RIKSDAGENS PROTOKOLL
1875. Första Kammaren, N:o 2.
Måndagen den 1 Februari 1875.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Justerades protokollet för den 26 sistlidne Januari.
Upplästes ett af Herr Cassel inlemnadt memorial af födande
lydelse:
Om ledighet från riksdagsgöromålen från i dag till och med den
JO dennes anhåller vördsamt.
Stockholm den 1 Februari 1875.
K. Cassel.
Denna anhållan bifölls
Herr Meijer: Jag får äran anmäla, att jag dels af opasslighet
och dels i följd af väderleksförhållanden varit förhindrad att förr in¬
finna mig vid riksdagen.
Företogs val af 7 ledamöter i Kammarens Tillfälliga Utskott N:o
I; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Asplund................................................. med 70 röster;
Herr De Maré................................................. » 70 »
Herr Stråle...................................................... » 70 »
Herr Carlson ................................................... » 69 »
Herr von Gei jer.............................................. » 69 »
Herr Wallenberg ............................................. » 69 » och
Herr Waern....................................................... » 68 »
Företogs val af 5 ledamöter i Kammarens Tillfälliga Utskott N:o
2; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Odelberg ............................................... med 70 röster;
Första Kammarens Prat. 1875. N:o 2.
N:o 2.
2
Måndagen den 1 Februari.
Herr Reuters värd ...
Herr Ekman, J. J.
Herr Bennich.........
Herr Hedlund.........
med 70 röster;
» 68 »
» 67 » ock
» 49 »
Företogs val af 3 suppleanter i Kammarens Tillfälliga Utskott
N:o 1; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:
Herr Ribbing, C............................................. med 65 röster;
Herr Lindberg.............. » 65 » och
Herr Nilsson................................................... » 52 »
sedan ordningen mellan de två förstnämnde blifvit genom lottning be¬
stämd.
Företogs val af 2 suppleanter i Kammarens Tillfälliga Utskott
N:o 2; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:
Herr Petre....................................................... med 47 röster; och
Herr Hallenborg.............................................. » 44 »
Justerades 2 protokollsutdrag för detta sammanträde; hvarefter
Kammaren åtskildes kl. 3/i 2 e. in.
In fidem
O. Brakel.
Onsdagen den 3 Februari.
3 N:o 2.
Onsdagen den 3 Februari 1875.
Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.
I allseende till sjukdomsförfall för Herr Grefven och Talmannen
fördes ordet af Herr vice Talmannen.
Justerades protokollet för den 27 dennes.
Sedan Herr vice Talmannen tillkännagifvit, att Herr Statsrådet
Lovén anmält sig nu skola på Kongl. Majrts nådiga befallning till
Kammaren aflemna åtskilliga Kongl. propositioner, framträdde Herr
Statsrådet och ° öfverlemnade till Herr vice Talmannen Kongl. Maj:ts
nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen, nemligen:
Ro) med förslag till förordning angående ändring i Strafflagens
stadganden om ansvar för skogsåverkan;
2:o) angående förändring af nu gällande stadganden rörande stor¬
skiftes- och afvittringslandtmätares pensionsrätt;
3:o) angående statsbidrag till förstärkning af den nya vågbryta-
ren vid Wisby yttre hamn;
4:o) om pension på Allmänna indragningsstaten för Länsmannen
L. P. Pihlman; och
5:o) att det till Statens Jernvägstrafiks pensionsinrättning anvi¬
sade bidrag af trafikmedlen må tills vidare utgå efter samma beräk¬
ningsgrund som hittills.
De Kongl. propositionerna blefvo härefter föredragna och bordlagda.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets Utlåtande N:o 2, angå¬
ende beräkningen af Statsverkets inkomster.
Herr von Storckenfeldt: Jag får hos Kammaren anhålla om
ledighet från riksdagsgöromålen under högst tre veckor, räkuadt från
nästa Lördag.
Denna anhållan bifölls.
Kammaren åtskildes kl. '/4 3 e. in.
In fidem
O. Brakel.
N:o 2.
4
Torsdagen den 4 Februari.
Torsdagen den 4 Februari 1875.
Kammaren sammanträdde kl. x/2 3 e. in., och dess förhandlingar
leddes af Herr vice Talmannen.
Justerades protokollet för den 28”sistlidne Januari för- och efter¬
middagen.
Sedan Herr vice Talmannen tillkännagifvit, att Herr Statsrådet
Weidenhielm anmält sig nu skola på Kongl. Maj:ts nådiga befallning
till Kammaren aflemna några Kongl. propositioner, framträdde Herr
Statsrådet och öfverlemnade till Herr vice Talmannen Kongl. Maj:ts
nedannämnda nådiga propositioner till Riksdagen, nemligen:
l:o) om antagande af ett tillägg till 80 § Regeringsformen;
2:o) med förslag till lagar angående allmänna värnepligten, här¬
ordningen samt härens aflöning, beklädnad och underhall; samt
3:o) med förslag till lagar angående grunder för ordnande ° af
flottans personal samt denna personals aflöning, beklädnad och underhåll.
De Kongl.' propositionerna blefvo härefter föredragna och bordlagda.
