RIKSDAGENS PROTOKOLL
1875. Andra Kammaren. N:o 57.
Söndagen den 2H Maj.
Kl. Va 2 e. in.
Herr vice Talmannen ledde i detta sammanträde Kammarens
förhandlingar.
§ 1.
Ordet begärdes af'
Herr Bergström, som yttrade: Herr vice Talman! Innan
Riksdagen upplöses ock Kammaren åtskiljes, har Kammaren, att
fullgöra en hittills förgäten grundlagsenlig pligt, den nemligen att
verkställa reglering af särskilda valkretsar för städerna. 13 § 3
mom. Riksdagsordningen stadgar derom följande: “I hvarje stad,
som eger en folkmängd af tiotusen eller mer, utses en riksdagsman
för hvarje fullt tal af tiotusen. O fråga städer med egen jurisdik¬
tion skola första gången af Konungen och derefter hvart tionde
år af Kammaren ordnas, så vidt ske kan länsvis, i särskilda val¬
kretsar, som hvardera utse en riksdagsman, och skall hvarje sådan
valkrets innehålla en folkmängd af minst sex tusen och Högst tolf
tusen."
Denna fördelning verkstäldes af Kongl. Maj:t år 1866, och
nu är tionde året inne, 1875, då denna Kammare bör för näst¬
instundande period ordna dessa valkretsar. På det att här må före¬
finnas någon utgångspunkt för de öfver! äggningar, som, enligt mitt
förmenande, måste komma att ega rum, tillåter jag mig hemställa,
att Kammaren ville antaga den nu gällande fördelningen af stä¬
derna i valkretsar, att gälla äfven för instundande period.
Det förslag, Herr Bergström sålunda afgifvit, blef, på begäran,
bordlagdt.
Föredrogs Stats-Utskottets memorial N:o 90, angående den
under innevarande riksdag verkstälda statsreglering samt anskaf¬
fande af de för Riksgäldskontorets utgifter erforderliga medel.
Andra Kammarens Prat. 1875. N:o 57. 1
Ang. stats-
egleringen och
:pflåning ge¬
om Riksgälds-
Jcontoret.
N:o 57.
2
Söndagen den 23 Maj, f, m.
Ang. stats-
regleringen och
upplåning ge¬
nom Riksgälds-
kontoret.
(Forts.)
lista—3:dje punkterna.
Biföllos.
I 4:de punkten hade Utskottet hemstält:
att, för bestridande af Statskontorets utgifter för de tilijern*
vägsanläggningar samt för anskaffning af lokomotiv och vagnar
samt delar deraf för år 1876 anvisade anslag, Riksgäldskontor et
måtte få sig uppdraget att, i mån af behof, efter samma års ingång
tillhandahålla Statskontoret en summa af tolf millioner kronor.
Beträffande denna hemställan anförde
Herr Liss Olof Larson: Först sedan betänkandet blifvit
tryckt har inom Utskottet observerats, att ett misstag blifvit be¬
gånget derutinnan, att då Riksdagen beviljat sex millioner till Kongl.
Hai:ts förfogande, att användas för materiel till statens jernbanor,
så beslutade Riksdagen på samma gång, att af denna summa skulle
för innevarande år få användas fyra millioner.. Som Herrarne se,
står i fjerde punkten, att penningarne skulle tillhandahållas Stats¬
kontoret först efter 1876 års ingång; och det arföl’ att fa rättelse
häri, som jag begärt ordet. „ . 0 „
Jag föreslår således, att orden “efter samma ars ingång ma
ur fjerde punkten uteslutas, och i slutet, af punkten efter orden
“tolf millioner kronor" må tilläggas: deraf Statskontoret må eg a, att
redan under innevarande år uppå reqvisition utbekomma fyra millioner
kronor. Jag anhåller om proposition på bifall till den nu före¬
dragna punkten med de af mig sålunda angifna förändringar.
Öfverläggningen var slutad. Kammaren biföll Utskottets hem¬
ställan med den af Herr Liss Olof Larsson deri föreslagna ändring;
och hade Kammaren alltså beslutit:
“att, för bestridande af Statskontorets utgifter för de tilljern-
vägsanläggningar samt för anskaffning af lokomotiv och vagnar
samt delar deraf för år 1876 anvisade anslag, Riksgäldskontoret
skulle få sig uppdraget att, i mån af behof, tillhandahålla Stats¬
kontoret en summa af tolf millioner kronor, deraf Statskontoret
må ega att redan under innevarande år, uppå reqvisition, utbe¬
komma fyra millioner kronor."
5:te punkten.
Bifölls.
6:te punkten.
Utskottet hade i denna punkt föreslagit:
att uti reglementet för Riksgäldskontoret måtte inflyta följande
stadganden:
Söndagen den 23 Maj, f. m.
3
N:o 57.
Såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof i följd af den
för år 1876 verkstälda reglering af Statskontorets inkomster och
utgifter eger Statskontoret att efter nästkommande års ingång af
Riksgäldskontoret utbekomma tre millioner sju tusen sex hundra
kronor 40 öre.
Derjemte åligger det Riksgäldskontoret att efter samma års
ingång, i mån af behof, för bestridande af Statskontorets utgifter
för de till jernvägsanläggningar samt för anskalfning af lokomotiv
och vagnar och delar deraf för år 1876 anvisade anslag, tillhanda¬
hålla Statskontoret tolf millioner kronor.
Statskontoret eger jemväl att, för bestridande af de utaf Riks¬
dagen på nämnda kontor anvisade extra statsutgifter för inneva¬
rande år, i mån af behof utaf Riksgäldskontoret utbekomma ett-
hundratretiosex tusen etthundratre kronor 77 öre.
Herr Liss Olof Larsson yttrade: Jag får hos Kammaren
jemväl anhålla om en förändring i nu föredragna punkten, så att
densamma bringas i öfverensstämmelse med Kammarens nyss fat¬
tade beslut angående 4:de punkten. I början af 2 mom. skulle
nemligen strykas orden “efter samma års ingång“, samt i slutet af
samma moment efter ordet kronor tilläggas: deraf Statskontoret må
ega att redan under innevarande år uppå reqvisition utbekomma fyra
millioner kronor.
