RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1875. Första Kammaren. N:o 1.
Sedan, i kraft af 49 § Regeringsformen och 2 § Riksdagsordningen,
Riksdagen sammankommit till lagtima möte bär i hufvudstaden Fredagen
den 15 Januari 1874 samt de af Kamrarnes ledamöter, hvilka blifvit till
denna Riksdag nyvalde, kallats att samma dag till Hans Excellens Herr
Justitiestatsministern aflemna sina fullmakter för granskning jemlikt 32
§ Riksdagsordningen; så ock efter det granskningen af de nämnda dag
aflemnade fullmakter försiggått och desamma blifvit till ledamöterne
återställda, sammanträde Riksdagens Första Kammare i den uti Riks¬
dagens hus för Kammaren anordnade samlingssal.
Lördagen ilen Hi Januari.
Kl. 10 f. in.
Hans Excellens Herr Grefve Sparre framträdde till talmansbordet
och öppnade sammankomsten med följande ord:
På grund af 33 § Riksdagsordningen och af de många riksdagar
jag bevistat, åligger det mig att i dag här i Kammaren föra ordet,
intill dess Talman och vice Talman blifvit nämnda. Till följd deraf
får jag förklara Första Kammarens sammanträden vid denna riksdag
nu öppnade, dervid jag tillåter mig tillönska Kammarens Herrar le¬
damöter all lycka och välsignelse i utförandet af Edra maktpåliggande
riksdagsarbeten, till befrämjandet af vårt lands utveckling och för¬
kofran samt befästandet af dess ära och sjelfständighet.
Sedan Herr Grefven och Ordföranden derefter intagit talma.ns-
platsen, tillkännagaf Herr Grefven, att han, på grund af bestämmelsen
uti i § 2 mom. af Kammarens ordningsstadga, anmodat vice flärads-
höfdingen Carl Kullberg, hvilken vid föregående riksdagar varit i Kam¬
marens kansli anställd, att, till dess sekreterare blifvit utsedd, föra
Kammarens protokoll, äfvensom att Herr Grefven för tillfället anställt
kanslibiträden och vaktbetjeniug till erforderligt antal.
Förlita Kammarens Prat. 1875. X:o 1.
1
Wc 1.
2
Lördagen den 16 Januari.
Upplästes följande handlingar:
Till äldste ledamoten i Riksdagens Första Kammare, Hans Excellens
Herr f. d. Justitie-statsministern, Riksmarskalken, Riddaren och Kom¬
mendören af Kongl. Maj:ts Orden m. m. Grefve G. A. Sparre.
Härjemte får jag öfverlemna berättelse om förloppet vid den i
dag verkställda, i '§ 32 Riksdagsordningen föreskrift^ granskning af
fullmakter för ledamöter af Riksdagens Första Kammare jemte för¬
teckning å Kammarens ledamöter, för hvilka fullmakter blifvit aflem-
nade; och har jag tillika skolat meddela, att Hans Maj:t Konungen i
morgon Lördag kl. half 12 f. in. emottager den deputation, som enligt
Riksdagsordningens 33 § har att hos Konungen begära Talman och
vice Talman för Kammaren.
Stockholm den 15 Januari 1875.
Eduard Carleson.
Protokoll, hållet inför Hans Excellens Herr Justitie-stats-
ministern vid lagtima riksdagen i Stockholm den 15
Januari 1875.
S. D. Sedan till följd af stadgandet i § 32 Riksdagsordningen
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmodat tre bland
fullmäktige i Riksbanken och tre bland fullmäktige i Riksgälds-
kontoret att närvara vid den granskning af riksdagsmannafullmakter,
som jemlik! Riksdagsordningens nämnda paragraf denna dag borde
ega ram; så infunno sig nu, i anvisad lokal inom Kongl. Kansli¬
huset, af Fullmäktige i Banken r Herrar f. d. Statsrådet, Kommen¬
dören med stora korset af Kongl. Maj:ts Nordstjerneorden P.
J von Ehreuheim, Expeditionssekreteraren, Kommendören af Kongl.
Vasa-Orden, Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden, Friherre
Å. H. Fock och Iieramansegaren Liss Olof Larsson; samt af tullmäk-
tige i Riksgäldskontoret: Herrar f. d. Statsrådet, Kommendören med
störa korset af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden m. m. F. F. Carlson,
Bruksegaren, Riddaren af sistnämnde Orden C. R. P. von Stockenström
och Bruksegaren G. Hseggström.
Vid den granskning af ingifna fullmakter för ledamöter afborsta
Kammaren, som härvid företogs, befunnos fullmakterna i föieskrifven
form utfärdade; och skulle öfver hvad sålunda förekommit protokoll
meddelas Första Kammaren, hvarjemte förteckning å de Kammarens
ledamöter, för hvilka fullmakter blifvit aflemnade. skulle till Kamma¬
ren öfverlemnas samt fullmakterna till bemålde ledamöter återställa*.
In fidem
C. 6r. Hernmarck.
Förteckning å ledamöter af Riksdagens Första Kammare, för hvilka
fullmakter blifvit den 15 Januari 1875 till Hans Excellens Hell
Justitie-statsministern atlemnade:
Södermanlands lön: Förste Hofjägmästaren m. m. Grefve O. M. Lewen-
haupt.
Lördagen den 16 .Januari.
3
N:o 1.
Jönköpings
Gotlands
Christianstads
Göteborgs och Bohus
Göteborgs
Elfsborgs
Skaraborgs
Vermlands
Örebro
Vestmanlands
Kopparbergs
Vesterbottens
län: Andreas Andersson i Mosserudstorp.
„ Landsböfdingen in. m. Grefve N. H. R. B.
Horn.
„ Landtbrukaren P. Nilsson.
Redaktören S. A. Hedlund.
Bruksegaren A. M. Kock.
stad: Grosshandlanden m. m. J. J. Ekman,
län: Bruksegaren A. Olsson.
Fabriksidkare!! J. Petersson.
Fabriksidkaren m. m. C. T. Svanberg.
„ Landtbrukaren A. Larsson.
,, Bruksegaren C. Rhodin.
„ Bruksegaren m. in. N. Sundin.
„ Bruksegaren m. m. L. Lindberg.
„ Bruksegaren m. m. T. Svedberg.
Bruksegaren m. m. H. P. W. Gahn.
„ Öfverhofpredikanten m. in. Doktor T. F.
Grafström.
Norrbottens
„ Generalpostdirektören m. in. A. W. Roos.
Professoren m. m. S. Ribbing.
Enligt 2 § uti ordningsstadgau för denna Kammare verkställ¬
des 'upprop af Kammarens samtlige ledamöter, hvarvid såsom från¬
varande antecknades :
Hans Excellens Björnstjerna.
Herr Reuterskiöld.
Grefve Lagerbjelke.
Mörner, A. K.
„ Mörner, J. O.
Friherre Adelsvärd.
Herr Lenning.
,, Odencrants.
„ Andersson.
Friherre Koskull.
Grefve Mörner, C. G.
Herr Holmberg.
„ Caspersson.
„ Björnstjerna.
,, Dahm.
Grefve Wachtmeister, H.
Herr Meyer.
Grefve Trolle Wachtmeister.
Herr Munk af Rosenschöid.
Grefve Wachtmeister, A. F.
Friherre Wrede.
N:o 1.
4
Lördagen den IG Januari.
Herr von Geijer.
Grefve Beck-Friis.
Herr Tonerhjelm.
Friherre von Schwerin.
„ Ramel.
Herr von Möller.
Friherre Alströmer.
Herr Ekman, J. J.
„ Berg.
Eydqvist.
,, Jansson.
Grefve Hamilton, Hugo.
„ Sparre, N. G. A.
Herr Wallenius.
„ Lagerstråle.
„ Rosensvärd.
„ Björkenstam.
,, Brun.
„ Rettig.
„ Widén.
,, Hamberg.
„ Asplund.
Härefter upplästes tvänne iugifna, så lydande läkarebetyg: .
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare Herr lh. H. Oden-
crants, som lider af chronisk tarmeatarrk, under den närmaste tiden
icke utan fara för sin helsa kan afresa till Stockholm för att bivista
Riksdagens sammanträden; intygas på embetsed och med bekräftelsen
“så sant mig Gud hjelpe till lif och själ.
Göteborg den 11 Januari 1875.
Abr. E. Westman,
Med. Licentiat.
Att ledamoten af Riksdagens Första Kammare, Herr Andreas
Andersson i Mosstorp, som eu längre tid lidit af bröstsjukdom (Bron-
chitis), ännu icke är så återställd, att han kan vid riksdagens öpp¬
nande sig inställa samt att för närvarande icke kan med säkerhet
bestämmas, när han må kunna sig vid riksmötet infinna, det varder
härmed å afiagd embetsed intygadt, och bekräftas med denna mm
edeliga förpligtelse: “Så sant mig Gild hjelpe till lif och själ.
Carlstad den 13 Januari 1875.
A. F. Ramström,
Provincialläkare.
Lördagen den 16 Januari.
5
N:o 1.
Herr Petre: På Herr Rettigs begäran får jag hos Kammaren
anmäla, att han icke varit i tillfälle att till riksdagens början inställa
sig i hufvudstaden.
Herr Bennich: Af Herr Asplund har jag blifvit anmodad till¬
kännagifva, att han af embetsgöromål varit förhindrad att anträda sin
resa till hufvudstaden förrän i början af denna vecka, hvadan han
först i morgon kan här intratta.
Att deltaga i den deputation, som enligt 33 § Riksdagsordningen
borde till Hans Maj:t Konungen afgå för att begära utnämnandet af
Kammarens Talman och vice Talman, utsågos af Herr (Trefven och
Ordföranden följande tolf ledamöter:
Herr von Ehrenkeim, såsom ordförande för deputationen.
Grefve Horn.
Herr Nilsson.
., Hedlund.
Koch. A. M.
„ Rhodin.
„ Sundin.
„ lund berg.
„ Svedberg.
Halm.
., Grafström och
„ Roos.
Sedan deputationen, som härefter afgått till Kongl. slottet, efter en
stunds förlopp återkommit, tillkännagaf Herr von Ehrenheim, att Hans
Maj:t Konungen behagat till Talman i Första Kammaren vid inne¬
varande riksdag utnämna Grefve Gustaf Lagerbjelke och till vice
Talman Herr H. G. Lagerstråle, hvilka i deputationens närvaro inför
Konungen afiagt den i 33 § Riksdagsordningen föreskrifna ed.
Herr Grefven och Talmannen framträdde och yttrade följande
helsningsord til! Kammaren:
Mine Herrar'
Då jag nu vid Riksdagens början till Kammarens ledamöter fram¬
bär en vördnadsfull välkomsthelsning, anhåller jag att dermed få förena
Ten uppriktigaste önskan om lycka och framgång för Kammarens blif¬
vande arbeten till ett älskadt fosterlands väl.
N:o 1.
6
Lördagen den 16 .Januari.
De senaste åren i hafva i vårt land företett eu ekonomisk för¬
kofran, hvartill något jemförligt icke hos oss någonsin förut förekommit.
Mången gång har det svenska folket med manlig kraft och önskvärd
framgång bekämpat tryckande svårigheter; den tid, som nu pågår,
har fått sig ålagdt det vida angenämare, men icke derför mindre
ansvarsfulla värfvet, att rätt begagna lyckan. För att det rätt kunna,
äro gudsfruktan, laglydnad och arbetsamhet grundvilkor; och dessa
grundvilkor förefinnas likasom de alltid i rikt mått förefunnits hos
Sveriges folk. Måtte den goda dagen sålunda genom ett klokt begag¬
nande blifva ej blott förlängd, utan jemväl under densamma förökade
krafter beredas att möta och bära äfven svårare tider. Vid arbetet
för fäderneslandets bästa har lagstiftaren aDvisat denna Kammare eu
plats i främsta ledet; och städse skall denna plats blifva af Kamma¬
ren häfd ad med fosterlandskärlek, kraft och upplysning. Lifligt öfver-
tygad härom, anhåller jag vördsamt att i Herrarnes vänskap och För¬
troende få vara innesluten.
Efter anmälan företrädde två Hans Maj:t Konungens öfverste-
kammarjuukare, livilkapåHans Maj:ts nådiga befallning bjödo och kallade
Herr Grefven och Talmannen samt Kammarens Iierrar ledamöter att
nästa Måndag den 18 dennes kl. 11 f. in. bevista gudstjensten i Stor-
kyrkau och derefter infinna sig å Rikssalen.
Sedan Herr Grefven och Talmannen svarat, att Kammaren skulle
hörsamma den nådiga kallelsen, afträdde Herrar öfverstekammarjunkare.
Herr Grefven och Talmannen anmälde, att till erhållande af se¬
kreterarebefattningen hos Kammaren endast en sökande anmält sig;
varande den ingifna ansökningen, som nu upplästes, af följande
lydelse:
Till Riksdagens Första Kammare!
Härmed får jag vördsamt anmäla mig såsom sökande till sekre¬
terarebefattningen hos Kammaren under innevarande riksdag.
Stockholm den lö Januari 1875.
Otto Brakel,
Riddarhussekreterare.
Uppå Herr Grefvens och Talmannens hemställan förklarade sig
Kammaren nu vilja anställa val af sekreterare, hvilket val med slutna
sedlar företogs; och befanns efter förrättningens slut Riddarhussekre-
teraren m. m. Carl .Otto Brakel hafva blifvit till sekreterare utsedd
med alla afgifna, eller G2, röster.
Måndagen den 18 Januari
7
N:o 1.
Härefter fick Riddarhussekreterare!! Brakel företräda, underrät¬
tades om Kammarens val och öfvertog protokollsföringen.
Herr (trefven och Talmannen tillkännagaf, att till utdelning bland
Kammarens ledamöter öfverlemnats 70 inträdeskort till rikssalen,
Indika kunde erhållas efter anmälan hos tjenstgörande kanslisten.
Herr Grefven och Talmannen föreslog, att val af de fyra leda¬
möter, hvilka jemte Herr Grefven och Talmannen egde att tillsätta
Kammarens kanslipersonal och vaktbetjening, skulle anställas vid
Kammarens sammanträde nästa Tisdag den 19 dennes; hvilket bifölls.
Vidare hemställde Herr Grefven och Talmannen, huruvida Kam¬
maren, i enlighet med den emellan Talmännen träffade öfverenskom¬
melse, behagade besluta att nästkommande Thorsdag den 21 dennes
och, derest så skulle erfordras, jemväl påföljande dag företaga val af
ledamöter och suppleanter i de ständiga Utskotten, två ledamöter för
att hafva inseende öfver Riksdagens kansli samt tre ledamöter för
att deltaga i talmansöfverläggningarne; hvilket jemväl bifölls.
Kammaren åtskildes kl. h'., 1 e. m.
Kammaren sammanträdde kl. y2 11 f. in.
