RIKSDAGENS PROTOKOLL
1875. Första Kammaren. N:o 15.
Lördagen den 13 Mars 1875.
Kammaren sammanträdde kl., 7 e. m.
Justerades 6 protokollsutdrag för sammanträdet å f. m.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Andreas Anders¬
son under tre veckors tid från den 15 dennes.
Hans Excellens Herr Statsministern för Utrikes-ärendena Grefve
Björnstjerna erhöll ordet och yttrade: Med anledning af ett ytt¬
rande af Herr Wallenberg på förmiddagen, att eu kungörelse af
Kommers-kollegium, daterad den 12 Februari innevarande år, icke
skulle hafva blifvit införd i Post- och inrikes tidningar förr än den
22 i samma månad, får jag här förevisa ett nummer af Post- och
inrikes tidningar för den 17 Februari, der samma kungörelse finnes
införd. Jag iår på samma gång nämna, att jag tagit reda på i Ut-
rikes-departementet, att dit inkommit en rapport om samma ärende
från Kongl. Maj:ts minister i Madrid; men att den anlände ändå se¬
nare, så att, då vi mottogo densamma, var kungörelsen redan införd
i Post- och inrikes tidningar. Jag måste häraf sluta, att denna kun¬
görelse först nyligen blifvit bekantgjord i Spanien, ehuru väl instruk¬
tionerna till spanska konsulerna blifvit tidigare kringsända, och att
detta är orsaken hvarför hvarken ministern eller konsuln deraf er¬
hållit del förr än så sent.
Jag anhåller, att dessa upplysningar måtte få medfölja de under
förmiddagen afgifna yttrandena till Stats-Utskottet, hvarjemte jag till¬
låter mig rätta en missägelse af mig, och som af Herr Wallenberg
mycket riktigt upptogs, då jag nämnde konsuln i BiTbao i stället för
jBarcellona.
Uppå derom gjord proposition blef detta yttrande hänvisadt till.
Stats-Utskottet.
Första Kammarens Prot. 1875. N:o 15.
1
N:o 15.
2
Lördagen den 13 Mars, e. m.
!.Ändringar Föredrogs ånyo Lag-Utskottets den 6 och 10 dennes bordlagda
i Sjölagen, betänkande N:o 6, i anledning af återremiss utaf Utskottets utlåtande
N:o 2, om Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förord¬
ning angående ändring i vissa §§ i Sjölagen.
Herr von Gegerfelt: De anmärkningar, som, då detta ärende
sist förevar, blefvo framstälda och föranledde dess återremitterande,
afsågo uteslutande 78 och 79 §§ i Sjölagen. Utskottet har nu afgifvit
förnyadt förslag till dessa §§, och jag får derföre hemställa, att detta
betänkande måtte punktvis föredragas, dock så, att 78 och 79 §§ i
i förordningförslaget först och i ett sammanhang företagas samt ru¬
briken och ingressen sist förekomma.
Sedan Kammaren uppå gjord proposition härtill lemna! bifall,
föredrogos i ett sammanhang §§78 och 79.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Öar le sou: Den af
Utskottet föreslagna förändringen i Kongl. Maj:ts proposition rör endast
78 och 79 §§ och afser dels bestämmandet af olika liggetid för ång¬
fartyg och segelfartyg, dels den förändring, att ersättning för öfver-
liggedagar, som Kongl. Maj:t föreslagit till lika belopp för ångfartyg
och segelfartyg, eller 50 öre om dagen af hvarje ton för fartygets
drägtighet, skulle utgå med 35 öre för segelfartyg och 45 öre för
ångfartyg. Då Kongl. Maj:ts proposition, af hvilken Lag-Utskottet
tagit sig anledning att föreslå ändring i 1864 års sjölagsbestämmelse
af lika liggetid och lika öfverliggedagsersättning för ångfartyg och
segelfartyg, blifvit af mig kontrasignerad, anser jag mig både be¬
rättigad och skyldig att här uttryckligen förklara, att en sådan lag¬
förändring alldeles icke varit i Kongl. Maj:ts proposition åsyftad.
Tydligen säges i inledningen till denna proposition, att anledningen
till densamma är att: »I följd af stadgandet i Kongl. Maj ds förnyade
förordning angående mätning af handelsfartyg den 15 Maj 1874,
att svenska fartygs drägtighet skall i de mätbref, som utfärdas efter
den 1 April 1875, beräknas i ton, erfordras ändring i de stadganden
i sjölagen den 23 Februari 1864, hvilka förutsätta att fartygs drägtig¬
het är i nyläster beräknad.»
Då hvarken genom framställning hos Kongl. Maj:t, ej heller mig
veterligen genom motion hos Riksdagen under de tio år, som förflutit
sedan sjölagen antogs, blifvit ifrågasatt någon ändring af sjölagens
stadganden om liggetidens och öfverliggedagsersättningens likhet för
segelfartyg och ångfartyg, fans ej något skäl att, då förslag upp¬
gjordes till de förändringar i sjölagen, som skulle föranledas af Kongl.
förordningen angående handelsfartygs mätning, ifrågasätta någon än¬
dring i det förra hänseendet. Sedan detta förslag blifvit af mig re¬
mitterad! till de förnämsta handels- och sjöfartsnämnder i riket, vär¬
det endast Göteborgs handels- och sjöfartsnämnd, som påyrkade olika
tariffer för segel- och ångfartygen, hvaremot andra handels- och sjö¬
fartsnämnder uttryckligen biträdde förslaget i denna del, och syntes
mig vid sådant förhållande tillräcklig anledning saknas att upptaga
den förra meningen. Det af Göteborgs handels- och sjöfartsnämnd
Lördagen den 13 Mars, e. m.
3
N:o 15.
afgifna utlåtande blef emellertid bifogadt handlingarne, som åtföljde
det af Kongl. Maj:t til! Högsta Domstolen remitterade förslaget i
ämnet. Innan detta förslag föredrogs i Högsta Domstolen, var upp-
gjordt och med föredraganden diskuteradt ett förslag till förordning
af ungefär samma lydelse som det, hvilket reservanterne mot Utskottets
betänkande hafva förordat; men emedan sistnämnde förslag ingalunda
syntes mig tillfredsställande, blef det vederbörande endast under hand
delgifvet. 1 Högsta Domstolen, som erhöll del af de förekomna be¬
tänkligheterna mot Kongl. Maj:ts tillernade proposition, fästes likväl
icke någon uppmärksamhet vid desamma, och utan skiljaktighet för¬
klarade sig Högsta Domstolens samtlige i granskningen deltagande
ledamöter icke hafva någon anmärkning emot den tilltänkta proposi¬
tionen att framställa. Dä nu Lag-Utskottet föreslagit ändring af sjö¬
lagens stadgande)! af likhet i liggetid och öfverliggedagsersättning för
segelfartyg och ångbåtar, synes mig Utskottet hafva gått utöfver sin
lagliga befogenhet. De härutinnan föreslagna ändringarne äro der¬
jemte, enligt min åsigt, både onödiga och olämpliga: onödiga derför,
att behofvet af dem ännu icke är visadt och derför att det är ett
ytterst sällsynt förhållande, att icke vid befraktningar af ångfartyg
särskild öfverenskommelse om liggetiden och öfverliggedagsersättningen
träffas; olämpliga derför, bland annat, att skilnaden mellan segelfartyg
och eu stor mängd ångbåtar, i synnerhet bland dem, hvilka begagna
hjelpångmaskin, är i afseende ä de förhållanden, som böra bestämma
liggetiden och öfverliggedagsersättningen, ytterst ringa; att liggetiden
för ångfartyg följaktligen kunde understundom blifva för kort, om
den bestämdes till endast hälften af liggetiden för segelfartyg; samt
att skadan eller olägenheten deraf träffade den, hos hvilken kännedom
om lagbudet och dess verkan minst kunde väntas. Det förslag, som
af reservanterne blifvit framstäldt, är, enligt min åsigt, otjenligt der¬
för, att det grundar sig på den oriktiga förutsättningen, att en nyläst
verkligen svarar i fråga om segelfartyg mot 3,14 registerton och i
fråga om ångfartyg mot 4,5 ton; men när det visar sig, att en ny¬
läst svarar på det ena segelfartyget mot 2,5 9 och på ett annat mot
3,54, på det ena ångfartyget mot 3,io och på ett annat mot 6,5 re¬
gisterton, är det uppenbart, att icke ens medelförhållandet mellan ny¬
lästen och ton är genom talen 3,14 och 4,5 uttryckt. Om än man
kan säga, att 3,14 någorlunda motsvarar medeltalet emellan 2,5 9 och
3,54, kan likväl icke detta sägas om 4,5 såsom medeltal emellan 3,io
och 6,50. Dessutom har reservanternas förslag den olägenheten, att
det fordrar eu förvandling, som visserligen för oss må vara ganska
enkel och lätt, men som icke kan antagas vara sådan för den stora
allmänheten, som måste begagna sig af de ifrågavarande bestämmel¬
serna.
Innan jag slutar, bör jag i afseende å den föreslagna ändringen
i 79 § nämna, att, sedan detta ärende förra gången förevar i Kam¬
maren, flera skepps- och ångbåtsredare gifvit mig tillkänna, att de
kunde vara nöjda med en öfverliggedagsersättning af 40 öre; och då
det alltid är en fördel för befraktare, att öfverliggedagsersättningen
blir så låg som möjligt, synes mig icke skäl att fortfarande påyrka,
att denna ersättning bestämmes högre än 40 öre. Emellertid är jag
Ändringar
i Sjölagen.
(Forts.)
N:o 15.
4
Lördagen den 13 Mars, e. m.
Ändringar så varnad af mina föregående förhandlingar med Kammaren, att jag,
i Sjölagen. för mjn del, icke har något yrkande att framställa.
(Forts.)
Herr Wallenberg: Tåg hav noga afhört det yttrande, som fäll¬
des, och, så vidt jag förmår fatta, eger det sin rigtighet, att det för¬
slag, som är inskjutet i 78 §, hvarken grundar sig på Kongl. Maj:ts
proposition eller någon särskild väckt motion i ämnet; och då är det
kanske betänkligt, att i eu fråga af denna beskaffenhet, då man i öfrigt
håller så strängt på, att vederbörande blifvit hörde, göra något, hvar¬
öfver vederbörande icke blifvit hörde och i synnerhet den vederbörande,
som borde höras, nemligen Högsta Domstolen. Jag finner ej heller
förändringen vara af den vigt, att det är angeläget att så strängt hålla
på densamma, utan jag tror, i likhet med den föregående talaren, att
man mycket väl kan stadga en fullständig likställighet mellan segel¬
fartyg och ångfartyg i afseende å liggedagar.
Hvad beträffar 79 § af Kongl. Maj:ts förslag, enligt hvilken öfver-
liggedagsersättningen skulle utgå med 50 öre om dagen för hvarje ton
af fartygets drägtighet, tror jag fortfarande, att en reduktion deraf
kan ske; men att sätta siffran till 55 öre för segelfartyg, tror jag
skulle vara att sänka den så nära kanten af det närvarande, att det
nästan vore att sätta den under det som nu är; och på dessa skäl
anhåller jag, att Kammaren måtte besluta en lika siffra för segelfartyg
och ångfartyg och att densamma måtte bestämmas till 40 öre. Jag
får följaktligen hos Herr G refvel! och Talmannen anhålla om propo¬
sition på bifall till Kongl. Maj:ts proposition, endast med den förändring
att öfverliggedagsersättningen nedsättes till 40 öre om dagen för hvarje
ton af fartygets drägtighet.
Herr von Gegerfelt: Då jag är reservant emot Utskottets före¬
liggande betänkande, har jag icke skyldighet, knappast rättighet, att
söka försvara detta betänkande; men jag anser mig böra uttala de
skäl, hvarför jag icke kunnat tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts pro¬
position. Enligt den i samma proposition föreslagna evalvering skulle,
på sätt utredt blifvit, antalet liggedagar för ångfartyg i flera fall blifva
betydligt större än för segelfartyg, så nemligen att ett ångfartyg, mätt
i ton, skulle få större antal liggedagar än ett segelfartyg af samma
nylästetal, mätt i ton. Bland sakkunnige män är meningen odelad,
att ångfartyg åtminstone icke böra hafva större antal liggedagar än
segelfartyg, och de fleste instämma deri, att de borde hafva mindre.
Jag anser således Utskottet hafva varit fullt berättigad! att föreslå en
sådan förändring, hvarigenom ett skiljaktigt förhållande emellan ång¬
fartyg och segelfartyg skulle ega rum. Hvarföre jag emellertid icke
biträdt Utskottets betänkande, är, att jag bland de olika åsigterna och
de så stridiga anspråken på ersättning icke tilltror mig att kunna af¬
göra hvad som är det rätta. Jag anser det icke lämpligt att Riks¬
dagen gör det, innan vederbörande fått yttra sig deröfver. En för¬
ändring erfordras skyndsamligen, för att göra nu gällande föreskrifter
angående liggedagar och ersättning för öfverliggedagar tillämpliga på
fartyg uppmätta efter nya mätningssättet. Jag har, såsom Herrarne
behagade finna af reservationen, ansett lämpligast att för uppnående
Lördagen den 13 Mars, e. m.
5
N:o 15.
af berörda ändamål lagstiftningen nu inskränkes till ett öfvergångs-
stadgande, som endast bestämmer grunden för en sådan tillämpning.
Det bar blifvit anmärkt att den grund, som i berörda hänseende
är uti reservationen angifven, icke var fullt riktig. Naturligtvis kan
den icke för alla fall vara det; den afser att åstadkomma ett medel¬
tal mellan det högsta och det lägsta, och såsom stöd för densamma
kan åberopas, att i 6 å 7 Kongl. förordningar i hithörande ämnen
samma förvandlingsgrund är tillämpad. I dessa författningar länder
det ångfartygen till fördel att förvandlingsgrunden är för hög; i nu
förevarande fall eger ett motsatt förhållande rum, så att vinst och för¬
lust utjemna hvarandra.
Jag yrkar bifall till den reservation, som jag, tillika med Fri¬
herre Wrede och Hen- Philipsson, afgifvit.
Andringar
i Sjölagen.
(Forts.)
Herr Svanberg: Då jag inom Lag-Utskottet deltagit i behand¬
lingen af detta ärende, anser jag mig böra yttra några ord i frågan.
Hvad då först vidkommer Hans Excellens Justitie-statsministerns ytt¬
rande, att Lag-Utskottet öfverskridit sin befogenhet, då det afgaf detta
betänkande, anser jag mig hvarken ega rätt eller vara behörig att derom
yttra mig. Hvad som emellertid är säkert är, att Lag-Utskottet sökt för¬
skaffa sig alla möjliga upplysningar, som stodo detsamma till buds, för att
få saken så nöjaktigt utredd som möjligt. Det utröntes dervid, att tvist
högst sällan ifrågakommer rörande antalet af liggedagar och öfverligge-
dagar, emedan deras antal vanligtvis i certepartiet är bestämdt. Men
då fall kunna inträffa, då så icke är förhållandet, måste man hafva
eu lag, hvarefter man kan rätta sig. Det blef också upplyst, att in¬
komsterna af ett ångfartyg, beräknade för dag, äro vida högre än för
ett segelfartyg, och till följd deraf måste också liggedagarnes antal
förminskas, ty det är ju ganska naturligt, att, om de sättas al pari
med segelfartyg, man också skulle antaga, att inkomsterna af ett ång¬
fartyg icke vore högre än för ett segelfartyg af lika drägtighet. Dess¬
utom har det kommit Lag-Utskottet till del, huru högt dessa ligge¬
dagar och öfverliggedagar beräknas i främmande länder, och det har
då befunnits, att 40 å 45 öre för ett ångfartyg samt 32 å 35 öre för
ett segelfartyg vore alldeles öfverensstämmande med hvad som på ut¬
ländska platser eger rum. Jag har inom Utskottet föreslagit, att er¬
sättningen för öfverliggedagar skulle utgå med 32 öre för segelfartyg
och 40 öre för ångfartyg, men då pluraliteten inom Utskottet bestämde
sig för 35 öre för segelfartyg och 45 öre för ångfartyg i ersättning-
för öfverliggedagar per ton beräknad, har jag ansett mig icke böra
deremot reservera mig, isynnerhet som differensen är så obetydlig.