Jag anhåller hos Herr Talmannen om proposition å den nu
föreslagna förändringen.
Vidare anfördes icke. Enligt Herr Liss Olof Larssons yrkande
biföll Kammaren förevarande punkt med den ändring, att ur andra
momentet af den föreslagna reglementsparagrafen borde dels utgå
orden: “efter samma års ingång'1, dels äfven efter ordet: “kronor"
tilläggas orden: “deraf Statskontoret må ega att redan under inne¬
varande år, uppå reqvisition, utbekomma fyra millioner kronor.11
Utskottets slutliga yttrande lades till handlingarne.
§ B.
Eöredrogos och biföllos Stats-Utskottets memorial:
N:o 91, med förslag till de återstående stadgandena i Riks-
gäldskontorets reglemente; och
N:o 92, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya
reglementet för riksgäldskontoret:
§ 4.
Föredrogos och godkändes Riksdagens kanslis förslag:
dels till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 12, i fråga om ändring i gällande stadganden rörande
flottled;
Ang. stats-
regleringen och
upplåning ge¬
nom Riksgälds¬
kontoret.
(Forts.)
Nso 57»
i
Söndagen den 23 Maj, e. in.
N:o 13, angående ändring i gällande stadgande^ rörande dik¬
ning; och
N:o W angående ändring af 6 punkten i 19 § af förord¬
ningen om nya strafflagens införande den 16 Februari ltfbé;
dels jemväl till Riksdagens underdåniga skrifvelse N:o 77,
angående'b er edande af undervisning åt döfstumma.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
H. Husberg.
Söndagen den 23 Maj.
Kl. 7 e. m.
Herr vice Talmannen utöfvade talmansbefattniugen.
Upplästes till justering protokollsutdrag rörande Kammarens
i förmiddagens sammanträde fattade beslut; och hemstål de dervid
Herr vice Talmannen, med åberopande af 16 § Riksdagsordningen,
att orden: “må ega“, som förekommo uti det af Kammaren under
nämnda sammanträde beslutade tillägg till andra momentet af den
re°Iementsparagraf, hvilken blifvit till antagande föreslagen i
punkten af Stats-Utskottets Memorial N:o 90, matte for vinnande
af fullständig öfverensstämmelse med Första Kammarens i amnet
fattade beslut få utbytas mot ordet “eger‘ ; och lemnade Kam¬
maren till denna framställning bifall; hvarefter protokollsutdragen,
under förbehåll om iakttagande af den sålunda besiutade ändringen,
godkändes.
Stats-Ulskot-
§ 2.
Föredrogs Stats-Utskottets förslag till Riksdagens underdåniga
tets skrifvelse- skrifvelse N:0 79, angående Kongl. Maj:ts nådiga proposition till
aw/sZ- Riksdagen om fastställelse af sträckning för de delar af beslutade
banan. jernbana från Storvik till riksgränsen mot Norge, hvilkas rikt¬
ning hittills icke blifvit slutligen bestämd m. m.
Söndagen den 23 Maj, e. m.
5
N:o 57.
I sammanhang härme dupplästes Första Kammarens protokolls- Stats-Utskot-
ntdrag N:o 252, enligt hvilket det nu under föredragning varandetets sl°rifvelse-
skrifvelseförslaget blifvit af Medkammaren till Utskottet åter- Norra stam-
förvisadt. banan.
• (Forts.)
Ordet begärdes af
Herr Sjöberg, som yttrade: Man hade visserligen med skäl
kunnat vänta, att det ärade Stats-Utskottet uti ett särskildt me¬
morial framstält de förhållanden, som i följd af Kammarens olika
beslut i den förevarande frågan uppstått, samt på grund deraf af-
gifvit det utlåtande, hvartill Utskottet ansåge omständigheterna
föranleda. Jag föreställer mig likväl, att, med den erfarenhet,
som i denna sak nu redan vunnits, Stats-Utskottet framdeles i
likartade fall icke skall underlåta att iakttaga ett sådant för¬
faringssätt. Då emellertid Stats-Utskottet, såsom mig synes, rätte¬
ligen uppfattat frågan på sätt som skett, eller såsom förfallen,
och endast framlagt ett förslag till skrifvelse i ämnet till Kongl.
Maj:t, anser jag mig för ögonblicket icke befogad att göra annat
yrkande, än att berörda skrifvelseförslag måtte af denna Kammare
godkännas.
Häruti instämde Herr A. Rundbäck.
Grefve Posse: Den anmärkning, som Herr Sjöberg nyss gjort
mot Stats-Utskottet, skall jag be att få upptaga till besvarande.
Såvidt jag erinrat mig och så vidt de personer, med hvilka jag
samrådt, kunnat erinra sig, har det varit coutume inom Stats-
Utskottet att, då i en sådan fråga, der möjligen gemensam votering
kunde ega rum, Kamrarne stannat i skiljaktiga beslut, Stats-
Utskottet i de fall, då frågan vore väckt genom eu enskild motion,
alltid gjort hemställan till Riksdagens Kamrar derom, att, enär
olika beslut blifvit fattade i Kamrarne, frågan måtte anses hafva
förfallit. Detta har Stats-Utskottet gjort derföre att i dessa fall
—- der frågan väckts genom enskild motion — någon skrifvelse till
Kongl. Maj:t icke ifrågakommer. Men deremot, då en fråga
blifvit väckt genom en Kongl. proposition, som alltid måste be¬
svaras genom skrifvelse, har det varit coutume att icke särskildt
för Kamrarne anmäla, att frågan förfallit, utan endast upptaga
ett sådant uttalande i skrifvelsen. Jag vill det oaktadt icke påstå,
att denna coutume från Stats-Utskottets sida är fullt tillfreds¬
ställande. Jag anser tvärtom, att den bör ändras för framtiden,
ty äfven i sådana fall, der frågan blifvit väckt genom Kongl.
proposition, är det kanske det rättaste, att ett särskildt memorial
utfärdas, så att begge Kamrarne må blifva i tillfälle att samtidigt
pröfva, huruvida frågan af Kamrarne verkligen bör anses hafva
förfallit. Kamrarnes rätt till likställighet häfdas genom en sådan
åtgärd, och jag får för min del förklara det vara önskligt, att
Stats-Utskottet för framtiden iakttager en sådan arbetsordning.