Herrar Berg, Wiäén och Hornberg, Friherre Adelsvärd, Grefvarne
Mörner, Oscar, och Beck-Friis, Herrar Castor sson, Wallenius,
von Gcijer och Asplund, Friherre Wrede, samt Herrar Ledning,
JDahm och Jansson erhöllo, hvar efter annan, ordet och tillkännagåfvo,
att de infunnit sig till riksdagen.
I
In fide in
Carl Kullberg.
In fidem
O. Brakel.
Mandagen de» 18 Januari.
Måndagen den 18 Januari
7
N:o 1.
Härefter fick Riddarhussekreterare!! Brakel företräda, underrät¬
tades om Kammarens val och öfvertog protokollsföringen.
Herr (trefven och Talmannen tillkännagaf, att till utdelning bland
Kammarens ledamöter öfverlemnats 70 inträdeskort till rikssalen,
Indika kunde erhållas efter anmälan hos tjenstgörande kanslisten.
Herr Grefven och Talmannen föreslog, att val af de fyra leda¬
möter, hvilka jemte Herr Grefven och Talmannen egde att tillsätta
Kammarens kanslipersonal och vaktbetjening, skulle anställas vid
Kammarens sammanträde nästa Tisdag den 19 dennes; hvilket bifölls.
Vidare hemställde Herr Grefven och Talmannen, huruvida Kam¬
maren, i enlighet med den emellan Talmännen träffade öfverenskom¬
melse, behagade besluta att nästkommande Thorsdag den 21 dennes
och, derest så skulle erfordras, jemväl påföljande dag företaga val af
ledamöter och suppleanter i de ständiga Utskotten, två ledamöter för
att hafva inseende öfver Riksdagens kansli samt tre ledamöter för
att deltaga i talmansöfverläggningarne; hvilket jemväl bifölls.
Kammaren åtskildes kl. h'., 1 e. m.
Kammaren sammanträdde kl. y2 11 f. in.
Herrar Berg, Wiäén och Hornberg, Friherre Adelsvärd, Grefvarne
Mörner, Oscar, och Beck-Friis, Herrar Castor sson, Wallenius,
von Gcijer och Asplund, Friherre Wrede, samt Herrar Ledning,
JDahm och Jansson erhöllo, hvar efter annan, ordet och tillkännagåfvo,
att de infunnit sig till riksdagen.
I
In fide in
Carl Kullberg.
In fidem
O. Brakel.
Mandagen de» 18 Januari.
N: o 1.
8 Tisdagen den 1!) Januari.
Herr Grefve» och Talmannen samt Kammarens Herrar ledamöter
afgingo kl. 3/411 till Storkyrkan, der riksdagspredikan hölls af Kommi¬
nistern i Ladugårdslands församling, Regementspastorn F. Th. Ehrling,
I
Efter slutad gudstjenst begaf sig Kammaren till Rikssalen, hvarest
Hans Maj:t Konungen med ett tal i nåder helsade Ivamrarne och
öppnade riksdagen. Härefter uppläste Hans Excellens Herr Justitie-
statsministern Kongl. Maj:ts berättelse om hvad i riket och dess sty¬
relse sig tilldragit sedan sista riksdag; hvaruppå och efter det Herrar
Talmän, i Kamrarnes namn, till Konungen framfört deras undersåt¬
lig» vördnad samt hvardera fått emottaga ett exemplar af Kongl. Maj.-ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof, ceremonien å Rikssalen afslutades och Kammaren, enligt beslut,
fattadt före afgången från samlingsrummet, åtskildes vid utgången
från Rikssalen kl. V, 2 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Tisdagen den 19 Januari.
Kammaren sammanträdde kl. 12 middagen.
Grefvarne Mömer, Axel, Wachtmeister, Axel Fredrik och Ha-
milton, Hugo Bengt Archibald, Herrar Ekman, Johan Jakob, Holm¬
berg, Tornérhjelm, Björkenstam och Reuterskiöld samt Friherre Ra¬
mel begärde, hvarefter annan, ordet och anmälde, att de inställt sig
vid riksdagen.
Upplästes ett så lydande läkarebetyg:
Att Herr Konsul och Kommendören Robert Rettig för närvarande
lider af eu lungkartarrh samt är urståndsatt att lemna sina rum,
får jag härmed på aflagd embetsed intyga.
Gefle den 16 Januari 1875.
O. R. Sandberg.
Stadsläkare.
Herr Rydqvist: Jag anhåller att till Kammarens protokoll måtte
antecknas, att jag inställt mig för att deltaga i Riksdagens förhand¬
lingar.
N: o 1.
8 Tisdagen den 1!) Januari.
Herr Grefve» och Talmannen samt Kammarens Herrar ledamöter
afgingo kl. 3/411 till Storkyrkan, der riksdagspredikan hölls af Kommi¬
nistern i Ladugårdslands församling, Regementspastorn F. Th. Ehrling,
I
Efter slutad gudstjenst begaf sig Kammaren till Rikssalen, hvarest
Hans Maj:t Konungen med ett tal i nåder helsade Ivamrarne och
öppnade riksdagen. Härefter uppläste Hans Excellens Herr Justitie-
statsministern Kongl. Maj:ts berättelse om hvad i riket och dess sty¬
relse sig tilldragit sedan sista riksdag; hvaruppå och efter det Herrar
Talmän, i Kamrarnes namn, till Konungen framfört deras undersåt¬
lig» vördnad samt hvardera fått emottaga ett exemplar af Kongl. Maj.-ts
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof, ceremonien å Rikssalen afslutades och Kammaren, enligt beslut,
fattadt före afgången från samlingsrummet, åtskildes vid utgången
från Rikssalen kl. V, 2 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Tisdagen den 19 Januari.
Kammaren sammanträdde kl. 12 middagen.
Grefvarne Mömer, Axel, Wachtmeister, Axel Fredrik och Ha-
milton, Hugo Bengt Archibald, Herrar Ekman, Johan Jakob, Holm¬
berg, Tornérhjelm, Björkenstam och Reuterskiöld samt Friherre Ra¬
mel begärde, hvarefter annan, ordet och anmälde, att de inställt sig
vid riksdagen.
Upplästes ett så lydande läkarebetyg:
Att Herr Konsul och Kommendören Robert Rettig för närvarande
lider af eu lungkartarrh samt är urståndsatt att lemna sina rum,
får jag härmed på aflagd embetsed intyga.
Gefle den 16 Januari 1875.
O. R. Sandberg.
Stadsläkare.
Herr Rydqvist: Jag anhåller att till Kammarens protokoll måtte
antecknas, att jag inställt mig för att deltaga i Riksdagens förhand¬
lingar.
Tisdagen den li) Januari.
N:o 1.
9
Herr Brummer: Herr von Möller har anmodat mig att hos Kam¬
maren anmäla, att han på väg till riksdagen insjuknat i Helsing¬
borg.
Herr vice Talmannen: Öfvertygad som jag är att jag uttalar en
allmän önkan inom Kammaren, tager jag mig friheten vördsamt före¬
slå, att det tal, hvarmed Herr Grefven och Talmannen å Rikssalen
till Hans Maj:t Konungen framförde uttrycken af Kammarens under-
såtliga vördnad måtte uppläsas, för att sedermera i Kammarens pro¬
tokoll intagas.
Sedan Kammaren uppå gjord proposition härtill lemnat ibifall,
uppläste Herr Grefven och Talmannen det ifrågavarande talet, hvilket
lydde sålunda:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Innan den nu åter församlade Riksdagen börjar sina arbeten, an¬
håller Första Kammaren att inför Eders Kong!. Maj:t få frambära
uttrycken af oskrymtad vördnad och sann tillgifvenhet för Konung
och Konungahus.
Hå byggande af jernvägar för statens räkning år 1854 först be¬
slöts, föreställde sig väl knappast någon, att 20 år derefter stambanorna
söder om Dalelfven skulle vara icke blott fullbordade utan dessutom
fullständigade genom talrika bibanor tillkomna medelst den enskilda
företagsamheten. Till möjligheten att detta storverk kunnat genom¬
föras hafva ovanligt lyckliga konjunkturer för de flesta näringar vä¬
sendtligen bidragit; men äfven tider af ekonomiskt betryck hafva
under byggnadsåren förekommit. Under bådadera, så väl den goda,
som den onda dagen, funnos de vigtigaste vilkoren för den vunna
framgången uti förutseende klokhet vid besluten, enig samverkan
emellan Konung och Riksdag, redbar duglighet hos de män, hvilka
omhänderhaft det stora värfvets utförande, ihärdighet och kraft hos
nationen. Det gjorda är mycket; men dock icke allt. Mycket åter¬
står ännu att fullborda; likasom det redan utförda blir till fullstän¬
dig nytta först genom den omtänksamhet och styrka, hvarmed dess
fördelar utvecklas och användas. Ära och tacksamhet för hvad som
är gjordt, lycka och framgång för hvad som kommer att göras äro
derför känslor och önskningar, hvilka sjelfmant framträda vid be¬
traktandet af den nu fullbordade första afdelningeu af de svenska
jernvägarne.
De rika skördar af jordbrukets alster och jemväl i öfrigt ovan¬
ligt lyckliga näringsförhållanden, hvilka i vårt land utmärkt de senare
åren, hafva under det sistförflutna väl icke i samma grad fortfarit;
men äfven under detta år har den allmänna välmågans förkofran
jemnt och säkert fortgått. Huru länge dessa lyckliga förhållanden
komma att fortfara vet ingen; men säkert är, att, hvilka ödets skiften
än må blifva, står det svenska samhället fast bygdt på den osvikliga
N:o 1.
10
Tisdagen den 19 Januari.
grunden af gudsfruktan och lagbunden frihet, samt under hägnet af
trofast förbund emellan konungamakt och folkfrihet. På denna grund
och under detta hägn skall ock samhällets utveckling ständigt fortgå,
till sann upplysning och förädling.
Med djup öfvertygelse härom och under liflig önskan om lycka
och välsignelse för Konung och Konungahus, anhåller Första Kam¬
maren att i Eders Kongl. Maj:ts nåd och ynnest få vara innesluten.
Föredrogs och lades till handlingarne Kongl. Maj:ts sistlidne dag
å Rikssalen upplästa berättelse om hvad i riket och dess styrelse sig
tilldragit sedan sista riksdag.
Föredrogs Kongl. Maj:ts sistlidne dag å Rikssalen öfverlemnade
nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behof.
Begärdes på bordet.
Företogs val af fyra ledamöter för att jemte Talmannen tillsätta
Kammarens kansli och vaktbetjening; och befunnos, efter valförrätt¬
ningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Almquist........................med 46 röster,
Hans Excellens Herr Grefve Sparre........... „ 46 „
Herr Lagerstråle...................... „ 45 „
Herr Stråle.......................... „ 45 „
Herr Carlson uppläste eu motion, N:o 1, om ett skyndsammare
offentliggörande af Riksdagens protokoll.
Hänvisades till det blifvande Stats-Utskottet.
Herr Carlson afgaf vidare eu motion, N:o 2, om ändring åt
14 § i Kammarens ordningsstadga.
Hänvisades till ett tillfälligt Utskott.
Kammaren åtskildes kl. */„ 1 e. m.
In fidem
O. Brakel.
Onsdagen den 20 Januari.
11
N:o 1.
Ousdagen deri 20 .Januari
Kammaren sammanträdde kl. V2 2 e. m.
Justerades tre protokollsutdrag för den 19 dennes.
*
Herr Nordenfelt, Leonard Magnus, uppläste en motion, N:o 3,
angående ändringar i strafflagen och Kongl. förordningen den 16
Februari 1864 om Strafflagens införande.
Hänvisades till Lag-Utskottet.
Herr Nordenfelt afgaf vidare en motion, N:o 4, angående be¬
viljande af ett extra anslag å 50,000 kronor för efterspanande och
gripande af allmänt efterlyste personer.
Hänvisades till Stats-Utskottet.
Häri' Stråle väckte eu motion, N:o 5, om meddelande åt lag¬
bestämmelser rörande sparbankerna i riket.
Hänvisades till Lag-Utskottet.
Herr Kibbing, Carl, uppläste eu motion, N:o 6, om aflåtande
af underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan om utarbe¬
tande af ny lag rörande förvaltningen af omyndiges medel.
Hänvisades till ett Tillfälligt Utskott.
Kammaren åtskildes kl. 2. e. in.
In fidem
O. Brakel.
N:0 1.
12
Thorsdagen den 21 Januari.
Thorsdagen den 21 Januari.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades 3 protokollsutdrag för den 20 dennes.
Friherre von Schiverin samt Herrar von Möller, Eosensvärd och
Bos erhöllo, hvar efter annan, ordet och tillkännagåfvo, att de inställt
sig för att deltaga i riksdagsgöromålen.
Företogs val af tio ledamöter i Konstitutions-Utskottet; och be-
funnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Bergstedt........
Herr Björkenstam ......
Herr von Ehrenheim.....
Herr Munek af Rosenschiöld
Herr Mannerskantz......
Herr Odelberg ........
Herr Reuters köld.......
Herr Rydin..........
Herr Hallenborg.......
Herr von Stockenström . . .
med 109 röster.
„ 109
„ 109
„ 109
„ 109
„ 109
„ 109
„ 108
„ 104
68
11
11,
11
11
91
11
Företogs val af tolf ledamöter i Stats-Utskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Grefve af Ugglas.........
|
.......med
|
118
|
röster.
|
Friherre Skogman.........
|
|
113
|
|
Herr af Klint...........
|
|
112
|
|
Friherre Stjernblad........
|
|
in
|
11
|
Grefve Beck-Friis.........
|
|
no
|
|
Grefve Mörner, A. E.......
|
|
107
|
|
Herr Ekman, Carl.........
|
|
106
|
|
Herr Brusewitz..........
|
|
74
|
11
|
Thorädagen den 21 Januari.
13
N:0 1.
Herr Hederstjerna......
Herr Montgomery-Cederhielm
Herr Nordenfelt, L. M.....
Grefve Sparre, N. G. A. . . .
med
99
69 röster.
66
57
99
*
Företogs val af tio ledamöter i Bevillnings-Utskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Bennich..................med 110 röster.
Friherre Hamilton, H. ,1.......
|
|
no
|
99
|
,. Nordenfalk.........
|
|
Ilo
|
|
Herr Croueborg ...........
|
|
109
|
99
|
Grefve Hamilton, 11. B. A......
|
|
109
|
•*
|
Herr Hammar.............
|
|
108
|
|
Friherre De Geer, C. E.......
|
|
83
|
|
Herr Nordenfelt, O...........
|
|
72
|
|
Herr Hamberg.............
|
|
70
|
99
|
Herr Cassel..............
|
|
62
|
99
|
Företogs val af åtta ledamöter i Banko-Utskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr von Braun . . .
Herr Ekman, J. J. . .
Herr Rettig......