Hvad slutligen reservanternas förslag vidkommer, så är det visser¬
ligen eu sanning, att man kan antaga det såsom ett öfvergångsstad-
gande, men då denna beräkning eller evalvering från nyläst till ton
icke håller streck med afseende på alla slags fartyg, hade Utskottet
förestält sig, att det uppfylt all rättvis fordran, då det föreslog hvad
som nu blifvit resultatet af dess betänkande.
Jag yrkar bifall till Lag-Utskottets förslag.
N:o 15.
6
Lördagen den 13 Mars, e. m.
Ändringar
i Sjölagen.
(Ports.)
Herr Ribb in g, Sigurd: Den ärade talare, som bär uppträdt och
försvarat den till förevarande betänkande afgifna reservation, begag¬
nade, när detta ärende första gången var föremål för Kammarens
pröfning och beslut, några uttryck, hvilka, om de fritt omskrefves,
måhända kunde så återgifvas, att det närvarande Lag-Utskottets leda¬
möter i allmänhet icke hörde till sjöfolket utan till landtfolket, —
hvaraf det stode Kammaren fritt och klart att draga vissa konklusioner
i afseende på den utredning, som blifvit egnad detta ärende. Ku vill
jag, konstaterande det sålunda uttalade faktum, dertill foga den an¬
märkning, att det i allmänhet i och för sig väl icke vore så illa, om
det nämnda varit förhållandet inom Lag-Utskottet, alldenstund, då
menniskobarnen otvifvelaktigt äro mera landt- än sjödjur, det bör vara
sannolikt, att de som tillhöra landet bättre kunna föreslå lagar för
menskliga förhållanden, än de för hvilka sjön utgör lifselementet.
Deremot måste af nämnda omständigheter vara en naturlig följd, att
kommer, såsom i närvarande fall, undantagsvis före frågan om lagar
för lifvet på sjön, sådant skall åstadkomma ej ringa förlägenhet, och
en sådan har derföre ock gjort sig känbar inom Lag-Utskottet. Ut¬
skottet har emellertid ansett såsom sin skyldighet att efter bästa för¬
måga hafva behandlat den till Utskottet återremitterade frågan och
det har vid denna behandling, så vidt det kunnat fatta, stält sig till
efterrättelse de antydningar, uppgifter och yttranden, hvilka föranledde
återremissen. Om Utskottet dervid icke gifvit sig mycket ut på djupet
af deduktion^- och grunder, är det otvifvelaktigt till följd af en, för
alla vid sjön ovana personer lätt förklarlig fruktan att i sådant fall
drunkna. Utskottet har fast mera förfarit efter den mycket säkra, om
ock ej för djupsinne särdeles berömda, rent empiriska metoden, i det
Utskottet stannat vid att samla fakta och af dessa fakta sökt utdraga
eu medelåsigt, en slags qvintessens. Det är detta medelyrkande mellan
de motsatta olikheter och ytterligheter i påståenden, hvilka Lag-Ut¬
skottet haft tillfälle att få reda på, som utgör det här föreliggande
nya förslaget. 1 ett afseende likväl anser sig Utskottet stå på eu sjelf-
ständigare ståndpunkt, än den Utskottet vid detta samlande af fakta
kunnat intaga, och detta är afseendet å grundlagsenligheten af sjelfva
dess förfarande och förslag. Hans Excellens Herr Justitie-statsmini-
stern har påstått, att Lag-Utskottet här gått öfver sin befogenhet —
och i detta påstående har eu annan ärad talare från Stockholm in¬
stämt — på den grund, att Kongl. Maj:t i sin proposition icke hade
åsyftat någon ändring i nu gällande sjölags bestämmelser angående
liggedagar samt ersättning för öfverliggedagar, utan att olikheten i
nämnda hänseenden blott bestode i olika siffror för det ena och andra,
hvilket måste blifva en följd af det nya mätningssättet vid öfver-
gången från nyläster till tons, och det förhållande, hvari liggedagar
enligt lagen stode till fartygets storlek; och då icke heller någon mo¬
tion förelåg i syfte att ändra vare sig antalet af liggedagar och be¬
talningen för öfverliggedagar, eller likheten för segel- och ångfartyg
i laga stadgande!! i nu nämnda hänseenden; så skulle alltså Lag¬
utskottet, som icke sjelf eger motionsrätt, hafva öfverskridit sin be¬
fogenhet, när det föreslog en ändring i samma afseende!!. Jag får
erkänna, att denna argumentation icke synes mig till sin bindande
>':o 15.
Lördagen den 13 Mars, e. m. 1
beskaffenhet fullt klar. Det är erkändt, med afseende å ommätning
eller omtaxering af fartyg från nyläster till tons, att den ena slags mät¬
ningen icke är kommensurabel med den andra, utan att evalvation^! af
samma antal nyläster till tons varierat vid särskilda fartyg högst betydligt,
och Hans Excellens Herr Justitie-statsministern har till och med sjelf
ytterligare verificera!;, att så är förhållandet, da han sagt, att de åt
KongL Maj:t sjelf begagnade talen för beteckning i tons af eu nyläst :3,14
för segelfartyg och 4,5 för ångfartyg knappt kunna anses ens såsom
medelsiffror. Da nu sa är förhållandet och kandi är, att geometrisk
proportion endast mellan kommensurabla storheter tinnes, frågar jag:
huru kan Kongl. Maj:t eller någon annan veta och påstå, att den ta¬
bell och föreskrift på efter antalet tons bestämda liggedagar och er¬
sättning för öfverliggedagar blott är eu evalvation åt, men i sakHika
med nuvarande sjölags på antalet nyläster grundade föreskrifter i
samma hänseenden? Detta kali icke bevisas då utgångspunkterna i
hvardera fallet äro inkommensurabla, men deremot kan bevisas och
är sjelf klart, att, då tontalet betydligt varierar vid samma lästetal,
de efter hvardera uppgjorda tarifferna icke hafva samma betydelse.
Efter mitt förmenande följer alltså af inkommensurabiliteten emellan
uppmätningen efter nyläst och tons, att Kongl. Maj:ts förslag i dess
nådiga proposition om hvad som nu skulle utgöra liggedagar och er¬
sättning för öfverliggedagar för fartyg med olika tons drägtighet, val
må kunna se ut såsom innehölle det samma bestämmelse^ som nu äro
gällande, men att samma förslag i verkligheten är proposition om ny
och på af den nu gällande oberoende grund fotad lag, beträffande för¬
varande angelägenheter eller, till det minsta, att det beror pa till¬
fällighet om och när det nu föreslagna är lika eller olika med det
gällande. Men till det sagda kommer vidare, att då den siffra, Kongl.
Maj:t antagit såsom betecknande motsvarigheten i tons mot nyläst är
olika för segel- och ångfartyg: av blott 3,14 för de förra och det större
tonstalet 4,5 för de senare, och antalet liggedagar bestämmes efter
tontalet: så blir följden häraf, att denna af Kongl. Maj:t föreslagna
tariffen för liggedagar ej blott kan, utan ovilkorligen måste innebära
en för hvardera slaget fartyg olika ändring i det nu gällande, ^för bada
slagen fartyg lika, eller med andra ord att liggedagarne för ångfartyg
måste proportionaliter blifva liera än för segelfartyg. Dä sålunda
Kongl. Maj:ts förslag i sak är ett nytt både hvad angår liggedagar
och ^ersättning för öfverliggedagar samt deruti, att ändringen af det
nu bestående blir olika för segel- och ångfartyg — förändringarne ma
för öfrigt af Kongl. Maj:t varit åsyftade eller icke: — så ansag sig
också Utskottet vara i sin goda rätt, när Utskottet, som icke ansåg
sio- höra tillstyrka bifall i dessa afseenden till Kongl. Maj ds proposition,
sjelf framlade ett annat förslag. Detta förslag har nu, såsom. sagdt,
Utskottet kommit till genom att förskaffa sigill många uppgifter af
sakkunniga myndigheter och personer, som statt Utskottet till buds,
och Utskottet har derjemte och framför allt tagit hänsyn till hvad i
saken blifvit yttradt af högt ärade och sakkunnige ledamöter inom
denna Kammare, Indika af Utskottet betraktats såsom goda auktoriteter.
Men ej blott har i allmänhet och nästan enstämmigt yrkats, att för
ångfartyg liggedagarne borde vara färre, ersättningen för öfverligge-
Ändringar
i Sjölagen.
(Forts.)
Nso 15.
8
Ändringar
i Sjölagen.
(Forts.)
Lördagen den 13 Mars, e. m.
dagar högre än för segelfartyg; derjemte må anmärkas, att då de sär¬
skilda uppgifter, som blifvit meddelade, sins emellan varierat, och det
icke obetydligt, har Utskottet, såsom nämndt, försökt att extrahera
medeltal och dessa medeltal utgöra dess nu föreliggande förslag.
Härmed har jag haft den äran antyda det sätt, hvarpå Utskottets
förslag kommit till stånd, och jag tror mig dervid hafva försvarat lag-
enligheten i detsammas framställande. Jag har vidare antydt de grun¬
der, hvarpå detta förslag blifvit bygdt, nemligen auktoriteter, hvilka
Utskottet ansett såsom goda, och bland dessa auktoriteter just de leda¬
möter inom denna Kammare, hvilka på grund af de anmärkningar
och förslag till ändringar i Kongl. Majds proposition, som de sjelfve
framstält, föranledde aterremissen. Skulle emellertid Kammaren icke
gilla detta förslag, får naturligtvis Utskottet deruti finna sig, tålmo¬
digt säsong alltid, men denna gång med synnerligt lugn, då Utskottets
ledamöter i sadant fall skola, böjande sig för stormen, låta denna gå
öfver sina hufvuden till de högt stående auktoriteter, på hvilka lit-
skottets framlagda förslag helt och hållet stödjer sig.
Jag yrkar bifall till Utskottets betänkande.
oHerr Wallenberg: Med afseende å hvad de siste talarne yttrat
angående lagenligheten i Utskottets betänkande, vill jag icke ingå i
‘Jrid om denna fråga. Men i afseende på den praktiska klokheten
påstår jag ännu, att om man vill hafva frågan nu löst, man bör in¬
skränka sig till att behandla den helt enkelt och hålla sig till eu för¬
ändring af siffrorna.
Beträffande en ärad talares yttrande, att Lag-Utskottet består af
personel’, sona hufvudsakligen äro landtfolk, så gör detta ingenting till
saken, när de, såsom detta betänkande synes innebära, se äfven sjö¬
sakerna välvilligt, hvilket är det väsentligaste. Den ärade talaren från
Elfsborgs län åberopade de stadganden, som i detta fall äro gällande
i främmande länder, och säde, att öfverliggedagsersättningen der går
ned sa lågt som ända till 32 öre per ton, men han upplyste oss icke,
huruvida dessa stadganden icke möjligen äro åtskilliga år gamla. Nu
är likväl att märka, att vi hafva att bestämma denna fråga efter nu¬
varande förhallanden och att detta är anledningen, hvarföre Kong],
Maj:t höjt den nu stadgade öfverliggedagsersättningen; och jag tror,
att om. man detta år skulle revidera de taxor, på hvilka Herr Svan¬
berg häntydt, man skulle komma att sätta de deri upptagna siffror
ännu högre än nu blifvit begärdt. Emellertid ber jag, att i afseende
pa olikheten mellan min och den värde utskottsledamotens åsigt om
siffrornas belopp få åberopa hvad jag yttrade vid förra tillfället, då
detta ärende behandlades i denna Kammare, nemligen att ångfartygen
i storlek variera sa mycket — vi veta att det finnes stora fartyg, hvilka
hafva små maskiner, likasom att det finnes små fartyg med stora och
starka maskiner — att det är ganska svårt att göra evalvationen så
att den blir rättvis.
Pa grund af hvad jag nu yttrat, anhåller jag, att Kammaren måtte
bifalla Kongl. Maj:ts förslag, nemligen att en viss siffra bestämmes och
™~are denna siffra måtte skäligen jemkas, så att man får eu medel¬
siffra mellan de belopp, som Lag-Utskottet velat särskildt stadga för
Lördagen den 13 Mars, e. m.
9
N:o 15.
segelfartyg och ångfartyg. Jag yrkar derföre bifall till Kongl. Maj:ts Ändringa,
proposition med den ändring att siffran 50 öre nedsättes till 40 öre. ' sJillaffen
(Forts.)
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
G-refven och Talmannen, att under densamma hade afgifvits följande
yrkanden: l:o) att de ifrågavarande §§:na skola bifallas; 2:o) af Herr
Wallenberg, att §§:na måtte antagas sådana de lydde i Kongl. Maj:ts
proposition, dock med den ändring, att den i 79 § förekommande
summan 50 öre utbyttes emot 40 öre; samt 3:o) af Herr von Geger-
felt, att Kammaren, med afslag å §§:na, skulle bifalla det förslag han
i sin vid betänkandet fogade reservation framstäf, hvilket förslag
lydde sålunda:
att Riksdagen, med anmälan att Kongl. Maj:ts proposition icke
kan bifallas, må för sin del besluta en förklaring, så lydande:
»Med afseende å de uti sjölagen den 23 Februari 1864 förekom¬
mande bestämmelser, hvilka förutsätta att fartygs drägtighet är i ny¬
läster bestämd, skall för fartyg, hvars drägtighet jemlikt Kongl. för¬
ordningen angående mätning af handelsfartyg af den 15 Maj 1874
är i ton beräknad, iakttagas, att eu nyläst anses motsvara, när fråga
är om segelfartyg, 3,14 och hvad angår ångfartyg 4,5 ton.»
Härefter framstälde Herr Grefven och Talmannen först proposition
* på bifall till de förevarande §§:na, hvarvid svarades många nej, blan¬
dade med ja; sedermera proposition på Herr W allen!) er g s yrkande, då
svaren utföllo med många ja, blandade med nej, och slutligen propo¬
sition på antagande af Herr von Gegerfelts förslag, hvilken proposition
besvarades med många nej jemte några ja; hvaruppå och efter det
proposition på Herr Wallenbergs yrkande ånyo blifvit gjord samt med
många ja, blandade med nej, besvarad, Herr Grefven och Talmannen
förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Flere. ledamöter begärde votering.
Sedan Kammaren, uppå Herr Grefven och Talmannens framställ¬
ning, såsom kontraproposition vid voteringen antagit bifall till mer-
berörda §§, uppsattes, justerades och anslogs följande voterings¬
proposition :
»Den som vill, att Kammaren skall antaga 78 och 79 §§ i Kongl.
Maj:ts förslag till förordning angående ändring i vissa §§ af sjölagen,
dock med den ändring, att den i 79 § förekommande summan 50 öre
utbytes emot summan 40 öre, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, bifaller Kammaren 78 och 79 §§ i det, förordnings-
förslag, som Lag-Utskottet i sitt betänkande N:o 6 framstält.»
N:o 15.
10
Lördagen den 13 Mars, e. m.
Ändringar
i Sjölagen.
(Forts.)
Sammanslag¬
ning af af-
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 48. '
Nej — 26.
§§ 33, 76, 77, 80 och 89.
Biföllos.
Förordningsförslagets slutliga stadgande.
Herr vice Talmannen: Slutmeningen innehåller, såsom Ilerrarne
finna, att förordningen skall träda i kraft den 1 April detta ar, men
då definitivt beslut af denna Kammare fattats först i dag och Andra
Kammarens beslut ännu icke är kändt, torde nämnda tidpunkt vara
alltför nära in på den nämnda dagen för att författningen skall hinna
intill dess blifva expedierad; och får jag derföre föreslå att i stället
för den 1 April måtte insättas den 1 Maj.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord proposition,
bifölls stadgandet med den förändring, att tidsbestämmelsen den 1
April 1875 utbyttes emot den 1 Maj 1875.