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Kongl. Maj:ts den 3
dennes bordlagda nådiga proposition med förslag till förordning angå¬
ende ändring i Strafflagens stadgande!! om ansvar för skogsåverkan.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts den 3
dennes bordlagda nådiga propositioner:
l:o) angående förändring af nu gällande stadgande!! rörande Stor¬
skiftes- och Afvittringslandtmätares pensionsrätt;
2:o) angående statsbidrag till förstärkning af den nya vågbrytaren
vid Wisby yttre hamn;
3:o) angående pension å Allmänna Indragningsstaten för Läns¬
mannen L. P. Pihlman; samt
4:o) att det till Statens Jernvägstrafiks pensionsinrättning anvi¬
sade bidrag af trafikmedlen må tills vidare utgå efter samma beräk¬
ningsgrund som hittills.
Föredrogs Stats-Utskottets den 3 dennes bordlagda Utlåtande N:o
2, angående beräkningen af statsverkets inkomster.
lista, 2:dra och 3:dje punkterna biföllos, och Utskottets slutliga
yttrande rörande de extra ordinarie inkomsterna m. in. lades till hand-
lingarne.
Kammaren åtskildes kl. 3/4 3 e. in.
In fidem
O. Brakel.
Lördagen den 6 Februari.
5
N:o 2.
Lördagen den 6 Februari 1875.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades 3 protokollsutdrag för den 4 dennes och protokollet
för den 29 sistlidne Januari.
Sedan Herr (trefven och Talmannen tillkännagifvit, att Herr Stats¬
rådet Lovén anmält sig nu skola på Kong!. Maj-.ts nådiga befallning till
Kammaren aflemna några Kong!, propositioner, framträdde Herr Stats¬
rådet och öfverlemnade till Herr Grefven och Talmannen Kongl. Maj:ts
nådiga propositioner till Riksdagen:
l:o) angående eftergift af den Norra och Södra Smedjebackarne
samt Faktoriträdgården i Örebro stad och län åsätta ränta, krono¬
tionde och rotering; samt
2:o) angående byte emellan Kongl. Majd och Kronan, å ena sidan,
samt Stockholms stad, å den andra, af mark å Långholmen.
De Kongl. propositionerna blefvo härefter föredragna och lagda
på bordet.
Herr Grefven och Talmannen hemstälde, huruvida Kammaren, i
enlighet med den vid hållet talmanssammanträde träfiade öfverenskom¬
melse, behagade besluta att nästa Onsdag den 10 dennes företaga val
af dels sex revisorer och tre suppleanter för den granskning af stats¬
verkets samt Riksbankens och Riksgäidskontorets tillstånd, styrelse och
förvaltning, som under innevarande år komme att ega rum, dels ock
två revisorer jemte ett lika antal suppleanter för granskning af Riks¬
bankens afdelningskontors i Göteborg^ Malmö, Luleå och Wisby rä¬
kenskaper och förvaltning under sistlidna år; hvilket bifölls.
Friherre Stjernblad: Den fråga, som i dag hvilar på Kammarens Förslag om
bord till följd af Kong]. Maj:ts nådiga proposition är otvifvelaktigt enSärsJcildt Ut'
stor fråga, ja, enligt min tanke, den största som kan framläggas för s^d{^r
svenska representationen. Den afhandlar ett ämne som ligger oss alla Kongh^pro-
varmt om hjertat och som är vilkoret för att svenska folket allt fram- positioner re¬
gent skall få räkna sig bland de sjelfständiga nationerna. Det måste rande för-
naturligtvis vara tillfredsställande för hvarje fosterlandsvän att aesvarsvasemlet.
denna fråga utgöra föremål för ompröfning, men om det ur denna
K:o 2.
6
Lördagen den 6 Februari.
Särshildt Ut¬
skott för be¬
handling af
K. Prop. rö¬
rande för-
sv arsväsendet,
(Forts.)
synpunkt kan finnas anledning till glädje, så kan jag dock ej neka,
att det måste vara djupt nedslående för den, som vill saken, att finna
denna fråga framkommen under omständigheter och i en form, inga¬
lunda gynnande för densamma, äfvensom att se den försedd med en
. utstyrsel, som ingalunda kan benämnas tilltalande.
' Jag vill nu endast hålla mig till de tre förslag som föreligga be¬
träffande landtförsvaret, nemligen: förslaget till lag om den allmänna
värnpligten, förslaget till härordning och förslaget till lag angående
härens aflöning, beklädnad och underhåll.
För att rätt bedöma och afgöra dessa frågor vore åtminstone nöd¬
vändigt att dessa förslag voro åtföljda af icke mindre det öfvergångs-
förslag som måste följas för att komma från det gamla systemet till
det nya, än äfven ett förslag, upptagande kostnaderna för den nya
härens kasernering. Utan att dessa förslag föreligga vid sidan af de
andra, är det omöjligt för Riksdagen att säga: ”detta vilja vi hafva
till lag”. För att Riksdagen skulle kunna säga detta, vore vidare nö¬
digt att för densamma framlades förslag både till grundskatternas af¬
skaffande och till indelningsverkets upphäfvande. Något sådant finnes
dock icke, men hade man blott utsigt att inom kortare tid, under
loppet af riksdagen, få se dessa förslag, kunde ju ändå något defini¬
tivt vidgöras, men beklagligtvis lemnar den Kong!, propositionen
oss ej hopp att emotse dessa frågors afgörande förr än vid 1876 års
riksdag. Lägger jag nu härtill, att Kong!. Maj:t, såsom vilkor för
antagandet för dess del af den nya härordningen, förutsatt ett tillägg
i BO § Regeringsformen, och detta af en sådan utsträckning, att der
icke allenast upptagas grunderna för det nya försvaret, d. v. s. antalet
af värnpligtig^ som böra inkallas och öfningstiden för dem, utan
äfven de eventuela anslag, som dertill behöfvas, anslag så stora att
de 8 å 9 gånger öfverstiga den summa som nu är af grundlagen ga¬
ranterad, så tror jag, mine Herrar, att jag icke säger för mycket, då
jag påstår att de omständigheter och den form, hvarunder förslaget
framkommit, äro ogynsamma.