Herr Ribbing, C. C. .
Friherre von Schwerin
Herr Peyron......
Heir Wij kunder . . . .
Herr Carlson......
med 106 röster.
106
106
106
106
105
105
68
99
99
Företogs val af åtta ledamöter i Lag-Utskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Caspersson . .
Herr von Gegerfelt.
Herr Holmberg . . .
Friherre Wrede . . .
Grefve Mörner, J. O,
Herr Ribbing, S. . .
Herr Sundeil.....
Friherre von Plåten
med 100 röster.
100 „
.. 100 .,
.. 100 .,
„ 99 „
,. 99 „
„ 68 ,.
„ 61
5J: 0 1.
14
Thorsdagen den 21 Januari.
#
Företogs val af fem suppleanter i Konstitutions-Utskottet; och
befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Brun . . .
Herr Dahm . .
Friherre Ramel
Herr von Geijer
Herr Rliodin . .
med
99
99
99
94 röster.
33 „
72 „
70 „
68
Företogs val af sex suppleanter i Stats-Utskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr Burman . . .
Herr Hammarhjelm
Herr Gahn . . . .
Herr von Hofsten
Herr Svedberg . .
Herr Widén ....
med 83 röster.
!' ,,
„ 70
„ 64
.5 57 „
„ 48 „
Företogs val af fem suppleanter i Bevillnings-Utskottet; och be-
funnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Grefve Lewenhaupt. . .
Herr Lenning.....
Herr Hedlund.....
Herr Salomon Larsson
Herr Christoffer Olsson
med
99
74 röster.
62
99
48
46
45
99
99
Företogs val af fyra suppleanter i Banko-Utskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Herr von Strokirch
Herr Sundin....
Herr Asplund . . .
Herr Jansson . . .
med
99
99
58
48
44
43
röster.
Företogs val af fyra suppleanter i Lag-Utskottet; och befunnos,
efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Grefve Horn. .
Herr Falk . . .
Herr Grafström
Herr Svanberg
med
99
99
46 röster.
44 „
88 .,
37 „
Thorsdag®! den 21 Januari.
15
N:o 1.
Företogs val af två ledamöter för att hafva inseende öfver Riks¬
dagens kansli; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva
blifvit utsedde:
Herr Fröman...................med 44 röster.
Herr Thyselius.................. „ 44 „
Företogs val af tre ledamöter för att deltaga i talmansöfverlägg-
ningarne; och befunnos, efter valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:
Hans Excellens Herr Grefve Sparre.....med 61 röster.
Grefve Hamilton, Henning........... „ 59 „
Friherre De Geer, Louis............ „ 44 „
Hr Wcern afgaf eu motion, N:o 7, angående utfärdande af en
författning, derom, att afhandlingar rörande försäljning af åbo- äfven¬
som skatterätt till under bruk skatteköpta hemman få mellan åbo
och bruksegare uppgöras.
Begärdes på bordet.
Grefve Sparre, Gustaf, anmälde sig och yttrade, att han till följd
af dels sjukdom och dels hinder för trafiken å jernvägarne varit ur¬
ståndsätta att förr än i dag infinna sig till riksdagen.
Justerades sju protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. V4 4 e. in.
In fidern
O. Brakel.
N:o 1.
16
Lördagen den 2-! Januari.
Lördagen den 251 Januari 1875.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
Justerades protokollet för den 16 dennes.
Upplästes ett så lydande läkarebetyg:
Att Ledamoten af Riksdagens Första Kammare Grefve Henning
Ilamilton är af sjukdom hindrad att tills vidare lemna sina ram,
intygar
Stockholm den 22 Januari 1875.
Adolf Kjellberg,
Med. Doktor.
Sedan Herr Grefvea och Talmannen tillkännagifvit, att Herr Stats¬
rådet Berg anmält sig nu skola på Kongl. Maj:ts nådiga befallning
till Kammaren aflemna åtskilliga Kongl. skrifvelse!' och propositioner,
framträdde Herr Statsrådet och öfverlemnade till Herr (trefven och
Talmannen Kongl. Maj:ts nedannämnda nådiga
Skrifvelser:
bo) i anledning af åtskilliga vid sistforfiutne riksdag beslutade
lagförändringar; och
2:o) om förordnande af eu statsrådsledamot att utöfva den be¬
fattning med riksdagsärender som enligt § 46 af Riksdagsordningen
tillkommer en ledamot af Statsrådet; samt
Propositioner:
l:o) med förslag till förordning angående ändring i vissa §§ af
sjölagen;
2:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägs-
anläggningar;
3:o) angående fyllnadspension åt Generaldirektören och Chefen
för Kongl. Skogsstyrelsen Anders Emanuel Ros;
Lördagen den 23 Januari.
17
N:o 1.
4:o) i fråga om uppförande af ett posthus i Nässjö;
5:o) angående anslag till uppförande af posthusbyggnad i Sunds¬
vall;
6:o) angående beviljande af dyrtidstillägg för år 1875 åt åtskil-
lige tjensteman vid postverket;
7:o) angående de ändringar i gällande tulltaxeunderrättelser och
dermed sammanhang egande stadgande!), som påkallas af det genom
Kong! förordningen den 15 Maj 1874 införda nya skeppsmätnings-
sätt; och
8:o) angående ändring i lönevilkoren för Häradshöfdingarne J.
A. Hellberg och L. Norin.
De Kongl. skrifvelserna och propositionerna blefvo härefter före¬
dragna och bordlagda.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet Riksdagens år 1874
församlade revisorers berättelse om verkställd granskning åt Stats-
vex'kets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning under år 1872.
Föredrogs Riksdagens år 1874 församlade revisorers berättelse
angående Kongl. Kommerskollegium.
Begärdes på bordet.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet Riksdagens år 1874
församlade revisorers berättelse om granskningen af Riksgäldskonto-
rets tillstånd och förvaltning.
Föredrogs och hänvisades till Banko-Utskottet Riksdagens år 1874
församlade revisorers berättelse angående Riksbanken.
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Justitie-ombudsmannens
vid innevarande riksmöte afgifna embetsberättelse.
Forsta Kammarens Prat. 1875, N:o 1.
2
N:o 1.
18
Lördagen den 28 Januari.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts den
19 dennes bordlagda nådiga proposition angående Statsverkets till¬
stånd och behof.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet Herr 'Wårvis den
21 dennes bordlagda motion, N:o 7, angående utfärdande af en för¬
fattning derom, att afhandlingar om försäljning af åbo- äfvensom
skatterätt till under bruk skatteköpta hemman få mellan, åbo och
bruksegare uppgöras.
Uppå derom af Herr Leijonanclcer gjord begäran beviljade Kam¬
maren honom ledighet från riksdagsgöromålen under tre veckors tid,
räknad från den 27 dennes.
Kammaren åtskiljdes kl. V4 11 f. m.
In ti dem
O. Brakel.
Måndagen den 25 Januari.
19
N:o 1.
Måndagen den 25 Januari 1875.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Justerades 5 protokollsutdrag för den 23 och protokollet för den
18 dennes.
Grefve Wachtmeister, Hans., begärde ordet och tillkännagaf, att
han inställt sig vid riksdagen.
Upplästes en af Herr Jansson inlemnad motion, N:o 8, angående
förhöjning af statens bidrag till folkskolelärares aflönande in. m.
Hänvisades till Stats-Utskottet.
Herr Bergstedt afgaf följande motioner:
N:o 9, angående beviljande af 2,200 kronor till aflöning af en
ytterligare öfverlärare i matematik vid slöjdskolan i Stockholm; och
N:o 10, angående beviljande af en pension å 750 kronor åt fram¬
lidne Professoren Anders Jonas Ångströms enka, Augusta Ångström,
född Bedoire.
Dessa båda motioner hänvisades till Stats-Utskottet.
Hr Sundell väckte en motion, N:o 11, angående ändring af § 8 i
gällande bevillningsstadga.
Herr Stråle: Jag anhåller att få instämma i den af Herr Sundell
väckta motionen och ber att till de af honom anförda skälen få till-
lägga ytterligare ett. 1 Stockholms stad taxeras numera icke så sällan
tjenstehjon till en inkomst af 400 kronor, på den grund att man
uppskattar deras små löner i förening med bostad och föda till sådant
belopp. Det synes mig icke vara billigt, men är kanske öfverens¬
stämmande med nu gällande bevillningsförordning. Äfven i Stockholms
N:o 1.
20
Måndagen den 25 Januari.
Justitic-
ombudsman-
nens embets¬
berättelse.
läns pröfningskomité hafva fall förekommit, der man i fråga om dag¬
lönare haft ganska svårt att bestämma, huruvida deras inkomster
verkligen understiga 400 kronor. Jag tror derför, att det vore eu
mycket ändamålsenlig förändring, att i förevarande fall bestämma
siffran till 500 i stället för 400 kronor.
Öfverläggningen förklarades slutad och motionen jemte yttrandet
hänvisades till Bevillnings-Utskottet.
Grefve Mörner, Carl Göran, uppläste en motion, N:o 12, angå¬
ende omarbetning af ansvarighetslagen för Statsrådets ledamöter.
Hänvisades till Lag-Utskottet.
Grefve Mörner afgaf vidare en motion, N:o IB, om beviljande af
ett årligt anslag å 1,000 kronor till resekostnadernas bestridande för
undervisaren i husslöjd.
Hänvisades till Stats-Utskottet.
Herr Croneborg väckte eu motion, N:o 14, angående ändring af
Kongl. förordningen den 21 December 1857 om egors fredande emot
skada af annans hemdjur samt om stängselskyldighet.
Hänvisades till Lag-Utskottet.
Herr Hedlund erhöll ordet och anförde: Till följd af den punkt¬
lighet, som råder vid öppnandet af Första Kammarens förhandlingar,
kom jag för sent till Lördagens plenum för att kunna utföra min af¬
sigt att yttra några ord med anledning af Justitie-ombudsmannens då
föredragna embetsberättelse. Jag ser mig derför föranlåten att an¬
hålla om Kammarens tillåtelse att nu med några ord få godtgöra hvad
jag då ofrivilligt försummade. Det har nemligen under det gångna
året inträffat ett par tilldragelser, hvilka synas mig värda en så stor
uppmärksamhet, att jag hade väntat, det Justitie-ombudsmannen icke
skulle underlåtit att i sin berättelse upptaga desamma; men då detta
icke skett, har jag velat på denna glömska — ty annorlunda än så¬
som sådan kan jag knappt förklara förhållandet —• fästa Lag-
Utskottets uppmärksamhet. De två tilldragelser, på hvilka jag syftar, hafva
utan tvifvel för oss eu stor betydelse isynnerhet i närvarande stund,
då den så vigtiga frågan om allmän värnepligts införande står på dag¬
ordningen. De röra, den ena ett med en del beväringsmanskap på
Gotland inträffadt egendomligt fall, och den andra ett af 450 bevä-
ringsynglingar i Vesternorrlands län begånget disciplinfel. Jag ber att i
största korthet få för dem af Kammarens ledamöter, som icke haft
tillfälle att taga kännedom om dessa fall, redogöra för de faktiska
omständigheterna, utan att dock inlåta mig på någon juridisk under-
Måndagen den 25 Januari.
21
N:o 1.
sökning af det sätt, hvarpå lagen bär blifvit tillämpad. Så mycket
vill jag dock säga, att ett af de två måste hafva inträffat: antingen
har lagen blifvit öfverträdd, hvithet är min uppfattning, eller också
har den blifvit följd; och i båda fallen borde Justitie-ombudsmannen
hafva upptagit saken. Ty om lagen blifvit öfverträdd, hade det ålegat
Justitie-ombudsmannen att beifra ett sådant förhållande, och om den
åter blifvit riktigt tillämpad, hade Justitie-ombudsmannen enligt § 100
i Regeringsformen bort anmärka den brist, som i sådant fall onekligen
måste vidlåda lagstiftningen, samt väcka förslag till lagens förbättring.
De två species facti äro följande. På Gotland har uppstått eu re¬
ligiös sekt, som har en viss baptistisk riktning med någon tillsats af
de åsigter, som hyllas af de s. k. mennoniterne i Preussen och Ryssland.
Desse gotländske baptister finna sig af samvetsskäl hindrade att bära
vapen, hvilket föranledt dem att afhålla sig från inställelse till bevä-
ringsöfningarne. Sålunda inträffade förlidet år, att af de bevärings-
skyldige fem på nu anförda skäl uteblefvo från vapenöfningarne; de
hemtades då af kronobetjening och ålades, några inför fronten, andra
inför befälet, att fullgöra denna sin fosterländska pligt; och då de
vägrade att lyda, dömdes de förre enligt 2 mom. af 7 Kap. 1 § i
strafflagen för krigsmakten, hvilket lagrum med straffarbete från och
med ett till och med tre år bestraffar vägran att lyda inför samlad
trupp, samt de öfrige efter samma §:s 3 mom., som stadgar
högst ett års straffarbete för vägrad lydnad i andra fall. Straffet
blef också ganska riktigt för de förre dels ett års, dels ett år och
fyra månaders straffarbete, och för de Senare dels tio månaders, dels
ett års straffarbete. Men af dessa fem, som nu fälldes, hade tre redan
förut undergått straffarbete i ett år för samma olydnad, och om de,
såsom antagligt är, fortfarande framhärda i sin vägran, skulle följden
blifva, att de komme att tillbringa hela sin lefnad intill 50 år vid
straffarbete, derför att de af religiösa skäl icke vilja bära vapen. Ku
förekommer likväl i krigslagen ett stadgande, som jag tillåter mig att
här citera, emedan dess tillämplighet på förevarande fall synes mig
påtaglig. Det heter nemligen i 2 Kap. 14 § i krigslagen: »Degår
krigsman, som till manskapet hörer, brott, derför han dömes till straff¬
arbete eller svårare straff, varde han ock från krigsmakten utesluten;
dock må, då tiden för ådömdt straffarbete ej uppgår till sex månader
och brottet ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga anseende
derigenom befläckas eller spilles, på truppens befälhafvare bero att
honom i krigstjensten bibehålla». Det straff, hvartill de ofvannämnde
trenne förut blifvit dömde, öfversteg emellertid sex månader, och de
hade således, enligt nu åberopade lagrum, bort anses uteslutna från
krigsmakten och icke kunnat dömas till ytterligare straff. Vi veta
alltför väl, att våra krigslagar innehålla temligen barbariska bestäm¬
melser under förevändning att upprätthålla en krigslydnad, som dock
efter min tanke bör allt för väl kunna upprätthållas utan barbari,
särdeles då det gäller ett så laglydigt folk som svenskarne. För att
emellertid kunna bedöma betydelsen af ett sådant straff som det i
förevarande fall ådömda, skall jag tillåta mig att till jemförelse fram¬
hålla några straffbestämmelser, som i krigslagen finnas stadgade för
Justitie¬
ombudsman¬
nens embets¬
berättelse.