Bubrilcen och ingressen.
Godkändes.
Herr Grefven och Talmannen uppstod samt aflägsnade sig; och
leddes Kammarens förhandlingar under den återstående delen af sam¬
manträdet utaf Herr vice Talmannen.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets den 10 och 11 dennes bord¬
lagda betänkande N:o 2, angående vilkoren för tillverkning och för¬
säljning af bränvin.
Herr Bennich: Med afseende på det nära sammanhang, hvari
första och andra punkterna i Utskottets betänkande stå till hvarandra
såväl i följd af sakens egen natur som till följd af det behandlingssätt
dessa punkter egnats inom Bevillnings-Utskottet, hemställer jag om
proposition derpå, att betänkandet väl måtte punktvis föredragas, men
att första och andra punkterna måtte tillsammans förekomma.
Sedan Kammaren, uppå gjord proposition, härtill lemna! bifall,
förekommo i ett sammanhang
l:sta och 2:dra punkterna.
Herr Storckenfelt: Jag har nu eu gång för alla kommit i den
obehagliga ställning till Bevillnings-Utskottet, att jag i bränvinsfrågor
icke kan instämma med detsamma. Det är nu samma förhållande
och jag tillåter mig att, med förbigående af hvad Utskottet yttrat,
ansluta mig till Friherre Focks reservation. Jag anser honom vara
Lördagen den 13 Mars, e. in.
11
N:o 15.
eu auktoritet, som i denna fråga har sakkännedom framför oss alla. Sammanslag-
Jag sluter mig till honom af det skäl, att efter hans förslag allt hrän-
vin skulle blifva vederbörligen beskattadt, då enligt nu gällande lag frännla mi-
endast eu tredjedel af det, som konsumeras, för försäljning beskattas. verkning och
Derigenom skulle uppkomma en statsinkomst, som ofantligt mycket försäljning.
öfverstege den närvarande. Då det upprepade gånger varit tal om att (Torta.)
sammanslå försäljnings- och tillverkningsskatterna, har man velat att
försäljningen skulle vara fri. Vid sådant förhållande har jag icke
kunnat biträda något förslag om sammanslagning. Men reservanten
Friherre Fock har i sitt förslag bibehållit samma korrektiv mot miss¬
bruk af försäljningsrätten som hittills funnits. Han vill tillerkänna
kommunerna rättighet att bifalla eller afslå gjorda ansökningar om
försäljningsrätt och att således kunna till försäljare antaga personer,
som anses lämpliga, men deremot afvisa dem, som icke äro det. Skä¬
len till motstånd mot detta förslag torde få sökas dels hos tillverkarne,
som frukta en alltför stor skatt, och dels hos kommunerna, hvilka
skulle se sin stora inkomst minskas och måhända slutligen försvinna.
Reservanten har likväl icke uppgjort något förslag till en blifvande
försäljningslag. Jag vill tro, att detta är det rätta och hoppas att,
sedan sammanslagningen blifvit beslutad och skatten bestämd till eu
riksdaler femtio öre per kanna, förhållandena angående försäljningen
och kommunernas rättigheter skola lättare kunna vinna utredning.
Jag tillåter mig föreslå bifall till Friherre Focks reservation.
Herr Odelberg: Då, såsom Herrarne väl veta, jag har motio¬
nerat dels en högst betydlig förhöjning af bränvinstillverkningsafgiften,
dels ock i sammanhang dermed och såsom vilkor för denna förhöjning
afskaffande af såväl den afgift, som nu utgår för försäljning af brän¬
vin, som ock af hela bränvinsförsäljningslagen, men denna min motion
icke vunnit något understöd af Utskottet, anser jag mig pligtig att
med några ord rättfärdiga min åsigt i detta afseende ; men då jag
motiverar densamma, kan jag dock icke begagna så lindriga uttryck,
som Friherre Fock i sin reservation nyttjat, då han säger att denna
försäljningslag icke är bygd på riktiga grunder. Jag går mycket
längre, ty jag säger, att denna lag är obillig, orättvis och i inånga
afseenden' skadlig. Den är obillig derföre, att den låter bero på god¬
tycket hos lokala myndigheter, om spritdrycker, som likväl äro, det
torde icke kunna bestridas, en nödvändighetsartikel för oss i vårt kalla
klimat, kunna åtkommas på lagligt sätt, utan att man behöfver, så¬
som nu, göra långa resor till närmaste städer, resor på stundom 10 å
12 mil. Försäljningslagen är vidare orättvis, i ty att beskattningen
drabbar olika olika klasser af konsumenter. Den som kan köpa större
qvantum på eu gång drabbas endast af tillverkningsskatten, då der¬
emot den, som köper i mindre parti, drabbas af både tillverknings- och
försäljningsskatt. Jag säger också, att lagen är skadlig, ty den tvin¬
gar folk att blifva lagbrytare, då ifrågavarande vara icke kan åtkom¬
mas på lagligt sätt, en vara som det likväl är tillåtet att utifrån im¬
portera och att inom landet tillverka. Jag går ändå längre. Reser¬
vanten, som nyss nämndes, säger på ett ställe i sin reservation: »Det
redliga svenska folket är på väg att för sitt fylleribegär blifva eu
>T:o 15.
12
Lördagen den 13 Mars, e. m.
Sammanslag- sorglig visa inom den civiliserade verlden.» Om så är, är orsaken
"ifterna för c^ertl^ söka J försäljningslagen. Yi blifva en sådan visa icke der-
brärninstili- före, förtära mer spritdrycker än andra nationer, ty det torde
verkning och icke finnas någon nation norr om Alperna, som förbrukar så litet sprit
försäljning, som den svenska, och i min motion har jag med utdrag ur officiel
(Forts.) handlingar visat, att, då i Sverige icke förbrukas mera än fyra och en
fjerdedels kanna bränvin på hvarje invånare, så kommer i Danmark
på hvarje invånare 7 */4 kanna, och ändå anses folket der vara särdeles
nyktert i jemförelse med oss. Hvad är nu orsaken dertill? Jo! I det
land, som anses nyktert, är försäljningen fri, man kan köpa sitt behof
spritdrycker när och hvar man vill. De äro icke der såsom hos oss
eu förbjuden frukt, hvars njutande man missbrukar i samma mån som
åtkomsten försvåras. Der frihet råder i detta hänseende är det endast
den ytterliga råheten eller det genom lättsinne och lättja åsamkade
eländet, som egentligen föranleda hängifvenhet åt fyllerilasten. Denna
lag, som efter min åsigt icke är tillkommen af en klok beräkning —
jag vill snarare antaga att det är eu viss välvilja och filantropi som
gifvit den sitt upphof —• denna lag har till sina hufvudbestämmelser
varit gällande omkring tjugu år. Man har vid hvarje riksdag gjort
förändringar, som man ansett vara förbättringar, men det oaktadt har
den icke förmått bäfva det onda, som den var afsedd att undanrödja,
utan förhållandena hafva tvärtom blifvit försämrade. Man kan tycka
att denna tjuguåriga erfarenhet bort bättre tillgodogöras än som skett
genom det slut, hvartill Bevillnings-Utskottet kommit, och ehuru den
enhällighet, hvarmed Utskottet afstyrkt den likställighet med alla andra
länder i frihet vid spritdryckers försäljning, hvarom jag motionerat,
icke bådar eu snar förändring i opinionen rörande detta ämne, så vå¬
gar jag dock den gissning, att icke många år skola förflyta, innan
denna lag blifver afskaffa!:! eller till sina grunder väsendtligen förän¬
drad, och möjligen skall man då förvåna sig öfver, att Sverige så
länge, i olikhet med andra länder, kunnat bibehålla en lag, som vän¬
der upp och ned på alla statsekonomiska regler. Jag har för närva¬
rande intet att yrka rörande första punkten, då jag icke kan antaga
att ett yrkande i den syftning, som min motion afser, skulle vinna
Kammarens bifall. Hvad andra punkten beträffar så är visserligen
det förslag, jag framstält om skatteförhöjning, också afslaget. Då
jag yrkat en så högst betydlig förhöjning af skatten, har det skett
endast för att derigenom motverka faran för öfverhandtagande superi.
Denna del af min motion tillkom naturligtvis i beräkning på att första
vilkoret skulle blifva antaget. När så icke skett, kan jag icke vid¬
hålla mitt förslag till en förhöjning i skatten, utan anhåller om bifall
till Utskottets förslag.
Herr Bennich: Såsom Herrarne behagade finna har jag deltagit
i Friherre Focks reservation. Jag har gjort det derföre, att jag af
erfarenhet från föregående riksdagar väl vet att man icke kan på en
gång uppnå allt hvad man vill i denna lagstiftning, utan om man
vill komma till det mål, som man anser angeläget att uppnå, sä måste
man nöja sig med att taga ett steg i sender. Jag tror liksom den
siste talaren att det kan läggas vår bränvinsförsäljningslag ganska
Lördagen den 13 Mars, e. m.
13 N:o 15.
många fel till last, men jag tror också att mot det radikala förslag i
frikandelsriktning, som han uppgjort, möjligen skulle kunna framställas
en och annan betänklighet, och jag föreställer mig att dessa betänk¬
ligheter och de principer, hvarpå förslaget är bygdt, behöfva väl under¬
sökas innan detsamma framställes till antagande af Riksdagen. Jag
har så mycket mera anledning att tro detta, som jag under eu tidi¬
gare period deltagit i uppgörandet af ett förslag, som gick någorlunda
i samma riktning som den värde talarens, men som det oaktadt icke
rönte framgång. Jag biträdde en följande riksdag ett annat förslag,
att man icke skulle förändra skatten, utan endast aflåta en skrifvelse
till Kongl. Maj:t med begäran om ett ändamålsenligt ordnande af
denna fråga. Äfven detta förslag föll. Nu har jag trott, att som
målet — en förbättrad bränvinslagstiftning — är vigtig! och ytterligt
vigtigt, något måste från Riksdagens sida göras för att slå in på eu
väg, som kan i någon mån åtminstone motverka det myckna onda,
som förbrukningen af bränvin i vårt land åstadkommer, och såsom en
medelväg mellan de olika yrkandena har jag slutit mig till det för¬
slag, som inom Utskottet förfäktats af Friherre Fock och som der med
ett par rösters minoritet föll igenom. Jag ber Herrarne betänka, att
bränvinstillverkningsskatten, som år 1855 bestämdes till 50 öre per
kanna, sedermera under loppet af tjugu år ökats med endast 30 öre,
så att den nu utgör 80 öre per kanna. Då denna beskattning pålades,
betydde 50 öre mycket mer än nu. Penningens värde har fallit, under
det möjligheten att förskaffa sig detta njutningsmedel ökats i en otro¬
lig grad. Det är en naturlag, att alla varor, som fördyras, förbrukas
mindre, men om de icke fördyras i proportion till de förvärfsmedel,
hvarmed de skola betalas, hafva de i verkligheten icke blifvit fördy¬
rade. Så äfven bränvinet, som för närvarande står i ett lägre pris än
för tjugu år sedan. Kunna vi icke göra allt, böra vi åtminstone göra
något, och detta något är enligt min tanke att åstadkomma den pris¬
stegring, som reservanten åsyftat. Utskottet säger visserligen," att
omständigheterna icke förändrats sedan Utskottet vid föregående till¬
fällen afstyrkt en förhöjd skatt, men jag påstår motsatsen. Yi be¬
höfva icke gå långt för att erfara att öfverallt arbetsprisen stigit oer¬
hördt och finna huru följderna af det sorgliga och olyckliga missbruket
af bränvin allt mer och mer visa sig. När man ser detta, förefaller
det mig åtminstone såsom en medborgerlig pligt att göra något för
att stäf)a förbrukningen af bränvin och, genom bifall till reservantens
förslag i afseende på försäljningens ordnande, bereda tillfälle för en
kommande Riksdag att taga färre eller flera ytterligare och kraftfulla
steg till ordnande af denna mycket svåra angelägenhet; men att göra
ingenting, som Utskottet föreslagit och en och. annan nihilist tyckes
önska, är något, hvilket jag icke har samvete att biträda. Det är
möjligt, att den förhöjning, som här blifvit föreslagen till 1 krona 50
öre per kanna, icke kommer att verka något absolut; den verkar dock
i sin mån och åtminstone så mycket, som ett uttryck af representa¬
tionens mening alltid skall verka på nationen. När nationen ser, att
det från lagstiftningens sida vidtagas åtgärder för att förekomma ett
ondt, så kan detta ej undgå att utöfva något inflytande på uppfatt¬
ningen af det ondas beskaffenhet och vidd. Om blott känslan af det
Sammanslag¬
ning af af-
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
N:o 15.
14
Sammanslag¬
ning af af¬
gift er na för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
Lördagen den 13 Mars, e. m,
onda blir allmän inom landet, så är redan det långt ifrån att för-
kastas. Huru svårlöst sjelfva frågan om försäljningsväsendet är, derom
hafva vi litet hvar erfarenhet; och inom Bevillnings-Utskottet, der
man ingalunda åsidosatt uppmärksamhet för denna fråga, har man
kommit till full insigt af, att det icke varit möjligt att på den korta
tid, som Utskottet haft till sitt förfogande, åstadkomma en lösning af
frågan, som är tillfredsställande, men man har icke uppgifvit hoppet
att från regeringen skall framkomma ett förslag, som kan vinna eu
blifvande Riksdags bifall. Med afseende på dessa förhållanden tror jag
mig hafva skäl att yrka bifall till de i Friherre Focks reservation
framstälda förslag så väl i afseende på skatteförhöjning som i afseende
på skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om ordnande af försälj¬
ningslagen.
Herr von Kock: Jag får till att börja med, nu för första gån¬
gen sedan lång tid tillbaka, hembära min tacksägelse till Bevillnings-
Utskottet, icke allenast till reservanterne, som på ett förtjenstfull! sätt
behandlat ärendet, utan äfven till majoriteten, som, ehuru de afslagit
nästan allt, dock gjort det på ett sådant sätt, att det lyser igenom
deras motiver, att de erkänna behofvet af de föreslagna åtgärderna,
men på samma gång erkänna att de sjelfve icke hafva förmått lösa
denna svåra fråga och att detta är egentliga skälet, hvarför de nu
undanskjuta densamma. Jag kan icke förklara det på annat sätt än
att flertalet haft förutfattade meningar och afgifvit dessa innan de fatt
höra eller närmare hunnit öfverväga de skäl och förslag, som finnas uti en
betänkandet bifogad reservation. Enär denna är skrifven af Utskottets
ordförande och vi veta att ordföranden i allmänhet icke ofta blandar
sig i diskussionen, synnerligast i sådana ärenden, som förut äro myc¬
ket diskuterade och der motionerna hänvisa Utskottsledamöterne till
sådana källor, att, om de hafva tid att derom taga någon kännedom,
de kunna sjelfve skaffa sig goda insigter i frågan, såsom t. ex. till de
åberopade finska författningar ne. Men om de nu läst ordförandens
sakrika reservation tror jag de skola finna, att frågan icke är så svår,
som de föreställa sig. Detta problem kan lösas och för många riks¬
dagar sedan, det var den 27 April är 1870*), då Bevillnings-Utskottet
hade tillstyrkt antagandet af ett förslag om försäljningsafgifternas
sammanslagning med tillverkningsskatten, hvilket jag anser för ^huf¬
vudsak; sa förklarade dåvarande Civilministern, att om endast "för¬
säljningsskatt upphörer och Riksdagen särskildt beslutar om ersätt¬
ningen''' — till kommunerna — — ”för säljning slagens öfrig a detaljer
såsom varande af rent ekonomisk natur, kunna öfverlemnas till Kongl.
Maj:ts afgörande.” Ungefär detsamma har nu ordföranden i Bevill-
nings-Utskottet sagt. Efter det förklarande, jag sålunda gjort, ber
jag få säga att, ehuru jag i vissa delar skulle önska några förändrin¬
gar i Friherre Focks slutliga tillstyrkande, så vet jag dock, med den
erfarenhet jag som gammal samlat, att den, som i en stor fråga för¬
söker att absolut genomföra sin tanke, kommer icke ur stället, utan
man måste gifva med sig så långt, som samvetet medgifver, d. v. s.
