IUK8DAGENS PROTOKOLL.
1875. Förslå Kammaren. W:o II.
Måndagen tfe» S 'Sars.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades ett protokollsutdrag för deri 6 och protokollet för de»
1 dennes.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o G,
angående reglering af utgifterna under riksstatens fjerde hufvudtitel,
Punkten 4.
Grefve Lagerberg: Då Stats-Utskottet i sitt förevarande utlå¬
tande tillstyrker afslag å Kongl. Maj:ts proposition angående beviljande
af 1,686 kronor för ökande af korporalernas antal vid fotgardesrege¬
mentena, anhåller jag med några ord få bemöta detsamma. Det skäl,
Stats-Utskottet anfört i och för detta afslag, är efter mitt förmenande
ytterst knapphändigt. Det säger nemligen, att då förslag till ny här¬
ordning föreligger, synes det ej lämpligt att inrätta nya befattningar,
så framt de icke kunna anses oundgängligen behöhiga. För min del
kan jag icke godkänna en sådan argumentation och jag tror icke den
kan hålla stånd vid en närmare granskning af saken. Det är egen¬
domligt att finna, att i detta betänkande, der visserligen ganska stora
summor äro beviljade för arméen, allt som rör ökande af befäl eller
öfningar af arméen blifvit afslaget, ehuru uppenbart är, att för arméens
tjenstduglighet måste finnas ett tillräckligt antal befäl, och så väl trupp
som befäl hafva öfning. Jag nämner detta endast i förbigående; hvad
sjelfva, saken vidkommer, är det dessutom uppenbart att en armé,
som ligger under omorganisation, är ytterst svag och tillgång till ett till¬
räckligt och öfvadt befäl är snart sagdt det- enda hjelpmedel om eu
mobilisering under tiden skulle ifrågakomma. Också hafva alla de
förslag, som blifvit vid föregående riksdagar af Kongl. Maj:t fram¬
stöta, talat om behofvet af ett ökadt befäl och i främsta rummet
af ökadt underbefäl. Om en anmärkning skulle kunna göras mot den
Kongl. propositionen i denna punkt, så vore det val den, att Kongl.
Maj:t icke föreslagit ett dylikt ökande af underbefälet vid alla fot-
Forsta Kammarens Frat. 1875. N:o 11.
Okande ctf
fotgardes,pa -
meni enas nn-
derheféti.
i
N:o 11.
2
Måndagen den 8 Mars.
Ökande af
fttgardesrege-
menlenas un¬
derbefäl.
(Forts.)
regementena. När man nu vill göra en början vid några af Jern, och
kostnaden för denna val behöfiiga åtgärd är så ringa som 1,686 kro¬
nor, sä synes. det mig icke finnas några antagliga skäl för ett utslag.
Jag tillåter mig derföre till Kammaren hemställa, att den måtte bifalla
Kongl. Maj:ts förslag och utslå Stats-Utskottets hemställan.
Herr af Klint: Då den föregående punkten vid sista plenum
förevar till behandling, tog jag mig friheten anmärka, att jag ur mili¬
tärisk synpunkt icke kunde motsätta mig några af de skäl, som blifvit
framdragna för bifall till Kongl. Maj:ts förslag, men jag ansåg mig på
samma gång pligtig anföra de skäl, som Utskottet ansett vara giltiga
för att tills vidare uppskjuta vidtagandet af den föreslagna åtgärden.
Samma skäl förefinnas beträffande den nu föreliggande 4:de punkten.
och jag vill icke trötta Kammaren med att återupprepa dem, utan
åberopar mitt förr omförmälda anförande.
Herr von G oljor: Då de enligt min tanke giltiga skäl för bifall
till Kongl. Maj:ts proposition i den del, hvarom nästföregående punkt
handlar, som framstäldes under förra plenum, icke vunno afseende i
Kammaren, så kunde det synas, som jag icke borde ega förhoppning,
att, beträffande nu föreliggande punkt, Kongl. Maj:ts förslag, skak
kunna vinna Kammarens bifall, då båda punkterna handla om förstärk¬
ning af arméens kader. Men jag föreställer mig, att de ifrågavarande
skälen hafva ökad vigt för hvad angår denna punkt, och detsamma
har ock blifvit påpekadt af den talare som först hade ordet. Det
torde icke kunna betviflas att ju, om eu ny härordning skulle komma
till stånd, det då blefve svårt att komplettera den del af kadern, som
är ojemförligt störst, nemligen underbefälet. Om vi derföre på förhand
skaffade oss underbefäl och korporaler, de der efter införande af ny
härordning genast kunde användas till de värnpligtiges öfning, tror
jag vi handlade klokt och försigtigt. Inom värfvade arméen kan
korporalsbildningen, som vid indelta arméen möter stora svårigheter,
lätt och med framgång bedrifvas, hvithet ock är en omständighet, som
talar för bifall till Kongl. Maj:ts proposition i föreliggande punkt.
Den talare, som nyss hade ordet och tillstyrkte bifall till Utskot¬
tets förslag, hänvisade dervid till de skäl han i samma syfte anfört
i förra plenum under diskussionen öfver 3:do punkten i detta betänkande.
Jag kommer visserligen icke rätt i håg hvilka dessa skäl voro, men
jag vill minnas, att de hufvudsakligen voro lika med dem, som i samma
plenum anfördes af en annan talare, hvilkens ord jag i korthet
antecknade.
Denne talare yttrade ungefärligen det, att han, oaktadt sina
sympatier för den åt Kongl. Maj:t ifrågasatta tillökningen af befäl
och underbefäl vid en del af arméens regementen och corpser, dock
låtit sin mening i detta hänseende falla för att tillmötesgå Andra
Kammarens ledamöter i Stats-Utskottet, hvilka i flera andra punkter
i detta, betänkande gifvit efter för åsigter, som utskottsledamöterna
från. Första Kammaren vidhållit. Den nu föreliggande frågan är af
så litet omfång att, hvad den angår, en ackomodation torde vara af
Måndagen den 8 Mars.
3
N:o 11.
föga vigt. Medkammaren skall säkert ej undra öfver om Första
Kammaren, med större insigter i militära frågor, gör någon liten
ändring i Stats-Utskottets förslag rörande fjerde hufvudtiteln.
Jag har antecknat att eu talare yttrat, att inrättandet af nya
befälsplatser vore ett ingrepp i den blifvande organisationen af landt-
försvaret.
Det må vara att de underbefäl, hvarom nu är fråga, icke komma
att rätt passa till det nya kadersystemet,' men för öfvergången till
den nya organisationen komma de säkert att vara af stor nytta, och
nog kommer det att åtgå ganska lång tid, innan den nya härorgani¬
sationen intager hela den plats, hvarpå den gamla härorganisationen
nu står.
Jag förenar mig med Grefve Lagerberg.
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: Här har blifvit sagdt, att denna punkt vore alldeles ena¬
handa med den, som förra gången afgjordes rörande en tillökning i
arméens befäl, men jag kan icke finna annat än att här är en stor
skilnad. Fotgardesregementena äro i den besynnerliga ställning, att
antalet underbefäl vid dem är vida mindre än vid det öfriga infan¬
teriet. Medan vid gardesregementena endast finnas tre underofficerare,
finnas vid alla indelta regementen minst fyra sådane och äfven större
antal korporal. Underbefälets antal vid gardesregementena är sfi
otillräckligt, att, då under beväringsmötena måste från hvardera
regementet kommenderas 13 underofficerare till beväringsexercisen,
man alltså har att, med allenast de öfrige 11, bestrida all tjenstgöring
vid regementet, och detta under det regementets exercis pågår. När
nu fråga är om endast 1,686 kronor, synes man verkligen kunna
skaffa gardesregementena ytterligare 2 distinktionskorporaler och 2
andra korporaler per kompani; Detta måtte väl vara en så billig
begäran, att den icke kan afslås. Men jag ber att få påpeka ännu
ett skäl härför, nemligen det, att om det icke finnes platser för de
många unga bland manskapet, hvilka afiagt examen och vänta att
vinna befordran, så går man miste om dessa, hvilka just höra till det
bästa folket. En annan anmärkning har gjorts, att med den nya
härordningen det ena gardesregementet skulle komma att försvinna
och då skulle dess officerare blifva öfverflödiga; men den nya organi¬
sationen må blifva hurudan som helst, så kan man i den nuvarande
stammen icke hafva ett tillräckligt antal befäl, och det måste således
vara eu ren vinst att, om den föreslagna omorganisationen kommer
till stånd, hafva färdigbildadt befäl att tillgå. Jag yrkar bifall till
Kong!. Mai:; < proposition.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, framstäldes
först proposition på bifall till deri förevarande punkten, hvarvid
svarades många nej jemte åtskilliga ja, samt sedermera proposition
på afslag derå och bifall till Kong!. Maj:ts ifrågavarande nådiga
framställning, då svaren utföllo med många ja jemte åtskilliga nej;
Och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Ökande af
fotg av desr c ge¬
ment enas un¬
derbefäl.
(Forts.)
N:0 11.
4
Måndagen den 8 Mars.
Bataljonshä&i-
1(7kåre vid ka¬
valleriet och:
fortifikationen.
'Pimsten 5.
Herr Björnstjerna, Johan Magnus: Det förefaller i sanning
märkvärdigt, huru ringa omvårdnad Stats-Utskottet har om dessa
dyrbara hästars helsotillstånd vid de ifrågavarande regementena, der
sådana hästar äro erforderliga. Ku känner en hvar både huru dyra
hästarne äro och huru mycken konst som fordras för att återföra
dem till helsan, då de blifva sjuka, hvarföre man äfven såsom vilkor
för erhållandet af veterinärläkareplatser uppstält vissa stadgande^ som
af desse läkare kräfva allt större och större kunskaper. Under sådana
förhållanden borde väl tillfälle kunna yppas, säger man, för dem, soiu
(■gnat sig häråt, att vinna anställning; men man besinnar icke att
hofslagare icke kunna uppfylla de fordringar, man har på eu häst¬
läkare. Några nya platser vill man icke skaffa, men då nu dylika
platser äro nödvändiga, måste man tillse, att de besättas med perso¬
ner, som äro dertill skicklige. Då en alltför ringa lön är anslagen
åt hofslagarne, men denna skulle blifva större och bättre, om de blefve
bataljonshästläkare, anser jag det vara rätt och nödvändigt att upp¬
föra desse läkare såsom bataljonshästläkare. och yrkar derföre bifall
till Kongl. Majrts proposition och afslag å Utskottets förslag.
Grefve af Ugglas: Jag utgår från samma synpunkt som den
siste talaren, men kommer just derför till ett motsatt resultat. Det
är just till följd af den omvårdnad, hästarne erfordra, som jag anser,
att det icke kan vara lämpligt att, så långt sqvadronerna vid indelta
arméen nu ligga spridda från hvarandra, taga bort sqvadronshästläkarne.
Enligt Kong!. Maj:ts proposition skulle det finnas endast en regements-
hästläkare och en bataljonshästläkare. De öfriga skulle försvinna och
ersättas med sqvadronshofslagare. Detta går enligt min öfvertygelse
icke för sig, åtminstone vid den indelta arméen; vid den värfvade kan
det möjligen låta sig göra, så länge regementet ligger tillsammans:
men enligt den erfarenhet, jag har af fältmanövrer, under hvilka
sqvadronerna ligga skilda långt från hvarandra, uppstår ofta behof,
af en hästläkare, som finnes att genast tillgå. Jag anhåller derföre,
att Kammaren måtte bifalla hvad Stats-Utskottet föreslagit, ty om
man vill att hästarne skola vårdas, måste hästläkare finnas. Till
hofslagare kunna framdeles som hittills inöfvas åtskillige bland man¬
skapet, som dertill visa sig lämplige.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt ITerr (trefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
den förevarande punkten och dels utslag derå samt bifall till Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, gjordes proposition på bifall
till punkten, och då dervid svarades många ja jemte några nej, för¬
klarades ja hafva varit öfvervägande.
Punkterna !)—-M.
Biföllos.
Måndagen den 8 Mars.
K:» 11.
o
Punkten 15.
Mom. a.
Bifölls.
Mom. b.
Herr åt Klint: Jag lull* för min del icke kunnat biträda Ståts-
Utskottets ifrågavarande förslag. Det skal, Stats-Utskottet anfört
emot en förhöjning i anslaget till vapenöfningar, synes mig helt och
hållet underhaltigt, emedan det stödjer sig på att en omskapning af
landtförsvaret förestår. Till följd deraf har man ansett det icke löna
mödan att uppoffra stora summor på den armé, vi nu ega. Jag skulle
i motsats mot Stats-Utskottet vilja påstå, att just under den öfver-
gångstid, i hvilken vi för närvarande äro stadde, fordras ännu mera
öfning hos den lilla kärna, vi nu ega, än som för närvarande egnas
densamma. Men jag begär icke detta; jag önskar endast, att den
måtte få så stort anslag, att den kan öfvas efter den plan, som
hittills blifvit följd lör den indelta armén. Ehuru jag sålunda icke
kan godkänna Stats-Utskottets argumentation i afseende på afslag,
måste jag likväl gilla samma Utskotts öfvertygelse derom, att den
siffra, som blifvit af Kongl. Maj:t begärd, icke beräknats efter de
grunder, som vanligen bruka tagas till stöd för anslags beviljande,
eller att man stödjer sig på erfarenheten från flera föregående år.
I den Kongl. propositionen är priset bestämdt efter innevarande ; rs
pris. Jag har deremot trott, att man vid beviljandet af detta anslag
borde taga till grund medelpriset under flera år, och har sålunda, på
grund af uppgifter å medelprisen under de sista fem åren, kommit
till den siffra, 270,000 kronor, jag i min reservation till betänkandet
föreslagit för ifrågavarande anslag. Jag anhåller, att Kammaren vide.
med afslag å Utskottets betänkande i denna punkt, så till vida bifalla
Kongl. Maj:ts proposition, att den beviljar en förhöjning för nästkom¬
mande år i anslaget till indelta arméens och Vermlands fältjägarerege¬
mentes vapenöfningar af 270,000 kronor.
Herr von Geijer: I motsats till den siste värde talaren har jag
kommit till det resultat, att Kammaren borde bifalla Utskottets förslag.
Det må villigt erkännas, att, de senare åren, hvarunder betydligt
ökade anslag till den indelta arméens vapenöfningar blifvit af Riksda¬
gen beviljade, har, genom det omsorgsfulla sätt hvarpå öfningarfie
blifvit ordnade, denna armé, så väl befälet som truppen, vunnit stor
krigsfärdighet.
Förhållandet är glädjande för eu hvar och särskilt för den, hvilken,
såsom jag, minnes huru knappt berörda anslag för längre tid tillbaka voro
utmätta; till bevis hvaruppå jag tillåter mig nämna, att gemensamma fält-
tjenstöfningar, Indika nu anses behöfva hållas hvarje år, förekommo då för
tiden så sällan, att jag känt eu officer vid ett skånskt infanteriregemente,
Indelta
arméens vapen-
öfning ar.
N:0 11.
6
Mandageu den 8 Mars.