(Forts.)
N:o 1.
22
Måndagen den 25 Januari.
Justitie¬
ombudsman¬
nens embets¬
berättelse.
(Forts.)
vissa andra brott. I 6 Kap. 7 § säges, att den som inför samladt
krigsfolk, muntligen eller skriftligen, uppmanat till uppror, varder, när
uppmaningen ingen straffbar verkan hade, dömd till fängelse eller
till straffarbete i högst ett år. Det lär väl vara ett temligen starkt
brott att uppmana till uppror; och dock finna vi, att straffet för sådant
är inskränkt till högst ett års straffarbete. Vidare finna vi, att del¬
tagare i upplopp drabbas af fängelse i högst sex månader, att stöld
af krigmaktens förråd straffas med straffarbete från och med sex
månader till och med två år, samt att i öfrigt straffarbete i högst ett
år utgör straffet för grafva brott, såsom för stöld från sofvande eller
död, i likhus eller graf m. in. När man nu jemför de brott, för
hvilka de nu anförda straffbestämmelserna äro stadgade, med det brott,
som desse gotländske baptister begått, så tror jag, att man måste
komma till den slutsatsen, att. om lagen i detta fäll blifvit rätt tilläm¬
pad, den innehåller barbariska bestämmelser, som icke torde kunna
försvaras med det ofta upprepade argumentet, att många skulle un¬
dandraga sig krigstjensten, om icke försök i sådan riktning med
stränghet bestraffades. För jemförelsens skull skall jag blott erinra
om innehållet i vår förra beväringslag, enligt hvilken den, som undan¬
drager sig alla vapenöfningar, endast straffas med böter, motsvarande
den stadgade vapenöfningsafgiften. Det har synts mig något besyn¬
nerligt, att ett så vigtigt fall som det nu af mig berörda icke vunnit
Justitie-ombudsmannens uppmärksamhet, åtminstone så mycket att det
blifvit i hans embetsberättelse omnämndt. Att här föreligger ett
vigtigt ämne för lagstiftningen är uppenbart, och man inser detta
ännu mer, när man förnimmer, att Preussen och Ryssland, hvilkas mi¬
litärförfattningar för öfrigt icke äro synnerligen blida, hafva för sådana
fall som detta stadgat vissa undantagsregler. Det är icke längre sedan
än sista sommaren, som General Todleben i Ryssland, med anledning
deraf att mennoniterne stodo färdiga att utvandra till följd af den
nya ryska värnepligtslagen, hade ett sammanträde med deras ombud
och dervid förklarade, att det alldeles icke var kejsarens afsigt att
lägga något våld på sina undersåtars samveten, utan att han tvärtom
vore beredd att medgifva dem alla möjliga eftergifter, som stode till¬
sammans med god ordning. Sådant yttrades sjelfmant i Ryssland, der
man likväl ej har en grundlag, som stadgar, att ‘-konungen ingens
samvete må tvinga eller tvinga låta." Följden blef att mennoniterne
slippa att göra verklig krigstjenst eller bära vapen, utan i stället böra
åtaga sig motsvarande tjenstgöring vid jernvägarne eller inom skogs-
tjensten eller också såsom sjukvårdssoldater. Enahanda rättighet har
sedan lång tid tillbaka i Preussen varit dem medgifven; och man har
icke sett, att detta hvarken i Preussen eller Ryssland inneburit några
vådor för den militära ordningen.
Den andra tilldragelsen, på hvilken jag önskade fästa uppmärk¬
samhet, är väl icke så upprörande som den nu vidrörda, men dock
af ganska allvarlig beskaffenhet, Det inträffade nemligen näst sista
året, att 450 beväringsynglingar i Vesternorrlands län under marsch
från mötesplatsen efter slutadt beväringsmöte, i stället att åtfölja sitt
befäl till vederbörliga samlingsplatser, der enligt beväringslagen man¬
Måndagen den !5 Januari.
23
N:o 1.
skåpets upplösning borde ega rum, togo sig före att på genvägar genom
skogarne söka hastigare uppnå sina hem. De hade före afmarschen
från mötesplatsen blifvit härför varnade och erinrade att de stodo
under krigslagarne intill dess de å samlingsorterna hemförlofvades, en
erinran som dock år efter år meddelats det hemvändande bevärings¬
manskapet, men blifvit lika ofta ostraffadt öfverträdd i detta län så väl
som i många andra. När för några år sedan ett dylikt fall inträffade
med en del beväringsynglingar i Göteborgs och Bohus län, tillsattes
för deras dömande en krigsrätt, som sammanträdde i Uddevalla. In¬
kallade för denna domstol, vidgingo de sitt fel och dömdes till sex
dagars arrest i militärhäkte, hvilket straff de sedermera undergingo
dels å mötesplatsen Backamo och dels å exercisplatsen invid Göteborg.
Någon sådan afvikning af beväringsmanskapet i detta län har seder¬
mera icke egt rum. Jag tror att ett likartad! fall förekommit vid
Yestgöta Dals regemente och blifvit på ungefär samma sätt behandlad t.
För de förutnämnda norrländska ynglingarnes näpsande åter vidtog
man eu åtgärd, som var något kraftigare. Huruvida den var laglig,
derom vill jag, såsom sagdt, nu icke ingå i någon undersökning; men
jag tror det icke. Ilär tillsattes icke någon krigsrätt, utan man tog
sin tillflykt till ett s. k. majorsförhör, en institution, som hör till de
mest bristfälliga momenten i vår krigslagstiftning och på hvilken jag
särskildt skulle vilja rikta Justitie-ombudsmannens uppmärksamhet.
Vid detta majorsförhör blefvo de felaktige ynglingar^, som alla villigt
erkände sin förseelse, dömde såsom rymmare. Jag behöfver icke erinra
Herrarne om att om våra krigslagar också äro barbariska, så äro de
likväl icke så oförnuftiga, att de såsom rymmare anse eu bevärings-
yngling, hvilken, efter slutadt beväringsmöte och sedan de kronans
persedlar, han begagnat, blifvit aflemnade, begifver sig till sitt hem.
Efter eu dylik bestämmelse blefvo emellertid desse ynglingar dömda,
och deras straff blef fem dygns fängelse vid vatten och bröd. Nu är
det dock tydligt, att de skolat utstå sitt straff i militärhäkte. Också
yttrade länets höfding ganska riktigt i den skrifvelse till Kong! Maj:t,
hvaruti han anmälde bristen af tj enligt häkte för bestraffningens verk¬
ställande, att denna “författningsenligP‘ borde ega rum i militärhäkte,
hvilket dock icke hindrade honom att strax efteråt hemställa att,
som dylikt häkte icke fanns att tillgå, bestraffningen måtte få ske på
annat, icke författningsenligt, sätt eller i cellfängelse, och Kongl. Maj:t
lemnade godhetsfullt härtill sitt bifall. Då emellertid utrymme å cell¬
fängelset i Hernösand saknades, blefvo 12 straffångar flyttade derifrån
till Karlstads cellfängelse, för att lemna rum åt dessa ringa brotts¬
lingar, hvilka således fått i omgångar af tolf eller något mera under
ett hälft års tid bidraga till fängelsets fyllande. Nu hemställer jag
om en sådan åtgärd kan försvaras, som här vidtagits med dessa 450
ynglingar, om hvilkas laglöshet man kan göra sig en föreställning, då
man förnimmer, att de sjelfmant infunnit sig för att undergå både
förhör och straff. Icke äro sådane unge män just grafva brottslingar.
Händelsen väckte också stort uppseende i hela orten, och de kommu¬
ner, hvilka de bestraffade ynglingar^ tillhöra, vände sig till ortens
riksdagsman, för att genom honom söka vinna tillåtelse för sina bevä-
Justitie¬
ombudsman¬
nens embets¬
berättelse.
(Forts.)
N:o 1.
Måndagen den 25 Januari.
Justitie¬
ombudsman¬
nens embets¬
berättelse.
[ Forts.)
24
ringsskyldige att från mötesplatsen återvända hem genom skogarne i
stället för att göra den betydliga omvägen till samlingsorterna. Be¬
hjertande dessa förhållanden, har ock Kongl. Maj:t numera fogat an¬
stalt derom, att beväringsmanskapet på dessa orter må få sjöledes
fortskafiäs till sina hem, och det är således att motse, att eu hän¬
delse, lik den nu inträffade, icke vidare skall ega rum; men det står
dock alltid qvar, att en sådan händelse har inträffat, vare sig detta
är att tillskrifva bristfällighet hos lagskipningen eller lagstiftningen.
När vi nu stå inför en lag, enligt hvilken alla Sveriges söner
skola till fäderneslandets försvar träda under dess fanor, synes det
mig vara i hög grad maktpåliggande att tillse, det de icke utsättas
för något sådant som träffat vare sig de förutnämnde beväriugsmännen
På Gotland eller dessa norrländska beväringsynglingar. Det är såle¬
des med stor ledsnad, som jag förnummit, att Justitieombudsmannen,
åt hvars embetsverksamhet jag eljest egnar det uppriktigaste erkän¬
nande, lemnat dessa djupt allvarliga frågor utan uppmärksamhet.
Ehuiu jag försummat den rätta tiden, vågar jag dock hos Kamma¬
ren anhålla, att detta mitt yttrande måtte i sammanhang med Justitie¬
ombudsmannens berättelse få blifva föremål för Lag-Utskottets pröfning.
Grefve Mörner, Oscar: Med anledning af det yttrande, Herr
Hedlund nu afgifvit, vill jag, såsom ledamot af Lag-Utskottet, upp¬
lysa, att Justitieombudsmannen åtminstone icke lemnat den ena af
de utaf talaren antydda tilldragelserna utan uppmärksamhet. Af
Justitieombudsmannens diarium, som för närvarande i Lag-Utskottet
undergår granskning, inhemtas nemligen, att Justitieombudsmannen
vidtagit åtgärder för att undersöka förhållandet med de 450 norr¬
ländska beväringsynglingarne. Hvad åter angår den inträffade hän¬
delsen på Gotland, vet jag icke om denna ådragit sig Justitieombuds¬
mannens uppmärksamhet, enär diariets granskning ännu icke långt
framskridit. Det är endast detta jag velat meddela, ty de åtgärder,
hval till granskningen i Utskottet föranledt, anser jag mig nu icke
böra omförmäla,
Dessa yttranden hänvisades till Lag-Utskottet.
böiediogs och lades till handlingarne Kongl. Maj:ts den 2o dennes
bordlagda nådiga skrifvelse i anledning af åtskilliga vid sistförfiutna
riksdag beslutade lagförändringar.
k öredrogs och lades till handlingarne Kongl. Maj:ts den 24 dennes
bordlagda nådiga skrifvelse om förordnande af eu statsrådsledamot att
utöfva den befattning med riksdagsärender som enligt § 46 af Riks¬
dagsordningen tillkominer en ledamot af Statsrådet, och skulle under¬
rättelse om denna nådiga skrifvelses innehåll genom utdrag af proto¬
Måndagen den 25.Januari.
25
N:0 1.
kollet meddelas vederbörande Utskott och de ledamöter, som hafva
inseende öfver riksdagens Kansli.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts
nedannämnda, den 23 dennes bordlagda nådiga propositioner:
l:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jern-
vägsanläggningar;
2:o) angående fyllnadspension åt Generaldirektören och Chefen
för Kong!. Skogsstyrelsen Anders Emanuel Ros;
3:o) i fråga om uppförande af ett posthus i Nässjö;
4:o) angående anslag till uppförande af posthusbyggnad i Sunds¬
vall;
5:o) angående beviljande af dyrtidstillägg för år 1875 åt åt-
skillige tjensteman vid postverket; samt
6:o) angående ändring i lönevilkoren för Häradshöfdingarne J.
A. Hellberg och L. Norin.
Föredrogs och hänvisades till Bevillnings-Utskottet Kongl. Maj:ts
den 23 dennes bordlagda nådiga proposition angående de ändringar
i gällande tulltaxeunderrättelser och dermed sammanhang egande stad-
ganden, som påkallas af det genom Kongl. förordningen den 15 Maj
1874 införda,nya skeppsmätningssätt.
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Kongl. Maj:ts den 23
dennes bordlagda nådiga proposition med förslag till förordning an¬
gående ändring af vissa §§ af sjölagen.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet Riksdagens reviso¬
rers den 23 dennes bordlagda berättelse angående Kongl. Kommers¬
kollegium.
Kammaren åtskiljdes kl. 2 e. m.
In liden!
O. Brakel.
N:* 1.
26
Tisdagen den 2C> Januari.
Tisdagen den 28 Januari.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. nr.
Justerades 9 protokollsutdrag för den 25 och protokollet för den
19 dennes.
Herr Retlig erhöll ordet och tillkännagaf, att lian infunnit sig
vid riksdagen.
Herr Hallenborg uppläste en motion, N:o 15, angående bevil¬
jande af ett anslag å 158,000 kronor för uppförande af eu flygel till
biblioteksbyggnaden i Upsala, in. in.
Hänvisades till Stats-Utskottet.
Herr Hedlund afgaf en motion, N:o 16, angående ändringar i
gällande tulltaxa.
Begärdes på bordet.
Her O delberg väckte en motion, N:o 17, angående ändring af
gällande lagstiftning rörande bränvins tillverkning och försäljning, m. m.
Äfven denna motion bordlädes.
Herr von G-eijer uppläste en motion, K:o 18, angående bevil¬
jande af ett anslag å 337,500 kronor till understöd för en jernvägs-
anläggning mellan Stebag och Björkarp.
Motionen begärdes på bordet.
Anmäldes och bordlädes Riksdagens Kanslideputerades memorial:
N:o 1, angående antagande af tjensteman i Riksdagens kansli; och
Onsdagen dea 27 Januari.
27
N:o 1.
N:o 2, om åtgärders vidtagande till befordrande af skyndsam¬
mare tryckning af Kamrarnes protokoll.
Kammaren åtskildes kl. V2 2 e. m.
In Mani
0. Brakel.
Onsdagen den 27 Januari.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Justerades ett protokollsutdrag för den 26 och protokollet för
den 20 dennes.
Herr Brun erhöll ordet och tillkännagaf, att han infunnit sig
för att deltaga i riksdagsgöromålen.
Herr Carlson uppläste en motion, N:o 19, angående aflåtande
af underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande
af en författning rörande barns och yngre personers användande i
fabriksarbete.
Hänvisades till ett tillfälligt Utskott.