') lista K. Pr. p. 109 I). 3.
Lördagen deu 13 Mars, e. m.
15
X:o 15.
för mig att, när eu reform går i den rätta riktningen, kan jag vara
med om den för att komma något steg framåt, ty eljest får jag intet
af det jag sträfvar efter. Jag vill således i dessa lista och 2:dra punk¬
terna sluta mig till reservationen, som är så uttömmande i afseende
på skälen och så vederläggande beträffande de — sit venia verbo —
sofismer, hvaraf sjelfva betänkandet är uppfyldt, att jag ej anser myc¬
ket vara att dertill tillägga. I anledning af hvad en talare här bakom
mig yttrat, tager jag mig friheten göra några anmärkningar. Jag
vet att han tänker olika med mig i afseende på medlen, men jag tror
vi tänka lika i sak, och jag är öfvertygad, att han liksom jag har
erfarenhet i denna sak, ehuru hans erfarenhet i afseende på fylleri¬
lasten icke kan vara så stor som min, då jag under mina resor i lands¬
orten varit i tillfälle göra iakttagelser härutinnan, och jag tror att
fylleriet der är vida värre än i Stockholm, der man väl äfven kan få
se öfverlastade personer, i synnerhet efter eu eller par helgdagar, men
icke så allmänt som i vissa landsorter. Jag bor i en sådan, der det
råder hvad man kallat Blelängslif och der till följd dels af den ut¬
sträckning husbehofsbränningen der hade förut och dels i följd af de
många krogarne på gästgifverierna och närheten till städerna och kö-
pingarne, i hvilka alla tillfälle finnes att supa sig full, man får se de
mest upprörande och bedröfliga exempel på rusets följder. Svenska
folket är efter min tanke ett godt folk, när det är nyktert, men när
svenskarne äro falla, kan man icke styra dem, emedan de då äro ore-
gerliga; så är det i Blekinge och jag tror att förhållandet icke är
bättre med våra jernvägsarbetare, när de fått ut sin förtjenst, eller
våra skogsarbetare uppe i Norrland. Med ett ord, nu är det nödvän¬
digt att göra något med afseende på detta onda och vi måste göra
det bästa, vi förstå, äfven för att försvara vår fred å allmän landsväg,
i jernvägsvagnar och våra enskilda boningshus. Herr Odelberg har
yttrat, att det icke skulle vara något folk norr om Alperna, —• jag tror
han begagnade detta uttryck, — som skulle förtära så litet spirituösa som
det svenska folket. I det fallet kan jag gifva honom en bestämd de¬
menti och det är med afseende på Finland. Der var förbrukningen
år 1873 endast två, högst 2 bo kannor å hvar person, under det den
hos oss är öfver 4 kannor, och detta var icke något resultat af denna
af Herr Odelberg beprisade frihet i supväg, utan just af sådana restrik¬
tioner, som jag tagit mig friheten föreslå i denna försäljningslag, till
hvilken vi framdeles komma. Hvad beträffar nykterheten i Danmark,
så är det möjligt att den är större än hos oss; jag har icke varit myc¬
ket i Danmark, men i Blekinge finnas många danskar och desse äro
ingalunda bättre än svenskarne. Den värste arrendator i detta afseende
jag haft, var en dansk, som fick fyllerigalenskap. Det är ett exempel
och jag skulle kunna anföra flera andra. Men det finnes ett skäl,
hvarföre jag föreställer mig att i Danmark likasom i Skåne och andra
ställen, der folket mår och äter väl, nykterheten synes vara större.
Under sådana förhållanden tåla de mera, och tyckas derför nyktrare,
om de äfven supa mera. De blifva icke så lätt öfverlastade, när magen
är full som när den är tom, och då jag var på embetsresor i Skåne,
hörde jag äfven i Christianstad, att skåningarne i allmänhet på sta¬
dens torg icke voro fulla, då deremot småländingarne ofta voro mycket
Sammanslag¬
ning af af -
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
N:o 15.
16
Lördagen den 13 Mars, e. m.
Sammanslag¬
ning af af¬
gift erna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
öfverlåstade; desse hade magen tom, då deremot skåningen var mätt
när lian kom till torget. Jag inskränker mig för närvarande till att
anhålla om bifall till Friherre Focks reservation.
Friherre Ha milton, Hugo Johan: Då jag endast låtit anteckna
min reservation, utan att närmare angifva min ställning till frågan, ber
jag nu med några ord få göra detta. Jag är lifligt öfvertygad om behof-
vet af att några åtgärder snart vidtagas för att söka städja det alltför
stora missbruket af rusdrycker. I främsta rummet har jag tänkt mig,
att ett fördyrande af varan skulle åstadkomma goda verkningar i detta
hänseende och detta hade jag trott skulle kunna ske genom en för¬
höjning i tillverkningsskatten, emedan jag anser, att det möjligen
kunde vara olämpligt att alldeles borttaga försäljningsskatten, som
dock åtminstone i visst afseende utgör grunden för försäljningslagen,
hvilken oaktadt alla de fel, med Indika den är behäftad, dock visar
sig på de ställen, der man gör sig verkligt besvär med dess tilläm¬
pande, vara ganska tillfredsställande. I fråga om de åtgärder, som
böra vidtagas mot den olämpliga bränvinsutskänkningen, kan jag icke
dela den åsigt som här uttalats, att borttagandet af alla inskränknin¬
gar vid försäljningen af bränvin skulle föra oss till det lycksalighets-
tillstånd, som af eu talare här blifvit framhållet såsom varande att
förvänta. Jag tror att derigenom skulle uppkomma ett så betänkligt
tillstånd, att alla fredliga menniskor skulle skynda så mycket som möj¬
ligt att flytta från en sådan ort och söka skydd inom städerna, der
tillståndet visst icke blefve bättre, men der man hade polis, som- kunde
lemna skydd mot de öfverlastade. Dessutom har jag beträffande er¬
sättningen för den förlust af inkomster, som skulle komma att drabba
vissa korporationer och kommuner genom försäljningsafgifternas bort¬
tagande, fruktat, att denna fråga skulle blifva så svårlöst, att blott
denna sak skulle kunna vålla att hela frågan komme att förfalla. Fri¬
herre Fock har uti den reservation, som är betänkandet bifogad, främst
af allt föreslagit en förhöjning i tillverkningsskatten till 1 krona 50
öre för kannan och då mitt syftemål sålunda i väsendtlig mån vore
uppnådt, om detta beslutades, och jag icke har något emot att förena
mig i anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta ett för¬
slag till ny försäljningslag och förslag till ersättningar åt kommunerna
för deras förluster, finner jag mig nu oförhindrad att biträda Friherre
Focks reservation till alla delar och får derföre yrka bifall dertill.
Herr von Gteijer: I fråga om de nuvarande tv änne bränvins-
accisernas sammanslagning till eu produktionsskatt jemte ersättnings
beviljande åt kommunerna för de dem nu tillagda försäljningsafgifterna,
äro meningarne ganska delade. Detta är icke att undra öfver, då goda
skäl synas kunna anföras så väl för som emot en sådan sammanslag¬
ning. Jag bekänner att jag hyser stora betänkligheter vid att antaga,
vare sig Herr Odelbergs eller flen- von Kochs förslag, i hvad de angå
afskaffande! af försäljningsafgifterna. Att såsom Herr Odelberg före¬
slagit, låta bränvinshandeln klifva en fri näring, tror jag vore i vårt
land ett alltför djerft steg, och huru Herr von Koch tänker sig ord¬
nandet af försäljningen efter upphäfvande af de nu stadgade försälj-
Lördagen den 13 Mars, e. m.
IT
N:o 15.
ningsafgifterna, finner jag icke i hans motion så fullständigt angifvet, Sammansiag-
att jag derom kan bilda mig ett bestämdt omdöme. I allt fall synes n™9 af af~
mig som det icke vore med rättvisa och billighet öfverensstäm- Ivä^Hnstm-
mande att för framtiden fråntaga kommunerna rättighet att upptaga verkning och
bränvinsförsäljningsafgifter, och derpå gå ju motionerna ut; den ifråga- försäljning.
sätta ersättningen härför till kommunerna motsvarar icke deras förlust (Forts.)
för ögonblicket och ännu mindre för kommande tider. Det har under
föregående riksdagar, då denna fråga förevarit till behandling, emot
påstående att det vore orättvist att fråntaga kommunerna bränvins-
accisen blifvit anfördt, att denna accis vore rättast att betrakta såsom
eu statsinkomst. Men månne det verkligen är så? Jag betviflar det
för min del, fastän jag måste tillstå, att, oaktadt forskning, det icke
lyckats mig få rätt på de gamla författningar, hvilka tillerkände stä¬
derna rättighet att upptaga den bränvinsförsäljningsaccis som för deras
finanser varit och ännu är af så stor betydelse. Men jag har mig be¬
stämdt bekant, att i många delar af landet hafva städerna i gamla
tider, vid ordnandet af traktörs- och liällarrörelsen, fått åtnjuta vissa
fördelar, genom upptagande af arrendeafgifter eller på annat sätt. Och
jag har läst någonstädes, att likasom städerna hade inkomster genom
försäljningen af vin och bränvin, så har äfven adeln, enligt privile¬
gierna, haft rättighet att på frälsejorden anlägga krogar och deraf
draga inkomster, och jag har sjelf till kronan redovisat intrader för
sådana på kungsgårds grund anlagde gamla krogar. Det synes mig
långt ifrån utredt, att vi, med den nuvarande försäljuingslagens af¬
skaffande, skulle kunna få försäljningen ordnad på ett tillfredsställande
sätt, om, såsom Friherre Fock föreslagit, kommunerna finge antaga
försäljare af starka drycker, men förbjödes att affordra dessa försäljare
någon skatt för rörelse. Jag betviflar, att man kan på ett godt sätt
ordna bränvinsförsäljningen utan i sammanhang med skatt. Vi hafva
nu en försäljningslag så beskaffad, att det är en olaglighet om kom¬
munen under hand upptager utgifter för beviljad bränvinsförsäljning,
och ändock bereda sig landskommuner allt större och större inkomster
på sådant sätt, ja ända derhän att, såsom en talare från Skåne i Andra
Kammaren omnämnde i fjor, kommuner finnas, hvilka med sådana in¬
komster bestrida hela kostnaden för sin fattigvård. Jag hyser derföre
stora betänkligheter att ordna försäljningen utan sammanhang med
skatt, och jag förmodar att, dä icke den väg, som den Herr Odelberg
anvisat, nu kan beträdas, vi måste påtänka bästa sättet att ordna
bränvinsförsäljningen såsom en kommunalaccis, dervid jag erkänner,
att vida bättre grunder torde kunna uppställas än de, hvaruppå den
nuvarande försäljningslagen är bygd. Jag tillåter mig nu framhålla
eu del af en föregående talares anförande för att visa, att en skilj¬
aktighet i föreslagna grunderna för lagstiftningen rörande bräuvins-
försäljningen, som ifrågavarande talare betraktade såsom en obetydlighet,
dock i sjelfva verket förändrar saken väsendtligen. Den talaren, nem¬
ligen Herr Bennich, yttrade, att han i Bevillnings-Utskottet förr varit
med om att i denna fråga framlägga ett förslag någorlunda likt Herr
Odelbergs. Dessa tvänne förslag, som ansetts »någorlunda» lika, vill
jag påstå, icke kunna med hvarandra jemföras. Det förslag, hvarpå Herr
Bennich syftar, och i behandlingen hvaraf äfven jag såsom ledamot
Första Kammarens Prat. 1875. N:o 15. 2
N:o 15.
18
Lördagen den 13 Mars, e. m.
Sammanslag¬
ning af af -
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
af Bevillnings-Utskottet deltog, gick ut på, att kommunen fick utöfva,
en mycket sträng uppsigt öfver bränvinsförsälj ningen och antaga dem
som fingo rörelsen idka, hvaremot Herr Odelberg nu föreslår, att för¬
säljningen skulle blifva en fri näring. Jag ber att få för ett ögon¬
blick återgå till den delen af frågan, som rör aflösningen af städernas
och landskommunernas andelar i försäljningsaccisen. Månne det är väl
betänkt att beröfva kommunerna denna accis, då redan inom vårt land
begagnas, i mycket större skala än som sker i andra länder, den di¬
rekta förmögenhets- och inkomstskatten för beredande af intrader till
kommunala behof. Den ryktbare ekonomisten Stuart Mild säger i någon
af sina af handlingar, »man kan frukta att inkomstskatten, som till ut¬
seendet är den rättvisaste, blifver i sjelfva verket i tillämpningen orätt¬
visare än många andra skatter, som vid första påseendet förefalla,
mycket sämre.» Jag instämmer med Utskottet beträffande första punk¬
ten, och hvad den andra angår, erkänner jag, att Friherre Focks re¬
servation är så skrifven, att man från densamma skulle kunna hemta
ett mycket starkt stöd för att i sedlighetens intresse höja bränvins-
tillverkningsskatten, utan att vidtaga någon annan åtgärd. Han anser,,
att inga olägenheter skulle uppkomma af bränvinstillverkningsskattens
höjande, och i detta fall förlitar jag mig fullkomligt på honom; han
tyckes ingalunda bestrida, att tillverkningsskatten lämpligen kan nu
mycket höjas, ändock att frågan om försäljningslagens ändring för när¬
varande får förfalla. Ur sedlighetens intresse kunde man således önska,
att tillverkningsskatten nu höjes, men ur statsekonomi och finansiel
synpunkt torde vigtiga skäl kunna anföras deremot och lära nog dragas
fram af efterföljande talare. Ett enda ord vill jag nu till slut tillägga,
nemligen eu anmärkning vid Herr von Kochs anförande. Han yttrade,
att om den nu varande försäljningsskatten sammanslås med den nu
varande tillverkningsafgiften, så, äfven om försäljningslagen qvarstår
oförändrad, skulle ändock något godt af en dylik anordning uppkomma.
Detta måste jag bekänna, att jag icke kan fatta. Hvad vill det säga
att sammanslå tillverknings- och försäljningsskatterna och ändock låta
nu varande försäljningslag med sina skatter qvarstå? Jag begriper
det ej, men har säkert missförstått Herr von Kochs yttrande.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag i första punkten och ber
att senare få bestämma mig rörande den andra punkten i betänkandet.
Herr iiydin: Den fråga, som nu föreligger, har varit föremål för
öfverläggningar inom Riksdagen under hela den tid, det nya stats¬
skicket egt bestånd; man har gång efter annan framkommit med för¬
slag om sammanslagning af bränvinstillverknings- och försäljnings-
afgifterna, och såsom argument för en dylik sammanslagning har man
anfört, att bränvinet derigenom skulle fördyras och i och med detsamma
sedligheten befrämjas. Det medel, som härvid väl vore det naturli¬
gaste, föreställer jag mig dock skulle vara, att endast höja tillverk-
ningsskatten. Hvad har väl försäljningsafgiften med den andra afgiften
att göra, och hvartill skulle en sammanslagning tjena? Man börjar med
att åberopa sedlighetens intresse för eu förhöjning af skatten och så
'slutar man med att föreslå en dylik sammanslagning samt en förän¬
dring af försäljningslagen; det intresse, som derigenom skulle i sjelfva
Lördagen deri 13 Mars, e. in.
19 N:o 15.
verket främjas, tror jag är det, som sträfvar att återfå det gamla kao¬
tiska tillståndet. Det finnes alltid många, som hafva god lust att fiska
i grumligt vatten, och vi torde alla hafva oss väl bekant den stora
agitation, som bedrifvits för en förändring af försäljningslagen äfven¬
som de försök, en stor firma gjort att eludera denna lag.
