Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. Kansli den 12 Mars 1875, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 16 Kap. 2
§ Arfda-Balken.
I nämnde lagrum, sådant det lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj
1835, finnes stadgadt, att man eller qvinna, som ej fyllt tjugoett år, ej må
göra testamente, der ej han eller hon är eller förut varit gift; men att den,
som fyllt femton år, dock må genom testamente bortgifva sådan egendom, den
han eller hon genom eget arbete förvärfvat.
Enär det borde ligga i sakens natur, att den, som vore omyndig för¬
klarad och följaktligen icke egde sjelf råda öfver sin egendom, ej heller finge
genom testamente deröfver förfoga, har Herr A. Johansson uti en inom Andra
Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion, N:o 104, föreslagit, att,
som meningarne härom vore delade samt det vore af vigt att lagen i detta
hänseende blefve oförtydbar, Riksdagen ville för sin del besluta, att 10 Kap.
2 § Ärfda-balkeu måtte erhålla följande förändrade lydelse:
“Man eller qvinna, som ej fyllt 21 år, der ej han eller hon är eller
förut varit gift, likasom den, som för annan orsak kan vara ställd under inse¬
ende af laga förmyndare, må ej göra testamente.
Den, som fyllt 15 år, äfvensom äldre person, som är under för¬
myndare ställd, må dock genom testamente bortgifva sådan egendom, den han
eller hon genom eget arbete sig förvärfvat/4
Ifrågavarande stadgande, enligt hvilket den omständighet allena, att
någon blifvit omyndig förklarad, icke för honom innebär laga hinder att göra
Bill. till Likså. Prof. 1875. 7 Sami. 9 Uäft.
2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 8.
testamente, bör icke skäligen kunna misstydas; och, så vidt Utskottet känner,
har ej heller, i fråga om dess tillämpning, någon sådan skiljaktighet sig yppat,
att deraf från lagstiftarens sida något förtydligande af samma stadgande synes
vara af behofvet påkalladt. . Tt,
En lagförändring i den af motionären angifva riktning anser sig Ut¬
skottet icke kunna tillstyrka. I de fall, der någon af slöseri eller andra dy¬
lika orsaker ansetts oförmögen förvalta sin egendom och af sådan anledning
blifvit ställd under förmyndare, synes nemligen derföre icke hos honom kunna
förutsättas brist på den erfarenhet och omdömesförmåga, som erfordras föi att
bestämma huru med hans qvarlåtenskap skall efter hans död förfaras. Rättig¬
heten att härom förordna torde följaktligen ej heller böra honom betagas Åt
lagens stadgande derom, att testamente skall ske med sundt och fullt förstånd,
är åter i sig sjelft klart, att, om någon i följd af vanvett eller annat likartad!
skäl blifvit omyndig förklarad, all befogenhet att göra testamente är honom
beröfvad. ,,
Uppenbart olämpligt vore ock, att, såsom af bifall till motionen blefve
en följd, å ena sidan ovilkorligen betaga den, som blifvit omyndig förklarad,
rättigheten att genom testamente förfoga öfver sin egendom, under det å andra
sidan denna rättighet, oansedt ogift qvinna först vid tjugofem år uppnår myn¬
dig ålder, finge af henne fortfarande utöfvas, så snart hon fyllt tjugoett ar.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hem¬
ställa,
att omförmälda motion ej måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 12 Mars 1S75.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.
Herr Sven Nilsson har begärt få antecknadt, att han icke öfvervarit
Utskottets behandling af motionen.
Stockholm, Bergström & Lindroth, 1875.