättningens början skall hvar och en af de i ut-
skrifningslängden första gången uppförde värnpligtige draga ett nummer
till bestämmande af ordningen de värnpligtige emellan. För den, som
af en eller annan anledning är frånvarande, dragés numret af någon bland
nämndens ledamöter.
§ 20.
Utskrifningsnämnden pröfvar derefter hvarje värnpligtigs lämplig¬
het ej mindre för vapentjenst eller för annan befattning vid hären eller
flottan, än ock för inträde vid olika vapen i öfverensstämmelse med det
af Konungen utfärdade reglemente för de värnpligtiges utskrifning, efter¬
frågar hvilka af de värnpligtige önska inträde vid gardet eller special¬
vapnen samt meddelar beslut i fråga om befrielse från eller uppskof med
värnpligtens fullgörande, hvilket, allt i utskrifningslängden införes.
Bill. till Biksd. Prof. 1875. 8 Sami. 1 Afd. 2 Höft.
3
18
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
§ 21.
Utskrifningsnämnden tillkommer derjemte att vid utskrifningstill-
fället förordna om de värnpligtiges öfverförande vid behörig tid så väl
till landtvärnet eller motsvarande klasser af flottan som till landstormen.
Innan nämnden lemnar förrätta ingsstället, skola utskrifningslängderna af
nämnden underskrifvas.
§ 22.
1. För hvarje fotfolksregementsområde skall finnas en utskrifnings-
revision, bestående af landshöfdingen i det län, till hvilket största delen
af området hör, såsom ordförande, samt af två ledamöter, nemligen rege¬
mentschefen och för hvarje till regeraentsoinrådet hörande län eller ej
under landsting lydande stad en inom länet eller staden bosatt, man,
som jemte en suppleant första gången för tre år och sedan för två år
i sender utses af landstinget eller, för stad som icke lyder under lands¬
ting, af stadsfullmäktige. De af landsting eller stadsfullmäktige valda
ledamöter, eller, i händelse de äro förhindrade, deras suppleanter, deltaga
i nämnda förrättning endasf i hvad den angår det område, för hvilket
de blifvit valda.
2. Utskrifningsrevisionen eger att ändra eller upphäfva sådana
utskrifningsnämndens beslut, mot hvilka, besvär anföras af någon nämndens
ledamot eller af värnpligtig som frågan rör.
3. Dessa besvär skola inom fjorton dagar efter beslutets med¬
delande skriftligen ingifvas till Konungens Befallningshafvande i det län,
inom hvilket förrättningen egt rum.
4. Revisionen, som biträdes af en dertill förordnad civilläkare och
regementsläkaren, sammanträder på kallelse af ordföranden.
§ 23.
1. Utskrifningsrevisionen åligger derjemte att bland de värn-
pligtige, som enligt § 20 dertill pröfvats lämplige, uttaga det antal, som
från regementsoinrådet skall aflemnas till gardet, rytteriet, artilleriet, in-
geniörtrupperna och trängen.
2. I första rummet uttagas till förenämnda, vapen de som dertill
sig anmält. Skulle det erforderliga antalet icke sålunda kunna fyllas,
uttager revisionen det bristande antalet på det sätt, att den, som vid
Särskilda Utskottets Utlåtande. N:o 2.
19
utskrifningsförrättningen erhållit ett lägre nummer, uttages framför den
som erhållit ett högre.
3. I afseende å utskrifning till flottan galle hvad i § 12 stadgadt
är, och tillämpas i fråga om dem. som under N:o 3 af samma § skola
till flottan utskrifvas, hvad här ofvan om utskrifning till specialvapnen
i mom. 2 föreskrifves.
§ 24.
öfver utskrifningsrevisionens beslut må icke besvär anföras.
§ 25.
Utskrifven värnpligtig är underkastad de i krigslag gifna bestäm¬
melser, så väl under all tjenstgöring och under marscher till och från
tjenstgöringsorten, som ock i fråga om åtlydnad af påbud, hvarigenom
han inkallas till tjenstgöring. Försummad inställelse till sådan mönstring,
som § 32 omförmäler, anses dock icke efter krigslag.
b) Öfning och tjenstgöring.
§ 26.
1. Af de till vapenkonst vid hären för året utskrifne värnpligtige
kallas eu tredjedel till inställelse den 1 Maj och två tredjedelar till den
1 November, hvarvid, så vidt ske kan, afseende fästes å den värnpligtiges
vid utskrifningsförrättningen uttalade önskan; dock skola alle till rytteriet
utskrifne kallas till inställelse den 1 Maj och alle till artilleriet och in-
geniörtrupperna utskrifne till inställelse den 1 November.
2. Skulle antalet af dem, hvilka anmält sig till inträdande den 1
Maj vid fotfolket och trängen vara större, än det som enligt ofvanstående
mom. 1 kan emottagas, har värnpligtig med högre nummer företräde
framför en med lägre. Har deremot ej ett tillräckligt antal anmält sig,
skall, i öfverensstämmelse med § 23, värnpligtig, som har ett högre
nummer, uttagas framför den, som har ett lägre.
3. dill tjenstgöring vid flottan utskrifne värnpligtige kallas till
inställelse den 1 November.
§ 27.
Vid sådant förhållande, som i § 18 mom. 1 a nämnes, kan åt
20
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
utskrifven värnpligtig beviljas uppskof med inställelsen till tjenstgöring
på högst 2 månader, och må sådan värnpligtig hemförlofvas samtidigt
med öfrige värnpligtige, så framt han aflagt fullständig underofficersexa¬
men och genomgått motsvarande öfningar.
§ 28.
!• Den utskrifne är i och för sin utbildning skyldig att, oberäk-
nadt de öfningar, som § 30 omförmäler, under fredstid qvarstanna i
oafbruten tjenstgöring, om han är utskrifven till fotfolket eller trängen
lO^ månader, till fotgardet, artilleriet, ingeniörtrupperna eller flottan
12 månader samt till rytteriet 17 månader.
2. För beredande af tillgång på underbefälsämnen och särskilde
beställningsmän samt äfven till fyllande af det vid mobilisering behöfliga
antalet underbefäl, skall vid hvarje truppafdelning finnas ett bestämdt
antal, eliter, uttagne bland dertill lämplige värnpligtige. Skulle icke till¬
räckligt antal frivillige dertill .anmäla sig, uttage det bristande antalet
bland värnpligtige, som varit i tjenst minst 10 månader, hvarvid den,
som vid utskrifningsförrättningen erhållit ett lägre nummer, ingår före
den, som erhållit ett högre. De sålunda uttagne tjenstgöra intill dess 2
ar förflutit från första inställelsen till vapenöfning i linien eller vid
flottan.
o
3. A flottans fartyg inmönstrad värnpligtig är skyldig tjenstgöra
intill dess fartyget återkommit till någon af rikets hamnar, äfven om
derigenom hans hemförlofvande skulle uppskjutas utöfver den i mom. 1
och 2 här ofvan stadgade tid.
§ 29.
Värnpligtige, som dertill anmäla sig, kunna vid fotfolket, artilleriet,
trängen och flottan till högst tio procent samt vid gardet, rytteriet och
ingeniörtrupperna till högst tretio procent af årsklassen, medgifvas qvar¬
stanna uti oafbruten tjenstgöring vid rytteriet 2 år och vid öfriga vapen
18 månader.
§ 30.
1. Tredje och fjerde klasserna af linien inkallas till förnvad öf¬
ning tretio dagar hvarje år.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
21
2. Landfvärnets båda yngsta klasser af fotfolket inkallas årligen
till tio dagars bataljonsöfning. Det till gardet hörande landtvärn,sman¬
skapet är befriadt, från nämnda öfningar.
§ 31.
1. Då rikets säkerhet eller upprätthållandet* af inre ordning det
krafvel’, må antingen liniens alla klasser eller ock större eller mindre
delar af den eller de. klasser af linien, som Konungen kan finna behöfligt,
inkallas till tjenstgöring.
2. Der i anseende till krig eller fara för krig det för rikets försvar
finnes nödigt, att äfven landtvärnet eller någon del deraf inkallas, må
Konungen derom förordna, sedan Han Statsrådet hört och, såvida ej Riks¬
dagen är samlad eller inom tretio dagar sammanträda skall, låtit riks¬
dagskallelse utfärda.
3. Hvad i mom. 1 och 2 af denna § om linien och landtvärnet
sagdt är, galle äfven med afseende på inkallelse af motsvarande klasser
vid flottan.
4. Utan Riksdagens medgifvande må landtvärnet icke användas
utom de förenade rikenas gränser.
§ 32.
De till linien och landtvärnet eller motsvarande klasser af flottan
hörande värnpligtige, som icke under årets lopp varit inkallade till tjenst¬
göring, skola undergå mönstring kompanivis eller, då kompaniområdets
vidsträckthet dertill föranleder, sockenvis;' dock äro de å sjömanshus
inskrifne från inställelse vid dylik mönstring befriade, så ock öfrige värn¬
pligtige, hvilka till landtvärnskompanibefälet aflemnåt tillförlitlig uppgift
om sin bostad.
c) Underhåll och förmåner.
§ 33.
1. Under tjenstgöring erhåller den värnpligtige qvarter in natura,
underhåll, sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig
utrustning samt kontant aflöning, allt enligt särskild lag.
22
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
2. Värnpligtig, som under tjenstgöring ådrager sig sådan skada,
att hans arbetsförmåga derigenom i större eller mindre mån minskas,
erhåller det understöd, eller den pension, som författningarne för härens
eller flottans pensionering bestämma.
d) Särskilda föreskrifter.
§ 34.
För värnpligtig, som tillhör linien och landtvärnet eller motsvarande
klasser af flottan, gäller:
1 att han under hela sin tjenstetid tillhör det vapen, vid hvilket
han fått sin första utbildning.
2 att den, som blifvit till gardet utskrifven, under hela sin tjenste¬
tid tillhör gardet.
3 att den, som blifvit till härens öfriga trupper utskrifven, skall,
då han till annat regementsområde alilyttar, tillhöra vid fotfolket det
regemente, inom hvars område han inflyttar, samt vid öfriga vapen den
truppafdelning, som erhåller manskap från sistnämnda område.
4 att, innan flyttning från en till annan kommun af honom före¬
tages, han är skyldig derom göra anmälan hos närmaste landtvärns-
kompanibefäl.
5 att, om han till annat kompaniområde afflyttar, han är pligtig
inom 14 dagar efter ankomsten till den nya boningsorten derom göra
anmälan hos närmaste befäl af det kompani, inom hvars område han
inflyttat.
6 att, om han icke är till tjenstgöring inkallad, när landstormen
inom hans ort uppbådas, han är pligtig utgå med densamma, och har
då lika skyldigheter med landstormsman.
§ 35.
Den, som är i tjenst vid hären eller flottans stam, anses, sa länge
tjeristen varar, dermed fullgöra sin värnpligt, men om han före värn-
pligtsålderns slut erhåller afsked, eger han samma tjenstgöringsskyldighet
som den årsklass han tillhör.
§ 36.
Till tjenstgöring vid linien och landtvärnet samt flottans motsva¬
rande klasser inkallas de värn pligt! ge af landtvärnskompanibefälet, antin¬
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
23
gen genom omedelbar order eller genom kungörelse, som minst två
gånger uppläses i kyrkorna och införes i ortens tidningar.
Art. III.
Landstormen.
§ 37.
Landstormen kan endast under krig och till hemortens försvar upp¬
kallas efter af Konungen derom i Statsrådet fattadt, beslut. Uppbådad
landstormsman är underkastad de i krigslag gifna bestämmelser.
§ 38.
1. Under hvarje fotfolksregemente hör den inom dess utskrifnings-
område befintliga landstormen.
2. Landstormen indelas i landstormsafdelningar, hvar och en
bestående af allt till landstormen hörande manskap inom ett landtvärns-
kompanis område.
3. Hvarje landstormsafdelning delas i sockenafdelningar, så att
allt landstormsmanskap från en och samma socken kommer att tillhöra
samma sockenafdelning.
Ö
§ 39.
Landstormen må icke föras utom eget och angränsande regemen¬
tens områden.
§ 40.
1. Kompanichef vid landtvärnet är under fredstid äfven befälhaf¬
vare för kompaniområdets landstormsafdelning.
2. Befälhafvare för sockenafdelningarne förordnas af fördelnings-
generalen och ega dessa befälhafvare att utse behöflig!:, underbefäl.
3. Under krig förordnar Konungen särskild befälhafvare för de
större afdelningar af landstormen, som kunna af omständigheterna på¬
kallas.
24
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
§ 41.
Landstormsman är under tjenstgöring pligtig att sjelf förse sig
med kläder och föda emot ersättning af staten för födan enligt länets
markegångspris för soldatportion. Vapen och ammunition tillhandahållas
af staten.
§ 42.
För värnpligtige, som ännu icke uppnått den för utskrifning stad¬
gade ålder och sålunda tillhöra någon af landstormens trenne yngsta års¬
klasser, gälla äfven de i § 34 mom. 4 och 5 meddelade föreskrifter från
den tid, de erhållit sin inskrifningssedel.
§ 43.
För landstormens i nästföregående § omförmälda årsklasser anordnas
frivilliga målskjutningsöfningar inom landtvärnskompaniernas områden.
Den värnpligtige, som dervid uppnår den för rekryts godkännande be¬
stämda skjutskicklighet, erhåller ett penningebelopp såsom premium.
Art. IV.
Om påföljd för åsidosättande af denna lags föreskrifter och.
om laga förfall.
§ 44.
1. Den värnpligtige, som utan laga förfall underlåter fullgöra hvad
honom enligt § 9 mom. 1, § 34 mom. 4 och 5 samt § 42 åligger, böte
för hvarje gång fem kronor samt vare derjemte i förstnämnda fall under¬
kastad äfventyr att blifva hemtad på egen bekostnad.
2. Målsman, husbonde eller arbetsgivare, som försummar hvad
honom enligt § 9 mom. 3 åligger, är förfallen till böter af fem kronor.
§ 45.
1. Värnpligtig, som förfallolöst uteblifver från den i § 15 omför¬
mälda utskrifningsförrättning, böte första gången 10 kronor och, om han
ånyo
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
25
ånyo dermed beträdes, 20 kronor, samt vare ock underkastad äfventyr
att blifva hemtad på egen bekostnad.
2. Värnpligtig, som på grund af § 16 inställer sig vid utskrif-
ningsförrättning å annan ort, än der han är mantals- och skattskrifven,
men dervid försummar förete inskrifningssedel och aflemna prestbetyg
samt till följd deraf icke kan emottagas, anses lika med den, som icke
inställt sig till utskrifningsförrättning.
§ 46.
Värnpligtig, som bort inställa sig till sådan mönstring, som i § 32
omnämnes, men utan laga förfall uteblifvit, böte 10 kronor.
§ 47.