För att åter finna att det sätt, hvarpå propositionen blifvit ut¬
styrd, ingalunda är tilltalande, behöfver man blott låsa det statsråds¬
protokoll, som finnes densamma bifogadt. Herrarne skola deraf finna,
att icke mer än en ledamot af rådkammaren motiveradt och varmt
yttrat sig för förslaget och att, sedan tre ledamöter instämt med ho¬
nom, de öfriga ledamöterne icke hafva ansett sig vara befogade eller
mägtige att ingå i pröfning gf förslaget. Gå vi så vidare i gransk¬
ning af detta protokoll, till frågan om lämpligheten af förslagets
framläggande för innevarande Riksdag, finna vi, att två ledamöter för¬
enat sig med krigsministern och instämt i de af honom anförda skäl,
tre hafva tillstyrkt förslagets framläggande men med särskild motive¬
ring, en har icke afstyrka två hafva tillstyrkt, men under antagande
och förklarande att ingen utsigt förefunnes till framgång för förslaget,
och en har afstyrkt detsamma^ framläggande. Vid en fråga af så
stor utsträckning och till sina verkningar så djupt ingripande i natio¬
nens lif måste väl den, som tagit henne om hand, vara öfvertygad
om, att det sätt han föreslår för dess lösande icke blott är det bästa,
utan det enda; samt vid utförandet ådagalägga både beslutsamhet och
Lördagen den (i Februari.
7
N:o 2.
sakkännedom. Att så icke liär är förhållandet kan ingen djupare be- sankilit Ut-
klaga än jag, och jag är öfvertygad om att hvarje ledamot af denna fott f°r he'
Kammare omfattar frågan med samma intresse. Just derför måste vi ^anpr^f
emellertid, fastän utsigterna för förslagets framgång under för handen rande för-
varande förhållanden icke öro de bästa, icke öfvergifva detsamma, utan svarsväsendet,
arbeta raskt framåt. Då frågan nu en gång är väckt, torde det alltså (Forte.)
vara Riksdagens skyldighet att taga den om hand; att bearbeta den
så väl som möjligt och uttala hvad Riksdagen önskar till ledning för
dem, som en gång skola genomföra densamma. Med anledning häraf
och då jag för ändamålets vinnande icke vet något bättre sätt, än
att utse ett Utskott, bestående af ledamöter från båda Kamrarne, får
jag hos Herr Talmannen anhålla om proposition på tillsättandet af ett
Särskild! Utskott, bestående af sju ledamöter från hvardera Kammaren,
för att upptaga till behandling Kong], Maj:ts nådiga propositioner till
Riksdagen, dels med förslag till lagar angående allmänna värnpligten,
härordningen samt härens aflöning, beklädnad och underhåll, dels ock
med förslag till lagar angående grunder för ordnande af flottans perso¬
nal samt denna personals aflöning, beklädnad och underhåll.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, samt Herr Gtrefven och Tal¬
mannen yttrat, att Friherre Stjernblad hade föreslagit, det Kamma¬
ren skulle för sin del besluta, att ett Särskilt Utskott, bestående af
fjorton ledamöter, sju från hvardera Kammaren, skulle tillsättas för
behandling af Kongl. Maj.ts nådiga propositioner dels med förslag till
lagar angående allmänna värnpligten, härordningen samt härens af¬
löning, beklädnad och underhåll, dels ock med förslag till lagar an¬
gående grunder för ordnande af flottans personal samt denna personals
aflöning, beklädnad och underhåll, framstäldes proposition på bifall
till detta förslag och besvarades med ja; hvarefter ett protokollsutdrag
härom upplästes och godkändes.
Föredrogs och hänvisades till Konstitutions-Utskottet Kongl. Maj:ts
den 4 dennes bordlagda nådiga proposition om antagande af ett tillägg
till BO § Regeringsformen.
0 ----------------------
Föredrogs Kongl. Maj:ts den 4 dennes bordlagda nådiga proposition Remiss af
med förslag till lagar angående allmänna värnpligten, härordningen K"n3!- proper
samt härens aflöning, beklädnad och underhåll. Tnde^allmän-
nci värnplig-
Friherre De Geer: Ehuru Första Kammaren redan fattat beslut ten m. m.
om tillsättandet af ett Särskild! Utskott för behandling af nu anmälda
proposition, så är detta likväl ännu icke Riksdagens beslut, och då
remiss måste ske redan i detta plenum, så uppstår frågan om till
hvilket af redan befintliga Utskott eu sådan remiss bör ske. Den
Kongl. propositionen omfattar olika ämnen, som vanligen icke hafva
behandlats i ett och samma Utskott. Den första afdelningen, som
angår värnpligtslagen, tillhör i och för sig ostridigt Lag-Utskottet, och,
N:o 2.
8
Lördagen den 6 Februari.