Betraktar jag nu närmare frågan om att höja skatten, så fram¬
ställer sig i första rummet för mig frågan, huru vida det under nu va¬
rande förhållanden, då statsregleringen visar öfverskott, kan vara skäl
att Riksdagen på egen hand höjer en skatt, utan att på samma gång
taga i betraktande denna skatts plats i skattesystemet i sin helhet?
När man höjer en skatt, bör man väl söka samtidigt åstadkomma lin¬
dringar på andra håll, så vida icke förhöjningen är betingad af större
utgifter. Då några sådana ökade utgifter i närvarande ögonblick icke
kräfva en dylik förhöjning, kan jag för min del ej anse densamma be¬
fogad. Andra tider stunda likväl; vi veta att försvarsfrågan står för
dörren, och att den kommer att kräfva ökade utgifter. Då kan det
blifva i sin ordning att man vid uppgörandet af en finansplan tager
frågan om en förhöjning af ifrågavarande skatt under ompröfning. För
min del har jag visst icke någonting mot förhöjningen, men jag vill
dock icke besluta mig derför utan att kunna stödja mig på eu utred¬
ning af frågan och utan att frågan om andra skatteförändringar pröf-
vas i sammanhang dermed. Skall man kunna möta stora utgifter, for¬
dras det att man vidtager jemkningar på många håll; bland förord¬
ningar, som tarfva betydlig förändring, är bevillningsförordningen en, i
synnerhet i hvad som rör taxeringen, så vida det icke skall gå på det
sätt, att en klass medborgare förtryckes af de andra. Det torde nu
vara ådagalagdt, att det icke går för sig att helt hastigt och lustigt
höja eu skatt.
Jag vill nu öfvergå till frågan om sammanslagningen och dervid först
säga, att jag anser detta uttryck mycket oegentligt, ty det är icke
någon sammanslagning. Bränvinstillverlmingsafgiften är en skatt, som
är eu statsinkomst, försäljningsafgiften åter är en accis, som är eu kom¬
munens inkomst. Då man stiftade den nya bränvinslagen, ansåg man
sig genom denna försäljningsafgift hafva beredt kommunerna och de
lokala myndigheterna tillfälle att ordna bränvinsförsäljningen på det
sedligheten mest främjande sätt. Under hela den tid som förlupit
hafva städerna haft att kämpa med de s. k. sjelfegande rättigheterna,
hvilken kamp icke egt rum utan utgifter för städerna. Det är först
på sista tiden som dessa rättigheter upphört och städerna kunnat ordna
utskänkningen på bästa sätt, utan att störas af några på sidan stående
krafter. Kan det väl nu vara skäl att draga ett streck öfver den lag,
som garanterar städerna, landskommunerna och landstingen denna accis,
hvarigenom man skulle beröfva kommunerna ett af de väsendtligaste
medel, de ega för främjande af sina gemensamma vigtiga materiela
och äfven andliga intressen? Har man kanske någon anledning att
säga, det kommunerna användt sina inkomster på ett sådant sätt, att
statsmagterna böra taga saken om hand? Mig veterligen icke. Ser
man till huru de olika kommunerna användt dessa inkomster för lätt¬
nader i kommunikationsväsendet, spridande af renlighet och ordning,
utveckling af skolväsendet m. in., så finner man att denna skatt på
Sammanslag¬
ning af av¬
gifter na för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
Nse 15.
20
Lördagen den 13 Mars, e. m.
Sammanslag¬
ning af af¬
gift er na för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
många orter varit ett vehikel för utvecklande af sjelfverksamhet och
företagsamhet. .Kan det då vara skäl att beröfva kommunerna ett
sådant medel? År det icke i sin ordning att på samma gång kon-
sumtionsskatt är till för statens ändamål, eu sådan beskattning äfven
må få användas till fördel för de särskilda orterna? Syftet med den
nya bränvinslagstiftningen har varit ej mindre att genom försäljnings-
aecisen se kommunen till godo, än att genom tillverkningsskatten be¬
reda staten inkomst. År det i sin ordning, att stafett fråntager kom¬
munerna ett medel för sjelfverksamhet? År icke hela den nu varande
tendensen att decentralisera mer och mer? Låter man alla afgifter
ingå till statskassan, blir den naturliga följden, att alla repliera på
staten, emedan de äro beröfvade medlet att sjelfva kunna verka. Om
man stryker bort den inkomst, som kommunerna nu hafva sig tillför¬
säkrad för att tillgodose sina behof, hvad blir följden deraf? ’ Jo, den
allmänna bevillningen kommer att ligga till grund för alla skatterna,
och, om bevillningsförordningen redan nu innebär orättvisor, så komma
dessa derigenom att kännas ändå mycket mera. I synnerhet blir för¬
hållandet sådant i städerna; städerna äro icke i tillfälle att sjelfva be¬
stämma hvilka som skola tillhöra kommunen, utan en mängd personer
flyttar dit för att draga fördel af undervisningsväsende och andra för¬
måner, sonr städerna erbjuda, men betala icke någon skatt; många
flytta dit, som städerna icke blott få skaffa bostäder utan jemväl under¬
hålla. Det är endast de af städernas invånare, som äro påförde allmän
bevillning, hvilka betala för de fördelar, de åtnjuta. Liksom städerna
hafva emellertid äfven länen och landskommunerna fördel af den ifråga¬
varande skatten; men, anmärker man, fördelen för landskommunerna
är mycket liten. Det är dock deras eget fel och icke lagens, tv enligt
förordningen hafva de rätt att förena sig i distrikt för att på bästa
sätt ordna denna angelägenhet.
Jag har här talat för kommunernas bästa, men jag är icke desto
mindre den förste att erkänna kommunernas skyldighet att uppoffra
sina rättigheter för det allmänna bästa, dock måste man hafva klart
för sig det ändamål, för hvilket detta offer kräfves. Går jag till det
af Friherre Fock i hans reservation framstälda förslag, så finner jag
åtskilligt tal om att hämma lönkrögeriet, främja sedligheten, bättre
ordna försäljningen in. nr. d., men den sakrika utredning, hvarom här
har talats, har jag icke kunnat upptäcka. Der finnes ju icke eu enda
antydan om huru försäljningen skall ordnas i de särskilda orterna.
Den oförmåga att lösa frågan, sonr en talare förklarade lysa fram
genom Utskottets betänkande, den finner jag äfven i Friherre Focks
förslag, och jag skulle vördsamt vilja fråga, huru vida det finnes någon
sony kan upplysa mig om huru frågan skall lösas på det sätt han före¬
slagit. Kan det väl under sådana förhållanden vara skäl att på grund
blott af sväfvande allmänna satser, allmänna betraktelser, besluta sig
för eu sådan skrifvelse till Kongl. Maj:t, som den reservanten före¬
slagit? Visserligen säger reservanten i sin reservation, att ju längre
man uppskjuter frågan, desto svårlöstare blir den, desto våldsammare
blifva sannolikt åtgärderna. Men, rnine Herrar, hvem är det som är
förpligtad att tillse det lagstiftningen uti ifrågavarande hänseende
föres i den råtta fåran, främjas och utvecklas? Jo, initiativet tillhör
Lördagen den 13 Mars, e. m.
21 N:o 15.
ännu i främsta rummet konungamagten. Hvem är konungamagten
härvid lag? Jo, Kongl. Maj:t i statsrådet, särskild! med stöd af finans¬
ministern. Hvem är då finansministerns stöd? Jo, det är just den
ärade reservanten, som liar till uppgift att gä Kongl. Maj:t till hända
med de upplysningar och utredningar, som kunna vara erforderliga i
dylika frågor. Det är denne samme reservant, som i egenskap af riks¬
dagsman i Utskottet väcker förslag om att Riksdagen skall gå in till
Kongl. Maj:t och begära att Kongl. Maj:t skall ålägga reservanten i
egenskap af byråchef att göra den utredning, som erfordras för att få
saken på det klara. Det förefaller mig, som det under sådana för¬
hållanden vore det bästa att icke gå in till Kongl. Maj:t med någon
skrifvelse, utan i stället låta reservanten, i sin egenskap af byråchef,
i den ordning som för honom är faststäld, sjelf gå in till Kongl. Maj:t
med de förslag han kan anse ändamålsenliga.
Jag yrkar bifall till Bevillnings-Utskottets förslag.
Friherre Nordenfalk: Ehuru jag för min del biträdt samman¬
förandet i föredragningen af de båda nu förevarande punkterna, anser
jag dock att de förslag, som ligga till grund för dem, icke nödvändigt
höra tillsammans utan beröra två skilda frågor. Jag ber att få yttra
mig särskildt om dem båda. Hvad beträffar en förhöjning af den nu
varande bränvinsskatten, så lärer det väl först och främst svårligen
kunna nekas, att, när värdemätaren fallit, samt den skatt, som hittills
varit gällande och hvars goda verkningar i sedligt hänseende man
erkänner, numera måste anses faktiskt blifvit nedsatt, en förhöjning
bör ske, åtminstone motsvarande nedsättningen i penningevärdet. Be¬
träffande den siffra, hvartill skatten bör för närvarande höjas, har jag
för min del inom Utskottet påyrkat 1 krona 20 öre såsom lämpligare
än 1 krona 50 öre, då ännu icke någon sammanslagning af försälj¬
nings- och tillverkningsskatterna kan ega rum, samt den förhöjning,
som deri ligger, således qvarstår och tillsamman med 1 krona 20 öre
ungefär motsvarar 1 krona 50 öre, hvartill skatten, i händelse af en
sammanslagning, sålunda naturligen komme att uppgå. Mot dem som
yttrat sina farhågor för att staten på detta vis skulle få eu ökad, nu
onödig inkomst får jag anmärka, att, då Riksdagen ännu icke behandlat
tulltaxan, så har Riksdagen i sin hand att genom nedsättning i tull,
å t. ex. de större konsumtionsartiklarne, vidtaga en reglering, hvilket
är så mycket lättare att göra, som en förhöjning tillbaka i dessa tull¬
satser hittills vid behof icke mött synnerliga svårigheter och således
icke behöfver göra det framdeles heller.
Hvad härefter angår frågan om minuterings- och utskänknings-
afgifternas s. k. »sammanslagning» så, om jag i likhet med en före¬
gående talare trodde, att man kunde allt framgent afslå fordran på
indragning till staten af bränvinskonsumtionsskatten, och att de kom¬
muner och institutioner, som så att säga stödja sig på denna skatt,
framgent kunde vara trygga, så skulle jag, oaktadt denna skatt nu
faller temligen ojemn!, ej för närvarande förorda någon reglering af
densamma, men min åsigt är, att en indragning deraf till statskassan
ej låter länge vänta på sig. Blir bränvinsskatten förhöjd med ett be¬
tydligare belopp, t. ex. till 2 kronor, torde den nu till kommuner och
Sammanslag¬
ning af af-
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
N:o 15.
22
Lördagen den 13 Mars, c. m.
Sammanslag¬
ning af of-
gifterna för
bränvin s till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
landsting utgående afgift nog komma att dervid tagas i anspråk, ock
jag tror att ojemnlieten vid dess nuvarande fördelning kommer att bi¬
draga dertill. Hufvudsakligen emedan jag således icke anser frågan vara
fullt fri, tror jag att, innan frågan »blifvit varm», en reglering är be¬
höflig just i kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens rätt
förstådda intresse, och jag har skäl att antaga mig ej vara ensam om
denna mening, då riksdag efter riksdag allt flere uppträda för den
s. k. sammanslagningen. Då man i denna fråga ej kan beräkna fram¬
tiden med säkerhet, utan måste kalkylera på sannolikhetsskäl, anser
jag auktoritetstro ej vara förkastlig, och jag ber derföre att få hänvisa
till ett yttrande, som Riksdagens i frågan troligen sakkunnigaste leda¬
mot, Friherre Fock, i sin reservation begagnat. Han säger: ”för min
del anser jag behofvet af denna ersättningsfrågas snara lösning, om
det vore möjligt, ännu mer än det sedliga intresset tala för en slcynd-
sam reform i bränvinsförsäljningslagen.” Herr Rydin har frågat, om
det är skäl att höja bränvinsskatten utan att taga i betraktande ned-
sättningar på annat håll, och härpå svarar jag, att den afdelning af
Bevillning^-Utskottet, som behandlar tullstadgan, verkligen tagit detta
i betraktande, hvarför ock åtskilliga tullfrågor blifvit uppskjutna, till
dess frågan om bränvinsskatten är afgjord. Samme talare yttrade
äfven, att reservanten, Friherre Fock, i sjelfva verket föreslagit att
Riksdagen skall uti skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t må ålägga re¬
servanten att utarbeta förslag i detta ämne, samt att detta vore eu
onödig omväg. Detta tror jag vara ett misstag. Det är väl alldeles
tydligt, att sådana förslag icke kunna medhinnas att inom Riksdagen
uppsättas, ej ens om man hade reservantens förmåga att tillgå; och jag
tror äfven att om Riksdagen går in till Kongl. Maj:t med en sådan
begäran, som föreslagits, Kongl. Maj:t säkerligen kommer att för frå¬
gans allsidiga behandling anlita ett flertal krafter.
Jag har tagit mig friheten nämna, att jag anser eu annan siffra
för förhöjningen, än den af Herr Friherre Fock föreslagna, vara lämplig.
Jag vill dock ej strängt hålla på min åsigt häri, om den ej under¬
stödes; deremot tror jag att i Friherre Focks skrifvelseförslag före¬
komma, uti senare delen af mom. b, detaljer, på hvilka Riksdagen i
frågans nu varande opröfvade skick ej bör inlåta sig. Jag föreställer
mig att det ej vore lämpligt att dessa detaljer inflyta i Riksdagens
skrifvelse, emedan Riksdagen derigenom skulle på förhand bestämma
sig för eu viss riktning innan en utredning skett, och jag anhåller
derföre om proposition på Friherre Focks reservation med uteslutande
ur mom. b af senare delen från och med orden »dock under förutsätt¬
ning» etc.
Herr Hammar: Jag behöfver säkerligen icke återkalla i Kamma¬
rens minne de motioners olikhet, hvilka förelegat Bevillnings-Utskottet
till behandling. Under det den ene motionären yrkat fullständig frihet
i bränvinsförsäljningslagen, yrkar en annan ganska restriktiva åtgärder,
och en tredje yrkar ingenting alls i afseende på försäljningslagen, åt¬
minstone har han lenmat Utskottet i fullständig ovisshet om hvad han
vill. Uti ett öfverensstämma dock alla motionärerne, och det är uti eu
förhöjd beskattning. Deras syfte är säkerligen lika, naturligtvis att
Lördagen den 13 Mara, e. m.
23 N:o 15.
genom en förändring, vare sig i tillverkningslagen eller försäljnings- Sammansiag-
lagen, minska superiet. Innan jag öfvergår till att framställa min n‘lge^a ?£
tanke i detta ämne, ber jag att få besvara en af de ärade motionä- mtill-
rerne, som hänvändt sig till Utskottet med anhållan, att Utskottet ville verkning och
taga del af de källor, hvarur han hemtat sina förslag, nemligen den försäljning.
finska lagstiftningen. Han har nu här uttryckt den förmodan, att (Forts.)
Utskottet icke haft tid eller icke brytt sig om att taga del af hans
källor. Jag kan försäkra, att Utskottet både haft tid att göra det och
verkligen gjort det, men Utskottet har ej deraf kunnat draga samma
slutsats som motionären, eller att en sammanslagning af tillverknings-
och försäljningsskatterna varit det som minskat superiet i Finland.
