RIKSDAGENS PROTOKOLL
1875. Första Kammaren. N:o 19.
Onsdagen den 31 Mars 1875.
Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m., och dess förhandlingar Teddes
af Herr vice Talmannen.
Justerades tre protokollsutdrag för den 30 och protokollet för den
17 dennes för- och eftermiddagen.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 24 och 30 dennes bordlagda
utlåtande N:o 34, i anledning af väckt förslag om aflåtande till Kongl.
Maj:t af skrifvelse angående ändring i Kongl. kungörelserna den 17
Juli 1847 och den 7 Augusti 1863, rörande sättet för utarrendering af
vissa kronans fastigheter.
Herr Thyselius: Då Stats-Utskottet här föreslagit vigtiga för¬
ändringar uti sättet för utarrenderingen af de kronans egendomar,
som äro till statsverket indragna, och det tillhör Kammar-kollegium
att med ärenden af sådan beskaffenhet taga befattning, ber jag att nu
få yttra mina åsigter i ämnet, och jag anhåller tillika, att det dervid
må vara mig tillåtet att till en början få i allra största korthet i
minnet återkalla hvad författningarne i afseende derå stadga.
Det är föreskrift^!, att vid utarrendering af sådana egendomar
skall utsättas ett maximum, hvaröfver, och ett minimum, hvarunder det
årliga arrendet ej får gå. Upprättandet af förslag dertill är anförtrodt
åt kronofogden i orten med biträde af landtmätare samt en eller två
i landtbruk kunnige och erfarne, ojäfvige män. Desse skola taga kän¬
nedom om egendomens beskaffenhet samt göra sig underrättade om
beloppet -af de för motsvarande egendomar i orten utgående arrenden,
hvarefter de upprätta sitt förslag och insända det till Konungens Be¬
fallningshafvande, som, jemte eget yttrande i ämnet, öfverlemnar hand-
lingarne till Kammar-kollegium, der maximi- och minimibeloppen
pröfvas och fastställas. Sedan detta skett och om Konungens Befall¬
ningshafvande funnit att egendomen är väl brukad eller, såsom det
kanske sannare skulle kunna sägas, att den icke är illa brukad, in-
hemtas den då varande arrendator^ yttrande, huruvida han vill öfver¬
taga arrendet mot det faststälda maximibeloppet. Vill han det och
ställer borgen för arrendevilkorens fullgörande, upprättas med honom
kontrakt. Önskar han deremot icke öfvertaga arrendet på de stadgade
Första Kammarens Prof. 1875. N:o 19. 1
Ändring i sät¬
tet för ut¬
arrendering
af kronans
egendomar.
N:o 19.
2
Onsdagen den 31 Mars.
Ändring i, sät¬
tet för ut¬
arrendering
af lcronans
egendomar.
(Forts.)
■ vilkoren, skall auktion hållas, hvarvid den, som gör högsta anbudet,
erhåller arrendet och, om flera anbud till maximisumman göras, den
som derjemte bjuder högsta kontanta städja, att vid tillträdet på en
gång erläggas. Har åter vid auktionen något anbud till minimum ej
skett, bör lägenheten, utan förbehåll af visst minimum eller maximum,
genom ny auktion på arrende utbjudas, med rättighet för Kammar¬
kollegium att pröfva antagligheten af då skeende högsta anbud.
Det lär vara klart, att lagstiftaren, då han stadgade denna ord¬
ning, hyste den tanke och öfvertygelse, att de egentliga bestämmel¬
serna, hvarefter man hade att rätta sig, vid arrendebeloppets faststäl¬
lande, skulle ske i orten vid den förrättning, som der hölles; men
efter den erfarenhet jag haft vid pröfning af handlingar, som till
Kammar-kollegium inkommit, är det mera sällan som kollegium, med
skyldigt afseende derjemte på de i Kongl. kungörelsen den 17 Decem¬
ber 1799 meddelade föreskrifter, ansett sig kunna stanna vid det maxi¬
mum, som blifvit föreslaget, utan kollegium har nästan alltid höjt det¬
samma, och det stundom ganska betydligt. Det kan nu vara mycket
vanskligt för ett embetsverk, der tjenstemännen tillsättas utan hänsyn
dertill, om de ega kännedom om landtbruk och egendomsförvaltning,
och der man icke har att hemta upplysningar angående den egendom,
som skall utarrenderas, från annat än de handlingar, som insändas,
samt från andras yttranden, att komma till det rätta. Huruvida detta
skett eller icke, är svårt att bestämma, men af motionen vill det synas,
som skulle Kammarkollegium, fastän det ofta betydligt höjt maximum,
ändock icke satt det tillräckligt högt. Jag har låtit i embetsverket
genomse handlingarne rörande de arrendekontrakt, hvilka blifvit ut¬
färdade från början af år 1870 och till slutet af Februari månad inne¬
varande år, och dervid har jag funnit, att antalet af utarrenderade
egendomar, der optionsrätt egt ruin, d. v. s. varit i författningarne
medgifven och icke blifvit genom vanhäfd förverkad, uppgått till 242.
Af dessa hade med afseende å 206 de förre arrendatorerne anmält sig
vilja, mot erläggande af maximum, behålla arrendet. Således återstå
36 arrenden, der optionsrätten icke begagnats, och der följaktligen auk¬
tion måst hållas. Vid dessa auktioner har i nio fall maximum blifvit
bjudet och i åtta fall, utöfver maximum, städja varierande mellan 50
och 2,000 kronor.. Af dessa 242 utarrenderade egendomar är det så¬
ledes endast 19, der arrendet understigit maximum, och jag tror mig
icke fela, om jag uttrycker den tanke, att vid ett eller annat till¬
fälle den föregående arrendatorn, med kännedom derom, att ingen
skulle med honom konkurrera, icke begagnat sin optionsrätt, i den
beräkning att han vid auktionen skulle få egendomen för ett lägre
belopp, hvilket också lyckats honom.
Af hvad jag nu anfört torde framgå, att de maximibelopp, som
blifvit faststälda, åtminstone i allmänhet icke varit för höga, men
'huruvida de varit för låga, derom lär icke någon slutsats kunna dra¬
gas, emedan, enligt författningarnes klart uttryckta mening, maximi-
arrendet icke skall sättas högre, än att en arrendator skall kunna gå
ut med att betala detsamma. I motionen är såsom bevis derpå, att
arrendet stundom varit för lågt, omförmäldt, att det inträffat, att
den, som öfvertagit arrendet, afstått detsamma till eu annan person
Onsdagen den 31 Mars.
3
N:o 19.
samt dervid betingat sig en ganska stor afträdessumma. Huru förhål- Ändring i sät-
landet i sistnämnda hänseende må vara, derom kan man icke i Kam- tet för ut~
mar-kollegium vinna upplysning, emedan de vilkor, ‘hvarpå arrendet Zf kronans
öfvergått från den ene till den andre, icke tillkännagifvas. Men det egendomar.
bör jag meddela, att transport af arrenden ganska ofta egt ruin, någon (Forts.)
