Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.
1
r
SJ
f
N:o 2.
Ank, till Riksd. Kansli den 5 Febr. 1875, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition (N:o %)
med förslag till förordning angående ändring i vissa §§
af sjölagen.
Begge Kamrarne hafva till Lag-Utskottets behandling hänskjutit omförmälda
nådiga Proposition, hvilken är af följande lydelse:
”1 följd af stadgandet i Kongl. Maj:ts förnyade förordning angående mätning
af handelsfartyg den 15 Maj innevarande år, att svenska fartygs drägtighet skall i
de mätbref, som utfärdas efter den 1 April 1875, beräknas i ton, erfordras ändring
i de stadganden i sjölagen den 23 Februari 1864, hvilka förutsätta att fartygs
drägtighet är i nyläster beräknad. Med anledning häraf har Kongl. Maj:t låtit af¬
fatta ett lagförslag i ämnet och vill, med öfverlemnande af de i Högsta Domstolen
och Statsrådet angående denna fråga hållna protokoll, härmed enligt § 87 Regerings¬
formen föreslå Riksdagen antagande af följande
Förordning angående ändring i vissa §§ af sjölagen.
Härigenom förordnas, att 33, 76, 77, 78, 79, 80 och 89 §§ af sjölagen
skola erhålla följande förändrade lydelse:
33 §.
o
Ä alla fartyg Öfver femtio ton, som äro destinerade till andra orter utom
riket, än hamnar i Östersjön samt danska och norska hamnar på denna sidan om
lull. till Biksd. Prot. 1875. 7 Samt. 3 Höft. 1
K
2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2. 'i
Skagerns fyr och Lindesnäs, skall finnas en, från sjömansjuset i afseglingsorten
erhallen, derstädes enligt faststäldt formulär upprättad skeppsf .gbok, i hvilken af
befälhafvare eller af någon bland besättningen, under hans tillsy, och ansvar, nog¬
granna uppgifter meddelas:
ko. om fartyget är i godt stånd eller icke; om lastens jskaffenhet; om
tiden då lastning eller lossning börjar och slutar; om förrättade ärtsten, så i hamn
som till sjös; om fartygets djupgående för och akter, då det lemnar hamn;
2:o. om fartygets afgång från och ankomst till hamn; om de kurser, som
blifvit styrda och den väg fartyget tillrygga lägger; om vind, väderlek, ström, obser¬
verade ortbestämningar och lödningar; om skada, som timat och dermed samman¬
hang agande omständigheter, så ock om allt annat, som under resan förefaller
och hvars kännedom kan dels vara af nytta enskildt för redare, aflastare, för-
säkringsgifvare och försäkringstagare, dels lända till allmänt gagn, såsom upptäckt af
obekanta länder, grund, strömdrag, observerade naturfenomener m. m.;
3:o. om besättningens antal och helsotillstånd; om någon af skeppsfolket be¬
straffas eller skiljes från tjensten och om orsaken dertill, så ock om någon i stället
bäfver antagen; om de beslut, som, i särskilda fall, i samråd med besättningen
fattas, så ock om andra omständigheter, på grund hvaraf fartygets befälhafvare vill
göra egen eller rederiets rättsfordran gällande eller emot annans anspråk sig eller
rederiet värja.
De ämnen, som i skeppsdagboken höra antecknas, skola der, så vidt om¬
ständigheterna det icke hindra, efter hvarje vakt införas. Skulle vid dagbokens
förande skriffel inflyta, må det ej genom radering rättas eller på annat sätt göras
oläsligt, utan anmärkes felet i den särskilda kolumn för anmärkningar, som dag¬
boken innehåller.
76 §.
Uppgiftes, vid aftal om frakt, fartyget till större tontal, än mätbrefvet in¬
nehåller, vare befraktare berättigad till ersättning för den kostnad och skada honom
tillskyndas, i händelse fartyget ej kan lasta hvad som fraktaftalefc föranleder.
Är skilnaden emellan det uppgiga och i mätbrefvet utsatta tontalet icke större, än
en tjugondedel af mätbrefvets tontal, egen sådan ersättning icke rum.
/
77 §.