Det kan i detta fall icke hjelpas annorlunda, än att Kammaren
6
N:o 57.
Stats-Ulskot-
tets skrift else-
f örtlag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Forts.)
Söndagen den 23 Maj, e. m.
här uttalar den åsigt, att så bör ske, och då har man för fram¬
tiden afböit den nu omförmälda olägenheten. Jag yrkar bifall
till skrifvelseförslaget.
Herr' Gumselius: Jemte det jag instämmer i Herr Ord¬
förandens i Stats-Utskottet nu uttalade önskan, med afseende å
Utskottets framtida tillvägagående vid behandling af frågor af nu
förevarande beskaffenhet, tillåter jag mig vara af skiljaktig åsigt
från de föregående ärade talarne i afseende å det slut, hvartill
Kammaren bör komma. Ehuru jag icke gör mig några stora illusioner
om framgången för mitt yrkande, anser jag mig dock böra hemställa,
att denna Kammare ville, i likhet med Första Kammaren, åter¬
remittera ärendet till Utskottet. Det är verkligen en egendomlig
företeelse, att Riksdagens Första Kammare håller på den gemen¬
samma voteringens rätt, och att den manstarkare Andra Kam¬
maren, i den män som dess uttalande kan komma att verka för fram¬
tiden, skall söka att qväfva denna rätt. Jag vill icke i mm ringa
mån göra mig medskyldig till ett förfarande, som synes mig inkräkta
på den ställning, som genom den gemensamma voteringen är för¬
säkrad den manstarkare Kammaren. Det har förut vid en föregående
riksdag, såsom Herrarne nogsamt känna, varit föremål för gemen¬
sam votering och blifvit bestämdt, hvilken riktning en annan
jernväg, den nordvestra stambanan, skulle taga, och ehuruväl
här redan förut blifvit bestämdt beloppet af det anslag, som °för
jernvägens byggande skulle anvisas, och det nu endast är fråga
om sj elfva riktningen, så kan detta efter min uppfattning icke
mycket ändra saken. Ty det kan icke bestridas, att icke en eller
annan ändring i riktningen medför större eller mindre stats¬
utgifter, och det innebär äfven för framtiden större eller mindre
statsutgifter genom olika sträckningars större eller mindre för¬
måga att afkasta amortering och ränta. På dessa af mig i största
korthet antydda skäl, ber jag att få yrka bifall till Första Kam¬
marens beslut om frågans återförvisande till Stats-Utskottet.
Herrar Grefve De la Gardie, Dofsén, Grenander Philipsson,
Leijer och Elfstedt instämde med Herr Gunicelius.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Jag skall inskränka mig
till att instämma med Herr Gumselius, och jag befarar, att man
skulle för framtiden åstadkomma ett ganska farligt prejudikat, i fall
den ena Kammarens majoritet vill tillvälla sig rätt att undandraga
sig bestämmandet af en jernbanas sträckning, hvilket är detsamma
som att afgöra huruvida banan skall byggas eller icke.
Herr Sjöberg: Den näst föregående talarens anförandegifver
mig anledning till en erinran, som måhända icke är så alldeles
obefogad. Han anförde till stöd för sitt yrkande en särskild
ömhet eller omvårdnad om grundlagen, som således icke skulle
finnas hos dem, som i förevarande fråga äro af annan mening än
han. Då jag tog mig friheten framställa ett enkelt yrkande om
Söndagen den 23 Maj, e. m.
7
N:o 57.
bifall till Stats-Utskottets förslag, så är det val jag, som i första stau-m>iot-
rummet skall träffas af denna anmärkning. Jag vågar deremot tets. skrifvelse
invända, att jag vid förekommande tillfällen allt ifrån det nya Norra Stam
representationsskickets införande visat tillräcklig omvårdnad om banan.
grundlagens helgd för att befrias från misstanken att jag i nu (lorta.)
förevarande fall skulle vilja söka några särskilda skäl för att
motsätta mig Första KammareÅs mening.
Första Kammarens beslut att till Utskottet återförvisa skrif-
velseförslaget måste antagas innebära, att samma Kammare anser,
att nu omtvistade fråga bör blifva föremål för så kallad gemen¬
sam votering. Detta är sjelfva hufvudpunkten, och af det enkla
skäl, att jag å min sida icke kan dela denna åsigt, i det jag anser
tydligt och klart att gemensam votering här vid lag icke grund¬
lagsenlig! kan komma i fråga, på denna grund är det, som jag,
med en liten anmärkning öfver Stats-Utskottets sätt att gå till
våga, tillåtit mig yrka bifall till Utskottets hemställan.
Riksdagen har genom bifall till Stats-Utskottets utlåtande i
punkten 2 af betänkandet N:o 30 helt enkelt beviljat ett anslag
af fyra och en half millioner kronor till fortsättande under år
1876 af arbetena å jernbanorna från Storvik till riksgränsen mot
Norge, under förbehåll likväl, att detta belopp skulle användas
till de banor, hvilkas sträckning redan blifvit eller före anslagets
disponerande blefve såsom ostridig godkänd. Nu har emellertid
en sådan stridighet yppat sig emellan Riksdagens begge Kamrar,
ratt någon ostridig riktning icke finnes i vidare män än den, som
utgöres af linien Storvik—Hybo; och då hemstälde jag, om en
sådan fråga, som icke är sammanbunden med fråga om anvisande
af anslag, kan blifva föremål för gemensam votering. Vore nu
fråga om att för en eller annan linie af de föreslagna jernvägarne
i Norrland anslå nödiga medel, då vore förhållandet helt annor¬
lunda; men alldeles oberoende af den omständigheten, huruvida
den ena eller andra sträckningen i de omtvistade delarne komme
■att godkännas eller icke, har Riksdagen beviljat nyss nämnda
anslagsbelopp, som på långt när icke förslår till jern vägens byggande
■emellan Storvik och Hybo, hvilket Stats-Utskottet också mycket
riktigt uttalat i motiven till den af mig åberopade punkten i
dess utlåtande N:o 30.