Remiss af K.sa vidt jag vid ett dygdigt genomögnande kunnat inhemta, innefattar
Prop.angåendeäfven den andra afdelningen, som rör härordningen, många stadganden
“pKqten0™™,som *nom Lag-Utskottets område, med afseende å grundlagens
(Forts.) föreskrift, att detta Utskott skall handlägga krigslagar, som hafva til¬
lämpning äfven på personer utom krigsstaten, men det mesta i denna
afdelning eger likväl oskiljaktigt sammanhang med tredje afdelningen,
som rör härens aflöning, underhåll och beklädnad, och denna afdelning
tillhör, såsom till största delen bestående af anslagsfrågor, ostridigt
under vanliga förhållanden Stats-Utskottet. I detta särskilda fall är
dock att märka, att de af Kong!. Maj:t framstälda förslagen äro fram¬
komna både under form och benämning af lag, och dertill kommer att
hela framställningen är gjord endast under förutsättning, att den af
Kong!. Maj:t föreslagna grundlagsförändringen blir antagen, hvarigenom
dessa förslag skulle blifva lagar, hvilka icke utan Konungens och
Riksdagens gemensamma samtycke kunde ändras. Då det nu icke lär
tillkomma Stats-Utskottet utan Lag-Utskottet att föreslå lagar, så synes
det mig att alla afdelningarne af den nådiga propositionen rättast äro
att hänvisa till Lag-Utskottet. I talmanskonferensen, der detta ämne
förevarit, men der Herr Grefven och Talmannen i Första Kammaren
icke sjelf var närvarande, uttalades också enhälligt den åsigt, att denna
proposition borde remitteras till Lag-Utskottet, så framt icke ett Särskilda
Utskott blefve tillsatt, hvilket af talmanskonferensen ansågs vara lämp¬
ligast för frågans formela behandling. Med anledning häraf får jag
hemställa, att Kammaren måtte besluta, att denna proposition remitteras
till Lag-Utskottet, under förbehåll att derifrån aflemnas till Särskilda
Utskottet, i händelse ett sådant blifver af Riksdagen tillsatt.
Herr Wall enberg: I afseende på den Kongl. propositionens re¬
mitterande instämmer jag med föregående talaren. Men med hänsyn
till sjelfva saken ber jag få yttra några ord om den inverkan, för¬
ändringen kan komma att utöfva på statens inkomster och utgifter.
Yi stå här framför en mycket stor fråga, och det skulle kunna
se ut som om den hade kommit ett steg närmare sin lösning. Jag-
hyser likväl slöra tvifvelsmål i det afseendet, och jag ber att, då man
nu synes vilja komma från ord till handling, man jemväl må taga i
betraktande de andra frågor, som med denna stora fråga ovedersäg¬
ligen ega sammanhang. Det är ett ganska egendomligt tillvägagående
som här föreslås. Väl har jag mer än en gång varit med om att
man antagit en lag och samtidigt beslutat, att den först efter en viss
tid skall komma att tillämpas, men att besluta en lag och på samma
gång förutsätta, att den icke skall få tillämpas, förr än man fattat sitt
■ beslut om andra lagförslag, om hvilka man ännu ingenting känner,
synes mig vara ett mycket egendomligt och alldeles nytt förfaringssätt.
Det är denna sammanknytning, mellan en ny härordning och grund¬
skatternas borttagande, som jag för min del aldrig voterat, hvars
lämplighet jag icke kan fatta. Grundskatternas afskrifning — ty vi
hafva nu kommit så långt att fråga icke längre är om någonting
annat — är en minskning i statens inkomster, och sammanknytes den
med en positiv och ganska betydlig tillökning i statens utgifter, är
det svårt att ana huru räkningen framdeles kommer att gå ihop.
Lördagen den 6 Februari.
9
>T:o 2.
För min del skulle jag anse det vara mycket ändamålsenligare att Remiss af k.
med den förevarande frågan sammanknyta ett förslag till ett fullstän-iv»;).an</i'«e«*
digare skattesystem, som visade hvarifrån man skulle komma att taga allmännavärn-
den erforderliga tillökningen i statens inkomster, innan man fördjupar ™- “•
sig i beslut, som ofelbart skola leda till eu betydlig ökning i statens ' 01 s,')
utgifter. Det framgår också af yttrandena till statsrådsprotokollet, att
denna sida af saken ej blifvit helt och hållet förbisedd. Herr Finans¬
ministerns yttrande innehåller nemligen ganska många tänkvärda ord,
som icke böra helt enkelt anses såsom motivering till en proposition,
utan verkligen förtjena att i och för sig litet mera tagas vara på och
begrundas, enär de gifva antydning om saker, som man dock slutligen
icke kan undgå att se i sin rätta dager. Herr Finansministern har
helt och hållet afböjt att yttra sig angående den militära sidan af
saken och förklarat, att hans insigter icke sträcka sig dit, samt att
bristen på förstudier förhindrat honom att angående denna del af frågan
säga ett bestämdt ja eller nej. Jag ber att häruti få med honom in¬
stämma och vågar icke fälla något omdöme om det föreliggande här-
ordningsförslaget, förr än Utskottet uttalat sig deröfver. Herr Finans¬
ministern tillägger emellertid: »men frågan har äfven en iinansiel sida,
och från denna torde det vara min pligt att söka skärskåda densamma.»