Indelta
arm ems vapen¬
öfning ar
(Forts.)
hvilken, ändock lian tjenstgjort vid regementet i mer än 20
år, likväl aldrig sett eu husar, dragon eller hästjägare i uniform
till häst. — Jag tror emellertid, af skäl som jag i det följande skall
andraga, att det kan sättas i fråga, huruvida icke den indelta arméens
öfningar redan fått större utsträckning än som med den arméens
säregna organisation kan anses välbetänkt. Med andra ord: den plan
för indelta arméens öfningar, som i Kongl. Maj:ts nådiga proposition
omnämnes, och som jag derföre måste antaga vara genom några
reglementarisk» stadgande!! faststäid, ehuru diet icke lyckats mig få
reda på Indika dessa stadgande» äro, denna plan är, tror jag, anlagd
i för slör skala och derföre i behof af någon modifikation. Det lärer
vill icke kunna nekas, att när vi hafva en armé, hvars soldatesk till
största delen består, såsom eu talare sade i ett föregående plenum,
af torpare, Indika för sitt uppehälle med hustru och bara äro hän¬
visade till arbete på innehafvande jord, så kunna vi icke längre än
till eu viss gräns öka tiden för denna armés öfningar utan att löpa
fara att upplösa hela institutionen. Och månne icke denna gräns på
senaste tiden något öfverskridits. Under nämnda tid hafva rege¬
mentsmötena blifvit ej obetydligt förlängda, gemensamma fälttjenstöf-
ningar hållits ofta nog och eu del soldater af indelta arméen varit
beordrade till de inom militärdistrikten inrättade förberedande under¬
befälsskolorna äfvensom till de i Stockholm och å Carlsborg förlagda
underbefälsskolor för kavalleriet och infanteriet.
De gemensamma fälttjenstöfningarne, hållna under den tid på
året clå jordbruket påfordrar användningen af största möjliga arbets¬
kraft, hafva verkligen väckt bekymmer hos så val de indelte soldaterne
sjefve som hos deras rust- och rotehållare; och tror jag att ekono¬
miska skäl tala för någon inskränkning i dessa öfningar, huru nyttiga
de, ur militärisk synpunkt betraktade, än må vara.
De flera månader långa, förberedande underbefälsskolorna och
underbefälsskolorna i Stockholm och å Carlsborg lemna hvad ordnandet
af undervisningen angår intet öfrig! att önska, men det vill synas
mig, som skulle nämnda skolor för ofta återkomma, enär det icke
sällan händt att tillräckligt många för utbildning till underbefälsäm¬
nen lämpliga unga soldater ej kunnat på frivillighetens' väg erhållas,
och att följaktligen det föreskrifna antalet manskap till mera nämnda
skolor måst fyllas med äldre, stundom gifta soldater, hvilka saknat
all lust för studier. Dessa underbefälsskolor äro må hända i mer än
ett afseende olämpliga för en armé med sådan organisation som vår
indelta armé. De hafva naturligtvis till ändamål skapandet af under¬
befälsämnen från soldateskens leder. Dervid bör dock bemärkas, att
äfven den af befordran mest förtjente soldat icke kan sådan erhålla,
när rotehållare!! ej vill släppa honom ur den tjenst han sig för roten
åtagit. Jag ber att i såidant afseende få omnämna hvad eu regements¬
chef för mig berättat. Eu vid hans regementet Renande ung soldat, utrustad
med särdeles godt hufvud och i besittning af från folkskoleundervis-
iiingen liemtade goda förkunskaper, genomgick med största utmärkelse
underbefälsskolorna, och hade derefter ingen högre önskan än att i
sinom tid avancera till underofficer. Befälet ansåg honom högt för-
Måndagen den 8 Mars.
7
N:o 11
tjent till denna befordran vid första sig yppande vakans: men när
sådan inträffade kunde den unge soldaten ej blifva fri från roten, enär
rotehållaren derför fordrade 1,000 R:dr, hvilket belopp lian icke för¬
mådde anskaffa.
Jag slutar nu och tillstyrker bifall till Utskottets förslag.
Grefve Pos se: Då jag hittills följt Kong!. Maj:ts proposition i
do ofantliga anslag, som nu äro begärda, så bär det skett dels derföre,
att dessa anslag varit afsedda till hvad som beköfts för tillfället, men
också passat in i den nya organisationen, dels ock derföre att, då
boställena öfverlemnats till Riksdagen gemensamt med anslagens bevil¬
jande, såg jag deruti eu så stor vinst för Riksdagen, att jag gerna
kunde gå in derpå. Med afseende på detta anslag åter eger detta
icke rum. Bär är fråga om den gamla arméen, och då finner jag
intet skäl att bevilja anslaget. Här har blifvii anfördt, att under
öfvergångsperioden vore det skäl att öfva den gamla arméen så
mycket mera. Jag hyser den förhoppning, att öfvergångstiden icke
skall blifva synnerligen lång och tror således, att hvad som nu kastas
ut på den gamla arméen är bortkastade pengar och att man bör
spara sina krafter till dess den nya organisationen kommer i gång.
Jag tror att Utskottets förslag kommer att gå igenom i den slutliga
voteringen, så vida det icke nu går igenom i denna Kammare, och då
fjerde hufvudtiteln redan uppgår till öfver 18 millioner, eu summaså
stor. att den kan väcka betänkligheter äfven hos dem, som icke pläga
hafva sådana, röstar jag för bifall till Utskottets förslag.
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: Till svar på hvad den siste talaren yttrade vill jag endast
nämna att, så vidt man till den nya organisationen vill hafva någon
befälsstam, så kan man väl icke finna den annat än i den nuvarande
annéens kadrer och att det således för deu nya organisationen måste
vara af vigt, att de nuvarande trupperna äro så väl exercerade, att
man från dem kan få befäl till den nya stammen. Utskottet har
emellertid afstyrkt bifall till det af Kong!. Maj:t i detta fall begärda
anslag, och efter den utgång frågan fått i Andra Kammaren, som
bifallit Utskottets hemställan, vore oförsigtigt att nu yrka på bifall
till Kongl. Maj:ts proposition, emedan den skulle hafva mindre utsigt
att gå igenom vid en gemensam votering än det af Herr af Klint
framstälda förslag, hvilket jag följaktligen anser att man, med ned¬
sättande af anspråken, bör biträda.
Herr af Klint: Jag har litet tvekat, huru jag skall bedöma de
två förste talarnes anföranden, om hvad de yttrade verkligen var
sagd! på fullt allvar. Den ene af dem har gjort en i högsta grad
oförtjent skildring af den indelta svenska arméen. Skildringen må
stå för hans räkning och jag protesterar mot att den svenska indelta
arméen icke kan tåla den öfning, som är af Kongl Maj:t föreslagen.
Så illa är det icke bestäldt med denna armé. Det må vara att någon
rust- eller rothållare kunnat få betala något mera i lega, men detta
Indelta
arméens vapen-
öfningar.
(Fort*.)
N:o 11.
8
Måndagen den 8 Mars.
Indelta
•irtnéem vapen-
läfn ingår,
(Forts.)
hör icke hit. Det vissa är, att den svenska soldaten åtager sig de
prestanda, som fordras af honom. Hvad nu den andre talaren be¬
träffar, så har han gifvit tillkänna, att, då han vinner något, går han
lr‘ På hvad Kongl. Maj:t föreslår, men att, då det är fråga om att
gifva något, svarar han nej. Jag frågar om detta verkligen kan vara
meningen. Jag tror icke, jag upprepar det, att något sådant kan
vara sagdt på fullt allvar.
Herr De Maré: I förbigående tillåter jag mig att göra en an¬
märkning mot det sätt, hvarpå Stats-Utskottet i år uppstad sitt be¬
tänkande, nemligen att i ett resonnement på första sidorna upptaga
de anmärkningar, Utskottet bär att framställa mot den Kongl. propo¬
sitionen, och sedan komma med den hemställan, hvartill eu hvar af
dem gifvit anledning. Denna uppställning kan möjligen vara ytterst
fördelaktig för Stats-Utskottets ledamöter; men månne det derigenom
blir lika lätt för Kammarens ledamöter att följa Utskottets fram¬
ställningar, som med den gamla uppställningen? Det tillåter jag
mig betvifla. Hvad nu emellertid beträffar den föredragna punkten”
må det väl förlåtas mig, om jag tillåter mig antaga de förutsättnin¬
gar, hvarpå Stats-Utskottet grundat sitt utslag å förökadt anslag till
indelta arméens vapenöfningar. Utskottet sägen "Dä en fullständig
omskapning åt landtförsvaret förestar, och i sammanhang dermed en
helt och hållet förändrad anordning af härens öfningar otvifvelaktigt
kommer att ega ram, har en så betydlig förhöjning i förevarande
anslag icke synts nu vara af oundgängligt bebor påkallad." Äfven
om jag utgår från det antagandet, att eu förändring af vår här¬
ordning just nu stode för dörren och frågan härom redan vore af
denna Riksdag lyckligt löst genom antagande af en ny försvars¬
organisation af beskaffenhet att ock kunna vinna Konungens sanktion,
så är det väl icke för någon obekant, att den nya härordningen lik¬
visst icke kan sättas i verket i morgon, icke inom nästa år eller ens
inom loppet af två år. Då uppstår den tanken, är det så säkert att
vi få lefva i det lugn, vi nu åtnjutit i sextio år? Att arméen icke
skulle _ behöfva användas förrän eu ny organisation i alla delar kom¬
mer till stånd, kan man väl hoppas, men icke med säkerhet antaga.
Hvarföre behöfver eu ny härordning antagas? Jo, derföre att den
vi hafva, icke är tillräckligt stark och kraftig. Befordrar man ar¬
meens förmåga att värna fosterlandet, om man nekar att bevilja de
anslag, som behöfvas för att dess öfningar skola fortgå i samma ut¬
sträckning, som hittills? Jag betvifla! det, År det utsträckta öfnin-
gai, som bär begäras? Nej, endast bibehållandet af desamma i samma
utsträckning, som förut ansetts nödig. Hvarföre har en förhöjd an¬
slagssumma dertill äskats? Jo, derföre att priset på alla lifsförnöden-
heter m. m. stigit. Da frågas, vill man göra vårt försvar mindre
starkt än det nu år? Det lärer väl icke vara någons afsigt. Åter¬
står då endast, att man vill löi’söka att under sken af att antaga
den nya härordningen komma från de förhöjda utgifter, som äro nöd¬
vändiga lör att bibehålla hvad vi hafva i oförminskad kraft. Grun¬
den för vår arméorganisation må vara den ena eller andra, så kan
Måndagen den 8 Mars.
N:0 lä.
9
jag omöjligt förstå, att det kan vara förenligt med eu riktig upp¬
fattning af fäderneslandets kraf, att neka de anslag, som begäras till
vapenöfning;»- eller åtminstone så mycket deraf, som är oundgängligt
för att åt den armé, vi nu hafva, bereda den öfning, som vederbör.
Herr af Klint har i sin reservation ganska riktigt angifvit, att man
må hända icke bör lägga till grund för sina beräkningar det dyra året
1874, utan, såsom vid många föregående tillfällen skett, taga ett
medeltal af flera år, i hvilket hänseende han föreslår fem år, hvar¬
igenom han kommer till det resultat, att han tillstyrker bifall till
ungefär hälften af hvad Kong!. Maj:t i sin proposition fordrat. Jag
tror att härför finnas fullt talande skäl och tillåter mig derföre att
anhålla om bifall till Herr af Klints nämnda yrkande; men då jag
gör detta, gör jag det icke derföre, att jag anser hans förslag hafva
större utsigt till framgång vid gemensam votering än Kong!. Maj:ts,
utan derföre att han byggt sitt förslag på eu solidare grund än den,
hvarpå Kong!. Maj:t stödt sin proposition i ämnet. Slutligen tillåter
jag mig anmärka, att beträffande förmåga att ana utgången af eu
gemensam votering är något sådant endast den ärade representanten
från Westergötland förbehållet.
Herr Björnstjerna, Johan Magnus; Det är verkligen med
stor förvåning som jag hört, att eu af Kammarens ledamöter, hvilken
sjelf ådagalagt ganska stora kunskaper i militära ämnen, förvärfvade
vid våra militära undervisningsanstalter, trott sig finna, att man vill
lära soldaten för mycket, då man söker bibringa honom det kunskaps-
mått, som för underofficerare erfordras, äfvensom att fälttjenstöfnin-
garne icke borde årligen återkomma. Det är val dock lör hvar och
en klart, att, ju mera undervisning kan lemnas soldaten, desto bättre
och användbarare blir han, och att om undervisningen i sin helhet
icke kan utsträckas till alla, så bör den åtminstone komma dem till
del, som skola blifva underbefäl. Skulle då icke sådana platser kunna
erhållas för alla, som fått en dylik undervisning, så återstår för dem
att förblifva soldater, bland hvilka således komma att finnas ett stort
antal personer, hvilka genom den undervisning, de inkemtat, kunna
vara lämpliga att höja kamraternas begrepp genom samtal och med¬
delanden. Det är således, efter mitt förmenande, högst nödvändigt,
att denna undervisning fortfar, och detta så mycket mera, som den
nya härordningen krafvel’ ett förökadt antal underbefäl, hvilket måste
tagas från indelta och värfvade annéen, ty det åtgår liera år, innan
lämpliga ämnen till underofficerare kunna fås bland de värnpligtige
sjelfve.
Derefter måste jag vända mig mot eu annan ledamot, hvars
uppriktighet i framställningen öfverraskat mig. Under det han å ena
sidan berömmer sig af en stor gifmildhet, då han i enlighet med
Kong!. Maj :ts proposition bifallit stora summor, så är han å andra
sidan så uppriktig, att han sjelf tillkännagifver, hvarföre han gjort
detta, nemligen derföre, att han derigenom beredt sig eu vinst. Jag
tror att han sagt sant och att det är hans uppriktiga mening; och
jag kan deri icke finna annat än ett bevis på, att han hit medfört
Indelta
arméens vapen -
'öfning av.
(Forts.)
N:0 11.
10
Måndagen den 8 Mars.
Indelta
arméens vapen-
öf tingar.
(Forts.)
eu viss vana, för hvilken man beskyller dem, som utgå från samma
provins, som lian. Men tlä fråga är om att upprätthålla tjenstbar¬
het af den armé, vi ega, åtminstone till dess vi fått en bättre, är
det särdeles eget att se, att man vill försöka minska möjligheten för
denna tjenstbarhet. Skulle man fortgå på samma sätt, 11'är man fått
en armé bildad efter andra grunder, så måtte denna armé blifva
ganska egendomlig att påse.
Dessutom ingå i indelta arméen årligen så många nya krafter,
hvilka måste upprätthållas i sin öfning, att det icke är råd ligt eller
tillåtligt att nedsätta möjligheten för deras uppöfvande. Nu inträffar,
att man genom stegrade pris blir nödsakad att minska dessa öfningar
eller helt och hållet inställa dem, och det är just detta, som genom
beviljande af det anslag, Herr af Klint föreslagit, skulle motverkas.
Man bör då icke motsätta sig det; ty om det är rätt att söka ernå
det mål, som bär framhållits, så måste också anslagets beviljande
vara nödvändigt. Det anmärktes af eu ledamot, som satt bär till
venster, att han fruktade, att frågan om en ny härordning skulle
förrycka förhållandena vid vår nuvarande armé; och det är verkligen
sanning,, att fara i detta afseende är å färde. Det är rätt att, då
man inför något nytt, som kan vara bättre, detta införes med kraft
och' styrka. Men orätt är att, när man eger något qvar af det
gamla, icke uppehålla detta i fullgod t skick till dess det försvinner
och lemnar plats för det nya. I hvad man än företager sig, vare sig
landtbruk, bergsbruk, studier eller hvad sysselsättning som helst,
måste man fortgå på det sätt man är van, till dess man finner något,
livilket man anser vara bättre och till hviiket man då bör öfvergå.
Men skulle denna insigt icke stå fullt klar, är vida bättre att fort¬
fara med det gamla, till dess det nya hunnit utveckla sig. Eljest
kan lätt hända, att man står handfallen. Derföre får man noga
iakttaga att icke undanskjuta allt, som beliöfs för den nuvarande
arméen, derföre att man snart torde få en annan.
Såsom af mitt anförande torde framgå, får jag sluta mig till det
af Herr af Klint framstälda förslag.