Herr von Koch afgaf en motion, N:o 20, angående samman¬
slagning af brun vinstill verkningsskatten och nuvarande bränvinsförsälj-
ningsafgifter m. m.; hvarefter
Herr von Koch yttrade: Till stöd för de förändringar, jag
föreslagit i min nyss upplästa motion, vill jag här vidare blott anföra:
att de nästan alla äro hemtade icke från inbillningens utan er¬
farenhetens område, nemligen från Finlands författning af den 2 Mars
1865, hvars lyckliga verkningar allmänt vitsordades under öfverlägg-
ningarne år 1872 hos landtdagen om förordningen den 9 Juni 1873,
hvilken skall vidtaga från 1876 års början;
Onsdagen dea 27 Januari.
27
N:o 1.
N:o 2, om åtgärders vidtagande till befordrande af skyndsam¬
mare tryckning af Kamrarnes protokoll.
Kammaren åtskildes kl. V2 2 e. m.
In Mani
0. Brakel.
Onsdagen den 27 Januari.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Justerades ett protokollsutdrag för den 26 och protokollet för
den 20 dennes.
Herr Brun erhöll ordet och tillkännagaf, att han infunnit sig
för att deltaga i riksdagsgöromålen.
Herr Carlson uppläste en motion, N:o 19, angående aflåtande
af underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande
af en författning rörande barns och yngre personers användande i
fabriksarbete.
Hänvisades till ett tillfälligt Utskott.
Herr von Koch afgaf en motion, N:o 20, angående samman¬
slagning af brun vinstill verkningsskatten och nuvarande bränvinsförsälj-
ningsafgifter m. m.; hvarefter
Herr von Koch yttrade: Till stöd för de förändringar, jag
föreslagit i min nyss upplästa motion, vill jag här vidare blott anföra:
att de nästan alla äro hemtade icke från inbillningens utan er¬
farenhetens område, nemligen från Finlands författning af den 2 Mars
1865, hvars lyckliga verkningar allmänt vitsordades under öfverlägg-
ningarne år 1872 hos landtdagen om förordningen den 9 Juni 1873,
hvilken skall vidtaga från 1876 års början;
N:o 1.
28
Onsdagen den 27 Januari.
att sammanslagning af afgifterna och förbudet mot all försäljning
å sön- eller helgedagar, samt för gästgifvare att sälja “till annan än
resande, som tillika intager måltid," nu gällt i Finland under 9 år;
samt
att diskussionen 1872, den 27 Maj, lios finska adeln bland annat
visar, huruledes med 89 röster mot 5 all annan utskänkning å landet
förbjöds, att kejserliga förslaget om nedsättning vid minutering till
7« i stället för */2 kanna bifölls med 30 mot 12 röster, samt att
beslutet var enhälligt derom, att den är 1872 antagna nya utskänk-
ningsskatten i stad bör hel och hållen levereras till kronans uppbörds¬
man och redovisas med skatten för bränvinstillverkningen.
Vid utminutering för afhemtning synes mig rättast icke tvinga
någon, hvarken att köpa mera än han önskar och t. ex. såsom
läkemedel behöfver, eller att för erhållande af ett dylikt läkemedel in¬
träda, kanske första gången, på en gemen krog. Nuvarande lags 9 §
har ett stadgande i visst fall för “^Vinskänk", som veterligen ej för-
anledt missbruk, samt torde passa för all minutering.
Hvad som i finska landtdagen yttrades om bodhandel butelj?is
med färgadt bränvin under annat namn, lärer böra tagas i noga be¬
traktande innan minimum bestämmes till 1 ,, kanna.
Motionen jemte yttrandet hänvisades till Bevillnings-Utskottet.
Herr Ros väckte en motion, N:o 21, angående ändring af gäl¬
lande föreskrifter rörande flottled.
Hänvisades till Lag-Utskottet.
Herr O delberg uppläste en motion, N:o 22, angående aflåtande
af underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande
af förslag till ny tulltaxa, m. m.
Begärdes på bordet.
Herr Per Nilsson afgaf följande motioner:
N:o 23, angående ersättning af allmänna medel åt kronofogdar
m. fl. för resor utom egna tjensteområden för brottslingars gri¬
pande; och
N:o 24, angående förläggande af någon värfvad trupp till Carls-
krona för garnisonstjenstens bestridande.
Dessa motioner bordlädes.
Föredrogos och hänvisades till Bevillnings-Utskottet följande, den
26 dennes bordlagda motioner:
Onsdagen den 27 Januari.
29
N:o 1.
N:o 16, af Herr Hedlund, angående ändringar i gällande tull¬
taxa ; och
N:o 17, af Herr Odelberg, angående ändring af gällande lagstift¬
ning rörande bränvins tillverkning och försäljning m. in.
Föredrogs och hänvisades till Stats-Utskottet Herr von Geijers
den 26 dennes bordlagda motion, N:o 18, angående beviljande af ett
anlag å 337,500 kronor till understöd för en jern vägsanläggning mel¬
lan Stehag och Björkarp.
I öredrogos och biföllos Riksdagens Kanslideputerades den 26
dennes bordlagda memorial:
N:o 1, angående antagande af tjensteman i Riksdagens kansli; och
N:o 2, om åtgärders vidtagande till befordrande af skyndsam¬
mare tryckning af Kamrarnes protokoll.
Herr af Klint: På uppdrag utaf Friherre af Ugglas, som till
följd af sjukdomsfall inom hans familj nödgats resa från staden, får
jag å hans vägnar anhålla om tre veckors tjenstledighet från riks-
dagsgöro målen.
Uppå härefter gjord proposition beviljade Kammaren Friherre
af Ugglas ledighet från riksdagsgöromålen under tre veckors tid,
räknacl från denna dag.
Anmäldes och bordlädes Banko-Utskottets memorial N:o 1, med
öfverlemnande af fullmäktiges i Riksbanken till Utskottet afgifna be¬
rättelse.
Kammaren åtskildes kl. nära 2 e. in.
In fidem
O. Bralcel.
N:o 1.
30
Thorsdagen den 28 Januari, f. m.
Thorsdag^» den 28 Januari.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.
Justei’ades 5 protokollsutdrag för den 27 och protokollet för den
21 dennes.
Hen’ Grefven och Talmannen tillkännagaf, att anslag till sam¬
manträdets fortsättning kl. 7 e. in. blifvit före kl. 1 utfårdadt.
Herr von klots t en: Jag får vördsamt anhålla om tre veckors
ledighet från riksdagsgöromålen, räknadt från den 3 nästkommande
Februari.
Denna begäran bifölls.
Herr Hedlund: Hos Kammaren får jag vördsamt anhålla om
ledighet från riksdagsgöromålen på fjorton dagar från den 1 instun¬
dande Februari.
Jemväl härtill gaf Kammaren sitt samtycke.
Herr Wall enberg uppläste eu motion, N:o 25, om antagande
af förändrade bestämmelser för Riksbankens sedelutgifningsrätt.
Hänvisades till Banko-Utskottet.
Herr Wallenberg afgaf vidare en motion, N:o 26, angående
utlemnande från Riksbanken under åren 1875—1880 af skiljemynt,
prägladt enligt 1855 års myntordning.
Hänvisades till Banko-Utskottet.
Herr Wallenberg väckte slutligen eu motion, N:o 27, angående
aflåtande af underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t med anhållan om
åtgärders vidtagande för skyndsamt införande af ett nytt, för Sverige,
Norge och Danmark gemensamt system för mått, mål och vigt.
Hänvisades till ett tillfälligt Utskott.
Thorsdageii den 28 Januari, f. m.
31
N:o 1.
Herr Salomon Larsson uppläste en motion, N:o 28, om brän-
vinstillverkningsafgiftens förhöjning in. m.
Hänvisades till Bevillnings-Utskottet.
Herr Rydén afgaf följande motioner:
N:o 29, om anvisande af ett ordinarie anslag å 3,000 kronor till
inrättande af ett resestipendium för grundläggning af embetsmanna-
skicklighet;
N:o 30, om beviljande af ett extra anslag å 2,500 kronor till
den patologiska institutionen vid Upsala universitet; och
N:o 31, om anslag till löneförhöjning åt lärare m. fl. vid univer¬
siteten och Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Dessa motioner blefvo till Stats-Utskottet hänvisade.
Herr Sun de 11 väckte eu motion, N:o 32, om ändring af §§ 32
och 45 i gällande förordning om bränvins försäljning.
Begärdes på bordet.
Herr von Gei jer uppläste en motion, N:o 33, angående upp¬
hörande af utgifning från Riksbanken utaf sedlar å en krona.
Hänvisades till Banko-Utskottet.
Herr von Ge i jer afgaf vidare en motion, N:o 34, angående
beviljande af en pension å 800 kronor åt framlidne Tulldistriktchefen
W. Karströms enka, Carolina Catharina Karström, född Almqvist, och
dotter Ebba Gustafva Ramsay, enka efter Kaptenen Carl Magnus
Ramsay.
Hänvisades till Stats-Utskottet.
Herr Carlson väckte följande motioner:
N:o 35, angående beviljande af anslag för upprättande af en
folkskola för praktisk arkitektur vid Teknologiska institutet; och
N:o 36, angående förhöjning af årsanslaget till Riksdagens bi¬
bliotek.
Dessa motioner hänvisades till Stats-Utskottet.
N:0 1.
32
Thorsdagen den 28 Januari, f. ed.
Motion om n>j
tulltaxa.
Herr von Kock uppläste en motion, N:o 37, angående ändring
af gällande stadganden rörande byggnad och underhåll af allmänna
vägar.
Bordlädes.
Herr Ekman, Johan Jakob, uppläste en motion, N:o 38, an¬
gående prägling af guldmynt å fem kronor.
Hänvisades till Banko-Utskottet.
Föredrogs Herr Odelbergs den 27 dennes bordlagda motion, K-o 22,
om aflåtande af underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan
om utarbetande af förslag till ny tulltaxa m. m.
Herr Hallenborg: Jag kan icke neka till att jag i går blef
slagen med en ganska stor förvåning, då jag hörde Herr Odelberg
uppläsa sin motion; jag har nemligen i så fall samma åsigter, som
den ärade motionären, att jag i likhet med honom anser att man så
litet som möjligt bör göra några ändringar i tulltaxan och hade der¬
före trott att denna hans i motionen uttalade åsigt skulle förhindra
honom att komma fram med sitt förslag, hvilket jag icke anser vara
berättigadt af det i mitt tycke föga hållbara skäl, att en annan leda¬
mot af Kammaren dagen förut väckt motion om borttagande ur tull¬
taxan af en mängd, enligt hans åsigt, obetydliga artiklar.
Emellertid skulle jag icke hafva besvärat Kammaren med något
anförande vid detta tillfälle, om icke motionen vore af den beskaf¬
fenhet att den icke kan remitteras till Bevillnings-Utskottet, utan måste
blifva föremål för tillfälligt Utskotts behandling; och ehuru jag tror
att åsigterna inom denna Kammare äro så eniga, att motionen icke
har någon utsigt till framgång, utan kunde omedelbart afgöras, vill
jag dock icke motsätta mig dess remitterande till tillfälligt Utskott,
derest Kammaren, såsom en gärd af aktning för motsatta åsigter,
skulle finna skäl till sådan remiss.
Jag har ännu i friskt minne de dystra spådomar, som för tio
år sedan uttalades så väl med anledning af frihandelssystemets tilläm¬
pande i allmänhet, som i synnerhet till följd af den franska trak¬
tatens afslutande. Våra näringar skulle gå under och landet helt och
hållet ruineras. Jag hemställer till den ärade motionären sjelf, om
dessa spådomar gått i fullbordan. Kasta vi en blick på den stånd¬
punkt, hvarpå vår industri nu befinner sig, lär väl ingen kunna påstå,
att den icke i alla riktningar gått framåt, och hvad särskildt beträffar
jordbruket, som den tiden ansågs vara i så betryckt ställning att
staten borde mellankomma för att rädda jordbrukarne från under¬
gång, tror jag att dess alster för närvarande betalas så högt, att ett
skydd för dessa alster helt enkelt blefve en orättvisa emot en sam¬
hällsklass, hvars intresse herrar protektionister aldrig anse värdi att
Thorsdagrn de» 28 Januari, f. m.
N:o 1.
09
ÖO
bevaka, nemligen konsumenterna. Vi få nemligen icke glömma, att
<let finnes i vårt land ett betydligt antal innebyggare, som äro tvungna
för sitt uppehälle att konsumera, men icke hafva något att producera,
och om lefnadsförnödenbeterna för dessa stegras genom återinförande
af ett skyddstullsystem, åstadkommer man ett ond t, hvars följder icke
lätt kunna beräknas.
Beträffande nationalförmögenheten vågar jag äfven påstå, att
denna, långt ifrån att minskas under dessa tio år, snarare varit i
ständigt tillväxande. Jag åberopar som stöd för denna sats dels
den mängd aktiebolag, som på inhemska kapitaler blifvit bildade,
dels de år för år ständigt ökade depositionerna i bankerna och slut¬
ligen de obligationer, som allmänna hypoteksbanken inom landet
försålt til! belopp af omkring 85 millioner och hvilka befinna sig till
största delen i inhemska kapitalisters och penningelörvaltande
verks ego.
Vi hafva ett stort nationalfel, det nemligen att icke rätt förstå
konsten att hushålla; men tror man väl att detta fel ändras
genom tulltaxan; tror man väl att genom att försvåra införan¬
det af en mängd som öfverflcdiga ansedda artiklar man befordrar
sparsamheten? Tvärtom, de som äro idka och på samma gång slös¬
aktiga lära icke af de höjda tullarne afhålla sig från att förse sig
med sina behof, hvilka fastmera genom det ökade priset i deras ögon
blifva i högre grad önskvärda; men den mindre bemedlade, som vill
söka att lefva efter sina tillgångar, men det oaktadt någon gång vill
bereda sig eller de sina den fördelen att ega en eller annan af dessa
artiklar, han träffas af det förhöjda priset, och jag tror derföre att
just den franska traktaten i hög grad varit till fördel för den kloka
hushållaren, långt mera än för slösaren.
Jag anser derföre att de» ifrågavarande motionen icke allenast
saknar skäl i och för sig, utan äfven blifvit väckt under den för den¬
samma minst lämpliga tidpunkt.
Denna motion innehåller emellertid 2:ne särskilda yrkanden: det
ena att Riksdagen skulle ingå till Kongl. Maj:t med underdånig an¬
hållan, att Kong! Maj:t ville tillsätta en komiié lör utarbetande af en
ny tulltaxa, stödd på skyddstullsystemet; det andra att Riksdagen
skulle begära den franska traktatens uppsägning. Hvad det förra
yrkandet angår, anser jag det obehöflig!, derföre att om Bevillnings¬
utskottet, som ju måste anses vara sammansatt i öfverensstämmelse med
Riksdagens åsigter och som eger motionsrätt i afseende å tullsatser¬
nas bestämmande, skulle hysa protektionitiska åsigter, lär det icke
underlåta att framkomma med förslag till en tulltaxa i samma anda,
som af Riksdagen kan godkännas, då motionärens syftemål enklare och
hastigare uppnås än genom en komité, och om sådana åsigter icke
finnas hos Riksdagens pluralitet, lårben lika litet bifalla så val Utskot¬
tets, som komiténs förslag, och en komité är således ur alla syn¬
punkter onödig. Och med afseende å traktatens uppsägning, lär
Riksdagen icke vilja gå in på att taga ett steg, som för hela verlden
skulle tillkännagifva att vårt fädernesland återgått till en ståndpunkt, som
Förståt Kammarens Prof.. 1875 N:o /. g
Motion om ntf
tulltaxa.