1. Såsom laga förfall för uteblifvande från utskrifning eller tjenst¬
göring eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra denna lags bestämmel¬
ser anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och i rikets tjenst
uppbådad eller faren, eller om man sitter i häkte; vederbörande dock
obetaget att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröfva om de äro
af den vigt, att de må gälla såsom ursäkt.
2. För vid sjömanshus inskrifven värnpligtig skall dessutom såsom
laga förfall för inställelse till sjökrigsfjenst räknas: att vara på utrikes
sjöresa stadd; inträdande dock tjenstgöringsskyldigheten, så snart den
värnpligtige anländer till svensk hamn eller sammanträffar med inrikes
örlogsfartyg.
§ 48.
Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig
läkares intyg, hvilket den värnpligtige är skyldig sjelf anskaffa. Ivan
han ej skaffa läkarebetyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med
intyg af pastor i församlingen och ordförande i kommunalstämman eller
kommunalnämnden.
Efter företagen granskning af detta förslag i dess helhet och med
stöd af hvad, med hänseende till sjelfva härordningen, här ofvan anförts,
får Utskottet hemställa:
Bih. till Riksd. Frat. 187!), 8 Sami. 1 Afä. 2 Höft,
'1
26
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2
3:o. att §§ 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8 af det nu fram¬
lagda förslaget till lag om allmänna värnpligten måtte
af Riksdagen godkännas.
Skyldigheten för den värnpligtige att det år, han fyller aderton
år, sjelf vid" mantals- och skattskrifningsförrättningen aflemna sitt prest-
betyg till det vid förrättningen närvarande befälet och af detsamma
uttaga en inskrifningssedel, har synts Utskottet, med fäst afseende på
befolkningens gleshet i många orter, i synnerhet i de norra landskapen,
blifva alltför betungande; hvadan Utskottet hemställer:
4:o. att det i § 9 mom. 1 af förslaget till lag om all¬
männa värnpligten upptagna stadgande måtte omarbetas
i det syfte att skyldigheten för värnpligtig, med det
undantag mom. 4 af sagda paragraf bestämmer, att af¬
lemna prestbetyg och uttaga inskrifningssedel äfven må
kunna genom målsman, husbonde, arbetsgivare eller
laga ombud fullgöras, hvaremot mom 3 af samma §
lämpligen torde kunna utgå.
Då intet tillfälle synes böra uraktlåtas att bland de värnpligtige sprida
kännedom om de lagar, som ordna landets försvar, har Utskottet ansett
det vara gagneligt om, jemte utdrag af värnpligtslagen, den värnpligtige
vid inskrifningssedelns mottagande äfven finge erhålla ett lämpligt ut¬
drag ur andra gällande författningar rörande krigsmakten; hvadan Utskot¬
tet hemställer:
5:o. att mom. 2 af § 9 af lag om allmänna värn¬
pligten måtte så ändras, att den värnpligtige, utom ett
utdrag ur värnpligtslagen, vid inskrifningssedelns mot¬
tagande erhåller ett lämpligt utdrag äfven ur andra
lagar och stadganden rörande krigsmakten.
Vidare får Utskottet hemställa:
6:o. att §§ 10, 11 och 12 af lag om allmänna värn¬
pligten måtte af Riksdagen godkännas.
I § 13 af samma lag torde deremot, under förutsättning att Riks¬
dagen lemnar sitt bifall till Utskottets förslag angående förändrade grun¬
der för härordningen, eu redaktionsförändring vara nödig för att an¬
gifva det sätt, hvarpå de värnpligtige ur fotfolksregements-områden a
skola nDagas; hvadan Utskottet hemställer:
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
27
7:o. att § 13 i lag om allmänna värnpligten så än¬
dras, att en hänvisning till §§ 20 och 23 införes an¬
gående sättet för uttagningen af de värnpligtige.
Vid § 14 har Utskottet icke haft något att erinra; hvadan Utskot¬
tet hemställer:
8:o. att § 14 måtte af Riksdagen godkännas.
1 afseende på § 15 har inom Utskottet uppstått tvekan, huruvida
mom. 1 af denna § egde nödig tydlighet, med hänseende till maximum
af det område, som en utskrifningsförrättning Unge omfatta; hvadan Ut¬
skottet till undanrödjande af misstydning hemställer:
9:o. att i § 15 af förslaget till lag om allmänna
värnpligten endast den förändring måtte vidtagas, att
orden »inom de särskilda landtvärnsbataljonsområde-
na» nedflyttas näst före det kursiverade ordet »ut¬
skrifning».
Vidare hemställer Utskottet:
10:o. att §§ 16 och 17 måtte af Riksdagen god¬
kännas.
Vid § 18 har det synts Utskottet, som skulle utskrifningsnämndens
rättighet att meddela uppskof med tjenstgöringen under fredstid å ena
sidan vara längre utsträckt än med grundsatsen af lika krigspligtighet
för alla är förenligt och å andra sidan mera inskränkt än billigheten sy¬
nes fordra; hvadan Utskottet hemställer:
ll:o. att Riksdagen måtte såsom sin åsigt uttala,
att det uppskof med tjenstgöringen under fredstid, som
i § 18 af lag om allmänna värnpligten omnämnes, bör
kunna beviljas endast intill 23 lefnadsåret, men med-
gifvas äfven andra än i denna §, sådan den nu är före¬
slagen, nämnda kategorier af värnpligtige, så vidt gil¬
tiga skäl för uppskofvets beviljande pröfvas vara an¬
förda.
Stadgandet i § 19 afsamma lag, angående skyldighet för utskrif-
ningsnämnden att genast vid förrättningens början låta hvar och en af
de i utskrifningslängden första gången uppförde värnpligtige draga ett
28
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
nummer till bestämmande af ordningen de värnpligtige emellan, anser
Utskottet för sin del icke rätt lämpligt, då det måhända skulle onödigt¬
vis framkalla oro och farhågor bland de värnpligtige; hvadan Utskottet
hemställer:
12:o. att Riksdagen måtte förklara, att § 19 i lag
om allmänna värnpligten bör utgå.
Under förutsättning af Riksdagens godkännande af de grunder för
ny härordning, som Utskottet här ofvan framstält, antager Utskottet vi¬
dare att i § 20 af lag om allmänna värnpligten stadganden måste infö¬
ras, med hänseende till de frågor som utskrifningsnämnden bör till de
värnpligtige framställa; hvadan Utskottet hemställer:
13:o. att i § 20 af lagen om allmänna värnpligten
måtte införas ett stadgande om skyldighet för utskrif¬
ningsnämnden att efterfråga dels hvilka af de värn¬
pligtige, som frivilligt vilja åtaga sig den föreskrift^
längre öfningen, dels äfven hvilka af dem som önska
inträde vid gardet eller specialvapnen.
Mot § 21 har Utskottet icke något att erinra; hvadan Utskottet
hemställer:
14:o. att § 21 i lag om allmänna värnpligten måtte
af Riksdagen godkännas.
Vid granskningen af § 22 har det deremot synts Utskottet, om
icke nödvändigt, dock för det allmänna tänkesättet, särdeles vid refor¬
mens första genomförande, lugnande, om det folkliga elementet i utskrif-
ningsrevisionen förstärktes; hvadan Utskottet hemställer:
15:o. att Riksdagen, med godkännande af paragra¬
fen i öfrigt, uttalar den åsigt, att i mom. 1 af § 22 i
lag om allmänna värnpligten antalet af, utaf landsting eller
stadsfullmäktige i ej under landsting lydande stad, valde
ledamöter af utskrifningsrevisionen bestämmes till tre,
i stället för en, som Kongl. Maj:ts förslag upptager.
Såsom en följd af Utskottets meranämnda förslag till grunder för
härordningen synes vidare framgå, att § 23 måste omredigeras; hvadan
Utskottet, under åberopande af hvad det med hänseende till dessa grun¬
der anfört, hemställer:
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
29
16:o. att Riksdagen måtte för sin del besluta, att i
§ 23 af lag om allmänna värnpligten det stadgande bör
inflyta, att endast frivillige må uttagas till gardet, dels
ock att utskrifningsrevisionerna må, sedan de erhållit
uppgift på antalet af dem, som anmält sig såsom fri¬
villige, anställa utlottning af det felande antalet, hvar¬
vid utlottningsområdena af Konungen bestämmas.
Vid §§ 24 och 25 har Utskottet icke något att erinra; hvadan Ut¬
skottet hemställer:
17:o. att §§ 24 och 25 i lag om allmänna värnplig¬
ten må af Riksdagen godkännas.
Då vidare § 26 står i oskiljaktigt samband med sjelfva härordnin¬
gen, torde nämnda paragraf, om de af Utskottet föreslagna grunder för
denna ordning antagas, icke kunna i oförändradt skick bibehållas; utan
hemställer Utskottet:
18:o. att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla
det § 26 i förslag till lag om allmänna värnpligten,
måtte förändras i öfverensstämmelse med det förslag
till härordning, som kan komma att Riksdagen med¬
delas.
Vid § 27 har Utskottet icke något att erinra; hvadan det hemställer:
19:o. att § 27 i lag om allmänna värnpligten måtte
af Riksdagen godkännas.
Då §§ 28 och 29 icke mindre än § 26 stå i närmaste sammanhang
med grunderna för härordningen, har Utskottet icke ansett sig ega skäl
att öfver först nämnda paragrafers lydelse afgifva annat yttrande, än att
det, under åberopande af hvad vid 2 punkten af detta utlåtande blifvit
anfördt, hemställer:
20:o. att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla
om förslag till ny redaktion af §§ 28 och 29 i lag om
allmänna värnpligten, affattade i öfverensstämmelse med
det förslag till härordning, som kan komma att Riks¬
dagen meddelas.
Äfven mom. 1 af § 30 står i ett nära sammanhang med härord¬
ningen, men mom. 2 af samma paragraf afhandlar öfningar, öfver hvilkas
30
Särskilda Utskottets Utlåtande Nio 2.
militära betydelse Utskottet torde vara pligtigt att yttra sig. Utskottet
vill ingalunda förneka värdet af repetitionsöfningar äfven för landtvärnet,
men det kan icke förbise, att sådana öfningar skulle, såväl för staten som
för den enskilde, medföra stora uppoffringar, om de anstäldes äfven under
normala och lugna förhållanden, hvilka må hända icke koimne att mot¬
svaras af den nytta öfuingarne medförde. Under vissa undantagsförhål-
landen deremot, såsom då under upprörda tider landets regering icke med
lugn kan motse den närmaste framtiden, utan kan hafva särskilda anled¬
ningar att önska det landets försvarskrafter med säkerhet kunna påräk¬
nas, torde de vara af högt, kanske oberäkneligt värde. Med denna
uppfattning har Utskottet lika litet velat tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
förslag oförändradt, i fråga om dessa landtvärnsöfningar, som det ansett
det vara med landets sanna väl förenligt att genom deras uteslutande ur
lagen omöjliggöra dem vid sådana tillfällen, då de kunna finnas icke
blott nyttiga, utan äfven nödvändiga; hvadan Utskottet hemställer:
21 :o. att Riksdagen måtte anhålla dels om förän¬
drad redaktion af mom. 1 af § 30 i lag om allmänna
värnpligten i öfverensstämmelse med förslaget till ny
härordning, dels att i mom. 2 af samma paragraf så¬
dant det nu lyder, orden »inkallas årligen till tio da¬
gars bataljonsöfning» måtte utbytas mot orden: »kunna
efter derom af Kongl. Maj:t till Riksdagen gjord fram¬
ställning och med dess samtycke inkallas till högst tio
dagars öfningar».
§ 31 mom. 1 har i dess nu föreslagna lydelse synts Utskottet hafva
en allt för allmän och obestämd omfattning; i följd hvaraf Utskottet
hemställer:
22:o. att Riksdagen, med godkännande af paragrafen
i öfrigt, måtte för sin de! besluta följande redaktion af
§ 31 mom. 1 af lag om allmänna värnpligten: «Då ri¬
kets försvar, förberedelser dertill, bevarandet af rikets
neutralitet, eller upprätthållandet af inre ordning det
kräfver», må — — — — — — — — — - — —
inkallas till tjenstgöring.
Vid § 32 har Utskottet icke haft någon erinran att göra; hvadan det
hemställer:
23:o. att § 32 i lag om allmänna värnpligten måtte
af Riksdagen godkännas.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
SI
Den af Kong!. Maj:t föreslagna redaktion af § 33 förutsätter eu
särskild lag för härens aflöning, beklädnad och underhåll; hvadan Utskot¬
tet, då det, enligt hvad det längre fram i detta utlåtande torde få när¬
mare anföra, icke kan anse de här vidtagna bestämmelserna böra i form
af lag meddelas, hemställer om antagande af denna paragraf, i den af
komitén för landtförsvarets ordnande föreslagna lydelse, och föreslår:
24:o. att, med godkännande af paragrafen i öfrig!, i
mom. 1 af § 33 i lag om allmänna värnpligten orden:
»allt enligt särskild lag» måtte utbytas mot orden: »an¬
passad efter olika vapen och tjenstgöringsförhållanden».
Utskottet, som i sina redan framstälda förslag förutsatt, att ingen
värnpligtig må utan eget medgifvande till gardet uttagas, får i fråga om
§ 34 vidare hemställa:
25:o. att, med godkännande af paragrafen i öfrig!,
i mom. 2 af § 34 af lag om allmänna värnpligten or¬
den : »som blifvit till gardet utskrifven» måtte utbytas
mot orden: »som ingått vid gardet».
Vid §§ 35—36 har Utskottet intet att erinra; hvadan det hemställer:
26:o. att §§ 35 och 36 i lag om allmänna värnplig¬
ten måtte af Riksdagen godkännas.
Som det undantagsstadgande § 10 innehåller för värnpligtige, hvilka
icke åtnjuta medborgerligt förtroende, i händelse af krig icke torde böra i sin
fulla utsträckning tillämpas, men Utskottet icke heller ansett det vara
lämpligt, att sådana värnpligtige komma att göra krigstjenst tillsamman
med de öfriga, får Utskottet hemställa:
27:o. att efter § 36 af lag om allmänna värnpligten
och under samma rubrik som denna paragraf ett sär¬
skilt stadgande införes i syfte, att de värnpligtige, som
enligt § 10 icke få tillhöra hären eller flottan, må i
händelse af krig användas till lämpligt arbete.
Vid §§ 37—40 har Utskottet icke haft något att erinra; hvadan
de! får hemställa:
28:o. att §§ 37, 38, 39 och 40 i lag om allmänna
värnpligten måtte af Riksdagen godkännas.
32
Särskilda Ufskottets Utlåtande N:o 2.