Detta tror jag vara ett uttalande, i hvilket hvarje riksdagsman bör
instämma, tv från den finansiela sidan måste också vi taga frågan i
betraktande. Sedermera säger Herr Finansministern: »om än möjligt är,
att, under en fortsatt gynsam utveckling, landet en dag .förmår bära
dessa kostnader, ser jag ej detta nu så klart, att jag vågar qväfva
mina farhågor för att sådant ej torde vara att med visshet påräkna
för den närmaste framtiden.» Uti det begagnade uttrycket »en dag»
ligger en framtidstanke; vi hoppas ju alla att landet framdeles skall
kunna bära större statsutgifter äii för närvarande, men jag ser i detta
yttrande en varning, att vi ej nu böra låta oss missledas af de för
tillfället sällsynt gynsamma konjunkturerna för landets produktion och
för afsättningen af våra produkter, eu varning att icke på omständig¬
heter, som räckt ett par år, bygga institutioner, afsedda att ega bestånd
i mansåldrar. Det är visserligen ett allmänt talesätt, att bara man
får bort grundskatterna och indelningsverket, så kan man taga de
behöfliga inkomsterna förmedelst bevillningen; det är alldeles som om
här i landet ingen annan hade skattat än den, som är innehafvare af
jord. Jag ber dervid få erinra, att på gynsamma konjunkturer beror
beloppet, hvartill dessa bevillningar kunna ingå, hvadan bevillningen
är den mest vanskliga beskattningsgrund af alla. Det är icke längre
sedan än vid de första riksdagarne under den tid denna Kammare
varit tillsammans, som vi gingo omkring med ljus och lykta och sökte
efter inkomsttitlar för att få budgeten att gå ihop; ehuru slutsum¬
morna då voro betydligt mindre än nu. Man föreslog då skatt medelst
charta sigillata på cigarrer, på upp- och afskrifningsvexlar in. m. Jag-
nämner detta blott för att visa, att när under den korta tiden af nio
år så väsentliga förändringar egt ruin i statens inkomster, man deraf
torde kunna draga den slutsats, att man missräknar sig och bygger
på lösan sand, om man räknar på de högsta siffror, hvartill stats¬
inkomsterna genom bevillning uppgått, och om man med sådana till-
>T:o 2.
10
Lördagen den 6 Februari.
Remiss af År.gångar vill bestrida nya stora utgifter. Vi måste en gång få ett
Pi-op.angående ska t tesystem och det ett som ej hviiar på lösa talesätt utan på an-
allmännaväm-tågna grunder, och äfven om vi nu afskrifva grundskatterna, måste vi
?,?,'9(Forts')tänka oss som eu framtida reserv, att jorden äfven skall kunna skatta,
hvilket åter måste hvila på den rigtiga principen: all jords lika be¬
skattning.
Herr Finansministern yttrar vidare: »Ännu pågår landets skuld¬
sättande, om detta än sker för ett så nyttigt och en dag inbringande
ändamål som fullbordandet af vårt jernvägsnät. Ännu lemnade ej
jernvägstrafiken något i jemförelse med andra inkomsttitlar synnerligen
betydande öfverskott till statsutgifternas bestridande eller ens ett till¬
räckligt sådant till räntornas betalande å upptagna lån.» Jag tillåter
mig begagna denna uppgift för att uttala, att bär i landet finnes ingen,
som vet hvad jernvägarne verkligen lemna i nettoinkomst, ty bok¬
föringen är icke sådan att detta med bestämdhet kan utrönas, enär
inkomster och utgifter för statens jernvägar äro sammanblandade med
dem, som röra statens öfriga inkomster och utgifter. Det är af vigt
för landet att, då staten har ett industrielt företag, snart få bokföringen
dervid ordnad på samma sätt som vid hvarje annat sådant företag,
så att man icke missräknar sig och gör sig några illusioner till följd
af en stor bruttoinkomst, utan att veta hvad statsbanorna såsom in¬
dustrielt företag i förhållande till utgifterna för annuiteterna å den
för desamma åtagna statsskulden verkligen gifva i nettoinkomst.
I slutet af sitt yttrande säger den ärade Finansministern: »en följd
af goda år och stigande statsinkomster har visserligen lyckliggjort oss,
men felslagna skördar och nedgående konjunkturer för vårt lands alster
af skog och grufva äro kanhända ej långt borta, och tecken visa sig,’
som bjuda att åtminstone ej påräkna en fortsatt stegring i de ovanligt
höga statsinkomsterna.» Ja! en sådan fortsatt stegring tager man för
gifven, då man på samma gång är sinnad föreslå att minska inkom¬
sterna och öka utgifterna.
För öfrigt ber jag att särskilt få påpeka ett yttrande af en annan
ärad ledamot af konseljen, ett konsultativt statsråd, som säger: »jag
erkänner emellertid att i ett ärende af sådan vigt som det förevarande,
der enig samverkan mellan Kong], Maj:t och Riksdagen är i så hög
grad af behofvet påkallad» o. s. v. Det är visserligen sant att för¬
hållandet bör vara sådant, men jag frågar Herr Talmannen och eder,
mine Herrar, om det icke äfven är af behofvet påkalladt att del i eu
så vigtig fråga som denna finnes enig samverkan mellan Konungens
rådgifvare? — och' kan man väl säga att en sådan enighet förefinnes,
när man har framför sig dessa särskilda yttranden af konseljens leda¬
möter? Exempelvis vill jag nämna Herr Civilministerns; lian säger:
»jag finner mig icke böra afstyrka.» Är det väl på ett sådant råd,
man kan bygga ett beslut i en fråga, hvilken torde vara den mest
genomgripande, den nu lefvande generationen får vara med om? För
min del anser jag ett sådant yttrande nästan innebära en afstyrkan.