Det synes mig för den skull vara gifvet, att det skulle strida
mot grundlagens oförtydbara föreskrift, om denna fråga droges
■under gemensam votering; och detta oberoende af den omstän¬
dighet, stt Medkammaren vid sitt beslut lärer fäst det vilkor,
att en viss andel af anslaget skall användas till den af samma
Kammare godkända jernvägssträckningen.
Jag vidhåller således, att så kallad gemensam votering i denna
fråga icke bör ega rum; och det är på denna grund, samt med
■den vördnad, jag hyser för grundlagen, som jag yrkat bifall till
det af Stats-Utskottet framlagda skrifvelseförsiaget.
Med Herr Sjöberg förenade sig Herrar Sciäf; Joll, Erik Jo¬
hansson, Ni/bl anis och Johan Erickzon,
N:o 57.
8
Stats-Utskot¬
tets skrifvelse-
förslag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Forts.)
Söndagen den 23 Maj, e. m.
Grefve Posse: Jag vet egentligen icke någon anledning, hvar¬
före man här skall taga frågan från den synpunkten, att det skulle
finnas någon i denna Kammare, som ville tyda grundlagen pa ett
sätt, som icke öfverensstämde med hans öfvertygelse. Jag har
alltför hög aktning för Kammarens ledamöter för att våga förut¬
sätta något sådant. Jag utgår tvärtom från den uppfattningen,,
att en och hvar bemödar sig att tolka grundlagen i öfverensstäm¬
melse med hvad han anser vara rätt. _ ,
Jag vill icke heller taga i öfvervägande hvad här blifvit an-
tydt derom, att det skulle ligga i denna Kammares intresse, såsom
den manstarkare, att utsträcka rättigheten till gemensam votering,
ty det förefaller mig mer än sannolikt, ja säkert, att ingen här
vill söka begagna en rätt, som icke grundlagen medgifver^icke
vill missbruka ett tillfälligt öfvertag. Låtom oss således hålla
frågans bedömande inom hvad som är lugnt och tillbörligt. Jag
har för min del lika med Stats-Utskottets majoritet trott, att denna
fråga, i det skick den förekommit, icke är af beskaffenhet, att
jemlikt stadgandet i 65 § Riksdagsordningen kunna blifva före¬
mål för gemensam votering. I Stats-Utskottets utlåtande N:o 30
nunkten 2 har Utskottet hemstält och båda Kamrarne bifallit, “att
Riksdagen måtte, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, för fort¬
sättande under år 1876 af arbetena å de delar af beslutade jern-
banorna från Storvik till riksgränsen mot Norge, hvilkas sträckning
redan blifvit eller före anslagets disponerande blefven såsom ostri¬
dig godkänd, å extra stat för nämnda år anvisa fyra millioner
femhundratusen kronor.“
Derigenom har Riksdagen faststält det belopp, som för
ifrågavarande jernbana skall användas, och Riksdagen harjemväl
bestämt det sätt och de vilkor, under hvilka Kongl. Maj:t egde
använda detta anslag. Detta är således en redan^ afgjord fråga.
Nu har den ena Kammaren åter upptagit denna fråga och deruti
meddelat ett nytt beslut, som alldeles icke varit erforderligt, ty
Riksdagen bar, såsom jag nämnt, redan i ämnet beslutat. När
jag ser saken sådan den föreligger, så kan jag icke finna, att vid
detta tillfälle något annat utgör föremål för Riksdagens pröfning,
än banans sträckning och alldeles icke om medlens användande,
ty den frågan är redan afgjord, nemligen så, att medlen få an¬
vändas för den riktning, som Riksdagen kommer att besluta. Hvad
som således återstår 'att bestämma är sträckningen af jernvägen,
icke de medel, som dertill böra användas och, så vidt jag kan låsa
65 § i Riksdagsordningen, så är der icke lemnad någon föreskrift
derom, att gemensam votering skall ega rum om en sådan fråga,
som en jernbanas sträckning. Hvad grundlagstolkning beträffar
ber jag få erinra, att nuvarande Justitiestatsministern, då han
framlade förslaget till den nya Riksdagsordningen, till statsråds¬
protokollet yttrade, såsom följer:
“De få frågor, som ansetts ej böra förfalla genom den ena
Kammarens afslag, nemligen de, som angå statsreglering och be¬
villning samt Bankens och Riksgäldskontor^ förvaltning, skola,
derest Kamrarne ej kunna om ett beslut sig förena, afgöras för-
Söndagen den 23 Maj, e. m.
9
Jf:o 57.
medelst omröstning i båda Kamrarne mellan de olika meningarne, Stats-Utsloi-
då den mening, som erhåller de flesta sammanräknade rösterna, <ejf. skrifvehe-
i ■»./» -r»*i i 07 i i j u förslag ang
Dlliver Riksdagens beslut. Norra Stam-
Konstitntions-Utskottet vid 1862—1863^årens Riksdag säger om banan.
samma sak dessa ord: (Forts.)
“Derest båda Kamrarnes beslut ej sammanstämma, skall, en¬
ligt det nya förslaget, frågan förfalla, så framt den ej rörer stats¬
reglering eller bevillning eller Bankens och Riksgäldskoniorets
förvaltning, då den afgöres medelst omröstning i båda Kamrarne,
och den mening, som erhåller de flesta sammanräknade rösterna,
blifver Riksdagens beslut."