Vid § 41 har inom Utskottet den anmärkning gjorts, att lagen
borde innehålla en förpligtelse för staten att förse äfven landtstormen
med underhåll, och att landtstormsman, endast der sådant af för handen
varande omständigheter omöjliggöres, skall vara pligtig att sjelf mot er¬
sättning förse sig med föda, och då denna anmärkning synts grundad, får
Utskottet hemställa:
29:o. att § 41 i lag om allmänna värnpligten måtte
erhålla följande lydelse:
»Landtstormsman är under tjenstgöring pligtig att
sjelf förse sig med kläder och, derest staten icke kan
vid uppkallandet anskaffa föda, sjelf förse sig med så¬
dan mot ersättning af staten för födan enligt länets
markegångspris för soldatportion. Vapen och ammuni¬
tion tillhandahållas af staten».
Vid §§ 42 och 43 har Utskottet icke något att erinra; hvadan det
hemställer:
30:o. att §§ 42 och 43 i lag om allmänna värnplig¬
ten måtte af Riksdagen godkännas.
Derest Riksdagen godkänner Utskottets förslag angående § 9 mom.
3, torde deraf blifva en följd, att äfven mom. 2 af § 44 bör utgå; hva¬
dan Utskottet, som i öfrigt icke har något att vid sist berörda paragraf
anmärka, hemställer:
31:o. att mom. 1 af § 44 måtte af Riksdagen god¬
kännas, men mom. 2 af samma paragraf utgå.
Vid §§ 45—48 har Utskottet icke haft annat att anmärka, än att,
sannolikt genom tryckfel, i § 47 mom. 2 uttrycket »inrikes örlogsfartyg»
förekommer; hvadan Utskottet hemställer:
32:o. att §§ 45, 46, 47 och 48 måtte af Riksdagen
godkännas, endast med rättelse af det i mom. 2 af §
47 förekommande uttrycket: »inrikes örlogsfartyg» till:
»svenskt örlogsfartyg».
Slutligen
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
33
Slutligen har Kongl. Maj:t till Riksdagen öfverlemnat förslag till
lag, 1’örande härens aflöning, beklädnad och underhåll, hvilket lagförslag
äfven blifvit till Utskottet remitteradt. Då emellertid Kongl. Maj:ts nådiga
förslag till ändring af § 80 i Regeringsformen, hvilket förslag innehöll
stadgande derom, att grunderna för krigsmaktens ordnande samt för deras
tillämpning oundgängliga anslag skulle genom lag fastställas, icke blifvit
af Riksdagen godkändt, utan Riksdagens båda Kammare för sin del an¬
tagit berörda grundlagsparagraf att till grundlagsenlig behandling hvila,
i eu lydelse, i hvilken ofvan omförmälda stadgande icke förekommer, så
har Utskottet icke ansett sig böra ingå i pröfning af de särskilda bestäm¬
melserna i merberörda lagförslag, hvilka endast, under förutsättning att
förslaget till lag om härordningen blefve af Riksdagen antaget, skulle
ega tillämplighet, hvilket Utskottet ansett sig böra
33:o. för Riksdagen anmäla.
Till Utskottets handläggning har blifvit hänvisad en, inom Andra
Kammaren af Herr Törnfelt väckt motion, angående införande af en för¬
beredande, lagtvungen rekrytbildning, hvari föreslås: »Det Riksdagen,
ehvad Kongl. Maj:ts nådiga förslag till lag angående allmänna värnpligten
m. m. antages eller icke, måtte besluta, att frivillighetsprincipen i nämnda
nådiga förslags § 43 lemnas å sido och att i dess ställe införes en lag¬
tvungen förberedande rekrytbildning för gosse- och ungdomsåren på föl¬
jande sätt:
l:o. att krigsstyrelsen åt hvarje kommun anställer en skicklig in¬
struktör, som mot lön af staten ordnar och leder kommunens ungdom
till militäröfningar, inspekterade af ortens landtvärnsbefäl, hvilket äfven
afgör fråga om individs olämplighet att deltaga i öfning,
att i större kommuner åtskillige instruktörer, likasom i två eller
flere smärre angränsande, blott en gemensam anställes, allt efter folk¬
mängd och vidsträckthet;
2:o. att kommunens pastor tillhandagår instruktören vid upprättande
af förteckningar öfver ungdomen;
3:o. att alla gossar om 11—15 år, äfven om de dessförinnan lemnat
skolan, öfvas i gymnastik, manöver och exercis med af skolstyrelsen an-
Bih. till Biksd. Prot. 1875. 8 Sami. 1 A/d. 2 Raft. 5
34
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
skaffade trägevär, 3 å 4 timmar hvarje ondags och lördags eftermiddag
under den dertill tjenliga årstiden af skolans samvaro;
4:o. att alla ynglingar om 16—20 år undervisas i för rekryt nödig
krigsvetenskap samt öfvas i exercis, manöver och målskjutning med af
Kronan erhållna gevär och ammunition, 3 å 4 timmar på söndagsefter-
middagarne i April—Augusti, men på söndagarne i September endast i
bataljonsexercis tillsammans med gossarne samt kommunens värnpligtiga
manskap af linien, såsom ledare och befäl;
5:o. att kommunalnämnden ansvarar för Kronans utlemnade gevär
och ammuniton genom årlig redovisning samt bekostar erforderliga skott-
taflor och skjutbanor samt exercisplatser;
6:o. att målsmän och husbönder, vid hvarje utan laga förfall för-
summadt, deltagande i öfningarne, plikta för gosse 50 öre, för yngling
1 krona, som efter instruktörens företeckning uppbäras af kommunal¬
nämnden och med redovisning användas till skottaflas och gevärs un¬
derhåll.»
Utskottet, som tagit detta förslag i noggrant öfvervägande, har vid
dess behandling ansett lämpligt dela frågan om förberedande krigsbildning
i tvänne och går nu till en början att redogöra för sina åsigter rörande
införande af krigsbildning i skolorna.
När ett lands försvar uteslutande grundas på allmän värnpligt,
kommer allmän krigsbildning att ingå såsom en väsendtlig del af folkets
uppfostran. Det måste derföre vara landet till stor fördel om krigs-
bildningen kan börja redan under skolåldern. Ynglingen skall då från
tidigaste år påminnas om sin pligt att deltaga i fosterlandets försvar;
utvecklingen af hans kroppskrafter ökas, och han blifver i senare år mot¬
tagligare för de allvarligare kraf, som komma att ställas på honom vid
inträdet i hären. Af dessa skal anhöll 1867 års Riksdag hos Kongl.
Maj:t att sådana åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom undervisning i
gymnastik och militära öfningar blefve så vidt möjligt i skolorna meddelad.
Med anledning af Riksdagens sålunda uttalade önskan, och sedan
Riksdagen, för dertill erforderliga kostnaders bestridande, anvisat ett extra
anslag af 20,000 R:dr samt direktionen för Gymnastiska Central-institutet
med betänkande och förslag i ämnet inkommit, har Kongl. Maj:t den 23
Mars 1870 utfärdat nådigt cirkulär angående utsträckning af krigs-
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
35
bildningen vid elementarläroverken och folkskolelärareseminarierna i riket,
hvari förordnas:
»att öfningar för bibringande af en utsträckt krigsbildning böra,
så snart erforderligt antal gevär och ammunition hunnit anskaffas»—----
»ega rum vid de högre elementarläroverken och folkskolelärareseminarierna
för manliga elever, samt fortgå under eu tid af åtta till tio veckor, för¬
delad på senare delen af vårterminen och början af höstterminen;
att för lärjungarne i de högre elementarläroverkens 6:te och 7:de
klasser öfningar i målskjutning skola vara obligatoriska, och af ynglin-
garne i 7:de klassens öfre afdelning utföras med fullgoda målskjutnings-
gevär, för hvilket ändamål, der skotthåll ej finnes att tillgå, sådan bör
anläggas, och, derest erforderliga medel härtill saknas, anmälan derom hos
Oss i underdånighet göras;
att lärjungarne i sistnämnda afdelning jemväl skola två timmar i
veckan öfvas i värj- (florett-) och sabelfäktning, hvaremot dessa lärjungar
befrias från all annan gymnastik och vapenöfning än den nu föreskrifna,
dock med rättighet att, om de sådant önska, deltaga i de gymnastik- och
vapenöfningar, som äro föreskrifna för 7:de klassens nedre afdelning;
att målskjutning skall af lärjungarne i 6:te klassen och 7:de klassens
nedre afdelning utföras med salongsgevär, hvilka öfningar kanna försiggå
uti läroverkets gymnastiksal eller annan lämplig lokal;
att åt öfningarna i infanteri-manövern skall, der sådant ej redan
skett, gifvas den utsträckning, att kompani- och bataljonsexercis genomgås
så väl i sluten som i spridd ordning, samt öfningar i fälttjenst jemväl
förekomma, hvarvid 7:de klassens ynglingar böra företrädesvis användas
såsom befäl och underbefäl;
att under den tid af läseåret, som enligt ofvan gifna föreskrift är -
bestämd för militära öfningar, för dessa öfningar böra, utom den tid som
kan blifva behöflig för målskjutning, användas sex timmar i veckan;
hvaremot under nämnda tid de lärjungar, som i dessa öfningar deltaga,
skola vara från gymnastik och fältöfningar befriade;
att den kännedom af reglementen och instruktioner samt af hand-
gevärslära, som för öfningarnes behöriga utförande erfordras, skall, på
sätt direktionen för Gymnastiska Central-institutet föreslagit, i omedelbart
sammanhang med de praktiska öfningarna muntligen meddelas af läraren;
36
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
att vid undervisningen i matematik, fysik och kemi, då sådant
lämpligen ske kan, tillämpningar böra göras på militäriska förhållanden
eller exempel ur dessa väljas;
att i händelse vid högre elementarläroverk gymnastikläraren är eller
i fem år varit militär, den nu ifrågavarande undervisningen bör af honom
bestridas, kommande eu efter antalet af lärjungar i de båda högsta klas¬
serna lämpad arfvodesförhöjning att honom derför tilläggas: men att i
motsatt fall eforus eger att hos chefen för inom orten förlagdt infanteri¬
regemente begära, det officer af kaptens- eller subalterngrad, som eger
insigt och skicklighet att meddela den afsedda undervisningen, måtte
dertill kommenderas, i hvilket afseende nådiga föreskrifter i kommandoväg
vederbörande meddelas»;
och rörande folkskolelärareseminarierna:
»att undervisningen i militära ämnen vid folkskolelärareseminarierna
för manliga elever skall, jemte de öfningar som hittills egt rum, omfatta
målskjutning och elementerna af strid i spridd ordning samt af fälttjenst,
och att denna undervisning, som bör fortgå under åtta till tio veckor,
fördelade på vår- och höstterminen, må uppdragas åt den gymnastik¬
lärare eller särskild! kommenderade officer, som meddelar dylik under¬
visning vid högre elementarläroverk i samma stad, och hvilken» — —
»eger att härför erhålla särskildt arfvode;»
samt slutligen:
»att lämpligt antal så väl af målskjutningsgevär efter Remingtons-
modell som af salongsgevär, jemte erforderlig ammunition, genom Eccle-
siastik-Departementets försorg skulle öfverlemnas till vederbörande högre
elementarläroverk och seminarier.»
Utskottet anser, till följd af hvad sålunda blifvit stadgadt, att några
större resultat icke kunna vinnas än dem som en noggrann tillämpning
af de gifna föreskrifterna bör kunna skänka. Att dessa resultat redan
varit rätt betydliga, framgår också af flere offentliga handlingar. Det
Gymnastiska Central-institutets föreståndare, öfverste Nybkeus, hvilken
under flere år erhållit uppdrag att inspektera gymnastik- och militär-
öfningar i elementarläroverken, yttrar i sin berättelse om de läroverk,
han år 1873 besökt: »Vapenöfningarne verkställas i fullkomlig öfverens¬
stämmelse med gällande föreskrifter», och i den berättelse för läroåret
1873—1874 som direktionen för Gymnastiska Central-institutet afgifvit,
heter det: »De militära öfningarna utföras till ungefärligen den utsträck¬
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
37
ning, som blifvit anbefalld vid de högre elementarläroverken; äfven vid
de lägre elementarläroverken förekomma militära öfningar till vida större
utsträckning än ovilkorligen är påbjudet, och dessa öfningar omfattas i
allmänhet af ungdomen med särskildt intresse. Antalet af dem, som er¬
hållit fullt ordnad undervisning i vapenöfningar kan med säkerhet be¬
räknas till lika antal med dem som fyllt 15 år, eller i rundt tal 5,000
af hela antalet 11,801».
Hvad slutligen folkskolorna vidkommer, tillhöra deras lärjungar
vanligen en allt för späd ålder, då de flesta lemna dem redan vid 12 å
13 års ålder, för att militära öfningar med dem torde blifva gagneliga.
Utskottet har på grund af här ofvan anförda förhållanden icke
kunnat förorda någon vidare utsträckning af dessa öfningar i skolorna;
men på det att de äfven i framtiden måtte blifva fruktbärande, anser
dock Utskottet, att de af högre officerare måtte, hvad elementarläroverk
och folkskolelärareseminarier vidkommer, öfvervakas.
Hvad vidkommer den andra afdelningen af frågan om förberedande
krigsbildning eller om införandet af förberedande militära öfningar mellan
skoltidens slut och beväringsåldern, anför motionären såsom motiv: »Af
Kongl. Maj:ts till innevarande Riksdag aflåtna nådiga proposition med
förslag till lagar angående allmänna värnpligten in. in. inhemtas i §§
9 och 43, att för ynglingar om 18—20 år skola anordnas »frivilliga mål-
skjutningsöfningar». Denna frivillighetsprincip, som äfven ligger till grund
för vårt skarpskytteväsende, har under detsammas hela tillvaro ingifvit
undertecknad mycket tvifvel om principens nytta, ty den har synts mig
snarare uppfostra ungdomen till sjelfsvåld än till lydnad och punktlig¬
het, så ytterst nödvändiga i militärväsendet. I detta väsende, så väl som
i barnauppfostran, är första regeln ovilkorlig lydnad»; hvadan motionären
föreslår att: »frivilligheten borde utbytas mot lagtvång i denna sak.»
Lika med motionären anser äfven Utskottet att icke ringa fördelar
skulle kunna vinnas, om all förberedande krigsbildning i ungdomsåren
såväl under skoltiden som under tiden mellan dennas slut och bevärings¬
åldern vore tvungen. Ungdomens lektid är mindre dyrbar än den vuxne
ynglingens arbetstid, hvarför en på detta sätt genomförd förberedande
krigsbildning äfven ur nationalekonomisk synpunkt icke kunde synas
annat än fördelaktig. Men för att kunna ordna dessa öfningar så, att
de uppfylla sitt ändamål, skulle erfordras ett så stort antal särskilda
instruktörer, att dessas aflöning skulle komma att kräfva uppoffringar från
statens sida, så betydliga att de svårligen torde kunna motsvara det
gagn staten genom de ifrågavarande öfriingarnas införande kunde hoppas
att vinna. Dessa öfningars undergående skulle dessutom, derför att de voro
38
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
tvungna, möjligen afskräcka snarare än lifva, isynnerhet som under den
korta sammanvaron af några timmar svårigheter skulle möta för att gifva
dem den allvarliga pregel och den planmessiga anordning, som är möjlig
vid öfningar af längre varaktighet. Vidare torde det vara svårt att finna
den rätta gränsen för de ansvarsbestämmelser, som måste stadgas för
möjligen uraktlåten inställelse eller eljest begångna förseelser vid dessa
öfningar. För milda, skulle de gagna till ingenting, för stränga åter
skulle de förfela sitt ändamål. Då slutligen dessa öfningars syftemål, på
grund af ofvan antydda skäl, icke kan vara att ersätta utan endast att
underlätta krigsbildningen i hären, så har Utskottet icke velat genom
godkännande åt motionärens förslag ytterligare öka den öfningstid af 90
dagar, hvilken enligt Utskottets ofvan uttalade åsigt bör åläggas samtlige
värnpligtige.