Då jag blir anmodad att deltaga i byggandet af ett fartyg, är
alltid min första fråga: hvem skall föra fartyget, hvem skall se till att
det blir ändamålsenligt bygdt och utrustadt, hvem skall blifva dess
förste skeppare? Ser jag icke en duglig karl i spetsen för ett sådant
Lördagen den 6 Februari.
11
X:o 2.
företag, ser jag icke på denna plats en man, som har den erfarenhet Remiss af K.
och de kunskaper som erfordras för „att föra fartyget, vill jag icke Prop. 'ang.
vara med om att bygga det. allmänna
För min del anser jag att frågan i det skick, hvari den nu be- varnPhSten
finner sig, tål en mycket mogen pröfning af Riksdagen och allvarlig (j,0j.t3j
granskning af det Särskilda Utskottet, till hvilket jag önskar att den
Kong!, propositionen måtte remitteras.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Carleson: Med an¬
ledning af den siste talarens yttrande bör erinras, att inom Statsrådet
skiljaktighet ej förefunnits om lämpligheten och antagligheten af de
utaf Kongl. Maj:t framlagda förslagen. Skiljaktigheten bär endast rört
frågan, huruvida tidpunkten för förslagens framläggande vore rätt vald.
Föreställande mig, att det eftersträfvade målets ernående fordrat att
till Riksdagen på en gång öfverlernnats alla förslag, som röra detta
ämne och dermed sammanhänga, tror jag att, då sådant ej varit hit¬
tills möjligt, hvilket väl kan beklagas men icke hjelpas, hade föreva¬
rande förslags framläggande bort uppskjutas, men det oaktadt måste
jag medgifva, att ett mycket kraftigt skäl för den vidtagna åtgärden
kan åberopas, det nemligen att våra grundlagar icke tillåta ett an-
hängiggjordt ärendes uppskjutande från ena riksdagen till den andra.
När flera särdeles vidlyftiga och med hvarandra förbundna ämnen på
en gång öfverlemnas till Riksdagens handläggning och afgörande, händer
lätt att den fattar ett mer eller mindre omoget beslut, emedan ämnena
ej hinna tillräckligt grundligt behandlas, och vid sådant förhållande
kan det uppenbarligen blifva gagneligt att dela frågorna på det sätt,
att hvad som möjligen kan sammanföras till ett handlägges särskildt,
under förbehåll att beslutet i afseende å denna delen icke är defini¬
tivt förr än äfven återstående delar af de sammanbundna ämnena före¬
kommit till behandling och blifvit nöjaktigt afbörda. Derest det är
Riksdagens fulla allvar att på allmänna värnpligtens grund dana ett
verkligt försvar för landet och att i mån af landets tillgångar bevilja
de nödiga medlen, så bör det ej anses fördömligt att till Riksdagens
omsorgsfullaste skärskådande framställas de organisationsförslag, som
af våra sakkunnigaste män blifvit uppgjorda och efter deras mening
innebära det minsta, som försvarets byggande på den uppgifna grun¬
den krafvel1, samt att, sedan Kongl. Maj:t tillkännagifvit sig godkänna
förslagen, Riksdagen får tillfälle att pröfva dem under vilkor och för¬
behåll, att de lagar, som i öfrigt erfordras, jemväl varda af Riksdagen
sedermera godkända. Om samtliga dessa lagar blifvit för Riksdagen
nu framlagda, är föga troligt, att de på fyra månader kunnat veder¬
börligen granskas och handläggas, utan hade förmodligen af en eller
annan grund alltsammans undanskjutits; och kan deruti —- jag upp¬
repar det — finnas ett skäl till den delning af ämnena som skett.
Herr Statsrådet Bergström: Tillfälligtvis kom jag in i denna
Kammare och hörde då en ärad representant för Stockholm citera det
yttrande, jag i förevarande vigtiga fråga afgifvit till statsrådsproto¬
kollet. Jag tror, att hans citat var något ofullständigt och missledande,
och det torde derför väl vara mödan värdt att framhålla hvad jag i
N:o 2.
12
Lördagen den 6 Februari.
Remiss af K. saken verkligen yttrat. I mitt yttrande förekommer visserligen orden
Prop. ang. att jag finner mig »icke böra Sfs tyr ka» • men hvad har jag ansett mig
allmänna ej böra afstyrka? Jo, att de ifrågavarande tre lagförslagen redan nu
Vä‘2vlifen till Riksdagens pröfning framläggas. Mitt yttrande slutar åter med
(Forts.'). ett biträdande af departementschefens hemställan, det vill säga ett bi¬
trädande af hans hemställan i sak. Hans Excellens Herr Justitie-
statsministern har redan framhållit, att formela betänkligheter före-
funnits, och äfven af andra ledamöter af statsrådet uttalats för att
- redan vid denna Riksdag framlägga dessa vigtiga lagförslag till pröf¬
ning, och det låter ej förneka sig, att om man ser till 1873 års Riks¬
dags skrifvelse, så öfverensstämmer det nu föreslagna sätt för frågans
behandling icke med hvad Riksdagen ansett önskvärdt, men förhål¬
landenas makt har stält valet emellan att framlägga hvad som nu är
färdigt eller att uppskjuta hela frågan till nästa riksdag.