År fartyg helt och hållet eller till bestämd del eller till vissa ton be-
fraktadt, vare befälhafvaren skyldig att, utan ersättning, en viss tid afbida att
godset aflemnas eller lossas, hvilken tid kallas liggedagar. Dessa räknas från och
med nästa helgfria dag, sedan fartyget till lastning eller lossning färdigt är och
B
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
befälhafvare!! derom underrättat befraktare, aflastare eller lastemottagare, så ock,
der särskild lastnings- eller lossningsplats inom hamnen anvisas, dit på rederiets
bekostnad fartyget förhalat. Börjar ej lastning eller lossning, eller hinner den ej
fullbordas, inom fartygets liggedagar; vare befälhafvare skyldig att dertill lemna
ytterligare tid, emot ersättning till fartyget af befraktare eller lastemottagare. Denna
tid kallas öfverliggedagar, och dessa, sammanräknade med liggedagarne, fartygets
liggetid.
Är aflastaren icke känd, eller icke att träffa, eller är konnossementet sudd!
till innehafvaren eller till viss man eller order, räknas liggetiden från den dag,
aflastare eller lastemottagare blifvit, på det i orten brukliga sätt, anmanad att godset
aflemna eller emottaga. Lag samma vare om konnässement är stäldt till viss man,
men denne icke anträffas.
78 §.
Äro liggedagarne icke bestämda
|
genom
|
aftal eller
|
annat gällande
|
beräknas deras antal särskild! för lastnin
|
g och
|
särskild!
|
för
|
lossning:
|
för ett fartyg, som icke
|
är öfver 100
|
ton
|
6 dagar.
|
för ett fartyg, öfver 100 men ej öfver 200
|
ton
|
8 •'
|
tO
O
o
|
7?
|
300
|
77
|
10 »
|
» 300
|
77
|
450
|
77
|
12 »
|
» 450
|
7?
|
600
|
77
|
14 »
|
O
o
|
7?
|
750
|
77
|
16 ”
|
» 7 50
|
??
|
1 ,000
|
77
|
18 »
|
•• öfver 1,000
|
|
|
77
|
20 ”
|
öKCl tjut ötciniy lutning luoluu‘b 1 .
sättning för öfverliggedagar ej beräknas förr, än den för lossning och lastning ti
sammans i denna § bestämda tid tilländagatt.
I det bestämda antalet liggedagar inberäknas icke helgedagar och de dagar,
under hvilka lastning eller lossning ej kunnat ske, till följd af skeppsarbete eller
annat från fartyget härrörande hinder.
79 .
Antalet af öfverliggedagar och den ersättning, som för dem bör utgå, an¬
ka turné på särskild! aftal. Har öfverenskommelse ej skett, må öfverliggedagar ej
öfverstiga hälften af det antal liggedagar, som i 78 § eller i fraktaftalet bestämda
blifvit. I öfverliggedagarnes antal inberäknas helgedagar.
Ersättningen för öfverliggedagar utgår, der annat aftal ej skett, med o O Öl c
om dagen för hvarje ton af fartygets drägtighet, och år för hvarje dag förfallen,
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
Betalning af fordran för öfverliggedagar, som vid inlastning uppkommit, må ej,
sedan fartyget lemnat lastningsorten, Htsökas ur godset, der ej om den fordran
skett anteckning i konnossementet.
Öfverliggedagar beräknas äfven, då lasten, inom liggedagarne, väl blifvit
levererad, men så sent, att den ej inom denna tid hunnit blifva intagen och stufvad.
80 §.
Befälhafvare vare, när fartyg är helt och hållet eller till bestämda delar
eller till vissa ton befraktadt, skyldig att, emot ersättning af godsegare, förhala
fartyget till andra beqväma lastnings- eller lossningsställen, än det, såsom i 77 §
sägs, först anvisade. Uppstår tvist om ersättningens belopp, varde den hänvisad till
skiljomän, om hvilkas väljande och beslutanderätt vare lag, som i 321 § sägs.
De uppehåll, som genom fartygets flyttning för intagande eller lossning af
last förorsakas, varde i liggetiden inberäknade.
89 §.
Lastas icke fartyg, som till bestämd del eller vissa ton är befraktadt, inom
liggetiden, vare befraktaren skyldig att gälda full frakt, ersättning för öfverligge¬
dagar, i den mån befraktaren dertill varit vållande, och annan bevislig förlust, dock
med afdrag för den frakt, som i stället erhålles.
Denna förordning träder i kraft den 1 April 1 875; dock skall, intill den
1 April 1 877, hvad hittills varit stadgadt ega tillämpning å svenskt fartyg, hvars
drägtighet enligt behörigt mätebref är i nyläster bestämd.-
Efter erhållen kännedom derom, att Handels- och sjöfartsnämnden i Göte¬
borg, hvars yttrande öfver förslaget blifvit infordradt, deremot gjort åtskilliga an¬
märkningar, har Utskottet, på derom till Kongl. Justitie-departementet gjord fram¬
ställning, af dessa anmärkningar erhållit del.