(Forts, V
N:o 1.
34
Lördagen den 28 Januari, f. m.
Motion om ny
tulltaxa.
(Forte.)
numera icke allenast öfvervunnen utan till och med af de flesta helt och
hållet öfvergifven.
Jag har icke kunnat afhålla mig från att göra mina anmärknin¬
gar emot hvad motionären föreslagit, emedan jag såsom ledamot af
Bevillnings-Utskottet vid 1865 års riksdag i min mån bidrog till god¬
kännandet af den franska traktaten, om hvilken heta strider fördes,
och hvad jag då hoppades finner jag nu hafva slagit in, det att denna
traktat medfört för vårt land så surna fördelar, att jag med smärta
skulle se om den skulle blifva uppnäfd.
Herr Hedlund: Då min anspråkslösa motion i förgår begärdes
på bordet, gjorde jag mig till gårdagens plenum beredd att försvara
densamma och hade till det ändamålet försett mig med erforderliga
vapen. Men den person, med hvilken jag då väntade att få ingå i
meningsutbyte, var af skal, som jag beklagar, förhindrad derifrån; i
stället framträdde en annan varm nitälskare för svensk industri och
ställde mot min motion hvad man på militärspråket kallar eu koutra-
approche, i det lian sjelf väckte en motion i motsatt riktning. Då
jag nu ställer mig mot de batterier, som han sålunda riktat mot mig,
gör jag det utan bäfvan, och jag anser mig ha skäl dertill. Man
torde vid detta tillfälle kunna upprepa eu liknelse, som en gång an-
vändts vid en betydelsefull tidpunkt i vårt statslif, om en kanon utan
kula; jag betvifiar att det finnes någon kula i den kanon, som nu blifvit
riktad mot de grundsatser, hvilka i dessa ämnen under den sista ti¬
den blifvit följda i vårt land, men någon rök torde den dock kunna
frambringa; och då sådant möjligen kan inverka skadligt på många
sinnen, vill jag, så vidt i min förmåga står, söka att bortblåsa den¬
samma. Vi hafva lyckligtvis framför oss eu verklighet, som talar högt
mot de alster af en alltför liflig inbillningskraft, åt hvilka denne verk¬
lighetens man synes mig i sin motion hemfallit, denne man, hvars gag¬
nande praktiska verksamhet, hvars stora förtjenster om jordbruks¬
industrien och dess förädling vi alla känna. Innan jag öfvergår till fram¬
ställandet af de fakta, hvilkas bevisande kraft jag i detta ämne tror
vara fullt tillräcklig, vill jag till flyktigt skärskådande upptaga en och
annan af de allmänna satser, motionären framställt. Han har sagt,
att man först bör tänka på produktionens utveckling, innan man upp¬
muntrar konsumtionen, bill är dock förhållandet, att statsekonomien
utgår från alldeles motsatt synpunkt. En af dess första grundsatser,
om hvars sanning jag tror de fleste äro öfvertvgade, säger att kon¬
sumtionen ensam förmår framkalla produktion. Och jag kan ej inse
huru man skall kunna tänka sig förhållandet annorlunda. Jag är t. ex.
färdig att börja en verksamhet i den ena eller andra produktions¬
grenen; men jag kan icke göra det, om jag icke med någon trygghet
kan vänta mig ett tillräckligt antal konsumenter. Om jag vilt för¬
lägga böcker, måste jag kunna räkna på att erhålla läsare; vill jag
göra trycksvärta eller hvad som helst annat, måste jag kunna räkna
på köpare af min vara. Men innan jag vet om köpare finnas, är det
ett vågsamt företag att producera, och jag vågar säga, att hvarje produk¬
tion, som icke framkallas af motsvarande konsumtion, blir eu ruinerande
Thorsdageu den 28 Januari, f. in.
35
N:o 1.
aftal-. Den ärade motionären säger, att, då konsumtionen stigit i så Motion om ny
hög grad under den sista tiden, är detta ingalunda ett lyckligt förhållande,
att denna konsumtion visserligen kunde vara glädjande, om vi med alstren v 01
af en väl ordnad industriel verksamhet betäckte densamma; men att
en import, som betäckes genom export af våra råvaror i deras minst
förädlade form, vore i högsta grad skadlig. Jag får bekänna, att jag
icke fattar detta resonnement. Jag kan icke se, att vi kunna åstad¬
komma någon af dessa s. k. råvaror utan arbete, vi kunna icke fälla
träden i våra skogar utan arbete, icke taga upp malmen ur våra
grufvor och smälta den till tackjern utan stor ansträngning och
teknisk skicklighet. Det lär väl icke kunna sägas, att åstadkommandet
och utförandet på marknaden af dessa råämnen icke skulle utgöra
tecken på en industriel verksamhet, icke skulle utgöra ett produktivt
arbete. Jag förmodar, att motionären, då han talar om industriel
verksamhet, egentligen syftar på fabriksindustrien, och han säger äf¬
ven längre fram, att produktionen af vår fabriksindustri under det
sista årtiondet endast obetydligt ökats. Jag tror mig kunna med
klara och tydliga siffror visa, att lian i detta påstående gör sig skyl¬
dig till ett misstag. Först vill jag dock med några ord upptaga till
besvarande den af motionären framställda satsen, att man bör söka
hämma den öfverhandtagande konsumtionen, och att intet verksam¬
mare medel dertill finnes än ökade tullsatser. Äfven den siste tala¬
ren har oaktadt sina frisinnade åsigter skattat åt denna falska upp¬
fattning af konsumtionens väsende. Jag tror det vara alldeles klart,
att konsumtionen nödvändigt stiger i samma mån som välståndet i
landet ökas. Då man kommit i en bättre belägenhet, är det ju nå¬
gonting helt naturligt, att man vill skaffa sig bättre föda och kläder.
Den ökade konsumtionen bör således betecknas helt enkelt såsom ett
glädjande faktum, och alldeles icke såsom ett sorgligt fenomen. En¬
dast då konsumtionen går så långt, att den, i stället för att främja
vårt välbefinnande, skadar detsamma genom att framkalla ett öfver¬
dådigt lefnadssätt, frosseri, dryckenskap och öfverdrifven lyx, då först
kan den betecknas såsom skadlig. Jag har lyckligtvis blott föga erfa¬
renhet om detta senare slag af konsumtion; men jag är lifligt öfver-
tygad om, att man icke med rätta kan beskylla svenska folket i dess
stora flertal för något sådant. Deremot fröjdar jag mig åt den all¬
männa välmågan, som gör att arbetaren kan lägga sig till ett par
skjortor eller strumpor mera eller bereda sig njutningen t. ex. att
dricka sitt kaffe. Jag hör icke till dem, som anse, att för den för-
mögne är hvarje slag af komfort berättigad^ men för den fattige är
hvarje försök att skaffa sig beqvämlighet eller njutning ett fel; och
jag prosteterar mot uppfattningen, att svenska folket skulle vara be¬
näget att lefva i öfverflöd. Det är nog möjligt, att det som ett un¬
dantagsfall kan berättas, hurusom arbetare i Norrland, hvilka förtjenat
ända till 20 och BO kronor om dagen, användt sina öfverflödiga in¬
komster till att dricka champagne; det är visst icke att gilla, om så
är förhållandet; men om en handelsexpedit, som säkerligen icke har
dessa inkomster, gjort på samma sätt, så tager man icke någon an¬
stöt deraf. Det är visserligen en hyllningsgärd, man dermed egnar
N:o 1.
T horsdagen den 28 Januari, f. m.
Motion om ny
tulltaxa.
(rForts.)
36
arbetaren, då man hos honom förutsätter en så hög grad af förstånd,
att man fordrar, det han skall afhålla sig från fel, som man har så
lätt att ursäkta hos andra; men jag tror icke att man dermed har
ställt frågan på dess rätta ståndpunkt. Missbruk kunna naturligen s
detta afseende som i andra förekomma; men jag vågar dock fasthålla
det påståendet, att svenska folket icke är något slösaktigt folk, utan
tvärtom ett redbart, arbetsamt folk, om vi, såsom rätt är, härvid
icke taga i betraktande de undantag, som förekomma inom vissa
kretsar i hufvudstaden och andra större städer, hvilka icke få göras
liktydiga med svenska folket i dess helhet.
Sedan jag nu sökt bemöta de allmänna satser, från hvilka den
ärade motionären utgår, skall jag i några korta drag söka uppvisa,
huru det förhåller sig med hans påstående, att den svenska fabriks¬
industrien under den sista tiden icke skulle hafva tillvuxit. Den se¬
naste berättelsen af Kommerskollegium i detta hänseende är för år
1872[; beklagligt är, att vi ännu icke hafva någon för år 1873, ty
den skulle visserligen hafva gifvit ännu bättre stöd för mina åsigter.
Jag tillåter mig nu emellertid att ur 1872 års berättelse framlägga
några siffor, som äro af den vigt för frågans bedömande, att ingen,
som vill allvarligt sysselsätta sig med vårt lands ekonomiska förhål¬
landen, torde böra förbigå desamma. Jag förutskickar den anmärk¬
ningen, att de siffror, som här föreligga rörande fabrikernas tillverk¬
ning, icke äro för stora, utan snarare tvärtom; ty man kan nemligen
vara säker på, att fäbrikanterne icke öfverdrifvit beloppen. Samman¬
lagda tillverkningsvärdet vid våra fabriker och manufakturer utgjorde
år 1872 126,312,441 R:dr, hvilket med ungefär 21 millioner öfver-
stiger nästföregående års tillverkningsvärde och med ungefär 39 millio¬
ner medelvärdet för åren 1867—1871. Man skall hafva bra stora
fordringar på Sveriges industri, för att tycka att detta är för litet;
jag tror, att det bör anses vara ganska mycket. Granska vi nu några
af de särskilda fabrikationsgrenarne, så finna vi, att våra klädes¬
fabriker, hvilka år 1868 tillverkade för omkring 8|'millioner R:clr, till¬
verkade år 1872 för nära 13 millioner, utvisande således en stegring
på fem år af 4.j millioners tillverkningsvärde, hvilket väl ej kan anses
obetydligt. Bomullsväfnaden representerade år 1868 ett tillverknings¬
värde af nära 5 millioner R:dr och år 1872 af 8,800,000, ett ganska
aktningsvärdt framsteg! Bomullsgarnfabrikerna tillverkade år 1868
för ungefär 10,800,000 R:dr och 1873 för omkring 15,200,000, såle¬
des nära 50 procent tillökning. Sidenfabrikerna, hvilka enligt mine mot¬
ståndares åsigter skulle vara så godt sotn dödsdömda genom den fran¬
ska traktaten, hafva dock visat rätt stor lifskraft: 1868 tillverkade
de för 457,525 R:dr och år 1872 för 1,164,345 R:dr; deras tillverk¬
ningsvärde har sålunda blifvit mera än fördubbladt. Sockerraffine-
ringsverken, på hvilka den ärade motionären fäst särskild uppmärk¬
samhet, tillverkade 1868 för omkring 13,400,000 R:dr och 1872 för
nära 15 millioner; tillökningen är visserligen icke stor, men det är
dock ett framåtskridande. Läderfabrikerna tillverkade år 1868
för något öfver 4 millioner R:dr och 1872 för nära 7 millioner, olje-
slagerierna 1868 för 1J million R:dr och 1872 för 2,600,000. Detta
Thorsdagen den 28 .Januari, f. m.
N:o 1.
61
ar i få drag konturerna af våra fabrikationers utveckling under dessa
år. Härtill vill jag lägga beträffande sockerraffineriugsverkeii, att
den stegring, som bör hafva egt ruin under de sista två åren efter
1872, icke kan hafva varit annat än högst betydlig, ehuru vi nu
sakna uppgifter derom. År 1872 importerades nemligen 82| millioner
skålpund råsocker, och tillverkningsbeloppet vid raffineringsverken
uppgick samma år till 33J millioner skålpund; två år senare eller
1874 hade importen af råsocker stigit, med 10 millioner skålpund, och
tillverkningen vid raffineringsverken bör således efter samma proportion
äfvenledes hafva ökats med omkring 10 millioner skålpund. En industri,
hvilken utvecklar sig i sådan proportion, lär man väl icke kunna
kalla för föga framåtskridande. Eftersom vi nu tala om sookerraf-
fineringen, så vill jag ej underlåta att anföra densamma såsom ett
exempel på, hurusom förädliugsnäringarue kunna kosta staten rätt
betydligt. Tillverkningen af raffineradt socker uppgår nemligen, såsom
jag nyss nämnde, till omkring 33j millioner skålpund; skilnaden i tull
mellan raffineradt socker och oraffineradt är 3 R:dr 60 öre per cent¬
ner. Hade således den raffinerade varan införts i stället för råsockret,
hade staten vunnit 3,o öre per skålpund, hvilket utgör ungefär
1,200,000 kronor. Om jag nu tager det antal arbetare, som dessa
raffineringsverk sysselsätta, eller omkring 1800, och dividerar detta
uti 1,200,000, så får jag för hvarje arbetare omkring 660 kronor,
hvilket sålunda utgör den summa, som staten betalar för hvarje arbe¬
tare vid sockerraffinerings verken.
Jag tror mig då icke hafva haft så orätt i hvad jag en gång
yttrade till en sockerraffinadör, att svenska staten skulle göra en be¬
tydlig vinst, om den pensionerade sockerraffinadörerne och alla deras
arbetare. Det är också på dessa grunder, som eu framstående norsk
statsman yttrade, att Norge icke hade råd att hålla sig med socker-
raffineringsverk, de vore dem alldeles för dyra. Ungefär det samma
är förhållandet med bomullsgarnfabrikationen. Tillverkningsbeloppet
af denna vara utgjorde år 1872 omkring 141 millioner skålpund. .Om
vi i stället importerade det garn, som vi nu tillverka, skulle staten
erhålla de 8 öre per skålpund, hvartill tullsatsen uppgår. Detta skulle
inbringa omkring 1,200,000 kronor, hvilket ju är en rätt vacker
summa. Det var emellertid nu icke ruin afsigt att ingå på frågan om
statens uppoffringar för fabriksindustrien. Jag har vid detta tillfälle
blott velat inlägga en bestämd gensägelse mot motionärens påstående,
att landets fabriksindustri icke gått. framåt under de senaste åren.