Utskottet hemställer alltså:
34:o. att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse, med
uttalande deraf att de föreskrifter rörande den förbere¬
dande krigsbildningen i skolorna, som af Kongl. Maj:t
utfärdats, synas väl egnade att motsvara ändamålet,
anhålla att, i afseende å dessa föreskrifters tillämpning
och utveckling i hvad de röra elementarläroverk och
folkskolelärareseminarier, Kongl. Maj:t måtte i nåder
anbefalla, det årlig inspektion af militäröfningarna i
dessa läroverk måtte verkställas af dertill kommende¬
rade regementsofficerare; samt
35:o. att Plerr Törnfelts motion om införande af en
lagtvungen förberedande rekrytbildning icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Maj 1875.
På Utskottets vägnar:
J. STJERN BLAD.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
39
Reservationer:
vid lista punkten:
af Herr Rosensvärd, med hvilken Herr Wijkander instämt: »Mot det
kongl. förslaget till ny härordning har inom Utskottet hufvudsakligen
blifvit anmärkt, att det skulle medföra alltför stora personliga bördor
och alltför stor förlust af arbetskraft. De flera förmedlingsförslag, som
inom Utskottet blifvit fram strida och hvaraf ett föreligger i form af
Utskottets beslut och andra finnas intagna i dervid fogade reservationer,
hafva alla åsyftat en lindring i nämnda hänseenden. Om man äfven
måste medgifva, att steget är stort från den nuvarande beväringsinrätt-
ningen till värnpligten enligt Kongl. Maj:ts förslag; om man vidare kan
medgifva att någon inskränkning i detta förslag är möjlig, antingen ge¬
nom minskning af det antal som öfvas eller minskning i öfningstiden
för någon del af de värnpligtige, är det dock vissa fordringar både i af¬
seende å antal och öfningstid, som icke från militärisk synpunkt kunna
eftergifvas, då det nu icke endast är fråga om att utbyta vår nuvarande
härordning mot eu annan, utan äfven att vinna det länge eftersträfvade
målet af ett kraftigt försvar, det vill säga en härordning som möjliggör
utvecklingen af den försvarskraft landet kan och bör eg a.
I det kongl. förslaget, som upptager allas öfning och så vidt möj¬
ligt lika öfning för alla, hafva öfningstiderna blifvit nedsatta så långt
de militära fordringarne medgifvit, och icke utan skäl har blifvit anmärkt,
att denna nedsättning gått väl långt för specialvapnen, synnerligast för
rytteriet, men å andra sidan torde icke kunna bestiddas, att det ligger
en inre styrka och organisativ fasthet i den homogena utbildningen för
alla inom samma vapen. Då nu, enligt Utskottets förslag, en större del
af de värnpligtige skulle öfvas endast 90 dagar, hade den naturliga följ¬
den bort vara, att den öfriga delen fått en längre öfning än det kongl.
förslaget ifrågasätter och en så fullständig utbildning, att hären genom
detta manskap kunde i sin helhet vinna nödig fasthet och sammanhåll¬
ning. 1 stället för detta liar öfningstiden äfven för denna del af de
40
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
värnpligtige blifvii nedsatt och bestämd till endast ett år vid alla vapen,
inberäkna^ repetitionsöfningarne. Denna olägenhet skulle afhjelpas ge¬
nom en fördubbling af eliternas antal eller antagandet af 9,000 kader¬
soldater bland de värnpligtige, men då nära hälften deraf blefve behöf¬
lig för rytteriet, som väl icke kunde bestå af endast ett år tjenande
manskap, så skulle den återstående delen, som komme de öfriga vapnen
till godo, obetydligt öfverstiga de i det kongl. förslaget beräknade eliter¬
nas antal. Ju mindre årskontingenten är, som skall undergå ett års öfning,
desto större svårigheter möta för öfrigt vid dess utbildning i lämpliga
taktiska enheter, och om äfven dessa svårigheter skulle kunna öfvervinnas
genom de värnpligtiges sammanförande i några få större rekrytdepo-
ter, så kan detta icke ske utan väsentliga olägenheter för befälets egen
utbildning, för regementsandan och för regementenas tjenstbarhet.
I samma mån årskontingenten af det manskap, som skall undergå en
längre öfning, växer i styrka, minskas väl de antydda olägenheterna, men
äfven om halfva årsklassen eller ännu mera en kontingent af 12,000 värn¬
pligtige, hvilket ock blifvit ifrågasatt, skulle vid beräkningarne visa ett
icke alltför ogynsamt resultat, så väl hvad beträffar 12 klasser öfvadt
manskap efter behöriga afdrag, som ock fördelningen på taktiska afdel-
ningar under öfningstiden, så skulle dels, enligt Utskottets förslag, års¬
kontingenten icke på 20 år få uppgå till halfva årsklassen och såle¬
des först 12 år senare, eller efter 32 år, härordningen vara genomförd
och den beräknade styrkan af mera öfvadt manskap vunnen, dels ock enligt
båda förslagen en del af denna styrka, eller de äldre klasserna, komma
att bestå af manskap, som icke på flera år varit under vapen och som
säkerligen vid en mobilisering af hären skulle befinnas hafva glömt alltför
mycket, för att icke behöfva en ytterligare öfning. Denna anmärkning
drabbar icke i samma mån det kongl. förslaget. Liniens 2—6 klasser
lemna 81,703 man öfvadt manskap, hvaraf den äldsta klassen endast ett
år varit utan vapenöfning. Denna styrka bildar således en armé, som i
händelse af behof kan föras mot fienden, innan landtvärnet blifvit genom
någon tids öfning fullt tjenstbar^ I arméer grundade på värnpligt äro
af de årsklasser, som afslutat sin rekrytbildning och fredstjenstgöring,
vanligen endast några få af de yngsta beräknade att genast inträda i
krigshären vid dess första mobilisering, under det att de äldre äro af-
sedda för ett andra uppbåd, som bör kunna få tid att i minnet åter¬
kalla hvad det fordom lärt.
Utskottet har derjemte tillagt alla, som uttagas till den längre öf-
ningen, antingen detta sker på frivillighetens väg eller till följd af lagens
bestäm-
Särskilda Utskottets Utlåtande N;o 2.
41
bestämmelser, en särskild penningeersättning. Detta öfverensstämmer
föga med värnpligtens idé och kan hafva betänkliga följder. Bemödan¬
det att erhålla så stort antal frivillige som möjligt föranleder säkerligen
till höga ersättningar och således äfven till stegrade vilkor för kader-
soldater och underbefäl, hvarigenom härordningens kostnad icke konuue
att stå i något skäligt förhållande till dess försvarskraft. Den eu gång
beträdda vägen bl ifver sedan svar att öfvergifva och hvarje tillökning "i
försvarskraft skulle för framtiden omöjliggöras eller åtminstone i hög
grad försvåras genom dess öfverdrifna dyrhet.
Då jag således icke kunnat instämma i Utskottets förslag eller i
något af de öfriga, som blifvit inom Utskottet frainstälda, qvarstår jag
vid det kong!, förslaget, hvilket, om äfven en eller annan modifikation
i detsamma är i militäriskt hänseende möjlig, dock efter min öfverty¬
gelse innehåller grundvalarne för ett efter våra förhållanden lämpadt,
på _ allmän värnpligt följdriktigt bygdt försvar. Som emellertid Kong!
Maj:ts förslag till ny härordning (Kongl. Maj:ts nåd. prop. N:o 18) in¬
nefattas i de förslag till lagar angående allmänna värnpligten, härord¬
ningen samt härens aflöning, beklädnad och underhåll, hvarå Kongl. Maj:t
begärt Riksdagens godkännande, under förutsättning af Riksdagens bifall
till det förslag om tillägg till 80 § Regeringsformen, som i sär¬
skild nådig proposition blifvit framstäldt, men detta nya grundlagsbud
blifvit af Riksdagen afslaget, så lärer det kongl. härordning storslaget nu¬
mera icke hafva den form, att det i sin helhet kan eller bör af Riksda¬
gen antagas, hvarföre jag vördsamt hemställer,
att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t behagade för kommande Riksdag fram¬
lägga ett förslag till ny härordning, fotadt på det nu
meddelade nådiga förslagets grunder.
af Herr Äbelin: »Utskottets förslag synes väl hvila på den utaf
1867 års Riksdag uttryckta, af mig hyllade åsigt: att svenska arméen borde
bestå af stam, innefattande befäl och trupp samt beväring. Det saknar
dock det väsendtligaste vilkoret för att bringa en dylik försvarsorgani¬
sation till nöjaktig stadga och användbarhet för kriget: en i alla afse-
enden god stamtrupp. En sådan kan, enligt mitt förmenande, icke utan
öfverdrifna kostnader eller stor orättvisa till erforderlig styrka annorle¬
des bildas, än genom vårt ur inhemska förhållanden uppväxta indelnings¬
verk. Något förslag derom föreligger emellertid icke nu; men då Kongl.
Haj:t till Riksdagens pröfning framlagda förslag afser att bibringa en
omfattande öfning åt alla värnpligtige samt onekligen i sin helhet erbju-
Bih. till Eiksd. Prat. 1875. 8 Sami 1 Afd. 2 Raft. 6 ’
42
Särskilda Uiskottets Utlåtande N:o 2,
der öfvervägande militära fördelar, har jag inom Utskottet förfäktat det¬
samma med de afvikelser derifrån, hvilka jag i reservationen vid komi-
terades förslag i ämnet förordat.
I afseende åter å de inom Utskottet framstälda förslag instämmer
jag för öfrigt i de åsigter Herr Rosensvärds reservation innehåller.
vid 2:dra punkten:
af Friherre Stjernbild och Herr Ekman: »Instämmande i hvad Ut¬
skottet anfört, om bristerna, i vår nuvarande härordning, samt hufvud¬
sakligen gillande de motiv, på grund af hvilka Utskottet icke ansett sig
kunna tillstyrka Riksdagen att i oförändradt skick antaga Kongl. Maj:ts
härordningsförslag, äro vi likväl förvissade derom, att eu för landets försvar
betryggande och dess krafter motsvarande härordning icke kan byggas
på de hufvudgrunder som Utskottet föreslagit. Man måste nemligen ihåg¬
komma, att antingen kriget föres utom landet såsom anfallskrig eller inom
detsamma såsom försvarskrig — hvilket senare är det man har att taga
hänsyn till vid bestämmandet af Sveriges härordning — så måste for-
dringarne på den enskilde soldatens förmåga att föra vapen och på hans
utbildning alltid blifva desamma, snarare större vid ett försvarskrig der
det är fienden som bestämmer tid och anfallspunkt. Eu tillräcklig till¬
gång på manskap, som erhållit nödig öfning för att genast vid härens
försättande på fältfot kunna föras emot fienden, måste sålunda under
alla förutsättningar rinnas, om härordningen skall kunna anses ändamåls¬
enlig. I öfverensstämmelse med denna vår uppfattning våga vi tro, att
den relativt alltför korta öfningstiden, t. ex. vid rytteriet, är en svag sida
af det Kongl. förslaget. Härmed vilja vi dock icke bestrida att det kan
vara nödvändigt, såsom Utskottet föreslagit, att hellre fördela de värn-
pligtige i 2:ne afdelningar, af hvilka den ena erhåller en kortare och den
andra en längre öfning, än att endast öfva en del ännu längre och full¬
ständigare. Mindre öfvadt manskap torde ock kunna användas vid åtskil¬
liga befattningar, hvilka kräfva eu ringare grad af utbildning, såsom vid
träng, parker in. in. cl. äfvensom det i depöterna under sjelfva kriget
kan vidare utbildas till ersättningsmanskap. Vi våga ifrågasätta att äfven
i detta fall Utskottet berört en annan svag sida af det Kongl. förslaget,
hvars uppgift att genomföra allas lika öfning efter vårt förmenande måste,
derest förslaget antages, komma att medföra nästan oöfverstigliga svårig¬
heter, genom årliga och på förhand oberäkneliga vexlingar i styrka hos
de afdelningar som på hvarje särskild ort skulle under längre tid öfvas.
Emot hvad Utskottet i 2:dra punkten under litt. a) b) och c) före¬
slagit, hafva vi sålunda egentligen icke något att erinra, men desto mera
emot åtskilligt af hvad som i samma punkt under litt. d) förekommer.
Särskilda Utslcotfels Utlåtande N:o 2.
43
Vi anse nemligen, att den del af de värnepligtige, som årligen uttagas
för att undergå den längre, eller ett års, öfningen bör bestämmas till
ett antal af 12,000, såsom den minsta styrka med hvilken man, under
förutsättning af lika talrikt befäl, som det Kongl. förslaget upptager, kali
påräkna att vid härens försättande på fältfot ega tillräckligt antal mera
öfvade och sålunda användbara soldater. Vidare våga vi tro, att special¬
vapnen behöfva uteslutande få tillgodogöra sig den tillökning på under
flerårig tjenstgöring utbildadt manskap, som Utskottet under litt. k) ifrå¬
gasätter, då det föreslår eliternas ökande till 9,000 man. Men slutligen
och framför allt reservera vi oss emot Utskottets förslag under litt.
h) i) och 1) om ersättning åt ej mindre de frivillige än de genom lott¬
ning uttagne. Utskottet har i sitt betänkande framhållit de uppoffringar
som det Kong], förslaget, en gång genomfördt, skulle medföra, men till-
lämpningen af Utskottets eget förslag i fråga om ersättning i penningar
åt en hvar, som inträder i härens led, skulle helt visst leda dertill ätten
härordning, uppgjord enligt dessa grunder, skulle komma att pålägga
statsverket förökade utgifter, på samma gång som dessa svårligen skulle
kunna, ens närmelsevis, på förhand bedömas. Vid inom Utskottet
verkstälda beräkningar, med begagnande af de siffror, som de olika för-
slags-ställarne till grund dervid uppgifvit, hafva resultaten åtminstone
icke undanröjt dylika farhågor. Det är att befara, att hvarje försök att
med stora ersättningsbelopp inlocka frivillige, utan afseende på deras bö¬
jelse för vapenyrket, skulle i väsendtlig mån utesluta sådane värneplig¬
tige, af hvilkas uppfostran och bildning ett helsosamt inflytande på hä¬
rens anda och sammanhållning kunde förväntas. När härtill kommer, att
hela antalet icke lärer kunna fyllas genom frivillige, utan i alla fall en
större del torde komma att uttagas genom lottning, och att, när en gång,
kanske förr än man anar, hela folket blifvit med tvungen krigstjenst, med
verklig värnepligt förtroget, såsom å ena sidan oundviklig och å den an¬
dra ett kraftigt medel till uppfostran och sammanslutning, dessa höga,
då redan häfdvunna, ersättningsbelopp säkert skola lägga hinder i vägen
för en följdriktig utveckling af värnpligts-systemet.