Herr von Gei jer: Jag har sällan blifvit så öfverraskad som nyss
af den stränga tillrättavisning, eu talare från östgötabänken tilldelat
mig; och det skulle mycket smärta mig, om jag kunde tro att jag
deraf gjort mig förtjent.
Han upptog till besvarande mycket litet af hvad jag yttrat, men
klandrade mitt anförande i allmänhet. Om jag fattat hans ord rätt,
skulle lian hafva funnit att jag icke sagt något som varit nedsättande för
indelta arméen. Jag tror dock att, om man genomläser mitt anförande,
sådant det finnes stenografiskt uppteckna^, skall man icke deruti
kunna upptäcka ett enda ord, som rättvisligen kan på ett sådant sätt
tydas. Tvärtom Lyser jag för indelta arméen den största vördnad och
är öfvertygad om att den lifvas af en utmärkt god esprit.
Jag visste förut att den nu föreliggande frågan var en sensibel
fråga, och, vid tanken derpå, kom jag, när jag gick upp i Kammaren,
att draga mig till minnes en af Benjamin Franklin uti stadgarne för
Måndagen den 8 Mars.
11
N:0 11.
tidt af honom stiftade sällskapet i Filadelfia insatt föreskrift, som vid
diskussion öfver något ämne borde af sällskapets medlemmar noga
iakttagas: nemligen: att man rörande hvarje sak, derom olika tankar
rimligtvis kunde finnas, skulle akta sig att säga det är så och så, utan
i stället säga det synes, det torde vara så och så. Jag föresatte mig
att, när jag fick ordet, noga iakttaga denna föreskrift, och jag tror att
jag gjorde det. Endast när jag hade enkla fakta att meddela, yttrade
jag mig på ett bestämdt sätt. Hela mitt anförande gick ut på att
framhålla, hurusom, af ekonomiska skäl, tiden för den indelta arméens
öfningar svårligen kan ökas öfver eu viss, möjligen redan något litet
öfverskriden gräns, utan att institutionen upplöser sig.
I motsats till den värde talaren, tror jag fortfarande att öfniugar,
utsträckta till eu tidslängd, omfattande någon betydlig del af året,
tillskynda icke allenast rotehållare!! utan i många fall jemväl den in¬
delta soldaten ekonomisk förlust.
Jag har icke något mera att säga, men fortsätter mitt yrkande
om proposition på bifall till Utskottets förslag.
Herr Wijkander: Då jag begärde ordet skedde det med anled¬
ning af ett par yttranden, hvilka redan blindt besvarade, men då den
talare, som sist hade ordet, yttrade, att han icke fått svar i sak, an¬
håller jag att få säga några ord. Då han klagade öfver att under¬
befälets vapenöfningar alltför ofta återkomma, torde han hafva glömt
bort att det icke av samma personer som återkomma till dessa öf-
ningar år efter år, utan nya för hvarje gång. Det kan väl icke för
individen sägas vara för ofta, om lian en gång blir kommenderad till
dylik tjenstgöring. Då den ärade talaren sade sig vilja hafva dessa
ötningar frivilliga, får jag säga att jag verkligen icke vet hvad jag
skall svara eu gammal militär, som vill hafva frivilliga kommeude-
ringar, beroende på anmälningar, hvadan jag tror det är grannlaga
att icke svara honom alls i den punkten. Häri talade äfven om öf-
ningarne i allmänhet, och sade att de fått eu alldeles för stor ut¬
sträckning. Dessa öfningar äro dock för deri indelta arméen satta till
ett sådant minimum, att ett bland de mest talande skälen för nöd¬
vändigheten af eu ny organisation är att söka i den nuvarande ringa
öfningen, hvilken af den ärade talaren ansågs för stor. Han yttrade
äfven att de vore i ekonomiskt afseende så betungande för soldaten,
dessa öfningar, men så långt jag kan er inra mig tillbaka, har det icke
ansetts annat än fullkomligt i sin ordning, att den indelte soldaten
blifvit kommenderad på fyra månaders kommenderingar, t. ex. på fång-
bevakning, garnisonsförslänkning o. d.; underbefälsskolorna räcka just
i fyra månader. Är det rätt att han kommenderas att bevaka fångar,
så kan jag ej finna annat än att han lika väl kan kommenderas till en
skola för sirr egen utbildning. Den ärade talaren yttrade äfven att
den utsträckning, fälttjenstöfningarne fått, skulle kunna hota hela in¬
stitutionens bestånd, men med denna utsträckning tror jag sanner¬
ligen icke att det är så farligt; de hafva i sin nuvarande form icke
förekommit oftare än två gånger. Han nämnde sjelf om en kapten, som
aldrig sett en husar till häst, och jag kan berätta, att det regemente,
Indelta
arméens vapen¬
öfning av.
(Forts.)
N:c il.
1*2
Måndagen den 8 Mars.
indela
mrmécm vapen-
öfning av.
(d? orts.)
hvars chef jag bär deri äran att vara, icke på nio år deltagit i någon
öfning, då det i somras kommenderades att deltaga i den som då egde
rum. Det kan väl ej sägas vara för ofta, om det icke förekommer
oftare än hvart nionde år; nio år äro dock i de flesta fäll en half
tjenstetid. Man måste göra klart för sig hvad dessa fälttjenst!)fningar
i sjellva verket innebära. De innebära eu utbildning för arméens
högre befäl. En armé, som saknar dylik öfning, är lik ett vapen, satt
i händerna på den, som ej vet att begagna detsamma, och en högre
befälhafvare, som skall föra trupp mot fienden, utan att sjelf hafva
haft någon sådan öfning förut, är som en oöfvad fäktare, som ej vet
hvad lian skall göra med sitt vapen. Att ifrågasätta en minskning i
anslaget till vapenöfningarne i allmänhet har jag icke hört någon göra,
förr än den ärade representanten från Christianstads län gjorde det;
man har, då man velat pruta, f öreslagit att de gemensamma fälttjenst-
öfningarne helt och hållet skulle inställas. Jag anser emellertid dessa
nästan vara det vigtigaste af alltsammans. En annan, om jag så får
uttrycka mig, besynnerlig sats är den, att då den nya härordningen
är snart förestående, så skulle någon utbildning af den gamla arméeas
befäl icke vara behöflig, men, rnine Herrar, hvilka skola väl inöfva
den nya arméen, om ej just den gamlas officerare, och det är derföre
som, enligt min tanke, den förestående arméreformen är ett ytterligare
skäl för att man strängt håller på dessa öfningar.
Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Grefve Posse: Bär har af eu talare på östgötabänken och af eu på
smålandsbänken blifvit sagdt, att jag skulle såsom motiv för mitt
votum i föregående anslagsfrågor hafva angifvit den egna fördelen.
Jag ber med anledning deraf att få säga att, liksom jag hyser det
förtroendet till Kong], Majds Regering, att då den afgaf den Kong!,
propositionen så afsåg den icke egen fördel utan landets fördel, så
ligger äfven landets fördel till grund för mitt votum; om nemligen
icke landet fått den stora fördelen af boställenas afträdande, skulle jag
icke röstat för regleringen i öfrigt. Hvad beträffar det yttrandet af
talaren på smålandsbänken, att det skulle vara ett utmärkande karak¬
tersdrag för invånarne i den provins jag representerar att se sig sjelfva
till godo, så tager jag mig friheten hemställa, om ej den provins han
representerar äfven är ganska väl känd i nämnda afseende. Hvad nu
sjelfva saken beträffar, så påpekade en talare, att det skulle vara af
så stor vigt att öfva den nuvarande arméen, emedan den skulle blifva
befålsstam för den nya arméen. Detta föreställer jag mig endast gäller
om den yngsta delen af indelta arméen; jag kan icke tro att hans
mening är att våra gamla soldater skola ölras som underbefäl åt den
nya hären. Gör man en sådan inskränkning, lär väl det nu utgående
anslaget jemväl visa sig vara tillräckligt, och röstar jag derför för bifall
till Utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
Grefven och Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall
till det förevarande momentet och dels utaf Herr af Klint, att Kam¬
N:o 11.
Måndagen den 8 Mars. 13
maren, med afslag å Utskottets hemställan, skulle bifalla Kongl. Majris
ifrågavarande nådiga framställning så till vida, att för nästkommande
ar eu förhöjning i anslaget till indelta arméens och Vermlands fält-
j.igareregemeiites vapenöfningar al 270,000 kronor beviljades.
Härefter framstälde Herr Grefven och Talmannen först propo-
sition på bifall till momentet, hvarvid svarades talrika nej, blandade
med många ja, samt sedermera proposition på afslag derå och an¬
tagande af Herr af Klints förslag, då svaren utföllo med talrika ja,
blandade med många nej; och förklarades ja nu hafva varit öfver¬
vägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs en så lydande voteringspro¬
position: J
I)en som bifaller mom. b i punkten 15 af Stats-Utskottets ut¬
låtande N:o 6, röstar
Ja:
Den det ej vill, röstar
Nej;
'Vinner Nej, bifaller Kammaren det förslag, som Herr af Klint i
sm reservation framstält.“
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja, 38.
Nej, 70.
Punkten 16.
Bifölls.
Punkten 17:
Grefve Mörner, Carl Göran: Vi hafva för icke länge sedan
bort omtalas den frikostighet, hvarmed innevarande Riksdag gått Kongl
Maj ris framställningar till mötes, och det har framhållits, att fruktan
för något misstroende från representationens sida vore alldeles obe¬
hörig. Det är förmodligen för att lemna ytterligare bevis på Riks-
dagens förtroende till Regeringen som Stats-Utskottet föreslagit, att det
torokade anslaget till hela den yärfvade arméen skall uppföras på
extra stat för ett år. Efter mitt förmenande är det ett besynnerligt
sätt att organisera eu armé, att man, under det man låter eu liten
del af afiöningen qvarstå på ordinarie stat, höjer lönerna till ett visst
belopp, men anvisar fyllnaden, som erfordras för att dessa löner skola
In detta!
arméens vapen-
ö tvingar.
(Fort?!.)
N:o 11.
Indelta
arméens vapen-
ningar.
(Forts.)
14 Måndagen den 8 Mars.
til¬
limma. utgå, på extra stat för ett år. Detta förfaringssätt är i min
tanke så oformligt, att jag ej kan annat än försöka få det ändradt, då
det nu första gången gäller att tillämpa det på trupp.
Jag hemställer således att orden “på extra stat ‘ må utgå.
Herr af Klint: Stats-Utskottet har vid innevarande riksdag följt
den grundsats att sätta alla nya anslag på extra stat; huruvida denna
grundsats är så riktig, vill jag nu ej söka afgöra, men då Riksdagen
godkänt Stats-Utskottets förslag på de föregående hufvudtitlarne, fanns
det ingen anledning för Utskottet att nu frångå grundsatsen, då fråga
var om fjerde hufvudtiteln, och jag vågar till och med i strid mot
den siste ärade talaren påstå, att Stats-Utskottet, om det någonsin
varit i sin goda rätt, då det satt anslag till stater och corpser på extra
stat, så har det varit i fråga om fjerde hufvudtiteln. Hela denna
titel befinner sig under omorganisation, och hittills har jag icke märkt
att ökade anslag till stater och corpser, som befinna sig under omorga¬
nisation, beviljats annat än på extra stat. Jag måste således, ehuru
lag för min del icke varit för att uppföra anslag på de föregående
titlarne på extra stat, likväl anse att Stats-Utskottet i denna fråga
handlat konseqvent och att det till och med möjligen haft mera rätt
att handla som det gjort vid denna titel än vid de andra. Dertill
kommer äfven att motsvarande belopp för indelta arméen icke kunna
annat än sättas på extra stat, emedan man icke känner dem till
siffran. Det är ju dessutom endast fråga om de nya anslagen, de
gamla äro deraf alldeles oberoende.
Jag anhåller om bifall till punkten.
Herr Rosensvärd: Jag vill icke tvista med den siste ärade
talaren om huruvida Stats-Utskottet gjort rätt då det satt alla nya
anslag på extra stat eller om det hatt mera skal för eu sådan åtgärd
vid fjerde hufvudtiteln än vid de andra. Jag ber endast att få an¬
märka, att liksom den värfvade så befinner sig äfven den indelta
arméen under omorganisation. Denna sistnämnda nar nu, genom det
lemnade bifallet till sjette punkten, fått sina löner sig beviljade på
ordinarie stat, den värfvade skulle deremot endast uppföras på extra
stat. Det är således verkligen i sämre förhållande som den värfvade
arméen skulle komma, än den indelta.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad samt Herr (.trefven
och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall
till den förevarande punkten och dels af Grefve Mörncr, (Jarl (röran,
att densamma skulle antagas med den förändring, att orden “på extra
stat för år 1876“ utbyttes emot orden: “på ordinarie stat;44 fram-
stäldes proposition på bifall till punkten, och då dervid svarades många
ja jemte några nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Punkterna 18—23:
Biföllos.
Punkt eu 24:
Måndagen den 8 Mars.
15
N:o 11
Indelta
™, fedT,af*»tekit *—«. fattad. *35T
Kan,™™' Me Lfa ./rf P'r fär M »»Mila, att I'»'»-)
gammal en mätte höja det i nu föredragna punkt till värfvade «rni
ääs — —• « i-ää
Saf Kammarens i afseende å den 4:de punkten fattade
Punkten 25:
Rekryterings-
,;;„ Gl'?fve Hamilton, Henning: Jag tager mig friheten hem- "
stalla, hm-uvula det kan hänga fullt riktigt ihop med deJna punkt för 2:d™
Att sätta upp och värfva ett sappörkompani på extra stat för Itt år Sappörkotmpa-
ai val icke niojhgt. Egentligen borde väl en framställning häremot
hafva gjorts redan vid 23 punkten, men, om det icke är för sent aU
slacete^iDn örnm^^t’ a’;lhäller ^ att Kammaren måtte besluta an-
siagets upprörande pa ordinarie stat.
förslå,rf,^int: Ja? }fr ,inoin Stats-Utskottet varit emot detta
® ®- go , * ätfr S1S ront af icke gorå att sätta tipp ett sappörkom-
pam på ett anslag, som står på extra stat för ett år. Jag vet väl att
Utskottet sort. det derför att Utskottet icke ville uppföra nå-ra nya
anslag annat an på extra stat, och jag är äfven öfvertygad att det
t praktiken icke kommer att slå sig så illa ut som man skulleTunna
teÄJÄtaf ^ f°“ SkU!I att anslaget
förställ6 af Ugg!?: Eh,uru .iaS fullkomligen instämmer med den
förste talaren om det orimliga i att uppföra andra säppörkompaniet
efxha ,stat’ ,linder det att första kompaniet, som befinner sfg för
n åfte Le likväl 1 ^TT’ är UppfÖrdt På ordinarie stat, så
h,fj ö -!lkval 1skllJa. nnS ftän honom i afseende å det slut, hvartill
han kommit. Sedan vi nemligen bifallit 23:dje punkten, i hvilken det
står om anvisandet på extra stat för år 1870 af det för uppsättning
af andra sapporkompamet erforderliga belopp, och bär i nu före-
diag“a P“nkfc e,ndast förekommer ett omnämnande af siffran, tror jag
oj att det gar för sig att sätta anslaget på ordinarie stat. För öfrig?
är jag nämna, att jag för min del hela tiden i Utskottet bestridt den
åsigt, som der gjort sig gällande, att uppföra alla anslag på extra stat
ÄffiS «■** .“»•«* “»Kr, tt jag icke känner den
va “1 an 0rdlnarie och extra stat- s°m utskottet velat uppställa,
Våla grundlagar kanna ej heller eu sådan skilnad, och Riksdagen har
N:0 11.
lider yler ing s-
■och aflöning s~
kostnaderna
för 2lära
Sappör kompa¬
niet.
(Forts.)