Hvad remissen af motionen angår, vill jag icke uppträda deremot;
jag har för min del ingenting deremot, att den eger rum, jag påmin¬
ner blott, att Kammaren har rättighet att genast afböja densamma.
Herr Wall eu berg: Jag har icke begärt ordet för att inlåta
mig i något meningsutbyte om sjelfva den nu väckta frågan, den
kommer väl att i sinom tid bär i Kammaren behandlas, sedan den
först blifvit handlagd inom Utskottet. Men då jag trott mig finna,
att den siste talaren i sitt anförande gjort sig skyldig till en viss
lapsus, så har jag ansett min skyldighet vara att försöka åstadkomma
Motion om ny
tulltaxa.
(Forts.)
N:o 1.
Thoradagen den 2f< Januari, f. in.
Motion om
tulltaxa.
(Forts.)
38
»y någon rättelse derutinnan. Den ärade talaren sade, att det svenska
folket vore ett sparsamt folk, men gjorde dervid ett undantag för
Stockholm. Jag tror, att ingen i denna församling är bättre i till¬
fälle än jag att bedöma de ekonomiska förhållanden, som äro rådande
i Stockholm, och med den kännedom, som jag nu under tjugu år
kunnat inhemta om Stockholm ocli stockliolmsboarne, tror jag mig
kunna påstå, att det icke i hela landet finnes någon krets bebodd af
140,000 andra menniskor, som äro så sparsamma som de, hvilka bygga
och bo i hufvudstaden. Det är icke första gången man tror sig kunna
bedöma Stockholm efter lifvet inom vissa lysande kretsar, sådana som
igenfinnas i alla hufvudstäder, och efter lifvet på de offentliga ställena.
Men man glömmer härvidlag eu vigtig sak, och det är, att det till en
stor del är de resande, som allra mest bidraga till det slöseri, som
förekommer på offentliga ställen och som man skribler ensamt på
hufvudstadens räkning. Jag kan för öfrig! icke obetingadt ingå på
den ärade talarens förklaring, att det svenska folket är ett sparsamt
folk. Jag har icke hatt för sed att säga komplimentera åt det svenska
folket och gör det således icke heller nu. Dess värre är det min
åsigt,' att det svenska folket icke är sparsamt. Men jag gläder mig åt
att det börjat blifva sparsamt; och jag är säker på, att o>» det en gång
blifver ett sparsamt folk, då skall svenska folket också blifva ett starkt
folk.
Herr O del berg: Det torde blifva för vidlyftigt och svårt att svara
på alla de anmärkningar, som blifvit framställda mot min motion.
Hägra af de fällda yttrandena skall jag dock efter min förmåga upp¬
taga till bemötande. Den förste talaren sade, att långt ifrån att lan¬
det skulle gå siu undergång till mötes, hvilket man velat framställa
såsom en sannolik följd af frihandelslagstiftningen, hade tvärtom våra
näringar under de sista tio åren på ett i ögonen fallande sätt gått
framåt. Att näringarne i allmänhet gått framåt, har jag visst icke
förnekat, jag bär blott påstått att, medan befolkningen tilltagit och
konsumtionen blifvit större, har näringsutvecklingen icke hållit jemna
steg med denna tillväxt, utan stannat efter, ett förhållande, som jag
tror vara tillfyllest bevisadt deraf att, såsom jag i motionen framhållit,
behofvet af utländska förnödenhetsartiklar blifvit är efter år större.
Jag medgifver gerna, att konsumenternas intresse måste tillgodoses,
och det vore utan tvifvel ett lyckligt förhållande, om alla samhälls¬
medlemmar i Sverige kunde lefva i välstånd och hafva fullt upp. Men
min åsigt är, att man först måste lära sig producera, innan man
konsumerar; såsom enskild man bör man först förvärfva sig medel
att köpa för, innau man gör utgifter, och ett folk måste på samma
sätt se till, att det producerar tillräckligt mycket att sälja till andra
folk. innan det sjelf stegrar sin konsumtion. Jag tror icke, att
Sverige har uppfyllt detta vilkor; åtminstone tror jag, att det gjort
det allt mindre och mindre under de tio år, som den franska traktaten
funnits till. Det är lätt att öfvertyga sig härom, om man endast
tager i betraktande uppgifterna om Sveriges import under denna tid.
Den har år efter år stigit, så att då densamma år 1850 uppgick till
Thorsdagea den 28 Januari, f. in. 3!* N:0 1
JO millioner, utgjorde den 1860 82 millioner, och 1872 216 millioner "*
kronor i värde, och jag lörmodar, att den under åren 1873 och 1874
vuxit i ändå större proportion. Den förste talaren yttrade äfven,
att det vore ett bevis på nationalförmögenhetens tillväxt, att så inånga
aktiebolag med inhemska kapital bildats ilandet. Detta är nog sannt;
men vi hafva ännu icke sett, huru många af dessa bolag burit sig,
gifvit sina aktionärer någon inkomst och sålunda kunnat för landet
medföra någon nytta. Det är i synnerhet under de sista åren, som bolag
bildats i mängd; men redan hafva åtskilliga af dessa gått öfverända,
och orsaken till ett sådant förhållande anser jag till stor del ligga
deri, att konkurrensen med utländska fabriker och andra inrättningar
af samma slag varit dem för öfvermäktig. Att mängden af aktiebolag
kan vara bevis på ökad nationalförmögenhet, är jag dock beredd att med¬
gifva, om nemligen dessa bolag verkligen arbeta med vinst, och detta
icke blott för ögonblicket, utan sålunda att de fortfarande bära sig och
äro i stånd att progressivt utvidga sin verksamhet. Men då man
vill framdraga de många depositionsbevisen i bankerna såsom vittnes¬
börd i samma afseende, kan jag icke längre erkänna ett sådant till-
vägagående såsom riktigt ; ty jag tror icke, att man kan taga dylika pap-
persfördringar såsom någon säker måttstock i afseende på nationalförmö¬
genhetens storlek. Hvad vi deremot förlorat i förmögenhet, det är den
massa af skogseöekter, hvarmed vi de senare åren betalt vår import,
och vidare den minskade fruktbarhet hos jorden, som är eu följd af
den oupphörligt stegrade hafreodlingen. Samme talare yttrade, att det
vore eu onödig omgång att begära tillsättandet af eu komité för utar¬
betande af eu ny tulltaxa, såsom jag i min motion föreslagit, då ju
Bevillnings-Utskottet har rättighet att i detta ämne föreslå hvad som
helst, och om det vore protektionistiskt sinnadt, skulle det säkerligen
sjelfmant göra framställning om förändrad tullagstiftning. Mycket
sannt! men som jag icke haft någon anledning att förmoda, det Bevill¬
nings-Utskottet skulle råka i en sådan sinnesstämmning, har jag trott
mig böra framställa mitt förslag. Jag anser för öfrigt, att för utarbetande
af eu tulltaxa, bygd på alldeles uya grunder, fordras mycket mera tid
och arbete, än hvad Utskottet, om det vore aldrig så protektionistiskt
sinnadt och hade aldrig så mycken håg för arbete, skulle kunna upp¬
offra för det ändamålet. Dertill fordras icke att man kommer fram
med något hastigt undangjordt arbete på fri hand, utan att man hör
näringsidkare från alla klasser och derefter omsorgsfullt pröfvar det
börda; dertill fordras träget arbete under åtminstone ett års tid. —
Vidare yttrar samme talare, att åtgärder i deu syftning jag föreslagit
skulle vara att ställa oss tillbaka på en öfver vunnen ståndpunkt. Ja!
så tycker man i Sverige, och så är tonen i synnerhet i denna Kammare;
men jag ber deu ärade talaren kasta en blick på andra länder och se
till, huruvida man äfven der anser eu sådan ståndpunkt såsom öfver-
vnnnen. 1 Förenta staterna t. ex. har tulltaxan biifvit förändrad tre
eller fyra gånger under de sista femtio åren, än i protektionistisk och
än i frihandelsriktning; och man har dervid alltid kommit till det
resultat, att frihandelslagstiftningen verkat ruinerande på den ekono¬
miska ställningen. Nu har sedan Mars år 1861 en protektionistisk
N:o 1.
40
Thorsdagen flen 28 damjan, f. i*.
•’h» lagstiftning åter blifvit införd, uch den har haft till följd den mest
(F,,ns!', kolossala utveckling af landets alla tillgångar. Så är fallet t. ex. inom
hd i: i minst rie ii; da den störa Paciflc-banaii skulle byggas, uppställdes
såsom vilkor för understöd från statens sida, att all'materiel skulle
tagas inom landet. Det skedde, och denna 2,000 mil långa bann
bygdes färdig på ett och ett hälft års kortare tid än det rar beräk-
natlt. Vi behöfva' dock ej gå sä långt som öfver Atlanten för att
finna de bevis vi behöfva. Må vi blott vända oss till Frankrike, hvars
exempel i denna fråga frihandelns vänner ju icke vilja jäfva. Vid
Uaktatens uppgörande lemnade frankrike oss knappast någon enda
verklig fördel, under det att det sjelft förbehöll sig alla möjliga. Frans-
männen insago, att ett land bör skydda sina näringar, och sjelfva
följde de också den grundsatsen, i synnerhet då det gällde sådana
näringar, som stock) under utveckling och således både behof af större
skydd. Om fransmännen också medgifvit oss vissa mindre friheter
vid importen åt varor, i livilkas fabrikation deras eget land är öfver-
lagset, om do t. ex. medgifvit eu låg tull på sidenvaror, så betyder
detta ej mycket; ty intet annat land lär kunna täfla med Frankrike
t denna fabrikation. Men helt annat var förhållandet med t. ex.
jernhandteringen: då frankrike för tio år sedan icke ansåg sig hafva
utvecklat sin jeruiiidustri tillräckligt, för att kunna uthärda konkur¬
rens derutinnan, så iänu det sig föranlåtet att vid traktatens upprät¬
tande stadga ganska dryga tuiisatser på jern, så, att det finnes järn¬
varor, som betala ända till öfver 70 kronor för eu svensk centner.
De allmännast förekommande tullsatser äro mellan 1 krona 88 öre per
centner stångjern och 7 kronor 08 öre per centner stålplåtar. Utom de
nu anförda länderna finnas liera andra, livilkas exempel skulle kunna
åberopas; men det nu sagda må vara nog.
, Deu “äst siste talarens poetiska utflykter vill jag icke försöka
besvara; men då lian säger, att det är konsumtionen, som framkallar
produktion, så kan jag ej lemna detta yttrande alldeles utan genmäle.
Kla.it är, att dessa häda saker stå i nära förhållande till hvarandra;
och jag medgifver gerna, att eu produktion skulle vara svär att tänka
sig, om någon konsumtion icke funnes. Men sä är ju här icke för¬
hållandet. ^ Om också våra fabriker tillverkade mycket mera, än de gorå,
så skulle de dock icke behöfva sakna konsumenter; ty dä man behöf-
ver importera för öfver 15 millioner kronor ylletyg under ett är, so
torde det vara temligeu antagligt, att de inhemska fabrikanterne icke
tillverka på långt när tillräckligt för att fylla bebofvet. Köpare fattas
således icke; och orsaken till, att våra fabriker icke kunna utveckla
sig i ^ bredd med den stegrade efterfrågan på deras varor, ligger deruti,
att vår inhemska industri icke förmår att producera för samma pris
som i länder, der samma industri blomstrat i kanske 200 år.
Jag erkänner med den ärade talaren, att svenska folket bar stola
törtjenster, och att det hittills varit ett sparsamt folk; och jag
hade derför önskat, att lagstiftningen icke, såsom nu är fallet, skulle
inleda svenska folket på eu väg, som det icke har råd att beträda.
Den tullagstiftning, som nu är gällande, uppmanar folket att njuta
och konsumera, och något sådaut kan väl icke, så vidt jag kau
Thorsdag^;:; tf in 2S Januari, f. in.
41
N:o 1.
förstå, vara stats-ekonomiskt riktigt. -- Samme talare anförde ur
Kommers-kollegii berättelse om näringarne för år 1872 åtskilliga
siffror, hvarmed han ville bevisa, att produktionen ökats i så ofantlig
grad under de sista åren. Jag får då ännu eu gång upprepa,
att jag visst icke nekat till att den ökats, utan endast sagt att den
icke ökats så mycket som den borde och skulle hafva gjort, om den
icke varit öfverväldigad af den utländska importen. Men bevisniugs-
kraften af de siffror häri anfört måste jag dock till eu stor del jäfva;
ty det är icke värdet, utan mängden af det producerade, som fyller
konsumtionen och som med någon säkerhet kali utvisa, om produk¬
tionen verkligen utvecklats. Det är således mängden man bör taga i
beräkning, om man vill anställa någon jemförelse; och göra vi det,
så blir resultatet ett helt annat. Om jag äfven gerna medgifver, att
produktionen inom vissa grenar rätt betydligt ökats, skola vi dock,
om vi gå till väga på sådant sätt, finna att den åter i många andra
fall undergått en väsendtlig minskning. Att fabrikationen af bomulls¬
tyg och garn fem- eller sexdubblats på de sista tio åren, är full¬
komligt riktigt; men det kommer sig deraf, att vid medlet af 1860-talet
all bomullsindustri i hela Europa nästan låg nere till följd af det
amerikanska inbördes kriget. — Att den sedan icke blott åter gått
upp till hvad den var före kriget, utan äfven något ökats, det erkän¬
nes villigt; men proportionen blir i alla fall långt mindre än det först
vill synas. Hvad ylleväfnaden beträffar, så ber jag att få åberopa
den såsom stöd för de af mig uttalade åsigter. Värdet af denna
fabrikation är väl större nu än fordom; men se vi på qvantiteten,
blir förhållandet icke alldeles detsamma. Tillverkniugsqvantiteteu af
finare ylletyger har nemligen minskats till mindre än hälften, och
om inom denna fabrikation tillveykuingsmängdeu i sin helhet ännu
uppgår till lika högt fottal som för tio år sedan, så är det den gröf¬
re tillverkningen, som får ersätta hvad som brister i den finare. Det
kominer sig deraf, att tullen för både gröfre och finare tyg beräknas
efter vigt, och är lika hög pr skålpund, och då naturligtvis eu alu
groft tyg väger mera än en alu fint, så är tullskyddet för ett visst längd¬
mått af det förra vida högre än för samma längd af det senare.
Följden häraf har biifvit, att importen af de finare tilltagit i större
proportion, hvilket sedan i sin ordning nedtryckt den inhemska till¬
verkningen. — Jag vill nu ej trötta Kammaren med att anföra något
vidare i detta, ämne. Hvad beträffar den gjorda framställningen om
att vägra remiss, så hoppas jag, att något sådant icke skall i fråga
komma; ehuru min åsigt i dessa frågor är motsatt pluralitetens inom
Kammaren, vill jag dock ej tro, att den skall så missbruka sin makt,
att den nekar remittera motionen.