Det är väl också alldeles uppenbart att, beträffande gemen¬
sam votering om, såsom det heter i Riksdagsordningen, stats¬
utgifter, lagens grund måste vara, att genom ett sådant stadgande
förekomma, det icke genom olika beslut inom Kamrarne stats-
regleringen må kunna blifva oafgjord. Om jag nu antager detta,
hvilket jag förmodar svårligen kan bestridas, så ber jag att sär¬
skilt i detta fall få fästa uppmärksamheten på en omständighet,
som är synnerligen ogynsam för dem, som önska en gemensam
votering, nemligen att statsregleringen af båda Kamrarne, så väl
den första som den andra, redan är till fullo afgjord.
I det statsrådsprotokoll, som. åtföljde den Kong], propositionen
om jernvägarnes sträckning inom Norrland, säger föredraganden:
“Om än någon olikhet i formuleringen af Riksdagens båda
omförmälda beslut förefinnes, torde likväl icke anses nödigt att,
på sätt Jemtlands läns landstings och Östersunds stads jernvägs-
komiterade ifrågasatt, påkalla särskild! förklarande af Riksdagen,
att viss lämplig del af de för innevarande år till den uppåtgående
banan och tvärbanan anvisade medel må användas till tvärbanans
påbörjande österifrån i den sträckning, som kommer att beslutas,
utan lärer det falla af sig sjelf!, att Eders Kong]. Maj:t utan så¬
dant förklarande eger låta använda anvisade medel å hvilken som
helst af de sträckningar, hvilka redan blifvit eller vid detta riks¬
möte blifva slutligen faststälda".
Kongl. Maj:t har således icke påkallat Riksdagens medgif¬
vande i afseende på medlens användande, utan tvärbom förklarat,
att han icke behöfver detta medgifvande. Då förefaller det mig
verkligen öfverflödigt, att Medkammaren velat gifva ett sådant
förklarande i afseende på medlens användning. Jag tror icke att
det erfordras, då Kongl. Maj:t sjelf icke påkallat något sådant.
Jag tror att, huru man än vill se saken, densamma dock i det
skick den föreligger, är af den beskaffenhet, att Kammaren svår¬
ligen kan besluta att densamma skall afgöras genom gemensam
votering. På dessa skäl yrkar jag bifall till Stats-Utskottets nu
framlagda skrifvelseförslag.
Herr Rubenson: Min ärade granne till venster åberopade
såsom ett af skälen för det slut, hvartill han kommit, att det be¬
slut, hvarom här är fråga, icke är sammanbundet med något an¬
slag och att det derför icke kan dragas under gemensam votering
10
r »20 57.
Stats-Utshot-
tets skrifvelse-
förslag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Ports.)
Söndagen den 23 Maj, e. m.
Kamrarne emellan. Jag medgifver till en viss grad denna pre¬
miss, nemligen på det sätt, att frågan för så vidt icke står i sam¬
band med något anslag, som frågan om anslaget och banans rikt¬
ning icke förekommit samtidigt, utan anslaget bestämts innan man
var öfverens om sträckningen, men längre vill jag icke gå i mitt
medgifvande, tv samband hafva i alla fall frågorna med hvar¬
andra. Det är alldeles klart och tydligt att, om Kongl. Maj:t,
i stället för att tillvägagå på sätt som skeft, samtidigt kommit
in med förslag i båda dessa delar af frågan och sålunda föreslagit,
att dessa 4,500,000 skulle få användas på hela den sträckning, som
Kongl. Makt i den senare propositionen ansett vara den råtta, och
Kamrarne då stannat uti olika beslut, så att Första Kammaren
anvisat dessa 4,500,000 till en viss sträckning, men Andra Kam¬
maren deremot förklarat, att den icke ville att dessa medel skulle
användas på någon annan del af jernbanan än den del, som redan
vid förra' riksdagen var ostridig, om så vant förhållandet, sägei
jag lärer väl det icke finnas någon, som vill bestrida. riktigheten
af påståendet, att frågan då skulle hafva bort afgöras genom ge¬
mensam votering. Men om detta är riktigt,, så kan jag för mm
del icke se, att frågan nu gestaltar sig på något annat sätt, der¬
för att beslut i dess olika delar, frågan onr anslaget och sträck¬
ningen, fattats på olika tider. Det har alltid praktiserats, och som
mig synes med rätta, att genom gemensam votering skilts emellan
Kamrarne icke blott i afseende å sjelfva anslagsbeloppen, utan äfven
i fråga, om de vilkor, under hvilka anslag skulle beviljas. Här
föreligger nu ett sådant ganska väsentligt vilkor, ty frågan gäller,
huruvida det anvisade beloppet, 4,500,000 kronor, skall användas
blott på den del af de beslutade jernbanorna från Storvik till
riksgränsen mot Norge, hvarom Kong!. Maj:t och Riksdagen redan
år 1874 voro ense, eller om dessa medel äfven skola få användas
på någon annan del, nemligen den som sist var föremål för Kam-
rarnes öfverläggning.
Herr Sjöberg har vidare såsom stöd för sin åsigt anfört orda¬
lydelsen af det beslut, som Kammaren fattade i anledning af Stats¬
utskottets betänkande N:o BO:
“att Riksdagen måtte, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
för fortsättande under år 1876 af arbetena å de delar .af beslutade
jernbanorna från Storvik till riksgränsen mot Norge, hvilkas sträck¬
ning redan blifvit eller före anslagets disponerande blifver så,som
ostridig godkänd, å extra stat för nämnda år anvisa fyra millio¬
ner femhundratusen kronor.11
Af dessa ordalag har han dragit den slutsats, att, då för när¬
varande ingen af de ifrågasatta sträckningarne blifvit godkänd,
måste man för denna riksdag anse frågan om den norrländska
banans blifvande riktning i förut icke bestämda delar förfallen.