På dessa skäl våga vi vördsamt föreslå, att, med utslag af hvad
Utskottet i punkten 2 hemstält, Riksdagen måtte besluta
att i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Magt
täcktes taga frågan om ny härordning under förnyad
ompröfning samt för en kommande Riksdag i berörda
hänseende framlägga ett förslag, bygd t på följande
grunder:
a) att öfningstiden för de värnpligtige varder olika;
44 Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
b) att öfningstiden för de längre öfvade bestämmes
till ett år, deri inräknadt två års repetitionsöfningar;
c) att öfningstiden för dem, som böra undergå den
kortare öfningen, bestämmes till 90 dagar, fördelade
på 3 år, med 42 dagar under det första året och 24
dagar under hvardera af de två näst derpå följande,
med undantag för rytteriet, vid hvilket vapen hela
denna öfningstid bör förläggas till första året;
d) att antalet af de värnepligtige i första årsklassen,
som skola undergå den längre öfningen, skall, tio år
sedan ny härordning blifvit antagen, utgöra 12,000 man,
men att, under mellantiden intill dess detta beslut
erhåller sin fulla tillämpning, antalet af de värnplig-
tige, som skola undergå den längre öfningen, småningom
uppbringas till förutnämnde siffra, på det sätt, som
närmare kommer att bestämmas genom stadganden för
den indelta arméens upphörande och nya härordningens
införande;
e) att till den längre öfningens undergående i främ¬
sta rummet uttagas de värnepligtige inom liniens första
årsklass, som frivilligt dertill anmäla sig, och att lott¬
ning derefter tillämpas;
f) att, jemte de i Kongl. Maj:ts förslag till lag om
härordningen upptagne eliter, för specialvapnen antages
nödigt antal stamsoldater bland de värnpligtige, dock
att sammanlagda antalet eliter och stamsoldater icke
må för hela hären öfverstiga 9,000;
g) att bland eliter och stamsoldater äfven må kunna
antagas underårige mellan 18 och 21 år, dock icke till
större antal än 10 procent af första linieklassen;
h) att, för anskaffning af det i punkten f) omnämnda
antal stamsoldater och eliter, Riksdagen ställer till
Kongl. Maj:ts förfogande ett erforderligt anslagsbelopp.
af Herr Carlson, som ansåg, att, om ock det måste anses som en
fördel, att den styrka, som hvart år borde vapenöfvas, till siffran bestäm¬
mes, och om, enligt det beslut, som med betydlig röstöfvervigt fattats i
Utskottet, en del af denna styrka erhölle en till 90 dagar inskränkt öfning,
antalet af de värnpligtige ur liniens första årsklass, som hade att undergå
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
45
deri längre öfningen, i alla händelser icke borde bestämmas lägre än till
12,000 man: att, då något förslag till öfvergångsordning icke förelåge,
det ännu vore för tidigt att fatta beslut om de tidpunkter, vid Indika
den nya härordningen skulle erhålla mer eller mindre fullständig tillämp¬
ning, samt att de kostnader, som uppkomme genom de af Utskottet ut¬
öfver Kong]. Maj:ts proposition antagna betydliga ersättningsbelopp, vore
för höga, så mycket mer som de ingalunda motsvarades af eu i samma
mån ökad försvarskraft.
af Herr Mannerskantz: »Eu af grundbestämmelserna i Utskottets fram¬
ställning, angående åtskilliga ändringar i de kongl. förslag, som Ut¬
skottet haft att behandla, är visserligen af mig gillad; men, då jag icke
kunnat instämma med Utskottet i andra, också mycket väsentliga delar,
önskar jag i ett sammanhang få redogöra för min uppfattning af den
föreliggande vigtiga frågan i sin helhet.
För min del har jag icke biträdt utan bestridt 1873 års skrifvelse,
hufvudsakligen derföre, att jag icke trott svenska folket vara beredvilligt
att underkasta sig de mycket stora både pekuniära och personela upp¬
offringar, som, för att uppföra ett betryggande försvar på den allmänna
värnpligtens grund, måste blifva nödvändiga, men ansett det, under sådana
förhållanden, vara oklokt och oförsigtigt att börja nedbryta det gamla
försvarets säkraste fäste, innan med visshet kunde förutses, när eller hvar
någon ny, mera fast och trygg ställning skulle få intagas.
Sedan likväl Konung och Riksdag gemensamt förkastat indelnings¬
verket och antagit den allmänna värnpligten, såsom grund för landets
försvarsorganisation, har jag, under mitt deltagande i Utskottets arbeten,
ansett mig pligtig medverka till utförandet af begge statsmakternas beslut
i nämnda hänseende, och bär känt mig så mycket starkare manad härtill,
som jag anser det vara eu lifsfråga för vårt land, inför hvilken alla en¬
skilda betänkligheter måste vika, att snart få vårt försvar på betryggande
sätt ordnadt, och som jag sjelf fortfarande hyser den öfvertygelsen, som
jag ofta offentligen uttalat, att nemligen intet annat säkert medel finnes,
att upprätthålla vår tillvaro såsom ett sjelfständigt folk, än att ifrån
ungdomen utbilda och ordna landets hela manliga befolkning till en, för
afvärjande af fiendtliga anfall eller maktspråk, alltid stridsfärdig och strids-
villig här.
Från denna sistnämnda synpunkt betraktadt har jag funnit Kongl.
Maj:ts förslag till värnepligtslag och härordning ega obestridligt stora för-
tjenster; ty det innehåller en följdriktigt och nöjaktigt långt utsträckt
46
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
tillämpning af den allmänna värnpligtens grundtanke, då det föreskrifver,
att alla vapenföre män, ej blott skola förpligta^, utan också göras fullt
skicklige att deltaga i landets försvar; och jag skulle derföre med för¬
biseende af de anmärkningar, som äfven i militäriskt hänseende möjligen
deremot kunna göras, icke hafva tvekat att för min del förorda förslagets
antagande oförändradt i sin helhet, så vida jag icke derifrån afhållits af
både i ekonomiskt och socialt afseende, i min tanke, särdeles vigtiga skäl.
För dessa skäl är i Utskottets betänkande fullständigt redogjordt,
och jag vill dervid blott göra det tillägg, att, om den allmänna värn¬
pligtens uppfyllande oförberedt, plötsligt och på en gång blefve med full
stränghet utkräfdt, skulle denna nya börda säkerligen kännas så mycket
tyngre för dem, å hvilka den lades, när de sago, från Indika andra skuldror
förut burna bördor samtidigt började att aflyftas.
Nu åberopade, i utskottsbetänkandet uppgifna skäl hafva emellertid
föranledt Utskottet att hos Kongl. Maj:t framställa begäran om eu till
minskning af både penningeutgifter och personel ansträngningar ledande
nedsättning af hela det sammanräknade stora antalet öfningsdagar, som
Kongl. Maj:t ansett behörigt för samtlige värnpligtiges utbildning till
full 1<rigsduglighet; men för denna nedsättnings verkställande har funnits
att välja emellan trenne olika utvägar, om hvilka jag önskar yttra några ord.
Den första utvägen skulle varit att minska öfningsdagarne lika mycket
för samtlige värnpligtige; men dess begagnande hade föranledt bildandet
af en här, hvaruti hvarenda soldat hade blifvit allt för litet öfvad, och
den har derföre måst öfvergifvas.
Den andra utvägen, bestående deri, att eu del af de värnpligtige
skulle befrias ifrån afl öfning, emot det att åt den andra delen gåfves
en så mycket fullständigare krigsbildning, skulle kanske bort föredragas,
om det hufvudsakliga ändamålet endast varit, att bilda en stark och lätt
handterlig krigshär, lika färdig att användas sa väl till anfall som försvar;
men då hela den här tillämnade nya organisationen af både här och flotta
icke bör hafva någon annan uppgift, än att skaffa oss ett fullt betryggande
försvar, och det för att skydda vårt lands stora ytområde och mycket
långa kuststräckor fordras att kunna ställa fram ett så stort antal för¬
svarare som möjligt, har derföre hvarje vapenför mans hjelp vid försvaret
bort anses vara oumbärlig; och endast den tredje utvägen, att öfva alla
värnpligtige, men öfva dem olika, eller en del under kortare och eu del
under längre tid, har derföre återstått för Utskottet att begagna, för
åstadkommande af den nedsättning i öfningsdagarnes antal, som Utskottet
beslutat föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t begära.
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
47
Till fullföljd af detta beslut, angående förkortning i öfningstiden
för en del af värnpligtige, har inom Utskottet måst komma i fråga att
bestämma, dels om livilket tidsmått, som för den kortare öfningen borde
föreskrifvas, och dels om det antal värnpligtige, som för den längre öf-
ningens undergående skulle uttagas, samt om öfningstiden för dem, äfven¬
som ock om sättet, hvarpå en sådan uttagning borde komma att ske.
Hvad först beträffar tidsmåttet för den kortare öfningen, har det¬
samma af Utskottets majoritet blifvit bestämdt till nittio dagar, fördelade
på trenne år; men, efter min åsigt, har denna bestämmelse satts allt för
låg, och borde i stället hafva föreskrifvits skola utgöra 120 dagar. Ty om
ej åt den under kortare tid öfvade delen af de värnpligtige bibringas
åtminstone så stor stridsduglighet, att den, under ledning af ett skickligt
befäl, och med stöd af den del af den värnpligtiga hären, som blifvit
fullt krigsbildad, vid ett fiendtligt inbrott genast kan föras ut i striden,
då icke blott minskar man allt för mycket de stridandes antal, just då
det, för att hindra den inbrytande anfallshären att här fatta fotfäste och
redan från början skaffa sig ett öfvertag, som sedan blir svårt att bryta,
borde vara så stort som möjligt, utan, än värre, leder värnpligts-idéens
tillämpning ut ifrån den rätta stråten genom att dela de värnpligtige
uti tvänne, med afseende å deras stridsduglighet så väsentligt skilda af-
delningar, att när blott den ena finner sig ovilkorligen förpligtad att
genast gå ut i striden, men den andra tycker sig blott i sista hand kunna
komma i fråga att deltaga deri, den uppfattningen lätt kan gorå sig gäl¬
lande bland de värnpligtige, att det blodsoffer, som en hvar af dem
säges vara pligtig att bringa sitt fädernesland, dock icke utkräfves rättvist
lika för alla; och om den tanken får slå rot i de värnpligtiges unga
sinnen, då blir det sedan fåfängt att vänta offervillighet hos någon ibland
dem, utan alla som kunna skola då undandraga sig att uppfylla hvad
hvar och en dock borde känna vara eu kär fosterländsk pligt, men ingen
får uppfatta såsom ett blott genom slumpens godtycke ålagdt tvång. Men
om man derföre vill, att äfven de vänpligtige, som fått kortare öfning,
skola kunna gå fienden genast till mötes, hvar helst han beträder vår
strand, då kan man icke, i min tanke, ålägga dem mindre öfning än 70
dagars rekrytöfning och tvänne repetitionsöfningar om 25 dagar hvardera;
och det är ändå fara värdi, att hvad så hastigt inlärts nästan lika fort
skall åter glömmas.
Då hufvuduppgiften vid allmänna värnpligtssystemets införande i
deri nya härorganisationen måste vara, att åt vårt försvar bereda en till¬
räckligt stark tillgång å fullt krigsbildade män, blir det emellertid af den
allra största vigt, att, när man nödgas medgifva en allt för kort öfningstid
48
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2,
för en stor del af värnpligtige, då i afseende å detn, som skola undergå
den längre öfningen, så mycket nogare tillse, huru uitagningssätt, antal
och öfningstid för dem bör bestämmas.
För uttagningens verkställande tyckes visserligen det enklaste,
säkraste och genaste sättet vara, att, såsom en stark mening inom Ut¬
skottet har påyrkat böra ske, låta lottning dertill användas; men då eu
annan minst lika stark mening, som jag tror vara understödd af det om
denna sak starkt utpreglade allmänna tänkesättet i landet, har gjort sig
hord inom Utskottet, och visat sig vara afgjordt motvillig emot lottnings-
tvångets ovilkorliga omedelbara åläggande, och det kan dröja länge, innan
en så rotfast allmän uppfattning kan hinna ändras, men, under väntan att
så sker, den betryggande försvarsorganisation, som är eu lifssak för vårt
land att snart erhålla, troligen skulle till en aflägsen oviss framtid komma
att uppskjutas, så har jag trott mig böra hjelpa till att, så vidt det kan
ske, utan att sätta på spel hvad som är vigtigare än allt annat,
vårt lands sjelfständighet, försöka undvika behofvet af lottning, och der¬
igenom undanrödja ett af de svåraste hindren för ett skyndsamt ordnande af
vårt försvarsväsende. Och har jag så mycket hellre velat medverka här¬
till, som jag af gammalt hyser den öfvertygelsen, att man, der lottnings-
systemet råder, väl af de till lång militärtjenst utlottade kan bilda eu
utmärkt duglig och stridbar krigshär, men åtminstone icke inom ett litet
folk, hvars alla krafter måste tagas i anspråk, skapa ett verkligt starkt
försvar; ty den genom ett sådant tvångsmedel ojemnt men strängt ut¬
kläda militäriska tjenstepligten alstrar afvoghet emot dess åtagande,
väcker glädje hos dem, som slippa, och agg hos dem, som tvingas att
försvara sitt fädernesland, gör lega och friköpning nödvändig och hindrar
nationalandan att lyfta sig till eu sådan ståndpunkt, derifrån intet offer
visar sig för svårt, då det gäller att åt ett folk bevara rättigheten att
sjelf få råda inom sitt eget land.
Med Utskottets majoritet har jag derföre varit enig i den åsigten,
att man företrädesvis på frivillighetens väg, och genom erbjuden ersättning
åt dem, som sjelfve dertill anmäla sig, bör söka anskaffa det antal till
längre öfning uttagne värnpligtige, som anses behöfligt att ur liniens
första årsklass låta år efter år i hären ingå; samt att man endast i sista
hand, da frivillige icke i tillräcklig myckenhet anmäla sig, bör använda
lottning för att fylla den derigenom uppkomna bristen.