Efter min tanke har denna sammanslagning varit den minst verkande
faktorn. Helt andra faktorer finnas i den finska lagstiftningen, och
jag skulle för Kammaren kunna nämna flertalet af dem, men jag tror
mig endast behöfva nämna två. Den ena är, att den finska lagstift¬
ningen föreskrifver ett maximum af bränvin, som lår produceras i
landet, nemligen 4,300,000 kannor. Derutöfver får bränvin icke till¬
verkas inom Finland utan kejsarens särskilda medgifvande. Den andra
faktorn är, att finska lagstiftningen förbjuder import af bränvin under
hvad förhållande som helst. Jag hemställer, om man ej får anse de
af mig nu nämnda faktorer såsom de, hvilka verkat superiets häm¬
mande i Finland, och icke den omständighet, att någon bränvinsutmi-
nuteringsskatt ej finnes der. Tillverkningsrätten meddelas i Finland
på annat sätt än här, ty der auktioneras denna rättighet bort på lands¬
kontoret till den högstbjudande, men någon bränneriegare får icke
inropa tillverkningsrätt utan särskild! tillstånd af kommunen. Ut-
skänkningsskatt finnes visserligen; men icke någon utminuteringsskatt,
och på landet få ej finnas några andra utskänkningsställen än gäst-
gifvaregårdarne. I stad får utskänkning ej ega rum utan tillåtelse,
för hvilken särskild skatt betalas, hvilken af guvernören bestämmes.
Utan att vidare ingå på den finska lagstiftningen, tror jag mig kunna
säga, att, om man antoge den i dess helhet här i Sverige, sä skulle
den visa sig lika verksam här som i Finland, men jag tror att det
vore fåfängt att försöka få eu sådan lagstiftning här antagen. Jag
tror det vara oriktigt att vänta, att några utbrutna delar af denna
lagstiftning skulle verka som lagen i sin helhet. Med hvad jag nu
nämnt har jag endast haft för afsigt att visa motionären, att Bevill-
nings-Utskottet ej varit så likgiltigt för att taga del af den finska lag¬
stiftningen, som lian trott.
Jag ber nu att få öfvergå till föreliggande förslag. De gå ut på
att minska superiet dels på lagstiftningens väg och dels genom en
skatteförhöjning. Jag försäkrar, att, om Utskottet hade trott, att målet
kunnat vinnas på något af de utaf motionärerne föreslagna sätt, så
hade icke en enda röst inom Utskottet höjt sig mot hvarje försök i
sådan riktning, men Bevillnings-Utskottet har trott, att sättet att före¬
komma superiet är att göra bränvinet mindre lätt åtkomligt, och eu
sådan föreskrift hafva vi i vår nuvarande försäljningslag. Ett annat
sätt, som af motionärerne föreslagits till superiets minskande, är brän-
vinets fördyrande. En reservant har föreslagit att öka tillverknings-
skatten från 80 öre per kanna till 1 krona 50 öre, men med bort-
N:o 15.
24
Lördagen den 13 Mars, e. m.
Sammanslag¬
ning af av¬
gifter na för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
tagande af utskänkuings- och utminuteringsafgiften. Om man bort¬
tager utskänkningsafgiften, som är 40 öre, från den skatteförhöjning
af 70 öre, som är föreslagen, så återstår en förhöjning af endast 30
öre per kanna. Jag hemställer om det är troligt att en förhöjning af
30 öre per kanna, eller ungefär 1 öre per tre kubiktum, skulle bidraga
till att minska superiet. Jag tror det knappast. Det ligger i sakens
natur, att hvarje förhöjning i tillverkningsskatten minskar konsum¬
tionen, men jag tror att eu sådan förhöjning träffar den, som man
icke vill träffa. Den minskar konsumtionen hos den ordentlige för¬
brukaren, men superiet minskas icke, allra helst som i närvarande stund
bränvinet på krogarne redan nu försäljes till ett pris, högre än det,
hvartill^ det skulle kunna försäljas äfven med den föreslagna skatte¬
förhöjningen, tv för närvarande säljes det icke i små partier på kro¬
garne under 3 kronor per kanna, och till detta pris skulle det kunna
säljas med betydlig förtjenst äfven efter den föreslagna förhöjningen.
När Utskottet således ej kunnat komma till den öfvertygelse, att den
föreslagna skatteförhöjningen skulle minska superiet, så har Utskottet
ansett sig skyldigt taga i betraktande de olägenheter, som deraf skulle
uppkomma, och, säge hvad man vill, är det fara värdt att eu betyd¬
ligare förhöjning skulle åstadkomma smuggling och lönbränneri. Nu
smugglas ej bränvin på södra eller vestra kusten, men detta kommer
sig deraf, att lockelsen till förtjenst icke motsvarar risken. Om den
ifrågasatta skatteförhöjningen skulle gå igenom, och till följd deraf
tullen förhöjdes i samma proportion, så skulle vi snart åter hafva att
beklaga oss öfver smuggling och lönbränning. Då jag för min del
hyser den öfvertygelse, att den föreslagna åtgärden ej skulle minska
superiet utan medföra olägenheter, så har jag måst taga i öfver¬
vägande, om staten har behof af eu skatteförhöjning. För närvarande
brännas här i landet årligen 18,000,000 kannor och skatten uppgår.
efter 80 öre per kanna, till 14,400,000 kronor. Skulle skatten nu
ytterligare ökas med 70 öre, så blefve, derest produktionen vore den¬
samma, inkomsten ökad med ungefär 12 millioner, och äfven om pro¬
duktionen minskades till -/, af hvad den för närvarande är, eller till
12 millioner kannor, skulle den ifrågasatta skatteförhöjningen lemna
eu ökad inkomst af 8 å 9 millioner kronor. Behöfver staten verkligen
denna ökning? Härtill har Utskottet ej kunnat svara annat än nej.
Men vi veta icke, om den kan komma att behöfvas, när den stora orga-
j. i.< 11 io u sti ana, som är å bane, blifvit afgjord, och då kan det vara godt
act hafva reserver att tillgå. Jag tror icke att ens då eu sä stor skatte¬
förhöjning bör komma i fråga på en gång, ty eu öfvergångsperiod
måste finnas, och skatteförhöjning kan således ske successivt i mån af
behof. Jag anser, att eu sådan förhöjning icke bör taga sin början,
förr än ett verkligt behof förefinnes.
Dessutom tror jag att Utskottet haft ett godt stöd för sill hem¬
ställan i de åtgärder, som Riksdagen förut åtskilliga gånger beslutat.
Redan förut har nämnts, att vid 1870 års riksdag Bevillnings-Utskottet
inkom med förslag om en total förändring i bränvinslagstiftningen.
Detta förslag föll; men vid 1871 års riksdag afgaf Utskottet förslag
till eu skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om en utredning an¬
gående precis samma förhallanden, om hvilka en reservant nu föreslagit
Lördagen den 13 Mars, e. m. 25
eu skrifvelse; men äfven det förslaget föll. Vid förlidet års riksdag
väcktes i Andra Kammaren motion om en skatteförhöjning till samma
belopp, som nu ifrågasatts, eller 1 krona 50 öre för kannan. Denna
motion föll här i Kammaren med en sådan majoritet, att det lyckats
vinna för sig endast 19 röster. Jag hemställer då, om Utskottet ej
haft skäl att icke föreslå någon förändring i Riksdagens föregående
beslut. Jag känner icke att sedan sista året sådana förändringar in-
trädt, som skulle kunna framkalla ett annat resultat. Väl har en talare
nämnt, att arbetsprisen stigit sedan förra riksdagen, men jag får er¬
känna, att jag tvärtom tror att de fallit.
Jag anhåller nu att få yttra något med afseende på den af Fri¬
herre fock utgrina reservationen. För min del kan jag ej, på grund
åt hvad deri anförts, komma till samma slutsats, som reservanten.
Han talar om att, derest icke en skatteförhöjning inom kort toge sin
början, skulle ° en våldsam spekulation i tillverkning och införsel af
bränvin. uppstå. Jag tror knappt att det är möjligt att hindra eu
spekulation. Spekulationsandan är ibland temligen förutseende och har
liksom en aning om hvad som skall hända. Denna slutsats drager jag
af den störa import af spritvaror, som skett under förlidet år. Denna
import har icke påkallats af behofvet, utan, efter hvad jag tror, fram¬
kallats af en aning om möjligheten af att en skatteförhöjning skulle
redan vid denna riksdag starkt ifrågasättas. Om en förhöjning skulle
under innevarande år taga sin början, tror jag att både bränvinsbrän-
nare och importörer skulle veta att ganska väl begagna sig af tiden,
innan förhöjningen skulle träda i kraft. De hafva ännu 1V2 månad,
under hvilken bränvinsbränning är tillåten, och denna tid skulle nog
särdeles väl begagnas. Reservanten säger på ett ställe: »Det vore ju
dessutom ingalunda otänkbart, att den blifvande utredningen visade så
många olägenheter och svårigheter vara förenade med försäljnings-
afgifternas borttagande, att förslaget derom måste öfvergifvas.» Och
vidare säger reservanten: »Skulle det slutligen mot förmodan visa sig,
att förslaget om ifrågavarande afgifters borttagande ej kan genomföras,
då, men ej förr, måste äfven jag, och jag förmodar äfven de, hvilka
i denna fråga tänka^ lika med mig, medgifva att skattförhöjning är en
af de fa ännu återstående lagstiftningsåtgärder, hvarigenom eu förbätt¬
ring i det närvarande tillståndet kan åstadkommas.» Således tyckes
det som om reservanten icke vill försöka en verkan af sketteförhöjning
förr än det visat sig att på lagstiftningsväg icke kan åstadkommas
något bättre; men icke desto mindre föreslår han, att Riksdagen uti
skrifvelse till Kongl. Maj:t skulle anhålla, att eu skatteförhöjning må
genast träda i kraft. Det är eu helt annan slutsats än den, hvartill
jag kan komma af hans yttrande.
Slutligen tillåter jag mig att hemställa, om det vore välbetänkt,
att Riksdagen under sista året af en valperiod ingår till Kongl. Maj:t
med en skrifvelse sådan som den af reservanten föreslagna, till följd
hvaraf eu djupt ingripande åtgärd skulle vidtagas, hvilken, då den
går ut pa en betydlig skatteförhöjning, säkerligen icke blefve välkom¬
men inom landet.
Pa grund af alla de skäl jag nu anfört, anhåller jag om bifall till
Utskottets hemställan i båda de nu föredragna punkterna.
N:o 15.
Sammanslag-
ning af af-
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
N:o 15. 26
Sammanslag¬
ning af av¬
gifter na för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
Lördagen den 13 Mars, e. m.
Herr Larsson, Salomon: Jag har trott att Utskottet, i en så
behjertansvärd fråga, som den förevarande, skulle komma till ett bättre
resultat, än det som innefattas i de nu föredragna punkterna; men då
så ej är fallet, får jag ansluta mig till den af Herr Friherre Fock af-
gifna reservation.
Herr Grafström: Jag måste bekänna, att jag är ganska vill¬
rådig hvilken åsigt jag för min del skall omfatta af de många, som
hvimla i Utskottets föreliggande betänkande; deremot är jag icke vill¬
rådig i att känna som en 'pligt att här uppträda och uttala den åsigt,
att en fara är för handen och att någonting måste göras för att hämma
den allt mer och mer tilltagande dryckenskapslasten i vårt land. Jag
vet äfven, att många finnas, som med mig dela oron öfver den allt
mer stigande bränvinsfloden, hvilken snart hotar att öfversvämma de
dammar, hvilka svenska folkets representanter för omkring tjugu år
sedan lyckades uppresa mot densamma. Att sådana tankar och känslor
finnas på många håll, det visar sig äfven af den mängd motionärer,
som uppträdt i detta ämne; men att saken år svar att behandla, det
visar sig deraf, att Be villo ings-Utskottet afslagit allt utom några mindre
detaljförslag.
Man har föreslagit att höja tillverkningsskatten, och en talare
trodde, att man skulle derigenom kunna förekomma alla de olägen¬
heter, som äro en följd af den särskilda skatten på försäljningen, som
då skulle borttagas; hvarjemte han antog, att nykterheten i vårt land
på sådant sätt skulle främjas. Jag skulle vilja bedja den ärade talaren
erinra sig tillståndet för tjugu år sedan. Hade man då endast höjt
tillverkningsskatten och i öfrig! lemnat näringen fri, så är jag öfver-
tygad, att tillståndet ännu varit detsamma. Om bränvinsförsäljningen
skulle vara fri som all annan försäljning och endast tillverkningen be¬
skattades, så skulle helt säkert utskänkningsställen finnas öfverallt,
vid broar och färjor, ja, snart sagdt i hvarenda stuga vid vägen i vårt
land; och, långt från att den olyckliga dryckenskapen skulle derigenom
kunna hämmas, skulle den i stället vara i ännu större tilltagande.
Man har äfven föreslagit, att försäljningsskatten skulle samman¬
slås med tillverkningsskatten, men att kommunerna likväl skulle ega
att hålla utskänkningen inom vissa gränser och föreskrifva bestämmel¬
ser för ordnandet af densamma. Denna åsigt kan jag för min de! ej
gilla, utan tror att det är af största vigt att man bibehåller utskänk-
ningsskatten, såsom en kommunalskatt, skild från tillverkningsskatten,
såsom en statens skatt. Då man för tjugu år sedan ordnade dessa
förhållanden, var väl meningen att uppmuntra kommunerna att i ädel
täflan med hvarandra söka reglera denna svåra sak och att på samma
gång gifva dem nödiga medel i händerna för att vidtaga de mått och
steg” som kunde erfordras för hämmandet af dryckenskapens följder.
Ja” tror jemväl, att en sådan täflan kommunerna emellan egt ruin,
och att förhållandena i många kommuner äro mycket väl ordnade, så
att de kunna tjena till föredöme för de kommuner, som ännu ej hafva
kommit lika långt. Det har blifvit sagdt, att det vore ovärdigt koin-
munerna att taga inkomst af en handtering, hvilken åstadkommer sä
mycket midt och hvilken man helst skulle vilja helt och hållet tillintet-
Lördagen den 13 Mars, e. m.
27
U:o 15.
göra, men jag tror, i likhet med den ärade reservanten, att detta onda
är så djupt rotadt, att det icke lär lyckas oss att rycka upp det med
rötterna. Det heror på andra krafter, som ligga utom Riksdagens lag-
stiftningsområde; Riksdagen kan lagstifta i afseende å yttre gerningar,
men öfver de inre motiven har den ingen makt. Yi få väl således
taga denna näring såsom ett nödvändigt ondt och söka göra det bästa
möjliga af den, och jag tror då, att det är bättre, om man låter kom¬
munerna sjelfva taga saken om hand, än om denna olycksaliga näring
skall öfverlemnas åt personer, som endast afse sin egen vinning. Det
bästa är således, efter mitt förmenande, när kommunerna bilda bolag
för öfvertagaude af bränvinsutskänkningen; och att göra detta står
dem fritt för närvarande med den lagstiftning vi nu ega, och jag för¬
står då icke hvarför man vill hafva en förändring i annat syfte. Ej
heller kan jag inse, att det skulle vara någon fördel, om Kong! Maj:t
utfärdade en enda lag för hela landet för att ordna frågan rörande
bränvinsförsäljningen. En sådan centralisation kan jag icke gilla; den
strider alltför mycket mot den sjelfstyrelse, jag anser böra tillkomma
kommunerna, och skulle icke kunna lämpa sig efter olika förhållanden
på olika ställen, och skulle framträda såsom ett otillbörligt tvång utan
att kunna väsendtligen främja sjelfva den åsyftade saken, eller drycken-
skapens väsentliga hämmande.
Jag kan således icke förena mig om den skrifvelse till Kongl. Maj:t,
som Friherre Fock föreslagit, ehuru jag visserligen anser att någon¬
ting bör göras. Jag skiljer mig i ett afseende från åtskillig^ af de
talare, som här uppträdt i afton, deruti nemligen, att jag anser att vi
nu böra höja tillverkningsafgiften. Man anför deremot, att vi för när¬
varande icke behöfva den stora inkomst, som skulle blifva en följd af
eu sådan böjning, och det kali väl ega sin riktighet; men jag tror att
man bör betrakta saken icke blott ur finansiel utan jemväl ur mora¬
lisk synpunkt, och det är ur denna senare synpunkt, som jag tror det
är eu pligt att höja tillverkningsafgiften, emedan man derigenom möj¬
ligen kan förekomma det ohejdade hängifvande åt dryckenskapen, som
blifvit eu följd deraf att, under det arbetslönerna och prisen på andra
varor stigit, så har bränvinspriset förblifvit detsamma, d. v. s. det är
icke längre lika högt som förut i förhållande till allting annat. I
sådant fäll bör emellertid tillverkningsafgiften höjas ansenligt, ty eljest
blir höjningen endast en finansiel åtgärd, och det är ju icke meningen.