För öfrigt tillåter jag mig att anmärka, att det kan vara ömk¬
ligt att fullkomlig' enighet i åsigter råder bland Konungens rådgifvare,
men ju vigtigare en fråga är, desto mer bjuder pligten att skärskåda
den, och temligen naturligt är, att någon meningsskiljaktighet då kan
råda, åtminstone förutsätter grundlagen, att olikhet i åsigter kan före-
finnas mellan Konungens rådgifvare, då den ålägger dem att hvar för
sig framlägga sin mening för Konungen, på det att han må kunna
välja den han finner bäst. Jag kan ej tro, att Riksdagen skulle anse
det rätt af Konungens rådgifvare alt sammanrota sig för det tomma
nöjet att hafva en mening. Vigtiga frågor hafva förr blifvit fram¬
lagda till Riksdagens pröfning, då meningarne varit skiljaktiga inom
Konungens statsråd, såsom synts af protokollen. Jag vill särskildt
erinra om frågan angående norra stambanans sträckning. I den frå¬
gan lådde meningsskiljaktighet mellan ministrarne, men det hindrade
ej dess lösning.
För närvarande har jag ej något vidare att säga i denna sak.
Herr Wallenberg: Jag skulle önskat, att Herr Statsrådet Berg¬
ström behagat höra, att jag icke citerat hans ord på något missledande
sätt. Jag har sagt, att lian inför Konungen yttrat, att han ej finner
sig böra afstyrka, att dessa lagförslag frånryckas hela frågans fond,
hvithet jag för min del ej kan kalla ett tillstyrkande. Vare långt
ifrån mig emellertid att jag skulle vilja lägga honom detta till last,
ty jag tror, att hans ord innebära en önskan att få veta hvarifrån
medel skola tagas till försvarets ordnande, innan man derom fattar
beslut. För öfrigt hoppas jag, att det Särskilda Utskott, som antagligen
kommer att tillsättas, skall noggrannt läsa statsrådsprotokollet, och
kommer Utskottet då till den mening, som här sökt göra sig gällande,
nemligen att enighet angående dessa vigtiga frågor varit rådande inom
Konungens rådkammare, får jag bekänna, att jag skattar Utskottet
mycket lyckligt.
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: Sedan två af mina embetsbroder inom Konungens rådkam¬
mare redan haft ordet, kan det synas öfverflödigt, att jag yttrar mig,
men jag anser det vara af stor vigt, att de ord, som af en Stockholms-
Lördagen den G Februari.
13
X:o 2.
representant blifvit yttrade, ej kunna tj^das så, som om någon menings¬
skiljaktighet i sak verkligen förefunnits inom statsrådet. Beträffande
sjelfva förslaget har alldeles ingen meningsskiljaktighet egt rum bland
statsrådets ledamöter; den meningsskiljaktighet, som här omtalats, har
endast gällt formen, nemligen huruvida dessa lagförslag borde nu fram¬
läggas för Riksdagen eller huruvida man skulle dröja dermed till dess
äfven öfvergångsförslaget och grundskattebetänkandet blefve färdiga.
Att den ärade talare, som här särskildt åberopat chefens för finans¬
departementet yttrande, fästat stort afseende vid frågans finansiela del
kan man icke förtycka honom, och jag finner det äfven helt natur¬
ligt, att chefen för finansdepartementet i främsta rummet tagit den
sidan i betraktande, men jag kan deremot icke finna, att det är så
särdeles svårt att uppgöra den finansberäkning, som är behöflig för
att Riksdagen nu skall kunna afhandla dessa förslag om härens orga¬
nisation. Gifvet är att, i fall Sverige skall ikläda sig betydligt ökade
kostnader för försvaret, och om på samma gång, på sätt Riksdagen
förutsatt, staten skall uppoffra en betydande del af sina inkomster, så
blir ett icke obetydligt tillskott till den nuvarande budgeten behöfligt.
Jag får likväl fästa Herrarnes uppmärksamhet på, att om dessa lagar
nu antagas, så behöfvas ej under de första åren, ja, icke under en
följd af år, särdeles stora tillskott. Sådana blifva nemligen endast
successivt behöfliga. Att nu uppställa en beräkning, huru statens in¬
komster skola förete sig om 7 eller 10 år kan endast ske gissningsvis.
Man måste vara beredd på ökade utgifter, men att nu säga hvar medel
skola tagas, dertill tror jag ingen vara i stånd. Den ärade Stockholms-
representanten har sjelf anfört, att Sveriges statsinkomster under de
nio sista åren undergått eu betydlig förändring, som svårligen kunde
förutses vid början af denna tidrymd, och lika svårt är det att nu
förutsäga hurudana våra statsinkomster kunna vara då de stora sum¬
mor behöfvas, som föreliggande förslags genomförande kräfver. Jag
tror derför att det vore oriktigt att uppskjuta dessa förslags afgö¬
rande, i hopp att kunna göra upp ett fullständigt finansförslag. Jag
har också varit bland dem, som på det varmaste tillstyrkt framläg¬
gande af de nu färdiga lagarne rörande härens organisation och all¬
männa värnpligten. Riksdagen, ja hela svenska folket, har väntat,
att dessa lagar nu skulle framläggas, och derest ej så skett, hade man
säkerligen ansett sig bedragen. Då nu de andra förslagen ej äro fär¬
diga — och ovisst är, huruvida förslag om grundskatterna medhinnes
till nästa riksdag — så skulle jag ej velat qvarstanna på min plats i
Konungens rådkammare, derest Kong!. Magt. nu endast uppmanat Riks¬
dagen att fortfarande studera de komitébetänkanden, som förlidet år
utdelades till Riksdagens ledamöter. För min del har jag ansett all¬
deles nödvändigt, att de nu färdiga lagarne framlagts, och jag kan ej
finna någon olägenhet uti att ensamt de nu framkommit. De måste i
främsta rummet afgöras, ty innan man vet, att Riksdagen verkligen
vill antaga de nya förslagen, kan man ej börja diskussion om huru
den nuvarande arméen skall upplösas, och an mindre kan grundskalte-
frågan dessförinnan lösas. Om Riksdagen ej är benägen att antaga
förevarande förslag, så måste öfvergångsförslaget anses förfallet, och ej
Remiss af K
Prop. ang.
allmänna
värnpligten
m. m.