IQ Måndagen den 8 Mars.
samma makt öfver de ordinarie anslagen, med den begränsning grund¬
lagen derför uppställer, som öfver de extra anslagen, äfven i detta
fall med den af grundlagen faststälda begränsning. Det är då orätt
att för ett slags idé söka förvända begreppen; skilnaden ligger deri,
att de ordinarie anslagen afse fortvarande behof, de extra deremot
tillfälliga; i afseende på Riksdagens makt förefinnes ingen skilnad.
Det förvåuar mig högligen att de, som förfäkta Riksdagens makt öfvei
de ordinarie anslagen, äro så angelägna att sätta upp en mängd anslag
på extra stat, hvilket just innebär att de göra eu skilnad mellan or¬
dinarie och extra. Det är ett medgifvande, som jag för min del ej
vill göra. Hade ett yrkande blifvit gjordt vid 23:dje punkten, skulle jag
hafva instämt, men, efter det beslut som då fattades,^ tror jag att vi
ej kunna göra någon ändring här, och anhåller jag således om bifall
till Utskottets förslag.
Grefve lfa mil ton: Jag erkänner, att det varit bättre om det
i 23:dje punkten förekommande anslag icke uppförts på extra stat, men
jag yttrade mig icke vid den punkten egentligen derför, att den
deri gjorda hemställan står i eu viss konseqvens med Stats-Utskottets
förslag i öfriga punkter af statsreglering^! och dessutom är verk¬
ställbar. Det andra sappörkompaniets uppsättningskostnad kan nem¬
ligen bestridas med ett anslag, som endast är beviljadt föi ett ar,
men sedan uppsättningen skett år 18/6 och kompaniet således finnes,
är det overkställbar!, att låta kompaniet fortfarande ega bestånd, så¬
vida anslaget dertill icke gores fortgående för längre tid än ett åi.
Jag skall icke inlåta mig i någon diskussion om skilnaden mellan
ordinarie och extra anslag, men det torde vara alldeles klart, att om,
såsom i 25 punkten föreslås, ett anslag beviljas för ett visst år,
nemligen 1876, kan något bestämt anspråk ej ställas på Riksdagen
att genom ett särskildt beslut bevilja äfven anslag för år 1877. Jag
tror derför, att det är riktigast, att i förevarande punkt orden “pa
extra stat för 1876“ tagas bort, och jag anhåller om proposition på
detta mitt förslag.
Grefve Mörner, Carl Göran: Den talare, som förklarade, att
han icke förstod skilnaden mellan ett ordinarie och ett extra anslag,
har så till vida rätt, som grundlagen alldeles icke talar om anslag pa
extra stat. Skilnaden mellan ordinarie och extra anslag infördes först
vid 1840 — 1841 årens riksdag, men har sedermera oafbrutet tilläm¬
pats i större eller mindre utsträckning. Hår är emellertid nu fråga
om att eu trupp skall anvärfvas och uppsättas med ett anslag, som
är beviljadt för ett enda år; möjligheten af att verkställa något sådan-,
öfverlemnar jag åt dem, som bättre första saken, meu för min del kan
jag icke fatta,'huru det skall kunna utföras, då ju värfmngen ej får om¬
fatta längre tid än ett år. Men sedan Herrar inilitäiei låtit, 2<3.dja
punkten gå oanmärkt, uti hvilken implicite ett väl tillsvarfvadt beslut
redan ligger om hvad som i den nu föredragna punkten förekommer,
kan jag icke vidare framställa något yrkande.
Ma.ndagen den 8 Mara.
IT
N:o 11.
Herr Reutersvärd: Jag har ännu icke vid denna riksdag be- Rehryicrings-
1 astat, protokollet med ett enda yttrande, men vid denna punkt kan
jag ej underlåta att med en ledamot af Stats-Utskottet instämma deri,
att Utskottets förslag är så orimligt, att det skulle förvåna mig mycket fgnpptirio,„pa-
om det blefve denna Kammares beslut. Att värfva en trupp för endast niet.
ett år är nästan otänkbart.
Jag anhåller derföre om utslag å denna punkt och bifall till
Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Ekman Carl: Den föregående talaren har yttrat, att det
är särdeles olämpligt att fatta ett sådant beslut, som Stats-Utskottet
föreslagit, och rent omöjligt att, om ett sådant beslut fattades, sätta
upp ett andra sappörkompani. Eu annan talare på östgötabänken
bär likväl nyss yttrat, att, ehuru han icke kunde gilla att ifråga¬
varande anslag uppfördes på extra stat, det dock i praktiken skulle
taga sig bättre ut än man föreställer sig. Jag ber att få erinra om
hvad eu talare på stockholmsbänken yttrade, då fråga var om att pa
andra hufvudtiteln öfverflytta ett ordinarie anslag på extra stat.
jag frågar, hvad kan vinnas med att göra det med ett anslag, som
är uppfördt för ett kompani? Tror Riksdagen sig sedermera kunna
rubba detta anslag? Jag tror icke, att Riksdagen någonsin skall sätta
eu rubbning i fråga, och just derför tror jag det vara önskligt. att
Stats-Utskottets förslag bifalles. Detta sätt är det lämpligaste för att
ådagalägga, att någon skilnad ej finnes mellan ordinarie och extra
anslag, utan att det endast är ett anslags behöflighet som bestämmer
Riksdagens beslut, huruvida det skall qvarstå eller rubbas. Utskottet
har framstält sitt förslag ej för att söka öppna eu väg att framdeles
kunna rubba anslaget, utan emedan man har bestridt Riksdagens rät¬
tighet i afseende å de ordinarie anslagen och velat lemna Riksdagen
rätt endast i afseende å de extra. För att göra ett slut på dessa
strider, är det bäst att uppföra alla nya anslag på extra stat, och
jag yrkar derför bifall till Stats-Utskottets hemställan.
Herr Rosensvärd: Icke heller jag vill inlåta mig på frågan om
skilnaden mellan ordinarie och extra anslag, utan endast hålla mig
till hvad som närmast förekommer i denna punkt. Jag antager, att
Utskottets förslag blir af Riksdagen oförändradt bifallet. Riksdagens
beslut öfverlemnas då till verkställighet åt vederbörande med eller
utan tillägg. Sätter jag mig då in i dens ställning, som skall utföra
värfningen, så uppstår för mig frågan “skall jag värfva truppen för
1876 eller för längre tid? Värfningen får ej ske på två eller tre år,
emedan Riksdagen anvisat ett belopp endast för 1876 till uppsättande
af ett kompani.“ Den värmande öfverträder således sin pligt, om han
tager folk på längre tid än 1876.
jag anhåller, att ifrågavarande anslag måtte uppföras på ordi¬
narie stat.
Första Kammarens Prat. 1875.
N:" 11.
2
N:0 11.
Rekryterings-
ocJi nflönings-
ko sina derna
för 2.vira
Sappör kompa¬
niet.
(Forts.)
18 Måndagen den 8 Mars.
Herr VVsern: Det förefaller mig ej så alldeles likgiltigt, om ett-
system följdes vid statsregleringen eller om riksstaten uppgöres så,
att man i den ej finner en tydlig mening. Efter min uppfattning
är det endast en halmgubbe, som af Utskottet blifvit uppsatt, då det
vill framtvinga ett erkännande af eu rätt, som grundlagen gifver Riks¬
dagen, nemligen att bestämma äfven öfver ordinarie anslag. Denna
rätt har så många gånger gjort sig gällande, att den icke kan blifva
mera bekräftad. Skall man nu, derföre att Stats-Utskottet tror, att
Riksdagen icke fått rätt i allt, som Riksdagen uttryckte i fjor, göra
statsregleringen sådan, att man ej kan förstå dess mening? En talare
på östgötabänken förklarade, att ordinarie anslag äro de, som utgå för
fortfarande behof, och extra anslag sådana, som användas för tillfälliga
behof. Detta är riktigt, men hvarför iakttager man då ej denna
skilnad, och huru länge skall riksstaten vara utan system för att Riks¬
dagen slutligen skall hafva öfvertygat sig sjelf om sin rätt? Jag anser
att ett sådant förfaringssätt är barnsligt, och att Första Kammaren
bör vidhålla sin åsigt, att Riksdagen har rätt alt efter samvetsgrann
pröfning besluta om ordinarie anslag och att i enlighet med grund¬
lagens stadgande företaga indragningar, då sådana äro nödiga, men
icke efter godtycke. För min del anser jag det ej vara likgiltigt om
Kammaren har en bestämd princip, eller om Kammaren går fram
och tillbaka i den tanke, att dess åsigter ej segra vid gemensam vo¬
tering. Då det är klart, att ett anslag efter sin egen beskaffenhet
bör uppföras på ordinarie stat, må Första Kammaren äfven uppföra
det på sådan stat.
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: Jag kan icke se, att denna punkt så ovilkorligen hänger till¬
sammans med 23:dje punkten, att det skulle vara inkonseqvent att efter
Kammarens beslut vid sistnämnda punkt här borttaga orden “på extra
stat". Den 23:dje punkten rörer, så vidt jag kan se, uppsättningskost-
naden för andra sappörkompaniet, då deremot denna punkt handlar
om rekryterings- och aflöningskostnaderna för samma kompani.
Jag får derföre förena mig med dem, som yrkat, att orden “på
extra stat" må utgå.
Herr Bergsted t: En ledamot från Kopparbergs län har här
sagt, att Första Kammaren icke kan bifalla Stats-Utskottets förslag
att uppsätta eu värfvad corps på extra stat. I olikhet med honom
betraktar jag Utskottets förslag icke såsom innebärande eu fiendtlig
demonstration, utan såsom ett förtroendevotum åt Riksdagens sunda
förnuft. Att en trupp uppföres på extra stat innebär enligt
min tanke ett förklarande af Riksdagen, att Riksdagen lika mycket
respekterar de extra anslagen som de ordinarie, och att eu institution
sålunda grundad på ett extra anslag icke kommer att af Riksdagen i
ett vresigt ögonblick vräkas. Jag finner derföre ingen olägenhet
vid att rösta för Stats-Utskottets förslag, och det så mycket
hellre, som derigenom den obehagliga striden om skilnaden mellan
extra och ordinarie anslag med afseende å Riksdagens rätt derigenom
Måndagen den 8 Mars.
It)
N:0 11.
eu gång slutas. Jag tror nemligen, att om den påbörjade vägen
konseqvent och samvetsgrant af Riksdagen vidhålla, skall om. några
få år icke vidare talas om extra eller ordinarie anslag, utan om
anslag, visserligen beviljade med det förbehåll af Riksdagens rätt till
förnyad pröfning, som den icke lärer kunna afsåga sig, men på det
sätt att ingen skall tvifla på, att Riksdagen vidblifver de förbindelser,
den en gång åtagit sig.
Grefve Hamilton, Henning: Om den siste talarens nu afgifna
yttranden komme att ingå i Riksdagens skrifvelse till Kong], Maj:t
såsom svar på förevarande framställning, skulle jag icke hafva något
emot att rösta för Stats-Utskottes utlåtande i denna punkt, men jag
befarar, att Utskottet icke gör sig så mycket besvär med sin skrifvelse,
utan att deri endast kommer att stå, antingen att Riksdagen bifallit
framställningen eller förändrat den på ett eller annat sätt. Jag vill,
såsom jag förut sagt, ej vid detta tillfälle ingå i tolkning rörande
betydelsen af ordinarie och extra anslag, emedan det icke är derpå
frågan hänger vid detta tillfälle. Frågan är den: Vill Riksdagen
hafva ett andra sappörkompani, eller vill Riksdagen lemna sitt bifall
till Kong}. Maj:ts proposition i flen del, att ett andra sappörkompani
skall uppsättas? I sådant fäll bör Riksdagen uttala sig på ett så
bestämdt sätt, att icke uti beslutet något tvetydighet förefinnes, om
Riksdagen efter 1876 vill bevilja anslag för samma ändamål. Jag
anser denna punkt vara felaktig deri. att den angifver, att Riksdagen
väl vill bevilja ett anslag för 1876, men icke att Riksdagen vill ikläda
sig någon förbindelse för framtiden. Riksdagen har i allmänhet
iakttagit, att, då anslag beviljas för endast ett visst år, sådant
uttryckts i beslutet, och jag skulle önskat att äfven i detta fäll
uttalades, huruvida anslaget kommer att qvarstå. Om förvaltningen
är rätt försigtig, så går den icke Riksdagens önskan till mötes med
att uppsätta ett andra sappörkompani, ty kanhända beviljas ej något
anslag för 1877, och i så fall finnes intet att föda och aflöna
krigarne med. l)et är endast för att få Riksdagens mening tydligt
uttryckt, som jag önskar att orden »på extra stat för år 1876»
må utgå.
Ilerr Reutersvärd: Jag är till alla delar förekommen af Grefve
Hamilton, men hvad angår en ärad talares på östgötabänken yttrande,
att Riksdagen respekterar lika mycket de extra som de ordinarie an¬
slagen, så har det tvärtom visat sig, att Riksdagen icke respekterar
hvarken de ena eller andra, hvarför jag för min del hyser betänklig¬
heter mot antagande af denna punkt af Utskottets förslag. Jag vill
bestämdt påstå, att det är en orimlighet att vilja organisera en armé
eller uppsätta ett regemente på extra stat och således för allenast ett
år, och en sådan oegentlighet hoppas jag, att denna Kammare icke
skall låta komma sig till last.
Jag fortsätter mitt förra yrkande och instämmer med Grefve
Hamilton.
Rekrytering
och aflönings
kostnaderna
för 2 .'dra
Sappör komp a
niet.
(Forts.)
N:o 11.
20
Rekrytering s-
och aflöning s-
ko stol åder no.
för 2lära
Sapp or kompa¬
niet.
(Forts.)
Måndagen den 8 Mars.
Grefve Mörner, Axel: Jag tror att eu tjenlig försigtighet bjuder,
att eu pågående Riksdag icke i andra tall, än då sådant oundvikligen
erfordras, uttalar sig om hvad den följande Riksdagen skall gorå, och
jag anser derför att denna Riksdag icke bör, på sätt här blitvit före¬
slaget, utlofva hvad som följande Riksdag för år 1877 skall bevilja,
så framt sådant kan undvikas. Att sådant här kan undvikas, då vi
nu hafva riksdagar hvarje år, det vågar jag påstå, ty 1876 års Riks¬
dag får ju godt tillfälle att pröfva och besluta angående de anslag,
som för år 1877 kunna blifva för andra sappörkompaniet erforderliga.
Af sådant skäl och på grund af hvad i öfrig! blitvit anfördt till
försvar för Utskottets förslag, anhåller jag att detsamma måtte af
Kammaren bifallas.
Herr af Klint: Det är med anledning af den siste talarens ytt¬
randen, som jag åter nödgas besvära Kammaren med några ord. Han
utgår derifrån, att man icke skall binda en kommande Riksdag vid
anslag, men jag vill fästa hans uppmärksamhet derpå, att han, genom
att biträda Riksdagens i en föregående punkt fattade beslut om be¬
viljande af ett reservationsanslag för värfvade garnisonstruppernas
rekrytering, bundit, och detta i ganska hög grad, den kommande
Riksdagen, ty just detta rekryteringsanslag, som innebär beslut att
garnisonsregementena skola så vidt möjligt kompletteras, gör det nöd¬
vändigt att också lemna styrelsen förmåga att kunna rekrytera eller,
sned andra ord, att kunna lofva den karl, som skall värfvas, att få
qvarstanna mer än ett år.
