Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
1
\so 1.
Ank. till Riksd. Kansli den 4 Febr. 1875, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af verkställd granskning af Riksdagens
Justitie-ombudsmans embetsfförvaltning.
Begge Kamrarne hafva till Lag-Utskottet remitterat Justitie-ombuds-
mannens embetsberättelse för tiden från nästlidne riksdags början; hvarjemte
från Första Kammaren öfverlemnats i anledning af remissen utaf berörde
berättelse afgifna yttranden; och får Utskottet efter granskning af samma
berättelse äfvensom af Justitie-ombudsmannens diarier och registratur, hvilka
jemväl blifvit till Utskottet aflemnade, afgifva det i 42 § Riksdagsordningen
föreskrifna utlåtande.
Yid den granskning, som sålunda försiggått, har Utskottet i främsta
rummet egnat sin uppmärksamhet åt den redovisning, förenämnda handlingar
innefatta i afseende på den tillsyn öfver lagarnes efterlefnad af domare och
embetsmän, som inbegripes under Justitie-ombudsmannens väktarekall.
Utskottet har härvid inhemtat, att under år 1874 hafva till Justitie¬
ombudsmannen inkommit klagomål till ett antal af 7 7; och då härtill läg¬
gas 5, hvilka från föregående år balanserats såsom beroende på vidare be¬
handling, blir antalet af klagomål, som under år 1874 varit under hand¬
läggning, 82, bland hvilka 45 funnits böra lemnas utan afseende, 18 efter
vederbörandes hörande fatt förfalla, 2 återkallats, 10 vid årets slut fort¬
farande varit under handläggning och 7 föranledt åtal. Ehuru följaktligen
endast en obetydlig del af enskildes klagomål befunnits föranleda till laglig
beifran, utvisa dock handlingarne, att Justitie-ombudsmannen ej vägrat sin
Eib. till Eiksd. Prot. 1875. 7 Sami. 1 Käft.
o
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
åtgärd, der den skäligen bort lemnas; och tillvaron af dylika klagomål till
omförrnälda antal bekräftar, att Justitie-ombudsmannen tillvunnit sig folkets
förtroende såsom en tillitsvärd försvarare af frihet och rättvisa.
I fråga härefter om lagskipning ens tillstånd har Justitie-ombudsman¬
nen, med erinran hurusom det läge i sakens natur, att derutinnan någon an¬
märkningsvärd förändring under ett års lopp icke kunnat inträffa, hänvisat
till de omdömen, han i detta ämne i sina föregående embetsberättelser ut¬
talat. Till utredande af denna fråga torde emellertid redogörelsen för an¬
ställda åtal kunna anses innefatta åtminstone något bidrag; och att döma af anta¬
let af de åtal, Justitie-ombudsmannen anhängiggjort, jemfördt med mängden af
de mål, som under ifrågavarande tid blifvit vid domstolarne handlagda, torde,
med afseende jemväl på den omständighet, att större delen af enskildes
klagomål befunnits sakna giltig grund, det tillfredsställande omdöme om
rättsskipningens tillstånd i riket kunna uttalas, att domarekorpsen med rätt¬
rådighet och samvetsgrannhet fullgjort sitt ansvarsfulla kall.
I sammanhang med detta ämne har Justitie-ombudsmannen rörande
dels den redan genomförda regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner
och dels frågan om åtgärders vidtagande för den juridiska bildningens främ¬
jande framställt några anmärkningar, Indika, med hänsyn till det inflytande
lösningen af dessa frågor kunna utöfva på lagskipning ens framtid, torde
förtjena särskild uppmärksamhet.
Hvad angår regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner, angifver
Justitie-ombudsmannen både de fördelar, som deraf förväntas, och de olä¬
genheter, som befaras. Han synes hysa den öfvertygelse, att de senare, der
de verkligen förefinnas och äro af någon betydenhet, kunna, utan rubbning
i regleringens hufvudgrunder, afhjelpas.
Vid behandlingen af frågan om den juridiska bildningens främjande,
fäster Justitie-ombudsmannen synnerlig vigt dervid, att ämnessvennen i rätts¬
vetenskapen samtidigt med inhemtandet af lagfarenhetens teori beredes till¬
fälle till inblick i dess praktiska tillämpning. Han framhåller vidare att
äfven läraren i lagfarenheten göres behof att på nära håll följa gången och
skiftningarne i sin vetenskaps praktiska utöfning. Hufvudsakligen ur dessa
begge synpunkter förordar Justitie-ombudsmannen inrättandet af en juridisk
läroanstalt i hufvudstaden, såsom den plats inom vårt land, der den praktiska
lagfarenheten har sitt högsäte och der det jemförelsevis största antalet af
lagfarenhetens kikare och utöfvare är samladt. En sådan anstalt, huru den
än komme att inrättas, skulle dock alltid betinga anställandet af flere lärare
i lagfarenheten än hittills; och af det förökade arbete, som i följd häraf
skulle komma att på utvecklingen af rättsteorien nedläggas, förväntar Justitie¬
ombudsmannen rika frukter genom en välgörande inverkan icke blott ome¬
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. B
delbart på den juridiska bildningen, utan äfven medelbart på lagstiftningen
och lagskipningen.
Med anmärkning, att det hittills varit hufvudsakligen hos domare på
landet, som den unge juristen förvärfvat sin praktiska duglighet, har Justitie¬
ombudsmannen egnat uppmärksamhet deråt, att då, tillika med göromåiens
minskning, äfven domarens inkomster i följd af löneregleringen somligstäds
minskats, det vore uppenbart, att domaren icke nu på lika billiga vilkor,
som förut, kunde vara villig för handledning emottaga den unge juristen,
och att härigenom detta tillfälle till praktisk utbildning ginge för denne, i
synnerhet om han vore obemedlad, i väsendtlig mån förloradt. Af berörda
förhållande, som, enligt Justitie-ombudsmannens åsigt, i längden kunde kom¬
ma att menligt inverka på rättsskipningen, hemtar Justitie-ombudsmannen an¬
ledning att företrädesvis vid innevarande tidpunkt till Riksdagens allvarliga
behjertande hemställa behofvet af åtgärder för afhjelpande af bristerna i den
juridiska undervisningen.
Något förslag i lagstiftningsväg har Justitie-ombudsmannen denna gång
ej framlagt till Riksdagens pröfning. Deremot har han, på sätt embets-
berättelsen närmare upplyser, under sistförflutna året hos Kongl. Maj:t gjort
underdåniga framställningar, åsyftande dels afhjelpande af några brister i
lagstiftningen angående utsökningsväsendet samt dels fastställande af formu¬
lär för ej mindre de så kallade utsökningsdiarierua, än äfven förmynderskaps-
och konkursförteckningar.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt och de granskade handlingarne
i öfrigt innehålla har Utskottet icke kunnat undgå att erkänna den sorg-
fälliga uppmärksamhet, hvarmed han följt de angelägenheter af allmännare
vigt, som falla inom området för hans verksamhet; hvarför Utskottet anser
sig böra angående Justitie-ombudsmannens embetsförvaltning i dess helhet
Uttala det omdöme,
att Justitie-ombudsmannen genom nit, oväld och skick¬
lighet fortfarande motsvarat Riksdagens förtroende.
Stockholm den 4 Februari 1875.
På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.