(Forts.).
>T:o 2.
14
Lördagen den 6 Februari.
Remiss af K. kan det vara värdt att uppskjuta denna fråga i afvaktan på ett for-
Prop. ang. slag, som måhända aldrig kommer under diskussion.
allmänna
va™Pl^teu Herr Wallenberg: Hans Excellens Björnstjerna har behagat an-
(Forts.). tyda, att något förslag till nytt beskattningssystem icke behöfver ifråga¬
komma, utan att man lugnt kan betydligt öka utgifterna och taga
bort grundskatterna, utan att sätta något annat i stället och således
endast lita på de tillfälliga inkomsterna, hvilka på senare tider varit
så ymniga.
Ett sådant tillvägagående är just det jag vill hindra. För öfrigt
har jag icke motsatt mig dessa lagars framläggande eller remiss till
utskott, lika litet som jag yttrat ett ord om förslagets innehåll. Så¬
som stöd härför kan jag åberopa såväl mitt eget föregående anförande
som ock det yttrande till statsråds-protokollet, hvilket jag citerat såsom
äfven på mig tillämpligt, äfvensom att man om sjelfva förslaget i fråga
ej bör uttala sig utan militäriska insigter och förstudier.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, framställde Herr
Grefven och Talmannen proposition derå, att den förevarande Kongl.
propositionen jemte de i anledning deraf nu afgifna yttranden skulle
hänvisas till Lag-Utskottet, dock under förbehåll att, derest ett sär¬
skilt Utskott komme att tillsättas för behandling af den Kongl. pro¬
positionen, densamma jemte yttrandena i sådant fall skulle till detta
Utskott öfverlemnas; och blef denna proposition med ja besvarad.
Föredrogs Kongl. Maj:ts den 4 dennes bordlagda nådiga proposi¬
tion med förslag till lagar angående grunder för ordnande af flottans
personal samt denna personals aflöning, beklädnad och underhåll.
Friherre De Geer, L.: Jag anhåller, att jemväl denna proposition
måtte remitteras på enahanda sätt som den nyss remitterade.
Öfverläggningen förklarades slutad och den Kongl. propositionen
hänvisades till Lag-Utskottet under enahanda förbehåll som den förra
propositionen.
Upplästes ett af Herr von Bränn inlemnadt memorial af följande
lydelse:
Till Riksdagens Första Kammare.
Hos Kammaren anhåller undertecknad vördsamt om ledighet från
riksdagsgöromålen till och med den 20 Februari.
Denna anhållan bifölls.
Gust. v. Braun.
Friherre Adelsvärd: Jag får hos Kammaren vördsamt anhålla
om ledighet från riksdagsgöromålen under tre veckor, räknadt från
morgondagen.
Jemväl härtill gaf Kammaren sitt samtycke.
Lördagen den 6 Februari.
15
N:o 2.
Anmäldes och bordlädes Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 1, i anledning af verkställd granskning af Riksdagens Justitie¬
ombudsmans embetsförvaltning; och
N:o 2, i anledning af Kong! Maj:ts nådiga proposition med för¬
slag till förordning angående ändring i vissa §§ af Sjölagen.
Kammaren åtskildes kl. 11 f. m.
In fidem
O. Brakel.
IG
Måndagen den 8 Februari.
Måndagen den 8 Februari 1875.
Kammaren sammanträdde kl. l/2 3 e. m.
Justerades 2 protokollsutdrag för den 6 och protokollet för den
1 dennes.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Kong!. Maj:ts den
6 dennes bordlagda nådiga propositioner:
l:o) angående eftergift af den Norra och Södra Smedjebackarne
samt Faktoriträdgården i Örebro stad och län åsätta ränta, krono¬
tionde och rotering; samt
2:o) angående byte emellan Kongl. Maj:t och Kronan, å ena sidan,
samt Stockholms stad, å den andra, af mark å Långholmen.
Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Lag-
Utskottets den 6 dennes bordlagda utlåtanden:
N:o 1, i anledning af verkstäkl granskning af Riksdagens Justitie
ombudsmans embetsförvaltning; och
N:o 2, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag
till förordning angående ändring i vissa §§ af Sjölagen.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets utlåtanden:
N:o 3, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens För¬
sta Hufvudtitel;
N:o 4, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Andra
Hufvudtitel;
N:o 5, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Tredje
Hufvudtitel;
äfvensom Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 1, i anledning af
Kongl. Maj:ts nådiga proposition den 22 Januari 1875 angående de
ändringar i gällande Tulltaxeunderrättelser och dermed sammanhang
egande stadganden, som påkallas af det genom Kongl. Förordningen
den 15 Maj 1874 införda nya skeppsmätningssätt.
Kammaren åtskildes.
Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1875.
In fidem
0. Brakel.