Herr Wallenius: Jag vill icke inlåta mig på något vidlyftigt
ordande om fördelarne i det protektionistiska eller i frihandelssy¬
stemet, viss på att inom denna Kammare ingen finnes, som icke gjort
sig fullt reda för, hvad han i denna fråga anser vara rätt eller icke.
Min åsigt är, att man icke bör på det allmännas bekostnad skydda
hvad som icke är värdt att skydda, och att det allmänna bästa alra
bäst främjas derigenom, att man låter konkurrensen taga ut sm rätt
Motion om ny
tulltaxa.
(Forts.)
N:o 1.
Thorsdageii den 28 Januari, f. m.
Motion om
ny tulltaxa,
(Forts.)
42
och företagsamheten vinna det pris, som densamma tillkommer. På
grund af denna min åsigt, och alldenstund Kammaren, om den re¬
mitterar motionen till ett Utskott, möjligen skulle synas gilla de åsigter,
den innehåller, får jag för min del endast i korthet yrka, att Kam¬
maren nu genast måtte uttala sitt ogillande af motionen och icke med¬
gifva dess remitterande.
Herr Man u erska lits:: -lag är en gammal anhängare af fri¬
sinnade åsigter, i allmänhet, och äfven på handelns område; men just
derför förefaller det mig besynnerligt, att man här synes vilja införa ett
förbud för den fria tanken att yttra sig och söka göra sig gällande,
och försöka att afklippa densamma i samma ögonblick som den blifvit
framstäld. Jag tror icke, att ett sådant förfaringssätt kan vara lämpligt;
ty då motsatt öfvertygelse om rätt och orätt ställa sig mot hvarandra,
måste man på hvardera sidan tåla vid, att ens egna åsigter under¬
kastas pröfning. Just på grund deraf att jag hyllar fria åsigter, måste
jag på det allvarligaste sätta mig emot att man söker förqväfva motio¬
nen och icke låta den komma under den pröfning, som våra grund¬
lagar medgifva. Det är sant, att Kammaren har i sin makt att, i
händelse motionen icke är af beskaffenhet att behöfva remitteras till
Ständigt Utskott, omedelbart afgöra, att den icke bör föranleda till
någon åtgärd. Men jag tror. att ett sådant tillvägagående sällan blifvit
följdt; och hvarför det nu skulle ske, det bär för mig icke på något
sätt framgått af de anföranden, som blifvit afgifna. Jag hoppas, att
denna Kammare icke skall låta förleda sig till ett sådant steg, utan
medgifva motionens hänvisande till ett tillfälligt Utskott, hvarå jag lör
min del framställer yrkande.
Många ledamöter hördes häri instämma.
Herr Rydqvist: Ehuru jag icke önskar att förlänga diskussio¬
nen, anhåller jag dock att blott för några korta ögonblick få taga
Kammarens uppmärksamhet i anspråk. Jag skall endast yttra några
få ord, hvartill jag föranledes af det anförande, som hållits af den
ärade talaren på Göteborgsbänken. Han uppställde på grund af Kommers-
kollegii berättelse om fabrikerna för år 1872 en jemförelse mellan
fabrikernas tillverkningsvärde sistnämnda år och 1868 och utsträckte
denna jemförelse icke blott till den stora slutsumman för hela till¬
verkningen inom landet, utan äfven till värdet af vissa särskilda fa-
brikationsgrenars tillverkning. Det är mycket vanligt bär i landet,
att man tager tillverkningsvärdet till utgångspunkt för dylika jemfö¬
relse)'; men då man så gör, måste man vara mycket försigtig för att
icke komma till oriktigt resultat. Ty äfven under antagande, att dessa
officiela uppgifter äro fullt tillförlitliga, händer det ju mycket ofta, att
vissa artiklar under få år stiga eller falla i värde, och detta under¬
stundom så betydligt, att det högst väsendtligt inverkar på betydelsen
och det verkliga resultatet af den jemförelse man anställer. Den
ärade talaren fäste sig bland annat vid sidenfabrikationen och jemförde
dess tillverkningsvärde år 1872 med förhållandet några år förut. Hela
Thorädagen den 28 Januari, f. m.
43
N:o 1.
verldeu känner dock, att under loppet af de sista 6 eller 8 åren ar- Motion om
tikeln silke stigit enormt i pris, och naturligtvis måste då värdet af
sidentillverkningen äfven stiga, utan att man derför har rätt att deråt
draga den slutsatsen, att sjelfva fabrikationen i någon högre grad ut¬
vecklat sig. Vill man uppställa en jemförelse på grund af verkliga
sakförhållanden mellan det sista året och något föregående, så skall
man icke jemföra fabrikernas tillverkningsvärde, utan taga till ut¬
gångspunkt produktionsmängden, vigten, alnmåttet, antalet arbetare,
verk eller verkstäder, som varit i gång vid de olika tidpunkterna.
Derigenom erhåller man eu mycket tillförlitligare grundval för jetn-
förelser. Vidare är det icke tillräckligt att betrakta förhållandena en¬
samt under de sista tio åren; vill man komma till ett säkert omdöme
om fabrikationens utveckling i vårt land, så bör man taga ännu
ett steg och äfven jemföra det sista decenniet med det näst före¬
gående, och gör man det, tror jag man skall finna, att fabrikationen
icke utvecklat sig i någon större proportion, sedan den franska trak¬
taten kom till stånd, än hvad den gjorde under de närmast föregående
tio åren. Slutligen förekommer ännu eu tredje omständighet af ganska
stor vigt, som man icke heller bör lemna ur sigte vid en jemförelse
mellan tillverkningsvärdena för de olika åren; och det är, att ganska
många industrigrenar, Indika förut voro så relativt obetydliga, att de
icke intogos i Koinmers-kollegii berättelse om fabrikerna, utan hän¬
fördes till handtverkeu, numera upptagas bland de förstnämnda; de
både således i de föregående berättelserna intet motsvarande. Slut¬
ligen kommer härtill, att jemväl en mängd nya industrigrenar år från
år tillkommit. Alla dessa omständigheter hör man taga i beräkning,
om den jemförelse man uppställer, skall kunna blifva tillförlitlig.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad samt Herr (trefven
och Talmannen yttrat att under densamma hade yrkats, dels att Herr
Odelbergs motion skulle till vederbörligt Utskott hänvisas och dels att
densamma måtte afslås, framställde Herr Grefven och Talmannen pro-
proposition derå, att motionen jemte de i anledning deraf afgifva ytt¬
randen skulle hänvisas till ett tillfälligt Utskott: och då dertill sva¬
rades många ja jemte några nej, förklarades ja hafva varit öfver¬
vägande.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Herr Per Nilssons
den 27 dennes bordlagda motioner:
N:o 23, angående ersättning af allmänna medel åt kronofogdar
in. fl. för] resor utom egna tjensteområden för brottslingars gri¬
pande; och
N:o 24, angående förläggande af någon värfvacl trupp till Carls-
krona för garnison st jenstens bestridande.
ny
N:o 1.
44
Thorsdagen den 28 Januari, e. m.
Föredrogs och lades till handiingarne Banko-Utskottets den 27
dennes bordlagda memorial N:o 1, med öfverlemnande af Fullmäktiges
i Riksbanken till Utskottet afgifna berättelse.
Anmäldes och bordlädes Stats-Utskottets memorial N:o 1, med den
till innevarande Riksdag af Fullmäktige i Riksgälds-kontörel afgifna
berättelse.
Kammaren åtskiljdes kl. 3 e. in.
In Ådern
0. Brakd.
Tkorsdagett den SS dannan IS?5.
Kammaren sammanträdde kl. 7 e. m.
Justerades protokollet för den 23 dennes.
Herr Fröman uppläste en motion, N:o 39, om anvisande af 4,500
kronor till en ny häradshöfdingelön, för åstadkommande af Wester-
dalarnes domsagas delning.
Hänvisades tiil Stats-Utskottet.
Herr Ribbiny, Sigurd, afgaf en motion N:o 40, om anvisande af 600
kronor årligen för tillökning af arvodet åt Amanuensen i normalanatomi
vid Upsala universitet.
Hänvisades till Stats-Utskottet.
Thorsdagen den 28 Januari, s. m.
45
N:o 1.
Herr Brun väckte eu motion, N:o 41, om bestämmande af sträck¬
ningen för norra stambanan från Hybo i Helsingland.
Hänvisades till Stats-Utskottet.
Herr Frisk afgaf följande motioner:
N:o 42, om beviljande af ett extra anslag å 60,000 kronor till
husslöjdens befrämjande; och
N:o 43, angående tillsättande af en komité för utredning af frå¬
gan om lämpligaste sträckningen för norra stambanan från Hybo i
Helsingland, samt anvisande af dertill erforderliga medel.
Dessa båda motioner blefvo till Stats-Utskottet hänvisade.
Herr von Kock uppläste eu motion, N:o 44, om ändring af gäl¬
lande stadganden rörande skyldigheten att bygga och underhålla kyrka
med flera dertill hörande byggnader.
Hänvisades till Lag-Utskottet.
Slutligen väckte Herr Per Nilsson en motion, N:o 45, om tillägg
till § 1 i folkskolestadgan.
Begärdes på bordet.
Kammaren åtskildes kl. 8 e. in.
in fide]»
O. Brakel.
46
o 1.
Fred Äger* den 20 Januari.
Frediageu ilen 2SI Januari 1875.
Kammaren sammanträdde kl. 1 e. in.
Justerades 7 protokollsutdrag för clen 28 och protokollet för den
25 dennes.
Herr Grefven och Talmannen iörmälte, att han och de ledamöter,
hviska blifvit utsedda för att tillsätta Kammarens kansli och vaktbe-
tjening, ansett för görotnålens ordentliga och skyndsamma gång nödigt,
att i kansliet anstäldes samma antal tjensteman som vid föregående
riksdagar, eller två förste notarier, åtta notarier, en förste kanslist,
en registrator och sex kanslister, äfvensom funnit ett antal af åtta
vaktmästare erfordras för Kammarens betjenande; och hade, under
förutsättning åt Kammarens godkännande af denna åsigt, blifvit till
tjensteman och vaktbetjenter antagne de personer, som af sekreteraren
nu komme att uppnämna».
Härefter tillkännagaf undertecknad, att i kansliet blifvit anstälde
såsom förste Notarier:
Amanuensen i Kong!. Ecklesiastik-departementet W. Beskow och
extra ordinarie Amanuensen i Kong! Biblioteket £. W. Dahlgren; förste
Kantlist: Kammarherren Friherre G. Ehrenborgh; Notarier: vice
Häradshöfdingarne A. L. van der Hagen, Friherre L. Äkerhjelm, 0.
Schönmeijer, A. Tollander och Friherre F. Lagerfelt, Amanuensen i Kong!.
Ecklesiastik-departementet Friherre A. Stjernstedt, Kammarjunkare!!
O. Printzsköld och extra ordinarie Hofrättsnotarien H. Rothlieb; Regi¬
strator: Revisorn hos Kong! Generalpoststyrelsen F. Kröningsvärd;
Kanslister: Riddarhusfiskalen G. Lagerheim, Kammarjunkaren B. Fock,
tillförordnade Kammarskrifvarexi i Kongl. Statskontoret A. Ström,
extra ordinarie Hofrättsnotarien E. Uddenberg, extra ordinarie Hof¬
rättsnotarien Friherre A. Alströmer och vice Häradshöfdingen A. B.
Strömbäck; äfvensom att till vaktmästare antagits J. W. österlund,
J. W. Stetter, N. Pehrman, A. Wahlqvist, C. Kindstrand, (l -1. Sjöstedt,
F. W. Malmberg och E. Pira.
Fredagen den '29 Januari.
47
N:o 1.
Föredrogs och hänvisades till Bevillnings-Utskottet Herr Sundeils
den 28 dennes bordlagda motion, N:o 32, om ändring af §§ 32 och
45 i gällande förordning angående välboren för bränvinsförsäljniug.
Föredrogs och hänvisades till Lag-Utskottet Herr von Koaks den
28 dennes bordlagda motion, N:o 37, angående ändring af gällande
stadganden rörande byggnad och underhåll af allmänna vägar.
Föredrogs och hänvisades till ett tillfälligt Utskott Herr Per
Nilssons den 28 dennes bordlagda motion N:o 45, om tillägg till § 1
i folkskolestadgan.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utskottets den 28
dennes bordlagda memorial N:ol, med den till innevarande Riksdag af
fullmäktige i Riksgäldskontoret afgifna berättelse.
Herr Grefven och Talmannen yttrade, att till behandling af till¬
fälligt Utskott blifvit hänvisade följande sex motioner, nemligen:
N:o 2, af Herr Carlson, om ändring af 14 § i Kammarens ord¬
ningsstadga ;
N:o 6, af Herr labb ing, Cad, om aflåtande af underdånig skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med anhållan om utarbetande af ny lag rörande
förvaltningen af omyndiges medel;
N:o 19, af Herr Carlson, angående aflåtande af underdånig skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande af en författning
rörande barns och yngre personers användande i fabriksarbete;
N:o 22, af Herr Odelberg, om aflåtande af underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan om utarbetande af förslag till ny tull¬
taxa in. in.;
N:o 27, af Herr Wallenberg, angående aflåtande af underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om åtgärders vidtagande för
skyndsamt införande af ett nytt, för Sverige, Norge och Danmark ge¬
mensamt system för mått, mål och vigt;
N:o 45, af Herr Per Nilsson, om tillägg till 1 § i folkskolestadgan;
hvarefter Herr Grefven och Talmannen liemstälde, huruvida Kammaren
behagade besluta, att för dessa motioners behandling två tillfälliga
Utskott skulle tillsättas.
Svarades ja.
N:o 1.
48
Fredagen aen 29 Januari.
Sedan Kammaren härefter uppå särskilda propositioner bestämt,
att motionerna N:is 2, 6, 19, 27 och 45 skulle handläggas af Kam-
inarens Tillfälliga Utskott N:o 1 samt att motionen JS:o 22 skulle be¬
handlas af Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 2; beslöt Kammaren,
likaledes uppå särskild! gjorda propositioner, att Tillfälliga Utskottet
N:o 1 skulle bestå af 7 ledamöter och 3 suppleanter samt Tillfälliga
Utskottet N:o 2 utgöras af 5 ledamöter och 2 suppleanter.
Slutligen beslöts, att val af ledamöter och suppleanter i dessa
Utskott skulle företagas nästa Måndag den 1 Februari.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Wallenius under
tre veckors tid från den 2 nästkommande Februari och Herr Anders
Larsson under tiden till den 15 i samma månad.
Justerades 4 protokollsutdrag för detta sammanträde; hvarefter
Kammaren åtskildes kl. 2 e. m.
■t
In tid em
O. Brakel.
Sfeoekholm, Iaaac Mareng' Boktryckeri-Aktiebolag, 187».