För de utsigter, som finnas att på den angifna vägen, åtminstone
till stor del, kunna undvika lottning, är i Utskottets betänkande redo-
gjordt; men jag tror, att man skall kunna göra sig allt mera säker att
lyckas
Särskilda Utskottets Utlåtande N:ö 2.
49
lyckas häri, om man gör menigheterna i orterna sjelfve intresserade, att
medverka dertill, att de unge värnpligtige må frivilligt anmäla sig och
icke behöfva tvingas, att emot sin vilja underkasta sig den längre öfning,
som en del af dem dock måste undergå. Och jag tror, att man skall
lyckas väcka och underhålla detta intresse, genom att föreskrifva, att
inom hvarje, helst af icke mer än en kommun, bestående mindre ut-
skrifningsområde, — derifrån ett tillräckligt antal frivilliga anmälanden in¬
gått någon lottning ej skall behöfva anställas; och detta så mycket säkrare,
om det tillika bestämmes, att, om den af statsmedel utgående ersätt¬
ningen, hvilken jag tänkt mig icke i allmänhet behöfva eller böra utgöra
mer än hälften af hvad Utskottet ifrågasatt, på någon ort eller vid någon
tid, skulle visa sig otillräcklig, det då skulle ankomma på ortsmenigheterna,
att sammanskjuta det bidrag derutöfver, som kunde anses erforderligt.
Men att ifrågasätta att menigheterna, med sådana bidrag lika som med
ospard möda och omtanke, skola åtaga sig ansvara för att den tillämnade öf-
vergången från de gamla till de nya försvarsförhållandena må kunna ske med
erforderlig varsamhet, men utan att försvarets fordran på jemn och säker
tillgång af värnpligtige för hastig rekrytomsättning inom hären må be¬
höfva ifrågasättas, det tror jag icke innefatta någon ting, som kan anses
vara allt för obilligt begärdt.
Svårigheten att anskaffa frivillige, tror jag också icke vara så stor,
som man tyckes föreställa sig. Inom det vidsträckta härad t. ex., der jag
är boende, och hvars befolkning uppgår till omkring hundradedelen af rikets
hela folkmängd, skulle, iden mån som tredjedelen, två femtedelar eller hälf¬
ten af de värnpligtige underkastas den längre öfningen, icke mer än 67
å 80 och intill 100 tjuguett-åriga ynglingar behöfva årligen dertill utta¬
gas; och att lyckas få frivillige dertill, då dem erbjudes icke mindre ma¬
teriella förmåner än flertalet ibland dem på annan försörjningsväg skulle
kunna skaffa sig, men derutöfver en bildningskurs under några månader
för både fysisk och intellektuell utveckling, det tror jag icke ligga utom
möjligheternas och än mindre utom sannolikhetens gränsor; synnerligast,
om jemförelse göres emellan ett gammalt talförhållande inom orten, och
det som för militärisk tjenstepligt nu har satts i fråga.
Anmärkning har gjorts inom Utskottet, att det skulle vara oriktigt
att lemna någon serskild ersättning, vare sig till frivillig eller utlottad
värnpligtig, som uttages till längre öfning; men, om fremmande förhållan¬
den icke kunna åberopas till stöd för en sådan åtgärd, följer deraf icke,
att, om ock samhället har rätt att, för sitt bestånd, utkräfva större upp¬
offringar af den ene medborgaren än af den andre, någon skälig godt-
Bih. till Riksd. Prot. 1875. 8 Sarnl. 1 A/d. 2 Ilä/t. 7
50
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
görelse derföre, så vidt deri är möjlig, ej skall behöfva lemnas. Att der¬
emot, såsom Utskottet tänkt, låta ersättningen bestämmas dels alltför hög
och dels högre för frivillig än för utlottad värnpligtig, fastän för begge
skulle åläggas samma tjenstpligt, det kan jag ej anse vara riktigt.
Möjligheten att åtminstone till betydligare del med frivillige kunna
fylla det antal värnpligtige, som hvarje år bör till längre öfnings under¬
gående uttagas, beror dock väsentligen på detta års-uttags storlek; ty ju
större uttaget, antingen i viss siffra eller i förhållande till den utskrifna
första öfningsklassens hela antal, föreskrifves böra blifva, ju mera växer
naturligtvis svårigheten, att ensamt på frivillighetens väg kunna få det
fylldt. Men dä just storleken af det antal värnpligtige, som år efter år,
skola uttagas att erhålla full krigsbildning, måste anses för den mest
bestämmande faktorn för den nya försvarsorganisationens blifvande styrka
eller svaghet, är det en angelägenhet af den allra största vigt, att för
det årliga uttaget af värnpligtige till längre öfning, icke bestämma någon
mindre siffra eller ett lägre förhållande till hela öfningsklassens storlek,
än som öfverenstämmer med den fordran, som framför alla andra måste
beaktas, att nemligen den fullfärdiga krigshär, som vi skola bereda oss
att en gång kunna föra emot fienden, under en successiv skeende lämplig
öfvergång dertill, slutligen skall komma att bestå af ett så stort antal af
fullt krigsbildade män, som för ett säkert betryggande af vårt lands försvar
oundgändligen behöfves, och som vi, utan öfveransträngning af våra rätt
uppskattade materiela och personela krafter, beräknas kunna uppsätta
och underhålla samt förse med alla för en verksam och kraftig krig¬
föring erforderliga förnödenheter.
Hvilket tal eller hvilket förhållande i det angifna vigtiga syftet,
för det årliga uttaget till längre öfning, borde bestämmas, derom hafva
ineningarne inom Utskottet varit mycket delade. Men då den af Utskottet
föreslagna bestämmelsen, — att halfva antalet värnpligtige inom liniens
första årsklass skulle uttagas till den längre öfningens undergående —
af mig ansetts kunna föreslås, tror jag mig böra gifva några skäl för denna
min åsigt.
Då halfva antalet värnpligtige år efter år uttages till längre öfning,
men uti det Kougl. Maj:ts förslag vidfogade komitébetänkandet samtlige
värnpligtige inom linien och landtvårnets tolf årsklasser beräknats uppgå
till ett antal af i rund siffra 180,000, skulle hälften häraf eller 90,000,
blifva den styrka af fullt krigsbildade män, som i behofvets stund, vid
ett krigsutbrott, kunde uppkallas till landets försvar. Det ingår visserli¬
gen i sist uppgifna antal en ännu ej full öfvad rekrytklass, som kanske
rätteligen bör afräknas; men, då underårige i manskaps och öfverårige i
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
51
befäls-stammen samt. spel och andra icke stridande i stället böra tilläggas,
samt dessutom med det fullt öfvade manskapet, intill ett antal af åtmin¬
stone en tredjedel deraf, bör kunna utan olägenhet införlifvas, de icke fullt
öfvade värnpligtige, som dock undergått så lång öfning som jag föreslagit, så
kommer hela den nya, på aktiv krigsfot försatta hären, att kunna uppgå
till ett antal af 110 å 120,000. Och om jag med denne krigsfärdiga
försvarstyrka mäter den anfallstyrka, som under närvarande förhållan¬
den, och så länge åtminstone, som den främmande strand, som är oss
närmast, ännu icke befinner sig i någon öfvermäktig grannes ego, rimli¬
gen kan antagas föras öfver det oss skyddande hafvet, föreställer jag mig
att sist här ofvan beräknade styrka för den härsmakt, som genast kan
ställas till försvarets disposition, med hjelp af våra redan kraftigt utveck¬
lade kommunikationsanstalter — bör räcka till att med samlad öfverläg¬
sen kraft möta och tillbakakasta det hufvudsakliga anfallet på den punkt,
der det väljer att inbryta och dock icke lemna öfriga delar af landet
utan skydd. Och om jag härvid hyser någon betänklighet är det snarare
den, att våra krafter kanske icke skola förslå, att förse en härstyrka af den
föreslagna storleken, med det fulla krigsunderhåll af alla slag, som den
icke kan undvara, utan att i mån af bristen deri finna sin verksamhetsför-
måga försvagad och hämmad.
Då Utskottet i punkten 2 mom. d) föreslagit, att med några lägre
siffror öfvergå till det förhållande emellan mer eller mindre öfvade värn¬
pligtige, som borde blifva det normala, skall kanske dervid anmärkas, att
öfvergångssiffran blifvit föreslagen för låg och öfvergångstiden för lång.
Men i afseende härå vill jag nämna att dessa bestämmelser i min tanke
ej blott innefatta ett försök, att genom ett förmedlande tillmötesgående
söka undanrödja andra mindre betryggande förslag af samma hufvudsyfte,
som inom Utskottet velat göra sig gällande, utan ock att de hafva sitt
försvar i den tanken, att det är bättre att stegvis och varsamt än alltför
plötsligt genomföra en så djupt i alla samhällsförhållanden ingripande
reform, som den ifrågavarande, så vidt nemligen varsamheten icke föran¬
leder någon fara, hvilket jag tror att de lägre motförslagen syftade
att allt för mycket göra; äfvensom ock att det väl måste vara riktigt,
att pålägga de nya bördorna blott i den mån de gamla aflyftas, samt
slutligen att de föreslagna öfvergångstalen blott afse att gälla för de uttag,
som måste ske genom lottning, men icke hindra att det föreskrifna nor¬
mala förhållandet, genom frivilliga åtaganden — som jag anser den ei’-
bjudna betydliga ersättningen utgöra en kraftig lockelse att framkalla —
på många, kanske de flesta ställen, ganska snart skall kunna uppnås.
Jag bör äfven nämna, att jag hyser den emot Utskottets förslag i
2:dra punkten skiljaktiga mening, att åt den deri åsyftade modifierade
52
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2,
härorganisationen borde gifvas större styrka och fasthet, genom att före¬
skrifva att vid de frivilliges antagande viss bestämd tjenstetid af t. ex.
högst 3 år med dem borde aftalas, hvarunder de väl icke skulle hållas
längre inne i tjenstgöring än som för deras utbildning till soldat, enligt
Kongl. Maj:ts förslag, inom de olika vapenslagen erfordrades, men vara
skyldige att icke allenast deltaga i repetitionsöfningarne inom de årsklasser,
som de tillhöra, utan ock att inställa sig till annan militärtjenst af kor¬
tare varaktighet, hvartill de kunde komma att af konungen inkallas.
Och skulle ett, i mån af deras på detta sätt ökade tjenstepligt, förnöjdt
ersättningsbelopp utan tvifvel vara af rättvisa och billighet påkalladt;
hvilken förmån då äfven borde tillkomma de till ett års tjenst inom spe¬
cialvapnen utlottade värnepligtige för den tid de efter den ettårige öf-
ningen slut kunde befinnas villige att för fullständigande af deras krigs-
bildning i tjensten qvarstanna.
Att döma efter de många från hvarandra vidt aflägsna menings¬
skiljaktigheter, som låtit höra sig inom Utskottet, och som säkerligen
skola finna gensvar ifrån olika fraktioner inom representationens begge
hälfter, är det knappt att vänta någon framgång för Utskottets nu af-
gifna förslag; men då det blir förkastadt, skall det ske derföre, att man
från den ena sidan anser det utgöra en alltför svag och från den andra
sidan en alltför långt gående tillämpning af den allmänna värnpligten,
och det skall deraf visa sig, huru alltför många inom både representa¬
tionen och landet ännu sky att åtaga sig äfven det mått af ekonomiska
och framför allt personliga uppoffringar och besvär, som försvarets måls¬
män förklara vara ett alltför ringa offer eller bidrag, för att kunna an¬
vändas till uppförande på den allmänna värnepligtens grund af eu nöj¬
aktigt betryggande försvarsorganisation; och förslaget skall utpeka en
uppdragen midtellinie, intill hvilken det fåfängt försökts att få de oför-
likta meningarne att närma sig till hvarandra.
Men skall icke häraf den slutsatsen böra dragas att meningarne
ännu ej mognat till sammanslutning för den allmänna värnepligtens till-
lämpning såsom grund för vårt lands försvar? Och om man ej kan sluta
sig till något annat, hvad skall då göras för att stärka värt allmänt så¬
som alltför svagt erkända försvar, då den gamla grunden derföre är
förkastad och någon ny ej kan läggas? Vänta och hvila med de frukt¬
lösa försöken skall någon kanske sorglöst svara. Men det långvariga lugn
vi halt lyckan åtnjuta kan hvar stund som helst förvandlas i en våldsam
storm, och förmår vårt folk då ej hålla sig uppe deri, skall vedergällningen
komma derföre att det altför länge försummat uppfylla sin förnämsta
pligt. Min egen väntan på lösningen af fäderneslandets vigtigaste fråga
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
53
har varit lång — inen utan utsigt, att nu få den löst, har jag åtmin¬
stone velat begagna det tillfälle jag haft att försöka lemna ett bidrag
dertill.
Slutligen måste jag emot Utskottet anmärka, att det begagnat sig
af ett oberättigadt motiv för att förklara, hvarföre det ej yttrat sig om
Kongl. Maj:ts nådiga förslag angående härens aflöning, beklädnad och
underhåll i stället för att anföra det fullt berättigade skälet härtill, eller
det, »att då de hufvudgrunder för härens ordning, hvilka Utskottet i sitt
utlåtande föreslagit, otvifvelaktigt, derest de af Konung och Riksdag
godkännas, komma att föranleda väsentliga rubbningar i de bestämmelser
för härens aflöning, beklädnad och underhåll, hvilka det föreliggande
Kongl. förslaget upptager, så har Utskottet icke ansett sig böra ingå i
de särskilda bestämmelserna i mer berörda lagförslag.»
Med stöd af hvad jag nu anfört, anser jag mig böra yrka följande
ändringar eller tillägg i det af Utskottet under punkten 2 i dess betän¬
kande framställda förslag, nemligen:
l:o. att mom. b) måtte få följande lydelse: »att öf-
ningstiden för de längre öfvade, som icke frivilligt åtaga
sig att undergå full krigsbildning vid det vapenslag de
tillhöra bestämmes till ett år, deri inberäknadt två repe-
titionsöfningar.»
2:o. att mom. c) måtte få följande lydelse: »att öf-
ningstiden för dem som böra undergå kortare öfning
bestämmes till 120 dagar, fördelade på tre år med 70
dagar under det första och 25 dagar under de tvänne
näst derpåföljande, med undantag för rytteriet vid hvil¬
ket vapen öfningstiden bör utgöra 90 dagar under för¬
sta och 30 dagar under andra året.»
3:o. att mom. e) måtte få följande lydelse: »att till
den längre öfningens undergående i främsta rummet
uttagas de värripligtige inom liniens första årsklass, som
frivilligt dertill anmäla sig, samt att den brist som ef¬
ter sådana anmälningar uppstår i det för utskrifnings-
distriktet bestämda årsuttaget, skall fyllas genom lott¬
ning».
4:o. att efter mom. e) måtte tilläggas ett nytt mom.
så lydande: »att de frivillige skola antagas för en tjen¬
stetid af tre år, men med förbehållen rättighet att, efter
slutad soldatbildning, emellan repetitionsöfningarne hem-
förlofvas».