I nämnde af Handels- och sjöfartsnämnden afgifna yttrande förekommer
hufvudsakligen, dels att för ångfartyg antalet af liggedagar och följaktligen i för¬
hållande dertill äfven af öfverliggedagar kunde i icke ringa mån minskas, samt dels
att ersättningen för öfverliggedagar, hvilken genom den föreslagna afgifte,n af 50
öre om dagen för hvarje ton skulle oskäligt höjas, ej borde, åtminstone för segel¬
fartyg, sättas högre än 35 öre.
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 2.
5
Derjemte tiar Utskottet inhemtat, att
Stockholm och Malmö, livilka jemväl kunnats
mot förslaget framställt någon anmärkning.
Handels- och sjöfartsnämnderna i
tillfälle att i saken sig yttra, icke
1 rederiernas intresse och för att befordra skeppsfartens regelmässiga gång
ar i lag stadgad en viss tid, den så kallade liggetiden, utöfver hvilken befraktare
cllei uHastaie ej ega att uppehålla lastning och lossning. Men då befraktare eller
aflastare till följd af inträffande oförutsedda omständigheter ofta kunna, utan eget
oi va ande, blifva urståndsätta att inom denna tid fullgöra denna del af aftalets
förbindelser har i deras intresse en ytterligare tid, under benämning öfverligge-
taf1’ /01,.1f1tmngens eller lossningens verkställande blifvit dem medgifven, dock
under förpligtelse att för detta uppehåll särskild! godtgöra redaren. Xu gällande
sjoag innefatta!, beträffande ligge- och öfverliggedagarnes antal, icke någon skilnad
emellan ångfartyg och segelfartyg; och den Kong!, propositionen innehåller ej heller
någon förändring i detta afseende. Införande af en sådan skilnad, hvaraf skulle
betingas en omarbetning af lagstadgandena i detta hänseende, som af KonM Makt
icke afsats, synes ej heller Utskottet behöflig, helst som antalet af ligge- och öfver-
ig-gedagar i allmänhet torde bestämmas genom fraktaftalet samt detta, särskildt
beträffande ångfartyg, icke gerna lärer uraktlåtas.
Hva<1 derefte,r an£är “'sättningen för öfverliggedagar, så innehåller förslaget
till nu gällande sjölag, hvilket blifvit redan år 1 847 offentliggjordt, i detta hän¬
seende, att berörda ersättning skulle för hvarje nyläst af fartygs drägtighet utgöras
med en riksdaler 50 ore om dagen; men i följd af Rikets Ständers vid 1862—1863
arens riksmöte vid nämnda lags antagande fattade beslut blef samma ersättning
bestämd att efter enahanda grund med allenast en riksdaler utgå. Då emellertid
sa va priset å skeppsförnödenheter som sjöfolks hyror sedermera betydligt stegrats,
oie a ler den nu ifrågasätta ersättning för öfverliggedagar, som, efter nyläst be¬
räknad, motsvarar ungefär en krona 60 öre för hvarje sådan, icke vara för hö-t
tilltagen. G
På grund häraf anser Utskottet hvad Handels- och sjöfartsnämnden i
Göteborg påmint sa mycket mindre förtjena afseende, som, på sätt ofvan blifvit
antyda det torde vara allmänt brukligt, att aftal om ligge- och öfverliggedagarnes
antal jemte ersättning för de senare i de flesta fall ingår i fraktsluten, så att
lagens stadganden härom blott undantagsvis komma att tillämpas och sålunda ej
blifva af någon synnerligen ingripande vigt för affärslifvet; och får Utskottet, som
IM, till lii/csd, Prof, 1875, 7 iScml 8 Höft, %
0 Lag-Utskottets Utlåtande 1St:o ä.
ej heller i öfrig! finner skäl till någon anmärkning mot ifrågavarande förslag, alltså
vördsamt hemställa,
att Kong!. Maj:ts föreliggande nådiga proposition måtte af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 5 Februari 1875.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.
Herr Philipsson har begärt få antecknadt, att han, i anseende till sjukdoms¬
fall, inom Utskottet icke deltagit i behandlingen af den nådiga propositionen.
Stockholm, tryckt hos J. & A. Riis 1875.