Friherre Stjernblad: Om, såsom en föregående talare yttrat,
det är en orimlighet att för uppsättande af eu corps uppföra ett an¬
slag för ett år, så dela vi åtminstone denna orimlighet med mycket
större auktoriteter än vi, nemligen med alla andra länder och i främsta
rummet Englaud, der krigsbudgeten voteras hvarje år. Om man tagel
den ringaste notis om hvad hvarje utskottsbetänkande innehåller, skall
man finna att, sedan Utskottet genomgått de anslag som det ansett böra
förändras eller för ett år beviljas, heter det: öfriga anslag på denna
hufvudtitel hemställer Utskottet må blifva oförändrade; således ett
årligt bestämmande af budgeten. För min del anser jag skilnaden
mellan ordinarie och extra anslag vara lika med noll, sa vida Riksdagen
anser sin rätt vara att hafva hand lika väl öfver de ena som de andra.
Här har visserligen af en talare på göteborgsbänken blifvit sagdt, att
anledningen till Utskottets förevarande förslag vore att söka deri, att
Utskottet icke fått rätt i allt hvad det i denna väg hemstält. Det
tick dock rätt i den vigtigaste frågan, nemligen angående Kommers-
kollegium, ty hela Riksdagen godkände dess hemställan. Som jag förut
sagt, kan jag icke se den allra ringaste skilnad mellan ordinarie och
extra anslag. Hela skilnaden ligger i några ordställningar, emedan
Riksdagen måste hafva rätt att hvarje är gå igenom hela budgeten.
Men för dagen, jag medger det, har skilnaden mellan dessa anslags¬
former betydelse, 'ty det finnes verkligen derutinnan eu olika uppfart-
21
N:0 11.
Måndagen den 8 Mara.
ning mellan regeringen och representationen, och det är för att gifva Rekrytering■>
ett uttryck häråt, som föreliggande förslag framkommit. «<■/> aflöning*
Sedan allt kommit i jemnvigt, skall den nämnda för dagen be-
fintliga skilnaden försvinna, och jag anhåller derför om bifall till Ut- sappSrkomp*
skottets förslag.
(Forts.)
Grefve Mörner, Carl Göran: 1 anledning af den siste talarens
yttrande tillåter jag mig erinra, att, hvad angår förhållandena i Eng¬
land, ingår parlamentet vanligen icke i någon detaljerad granskning
af de särskilda anslagen, så att det skulle bestämma hvad den korpo¬
ral eller den officeren skall hafva i aflöning eller andra förmåner,
utan voterar ett belopp, hvarmed det sedermera blir vederbörandes
omsorg att reda sig, och detta är ju något helt annat än att i detalj
gå igenom hvarje särskild utgiftspost? Vägras anslag helt och hållet
eller nedsättas de utöfver hvad ministern finner skäligt, packar mini¬
stern in.
Hvad nu angår den här föredragna punkten, så har Utskottet
visserligen på ett ställe i sitt betänkande anfört motiv för sin åtgärd
att på extra stat uppföra en del anslag, men denna motivering vidrör
alldeles icke den nu under öfverläggning varande frågan. På tredje
sidan af betänkandet förekommer nemligen, beträffande löneregle¬
ringens genomförande vid generalitet <:t, värf vätte armén och hevä-
ringstr uppe rita af Kongl. Maj:t äskade belopp, att Utskottet i öfver¬
ensstämmelse med den af Utskottet i allmänhet löljda grundsats
ansett dessa anslågsbelopp för närvarande böra på extra stat upp¬
föras. Men deremot finnes icke ett ords motivering för att på extra
stat uppföra nu ifrågavarande anslag, bvilket är afsedt lör bestridande
af rekryterings- och aflöningskostnaderna för ett nytt kompani sappö-
rer. Huru detta anslag skall kunna för det afsedda ändamålet an¬
vändas, utan att vederbörande hafva att beräkna en längre tidrymd
för anslagets fortvaro, än endast ett år, är, såsom jag förut yttrat, för
mig ofattligt, och om det redan fattade beslutet rörande punkten 2 fl
i Utskottets betänkande icke anses lägga hinder emot eu förändring
uti den nu till öfverläggning förevarande punkten, i den syftning hvarom
jag tillåtit mig väcka fråga, skall jag för min del med nöje biträda ett
sådant förslag.
Herr Marinerskantz: De ord, som en ärad talare från Skåne
nyss yttrade, och hvilka voro ett upprepande af hvad som kort förut
blifvit från östgötabänken uttaladt, hafva visat oss. att Stats-Utskottets
ledamöter nu vilja gifva en ny utveckling af den trfistefråga, som för
ett och ett hälft år sedan uppkom angående Riksdagens rätt att fritt
disponera öfver alla både ordinarie och extra anslag. Man ville, der¬
före att en ledamot af Konungens Råd angående vilkoren för utfö¬
randet af en af Riksdagen begärd administrativ reform, hade tält
några frimodiga ord, som icke behagade alla, hitta på något sätt att
uttrycka sitt missnöje både öfver de sagda orden och emot. den som
uttalat dem, och man framkom derföre med ett försök att börja till-
lämpa den satsen, att äfven ett fast ordinarie anslag kunde af Riks-
N:o 11.
22
Måndagen den 8 Mars.
Rekrytering.s-
ch aflöning a-
Jcoxtnaderna
för 2: dra
apyörkompa-
niei.
(Forts.)
dagen ensidigt och godtyckligt rubbas. Satsen uttalades väl icke direkt
utan framstäldes i något förmildrad form, men dess hela syftning
måste dock anses vara den nyss angifva. Denna ringa början har nu
hunnit utveckla sig till ett mycket stort slut — jag hoppas nemligen
att vi nu måtte ha nått slutet — ehuru ingen säkerhet finnes att icke
satsen möjligen kan erhålla någon ny, oväntad, än ytterligare ut¬
veckling. Då gällde striden de begge statsmakterna och om¬
fattade den frågan, huruvida Riksdagen ensam utan Konungens sam¬
tycke kan rubba eller icke ett ordinarie anslag, som blifvit lemnadt
till upprätthållande af någon, i behörig ordning, under de båda
statsmakternas medverkan tillkommen allmän inrättning, hvaremot
man nu kommit derhän, att man ifrågasätter, om ens någon
gräns får finnas för eu Riksdags makt i detta hänseende. Man vill nu
tolka svenska folkets rätt att bevilja eller utslå anslag ända derhän,
att den ena Riksdagen i fråga om anslag icke skulle ega rätt att fatta
beslut, som kunna inverka på eller anses bindande för den följande,
samt att den ena Riksdagen således icke skulle vara förbunden att
taga någon hänsyn till hvad deri föregående i sådant afseende hade
beslutat. Detta innefattar, som mig synes, eu ganska väsendtlig in¬
skränkning i den rätt, som man dock yrkar böra vara oinskränkt, och
gör det omöjligt att lemna säkerhet om varaktigt utgående anslag till
vigtiga samhällsinstitutioner, som deraf äro i behof. Men skall man
verkligen kunna anse och med fullt allvar vilja påstå, att deri svenska
representationen icke ens har rätt att längre än för en riksdagsperiod
besluta anslå nödiga medel för upprätthållandet af t, ex. en ny för¬
svarsorganisation, som ej kan blifva till någon nytta, om den ej blir
så fast grundad, att deri kan bestå äfven för framtiden? Kong! Maj:t
har nu begärt ett anslag för uppsättande af eu ny värfvad trupp och
har icke nu äskat anslags beviljande dertill blott för ett år, emedan
ju ingen trupp kan auvärfvas utan visshet att anslaget under flera år
skall utgå; och om då Riksdagen vill samtycka till uppsättande af den
utaf Kong!. Maj:t nu föreslagna truppen, måtte val i svaret från Riks¬
dagens sida böra ligga tydligt uttryckt, att anslaget skall få fortfara
att utgå äfven för framtiden, huru än Riksdagen vill benämna ansla¬
get; men det måste vara orätt att begagna ett tvetydigt ord när ett
klart och bestämdt svar erfordras. Förr har visserligen extra anslag
ansetts vara ett anslag, som när som helst kan indragas, men att
ordet extra är tvetydigt, har visat sig i afton, då en talare till och
med har påstått, att extra anslag kan betyda alldeles detsamma som
ordinarie, och att i afseende på föränderligheten eller fastheten ingen
skilnad finnes dem emellan. Men då man tillförene betecknat fasta
anslag med benämningen ordinarie, hvarför då för ett anslag som gif-
ver för ett fast ändamål här begagna ordet extra? Att man sålunda
söker blanda bort begreppen om de begge ordens olika betydelse, det
kan, såsom en talare från Göteborg anmärkt, icke vara af annan orsak,
än att för nöjes skull så att säga sjelf sätta upp åt sig en halmgubbe
att strida emot eller, med andra ord, för att söka gifva sig sken af rätt
i eu sak, der man ingen verklig rätt eger. Jag tror, att man icke
längre bör inlåta sig i sådana skärmytslingar utan allvar på det po-
Måndagen den 8 Mars.
23
W:o 11.
Ii tiska området, som här i följd af Stats-Utskottets framställningar jnékryte, ingi
tid efter annan måst ega rum, utan att man hellre bör hålla sig fast och aflöning>,
vid hvad som i grunden är rätt och riktigt och derefter rätta sitt kostn ulema
handlingssätt och sina beslut. f°r„ 2'd,a
Jag yrkar bifall till det af Grefve Hamilton framstälda förslag. app-°^'npa
(Kort.-.)
Herr Hedlund: I likhet med en föregående talare skulle äfven
jag, om jag erhölle uppdrag att verkställa Riksdagens beslut i fråga
om detta kompanis uppsättning, icke våga rekrytera det för mer än
ett år. Val skulle jag kunna anse, att i den motivering för bifall till
Utskottets förslag, som några ärade talare anfört, kunde ligga en full¬
god borgen för anslagets utgående under dera år, äfven om detsamma
stäldes på extra stat; men till och med om ordet extra utbyttes mot
ordinarie, och jag således vore fullt betryggad hvad aflöningen be¬
träffar, skulle jag med afseende å det beslut, som Kammaren redan
fattat i näst föregående punkt angående värfvade garnisonstrup¬
pernas rekrytering, hysa samma farhågor för att rekrytera för mer än
ett år, så länge sappörerne behöfva kläder och föda. När man såle¬
des enligt min tanke icke skulle vinna något genom en förändring af
punkten, tror jag Kammaren gör bäst i att antaga den sådan den är.
Att begagna detta ord till uppslagsända för tvisten om ordinarie och
extra anslag, torde vara onödigt, då, efter hvad jag tror mig veta,
anledning till öfverläggning härom icke lärer komma att saknas, då
dechargebetänkandet inkommer.
Sedan öfveriägguingen härefter förklarats slutad, samt Herr Grof¬
ven och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bi¬
fall till den förevarande punkten, och dels af Grefve Hamilton, att
punkten skulle antagas med uteslutande af orden “på extra stat för
år 1876“; framstälde Herr Grefven och Talmannen först proposition
på bifall till punkten, hvarvid svarades talrika nej, blandade med
inånga ja, samt sedermera proposition på bifall till punkten med of¬
van sagda förändring, då svaren utföllo med talrika ja, blandade med
många nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
“Den, som bifaller punkten 25 i Stats-Utskottets utlåtande N:o 6,
röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, bifalles punkten med uteslutande af orden ..på extra
stat för år 1876,,“
N:0 11.
24
Måndagen den 8 Mars.
j'lekt-'!:'tering s-
och aflöning&•
kantin/derna
för 2:dra
JSapp ö r kompa -
niet.
(Forts.)
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 39.
Nej — 62.
Punkten 26.
Herr af Klint: I denna punkt har jag icke heller varit lycklig
nog att kunna instämma med majoriteten inom Utskottet.
Jag inser väl, att i de allra flesta fall vill icke eu Riksdag ändra
ett beslut, som en föregående Riksdag fattat, och detta så mycket mindre
då fråga är att under pågående statsregleringsperiod göra ändring.
Men vid innevarande års början hafva vakanserna i den värfvade ar¬
méen varit ovanligt stora, och föga troligt är att detta förhållande
under årets lopp kommer att förbättras; derföre har Kongl. Maj: t
ansett nödigt, att de besparingar, som innevarande år möjligen kunna
uppkomma å ifrågavarande anslag, må få användas för att genom
värfning få ersatta före den 1 Januari innevarande år uppkomna va¬
kanser. Detta har Utskottet icke velat medgifva, och ett bland skä¬
len derför är, att, då Kongl. Maj:t vid förra riksdagen framkom med
begäran att få till ofvan nämnda ändamål använda de besparingar, som
kunde uppkomma på detta anslag, Riksdagen, i stället för att bi¬
falla Kongl. Maj:ts begäran att således få använda detta anslag såsom
reservationsanslag, förändrade detsamma till förslagsanslag, hvilket så¬
som bekant har den egenskap, att å detsamma uppkommande bespa¬
ringar icke få användas, utan skola till statsverket återgå. Jag an¬
håller derföre, att under året uppkomna besparingar må få användas
på sätt i den Kongl. propositionen är föreslaget, på det att Kongl. Maj:t
må blifva i tillfälle att genom nya värfningar ersätta de vakanser,
som finnas vid värfvade arméen och hvilka tilläfventyrs inom kort
komma att uppgå till mycket större belopp än nu.
Grefve Lagerberg: Jag har förgäfves spanat efter något skäl i
Stats-Utskottets betänkande för afslag till den af Kongl. Maj:t här
framstälda begäran. Det enda jag kunnat upptäcka är, att man möj¬
ligen velat gifva häfd åt det vid förra riksdagen begagnade uttrycket
“förslagsanslag högsta något som jag sällan förut hört. Det är up¬
penbart, att vid närmare granskning af denna fråga man bort märka,
att det gäller huruvida den värfvade arméen må i den närmaste fram¬
tiden kunna uppbringas till den styrka som staten bestämmer, något
som väl torde böra förutsättas vara för båda statsmakterna i högsta
grad eftersträfvansvärdt. Förhållandet är för närvarande ytterst be¬
kymmersamt i ofvannämnda hänseende. Derom hade väl Stats¬
utskottet, som haft tillgång till alla förslag och handlingar, kunnat
göra sig underkunnigt samt meddela Riksdagen förhållandet. Klart och
tydligt hade det då måst framstå för hvar och en, som oveldigt vill
bedöma saken, att allvarsamma åtgärder måste vidtagas för värfvade
arméens uppbringande, och att penningar härtill fordras i främsta ruin-
25
N:0 11.
Måndagen den 8 Mars.
niet. Man må vara huru stor utopist som helst angående bästa sättes
att anskaffa och öfva eu armé, samt äfven tro sig kunna på kort tid
skapa infanterister, men att genast framstampa artillerister och kavalle¬
rister, det låter sig väl ej så lätt göra. liar man gjort sig reda för
huru det ser ut vid ett värfvadt regemente, som är garnisoneradt å
vestra kusten, der mer än hälften af manskapsstyrkan är vakant? Har
man uppmärksammat att, om trumpeten till uppbrott ljuder, haltva
svenska artilleriet ej kan mobiliseras af brist på öfvadt tolk?
Oaktadt dessa förhållanden har Stats-Utskottet funnit skäl att
afslå den af Kong!. Maj:t så billigt framstalda begäran att till rekry¬
tering af värfvade arméen få använda möjliga besparingar å 1875 års
anslag, eller att få detsamma förvandladt till ett reservationsanslag. Att
besparingar detta år måste uppkomma omnämndes redan af Kong!.
Maj:t vid förra riksdagen och ligger i sakens natur. All värfning är
en konjunkturfråga; man kan ej erhålla folk, då sådana ej låta
köpa sig. Tillgång och efterfrågan spela här som i handeln samma
roll. Men säkert är att utan tillräckligt med penningar får man ej
rekryter. De som vilja grunda eu armé på frivilliga med hög aflöning,
som är liktydigt med värfning, kunna här få erfarenhet att det är dyrt
och kostar mycket.
