Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
1
N:o 57.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 Maj 1875.
— — — — Andra Kammaren den 21 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt förslag
om förändrad reglering af skjutsväsendet.
(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 45 samt Memorial N:is 46 och 74).
8. A. K.
Under innevarande riksmöte hafva åtskilliga förslag till förändrad reg¬
lering af skjutsväsendet blifvit framstälda och utgjort föremål för Riksda¬
gens pröfning.
0 „Dervid har_ i framstå rummet Riksdagens uppmärksamhet varit fästad
pa svårigheten, för att ej säga omöjligheten, af att genom eu för hela riket
gällande lagstiftning, derest den skall ingå i detaljerade bestämmelser nå
det åsyftade målet. En blick på vårt lands störa utsträckning har synts
vara tillräcklig att, äfven om man ej kände, det i afseende å så väl sam¬
färdsel som prisförhållanden och lokala omständigheter olikheter förefinnas
öfvertyga en hvar, det så måste vara fallet. Under sådana omständigheter
lärer^ lämpligare sätt för ordnandet af ifrågavarande angelägenhet ej finnas än
att åt de myndigheter, som kunna antagas bäst känna förhållandena inom
de olika länen, eller Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och lands¬
tingen, öfverlemna att, efter de i den allmänna lagstiftningen faststälda
grunder, hvar inom sitt län, meddela de närmare bestämmelser, som för ett
fullständigt ordnande af donna angelägenhet kunna finnas erforderliga.
Bill. till Riksd. Brok 1875. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 13 Käft.
1
2
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
I afseende å nämnda grunder, Indika vid ett sådant ordnande borde
iakttagas, bär Riksdagen ansett sig böra såsom hufvudregel framhålla, att
den resande skall för sitt fortskaffande erlägga verkliga värdet inom den
ort, der han färdas, af den tjenstbarhet, som den skjutsande genom bort¬
skaffandet honom lemnar. Riktigheten af donna regel i och för sig kan ej
af någon bestridas, men mot dess tillämpning, i afseende å skjutsväsendet,
har man anmärkt, att derigenom skjutslega i en eller annan ort skulle
komma att stiga till så högt belopp, att det skulle, om ej förhindra fram-
färdseln, åtminstone i hög grad försvåra densamma. Det antagande, hvarpå
denna anmärkning är stödd, är emellertid helt och hållet obevisad t, hvar¬
emot, och då ej torda förnekas, att hvarje till den resandes förmån på¬
bjuden nedsättning af skjutslega under dess verkliga värde är en honom
på andra skattdragande medborgares bekostnad tillskyndad vinst, det skulle
med fog kunna ifrågasättas, huruvida ett upprätthållande, medelst nedtvin¬
gande af priset, af samfärdseln inom orter, i afseende å hvilka anmärknin¬
gen skulle kunna gälla, verkligen kan vara af den vigt, att man dermed
bör i strid mot rättvisa och billighet fortfara.
Vid tillämpning af nämnda regel kan eller bör man emellertid af lätt
insedda skäl ej öfverlemna utrönandet af skjutsens värde, eller, som vore
■detsamma, bestämmandet för hvart särskild t fall af skjutslega^ belopp, till
en öfverenskommelse mellan den resande och den, som skall fortskaffa ho¬
nom, utan måste ett annat sätt härför utfinnas. I sådant hänseende har
Riksdagen tänkt sig anställande af entreprenadauktioner såsom den lättaste
och enklaste utvägen, dervid man dock tillika och för att vinna säkerhet,
det någon öfverdrift ej skulle kunna ega rum, kunde åt landstinget eller åt
dem, som med den årliga markegångens sättande hafva befattning, uppdraga
att för länet, eller, der omständigheterna sådant föranleda, för särskilda de¬
lar deraf, fastställa ett belopp, hvaröfver legan ej Unge vid entreprenad¬
auktion stegras.
Riksdagen har antagit, att med nu föreslagna sätt för skjutslega^
bestämmande och sedan de nya förhållanden, som antagligen med denna
genomgripande förändring af skjutsväsendet uppstå, vunnit tillräcklig stadga
för att tillåta nödiga beräkningar, entreprenörer, de der äro villige att en¬
dast mot erhållande af den sålunda bestämda ersättning ombestyra resandes
fortkomst, icke skola uteblifva, åtminstone ej i de orter, der skjutsen någor¬
lunda jemn! anlitas och förty beräkningarna kunna med större grad af viss¬
het göras, samt att alltså i framtiden samfärdselns upprätthållande medelst
skjuts skall helt och hållet på den enskilda företagsamheten ankomma,
dertill äfven skulle i ej ringa mån bidraga, om större lättnad, än som
nu förefinnes, bereddes i möjligheten af skjutsstationers förflyttning.