Såsom skäl mot att nu höja tillverkningsskatten har man äfven anfört,
att det vore bättre att dröja dermed, till dess vi i och för den nya
härordningen få större behof af inkomster, men jag tror ej att vi hafva
någon tid att förlora. Så länge vi hafva skuld, veta vi väl dessutom
alltid hvar vi skola göra af ett möjligen blifvande öfverskott. På grund
af hvad jag nu yttrat anhåller jag om återremiss och ber att på samma
gång få uttala den önskan, att Utskottet ville tänka på att höja till¬
verkningsafgiften till 1 krona 50 öre.
Herr Rydqvist: Då den betydliga förhöjning af tillverknings-
afgiften å bränvin, som föreslagits af Friherre Fock i hans betänkan¬
det åtföljande reservation, eller 70 öre, icke är föranledd af det rin¬
gaste behof att öka statsinkomsterna, utan helt och hållet skulle grunda
Sammanslag¬
ning af af-
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
N:o 15.
28
Lördagen den 13 Mars, e. m.
Sammanslag¬
ning af af-
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
sig derpå, att det skulle verka till det omåttliga bränvinssupandets hej¬
dande, om icke hämmande, tager jag mig friheten att uttala min åsigt
i frågan, eller att en så betydligt förhöjd skatt skulle enligt mitt för¬
menande, hvad ock Herr Hammar nyligen påpekat, alldeles bestämdt
föranleda en högst betydlig smuggling och lönbränning. Vidare skulle
en sådan med ens vidtagande förhöjning hafva till följd, att genast
efter det Riksdagens beslut blefve kändt, komme bränvinsprisen,
hvilka nu variera mellan 1 krona 52 öre och 1 krona 56 öre, att höjas
med ända till 70 öre, och vi skulle då i en hast få åtskillige millio¬
närer af personer, som spekulera i stort i bränvin, af hvilket senare
slag vi torde hafva åtskilliga här i landet. Men jag kan icke förstå, att
Riksdagen just har någon skyldighet att gifva desse spekulanter så
högst betydliga premier för den handtering, de bedrifva. Vidare och
då, på sätt jag nyligen påpekat, en så ansenlig förhöjning i tillverk-
ningsafgiften skulle komma att föranleda smuggling och lönbränning
i stort, måste påtagligen mycket strängare och skarpare kontroller än
hittills anbefallas och sättas i verket. Frågan blir då, om det kan
vara lämpligt och riktigt att blottställa folket för att blifva lagbrytare,
innan man vidtagit så beskaffad skärpt kontroll som behöfves. Sär¬
skild! vill jag och i detta afseende hänvisa till den erfarenhet, som
man vunnit i Förenta staterna. Här var tillverkningen af spritdrycker
före utbrottet af inbördes kriget skattfri och okontrollerad. Af rent
finansiela skäl belädes nu denna tillverkning år 1862 med en skatt
af 20 cents per gallon, hvarefter beskattningen tid efter annan så
stegrades, att den från 1 Januari 1865 uppgick till 2 dollars, eller 800
procent af varans värde. Men hvad blef följden? Jo, att bedrägerierna
och underslefven, synnerligast vid de inhemska nederlagen och vid
exporten, tilltogo alldeles orimligt under i öfrigt usla kontroller och
uselt afiönade kontrollanter; att spritdryckerna såldes 5 å 15 cents
under skattesiffran; att statsinkomsten af denna bevillning minskades
till hälften mot hvad den utgjorde då 60 cents-beskattningen var gäl¬
lande, samt att t. ex. 1868 skatt erlades för allenast 7 millioner gal¬
lons tillverkning, under det man var ense om att minst 60 millioner
gallons tillverkats. Sådana följder äro alldeles oundvikliga, om man
tager sig för att i hast höja skatten till betydlig grad. Hvad der¬
efter den stora frågan, eller den moraliska delen deraf beträffar, och
den förhoppning, man tror sig kunna hysa derom, att, om priset steg¬
ras ansenligt, kommer detta att inverka hejdande, om icke hämmande
på fyllerilasten, så ber jag, att Kammaren tager i öfvervägande det
exempel, som jag nu skall framdraga angående England. I England
har sedan lång tid tillbaka varit antagen en efter våra förhållanden
högst betydlig tillverkningsskatt för spritdrycker, eller tio shilling ster¬
ling per gallon, som motsvarar ungefär 1 % kanna, det vill säga om¬
kring 5 kronor 16 öre per svensk kanna. Detta är ju en mycket hög
skatt — och jag antager att knappast någon af Kammarens ledamöter
tror att vi skulle kunna uppdrifva skatten här så högt. Nå väl, hvad
har i detta land inträffat? Jo, att accisafgifterna under de senaste
fem finansåren, slutande med 1873, högst betydligt stigit, så att de
utgjorde året 1868—1869 £ 20,400,000, året 1869—1870 21,700,000,
under aret 1870—1871 22,800,000, under året 1871—1872 23,300,000
29 N:o 15.
Lördagen den 13 Mars, e. m.
och under aret 18/2—1873 2o,000,000, allt i runda tal. Således hafva Sammamiag-
accisafgifterna under loppet af fem år fortfarande stigit och ökats med nin9 «/ af~
25 procent eller 5 millioner £, i följd hvaraf britiska parlamentet ock ttämZs till¬
er från år kunnat minska eller borttaga vissa tullskatter; ty det har åkning ‘och
för behofvens fyllande haft mer än tillräckligt i de höga acciserna. försäljning.
Och orsaken slutligen till denna högst betydliga tillökning i accis- (Forts.)
inkomsterna? Jo, enligt sammanstämmande uppgifter från England,
är anledningen härtill att söka i den orimliga tillökningen i förtäring
åt sprit- och maltdrycker, såsom Öl, gin, whisky och bränvin. Men
detta åter härleder sig från den högst betydliga stegringen af arbets¬
lönerna, som satt folket i tillfälle att förtära vida större qvantiteter
åt dessa drycker, än tillförene. Men hvad har följden blifvit i öfrigt?
Jo, att fyllerilasten tilltagit i fasaväckande grad, så att det sannolikt
i detta hänseende för närvarande är sämre bestäldt i England än hos
oss. Med detta har jag velat visa och tror mig äfven hafva bevisat,
att en högst betydligt förhöjd beskattning på dessa rusgifvande dryc¬
ker icke förekommer fyllerilasten. I öfrigt vill jag icke framställa
något förslag till proposition i denna fråga.
Herr Hedlund: Då tiden är långt framskriden och Kammaren
längtar att få slut på diskussionen, ber jag att i korthet få nämna,
att jag tror, att det var ett välbetänkt beslut som fattades, då man i
vår lagstiftning för tjugu år sedan skilde mellan tillverknings- och
konsumtionsskatten. Jag tror att härigenom bästa medlet funnits att
förekomma å ena sidan lönbränning och smuggleri samt å andra sidan
ett omättligt förtärande af bränvin. Till man nu rubba denna lyck¬
liga ordning, är mitt yrkande, att icke någon ersättning måtte lemnas
kommunerna, ty under förutsättning, att de fortfarande fä sjelfve ordna
sm bränvinsförsäljning, komma de att i alla fäll deraf åtnjuta nära
nog lika stora inkomster; och slutligen får jag förklara, att jag icke
vågar att vara med om förhöjning af skatten för det närvarande, af
skäl, med hvilkas utvecklande jag nu icke vill upptaga Kammarens tid;
utan yrkar jag endast bifall till Utskottets betänkande.
Herr Wallenius: Den nu föreliggande frågan är eu af de mest
behjertansvärda, som kommit under Riksdagens pröfning, och det är
glädjande att se, att den återkommer hvarje riksdag. Det gäller vårt
lif, ty mordengeln, Fylleriet, går fram med ett bart huggande svärd
öfver jorden och härjar sällhet och frid inom så väl palats som koja.
Menniskovännen, nykterhetsifraren, förer en förtviflad kamp mot fyl¬
leriet och alla dem, som draga vinning af denna last. Jag har sjelf
intet behof af att supa mig full — men jag vill derför icke förakta
dem, som falla offer för denna last. Om jag vore fattig och usel, om
ingen vänlig blick mötte mig i mitt hem, om jag icke hade eu smula
bröd att gifva min hungriga hustru och mina barn eller en trasa att
skyla deras nakenhet med — vet jag icke hvad som kunde hända.
Hvem kan säga sig stark nog att under sådana hemska förhållanden
icke känna sig dragen till krogen, för att der söka eu undflykt från
allt det onda som verlden har att bjuda på? Hvem offrar icke då sin
sista skarf och sin med svett och möda hopsparade penning för att i
N:o 15.
Sammanslag¬
ning af af -
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
30 Lördagen den 13 Mars, e. m.
fyllerigalenskapen glömma verldens vedervärdigheter. Med anledning
af hvad jag nu yttrat, fattar jag med begärlighet hvarje tillfälle att
hämma superiet. Jag medgifver att Friherre bocks förslag i många
delar är opraktiskt och outförbar^ och således vore det icke rätt val
betänkt att taga steget nu; men hvad skall man göra? Något måste
göras, ty ställningen är förfärlig. Det har blifvit sagdt af en talare
på stockholmsbänken, att enda medlet att förekomma superiet är att
gorå eu krog af hvarje koja och dertill lemna dörren på vid gafvel.
Detta är icke min åsigt. Jag är en stor vän af friheten, en stor vän
af den frihet, som funnits, att kommunerna sjelfva böra få ordna sin
bränvinsförsäljning, men en förfärande verksamhet har för mig adaga-
lagt, att denna frihet urartat på ett förfärligt sätt. Mine Herrar! jag
vet kommuner, der en sniken bränvinsförsäljare förskaffat sig majo¬
ritet derigenom, att han betalat litet mer än hälften af de röstegandes
skatter. Jag vet kommuner, der en traktör skaffat sig rätt att utminu¬
tera bränvin derigenom, att lian skänkt slotterbränvin, julbränvin,
påskbränvin och pingstbränvin. En hemsk tafla, men icke desto mindre
sann! Det är förfärligt att sådant kan finnas, men sant. Jag vill
derför gå i den riktning att lemna dem, som vilja hafva bränvins¬
försäljning i kommunerna, rätt dertill, men under vilkor, att de fa
nöja sig med en fjerdedel af de afgifna rösterna pa kommunalstämman,
det vill säga, en anhållan att erhålla rätt till bränvinsförsäljning inom
kommunen skulle endast kunna bifallas genom beslut, fattadt af tre
fjerdedelar af de röstande. Jag tror, att detta Yore ett kraftigt hand¬
tag åt nykterheten, sedligheten och fliten i vara bygder, och jag tror
att detta skulle blifva ett medel, om denna lagstiftning antoges, att
bringa det derhän, att man måste erkänna, att vi ej äro en supig,
usel och eländig nation, utan att det hos oss finnes kraft, nykterhet
och anständighet. Jag yrkar bifall till Friherre Focks reservation.
Grefve Hamilton, Hugo Bengt Archibald: Här hafva åt-
skillige talare uppträdt till försvar för gällande lagstiftning angående
bränvinsförsäljning, hvaremot andre framhållit, att denna lagstiftning
skulle vara behäftad med särdeles stora brister.
För min del anser jag det vara svårt att teoretiskt bestämma, huru
vida en lag är god eller dålig. Man maste se pa resultaten. Man har
då påstått, att dessa resultat vore dåliga och otillfredsställande, men jag
får tillstå att jag har en motsatt uppfattning, ty, om man jemför nu va¬
rande förhållanden med eu föregående tids, skall man finna öfver allt
eu betydlig förbättring i nu i fråga varande afseende. Jag medgifver,
att lagen i många hänseenden är bristfällig, särdeles hvad angår lan¬
det, men, hvad beträffar lagstiftningen för stad, tror jag, att man kan
lemna kommunerna full frihet vid ordnandet af bränvinsförsäljningen,
och vi hafva äfven haft den tillfredsställelsen att hafva sett åtskilliga
stadskommuner, som på grund af gällande lag särdeles val ordnat denna
angelägenhet. Att exempel på motsatsen finnas, är icke lagens^ fel,
utan beror på fel i lagens tillämpning. Att nu, sedan under många
år en förbättring i afseende på det omattliga förtärandet af sprit¬
drycker inträdt, gå så långt i sin ifver att förbättra lagstiftningen,
att man är beredd att redan göra ändring i en lag, som med den 1
Lördagen den 13 Mars, e. m.
31
N:o 15.
Januari detta år fått tillämpning, är efter min tanke icke tjenligt, Sammanslag-
och att ingå till Kong! Maj:t med begäran om en ny lag, då man nino af
icke vet hvad man vill, utan allenast tror sig finna att den gällande tåf-
lagen är bristfällig och i behof af förändring, är visserligen mycket verkning och
vigt, men jag hoppas att Första Kammaren icke vill biträda ett sådant försäljning.
beslut. Jag för min del yrkar bifall å Utskottets i första punkten (Forts.)
gjorda hemställan.
Med afseende på den föreslagna skatteförhöjningen, så gillar jag
principielt en sådan, men jag tror att den, som här blifvit föreslagen
och som icke motsvarar mer än nu varande försälj ningsafgift, icke skulle
verka lyckligt i sedligt hänseende, icke hindra superiet. Vi böra be¬
sinna, att detta är till sin natur eu beskattning, och en beskattning,
som är mycket lämplig och bra och som man har tillfälle att tillgripa,
då statens behof det kräfver; men för närvarande är detta icke för¬
hållandet. Sådana förhållanden kunna dock snart inträda, att vi be¬
höfva tillgripa denna skatt, om icke just för den nya försvarsorgani¬
sationen, sa möjligen för att ersätta en lätt inträffande minskning i
tullinkomsterna. Till sådana ögonblickliga behof behöfver man hafva
reserverade förråd, och såsom sådant skulle en förhöjning i bränvins-
skatten vara synnerligen lämplig.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag äfven i andra punkten.
Herr 0 arlson: Min afsigt är icke att under någon längre stund
taga Herrarnes uppmärksamhet i anspråk, men jag ber endast — och
kan icke annat i följd af det intresse, hvarmed jag under en lång följd
af år följt utvecklingen i denna fråga — att med några ord få mo¬
tivera mitt votum.
Jag kan för min del icke rösta för en sammanslagning af till¬
verknings- och försäljningsafgifterna, först och främst derför, att det
är onaturligt att två skatter, så olika till grund och bestämmelse, skulle
blifva till en, och för det andra derför, att jag icke betviflar att, om
åtgärden vidtages, komma snart att visa sig nya svårigheter, större än
de, med hvilka man nu har att kämpa.
. Jag finner för min del i den förtjenstfulla och väl affattade reser¬
vation, som åtföljer betänkandet, en bekräftelse på denna farhåga, ty
man ser klart, att reservanten befarat stora svårigheter, ja, till och
med förutsatt att de kunde blifva stora nog att göra hela förslaget
om intet. Efter mitt förmenande komma de olägenheter, man vill med
det nya förslaget afhjelpa, egentligen deraf, att man ännu icke lyc¬
kats finna grunden iör eu försäljningslag, som uppfyller hvad man
önskar. Men den omständighet, att man ännu icke i detta afseende
kommit till ett fullt tillfredsställande resultat, innebär icke ensam till¬
räckligt skäl att gifva sig in på eu alldeles okänd väg, hvilken lem-
nar så liten utsigt att vinna det mål man eftersträfva!', nemligen dryc¬
kenskapslastens inskränkning. Vid den tid, då förslaget till nu gäl¬
lande tillverkningslag uppgjordes, trodde man att förhöjning af skatten
skulle verka synnerligen starkt till förekommande af bränvinskonsum-
tionen, men erfarenheten har visat att det vida mindre var förhöjnin¬
gen af skatten, som verkade ett godt resultat, än inskränkningen i
tillfällena att åtkomma sjelfva drycken. Det var borttagandet af det
N:o 15.