Detta synes mig vara att antaga just hvad som bör bevisas. Det
är visserligen en sanning, att båda Kamrarne stannat i olika be¬
slut om hvilken linie, som är den fördelaktigaste, och att således
ingendera bansträckningen ännu är ostridig, men om man i likhet
med mig går ut från den förutsättningen, att, så snart Kamrarne
11
N:o 57.
Söndagen den 23 Maj, e. na.
i afseende på de vilkor, hvarunder ett anslag beviljats, stannat i
olika beslut, genom gemensam votering bör bestämmas hvad som
i dylika fall är Riksdagens mening, och att, sedan detta är klart,
frågan blir ostridig, så får saken en annan vändning, och då tror
jag icke att nämnde talares bevisföring gäller mycket.
Grefve Posse har invändt, att det nu endast är fråga om
sträckningen af den föreslagna banan, och att det är endast derom
man nu har att besluta, men den anmärkningen anser jag mig
redan hafva vederlagt genom mitt svar till Herr Sjöberg i första
punkten.
Vidare har Grefve Posse sagt, att en gemensam votering nu
icke skulle tjena något till, emedan vi redan bestämt statsregle¬
ringen under nästkommande år, men för min del måste jag be¬
känna, att jag ännu icke anser statsregleringen vara faststäld i
detta stycke. Visserligen är sjelfva summan för denna jernvägs-
anläggning faststäld i statsregleringen, men då vilkoren för sum¬
mans användande ännu äro till en viss grad sväfvande, enär Kam-
rarne stannat i olika beslut om sträckningen i vissa stycken, vet
man icke, på hvad sätt dessa 4,500,000 skola användas. Det vore
på samma sätt, som om man påstode. att statsregleringen vore
faststäld, om Första Kammaren uppfört ett anslag såsom förslags¬
anslag, men Andra Kammaren deremot i statsregleringen upptagit
enahanda belopp såsom ett reservationsanslag. Jag tror icke Grefve
Posse skulle vilja drifva den satsen, att statsregleringen i en sådan
fråga vore afgjord, ty ehuru sjelfva anslagsbeloppen vore klara,
skulle ju ändå de vid deras utgående fästade vilkor vara stridiga.
Då nu 65 § Riksdagsordningen bör tolkas så, att dermed icke
endast afses statsutgifternas belopp, utan äfven huru beloppen
skola användas, och således äfven frågor derom böra afgöras
genom gemensam votering, yrkar jag, i likhet med Herr Gumselius,
att skrifvelseförslaget må till Stats-Utskottet återförvisas.
Herr Bergström: Herr Talman! Lika med Herr Gumadius
yrkar jag, att Kammaren måtte till Stats-Utskottet återförvisa Ut¬
skottets nu föredragna förslag till underdånig skrifvelse, på sätt
Första Kammaren på förmiddagen beslutat. Jag grundar detta
yrkande icke på materiela skål — jag vill nemligen icke inlåta
mig på frågan, huruvida skrifvelseförslaget afser ett ämne, hvari
gemensam votering kan ega rum eller icke — utan jag fotar detta
yrkande på rent formela skäl. Jag anser nemligen det expedi-
tionssätt, Stats-Utskottet i detta fall begagnat, vara alldeles orik¬
tigt. Man må åberopa huru många precedensfall som helst derför,
så är detsamma dock stridande mot grundlagarnes anda och me¬
ning. Grundlagen vill att ärendena samtidigt skola i begge Kam-
rarne föredragas, och detta kan endast vinnas derigenom, att Stats-
Utskottet under sådana förhållanden,.hvarom här är fråga, aflåter
ett memorial, uttryckande Stats-Utskottets uppfattning i anledning
åt Kamrarnes olika beslut. Detta memorial hade då blifvit tryckt,
utdeladt i Kamrarne och i vanlig ordning bordlagdt och samtidigt
behandlats i Kamrarne. I stället har Stats-Utskottet nu framlagt
Stats-Utskot¬
tets skrifvelse-
förslag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Fort9.)
12
N:o 57.
Stats-Utskol-
tets skrifvelse-
förslag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Forts.)
Söndagen den 23 Maj, e. m.
ett skrifvelseförslag, som, efter antagen sedvänja, ty i lag finnes
icke något stöd derför, först föredragits i Första Kammaren och
sedan i den Andra Kammaren. St.ats-TJtskottets ärade ordförande
har sjelf medgifvit, att detta expeditionssätt har många betänklig¬
heter mot sig, äfvensom att en ändring i detsamma bör ske, och att
tiden derför redan nu vore inne. Mycket kan genom tillämpandet af
ett så felaktigt expeditionssätt gå Kammarens uppmärksamhet förbi.
En och hvar vet, att förslag till skrivelser icke synnerligen ådraga
sig Kammarens uppmärksamhet, då deremot tryckta, utdelade och
bordlagda memorial aldrig kunna undgå att blifva föremål foi en
tillbörlig uppmärksamhet. På dessa skäl yrkar jag återremiss af
skrifvelseförslaget till Utskottet, anseende, att dermed ingen hd
går förlorad.
Herr H. Schultz instämde i Herr Bergströms yttrande.
Herr GrumaHius: Det lär väl icke kunna hafva varit Stats¬
utskottet obekant, att här förelåg en, minst sagdt, ytterst tvistig
frå^a, och äfven om gammal sed kunnat föranleda Utskottet att
opåkalladt gå Riksdagens beslutanderätt i förvåg genom att på
detta sätt framkomma med ett skrifvelseförslag, torde dock Utskot¬
tet hyst betänkligheter att tillämpa en dylik sed i ett fall sådant
som detta. . . , ,
Utskottets ärade ordförande, som visat sig. dela denna mm
uppfattning, har här uppläst den .Riksdagens skrifvelse till Kongl.