gång också omedelbart efter det att den optionsberättigade erhållit sitt
kontrakt. Jag har visserligen hört uppgifvas, att betydande afträdes-
belopp dervid understundom blifvit lemnade, men jag har icke derom
någon officiel kännedom. En annan omständighet, hvaraf man kan
draga den slutsats, att maximi-arrendebeloppet icke blifvit satt så
högt, som måhända kunnat utan obillighet ske, förefinnes dock, och
på denna tillhör det mig nu att fästa uppmärksamheten. Så vidt
jag kunnat fatta Kongl. kungörelsen den 17 Juli 1847, hvilken först
medgifver optionsrätten, har afsigten dermed varit, att densamma icke
skulle tillkomma någon annan än den, som förut af statsverket inne¬
haft egendomen på arrende. Men sedermera utkom, i öfverensstäm¬
melse med af Rikets Ständer derom fattadt beslut, genom Kongl. kun¬
görelsen den 23 Maj 1857 den förklaring af den äldre författningen,
att, när ett boställe drogs in, den som skött bostället, vare sig tjenste-
mannen eller hans arrendator, vore berättigad till optionsrätt. Vidare
hafva, på framställning af Kongl. Maj:t, Rikets Ständer den 3 No¬
vember 1863 medgifvit, att landsstatstjensteman, hvilken önskade lemna
sitt boställe, finge göra framställning derom till regeringen, som, i
händelse skäl dertill förefunnes, kunde bifalla ansökningen, med rät¬
tighet för den tjensteman, som afstode bostället, att kontant erhålla
det belopp, hvartill inkomsten af bostället vore beräknad, och dertill
det hushyrebelopp, som tillkomme landsstatstjensteman, hvilken icke
hade boställe. Efter utfärdandet af denna författning inkommo ät-
skillige tjenstemän med ansökningar att få afstå sina boställen. Dessa
ansökningar biföllos, förmodligen af det skäl, att man trodde dem
hafva tillkommit af omtanke hos tjenstemännen att desto bättre blifva
i tillfälle att sköta sina tjenster, hvarför innehafvandet af boställena
ansågs utgöra ett hinder. Men när sedermera utarrendering skulle
ske, blef följden af den optionsrätt, som enligt 1857 års författning
blifvit uttryckligen dem tillagd, den, att en stor del anmälde sig vilja
öfvertaga dessa boställen emot det faststälda maximiarrendet. Än¬
damålet, som var afsedt med 1863 års författning, vans således icke
i allmänhet; och då det vill synas, som om en tjensteman, hvilken eu
gång afträdt sitt boställe mot erhållande af full ersättning, icke borde
vara berättigad att på förmånligare vilkor än hvarje annan fortfa¬
rande besitta samma boställe, och då den af honom antagne arren¬
dator icke heller kunde ega giltigt anspråk att till följd af indrag¬
ningen till statsverket komma till bättre rätt än han förut egde,
gjordes framställning hos Regeringen, som derefter afgaf proposition
till Riksdagen derom, att vid den utarrendering, som, sedan ett bo¬
ställe blifvit indraget, först skedde, optionsrätt icke skulle ega ruin.
I denna syftning utkom en författning den 8 Maj sistlidet år, och
derefter kunde man lättare se och bedöma, huru det förhåller sig
med de grunder, som i allmänhet följdes vid fastställandet af maximi-
arrendebeloppen. Antalet af de landsstatsboställen, hvilka sedermera
N:o 19.
4
Onsdagen den 31 Mars.
Ändring i blifvit utarrenderade utan optionsrätt, utgör endast elfva, men af dessa
sättet för ut- hafva åtta blifvit utarrenderade icke allenast för maximum, utan också
Tf Tronans mec^ en städja derutöfver till ett sammanräknadt belopp af mer än
egendomar. 20,000 kronor, hvilket icke synes vara obetydligt, när i betraktande
(Forts.) tagas hemmanens i allmänhet mindre vidsträckta egor. Kort derefter
beslöt Riksdagen, att häradshöfdingarnes boställen skulle indragas.
Det ville då synas, som skulle åtminstone några af de skäl, som ver¬
kade optionsrättens upphörande vid utarren derin ge u af landsstatsbostäl-
len, då de till statsverket indrogos, äfven gälla i afseende på härads¬
höfdingarnes boställen, och derom gjordes också framställning från
Kammar-kollegium, men då Riksdagens sistlidet år fattade beslut en¬
dast talade om landsstatsboställena, och deu allmänna författningen
således bortföre att gälla för öfriga boställen, ansåg regeringen sig
icke kunna bifalla kollega framställning. De häradshöfdingeboställen,
som skola utarrenderas, uppgå till 56, och för tjensteinnehafvarne
sjelfve lärer någon optionsrätt icke komma i fråga, emedan de ibland
dem, hvilka bruka hemmanen, af Riksdagen förklarats berättigade att
få desamma under tjenstetiden behålla mot afdrag i lönen till det
belopp, hvarmed boställena deruti ingå, men för nu varande arrenda-
torer eger deremot optionsrätt rum. Detta är dock en obetydlighet.
Men vigtigare är, att Riksdagen nu beslutat, att militieboställena skola
indragas till statsverket. Jag har sökt att, med ledning af Kong!,
cirkuläret angående löneregleringen vid indelta arméen den 2 Februari
1833 samt ett enskildt med statsanslag utgifvet arbete, förskaffa mig
kännedom om antalet af dessa boställen, och jag har dervid funnit, att
de uppgå till icke mindre än 2,300 eller något deröfver. Hvilken
oerhörd förlust det skulle blifva för staten, om optionsrätt vid första
utarrenderingen af dessa boställen får ega rum, är klart, om det är
tillåtet döma efter erfarenheten vid landsstatsboställena. Af hela an¬
talet militieboställen innebafvas omkring 960 af öfver- och under¬
officerare, men då desse få full ersättning för det de afstå sina bo¬
ställen, synas icke några - billighetsskäl tala för att åt dem bibehålla
optionsrätten; lika litet torde sådan rätt höra tillkomma arr endator er ne.
Jag instämmer derföre med Utskottet derutinnan, att optionsrätt till
sådana egendomar vid första utarrenderingen icke bör ega rum. Men
äfven i afseende på de redan för statsverkets räkning utarrenderade
egendomar tror jag, att ett likartadt beslut med hänsyn till statens
fördel vore mycket ändamålsenligt. Ett beslut derom inverkar icke
heller på de nu varande ärren datorernes rätt, ty desses optionsrätt
grundar sig icke allenast på författningar, utan äfven på utfärdade
arrendekontrakt, i hvilka optionsrätt är dem förbehållen. Verkan af
ett nytt stadgande i detta afseende inträder således för ingen förr än
efter 20 år och för somlige till och med först 40 år ifrån det den nya
ordningen blifvit stadgad.
Nu har af statens egendomar eu del anslagits till boställen åt sär¬
skilda stater och eu del anvisats till undervisnings- och välgörenhets¬
anstalter, och af dessa äro åtminstone de sistnämnda alltid utarrende¬
rade, men alla de olika slagen äro stälda hvart och ett under sin sär¬
skilda förvaltning. Särskilda föreskrifter gälla för deras utarrendering
och olika stadgande!! med afseende på optionsrätten. Vid vissa finnes
Onsdagen den 31 Mars.. 5
eu sådan rätt, men deremot icke vid andra. Det synes väl dock vara
ändamålsenligt, att sådana egendomar, som komma under en gemen¬
sam förvaltning, också utarrenderas efter samma grunder. Utom det
att, såsom jag nämnt, beslut är fattadt om indragning till statsverket
af alla de militära boställena, är nu också af en komité samt af alla
vederbörande auktoriteter tillstyrkt, att samma åtgärd må vidtagas med
afseende på de hemman och lägenheter, som äro anslagna till hospi¬
tal och hvilka nu stå under Serafimerordens-gillets förvaltning,
hvarigenom alla dessa lägenheter alltså skulle komma under gemensam
förvaltning af Kammar-kollegium. För dessa egendomar gälla nu olika
bestämmelser, och om icke några särskilda föreskrifter meddelas, skola
de förvaltas i enlighet med hvad som nu är stadgadt för de till stats¬
verket redan indragna lägenheter. För min del vågar jag dock icke
påstå, att dessa stadgande*! äro i alla hänseenden de mest lämpliga, så
att icke mera ändamålsenliga skulle kunna utfinnas. Jag föreställer
mig således, att det vore mest tj enligt, om en särskild komité, bestå¬
ende af erfarne jordbrukare och af personer, som äro vana vid egen-
domsförvaltning, finge sig anförtrodt att utarbeta ett förslag i ämnet,
ty ett embetsverk, utom området för hvars egentliga verksamhet detta
liasrer. torde icke lämpligen dermed kunna taga befattning. Skulle
det då befinnas, att optionsrätten, annorlunda organiserad än nu ar
förhållandet, skulle vara nyttig, vore ju icke något hinder, att i den
nämnda komitén ett förslag i sådant syfte kunde uppgöras; men en¬
ligt min tanke äro omständigheterna nu sådana, att optionsrätten så
snart som möjligt bör tagas bort, på det man ju förr desto bättre må
kunna få de nya arrangementen tillämpade, hvartill i allt fall en
ganska lång tid erfordras beträffande de hemman, som redan äro ut¬
arrenderade för statsverkets räkning.