32
Sammanslag¬
ning af a f -
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
Lördagen den 13 Mars, e. in.
missbruk som låg i husbehofsbränning©!!, och de mänga tillfällen att
i följd deraf åtkomma varan, som verkade återhållande. Kan man i
försäljningslagen införa stadganden, som verka i denna syftning, tror
jag att man skall komma långt, rätt långt — naturligtvis icke till
malet, ty detta kan endast uppnås genom anlitande af inre, sedliga
krafter.
En af reservationens försvarare har sagt, att sjelfva känslan deraf,
att något göres, skulle verka välgörande, men det förekommer mig att
man icke på grund af en sådan tanke får afstå från noggrann pröf¬
ning, då det är fråga om att stifta eu lag. Har man icke klart fli¬
sig hurudan grunden skall vara för den byggnad, man vill uppföra,
och är man icke förvissad om att den nya byggnaden skall blifva
bättre än den man har, tror jag det vara bättre att lemna försöket,
till dess man kan taga steget med full trygghet. Slutligen anser jag
reservationen innebära en stor olägenhet deri, att den väl bestämmer
skatten till 1 krona 50 öre, men lemnar alldeles obestämdt hvad som
likväl skulle stå i oskiljaktig förening dermed, nemligen huru vida en
sammanslagning sådan som man tänkt sig skall ske. En så våldsam
förhöjning i tillverkningsskatten ensam, som nu är föreslagen från 80
öre till 1 krona 50 öre, skulle jag åter icke våga tillstyrka. De följ¬
der, som deraf sannolikt skulle härflyta, hafva af några bland Utskot¬
tets ledamöter redan blifvit närmare utvecklade. Den åtgärd, som nu
skulle kunna och böra vidtagas, är eu förhöjning af skatten, dock icke
så stark som reservanten föreslagit, och på sådan grund skulle jag-
helst förena mig i yrkandet om återremiss, så framt jag förestälde mig
att någon frukt skulle följa af Utskottets förnyade öfverläggningar;
men jag får erkänna, att diskussionen icke gifvit mycken anledning
att hoppas detta. I alla händelser torde denna utväg vara den enda,
som återstår, för att möjligen vinna något.
Herr von Koch: Jag vill blott med anledning af några här
framstälda anmärkningar säga några ord. Min förnämsta afsigt, som
nämndt blifvit, är att vinna den sammanslagning af tillverknings- och
försäljningsafgifterna, som åtskillige talare motsatt sig, och jag önskar
detta först och främst derför, att det står i sammanhang med hvad
som otvifvelaktigt är det mest verksamma medlet till superiets häm¬
mande, nemligen att så mycket som möjligt hindra krogarne och de
många tillfällena att åtkomma bränvin. Men, så länge man består
ett premium på 4 å 4 Va millioner, som till största delen faller i krö-
garnes händer, är det omöjligt att utrota kroglifvet.
Jag är öfvertygad att orsaken, hvarför skatteförhöjningen ensam
icke verkat välgörande i England, är att der icke finnes någon klok
försäljningslag. I det fallet tror jag att vi redan hafva det bättre, än
engelsmännen, och de tänka äfven efterapa var lag, dock tror jag icke
deri att lägga särskild afgift på försäljningen, oberoende af produktions-
afgiften. En talare, Herr Hammar, har nämnt, att han studerat äiven
de^ finska för fattningar ne, och han tror att det goda resultat i afseende
på förekommande af superiet, hvartill man der kommit, har sin grund
i andra förhållanden, än att skatterna allt sedan år 1865 der .vant
sammanslagna. Han har särskild! papekat, att der existerar löibud
33
lördagen den 13 Mars, e. in. g3
för införsel af bränvin och en viss begränsning i tillverkningen. Ja**
vill nämna att äfven vi försökt att hafva införselsförbud för bränvin
men det hjelte icke Man söp mer än nu, åtminstone på landet, der¬
igenom att man hade flera tillfällen att komma åt varan. I afseende
pa begränsning af qvantiteten af tillverkning är detta eu idé, som
finna*™ efter all anledning lånat härifrån, ty det är icke obekant, att
denna ide ar 185o har försvarades af Biskop Thomander, men blef
ofvei gifven pa, enligt mm tanke, väl grundade, bland andra af Landt-
bruks - akad emiens dåvarande sekreterare anförda skäl. Ja tf tror icke
att det ar pa sadant sätt man minskar superiet. Superiet uppkommer
nemligen genom olämplig fördelning af varan, sedan den blifvit till-
verkad. Det ar denna fördelning försäljningslagen tills vidare genom
minskade tillfallen att supa på krogar af alla slag, ännu måste
reglera. Endast deraf, att i Finland icke får tillverkaw mer än 4,3
milhoner kannor bränvin, hindrades visserligen icke huru många som
helst att der öfverlasta sig, om icke andra hinder funnos. Jag är icke
absolut nykterhetsvaii. Jag tror att den, som icke har tillfälle att
hafva vin i sitt hus, bor kunna der fn sig en sup, men hvad lag vill
söka förekomma, det ar kroglifvet, som demoraliserar. Detta uppmun¬
tras derigenom, att, krogarne eludera skatten och skatta för icke mer
an /3 ellei / af hvad de försälja. Jag kan icke tänka mig något
annat satt att fa ut algiften an att sammanslå den med tillverknings-
afgiften Sa länge man har särskilda utgifter, gå de icke ut till sitt
alla belopp. Man har dock försökt på ett ställe, nemligen i Kalmar
lan, att taga riktigt ut afgifterna. Herrarne, åtminstone ganska många,
veta utan tvifvel huru nu mera aflidne Landsliöfdingen Friherre Skjölde-
brand under den tid, han var i sm fulla kraft, gjorde allt för att ta^u
reda pa hvad som verkligen såldes, och detta med den framgång, sTtt
krogarne till största delen försvunne och sedligheten tilltoo-,
,8. ,or’ att Friherre Focks reservation blifvit missförstådd. Han
vdi ock i forsta rummet hafva eu sammanslagning af skatterna, ehuru
ban sokt vinna detta mai pa eu annan väg än iag önskat. Han vil!
nu genast oka skatten, i afsigt att sedermera eu sammanslagning må
kunna goras. Om vi icke höja skatten, som vi hafva i vår makt att
8°ra’ u“n fallna vid eu underdånig skrifvelse, blir det formelt svårt
mt tenlika menmgarne. Friherre Fock har sökt att förena dem, som
tro att man genom att öka skatten skall vinna målet, med dem, som
i likhet med honom vilja hafva försäljningslagen annorlunda ordnad.
Men skattens höjning ar icke hans liksom icke heller min hufvud-
afsigt. Men det ar nu icke fråga om försäljningslagen, ty den kom¬
mer först i en senare punkt. Den är, som jag tror, till sin grund
tern igen riktig om man blott får bort kommunernas intresse i skatten
tyda blir det hvarje kommuns äflan att söka inom densamma och
dess granskap sa mycket som möjligt inskränka krogarnes antal, och
icke Ä Ä fördel’' S. ”*”***
Jag anhåller fortfarande om bifall till Friherre Focks reservation.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr vice
1 almannen, att under densamma hade afgifvits följande yrkanden,
Första Kammarens Prof. 1875. N:o 15. o
N:o 15,
Sammanslag¬
ning af af¬
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Forts.)
N:o 15.
Sammanslag¬
ning af af-
gifterna för
bränvins till¬
verkning och
försäljning.
(Ports.)
34
Lördagen den 13 Mars, e. m.
nemligen: l:o att de båda förevarande punkterna skulle bifallas; 2:o
att Kammaren måtte antaga det förslag, som Friherre Fock i sm vid
betänkandet fogade reservation framstålt, b vilket förslag iyclde sa-
C»l:o att Riksdagen, utan afseende å hvad Bevillnings-Utskottet i
punkterna 1 och 2 af betänkandet N:o 2 föreslagit, ma besluta, att
tillverkningsafgiften för hvarje kanna bränvin af normalstyrka, som
tillverkas inom landet från den dag då beslutet tradt^ i kraft, skall
vara 1 krona 50 öre, dock med bibehållande af det i § 26 mom. 3 åt
nu gällande tillverkningslag medgift™, afdrag, samt vid anmälan af sitt
beslut härom i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t tacktes taga i
öfvervägande, huru vida icke, dels till förminskning af rusdryckers miss¬
bruk dels till åstadkommande af större jemlikhet vid beskattning åt
bränvin, de fcu utgående särskilda afgifterna för minuthandel med och
utskänkning af bränvin kunde upphöra, samt att, i sadant tall ikongi.
Mai:t ville till näst sammanträdande Riksdag aflåta:
a) Förslag till ny lag för försäljning af bränvin, och
i) Förslag till ersättningar åt kommuner, landsting och hushåll¬
ningssällskap för de inkomster, som hittills på grund åt stadgandena
i 8°24 af gällande försäljningslag dem tillkommit; dock under förut¬
sättning att ifrågavarande ersättningar, hvad kommuner och landsting
beträffar, icke för all framtid borde utgå, utan, i den man sadant utan
allt för stor rubbning i närvarande förhållanden kunde ske, antingen
småningom eller på en gång upphöra; och, beträffande hushållnings¬
sällskapen, att eu större likformighet i de häraf upphemtade mnoin-
tterna, än den som för närvarande eger ruin, småningom matte be-
ledas^o ^ den ^-höjning i tillverkningsafgiften för bränvin, som
sålunda blifvit besluten, skall såsom tilläggsafgift till den nu gällande
uteröras jemväl innevarande år, samt att Riksdagen för sadant ändamål
utf ofvan föreslagna skrifvelse i underdånighet anhaller, det Kongl.
Maj:t täcktes låta i ämnet utfärda nådig kungörelse, att landa till efter¬
rättelse från den tid Kongl. Maj:t finner lämpligt bestämma.»
3:o af Friherre Nordenfalk, att Friherre locks reservation skulle
bifallas, likväl med uteslutande af senare delen i 1 punktens mom. b,
börjande med orden »dock under 'förutsättning»; samt _
4:o att de båda punkterna skulle till Utskottet atertoryisas.
Härefter framstälde Herr vice Talmannen först proposition pa bi¬
fall till punkterna, hvarvid svarades många ja, blandade med nej, seder¬
mera proposition på antagande af Friherre Facks reservation, da svaren
utföllo med många nej, blandade med ja, vidare proposition pa Friherre
Nordenfalks yrkande, hvartill svarades nej, och slutligen proposition
på punkternas återförvisning, hvilken proposition besvarades med manga
nej jemte åtskilliga ja; hvaruppå och efter det proposition pa bita!
till punkterna ånyo blifvit gjord samt med talrika ja, blandade med
nej, besvarad, Herr vice Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja
öfvervägande. Flere ledamöter begärde votering. . ?
Sedan Kammaren, uppå Herr vice Talmannens framställning, så¬
som kontraproposition vid voteringen antagit Friherre Focks reserva¬
tion, uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition.
Lördagen den 13 Mars, e. m.
35
>:o 15.
Den, som bifaller 1 och 2 punkterna i Bevillnings-Utskottets be- Sammanslag-
. .. , -! ’ AT m •• J- mn9 aJ aJ~
tankande JN10 rostai giftema för
Ja} bränvins till-
Dell det ej vill, röstar verkning och
Nej;
Vinner Nej, antager Kammaren det förslag, som Friherre Fock i
sin reservation afgifvit.
försäljning.
(Forts.)
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 58.
Nej — 20.
Den vidare föredragningen af betänkandet uppsköts till ett annat
sammanträde.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets utlåtanden:
N:o 7, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel;
N:o 30, dels i fråga om anslag till fortsättande åt statens jern-
vägsbyggnader, dels i anledning af väckt motion om anslag till en
enskild jernvägsanläggning; . . o
N:o 31, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägsanläggningar;
N:o 32, i anledning af dels Kongl. Maj:ts nådiga proposition an¬
gående statsbidrag till förstärkning af den nya vågbrytaren vid Visby
yttre hamn och dels en inom Andra Kammaren väckt motion i samma
ämne; „
N:o 33, i anledning af väckt motion derom att, i händelse Kro¬
nans bebyggda tomter i Vaxholm måste af innehafvarne för allmänt
ändamål återlemnas, lösen för de å samma tomter uppförda hus matte
erläggas;
äfvensom Banko-Utskottets memorial N:o 10, angående ny aflö-
ningsstat för afdelningskontoret i Luleå.
Herr vice Talmannen hemstälde, att de i dag första gången bord¬
lagda målen måtte uppföras främst å föredragningslistan till nästa
sammanträde och Lag-Utskottets i dag för andra gången bordlagda
utlåtande N:o 7 sättas i sista rummet å samma lista; hvilket bifölls.
Kammaren åtskildes kl. 11 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Bf:o 15.
36
Måndagen den 15 Mars.
Måndagen den 15 Mars 1875.
Kammaren sammanträdde kl. V., 3 e. m.
Justerades 3 protokollsutdrag för den 13 dennes.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Hallenborg un¬
der 14 dagar från den 22, Grefve JBeclc-Friis under 14 dagar från den
18, Grefve Lewenhaupt under 14 dagar från den 19, Herr von Kock
under 14 dagar från den 22 och Friherre Hämd under 14 dagar från
den 20 innevarande månad, äfvensom Grefve Mörner, Axel, från den
18 dennes till och med den 2 instundande April.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Stats¬
utskottets den 13 dennes bordlagda utlåtanden:
N:o 7, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel;
N:o 30, dels i fråga om anslag till fortsättande af statens jern-
vägsbyggnader, dels i anledning af väckt motion om anslag till eu
enskild jernvägsanläggning;
_ N:o 31, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
beviljande af vissa förmåner för enskilda jern vägsanläggningar;
N:o 32, i anledning af dels Ivongl. Maj:ts nådiga proposition an¬
gående statsbidrag till förstärkning af den nya vågbrytaren vid Visby
yttre hamn och dels en inom Andra Kammaren väckt motion i samma
ämne;
N:o 33, i anledning af väckt motion derom att, i händelse Kro¬
nans bebygda tomter i Vaxholm måste af innehafvarne för allmänt
ändamål återlemnas, lösen för de å samma tomter uppförda hus måtte
erläggas.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Bevill-
nings-Utskottets den 13 dennes bordlagda betänkande N:o 3, i anled¬
ning af väckt motion derom, att hvitbetssockerfabrik skall vara fri
från accis under de tio första åren af sin verksamhet.
Måndagen den 16 Mars.
37 N:o 15.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Banko-
Utskottets den 13 dennes bordlagda memorial N:o 10, angående ny
aflöningsstat för afdelniugskontoret i Luleå.
Föredrogs men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet Lag-
Utskottets den 13 dennes bordlagda utlåtande N:o 8, i anledning af
väckt motion om ändring i 16 Kap. 2 § Ärfda-balken.
Herr (Trefven och Talmannen liemstälde, att de å Kammarens bord
livilande ärenden vid nästkommande sammanträde måtte till afgörande
företagas i följande ordning, nemligen först Bevillnings-Utskottets be¬
tänkande N:o 2, uti de delar som ännu icke vore af Kammaren af-
gjorda, vidare Stats-Utskottets denna dag för andra gången bordlagda
utlåtanden N:o 7, 30, 31, 32 och 33, Bevillnings-Utskottets denna dag-
för andra gången bordlagda betänkande N:o 3 samt Banko-Utskottets
likaledes denna dag för andra gången bordlagda memorial N:o 10,
och slutligen Lag-Utskottets den 11 och 13 dennes bordlagda utlå¬
tande N:o 7 samt samma Utskotts denna dag för andra gången bord¬
lagda utlåtande N:o 8; hvilken hemställan af Kammaren bifölls.
Kammaren åtskildes kl. 3/4 3 e. in.
In fidem
E. W. Dahlgren.
Första Kammarens Prot. 1875. N:o 15.
4
i