3
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.
För den närmaste tiden efter förändringens genomförande, likasom
äfven i sådana landsändar, der begagnande af skjuts endast sällan före¬
kommer, jemväl för en längre tid derefter, torde dock den enskilda före¬
tagsamhetens uteslutande användande för ändamålet ej vara att i all¬
mänhet påräkna, hvadan dervid, och på det ej ett allt för stort hinder i
samfärdseln skall uppstå, understöd från landstingets och statens sida torde
blifva af nöden.
I afseende å sättet för bestämmande af detta understöds belopp har
föreslagits dels att, derest vid etreprenadauktion skjutslega öfverstege det
värde, som skulle af den resande erläggas, entreprenören skulle vara be¬
rättigad att för skilnaden mellan samma värde och legans belopp erhålla
godtgörelse af allmänna medel; dels ock, att en ersättning i ett för allt skulle
genom auktion bestämmas och tillfalla entreprenören. Dessa förslag har
Riksdagen ansett förtjenta af uppmärksamhet, men vid valet dem emellan
bär Riksdagen funnit sig böra lemna företrädet åt det senare, då det förra
företer den olägenhet, att, om vid dess tillämpning missbruk skulle före¬
komma, sådant endast med svårighet skulle kunna sedermera bevisas.
Vidkommande sättet för utgörande af den till entreprenörerne ut¬
gående ersättning, har Riksdagen, som ofvan är antydt, ansett ej vara lämp¬
ligt att helt och hållet lägga donna utgift på statsverket. Möjligen skulle
derigenom saken komma att på en eller annan ort ej omfattas med det in¬
tresse, hvari man skulle hafva att söka en motvigt mot ersättningsbeloppens
obilliga stegrande. Uti ett deltagande från länets eller dess representation
landstingets sida i ersättningens utgifvande har Riksdagen trött sig finna
ett särdeles tjenligt medel att åstadkomma berörda för saken nödvändiga
intresse, och har derföre i afseende å verkställigheten af här angifna grun¬
der velat såsom en hufvudsaklig bestämmelse framhålla, att ifrågavarande
ersättning skall, med halfva beloppet af hvardera, af landstinget och staten
utgöras, dervid efter Riksdagens åsigt borde så tillgå, att landstinget i första
hand erlade hela ersättningssumman, men sedermera af statsmedel undfinge
godtgörelse för hälften af hvad det sålunda utgifvit.
Hvad slutligen beträffar grunden för utdebitering af den skatt, lands¬
tinget möjligen kan finna nödigt att för ändamålet upptaga, har Riksdagen
ansett, att, i enlighet med stadgandet i § 47 inom. 2 af Kongl. förordnin¬
gen om landsting den 21 Mars 1862, fördelningen bör ske i förhållande
till den bevillning, som efter Art. II bevillningsstadgan utgår.
Med tillämpning af bär antydda grundsatser kan, efter Riksdagens
tanke, den sedan många år städse återkommande frågan om skjuts väsendets
ordnande vinna en på rättvisa och billighet hvilande lösning.
Riksdagen har derföre till Eders Kongl. Maj:ts förfogande å sjette
hufvudtiteln stält ett särskild! förslagsanslag af 25,000 kronor till för¬
4
Riksdagens Skrifvelse, N:o 58.
ändrad reglering af skjutsväsendet, och får med anmälan härom Riksdagen i
underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kong!. Näjd, så snart som möjligt,
vidtaga nödiga åtgärder till regleringens genomförande enligt ofvannämnda
grunder, i den mån hinder derför icke möter uti redan ingångna entreprenad¬
kontrakt; framhärdande Riksdagen etc.
Stockholm den 21 Maj 1875.
Riksdagens Skrifvelse till Banko fullmäktige med öfverlemnande
af bankoreglementet.
(Banko-Utskottets Memorial och Betänkande Näs 16, 19, 20, 23, 27 och 28).
Till Herrar Fullmäktige i Riksbanken.
Till Herrar Fullmäktige öfverlemnas härjemte det Reglemente för
styrelsen och förvaltningen af Riksbanken, som Banko-Utskottet, på grund af
de vid innevarande riksdag fattade beslut och jemlik! § 8 i den för Ut¬
skottet gällande instruktion, sammanfattat och utfärda!, tillika med de af
Riksdagen faststälda aflöningsstater för Riksbankens hufvud- och afdelnings-
kontor.
Stockholm den 19 Maj 1875.
N:o 58,
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den
— — — — Andra Kammaren den
19 Maj 1875.
19 — —