Antalet af de egendomar, som äro genom Kammar-kollegium ut¬
arrenderade, uppgår till 897. Men dertill komma 56 häradshöfdinge-
boställen, mer än 2,300 inilitieboställen samt sannolikt snart nog mer
än 400 egendomar, som äro anslagna till hospital. Lägger man der¬
till ytterligare det icke obetydliga antal boställen, som ännu innehafvas
af landsstatstjenstemän, kommer man säkerligen dertill, att staten får
fasta egendomar till ett antal af omkring 4,000 att förvalta. Uti Kam¬
mar-kollegium handläggas de mål, som afse egendomarnes förvaltning,
af en ledamot, hvilken har föga tid öfrig att kunna sysselsätta sig
med andra ärenden. Blir nu antalet egendomar fyrdubbladt emot
hvad det nu är, vill det synas som, i händelse ärendena fortfarande
skola handläggas inom detta embetsverk, det skulle blifva nödigt att
tillsätta minst två nya ledamöter förutom andre tjensteman. Men
lämpligare än en sådan utvidgning af nämnda embetsverk, har det före¬
fallit mig att skilja dessa ärenden från detta statens centrala kame-
ralistiska verk och för handläggningen deraf inrätta en särskild domän¬
förvaltning. Härom är visserligen vid denna riksdag ingen motion
väckt, och detta torde derföre kanske icke nu kunna blifva föremål
för något beslut, men om så också skulle vara, tager jag för gifvet,
att, i händelse Riksdagen till Kongl. Maj:t aflåter en skrifvelse i äm¬
net och, såsom är att förmoda, Kammar-kollegium deröfver blir hördt,
K:o 19.
Ändring i
sättet för ut*
arrendering
af kronans
egendomar.
(Forts.)
N:o 19.
6
Onsdagen den 31 Mars.
Ändring i sådana tankar der komma att göra sig gällande, som jag tagit mig
sättet för ut- fHheten att uttala.
ZfZronZZs I afseende å andra punkten får jag bekänna, att jag verkligen
egendomar, hvst mycken tvekan, huruvida det må vara lämpligt eller icke, att, på
(Forts.) sätt Utskottet föreslagit, utarrendering af kronans egendomar skall
utan något maximum försiggå å öppen auktion till den mestbjudande.
Bestämmandet af ett maximum har onekligen den fördel, att det är
mindre att befara, att det årliga arrende, som en arrendator har att
utgifva, öfverstiger hvad af egendomen kan i både ond och god tid
utgöras, och att staten således mindre kan äfventyra någon förlust i
afseende på dylika arrenden; men emot ett sådant sått att bestämma
arrendet talar åter dels svårigheten att fastställa ett fullt lämpligt ma¬
ximibelopp, dels också att statens egendomar i allmänhet åro små, och
att de personer, som nöja sig med att bruka andras jord af ringa för¬
måner, vanligtvis sakna förmögenhet, sa att det för dem kali vara
svårt att vid arrendets tillträde utbetala en stundom betydlig städja
och derutöfver bekosta de inventarier, som erfordras för egendomens
brukande. I dessa hänseenden har jag varit mycket tveksam. Ståts-
Utskottet, soui består af erfarne landtbrukare, bär emellertid beslutat
sig för den åsigteu, att något maximibelopp icke bör utsättas, och jag
har för tillfället ingenting att deremot yttra.
Beträffande tredje punkten, synes Utskottet sjelf! hafva hyst nå¬
gon betänklighet med afseende å den grund, som kunde vara lämplig
för bestämmande af minimibeloppet.
Det resultat, hvartill jag ville komma, är först och främst,_ att,
oberoende af allt öfrigt, beslut nu fattas om upphörande af options¬
rätten, och vidare att i stället för 2:dra och 3:dje punkterna den fram¬
ställning gjordes till Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t täcktes för utre¬
dande af bästa sättet för utarrendering och förvaltning af kronans till
statsverket indragna egendomar nedsätta en komité med uppdrag att
i ämnet afgifva betänkande, och att Kongl. Maj:t derefter ville till
Riksdagen göra den framställning, som Kongl. Maj:t funne af omstän¬
digheterna påkallade. I senare hänseendet anhåller jag således nu om
återremiss.
Herr von K och: Efter den framställning, som här blifvit af-
gifven af troligen vår mest sakkunnige man i Kammaren, har jag
Föga att tillägga. Hvad optionsrätten beträffar, far jag likväl säga,
att jag hyser någon betänklighet, särskild! i afseende på de mellersta
délarne af vårt land, huruvida det goda förhållande skall fortfara,
som jag funnit hafva här inträdt, sedan optionsrätten infördes, nem¬
ligen att arrendatorerne börjat grunddika och bättre sköta jorden,
samt huruvida, om arrendetiden inskränkes till 20 ar utan options¬
rätt, arrendatorerne här kunna antagas skola vidtaga sådana anstalter,
som man nu anser nödvändiga för att bringa en egendom j högre
kultur. Emellertid, då meningen är att reservera den optionsrätt, som
finnes stadgad genom kontrakt; och i synnerhet om, på sätt den förste
talaren önskade, eu återremiss sker, vill jag icke för närvarande vidare
uppehålla mig vid frågan om optionsrätten.
Hvad åter beträffar 2:dra punkten af Utskottets hemställan, att
7
N;o 19.
Onsdagen den 31 Mars.
»all sådan utarrendering bör försiggå å öppen auktion till den mest- 1
bjudande», kan jag icke annat än förundra mig, att ett sådant förslag saarerJ[eJ
blifvit framstäldt. Jag tror icke, att någon förståndig lanatbrukare af kronans
skulle vilja på det sättet utarrendera sin egendom åt hvem som helst, egendomar.
blott derför att han bjuder högsta anbudet, utan afseende på hans (Forts.)
personlighet; ännu mycket mindre bör sådant ega ruin i afseende å
statens egendomar. Om ärendet, såsom jag hoppas, blir återremitteradt
och måhända sedan en komité kommer att nedsättas, för att utarbeta
förslag till nya föreskrifter i ämnet, kommer nog denna fråga att
tagas i närmare betraktande. Jag har för min del jemväl ganska
stora betänkligheter, huruvida detta Utskottets betänkande är förenligt
med 77 § Regeringsformen; och jag fruktar, att, om man fattar ett
sådant beslut som det föreslagna, det aldeles icke står i harmoni med
samma §. Jag skall dock icke vidare yttra mig derom, då jag har
anledning tro, att eu annan ledamot kommer att allvarsamt vidröra
denna del af saken. För öfrig! hänförer jag mig till hvad Herr
Thyselius yttrat.