Makt, hvarigenom Kongl. Maj:t bemyndigas att jemväl till tvär¬
banans byggande använda delar af de anslag, som blifvit lem-
nade för jern vägsbyggnader i Norrland. Huruvida detta talar
för, att den uppfattning är riktig, som Utskottets ordförande
hyser om hufvudsaken, lemna!' jag derhän. Mig förefaller det
åtminstone, som om det tagit sig bättre ut, om ett sådant upp¬
läsande af denna skrifvelse kommit från motsatta sidan.
När emellertid Jemtlands läns landsting anvisat ett belopp
af 900,000 kronor såsom bidrag till tvärbanans byggande, skedde
ju detta under det vilkor, som ock sedermera blitvit åt Kongl.
Maj:t godkändt och af Riksdagen antaget, nemligen att så väl
stam- som tvär-banau skulle ungefär samtidigt färdigbyggas.
Den plan, som blifvit uppgjord för banornas byggande, förutsätter
äfven, att redan i år tvärbanans sträckning skulle blifva bestämd,.
på det att arbetet med det snaraste måtte kunna påbörjas. Det
är val möjligt, att arbetet så kunde forceras, att begge banorna
det oaktadt kunde blifva samtidigt färdiga. .Men det har dock
varit åtskilliga vederbörandes och särskildt jernvägsbyggnads-
styrelsens mening, att man för att vinna ett jemnt och icke allt¬
för dyrt arbete redan nu borde fatta beslut om tvärbanans byg-
^ Den ärade ordföranden åberopade sig på Utskottets betän-
tänkande N:o 30 och uppläste klämmen i detsamma, hvarvid han
lade särskild vigt på några deri förekommande ord. Jag skall
be att få lägga vigt på eu enda stafvelse i densamma. Det är
Söndagen den 23 Maj. c. m.
13
N:o 57.
nemligen på den senare stafvelsen i ordet “delar". Denna staf- stats-utskot-
velse tyckes ju antyda, att meningen varit att företaga byggan-
det på flera än ett ställe, på mer än en del af “jernbanorna", Norra3 Stani-
äfvensom att, i sammanhang med de planer, som till behandling banan.
förevarit, det varit Utskottets temligen bestämda åsigt, att, om (Torts.)
möjligt, så väl tvärbanans som den uppåtgående banans byggande
skulle på samma gång vidtagas. Skulle man emellertid stanna i
någon ovisshet om hvad som varit Utskottets mening, så har
dock denna tydligt blifvit angifven i en efterskrift, då Utskottet
omedelbart efter klämmen i N:o 30 säger: “Öfver de i båda
Kamrarne väckta motioner (N:is 41 och 43 i Första och N:is 136
och 159 i Andra Kammaren) som afse bestämmandet af rätta
sträckningen för ifrågavarande jernvägsanläggning från Storvik
till riksgränsen, ämnar Utskottet framdeles afgifva yttrande". 1
sammanhang med sitt förslag om anslag, förbehåller sig Utskottet
således rätt att framdeles afgifva ett förslag till riksdagsbeslut i
fråga om sträckningen, och jag föreställer mig, att Utskottet
icke ansett sig dermed göra en råttfälla för Riksdagen, utan
att dess mening varit, att det skulle vara, så att säga, “fair
play“.
Om man nu skulle antaga den uppfattning, som af Utskottets
flertal hyses, eller att den ifrågavarande tvisten icke skulle kunna
slitas genom en gemensam votering, huru komme det då att gå
vid nästa riksdag, då måhända, likasom nu, Andra Kammarens
svaga flertal kommer att besluta sig för den östligare riktningen
af de två kufvudförslagen eller möjligtvis för en mellanriktning.
och Första Kammarens starkare flertal för den rent vestra rikt¬
ningen? Förmodligen beslutar man äfven då ett anslag för bygg¬
nadsarbetets fortsättande norr om Hybo, men kan icke heller då
blifva ense om banans sträckning norr om denna punkt. Skulle
frågan då icke kunna afgöras genom gemensam votering? Jag
åtminstone kan icke finna annat, än att, när frågan fortfarande
är förbunden med ett anslag, hon på nämnda sätt måste lösas.
Och jag påstår, att hon äfven i detta fall är bunden vid an¬
slag, om än bandet är utdraget och svagare. Bunden är hon genom
gjorda förbehåll.
Jag skulle önska, att denna Kammare försökte vinna majori¬
tet för den åsigt, som uttrycktes af Första Kammaren vid det
tillfälle, då Andra Kammaren på ett sätt, som verkligen förvånat
mig, lyckades få Första Kammarens medgifvande af en gemen¬
sam votering i skjutsfrågan. Frågan var ju afgjord i Första,
men återremitterades af Andra Kammaren. Man tog sålunda här
betänketid på sig och så hittade man på ett sätt att vid frågan
binda ett anslag och bringade henne derigenom under gemensam
votering. Här har nu Första Kammaren utan tvifvel varit i sin
goda rätt, då den förklarat, att den vid sitt beslut fästat en del
af de beviljade 4 Va millionerna, och då skulle Andra Kammaren
vilja å sin sida förklara, att den, utan afseende derå, att Första
Kammaren fästat vid frågans afgörande ett kontant anslag, god¬
känner det skrifvelseförslag, uti hvilket Utskottet på Riksdagens
14
Nio 57.
Stats-Utslcot-
tets slcrifvelse-
förslag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Forts.)
Söndagen den 23 Maj, e. m.
vägnar förklarar, att Riksdagen låtit frågan förfalla. Det kan
ej vara riktigt eller lämpligt! Jag yrkar fortfarande på åter-
remiss.