Man skall kanske invända, att genom bifall till Kongl. Maj:ts för¬
slag eu rubbning skulle ske uti den en gång uppgjorda statsreglerin-
gen! Men om ett anslag, som beviljats för ett år till ett visst ända¬
mål, ej utgår under detsamma, och det som ej utgått af anslaget ovil¬
korligen behöfves för samma ändamål ett följande år, så anser jag
användandet af anslaget på sådant sätt under det sist nämnda året ej
kunna kalias en rubbning i statsregleringen.
Jag anhåller på grund häraf, att benämningen “förslagsanslag
högst'* måtte borttagas, och ett reservationsanslag beviljas, att användas
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition.
Grefve af Uggias: Den siste talaren har dömt litet för häråt
och orätt i afseende å Stats-Utskottet och dess åtgörande i föreva¬
rande fråga, ty fastän jag fullkomligt medger, att det kan finnas skal
att bifalla Kongl. Maj:ts proposition, så finnes det likväl till grund
för Utskottes förslag eu princip, som varit antagen under flera år, att
nemligen icke rubba fortgående statsreglering. Talaren har förmenat,
att man icke skulle rubba statsregleringen genom ett utbyte af ut¬
trycket “förslagsanslag högst" mot “reservationsanslag", ty anslagets
siffra förändras icke derigenom; men jag vågar påstå motsatsen, eller
att eu rubbning härigenom skulle ske, när en dylik förändring
ju ovilkorligen innebär, att anslaget får användas på annat sätt än i
statsregleringen bestämmes, i ty att uppkommande öfverskott, hvilka
enligt densamma borde till statsverket ingå, i stället skulle få för
arméens räkning användas. Kongl. Maj:t har sjelf genom sin propo¬
sition gifvit ett erkännande af att här är fråga om eu rubbning i den
uppgjorda statsregleringen. Förhållandena må nu här vara sådana,
att eu rubbning i detta fall kan vara på sin plats, men jag vågar
dock påstå, att Utskottet handlat på grund af en bestämd princip.
N:0 11.
26
Måndagen den 8 Mars.
1)t/riida tillägg
åt Arméför¬
valtningen.
Grefve Lagerberg: Jag kan icke finna, att bär är fråga om
någon annan rubbning af budgeten än i afseende å ord; den i budgeten
uppförda siffra blir densamma. I budgeten äro upptagna 008,000
kronor; hade detta belopp gått ut på den bestämda tiden i sin helhet,
hade detta ej synts i budgeten; lika litet inverkar det om hvad som
nu blifvit öfver å anslaget användes på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.
Här är således blott fråga om rubbning i ord, och då tycker jag att
man kan bifalla Kongl. Maj:ts proposition.
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: Att, på sätt här blifvit framhållet, det är af yttersta vigt,
att tillgångar finnas för att anvärfva manskap vid ett regemente, der
ett så ofantligt stort antal vakanser finnas, äfvensom att anslagets dis¬
position, på sätt i den Kongl. propositionen ifrågasattes, är ett ound¬
gängligt vilkor härför, synes mig redan genom den diskussion nu före¬
gått vara så fullständigt ådagalagd t, att jag inskränker mig att här
endast yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition i frågan.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes först proposition på
bifall till den förevarande punkten, hvarvid svarades många nej jemte
några ja, samt sedermera proposition på afslag derå och bifall till
Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, då svaren utföilo
med många ja jemte några nej: och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
Punkterna 27—40.
Biföllos.
Punkt en 41.
Grefve Lagerberg: Jag kan icke underlåta att vid denna punkt
gorå den anmärkning, att det synes mig temligen häråt, att två
embetsman, som äro anstälde i Arméförvaltningen, nemligen general¬
intendenten och general-krigskommissarien, skola gå miste om det
dyrtidstillägg som af Kongl. Maj:t föreslagits. Man bör erinra sig,
att det ej är längre än sedan år 1866, då nämnda embetsverk på
Riksdagens begäran undergick en omorganisation och åtskilliga tjenster
omflyttades och andra iudrogos; samt att det följaktligen nu ej kali
vara fråga om eu lönereglering, utan endast om ett lönetillägg. Jag
tillåter mig fästa uppmärksamheten, särskilt hvad beträffar general¬
intendenten, att hans lön, efter hvad jag tror, endast uppgår till
5,600 kronor, och hvilken som känner detta embetes vigt och skick¬
ligheten hos den utmärkte person, som bestrider denna maktpåliggande
befattning, torde väl icke tycka det vara för mycket, att samma
tillägg såsom föregående år äfven för 1876 borde till honom utgå.
Jag inser den svårighet jag vid min argumentation stöter på i de
föregående beslut Riksdagen fattat beträffande de tjensteman, som
hafva öfver 5,000 kronor i lön, men då Första Kammaren och äfven
Måndagen den 8 Mars.
N:0 11.
jag för min de! i detta hänseende hyst eu från Riksdagens pluralitet Byrtidsulläy^
afvikande mening, vågar jag likväl på grund af rättvisa och billighet a\ ctrnud>r-
anhålla, det Kongl. Maj:ts proposition bifalles. *(Fom.T’
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: -lag anhåller att få påpeka, hurusom det verkligen finnes
en skilnad emellan dessa båda embetsman och de åtskillige andre,
för hvilka lönetillägg blifvit förvägradt. Desse hafva icke så stor lön
som de fleste andre embetsman i motsvarande ställning; den ene har
6,750 kronor och den andre 6,000 kronor; och hvad särskild! beträffar
general-krigskommissarien, så vågar jag bedja Herrarne taga i betrak¬
tande, att denne mycket förtjente man, som efter en lång tjenstgöring
såsom expeditionschef i Landtförsvarsdepartementet kommit till den
plats han nu innehar såsom eu befordran, skulle, om föreliggande
förslag antages, erhålla eu lägre lön, än om han stannat qvar på sin
förra plats; han skulle nemligen i sist nämnda fall erhållit i lön 7,000
kronor. Det vore ledsamt, om denna befordran, som han erhållit för¬
stora tjenster mot det allmänna, skulle leda till en löne förminskning.
Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Grefve af Ugglas: Jag vill icke bestrida billigheten af dyrtids-
tillägg åt ifrågavarande personer och har i Utskottet stridt mot den
princip, som ligger till grund för Utskottets hemställan i denna punkt,
men då Riksdagen redan angående två särskilda hufvudtitlar gifvit
den meningen tillkänna, att dyrtidstillägg icke böra utgå för dem, hvilkas
löner uppgå till 5,000 kronor och derutöfver, är det för mig omöjligt att
finna annat, än att Riksdagen bör behandla den ene tjenstemannen lika som
den andre. Jag uttalade samma åsigt, då sjette hufvudtiteln var före,
men Första Kammaren ansåg sig då böra vidblifva hvad den ansåg
vara rätt i detta hänseende, under förhoppning antagligen att en
omkastning, på sätt vid föregående riksdagar egt rum, möjligen skulle
kunna ske vid de gemensamma voteringarne. Men vi ha nu vid de
voteringar, som sedermera försiggått i afseende å sjette hufvudtiteln,
funnit huru mycket majoriteten tillvuxit i styrka. Jag tror derför
icke, att det är skäl att titel efter titel gå till väga på samma sätt
och ställa under gemensam votering den ena frågan efter den andra,
hvars utgång på förhand redan kan anses vara gifven. På grund
häraf tillåter jag mig att yrka bifall till Utskottets förslag, ehuru jag
i principen ogillar det samma.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr Grof¬
ven och Talmannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bi¬
fall till den förevarande punkten och dels af Grefve Lagerberg, att
Kammaren, med afslag å punkten, för så vidt den skilde sig från
Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, skulle bifalla samma
framställning oförändrad; gjordes först proposition på bifall till punk¬
ten, hvarvid svarades många ja och nej i blandning, samt sedermera
proposition på Grefve Lagerbergs yrkande, då svaren likaledes utföllo
N:o 11.
•28
Håndagen den 8 Härs.
Dyrlidstillägg
åt Arméför-
vahninyen.
(Ports.)
med många såväl ja som nej; och förklarades ja nu hafva varit ölver-
vägande.
Votering begärdes; till följd hvaraf uppsattes, justerades och an¬
slogs följande voteringsproposition:
“Den, som bifaller punkten 41 i Stats-Utskottets utlåtande N:o 6,
röstar
Ja;
Den, det ej vill. röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren punkten, i hvad den skiljer sig från
Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, och bifaller samma
framställning.1'
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 49.
Nej — 44.
'Punkten 42,
Bifölls.
Punkten 43.
Herr Hedlund: Jag ber blott, utan att framställa något yr-
bände, att få till protokollet antecknad min åsigt, att vår fältartilleri-
materiel icke är tidsenlig, och att det icke torde dröja lång tid, innan
Kongl. Maj:t skall finna skäl att för Riksdagen framlägga förslag
till åstadkommande af ny sådan materiel, likasom nu skett i fråga
om infanterigevären.
Öfverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
Punkten 44.
Bifölls.
Punkten 45.
, ,.. Grefve Posse: Jag bekänner, att jag ej riktigt förstår meningen
njan et igel ar. . ^ nu föredragna punkten af Utskottets betänkande. Härstår, att,
innan anslaget utlemnas, bör Riksdagen erhålla kännedom om den nya
modellen och de kostnader, som af dess antagande kunna föranledas.
Måndagen den 8 Mars.
29
N:o 11.
Så vidt jag kan förstå, måste, förrän något sådant kan ske, så lång infanterier
tid gå om, att nästa Riksdag redan dessförinnan torde vara samlad. (torts.)
Vid sådant förhållande kan jag icke fatta annat, än att Stats-Utskottet,
som ej velat afslå Kongl. Maj:ts framställning i ämnet, i stället hittat
på att gifva hvad man kunde kalla maskeradt afslag. Då jag likväl
för min del tycker mera om rent spel än maskeradt spel, får jag an¬
hålla om afslag å den ifrågavarande framställningen.
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: Den siste talaren har ej rätt läst Utskottets hemställan i
denna punkt. Utskottet tillstyrker nemligen:
“att Riksdagen må till utgående under år 1876 anvisa återstoden
af det år 1871 till infanterigevär beviljade extra anslag med 484,000
kronor; samt vid anmälan af detta beslut i underdånighet anhålla,
att, innan annan modell än den nu antagna varder af Kongl. Maj:t
för gevärstillverkningen faststäld, Riksdagen må erhålla kännedom om
de kostnader, som af en sådan åtgärd må föranledas11. För min del
kan jag ej finna någon olägenhet i att antaga denna punkt. Någon
ny modell är ännu icke faststäld, och man har icke bestämt sig för,
hvilken som kan vara lämpligast att antaga. Det är mycket möjligt,
att vi kunna blifva nödsakade att i detta afseende vidtaga förändrin¬
gar, liksom förhållandet är i flera utländska arméer, der man sett
sig tvungen att förbättra sina gevär, i mån som nya uppfinningar gö-
ras och andra länder tillgodogöra sig dessa. Våra nuvarande gevär
äro af en mycket god beskaffenhet, och då modellen för dem antogs,
var den också otvifvelaktigt den bästa. Men man har sedan dess
uppfunnit bättre modeller, som i synnerhet hafva det företrädet
framför våra, att deras kulor hafva en mera bestrykande bana. Här
är nu fråga om att icke längre gifva ut penningar på ett sämre
gevär, då man är i tillfälle att erhålla ett bättre för samma pris.
Det är ingen olägenhet vid att antaga den förevarande punkten, sådan
den här är uppstäld, och vid nästa sammanträdande riksmöte skall
Riksdagen då erhålla kännedom om, huruvida en ny modell kommer
att antagas, samt upplysningar om kostnaderna för densamma, hvar¬
öfver Riksdagen då blir i tillfälle att yttra sig.
Herr Hedlund: Utan tvifvel är det regeringen och särskild!
krigsförvaltningen, som bör afgöra frågor om nya eller förändrade
gevärsmodeller, och ingalunda Riksdagen; och då i Kongl. Maj:ts pro¬
position framställning gjorts om fria händer för regeringen att antaga
eu ny sådan modell, så har jag för min del mot denna framställning
ingenting annat att invända, än att den i Kongl. Maj:ts proposition
framkommit så i förbigående, som om det varit frågan om en ganska
obetydlig sak, då det dock gäller nya vapen för hela den svenska
arméen. Nu har majoriteten inom Stats-Utskottet velat begränsa
Kongl. Maj:ts myndighet i detta afseende genom en begäran derom,
att anmälan skulle ske till Riksdagen om den möjligen blifvande nya
modellen och de för densammas antagande erforderliga kostnaderna,
men för öfrigt hemstält, att det af Kongl. Maj:t begärda beloppet
-\:o 11.
30
Måndagen den 8 Mars.
infanterigevär, skulle beviljas. Jag kan för min del icke förstå detta på annat sätt,
(Forts.) än att det ifrågavarande anslaget skulle beviljas för den (famla mo¬
dellen, och att, om det dertill icke komme att användas, det således
icke heller skulle komma att utgå. Är det nu verkligen meningen
att använda det till inköp af den gamla modellens gevär, om hvilkas
lämplighet Kongl. Maj:t redan uttryckt starka tvifvelsmål, så torde
väl Riksdagen vara berättigad att i detta afseende hysa åtminstone
lika starka tvifvelsmål. År det åter meningen, att det icke skall utgå,
utan gömmas, tills man hunnit fastställa en annan modell än den nu¬
varande, så kan jag ej finna annat, än att den förste talaren hade
rätt, då han yrkade på rent spel, eller att vid denna riksdag intet
anslag skulle beviljas till den gamla modellen. En talare har här
nämnt, att den gamla modellen, efter hvilken vi nu för arméens räk¬
ning hafva inköpt ett par hundra tusen gevär, var den bästa vid den tiden
den antogs, och jag är äfven böjd att tro detsamma. Jag vill visser¬
ligen ej tillmäta mig någon förmåga att bedöma dessa saker; men
jag har händelsevis kommit att inköpa och med hvarandra jemföra
åtskilliga modeller på detta område, intresserad som jag varit för
åstadkommande af goda vapen åt svenska arméen. Jag får då saga,
att detta gevär, d. v. s. det Remingtonska, är utmärkt till sin lås¬
konstruktion. men att man vid dess antagande till bruk inom svenska
arméen möjligen begick det felet att ändra pipan på den ursprung¬
liga modellen och icke låta geväret förblifva sådant, som det uttänkts
af den skarpsinnige uppfinnaren och sedan pröfvats vid arméerna i
det amerikanska kriget. Anledningen härtill lär hafva vant den, att
det fans qvar 20,000 pipor af den. förut varande eller Wredeska
modellen, och att man ville göra en besparing genom att använda
dessa. Från sparsamhetens synpunkt var detta visserligen mycket
berömvärdt, men torde dock ej kunna anses såsom ett tillräckligt
skäl att vidtaga förändringar i eu god modell, när det gälde hundra¬
tusental af nya gevär. Jag tror, att man i afseende på de Wredeska
piporna låtit något litet förleda sig af den rättmätiga vördnad, man
hyste för den utmärkta personlighet, som uppfunnit dem, en vördnad
som måhända bidrog att gifva åt pipan en nimbus, större än hvad
den i verkligheten förtjenade. — Hvad anledningen kan vara till att
regeringen nu vill ändra den hittills gällande modellen, derom hafva
vi icke sport det ringaste; vi hafva blott från statsrådsbänken hört
uppgifvas, att det är med hänsyn till de störa, uppfinningar, som pa
detta område göras, och som andra länders arméer tillgodogöra sig.