Herr Montgomery Cederhielm: Att de nuvarande bestäm¬
melserna för utarrendering åt kronans egendomar äro föråldrade, torde
hvar och en medgifva. Vi hafva hört, huru dessa bestämmelser gifvit
anledning till missbruk, och att de icke kunna vara förenliga med
kronans bästa. Såsom vi veta, komma alla militieboställen att till
statsverket indragas för att utarrenderas. Enligt Ivongl. Majits pro¬
position angående reglering af utgifterna under riksstatens fjerde, huf-
vudtitel uppgår den beräknade afkastningen af bostadsbostållen jemte
inkomsten af de boställen, som af aflöningsdirektionerna utarrenderas,
till ett belopp af 1,930,210 kronor 65 öre eller nära 2,000,000 årligen;
läggas härtill arrendemedlen af de kronans egendomar, som upptagas
i inkomstberäkningen, eller 461,900 kronor, så få vi här eu admini¬
stration af omkring 2'/2 millioner kronor årligen. Om ytterligare
härtill läggas de indragna häradshöfdingeboställena, landstatsboställena
in. in., tror jag att man, utan misstag, kan säga, att hela denna för¬
valtning inom kort kommer att omfatta en afkastning af 3 millioner
kronor om året. Att detta skall skötas af ett embetsverk i Stockholm,
för hvilket denna vidsträckta förvaltning vore ett alldeles främmande
åliggande, anser jag vara orimligt. Deremot tror jag, på sätt den förste
talaren yttrade, 'att det blir nödvändigt, att i eu framtid en domän-
förvaltning organiseras, hvilken ensamt far hela denna förvaltning åt
sig uppdragen, och som består till eu del af personer, Indika i dessa
frågor kunna ega tillräcklig kännedom. Emellertid far jag i detta
afseende, likasom beträffande åtskilliga andra förändringar, som kunna
vara önskvärda i de författningar, som gälla angående utarrendering
af kronans egendomar, fästa uppmärksamheten pa, att något sådan!
icke varit till Utskottets utlåtande hänskjuta Utskottet har derföre
icke kunnat yttra sig öfver något annat än hvad som förekommer i
den väckta motionen i ämnet, och med anledning deraf har Utskottet
framstält det förslag, som i de föreliggande tre punkterna innefattas.
Hvad angår den lista punkten, tycktes de båda föregående talarne vara
ense, att optionsrätten skall upphöra; och den förste talaren anförde
N:o 19.
af kronans
egendomar
(Forts.)
8 Onsdagen den 31 Mars.
smetig L f mänga skäl derför, att jag- icke anser mig behöfva vidare yttra mig
arrendering dero.m‘ beträffande de ofriga punkterna, har det blifvit yrkadt åter-
1......~s * kuliss, pa det att man äfven skulle kunna upptaga andra frågor i
'• ^essa författningar. Jag vet icke, om sådant kan gå för sig,°men
tror för min del, att det vore lämpligare för frågans egen skull att
nu. bifalla Utskottets betänkande, i synnerhet som dessa två punkter
enligt min tanke icke innefatta någon fara. Det är visserligen sant,
att mycket kan invändas emot en sådan utarrendering å öppen auktion
till den mestbjudande, och troligen finnes icke någon enskild person,
som skulle gå till väga pa det sättet i afseende ä sin egendom: men
da det blifvit fråga om en allmän bestämmelse, hvad skall man väl
föreslå? Det nuvarande sättet, eller att en kronofogde skall på o-rund
af vissa beräkningar föreslå maximum, är alldeles otillförlitligt. Lika¬
ledes torde det vara alldeles olämpligt, hvad för närvarande är stad¬
gadt, att, om den som har optionsrätt bjuder maximum, han skall
vara berättigad bibehålla arrendet, äfvensom att der flere bjuda ma¬
ximum den, som gifver högsta städjan, skall få arrendet. Jag med-
gifver, att äfven invändning kan göras emot det sätt, som Utskottet
har föreslagit; men om man tänker sig detta i sammanhang med en
domänförvaltning, hvilken skulle ega pröfva de gjorda anbuden och
icke ovilkorligen behöfva fästa sig vid det högsta anbudet, tror jag,
att det är skäl att bifalla Utskottets förslag.
Hvad angår bestämmandet af minimum, synes af Utskottets lie-
tänkande, att. detta^ är mera till såsom ett slags stöd för Kammar-
kollegii pröfning, pa det att icke arrendet må sättas till ett allt för
lågt. belopp. Jag tror icke, att det är så särdeles angeläget, huru
bestämmandet af detta minimum sker, blott det blir någorlunda till¬
förlitligt.
Jag yrkar för min del bifall till Utskottets betänkande; men
tor den händelse en äterremiss skulle ega rum, får jag hemställa, att
den måtte bestämdt formuleras, på det att Utskottet må kunna veta
öfver hvilka frågor detsamma har att yttra sig.
Grefve Mörner, Carl Göran: Det var med öfverraskning jag
ertor, att i ett plenum^ som började kl. 2 e. m., en fråga af den stora
omfattning, som den ifrågavarande, och af den vigt, som densamma, enligt
mm tanke, .har, skulle komma under behandling. Jag hade af denna
anledning icke ens försett mig med Utskottets betänkande i ämnet;
men har nu lyckats låna detsamma.
Hvad detta betänkande beträffar, skulle man kanske kunna hafva
anledning tro, att det borde gå mycket lätt att afgöra detsamma, då
åt b tafs- Utskottets ledamöter icke någon enda vid detsamma funnit
någon betänklighet. Hos mig hafva dock sådana börjat redan vid
ingressen, då derstädes står:
»att Riksdagen matte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om
meddelande af sadana förändrade föreskrifter rörande sättet för ut-
aiTondering af kronans egendomar» etc. — Man begär således här,
att Kongl. Maj:t skall meddela föreskrifter i förevarande afseende, och
öfverlemnar åt Kongl. Maj:t att bestämma sättet för utarrendering af
kionans egendomar, under det att likväl 77 § Regeringsformen
.Onsdagea den 31 Mars. 9
säger, »att kronans egendomar skola förvaltas efter de grunder, Riks¬
dagen, derom föreskrifver.» Det är således Riksdagen, som har att
bestämma dessa grunder; men nu föreslår Stats-Utskottet helt enkelt,
att allt detta må öfverlemnas till Kongl. Maj:t. Jag tror flock icke,
att detta är rätt och att Utskottet handlat i full öfverensstämmelse
med grundlagens föreskrift; hvarföre jag anhåller, att denna ingress
måtte återremitteras till Utskottet.
Vidkommande derefter frågan om optionsrätten, har denna sak
blifvit af den förste talaren så fullständigt utredd, att jag icke har
något att tillägga till hvad han yttrat; men jag tror, att då i första
punkten blifvit uttalad blott en önskan, «att optionsrätt till dessa
egendomar må, så fort sådant lagligen ske kan, upphöra,» detta hör
bestämdt uttalas och punkten i stället komma att lyda: »att options¬
rätt till dessa egendomar skall, så snart sådant lagligen ske kan, upphöra.»