54
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
5:0. att mom. h) måtte erhålla följande lydelse:
»att de frivillige skola erhålla en i förhållande till de¬
ras åtagna tjenstepligt bestämd ersättning».
6:o. att mom. i) måtte få följande lydelse: »att de
till den längre öfningen utlottade värnpligtige må kunna
erhålla högst hälften så stor ersättning, som den hvil¬
ken för samma tjenstetid, kommer i näst föregående
punkt omnämnda frivillige till del.»
af Herrar E. Key, Sven Nilsson, Friherre Ericson, och J, E. Johansson.
»Det beslut hvartill Utskottet kommit hafva vi af flera skäl icke
kunnat biträda.
Först och främst tillåta vi oss bemärka, hurusom detta beslut råkat
att nära nog blifva ett slumpens verk, som, framgånget ur en lång råd
af omröstningar, slutligen icke ens igenkänner sig sjelft, och som tillika
jäfvar hvarje sannolikhetsberäkning då det låtit allenast tvänne ledamöter
af fjorton utgöra det bestämmande »flertalet» i fråga om årskontingenten.
Denna omständighet och den skara reservationer som till följd
häraf vidlåda betänkandet, torde icke minst lemna bevis på svårigheten
af den uppgift Utskottet haft att lösa. Den har hvarken fått vara enbart
militärisk eller enbart politisk-ekonomisk, utan en sammansättning af
begge dessa förhållanden. Utskottet har haft inrotade fördomar att söka
upprycka, halfvittrade traditioner att undanrödja, olikartade ortförhållan¬
den att utjemna, stridiga, helklara eller halfklara åsigter att förena, samt
slutligen Kongl. Maj:ts, om än i sin helhet oantagliga, dock till sina
grunder helgjutet konseqventa, och i sina enskildheter väl genomtänkta
härordningsförslag att på kort tid söka ersätta.
Sistnämnda uppgift var visserligen icke omedelbart ändamålet med
Utskottets tillkomst, men då Kongl. Maj:ts förslag skulle blifva allt för
dyrt, enligt för detsamma lågt beräknade kostnader af 29 millioner år¬
ligen, hvartill måste läggas eu årlig utgift af minst tvänne millioner ut¬
görande ränta och underhållskostnad för samtliga nya, enligt förslaget
nödiga kaserner; då det vidare skulle undandraga landets fredliga ut¬
veckling, dess närande yrken, alltför stora massor arbetskraft, förlägga
hela vår ungdom i en långvarig, och för vår vidt öfvervägande landt-
befolkning motbjudande garnisonstjenst, och då slutligen det Kongl. för¬
slaget alltför afgjordt tråd t i strid med den ännu onekligen rådande, låt
vara ursprungligen tillkonstlade farhågan för lottning, så blef för Utskot¬
tet dess uppgift rätt snart tydlig, den nemligen att, på samma grunder
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
55
som Kongl. Maj:ts förslag, men på ett mera förmedlande satt och i för-
minskadt omfång söka utstaka de gränser, inom hvilka ett för landet be-
^ry&gande> rnen Pa samma gång utförbart försvar kunde upprättas.
Med erkännande af denna uppgifts alla svårigheter tillåta vi oss
dernäst att anmärka, att icke heller Utskottet eller öfrige reservanter
kunna sägas hafva fullt lyckligt sammanfogat ofvan nämnda svårförenliga
uppgifter till ett helt. Under dessa förhållanden hafva vi ansett oss skyl¬
dige att äfven afgifva ett förslag, ehuru detta visst icke sker med något
anspråk att hafva bättre lyckats i enbart militäriskt hänseende. Emel¬
lertid, då vi hysa den föreställning att åtskilliga af de andra reservan¬
terna gjort sig skyldiga till öfverdrift, om icke i samma mån som Kongl.
Maj:ts förslag, i fråga om hvad som kan anses betryggande, och likaledes
alltför raskt åsidosatt hvad som derjemte verkligen kan vara utförbart,
så torde nedanstående förslag till äfventyrs finnas mera »tidsenligt» för
dem, hvilka i likhet med oss äro öfvertygade om den bestående härord¬
ningens ohållbarhet, och på samma gång lifligt genomträngas af önskan
att bidraga till ett vår sjelfständighet betryggande men tillika snarast
möjligt härordningsförslag, med inneboende förmåga af den vidare ut¬
veckling efterkommande känna sig ega ej blott offervillighet utan äfven
krafter att gifva detsamma.
Nedanstående förslag utgår från följande förutsättningar:
l:o. Att årskontingenten delas i 2:ne klasser, mera öfvade och
mindre öfvade.
2:o. Att, såsom Utskottet föreslagit, öfningstiden för den förra
klassen bestämmes till 10 månader första året och 30 dagars repetitions-
öfningar under hvartdera af efterföljande tvenne år; sålunda en samman¬
lagd öfning af ett år. För den senare klassen 90 dagar fördelade på 3
år, hvaraf 42 dagar det första och 24 dagar hvartdera af de 2:ne derpå
följande; men för 1’ytteriet samtliga dessa 90 dagar under första året.
3:o. Att utlottning till den längre öfningen i fredstid så vidt möj¬
ligt undvikes (under krig upphör lottningen, eftersom alla då enligt
redan bestående lag äro skyldige deltaga i fäderneslandets försvar).
4:o. Att fördenskull, först sedan icke tillräckligt antal frivillige
anmäla sig till den längre öfningens undergående och ökad ersättning
till desse, på derom af Kongl. Mapt gjord nådig framställning till Riks¬
dagen, icke af denna blifver beviljad, det bristande antalet må uttagas
distriktsvis, bland de värnpligtige af liniens första årsklass, genom lott¬
ning.
5:o. Att de som frivilligt anmäla siS tiu undergående af den
längre öfningen erhålla ett premium, nu förslagsvis beräknadt till 200
56
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
kronor årligen, och de som, vid brist på frivillige, måste utlottas, halfva
detta belopp såsom godtgörelse.
6:o. Att, till utjemnande af olika förhållanden i skilda orter,
utöfver sagda premium en handpenning för en gång lemnas till frivillig,
så att lottning i någon ort icke behöfver anställas tidigare än i öfriga.
Utlottad erhåller icke handpenning.
7:o. Att värnpligtig yngling, i valet mellan att första året tjenst-
göra 1 månad och 12 dagar, hvarigenom detta år för mången i alla fall
i viss mån förspilla, eller att tjenstgöra 10 månader sagda första år, —
sannolikt skall föredraga det senare, då han för denna 8X|* månaders
längre tjenstgöring såsom frivillig, jemte utsigt till vidare militärisk
befordran, erhåller 200 kronors lön utöfver hvad för alla är stadgadt,
nemligen fri bostad, föda, kläder och undervisning. Endast ett jemförelse¬
vis fåtal beväringsynglingar skall i dessa vilkor se ett nedgående från
ett bättre till ett sämre; för mängden torde förhållandet blifva om¬
vändt.
8:o. Att efter det nya härordningsförslagets antagande och i mån
af den indelta arméens afgång; i första klassen (mer öfvade) inträder under
de första tio åren högst en fjerdedel af den vapenföra årskontingenten (cirka
5,000 man); öfrige i andra klassen (mindre öfvade). Efter nämnde tid
ingår en tredjedel af sagde årskontingent (cirka 6,700 man) i första klassen.
På detta sätt, och med förutnämnda vilkor, skola de ökade öfningarne
lugnt och efterhand invänjas i folkets föreställning utan att i denna
göres något plötsligt och hårdhändt ingrepp. I samma mån dessa öfnin-
gar antaga form af folkhögskolor, komma de sannolikt att omfattas, med
belåtenhet just af dem, som nu på förhand för dessa blifvande öfningar,
hysa största farhågan.
9:o. Att den nya hären, sammansatt efter dessa grunder och med
alldeles samma afgång komiterade i sitt, Kongl. Maj:ts förslag vidfogade,
betänkande pag. 26—27 beräknat, skall komma att utgöras af:
ettåriga mera öfvade (i hvilka inbegripas 9,000 eliter och kader-
soldater anskaffade på frivillighetsgrund) 11 klasser .......................
i depot ej fullt öfvade ettåriga 1 klass ..............................................
spel .................................................................................................................
af 7,811 underofficerare och korpraler (deraf hälften antages
bestå af värnpligtige förut inberäknade i de 11 klassernas
mer öfvade) blott..................................................................................
10 procent af underårige (att frivilligt ingå bland eliter och kader¬
soldater) ............................................................................................ 1,950
fast anställde officerare........................................................... 2,608
Summa mer öfvade 55,820
öfvade
40,986
5,000
1,371
3,905
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
57
öfvade 90 dagar 9 klasser.........
dito ej fullt 90 dagar 3 klasser .
Transport 55,820
........................ 93,762
........................... 39,763
Summa mindre öfvade 133,525
Summa Summarum 189,345
10:o. Att denna här, hvars vapenskicklighet efter 10 år ökas, då
i stället för x[4 = s|12 ingår bland mera öfvade 1|3 — 4|12 af årskontin-
genten, torde vara allt hvad vi med våra närvarande tillgångar förmå
att i krig mobilisera.
1 l:o. Att kostnaden för denna styrka på fredsfot, enligt samma
beräkningsgrunder Kongl. Maj:t i sitt förslag antagit och med samma befäls-
styrka, uppgår till omkring 26,000,000 kronor årligen, hvilket belopp efter
10 år, då ytterligare 1|12 af årskontingenten mer öfvas, måste ökas med
härför erforderlig utgift. Denna kostnadsberäkning är uppgjord dels
under förutsättning att, på grund af den minskade årskontingenten, ett
mindre antal befäl och underbefäl behöfver hållas i oafbruten tjenstgö¬
ring, och dels att, sedan afgången blifvit iakttagen, cirka 14,500 man
(Kong]. Maj:t har nemligen beräknat 19,500 man såsom årskontingent,
hvarifrån de efter vårt förslag till mera öfning antagne 5,000 man af-
räknats) öfvas endas 90 dagar i stället för i medeltal ett år. Härigenom
kommer kostnaden för förslagets genomförande att nedsättas till ofvan-
nämnda belopp, och behofvet dessutom af dyrbara nya kasernbyggnader
att väsentligen minskas. Då efter 10 års förlopp den ökade öfningen
inträder, höjes kostnaden med i rundt tal en million.
12:o. Att den nya härordningen, efter dess beslutande, i enlighet
med 1873 års underdåniga skrifvelse först träder i verkställighet sedan
stadganden om rustnings- och roteringsbesvärens samt grundskatternas
afskaffande likaledes blifvit af Konung och Riksdag antagna.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt få vi vördsamt hem¬
ställa:
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla, att,
Kongl. Maj:t täcktes taga frågan om ny härordning
under förnyad ompröfning samt för en kommande
Riksdag i berörda hänseende framlägga ett förslag bygdt
på följande grunder:
a) att öfningstiden för de värnpligtige varder olika.
b) att öfningstiden för de längre öfvade bestämmes
till ett år, deri inberäknadt två års repetitionsöfningar.
c) att öfningstiden för dem, som böra undergå den
lWi. till Biksd. Prof. 1875. 8 Sami. 1 Afd. 2 Häft. 8
58
Särskilda Utskottets Utlutande N:o 2.
kortare öfningen, bestämmes till 90 dagar, fördelade
på 3 år, med 42 dagar under det första året och 24
dagar under hvartdera af de två näst derpå följande,
med undantag för rytteriet, vid hvilket vapen hela
denna öfningstid bör förläggas till första året.
cl) att, till den längre öfningens undergående, i mån
af den indelta arméens afgång och under de första 10
åren efter det nya härordningsförslagets bringande till
verkställighet, högst en fjerdedel af hela antalet värn-
pligtige inom liniens första årsklass skall kunna ut¬
tagas. Efter sagde tid uttages en tredjedel af ofvan-
nämnde årsklass till den längre öfningen.
e) att till den längre öfningens undergående i främ¬
sta rummet antagas de värnpligtige inom liniens första
årsklass, som frivilligt dertill anmäla sig.
f) att anskaffningen af frivillige i regeln skall ske
genom utskrifningsnämnden, dock med rätt för befälet
att äfven få antaga frivillige. Frivillig må antagas från
och med fyllda 18 år intill utgången af det år då han
fyller 23.
g) att först sedan icke tillräckligt antal frivillige
anmäla sig till den längre öfningens undergående, och
ökad ersättning till desse, på derom af Kongl. Maj:t
gjord nådig framställning till Riksdagen, icke af denna
blifver beviljad, det bristande antalet må uttagas bland
de värnpligtige af liniens första årsklass genom lottning.
h) att uppgift öfver dem som anmält sig såsom fri¬
villige skall meddelas utskrifningsrevisionen, hvilken
verkställer lottning distriktsvis för uttagande af det
derstädes, i förhållande till hela årsklassen, felande
antalet.
i) att de till den längre öfningen antagne frivillige
erhålla ersättning.
k) att de till den längre öfningen utlottade värn¬
pligtige erhålla ersättning hälften så stor som den,
hvilken kommer de i näst föregående punkt omnämnda
frivillige till del.
l) att, till utjeinnande af olika förhållanden i skilda
orter, utöfver sagda premium, en handpenning för en
gång lemnas till frivillig, så att lottning i någon ort
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2,
59
icke behöfver anställas tidigare än i öfriga. Utlottad
erhåller icke handpenning.
in) att, i stället för de i Kongl. Maj:ts förslag till lag
om härordningen upptagne eliter, 9,000 eliter och ka¬
dersoldater antagas bland de värnpligtige.
ii) att de i föregående punkt omförmälda eliter och
kadersoldater, enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande, få an¬
tagas mot derför erforderligt ersättningsbelopp, hvilket
må minst uppgå till det, som för de till längre öfning
antagne frivillige värnpligtige, kan komma att bestäm¬
mas med iakttagande dervid att äfven underårige mel¬
lan 18 och 21 år må, i nu nämnda egenskap, kunna
anställas, dock icke till större antal än 10 procent af
första linieklassen.
o) att, för anskaffning af det i punkten in omnämnda
antal kadersoldater och eliter, Riksdagen ställer till
Kongl. Maj:ts förfogande ett erforderligt anslagsbelopp.
p) att den nya härordningen, efter dess beslutande,
i enlighet med 1873 års underdåniga skrifvelse först
träder i verkställighet sedan stadganden om rustnings-
och roteringsbesvärens samt grundskatternas afskaffande
likaledes blifvit af Konung och Riksdag antagna.»
af Herrar Johannes Andersson, S. F. Norén och Gunnar Eriksson:
»Som vi hvarken kunnat gilla det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget till
härordningens ombildning, ej heller förena oss med det af Utskottets
pluralitet antagna, få vi deremot på följande grunder anmäla reservation.