Jag tror för min del också, att det är af stor vigt att vi erhålla,
gevär, som skjuta längre än våra nuvarande remingtongevär, hvilkas
skotthastighet deremot icke torde lemna något Girigt att önska. Men
det är icke nog att skjuta fort; man måste äfven skjuta långt och
skjuta rätt; och i dessa afseende» hafva rätt starka tvifvel uppstått
om tillräckligheten af vår nuvarande gevärsniodell. Jag tror således,
att det icke kan dröja länge, innan vi få skrida till antagande af ny
sådan. Frågan blir då: hvartill skola de gamla remingtongeväreu
användas? Jag har hört ryktesvis förmälas, att man ämnade aptera
dem för den nya modellen, att det således vore meningen att ändra
Måndagen den S Mars.
31
N:0 11.
och lappa på de gamla gevären för att dermed åstadkomma den åsyf¬
tade,; förbättringen. Om detta rykte skulle vara sant, så ber jag att
på det kraftigaste få uttala min åsigt, att man dermed är inne på
en farlig väg. Det vore vida bättre att låta dem stå i förråden, der
de alltid kunna blifva till nytta, såsom t. ex. för beväpnandet af eu
landstorm, men deremot göra hvad som måste göras ordentligt och
utan Disk och efter deri bästa möjliga modell, äfven om vi derigenom
åter skulle få börja den gamla leken med nya millioner, I samman¬
hang härmed ber jag att med afseende på sättet för de nya gevärens
anskaffande få yttra min mening, att jag omöjligt kan dela den åsigt,
som sedan lång tid gjort sig gällande inom krigsförvaltningen, att man
nödvändigt skall anskaffa gevären orimligt fort och i stor massa på
eu gång. Sålunda begärde regeringen vid 1867 års riksdag 3 millioner
till de nya gevären, fast man sedermera icke eu gång både tillfälle
att på lång tid använda deri halfannan million, som Riksdagen be¬
viljade. Saken var icke så brådskande, soro man först ville göra den
till; och så torde man äfven nu kunna se förhållandet. Jag hyser i
afseende på vårt förråd af gevär samma åsigt som i afseende på hela
vårt försvarsväsende, att vi måste temligen mycket inskränka oss i
hvad beträffar beloppen för ögonblicket, men deremot hafva allting
stäldt på starka reserver. Vi kunna omöjligt i vårt land under freds¬
tider ständigt hålla eu stark aktiv armé, och vi behöfva det lyckligt¬
vis icke heller. Samma grundsats gäller i afseende på vårt förråd
af gevär. Vi behöfva icke hafva eu stor mängd af gevär, som stå
och rosta i våra förrådshus, tills de slutligen kanske duga till ingen¬
ting. Men hvad är då reserver i fråga om gevär? Jo! det är goda
gevärsfabriker; och jag vågar må hända i sammanhang härmed nämna,
att jag för min del hyste ett varmt intresse för, att eu del af de;
ldö7 äskade anslaget för anskaffande af gevär måtte användas till
anläggande af den nu arbetande utmärkta fabriken i Eskilstuna. Att
stika göra oss försäkrade om, att vi hafva en stark produktiv kraft,
so»! i farans stund kan anlitas, det tror jag i detta afseende är den
rätta vägen, på samma gång som jag ber att uttryckligen få reservera
mig mot den uppfattningen af mina ord, att jag skulle anse, det icke
derjemte ett bestämdt tillräckligt förråd af gevär borde i hvarje ögon¬
blick finnas. Jag ber få tillägga, att jag för min del varit öfvertvgad
om att det icke skulle dröja länge, innan vi finge se eu Kong!, pro¬
position framlagd af ungefär det innehåll som den bär ifrågavarande.
Den öfverraskar mig således icke; jag anser blott, att det hade varit
lyckligare, om den varit litet fullständigare motiverad. Men jag vill
tillika framhålla, att, då vi nu vunnit erfarenhet af, huru vanskligt
det är att med ofantliga kostnader inköpa stora massor af eu artikel,
i hvilken ständigt nya uppfinningar göras och hvars beskaffenhet der¬
för ständigt vexlar, det väl kunde vara skäl att i denna fråga ställa
oss på eu något försigtigare grundval. Likväl är jag tveksam rörande
bifall till reservanternas förslag, af,det skäl att det ej är mig klart,
huru gevärsfabrikationen skulle fortgå under år 1876, om det bär
begärda anslaget helt och hållet bortfölle. -lag föreställer mig dock,
att, om Riksdagen fattade ett sådant beslut, det icke skulle blifva så
fnfantevigevör.
(Forts.)
N:0 11. 32 Måndagen den 8 Mars.
fy fantevigt väv. svårt för regeringen <itt inskränka, arbetenn så, att man af anslaget
(Forts.) f5r innevarande år erhölle något öfverskott och således icke behöfde
nästa år helt och hållet afbryta tillverkningen. Jag är dock, som
sagd!, något tveksam i detta afseende, föreställande mig att åtmin¬
stone ett mindre belopp borde äfven för nästa år ställas till Kongl.
Maj:ts förfogande, äfven om Kongl. Maj:t använde detsamma till att
fortsätta tillverkningen af den gevärsmodell, hvars lämplighet Kongl.
Maj:t sjelf har satt i fråga.
Herr Abelin: Då numera både inom Riksdagen och utanför den¬
samma tvifvel uttryckts om lämpligheten af den gevärsmodell, som för
närvarande begagnas af den svenska arméen, anser jag mig böra
lemna några upplysningar, som må hända kunna skingra de här utta¬
lade farhågorna, och jag finner mig så mycket hellre böra göra detta,
som kändt är att, om förtroendet till det gevär, hvarmed man går i
fält, saknas, förhoppningarne om framgång också äro vida mindre.
Det af svenska arméen använda Remingtongeväret förordades till an¬
tagande af en år 1866 tillsatt svensk-norsk komité, som hade i upp¬
drag att gifva förslag till gemensam modell å snabbskjutande bakladd-
ningsgevär för de svenska och norska arméerna. Af de några och 30
modeller, som voro denna komité förelagda, befans Remingtongeväret
utan gensägelse vara det lämpligaste. Ingen ifrågasatte då heller
detta gevärs stora öfverlägsenhet framför andra; men klart var, och
det insåg hvar och en då, att med den rastlösa verksamhet man eg-
nade åt uppfinningar i denna gren, modeller skulle uppstå, som i ett
eller annat afseende öfverträffade det nämnda geväret. _ Så har nu
skett, men så torde äfven komma att ske med det gevär, som vi i
dag anse vara det förnämsta. Att den ena dagen antaga det gevär,
som då finnes vara bäst, för att den andra utbyta detsamma mot ett,
som i någon mån öfverträffar det förra, är ett förfarande, om hvars
riktighet tankarne visserligen kunna vara delade: men säkert är, att
man måste något tveka att gå så till våga, da man, såsom fallet är
med oss, har sina arsenaler fylda med fullt tidsenliga gevär. Hvad
nu särskildt beträffar den förre talarens antagande, att vi skulle hafva
egt ett bättre gevär, om den förutnämnda komitéen icke af pietet för
ett stort namn hade antagit den nuvarande pipan, utan i stället valt
den amerikanska, så vill jag upplysa, att den senare, sådan den
befans i det gevär, som öfverlemnades till komitéen, och hvilken pipa
var fullkomligt lika med den för amerikanska infanterigeväret då fast-
stälda, var till siu konstruktion vida mindre tillfredsställande än den
förra. Deri hade större kaliber och inga företräden i konstruktion i
öfrigt, hvarföre deri ej heller kunde erbjuda större skottvidd eller
träffsäkerhet, hvithet jag vid anstälda jemförelse!' sjelf varit i tillfälle
att erfara och således kan fullt konstatera.
För att nu komma till eu rätt insigt om ett gevärs större eller
mindre lämplighet, måste man jemföra detsamma med något annat,
och jag vill dä, för att sätta Kammarens ledamöter i tillfälle att bilda
sig ett omdöme om detta remingtongevär, hvartill man nu hyser sa
mycket misstroende, uppdraga några jemförelse!- mellan detta och det
Kändagen den 8 Mars. 33 N:o 11.
gevär som i dag anses vara det förnämsta, det för preussiska arméen an- inf antenner ar.
tagna s. k. Muusergeväret. H vilka äro då de lord ringar, man (l
ställer på ett godt krigsgevär. Jo! att mekanismen är stark, dess
delar enkla, att den opererar vill och medgifver stor laddningsliastig-
het, och att geväret skjuter sina kulor med liten spridning, i Hack
bana samt med stark anslagskraft. Om jag nu i dessa afseende»
jemför Remingtongeväret med Mausergeväret, så är mekanismen i det
förra otvifvelaktigt mycket starkare och har färre och enklare delar;
den är kortare, hvarigenom, med bibehållande af samma piplängd,
gevärets framvigt kan förminskas, och den har derjemte det företräde
att vara bättre innesluten i sin låda, hvarigenom den är mindre utsatt
för att orenas. Mansermekanismen räknar man till förtjenst att den
bättre ansätter kulan och, efter skottlossningen, utför hylsan längre.
Vidare medgifver Remingtonmekanismen bestämdt samma laddnings-
hastighet som den andra; detta har ännu icke varit bestrida och för¬
sök gifva det fullt vid handen. På tal om laddningshastigheten vill
jag fästa uppmärksamheten derpå, att, då man hör eu siffra uppgif-
vas såsom betecknande graden af det ena eller andra gevärets ladd-
ningshastighet, dessa siffror icke alltid äro af beskaffenhet att kunna
med hvarandra fullt jemföras, tv då den ene vid skjutningen har sina
patroner på ett bord, har den andre sina i en väska, den ene lossar
sina skott med sigtning, den andre utan, och hvithet inflytande dessa
omständigheter utöfva på resultaten, derom kan man döma bland
annat deraf, att patronernas upptagande ur väskan drager nära lika
lång tid som hela den öfriga laddningen. På detta sätt är det klart,
att ganska olika siffror kunna uppnås, äfven med samma gevän Om
nu också Mausergeväret i ett eller annat afseende står framför de
bestå andra, så gör det dock icke detta i laddningslrastighet; i det.
afseendet anses det för ryska arméen antagna Besdansgevär stå öfver
detsamma, men jag är dock öfvertygad, att Preussen icke åt denna anled¬
ning skall gå ifrån sitt. Mausergevär. Innan jag nämner något om de
med hvarandra jern förda gevärens kulbanor och spridning, vill jag för¬
utskicka den anmärkning, att man i bedömandet af Mausergevärets
egenskaper härutinnan utgått från resultat, som vunnits sä val genom
praktiska försök med pipor, lika konstruerade med den å Mauser¬
geväret anbragta, som genom derpå grundade beräkningar. Hvad nu
beträffar ladbanan, så bär vårt Reiningtongevär eu raserande kulbana
på 850 fot, då Mausergevärets raserande kulbana är 970 fot, således
en skilnad på 120 fot eller ungefär 50 steg. På 3,000 fots afstånd
är det tyska och det svenska gevärets kulbana så lika, att det är
endast 9 fot i höjd; det är 9 fot mellan banornas högsta punkt, som
skiljer till det förras förmån. Skjutförsök hafva blitvit anställa med
vårt svenska gevär på ända till o,000 fot och hlelvo resultaten, såsom
det' heter, “oväntadt gynsamma“. Vid 4,000 fot höll kulbanan ännu
god form, och på 5,000 fot hade kulan så pass stark anslagskraft, att
den plattades mot fasta föremål. Detta är, synes det mig, ganska
vackra resultat. Hvad i-pridnmym beträffar, falla kulorna från det
svenska geväret på 2,000 fots afstånd inom eu cirkel, hvars radie ar
Forsta Kammavtvs Frat. 1H75. N:<> 11, °
N:o 11.
34
Måndagen deri K Mars,
rnfantenyevär. 3 fot, då de från det tyska faller inom eu cirkel, hvars radie är 2.:;
(<orts') fot. Nu är emellertid att märka, att lika litet den större spridnin-
8on s011i den krökta, kulbauan är beroende af -mekaummi, som är
detsamma som systemet eller livad man i allmänhet ger benämning af
"modellen". Ingen af de uppgifna modellerna betingar olikhet i pipa
och ammunition, hvarigenom äfven båda, kunna gifvas samma egen¬
skaper i afseende å välskjutuing. Den större spridningen är förnäm¬
ligast beroende af vår ammunitions jemförelsevis mindre goda beskaf¬
fenhet, och någon förändring i ammunitionens tillverkning skulle otvifvel-
tigt utjemna den nämnda skilnaden i spridning mellan de båda gevären.
Derigenom att våra kulor gjutas, uppstå inom dem större eller mindre
gjutblåsor, hvilka gifva kulorna olika vigt och göra dess lopp oregel¬
bundet och sins emellan olika, och detta allt, som hindrar den ena
kulan att lalla lika med den andra, åstadkommer den större sprid¬
ningen. Detta fel skulle emellertid kunna afhjelpas eller betydligt för¬
minskas, om kulorna pressades. Den jemförelsevis mera krökta kul¬
banan beror åt kulans ringare u i gångshastighet, antagligen äfven af
den mindre rotationshastigheten, samt af kulans mindre lämpliga form;
(iliad krut i a eld n i n y och förändrad konstruktion åt kula och reftlor
skulle kunna hafva de omständigheter, hvaraf det anmärkta förhållan¬
det med kulbanan är beroende. Vårt nuvarande gevärs något större
kaliber utgör väl intet absolut hinder för vinnande af samma bestry¬
kande kulbana, som Mausolé gevär eger, men, för att härutinnan
vinna likställighet med detta, fordrades eu sådan förändring af ammu¬
nitionen, att. den blefve tyngre och må hända i ett, eller annat hän¬
seende i ('ifrigt mindre tillfredsställande. Till hvad jag redan nämnt
rörande den anslagskraft, som nu viuues med vårt gevär, vill jag en¬
dast såsom ytterligare ett exempel tillägga, att kula;) på 50 lots afstånd
från mynningen intränger X dec.-tum uti furu. Ännu återstå några
faktorer att nämna. Det svenska geväret håller i vigt 10 skålpund,
da det tyska häller I0,:ir> skålpund; med bajonett uppgår det förras
vigt till JO,!.)» skålpund och de!, senare* till 12 skålpund. Kostnaden
lör. det svenska geväret är vid statens faktori ungefär 24 kronor, då,
besigtningskostuad och läux fram inboriiknas; sjelfva. material- och
tillverkningskostnaden utgör icke 20 kronor. Hvad Mausergeväret skulle
kosta att tillverka luir är svart alt saga, men vid de utländska fak¬
torierna st,'iller sig tillverkningskostnaden för detsamma till vid pass
(>7 kronor. Dessutom och till sist ber jag fä bemärka att, oalsedt
allt hvad som sagts om önskvärdheten, ja, nödvändigheten deraf att
geväien må ega stor skottvidd, tyska författare ännu i dag uppträda
mot att öppna elden på långa afstånd, och att bestämda föreskrifter
häremot ingå i våra egna nyss utfärdade reglementen. Från eu tysk
militärföifattare har jag so)t citerad eu på erfarenhet grundad skil¬
dring af. alla de omständigheter, som påverka soldaten "under eldgif-
niug i tält, liksom al den effekt — den han benämner “fältfaktor"
— alla dessa omständigheter utöfva på träffsäkerheten eller kulornas
spridning. Den slutsats, hvartill han kommer, är, att det fel, skytten
begär vid riktningen under ifrågavarande förhållande, är, lågt beräk¬
nad!, o O gånger större än det fel, som kali anses tillhöra gevär och
Måndagen den 8 Mars.