Hvad andra punkten angår, »att all sådan utarrendering bör för¬
siggå å öppen auktion till den mestbjudande», har jag nu visserligen
hört denna åsigt förfäktad såsom den bästa; men jag ber Utskottet
och Herrarne taga kännedom om den diskussion, som hos Riksdagen
föreföll innan Kongl. kungörelsen den 17 Juli 1847 utfärdades. Då fram¬
hölls såsom en lika axiomatisk sats, att det icke var riktigt för staten
att afseende endast skulle fästas vid det högsta anbudet, emedan vid
ett sådant förfaringssätt personer lockades att göra så höga anbud,
att de sedermera icke kunde komma ut med arrendets utgörande; och
af de föregående Riksdagarnes förhandlingar finner man, att det icke
varit någon ovanlig företeelse, att underdåniga ansökningar inkommo
till Kongl. Maj:t med begäran om nedsättningar i de bestämda ar¬
rende'vilkoren, och att nådiga framställningar om bifall härtill sedan
af Kongl. Maj:t gjordes hos Riksdagen. I synnerhet var sådant van¬
ligt, sedan den förste arrendator]! kommit på obestånd och arrendet
måst öfvertagas af hans löftesmän. Det är således icke alldeles klart,
att en sådan bestämmelse, som den, hvilken nu blifvit föreslagen, är
så alldeles ändamålsenlig. Att, såsom eu talare förordat, nu antaga
eu annan grundsats än den hittills följda, fastän man är oviss om
den föreslagna nya är lämplig, samt med den hemliga tanken att den
myndighet, som skall tillämpa lagen, skall handla efter något, som
jag allra minst kan gilla, eller godtycke, tror jag, för min del, är
oriktigt. Föreskrifter skulle visserligen finnas, men man skulle icke
följa desamma. Jag yrkar derföre återremiss äfven på denna punkt.
Att, såsom i tredje punkten blifvit föreslaget, låta egendomens
taxeringsvärde blifva normen för bestämmande af arrendets belopp,
vågar jag tro är en något löslig grund, då man vet, huru olika dessa
värden äro och huru de understundom tillkomma utan någon så sär¬
deles noggrann kännedom om hvad som skall taxeras; och jag tror,
atf detta vore en vida sämre utväg än den, som för närvarande följes.
Jag anser derföre, att äfven i detta hänseende saknar Utskottets för¬
slag företräde framför nu gällande föreskrifter, och ur denna synpunkt
yrkar jag slutligen äfven i afseende å tredje punkten återremiss.
Herr Ry delvis t: Den talare från Nerike, som är ledamot af
Stats-Utskottet, började sitt anförande med, att litet hvar vore ense,
N:o 19.
Ändring i
sättet för ut¬
arrendering
af kronans
egendomar.
(Forts.)
N:o 19.
10
Onsdagen den 31 Mars,
Ändring i att de rörande utarrendering af kronans egendomar gällande stad-
sättet för ut- ganden voro föråldrade. Dessa stadgande!! äro emellertid Kongl. kun-
ZJZonans görelserna den 17 Juli 1847 och den 7 Augusti 1863. Visserligen lefva
egendomar, vi nu uti ångans tidehvarf; och allt, som icke är gjordt under löpande
(Forts.) eller föregående året, anses derför nästan städse såsom föråldradt;
men om detta epitet må kunna tilläggas ifrågavarande författningar,
förefaller det likväl besynnerligt, att 1875 års Stats-Utskott föreslagit,
att man nu skall återgå till det ändå mera föråldrade, som fans
före år 1847. Detta skulle emellertid blifva händelsen, enligt Utskot¬
tets förslag; ty före sistnämnda år fans icke någon optionsrätt, utan
lemnades arrendena då åt de högstbjudande, eller precist så, som Stats¬
utskottet nu föreslagit. Hvad sjelfva saken beträffar, får jag uttala
mina betänkligheter att tidt och ofta byta om principer i den ekono¬
miska lagstiftningen. På sätt i 1847 års kungörelse är sagd!, funno
då varande rikets Ständer och Regering det förut stadgade sättet för
utarrendering af nu i fråga varande kronans egendomar icke allenast
olämpligt, utan för så väl kronan som de enskilda skadligt, och man
korn då till eu bättre åsigt i denna fråga, och enahanda åsigt utta¬
lades sedermera i 1863 års kungörelse, nemligen att det för riket vore
gagnande, att det funnes eu bergad klass af farmers på kronans egen¬
domar, så att, på samma gång kronan fick så stort arrende som lämp¬
ligen kunde erhållas, möjlighet för arrendatorerne förefunnes att kunna
existera. Men denna 1863 års författning föreskref icke, såsom den
värde talaren yttrade, att kronofogden skulle bestämma arrendets be¬
lopp, utan stadgade, att detta skulle ske af eu nämnd, bestående af
kronofogden med biträde af landtmätare samt en eller två i landtbruk
kunnige och ojäfvige gode män, hvarefter det vid förrättningen af
kronofogden förda protokoll skulle genom Kongl. Maj:ts Befallnings-
hafvandes försorg, af dess utlåtande beledsagadt, insändas till Kammar¬
kollegium, som skulle hafva att fastställa arrendets maximi- och mi¬
nimibelopp.
Grefve Mörner har upplyst, att före 1847, då de lediga arren¬
dena städse tillerkändes de högst bjudande — hvartill man nu
vill återföra oss — en mängd ansökningar inkoinmo till Kongl.
Maj:t att af gunst och nåd hela arrendebeloppet för viss tid eller ned¬
sättning i detsamma måtte beviljas, enär arrendatorerne, utan att
varda ruinerade, icke kunde fullgöra de ingångna arrendevilkoren;
äfvensom att Rikets Ständer och Kongl. Maj:t under dessa tider vid
flera tillfällen fäste afseende å dessa underdåniga ansökningar. Kan
det väl då, frågar jag, med en sådan erfarenhet vara klokt och lämp¬
ligt att vilja återgå till ett så förkastligt arrendesystem, som det före
1847 existerande? I öfrigt kan jag, för min del, icke finna, att då
Stats-Utskottet fäst sådant afseende vid alla f. d. innehafvare af kro¬
nans jord, att desse under eu viss förutsättning medgifvits befrielse
från alla jorden vidlådande skatter och onera, det kan vara något skäl,
att eu stor, och hädanefter än större blifvande klass af svenska med¬
borgare skall drifvas från hus och hem, äfven om de förvaltat kronans
egendomar på ett förträffligt sätt. Detta är en obillighet, som jag
icke kan gilla.
Under sådana förhållanden skulle jag, för min del, helst önska af-
Onsdagen den 31 Mars.
11 ]N':o 19.
slag på alla tre punkterna i Utskottets betänkande; men då jag här¬
för troligen ej kan påräkna understöd, förenar jag mig med den, som
yrkat återremiss.
Grefve Mörner, Oscar: Mig förefaller det besynnerligt, om
samma grundsatser, hvilka man genom Kongl. kungörelsen den 17
Juli 1847 ansåg sig böra frånträda, nu år 1875 skulle anses nyttiga
att åter blifva till nåder upptagna. Emellertid är det icke osannolikt,
att sådant inträffar, och vi hörde nyss ett långt anförande om options¬
rättens begagnande, och icke till dennas fördel. Att likväl det sätt,
hvarpå Kammar-kollegium utöfvat sin granskningsrätt, möjligen kan
hafva ibland framkallat de, såsom af denna rätt följande, nu föreburna
olägenheter, och sålunda gifvit anledning till den nu föreslagna för¬
ändringen, derpå har jag varit i tillfälle att se ett talande exempel.