Grundtanken i det Kongl. förslaget är, att de egentlige yrkes-
männen blott skola utgöra en befälsstam af omkring 17,000 man, men
att åt samtlige krigsduglige värnpligtige skall gifvas så lång öfning, som
erfordras för deras soldatbildning, eller för de olika vapnen tillsamman-
lagdt 13, 14 och 19 månader. Äfven om man skulle kunna tänka sig,
att landet i en framtid förmår bära de med detta förslags antagande för¬
knippade årliga kostnaderna, eller 29 millioner, så tro vi dock att det
icke utan största skada för landets ekonomiska utveckling är möjligt att
under besagde utbildningstid rycka den värnpligtiga ungdomen från
näringarne, särdeles från jordbruksnäringen,-som sysselsätter det ojemför¬
ligt största antalet och åtminstone under en viss del af året till dess ve¬
derbörliga skötsel fordrar så många armar som möjligt. Dessutom synes
60
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
oss det Kong!, förslaget behäftadt med den olägenheten att olika för¬
dela den personliga värnpligtens börda, då det icke är troligt, att på
långt när det erforderliga antalet värnpligtige frivilligt och emot de ringa
erbjudna fördelare anmäla sig till undergående af den längre utbildnings¬
tiden för specialvapnen och eliterne, hvadan detta antal måste utlottas,
hvilket obehag enligt gjorda beräkningar kan träffa ända till en tredjedel
af de värnpligtige i första linie-klassen.
Äfven Utskottets majoritet har delat vår åsigt angående skadlig¬
heten för landets ekonomiska utveckling af samtlige värnpligtiges långa
utbildningstid samt derföre nedsatt densamma till enligt regeln 3 måna¬
der eller 90 dagar. Och i detta hänseende instämma vi med majoriteten.
För att motväga denna nedsättning och oaktadt densamma gifva
härordningen den vederbörliga stadgan och fastheten, har majoriteten lik¬
väl föreslagit bildandet af en stam, icke allenast af befäl, utan äfven af
trupp, särdeles för specialvapnen, till en sammanlagdt nära på dubbelt så
stor styrka, som det Kongl. förslagets befälsstam. I denna stam ingår
till en början största delen af det Kongl. förslagets befälsstam, eller
officerare, underofficerare, korpraler, spel och civile beställningsmän till
ett sammanräknadt antal af omkring 13,000 man.
Äfven härutinnan instämma vi med majoriteten. Men dessutom
föreslår densamma de så kallade eliternas ökande från 4,564 man till
9,000, samt ytterligare uttagandet årligen till ett års öfning bland de
värnpligtiges första linie-klass af en manskapsstyrka af en tredjedel eller
6,700 man under de första tio åren efter förslagets tillämpande, af två
femtedelar eller 8,000 man under de derpå följande tio åren, samt slut¬
ligen af hälften eller 10,000 man, allt i mån af indelta manskapsstyrkans
afgång.
På samma gång, som vi erkänna behofvet af eu ökad stamstyrka
såsom ersättning för den minskade öfningstiden för de värnpligtige i all¬
mänhet, kunna vi likväl icke gilla den af majoriteten föreslagna samman¬
sättningen af densamma, enär sådant enligt vår åsigt ovilkorligen skall
leda till lottning och en olika fördelning af värnpligtens börda.
Majoriteten synes visserligen förvänta, att det nyss nämnda behöf-
liga antalet af värnpligtige på grund af erbjudna fördelar i främsta rum¬
met skall kunna fyllas medelst frivillige och underårige. Och först der¬
efter skulle i sista handen lottning komma i fråga. Oss synes likväl denna
förutsättning icke hållbar. Redan fyllandet af den ofvan antagna befäls-
stammen af 13,000 personer tager i anspråk en stor del af de personer,
som vilja egna sig åt militärståndet såsom yrke. Läggas härtill de 9,000
eliterne, torde sedermera ej många återstå, hvilka frivilligt vilja under¬
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
61
kasta sig ett års öfning. Större delen af de felande måste då enligt all
sannolikhet uttagas medelst utlottning, först af en tredjedel, sedan af två
femtedelar och slutligen af hälften, eller ett vida större antal och med
vida ojemnare fördelning af den personliga bördan, än som skulle komma
i fråga genom antagandet af det kungliga förslaget.
Hvad lottning beträffar torde vi icke misstaga oss, då vi påstå att
densamma med ovilja och afsky betraktas af svenska folkets flertal. I
färskt minne torde ännu vara det lifiiga missnöje, som i hela landet upp¬
väcktes, då lottningen, i vida mindre grad än nu förutsattes, vid 1865
och 1866 års riksdag ifrågasattes. 1 följd häraf våga vi uttala den åsig-
ten, att hvarje härordningsförslag, som under någon form medför lottning,
med stor missbelåtenhet af befolkningens flertal skall emottagas. Detta
sätt att uttaga en del af stamtruppen innebär dessutom icke allenast en
ojemn och orättvis fördelning af den i alla fall så tunga personliga krigs-
bördan, hvilken blott genom att på alla trycka lika kan blifva dräglig,
utan den medförer äfven den militära olägenheten, att ej åt stammen
skänka de bästa soldatämnen, emedan slumpen och ej den militära fallen¬
heten fäller det bestämmande utslaget.
Då vi sålunda ej kunna förena oss med Utskottets majoritet i fråga
om stammens sammansättning och den olika öfningstiden för värnpligtige,
anse vi oss dock skyldige att i stället föreslå något annat. Ehuru väl
inseende, att vi långt ifrån ega de härför behöfliga militära insigterna,
skulle tystnad i en så vigtig fråga, som denna, måhända anses klander¬
värd. Vi tillåta oss derföre här anföra det sätt, på hvilket vi tänkt oss
att stammen, med lottningens undvikande, skulle kunna sammansättas.
Styrkan antaga vi, i öfverensstämmelse med 1873 års Riksdags skrif¬
velse, som förutsatte befälskadern »föga mindre än den indelta arméns
effektiva styrka», till omkring 24,000 man, förutom officerare och civile
beställningsmän, hvilkas antal måste rättas efter behofvet, eller manskaps-
styrkan. Bland dessa 24,000 man skulle 15,000 tillhöra infanteriet och
0,000 special vapnen, och af samma 24,000 man skulle 7,547 i öfverens¬
stämmelse med det Kongl. förslaget utgöras af underofficerare och kor¬
praler samt 1,367 af spel (då landtvärnsbefälet och landtvärnsspelet afräk-
nas). Återstår följaktligen ett antal af omkring 15,000 man att fylla.
Denna styrka hafva vi tänkt oss skola kunna anskaffas på frivillighetens
väg medelst god årslön, icke allenast under utbildningstiden, utan äfven
under de öfriga år, de blifva skyldige att tillhöra stammen. Vi hafva der¬
före antagit en tjenstetid af till exempel minst sex år, under hvilka ut¬
bildningen de första och andra åren skulle ske med högst 18 månader,
hvarförutan under hvardera af de följande åren en repetitionskurs af 24
62
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
dagar skulle ega rum. Men oaktadt dessa korta repetitiousöfningar un¬
der de fyra sista åren, skulle de frivillige dock åtnjuta eu årslön för¬
slagsvis beräknad till 200 kronor, förutom eu lega hvilken, lämpad efter
tillgången å manskap i olika orter, skulle uppgå till omkring 50 kronor.
Det, antal frivillige, som årligen skulle behöfva antagas, hafva vi
beräknat till omkring 2,500 man. Men om denna kontingent höjdes till
4,000, hvilket antal vi anse vara det högsta som på frivillighetens väg
årligen kan påräknas, så blefve densamma mer än tillräcklig att fylla den
bestämda styrkan af 15,000 man, äfven om afdrag göres för afgången,
och man antager att den första klassen ännu består af rekryter.
Då sammanlagda antalet personer, som tillhöra befälsstammen, en¬
ligt vårt förslag blott utgöres af omkring 9,000 yrkesmän, under det
Utskottets majoritet med eliterna antager 18,000 sådana, synes oss det
påräknade antalet frivillige så mycket säkrare kunna förväntas, som nämnde
majoritet både för frivillige och utlottade blott bjuda på ett års lön, för
de senare till och med blott hälften så stor som för de förre, då vi der¬
emot erbjuda 6 års lön samt dessutom efter utbildningstiden mellan re¬
petitionskurserna tjenstefrihet, liksom nu i de flesta fall för den indelte
soldaten.
Skulle det emellertid visa sig, att årligen ej den påräknade kon¬
tingenten frivilligt erbjöde sig, så finnas ytterligare tvänne utvägar till
dess fyllande, den ena att öka tjenstetidens längd till exempel till 10 år,
hvarigenom ett mindre antal årligen erfordrades, eller också att höja löne¬
förmånerna, till dess behofvet fylldes. Och först om dessa båda utvägar
skulle befinnas otillräckliga, livilket dock ej i den närmaste framtiden
torde vara att befara, behöfde man tillgripa en längre utbildningstid för
massan af värnpligtige.
Såsom en fördel i vårt förslag, jemförelsevis med utskottsmajori-
teten, taga vi oss slutligen friheten framhålla det väsendtligt minskade
behofvet af kaserner. Då majoriteten i ständig tjenstgöring under hela
året påräknar icke allenast befälsstammen och eliterna, utan äfven den
uttagna delen af de värnpligtige, eller tillsammans lika stor styrka som
i det Kongl. förslaget, det vill säga omkring 30,000 personer — förut¬
sätta vi i ständig tjenstgöring blott befälsstammen jemte den årliga kon¬
tingenten af frivillige, eller blott något öfver halfva styrkan. Repetitions-
öfningarne antaga vi komma att försiggå i barackläger på de nuvarande
öfningsplatserna.
Som det torde vara af största vigt, att värnpligtens förlängning icke
genom en allt för tvär och hastig tillämpning uppväcker motvilja hos be¬
folkningen, och då denna förlängning ej heller i hela sin utsträckning
Särskilda Utslcottels Utlåtande N:o 2.
63
synes behöflig så länge ännu större delen af indelta stammen qvarstår,
hafva vi föreställt oss, att beväringsöfningarne omedelbart efter förslagets
antagande blott skulle förlängas med 36 dygn, då man, jemte nuvarande
30 dygn, kunde erhålla en rekrytskola af 42 dygn och en repetitionskurs
af 24 dygn. Först tio år senare skulle den andra repetitionskursen å
24 dygn tillkomma.
Utan att i öfrigt vilja inlåta oss i sådana detaljer af organisatio¬
nen, hvilka endast af fackmän kunna bedömas, vilja vi blott såsom en
belysning af våra åsigter omnämna, det vi föreställt oss, att de värn-
pligtiges tvänne första liniekiasser skola betraktas såsom rekryter, hvilka
jemte första årsklassen af aflönade frivillige vid mobilisering samlas i de-
poterna för utbildningen till ersättningstrupper; — och att af de värn-
pligtiges följande årsklasser blott så många beräknas ingå i den aktiva
hären eller linien, som anses behöfliga att jemte stammen uppbringa den¬
samma till den styrka, som vanligen anses nödvändig för rikets försvar,
då äfven den norska kontingenten tages med i beräkningen; — samt att
i följd deraf den i det Kongl. förslaget antagna skilnaden mellan linie
och landtvärn bortfaller, hvaremot åt landtstormens eller ortförsvarets
första uppbud gifves så fast organisation som möjligt, hvilket äfven i
väsendtlig mån underlättas genom inträdandet i densamma af de frivil¬
lige, som uttjent sin tid i linien.
Hvad slutligen beträffar kostnaderna för det här ofvan antydda för¬
slaget till härordning, synas desamma betydligt komma att understiga
det kungliga förslagets. Äfven om man antager, att de för båda försla¬
gen gemensamma utgifterna skulle uppgå till omkring 20 millioner, böra
kostnaderna för de frivilliges och värnpligtiges utbildning blott kunna
utgöra omkring 6 millioner enligt följande kalkyl:
Lön för 15,086 frivilligedi 200 kronor 3,017,200: —
Städsel » 2,513 » å 50 » ..... 125,650: —
Summa lön och städsel
Öfning för 3,772 frivillige under 365 da¬
gar å 1 krona ............................................ 1,376,780: —
Öfning för 11,314 frivillige under 24 dagar
k 1,10 krona.................................................. 298,689: 60
Öfning för 15,121 värnpligtige under 42 da¬
gar å l,io krona ....................................... 698,590: 20
Öfning för 13,306 värnpligtige (2:dra klass)
under 24 dagar k 1,10 krona.................. 351,278: 40
Öfning för 12,973 värnpligtige (3:e klass) un¬
der 24 dagar ä l,io krona ................... 342,487: 20
Summa Summarum
3,142,850: —
3,067,825: 40.
6,210,775: 40.
64
Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 2.
Då emellertid blott hälften så stor personal hålles i ständig tjenst¬
göring, som den i Kong]. Maj:ts och Utskottets förslag antagna; då ej heller
så många hästar behöfva hållas på stall; och då slutligen kasernkostna¬
den m. m. betydligt kommer att minskas, synes troligt att äfven de of¬
van beräknade gemensamma kostnaderna väsendtligen skola kunna min¬
skas, hvadan totalkostnaden betydligt kommer att understiga det Kongl.
förslagets. Svårigheten att i detta hänseende utan en i alla detaljer ge¬
nomförd plan anställa säkra beräkningar, inses dock lätteligen.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, samt under förut¬
sättning att indelningsverket och grundskatterna afskrifvas, tillåta vi oss
föreslå, att vid utarbetande af det i Utskottets utlåtande (punkten 2) om¬
nämnda förslag till härordning nedanstående grunder må följas:
att stammen erhåller en styrka af 24,000 man, deraf 15,000 för
infanteriet jemte trängen och 9,000 för specialvapnen;
att den del af stammen, som ej utgöres af yrkesmän, till hvilka
senare räknas underofficerare, korpraler och spel, anskaffas på frivillig¬
hetens väg genom lega, mot städsel af circa 50 kronor och årslön af om¬
kring 200 kronor, bland värnpligtige från och med 18 till och med 26
år, samt med en tjenstetid af minst 6 år och med högst 18 månaders öf-
ningstid under de två första åren och 24 dagars repetitionsöfningar un¬
der hvartdera af de återstående 4 åren;
att de öfrige värnpligtige, som icke frivilligt ingått i stammen, öf-
vas lika länge, i "enlighet med Utskottets förslag för mindre öfvade, eller
90 dagar fördelade på högst 3 år, dock så, att öfningstiden omedelbart
efter förslagets antagande förlänges med blott 36 dagar utöfver de nuva¬
rande 30, samt först efter tio års förlopp med ytterligare 24 dagar.
vid 21 och 22 'punkterna:
af Friherre Stjernblad.
vid 12, 15, 16 mom. 2, 21 och 22 punkterna:
af Herrar Abelin, Rosensvärd, Wijkander, Carlson och Ekman.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet 1875.