35
N;0 11.
ammunition. Författaren till den afhandling, i hvilken jag funnit infartlerig enär.
nämnda citat, frågar sig: skulle nu ett gevär sprida sina kulör inom (Korta.)
eu cirkel af d fots radie på samma gång ett annat sprider sina på
2,s fot, kan denna skilnad observeras, då, tack vare den mäktiga fält¬
faktorn, skytten i alla fall gifver cirkeln en radie af öfver 100 fot;
och han besvarar sin fråga med det påståendet, att, der skilnaden ej
är större äu den mellan svenska och tyska gevären befintliga, verkan
deraf är “försvinnande liten, ja, omätbar".
De upplysningar, jag tillåtit mig meddela, hoppas jag skola be¬
finnas vara af den beskaffenhet, att de böra skingra den framkastade
misstron till våra nuvarande gevär — en misstro som kunde blifva
vådlig om den sträckte sig äfven till arméen — och förekomma
vägran af anslag till fortsatt tillverkning af desamma. Hvad jag nu
haft äran anföra hindrar mig ej att anse, det krigsstyrelsen är förtjent af
aktning och erkänsla för dess bemödanden att följa uppfinningar ne på
denna väg, så att, när ett väsendtligt steg framåt står att vinna, man
må vara beredd att uttaga detsamma.
Hans Excellens Herr Björnstjerna: Efter det sakrika anförande, vi
nyss åhört, skall jag inskränka mig att svara den ärade representanten från
Bohuslän att, som någon ny gevärsmodell icke blifvit af Kongl. Maj:t an¬
tagen, det är mig alldeles omöjligt att säga, huru den modell kommer att se
ut, mot hvilken den nu använda möjligen kan komma att utbytas. Hvad
beträffar den Wredeska pipan, som af honom klandrades, så veta vi
alla, att denna, då den antogs, var långt före sin tid och konstruerad
just i den riktning eller med minskad kaliber, hvari gevärsfabrikationen
alltsedan fortgått; och"efter all anledning blir det också i den rikt¬
ningen, som den nu ifrågasatta förändringen kommer att ega rum.
Med det stora förtroende den nämnde talaren syntes hysa för upp¬
finnaren af Remingtongeväret och hans auktoritet, bör det kunna in¬
tressera honom att få veta, det man i Amerika nu icke längre till¬
verkar några gevär af den modell vi begagna, utan att man vid de
Remiugtonska verkstäderna vidtagit ganska betydliga förbättringar
på dessa gevär, och det , vore då kanske skäl att äfven vi följde
med vår tid. Jag vill dermed icke hafva sagt, att ju icke en trupp,
beväpnad med Remingtongeväret, kan med största förtroende till
detsamma draga i fält, utan endast att, då man skall tillverka nya
gevär, det väl icke kan vara skäl att följa en modell, som icke längre
erkännes vara den bästa, isynnerhet då, såsom jag vill hoppas skulle
blifva fallet bär, en förändring kan ske utan någon tillökning i
tillverkningskostnaden. Jag anhåller alltså om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr Grof¬
ven och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels
bifall till den förevarande punkten och dels afslag derå, framstäldes
proposition på bifall till punkten och besvarades med ja.
N;c 11,
36
Punkterna, 46 ■ 52.
Biföllos.
Måndagen, den 8 Mars.
Punkten 53.
Topografis/m Herr af Klint: Jag anhåller vördsamt hus Kammaren om afsteg
hartmrbeiena. 4 Stats-Utskottets hemställan i förevarande punkt och bifall till Kongl.
Maj:ts ifrågavarande framställning, af innehåll att clet nuvarande an¬
slaget af 60,000 kronor till de topografiska kartearbetena mätte höjas
till samma belopp, som det under åren 1867 och 1868 utgjort, eller
75,000 kronor. Skälet härtill torde Kammarens ledamöter lätteligen
inse; det är att i möjligaste mån påskynda arbetena vid det topo¬
grafiska karteverket, hvilket är af så stor vigt icke allenast i mili¬
täriskt hänseende, utan, jag vågar säga, äfven och lika mycket i'rent
medborgerligt. Jag får således anhålla om bifall till Kongl. Maj:ts
ifrågavarande framställning.
Herr Ekman, Carl: Det kan synas öfverflödigt för mig att här
uppträda, då jag icke har något annat yrkande att göra än att in¬
stämma i den framställning, som gjordes af den föregående talaren.
Men då jag är lifligt öfvertygad om, att de topografiska kartearbetena
äro af särdeles stor vigt äfven för andra ändamål än de rent militä-
riska, har jag icke kunnat underlåta att äfven för min del lägga
Kammarens ledamöter på hjertat att icke vägra den lilla tillökning i
anslag, som blifvit af Kongl. Maj:t för detta vigtiga ändamål begärdt.
Jag anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts proposition i denna del.
Efter härmed slutad öfverläggning, gjordes först proposition på
bifall till punkten, hvarvid svarades nej, och sedermera proposition på
densammas godkännande med anslagsbeloppets förhöjning till 75,000
kronor, hvilken proposition med ja besvarades.
Punkten 54.
Bifölls.
Punkten 55.
Skarpsinne- Grefve Mörner, Carl Göran: Äfven vid denna riksdag spökar
eascioM. unc[er fjerde hufvudtiteln detta anslag af 100,000 kronor till skarp-
skytteväsendets befrämjande, under det att skarpskytteväsendet sjelf!
tyckes — ligga i själtåget. Vid de föregående riksdagarne har jag,
ehuru utan framgång, yrkat rent afsteg å hela det begärda anslaget.
Må hända större utsigt att vinna bifall nu kan förefinnas, om jag in¬
skränker mig till att föreslå en minskning i den dosis, som man an¬
sett erforderlig för att hålla lifsandarne vid makt uti det ifrågava¬
rande väsendet. En sådan åtgärd synes mig dessutom så mycket mera af
omständigheterna påkallad, som besparingar på anslaget lära finnas
Måndagen den 8 Mars.
37
N:o 11.
från föregående år. Jag får således föreslå, att till skarpskyttcväseu- skarptkytte-
dets befrämjande endast 50,000 kronor för år 1876 beviljas. mörts*)'
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: I anledning af hvad den ärade talare, som nyss hade ordet,
yttrade, tillåter jag mig fästa uppmärksamhet derå, att detta anslag i
ganska väsendtlig mån kommer arméen till godo, derigenom att eu stor
del deraf användes till uppförande af skjutbanor, hvilka naturligtvis
äfven äro för arméens behof tillgängliga.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, samt Herr Grefven
och Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bi¬
fall till den förevarande punkten och dels densammas godkännande
med anslagsbeloppets nedsättning till 50,000 kronor; framstäldes pro¬
position på bifall till punkten, och då dervid svarades många ja, blan¬
dade med nej, förklarades ja hafva varit öfvervägande.
Votering begärdes, till följd hvaraf uppsattes, justerades och an¬
slogs följande voteringsproposition:
“Den, som bifaller 55:te punkten i Stats-Utskottets utlåtande N:o
6, röstar:
J a;
Den, det ej vill, röstar:
Nej;
Vinner Nej, bifalles punkten med den förändring, att anslags-
beloppet, 100,000 kronor, nedsättes till 50,000 kronor."
Omröstningen företogs, och vid dess slut belunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 46.
Nej — 36.
Punkterna 56- 57.
Biföllos.
Punkten 58.
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björn-
stjerna: Såsom skäl för utslag å Kougl. Maj:ts proposition i denna
del har Stats-Utskottet endast åberopat, att eu ny härordning vore
att i den närmaste framtiden förvänta. Detta är efter min uppfatt¬
ning ett högst besynnerligt skäl, då man vet, att den nya härorduin-
gen, om den antages, kommer att erfordra ett högst betydligt antal
N:0 11
38
Rygg» 'de,-
Svea Liigar
(Forts.)
Måndagen den 8 Mars.
7, 1<asul'll,:i;’ ilU man då måste utvidga och förbättra dem man nu
‘ v^,\,wdl otvifvelaktigt komma att bohöfvas äfven dä. Jag ber
att Ja uppläsa något. af hvad i Kongl. Majds proposition förekommer
angående t,llståndet i Svea gardes matinrättning samt vakt- och
arrestrum.
... "(mdan den 12 November 187;! inkom sekundchefen för Svea
a garde med underdånig skrifvelse, hvari han fäste uppmärksamheten
pa obeqvamhgheten och olämpligheten af nuvarande anordningar för
manskapets vid regementet utspisning. Regementet vore det enda af
de i hufvudstaden garnisonerade, som ännu vore i saknad af eu särskild
matsal, hvaraf hehofvet dock gjorde sig gällande så väl ur sundhetens
intresse som det militärekonomiska. För närvarande intoge manskapet
sina maltider hvart kompani för sig. i de trånga sofrummen, dit malen
uppbures i saar och tråg. Att en sådan anordning icke allenast för-
syarade tillsynen öfver snygghet och ordning vid måltiderna utan äfven
vallade soldaten otreinad i hans hem och framkallade obenägenhet att
dim uppehålla_ sig vore obestridligt, då lian i dessa sofrum, hvarest
luftvexling alltid vore svår att åstadkomma, besvärades så väl af mat-
hikt som rengöring af matkärl in. m ; och bidroge följaktligen denna
brist a tjenlig spislokal i sin mån till svårigheten att vid regementet
anvärfva och bibehålla ordentligt folk.
.Det .nuvarande arrest- och vakthuset gåfve, enligt sekundchefens
mening, äfven anledning till allvarliga anmärkningar. Denna byggnad
vore för närvarande i det mest bristfälliga skick cell kostade årligen
störa summor för'reparationer och underhåll. Härtill komme, att den
tor sitt, ändamål såsom arrestlokal och regeraentshäkte vore helt och
hållet oduglig. Regementets krigsrätt hade gång på gång till sekund-
eneisembetet anmält, hurusom, enligt hvad vid ransakning!»» blifvit
upplyst, ej allenast yttermurarne i detta häkte vore af den dåliga
”e,,het» att häktade personer utan synnerlig svårighet beredt sig
tillfälle^ att rymma, utan ock de inre skiljeväggarna mellan cellerna
vore så tunna och klena, att fångarnc genom dem både kunnat obe¬
hindradt samtala och äfven genom stenars uttagande beredt sig för¬
bindelse sins emellan. Hvad de mörka arrestrummen beträffade, voro
de åt sa osund beskaffenhet, att, på grund af regementsläkarens
intyg, föreskriften i 2 Kap. il § af st rall lagen för krigsmakten om
fängelsestraff förvandling till mörk arrest, ej kunnat derstädes tillämpas,
utan hade de dömde måst för fängelsestraffets undergående till allmänt
häkte afsändas. Ett af regementsläkaren utfärdadt intyg, som af
sekundchefen blifvit bifogadt, innehölle, att ifrågavarande arrest-
•>yggnad genom sin belägenhet invid och öfver en alioppstrumma,
livai.ifrån eu mängd stinkande tuktighet genom golfven och ventilerna
inträngde i de små lokaler, hvari byggnaden vore sönderdelad, äfvensom
derigenom att ytterväggarne voro så tunna, att det vore omöjligt inom
densamma bibehålla en för helsan passande medeltemperatur, i det
om sommaren hettan blefve olidlig och under vintren kölden, särdeles
om natterna, ganska svår — kunde anses i högsta grad otjenlig som
tor varings] okal för arrestanter till och med i helt kort tid.“ Jag får
hemställa hos Kammaren, om det icke vid sådant förhållande är skäl
N:0 11.
Måndagen den 8 Mars. 39
att bevilja clet nu. begärda anslaget. Jag liar visserligen äfven hört fram¬
kastas såsom skäl för afslag, att sådana anslag som detta måste
begäras flera gånger, innan de beviljas. Men jag tror, att de i Kong].
Maj:ts proposition framlagda omständigheterna äro så talande, att det
är all anledning att för eu gång frångå eu sådan regel, om den finnes.
Dertill kommer, att det af Utskottet förehragta skälet till afslag, eller
den förestående nya härordningen, tvärtom talar för bifall till propo¬
sitionen, då denna härordning utan allt tvifvel kommer att föranleda
ett ökadt behof af kasernlokaler.
Herr Ekman, Carl: Jag vill visserligen icke för min del
bestrida, att ganska talande skäl kunna anföras för hvad Kongl. Maj:t
i denna del föreslagit. Men då den siste talaren framhållit den nya
härordningen såsom skäl för Utskottets hemställan om afslag, så ber
jag att få upplysa, att Utskottet stödt denna sin hemställan derpå,
åt): det ej voro skäl att under närvarande förhållanden, då man hade
förhoppning om att eu ny härorganisatiou snart skulle komma till
stånd, företaga några nya tillbyggnader för den nu befintliga organi¬
sationen. Deri ligger efter min tanke icke något yttrande från Utskottets
sida, som kunde häntyda derpå att Utskottet ansåg, det icke för den
nya organisationen skulle erfordras nya kasernbyggnader och sanno¬
likt ^ mycket större, än hvad den nu ifrågasatta tillbyggnaden vore
alsedd att blifva. Att det icke kunde vara lämpligt att uppföra
byggnader för den nuvarande härorganisationen, livilka sedan må hända
icke blefve ändamålsenliga för den nya, utan att det vore bättre att
vänta några år, till dess man finge so, huru härordningsfrågan blifvit
löst, detta har således varit de grunder, på livilka Utskottet stödt
sin hemställan om afslag. Jag vägar tro, att de icke äro så alldeles
förkastliga, som den ärade talaren tyckes anse dem, och jag får så¬
ledes för min del anhålla om bifall till den föreliggande punkten.
Hans Excellens Herr Björnstjerna: Så vida icke den nya här-
organisationen kan inrättas på sådant sätt, att de trupper, vi då
få, hvarken behöfva äta eller komma i arrest, kan jag icke se, att
icke matsalar skulle behöfvas för dem och likaså arrestrum. Och jag
kan icke föreställa mig, att skilnaden i den kasernerade styrkan skall
blifva så stor, att det skulle behöfvas större matsalar och arrestrum
än här är ifrågasatt.
Herr af Klint: Jag liar för min del intet att tillägga till
hvad af den föregående talaren blifvit anfördt. Men då jag är re¬
servant till den föreliggande punkten, har jag ansett min skyldighet
vara att lika med honom anhålla om afslag å Stats-Utskottets hem¬
ställan och bifall till Kongl. Maj:ts proposition i denna fråga.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, samt Herr Grof¬
ven och falmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bi¬
fall till den förevarande punkten, dels ock afslag derå och bifall till
Kongl. Maj:t i fråga varande nådiga framställning, gjordes proposition
Byggnader åt.
Svea Lifgarde.
(Forts.)
N:o 11.
40
Måndagen den 8 Mars.
Byggnader åt
Svea Lifgarde.
(Forts.)
på dessa yrkanden samt besvarades med många ja och nej i bland¬
ning; hvaruppå, och efter det proposition på bifall till punkten för¬
nyats samt med många så väl ja som nej _ besvarats, lderr Grefve»
och Talmannen förklarade sig nu hafva funnit ja öfvervägande
Votering begärdes, till följd hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs följande voteringsproposition:
De», som bifaller punkten 58 i Stats-Utskottets utlåtande N:o 6,
röstar Ja;
Den, det ej Till,
röstar Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren punkten och bifaller Kong). Majds
ifrågavarande nådiga framställning.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befuunos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 34.
Nej — 41.
Punkten 5.9.
Bifölls.
Anmäldes och bordlädes Banko-Utskottets memorial N:o 9, med
förslag till omröstningsproposition i anledning af Kamrarnes skiljak¬
tiga beslut i fråga om bankovinstens användande; hvarefter Herr
Grefve» och Talmannen, hemstälde, att detta memorial skulle å före¬
dragningslistan till nästa sammanträde uppföras näst före de för andra
gången bordlagda målen; hvilket bifölls.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Hornberg under
tre veckors tid från den 11 dennes.
Kammaren åtskildes kl. 11 e. in.
In tidem
O. Brakel
.-'tockbolin, I.saao Mareng’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1875.