Då jag nemligen hade i uppdrag att deltaga i värderingen af tre
större kungsgårdar och att fastställa minimi- och maximibelopp för
arrendet af dem, behagade Kammar-kollegium höja maximibeloppet,
hvilket hade till följd, att arrendatorn af den ena kungsgården, som
för oss värderingsman förklarat sig villig att behålla egendomarne för
det af oss föreslagna maximum, frånträdde sin optionsrätt, och då ar¬
rendet af egendomen sedermera utbjöds å auktion, uppgick anbudet
knappt till det minimum, som Kammar-kollegium bestämt. Om nu,
på samma gång man föreslår att egendomarne må upplåtas på auktion,
man åtminstone äfven hade föreslagit upphörandet af de dubbla auk¬
tionerna, hvilka nu hållas samtidigt här i Stockholm och på lands¬
kontoret i orten, tror jag man skulle hafva handlat klokt, alldenstund
dessa dubbla auktioner föranleda mycken osäkerhet och kunna hindra
redbare spekulanter. Utskottet anför bland andra skäl för den ifråga¬
varande förändringen att en mängd egendomar, som hittills varit till
boställen upplåtna, nu komma under kronans vård och blifva för dess
räkning utarrenderade; men då är det så mycket mera skäl att, långt
ifrån att skänka efter något med afseende på garantierna för egen-
domarnes behöriga skötsel, tvärtom tillse, att så mycket mera betryg¬
gande grundsatser härutinnan blifva faststälda. Man säger sig nu tro,
att det är nyttigt att optionsrätten borttages. Jag tror det icke; ty
jag har sett dessa kronans egendomar, af hvilka jag har icke mindre
än tre ganska stora i mitt granskap, och jag kan försäkra, att de
verkligen blifvit väl skötta. Då jag kom dit på syn år 1866 för att
fastställa maximi- och minimivärden, voro alla tre, så väl med afseende
på sjelfva åkern som beträffande byggnaderna, dels väl vårdade, dels
åtminstone i försvarligt skick, och utan tvifvel bättre än hvad förhål¬
landet brukade vara innan optionsrätten infördes, och orsaken dertill
finnes deri, att den, som lägger ned arbete på en kungsgård, nu gör
detta äfven i eget intresse och för sitt eget och sina efterkommandes
bästa. Jag vågar tro, att kronan icke lider något genom de nuva¬
rande bestämmelsernas bibehållande, ty då det åligger nämnden att
föreslå det maximum, som ligger till grund för optionsrätten, hvar¬
efter Kongl. Kammar-kollegium, om äfven till föga nytta, har att
granska hvad sålunda blifvit föreslaget, ligger det i sakens natur, att
afgiften bestämmes så högt, som den kali och bör sättas. Jag vågar
Ändring i
sättet för ut¬
arrendering
af kronans
egendomar.
(Forts.)
N:o 19.
12
Ändring i
sättet för ut¬
arrendering
af kronans
egendomar.
(Forts.)
Onsdagen den 31 Mars.
dock knappast emotse bifall till mitt yrkande, att det må få förblifva
vid livad för närvarande är stadgadt om optionsrätten, ehuru beklagligt
mig förefaller att annorlunda beslutes. Här har i förbigående blifvit
taladt om en domänförvaltning. Om en sådan anses nödvändig, hyser
jag intet tvifvel om, att den ärade talaren med den ställning, han
innehar, kan hos Regeringen verka för framgången af ett sådant för¬
slag, utan att behöfva anropa Riksdagens hjelp; men jag tviflar på,
att den blir nödvändig, ty det finnes säkerligen ganska många, hvilka
vilja förvalta egendomarne icke endast såsom arrendatorer utan såsom
egare och hvilka troligen skola drifva det derhän, att kronans för¬
valtning af de indragna boställena icke kommer att länge blifva be¬
tungande hvarken för Kammar-kollegium eller för något annat em¬
betsverk.
Jag har endast velat uttala min erfarenhet om ifrågavarande ar¬
renden och att jag hyser mycken tvekan att frångå de nuvarande
grunderna för desamma.
I sista momentet hemställer Utskottet, att det belopp, hvarunder
egendom ej må å första auktion utlemnas, varder antingen med led¬
ning af egendomens taxeringsvärde eller på annat lämpligt sätt be¬
stämdt. Detta skulle vara ett slags förtroendevotum till Regeringen.
I stället för att uttala en bestämd grundsats, svänger man sig med
lösa ord. Ja, detta vore mycket bra, om man kunde tro, att det fick
bero dervid. Men om Regeringen skulle antaga detta förslag, kan
man med skäl vänta, att, om detta lämpliga sätt icke folie i smaken,
oupphörliga anmaningar skulle ega rum, att detta borde ändras till
något annat lämpligt sätt. Riksdagen finge sålunda en ny anledning
att ingripa på ett område, som bör vara för densamma främmande,
nemligen förvaltningens gång. Ur denna synpunkt skulle jag hysa
betänkligheter vid att antaga denna paragraf och jag skulle ännu
mindre vilja att Regeringen accepterade det anbud som uti densamma
innefattas.
Herr VY geni: Då icke blott hvad Utskottet har föreslagit, är den
åsigt, som jag i det väsendtliga fullt delar, utan äfven den förste ta¬
laren har så fullständigt utredt frågan, hade jag icke tänkt taga or¬
det; men då olika meningar uppstått, huruvida bifall eller återremiss
här vore på sin plats, och en aktad ledamot af Stats-Utskottet tänkt,
att bifall skulle bättre försäkra om sjelfva hufvudgrundsatsens anta¬
gande, och Regeringen i allt fall kan göra förändringar, har jag be¬
gärt ordet för att bestrida denna åsigt. Det förhåller sig nemligen
så, som en aktad talare anmärkt, att 77 § Regeringsformen så ut¬
tryckligen lägger makten att bestämma grunderna för statens egen¬
domars förvaltning hos Riksdagen, att Regeringen dervid icke har fria
händer och att äfven en sådan skrifvelse som denna icke kan gifva
Regeringen det, utan om en skrifvelse aflåtes, kan denna näppeligen
läsas på annat sätt, än att Riksdagen anhåller om meddelande, d. v. s.
kungörelse i detta fäll, af sådana förändrade föreskrifter, som här följa,
och alla föreskrifter, sorn gifvas, endast komma att bestå af detta, i
hvilket fall 2 § ovilkorligen är för kort och säger för mycket, då
den säger, att egendomarne skola lemnas till den mestbjudande och
13 >T:o 19.
Onsdagen den 31 Mars.
intet vidare, och deremot den 3:dje är obestämd och således icke heller Ändring i
passande såsom en ovilkorlig föreskrift. Under sådana förhållanden **“**ffi.^~
tror jag redan formen af den lag, man nu vill hafva, fordrar att en å/"fcro»”n«
föregående utredning sker, och att ett fullständigt förslag blifver ut- egendomar.
arbetadt och för Riksdagen framlagdt. När då tillika den talare från (Ports.)
Stats-Utskottet, som ansåg att ett bifall skulle vara bra för att för¬
säkra gillande af grunderna, anmärkte, att han varit i mycken tvekan
om andra punktens lämplighet, och ansåg, att den icke vore bra, men
att han icke visste, hvad som skulle föreslås i stället och icke kunde
gifva något sådant förslag, emedan Stats-Utskottet vore bundet af att
icke någon motion vore väckt om domänförvaltning och dylikt, dä
frågar jag: är det icke vida bättre att då. af Regeringen begära
utredning och förslag, i hvilket fall dessa frågor om domänförvaltnin¬
gen och pröfning, om något maximum alls skall finnas, ovilkorligen
måste framkomma. Det är icke alldeles nödigt, att Stats-Utskottet
gör något förslag, utan om det endast af Kongl. Maj:t begär ärendets
utredning, så tränga sig dessa frågor sjelfmant fram i förgrunden, och
då kan man få ett verkligen utarbetadt och godt förslag. Det är på
dessa grunder, jag instämmer i yrkandet om återremiss. Jag skulle
gerna se, om .Kammaren godkände den första punkten så, som här
är föreslaget; men om formela skäl tala deremot, så finner jag mig
vid att den återremitteras, på det Riksdagen en gång må kunna få
ett fullständigt förslag för sig framlagdt och kunna gilla det.
Herr Montgomery Cederhielm: Med afseende a hvad här
blifvit yttradt derom, att 77 § Regeringsformen skulle lägga hinder i
vägen för Regeringen att meddela sådana föreskrifter, som med det
förevarande förslaget afses, ber jag endast fa fästa uppmärksamheten
på att i detta fall tillgått på alldeles samma sätt som med Kongl.
kungörelsen den 17 Juli 1847. Denna föranleddes nemligen äfven
af en skrifvelse från Riksdagen, hvari den begärde, att förändrade be¬
stämmelser med afseende på förvaltningen af kronans gods måtte ut¬
arbetas. Dessa båda beslut äro sålunda med afseende å deras antece-
dentia alldeles likartade. För öfrigt tror jag, att förslaget till skrif-
velsen är så bestämdt, som det kan vara, och om deri finnes något
undfallande, tror jag detta härrör endast af den urbanitet, man i dy¬
lika skrivelser till Kongl. Maj:t begagnar.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr vice
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
Stats-Utskottets förevarande utlåtande och dels återremiss deraf, fram-
stälde Herr vice Talmannen först proposition på bifall till utlåtandet,
hvarvid svarades många nej jemte några ja, och sedermera proposition
på återremiss deraf, då svaren utföllo med många ja jemte några nej;
och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
N:o 19.
14
Onsdagen den 31 Mars.
Byte af mark Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 24 och 30 dennes bordlagda
meUalh-ZTn ^låtande N:o 41, i anledning af Kong!. Majds proposition angående
och stock-1 byte mellan Kong! Maj:t och Kronan, å ena sidan, samt Stockholms
kohus stad. stad, å den andra, af mark å Långholmen.
Friherre af Ugglas: Denna fråga angår, såsom Herrarne beha¬
gade finna, utbyte mellan Kong! Maj:t och kronan å ena sidan samt
Stockholms stad å den andra af mark på Långholmen för uppförande
af ett nytt fängelse. På sätt handlingarne utvisa, har staden förbundit
sig att till kronan afstå mark till belopp af 542,440 qvadratfot mot
det att staden af kronan erhåller tillsammans 394,380 qvadratfot mark.
Kronan erhåller således vida mera mark än staden och derjemte den
fördelen att få sina spridda lägenheter i en stor och sammanhängande
figur, eu fördel, som är ganska stor, ehuru jag å andra sidan icke vill
förneka, att äfven staden vinner på bytet. Nu har Stats-Utskottet till
hvad Kongl. Maj:t här föreslagit fogat det vilkor, att »då utbytet
verkställes, Kongl. Maj:t och kronan tillförsäkras rättighet för all fram¬
tid af fritt tillträde till och begagnande af någon del af de Lång¬
holmen omgifvande vattendrag.» Jag kan icke för mig få rätt klart,
hvad Utskottet härmed afser. Afser det icke något annat än att kro¬
nan skall få fritt tillträde till vattnet utmed den nya gatan, så möter
detta icke något hinder, tv kronan har dervidlag samma rätt som till¬
kommer hvar och en annan egare af en tomt. Menar åter Stats-
Utskottet, att kronan skall få fritt begagna någon viss del af det
Långholmen omgifvande vattendraget, så "att hon skall ega att ute¬
slutande disponera detsamma, så är, efter min öfvertygelse, vilkoret
sådant, att staden hvarken kan eller bör medgifva detsamma. Det är
ovissheten om hvad som med detta vilkor rätteligen menas, som gör
att jag för min del tror det vara för kronans egen skull bättre, om
Kongl. Maj:ts förslag oförändradt bifalles. Ty följden af ett bifall till
Utskottets hemställan blir den, att hela detta bytesförslag återgår till
stadsfullmäktige för att ånyo pröfvas; och skulle hos dem angående
vilkorets lämplighet någon tvekan uppstå, som ledde dertill, att hela
uppgörelsen strandade, så blefve kronan den lidande, ty, i förlitande
på att denna kloka och riktiga uppgörelse skulle komma till stånd, har
kronan redan börjat sin byggnad på stadens mark, och det skulle i
sanning blifva rätt betänkligt, om arbetet derpå komme att afstanna.
Då jag sålunda icke kan inse, att kronan skulle hafva någon fördel
af detta vilkor, men tvärtom olägenheter deraf, möjligen kunna upp¬
stå, anhåller jag att, Kammaren måtte oförändradt bifalla Kongl. Maj ds
proposition.
Herr Montgomery Cederhielm: Anledningen hvarföre detta
tillägg gjordes var den, att för närvarande stöter kronans egendom på
Långholmen, hvilken icke ensamt eges af kronan, utan hvari äfven
enskilde hafva del, till vatten på två håll. Genom det här framstälda
bytesförslaget, som tillkommit på grund af öfverenskommelse med
stadsfullmäktige och efter uppgjord plan, har kronan blifvit alldeles
utestängd från vattnet. Kronans störa tomt på Långholmen skulle
ingenstädes gränsa till vatten. Nu ansåg man emellertid inom Ut-
Onsdagen den 31 Mars.
15
N:o 19.
skottet, att vatten är behöfligt och en ganska nyttig sak vid ett stort %<e af mark
fängelse samt att det kunde vara af väsendtlig nytta för Kongl. Maj:t" i^ngholmen
och kronan att det still des så till, att vid någon del af stranden kunde m^ch'stock-n
få anläggas om också blott eu tvättbrygga eller ett tvätthus, som möj- holms stad.
ligen vore behöfligt. Detta var anledningen till tillägget. Det är (Forts.)
mycket sant, såsom den föregående talaren anmärkt, att, i händelse
detta tillägg qvarstå!-, måste frågan tillbaka till stadsfullmäktige för
deras hörande; men man ansåg, att det från deras sida icke bör möta
någon svårighet att medgifva det ifrågavarande vilkoret, som är för¬
delaktigt för Kongl. Maj it och kronan. Hvad sjelfva utbytet beträffar,
så är visserligen sant, att kronan erhåller mera mark än den afstår;
men ser man till markens beskaffenhet, så är förhållandet icke till
kronans fördel, ty kronan erhåller mest berg, under det hon afstår
ganska god mark, men den bergbundna mark kronan bekommer är
nödvändig för det ändamål, som dermed afses, eller fängelsebyggnaders
uppförande. Således är icke någon fråga om att icke det föreslagna
utbytet är för det allmänna nyttigt, hvarföre bifall dertill äfven blif¬
va af Utskottet tillstyrkt, men med det tillagda vilkoret, som jemväl
afser att bereda det allmänna en fördel.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern C ar le son: Den tomt,
som kronan för närvarande innehar på Långholmens södra sida, skju¬
ter på två ställen några fot ut i det för närvarande, i uppgrundning
stadda Pålsundet. Den tomt, som kronan enligt den Kongl. proposi¬
tionen skulle tillbyta sig af staden, skjuter deremot på norra sidan
flera alnar ut i Mälarens öppna vatten. Nu är väl sant, att hos
stadsfullmäktige uppstått den tanke, som dock icke på lång tid torde
komma till verkställighet, att på Långholmens norra sida anlägga en
strandgata, dervid möjligen eu uppgrundning af det vattenområde,
som enligt bytesplanen skulle tillfalla kronan, måste ega ruin, men i
sådant fall skall kronans tomt visst icke utestängas från ’ utan fast
hellre genom strandgatan bibehållas vid fritt tillträde till vattnet der-
utanför. Alldeles samma förhållande, som skulle uppstå i händelse en
strandgata anlades på norra sidan och vid denna anläggning utfyll¬
ning konnne att ske i kronans andel af vattnet, kan äfven nu inträffa
i hvilken stund som helst det faller stadsfullmäktige in att, med myc¬
ket större skäl och för mycket mindre kostnad, på södra sidan anlägga
en strandgata, dervid kronans nuvarande tomt blir afskild från vatt¬
net. Efter, min föreställning kommer kronan genom bytet icke i nå¬
gon sämre, utan i en vida bättre ställning än förut, äfven i det af
Stats-Utskottet särskild! påpekade hänseendet. Men om deremot ge¬
nom bifall till det vilkor, Stats-Utskottet uppstält, stadsfullmäktige
skulle anse sig hafva skäl att afslå detta byte, hvars fördelar för sta¬
den äro, om icke tvifvelaktiga, åtminstone umbärliga; så skulle kronan
blifva nödsakad att expropriera en betydlig del af den staden tillhöriga
mark, hvarom nu är fråga, emedan med stadsfullmäktiges begifvande
byggnaden af ett nytt fängelse derstädes redan börjats. Kronan, hvars
fängelsebyggnad å Långholmen förut är till någon del anlagd å sta¬
dens mark, måste till hvad pris som helst expropriera det för hennes
byggnader erforderliga området. Följden af att ett vilkor, sådant som
N:o 19.
16
Onsdagen den 13 Mars.
Byte af mark det nu föreslagna, fästes vid bytet, kan således blifva den, att kronan
ställeit att genom ett för henne fördelaktigt byte åtkomma den be-
och stock- botlig a tomten, nodgas tor densammas förvärfvande underkasta sig må-
hoims stad. hända ganska betydliga expropriationskostnader.
(Forts.)
Friherre åt Ugglas: Jag vill endast fästa uppmärksamheten på
detsamma, som blifvit af Hans Excellens Herr Justitiestatsminister!!
anmärkt, eller att kronan genom ett enkelt bifall till Kong!. Maj ds
förslag kommer i eii bättre ställning med afseende på vattnet än den
nu eger. Den har nu deraf blott en liten bit om tjugu fot i qvadrat,
då deremot genom bytet kronan skulle med sin tomt komma ut till
vattnet på norra sidan, och genom anläggande derstädes af eu strand¬
väg tillträdet till vattnet blefve fritt längs hela denna strand, enär på
nämnda strandväg icke Unge uppbyggas några hus. Då kronan så¬
lunda genom bytet tillskyndas eu väsendtlig fördel, kan jag icke se,
hvarföre, när man kan uppgöra ett aftal, så fördelaktigt för kronan
som det ifrågavarande, man deruti skall inlägga ett vilkor, hvarigenom
möjligen hela aftalet kan komma att rubbas och kronan betagas eu
fördel. Det är således i kronans intresse lag talar, då jag yrkar bi¬
fall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Montgomery Cederliielm: Jag får lof att fortsätta att
motsäga hvad den föregående talaren yttrat. Kronan eger otvifvelak¬
tigt i denna stund ett stycke af sjöstranden, men efter bytet komma,
såsom af den upprättade kartan synes, vägar att anläggas på båda si¬
dor om fängelseetablissementen, sä att kronan sedermera icke på något
ställe kommer till vatten annat än öfver vägarne. Men nu har Stock¬
holms stad bestämt, att sådana vattenstränder egas af staden, och när
derföre de nämnda två vägarne blifvit derstädes anlagda, så kommer
således efter bytet icke allenast kronans tomt på intet ställe direkt
ned till vattnet, utan kronan förlorar all rätt till vattnet; å ena sidan
visserligen först sedan gatudesseinen blifvit verkstäld, hvilket torde
komma att dröja, men ä andra sidan ganska snart, enär strandvägen
på det hållet genast kommer att upptagas. Jag lian således icke gå
in pa att kronan efter bytet med afseende på vattnet kommer i en
fördelaktigare ställning än förut.
Herr Almqvist: Så vidt jag förstår Utskottets yttrande, så rör
det icke alls begagnanderätten till någon del af stranden, utan endast
rätt för kronan att för sin tomt ega fritt tillträde till vattnet och få
begagna detsamma. För min del vet jag icke att det nekas någon af
invånarne i Stockholm att vid gator och strandvägar få begagna der
befintligt vatten. Om äfven staden komrne att ega stränderna å Lång¬
holmen, skulle derför icke mindre rätt till vattnet tillkomma kronan
såsom tomtegare, än hvad eljest blefve händelsen. Vore fråga om att
ega. eu -del af stranden, så vore förhållandet annat. Men derom är
nu icke fråga, utan blott om tillträde till och begagnande af vattnet,
och eu sådan rätt har väl kronan i detta fall, utan att den behöfver
särskildt utsättas. Det af Utskottet här föreslagna vilkor är således
efter mitt förmenande helt och hållet betydelselöst, och skulle följakt-
Onsdagen den 31 Mars.
17 N:o 19.
ligen kunna qvarstå, men jag skulle dock hellre se, om Kongl. Maj:ts
proposition blefve bifallen, så att vilkoret konmie att bortfalla. Jag
förenar mig således med dem, som yrkat afslag jå Utskottets hemstäl¬
lan och bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr vice
Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till
Stats-Utskottets förevarande utlåtande och dels af Friherre af Ugglas,
att Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan, för så vidt den
skilde sig från Kongl. Maj:ts nådiga proposition, skulle bifalla samma
proposition oförändrad; framstälde Herr vice Talmannen först proposi¬
tion på bifall till utlåtandet, hvarvid svarades många nej jemte några
ja, och sedermera proposition på Friherre af Ugglas’’ yrkande, då sva¬
ren utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu
hafva varit öfvervägande.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats-Utskottets den 24 och 30 dennes
bordlagda utlåtanden:
Nio 42, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition angående afsön¬
dring af jord från indragna fänriksbostället Snopptorp N:o 1 i Jäders
socken af Södermanland; och
N:o 43, i anledning af väckt förslag om afgifvande vid hvarje
riksdags början af summariska redogörelser för de under Kongl. Armé¬
förvaltningen stälda kassors och fonders förvaltning.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Stats-
Utskottets den 30 dennes bordlagda utlåtanden:
N:o 44, i anledning af väckt förslag angående medgifvande af
skatteköpsrätt till sådana kronohemman, som blifvit från kungsgård
eller annan kronans egendom lagligen afskrida; och
N:o 45, i anledning af väckta motioner om förändrad reglering
af skjutsväsendet.
Föredrogos men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Be-
villnings-Utskottets nedan nämnda, den 30 dennes bordlagda betänkande
och memorial, nemligen:
N:o 4, angående allmänna bevillningen; samt
N:o 5, i anledning af återremiss i vissa delar af Bevillnings¬
utskottets betänkande N:o 2, angående vilkoren för tillverkning och för
försäljning af bränvin.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Banko-
Utskottets den 30 dennes bordlagda memorial N:o 12, med anledning
af Första Kammarens beslut i fråga om Utskottets utlåtanden N:is
8 och 11.
Första Kammarens Prot. 1875. N:o HK
2
N:o 19.
18
Onsdagen den 31 Man.
Föredrogs Lag-Utskottets den 30 dennes bordlagda utlåtande N:o
9, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till
förordning angående, ändring i strafflagens stadgauden om ansvar för
skogsåverkan.
Flere ledamöter begärde detta utlåtande ånyo på bordet; hvarefter
Herr vice Talmannen hemstälde, huruvida Kammaren, i enlighet med
hvad vid hållet talmanssammanträde öfverenskommits att föreslå, be¬
hagade besluta, att ifrågavarande utlåtande skulle å föredragnings¬
listan för sammanträdet nästkommande lördag den 3 April uppföras
näst efter Stats-Utskottets utlåtande N:o 11, angående regleringen af
utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.
Svarades ja.
Slutligen föredrogs och bordlädes ånyo Lag-Utskottets den 30
dennes bordlagda memorial N:o 10, med förslag till sammanjemkning
af Kamrarnes skiljaktiga beslut vid behandling af Utskottets betän¬
kande N:o 6, i anledning af återremiss af Utskottets utlåtande N:o 2,
om Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående ändring i vissa para¬
grafer af sjölagen.
Kammaren åtskildes kl. l/24 e. in.
In fidem
O. BraJcel.
Stockholm, Ivar ITaoggströms Boktryckeri, 1875.