Grefve Posse: Jag skall icke upptaga Herrarnes tid med
att ingå i något slags spekulationer om hvad som möjligen kan
hända, ty detta tror jag icke skulle leda till någon egentlig ut¬
redning af frågan. Det kan hända mycket, och kanske alls ingen¬
ting. Lika litet skall jag söka slå an på Herrarnes känslor, så¬
som den siste ärade talaren gjorde, då han satte denna fråga i
en sorts sammanhang med voteringen i skjutsfrågan. Tv jag ber
att på det bestämdaste få bestrida, att jag någonsin eller under
några omständigheter vill ingå på en kompromissuppgörelse för
att vinna en misstolkning af grundlagen, och jag tror icke heller,
att den ena eller andra Kammaren låter kaptivera sig på det
s ättot
Herr Bergström har deremot yrkat återremiss på helt andra
skäl, nemligen att den formela behandlingen af frågan vore orik¬
tig. Det torde likväl, mine Herrar, icke vara så alldeles afgjordt,
att den är oriktig; åtminstone är den tolererad under nio år, och
detta bevisar naturligtvis icke att den är riktig, men att den icke är
så oriktig, att det är alldeles i ögonen springande. Måhända kan
tvifvel råda härutinnan, men under sådana förhållanden kan jag icke
inse, att det skulle vara nödvändigt att nu i riksdagens sista timma
återremittera frågan till Stats-Utskottet endast i och för formela
betänkligheter; och detta så mycket mindre, som jag tror Stats¬
utskottets ledamöter temligen mangrant erkänt, att detta sätt
för expeditionen bör ändras, och väl sannolikt också blifver än-
dradt, utan att Riksdagen i och för detta mål kan behöfva vid¬
taga kraftåtgärder. Det fägnar mig verkligen, att Herr Berg¬
ström icke uttalat sin åsigt, huruvida frågan vore af beskaffenhet,
att votering bör ega rum. Jag vet således icke hvilken åsigt
den ärade talaren i det hänseendet egentligen hyser, men att han
icke har sin uppfattning derutinnan så bestämd, att han ansett
sig böra uttala den, har jag klart för mig.
Jag ber få fästa uppmärksamheten derpå, att beträffande ep
fråga, som var denna icke så olik, hafva båda Kamrarne funnit
att den borde förfalla, och detta inträffade icke längre tillbaka,
än vid förlidet års riksdag. Kongl. Maj:t hade då uti en sär¬
skild proposition begärt att få visst anslag i och för organisa¬
tionen af elementarläroverken. Detta anslag beviljades; summan
var således afgjord och bestämd och ändamålet gifvet, men sättet,
hvarpå summan skulle fördelas emellan adjunkter och lektorer
och så vidare var oafgjordt, när anslaget beviljades. Sedermera
kom Kongl. Maj:t in till Riksdagen med en proposition, hvari
Kongl. Maj:t föreslog en ny organisation af elementarläroverken,
och sättet att fördela summan. Med anledning af denna propo¬
sition fattade båda Kamrarne olika beslut. Stats-Utskottet an¬
mälde' då, precis på enahanda sätt som skett i den nu föreliggande
frågan, att Kamrarne hade stannat i olika beslut och att frågan
Söndagen den 23 Maj, e. m.
15
X:o 57.
således hade förfallit. Detta anmälde Stats-Utskottet icke i ett Stats-Utslcot-
särskildt memorial, utan i en underdånig skrifvelse till Kongl. Makt.tels. skrifvelse-
Denna skrifvelse, som afsåg ett förhållande, efter min uppfatt- ^Zrå^stam-
ning, fullkomligt öfverensstämmande med det nu förevarande, °’banan"m
godkändes utan anmärkning i båda Kamrarne; och detta icke der- (Forts.)
för,. att det berodde på ett förbiseende eller en öfverraskning,
ty jag har mig särskildt bekant, och många af Herrarne också,
att frågan var föremål för mycket ifriga enskilda öfverläggningar
i Första Kammaren, hvilken var betänkt på att göra anmärkning
mot skrifvelsen. Men anmärkningen gjordes icke, utan skrifvelsen
gick tyst och utan invändningar igenom.
Jag ber att för min del få bestrida yrkandet om återremiss,
och i synnerhet att det sker på den grund, att man vill hafva en
annan form för expeditionssättet af ärendena. Äro Herrarne icke
nöjda med expeditionssättet, är det ju mycket lätt att framställa
det yrkande, att Kammaren, med ogillande af formen för expe¬
ditionssättet, ville godkänna skrifvelsen, och då vinner man det
åsyftade målet lika väl som genom en återremiss.
Herr Werner Ericson: Jag vill endast framställa en liten
anmärkning, som efter min förmodan skall göra frågan alldeles
tydlig. Jag föreställer mig nemligen, att det är alldeles obe-
stridt, att, om Stats-Utskottet icke inkommit med sitt förslag i
dess memorial N:o 30, så skulle denna fråga kommit under ge¬
mensam votering. Detta Utskottets memorial är endast föran-
ledt af beqvämlighetshänsyn för Utskottets arbeten, ty Utskottet
önskar, att Riksdagen måtte besluta i de delar, som ligga till
grund för Utskottets arbeten med statsregleringen, hvilken Utskot¬
tet önskar måtte i tid kunna uppgöras. Jag kan icke förstå, att
detta tillvägagående å Stats-Utskottets sida i någon mån förändrar
sj elfva frågans natur.
Jag kan icke hoppas på en så välvillig uppmärksamhet från
Kammarens sida, som den Herr Grefve Posse förvärfvat genom
sitt tal om Kammarens omutlighet i fråga om grundlagarnes
tolkning. _ Jag har nemligen ofta framhållit, att grundlagarne
icke alltid af Kammaren tolkats enligt ordalydelsen, och härpå
hafva vi ett ganska färskt exempel i skjutsfrågan. Denna var
icke ursprungligen någon anslagsfråga, men sedan den af Första
Kammaren afslagits, uttalades i den senare, och det helt öppet,
att man genom att sätta skjutsfrågan i förbindelse med ett an¬
slag för skjutsväsendets ordnande skulle kunna gifva frågan en
sådan natur, att Kamrarnes olika beslut kunde blifva föremål för
gemensam votering. Nu förevarande fråga står deremot obestrid¬
ligen i sammanhang med frågan om ett anslag, fastän Utskot¬
tet skilt dem från hvarandra och sålunda kringgått grundla¬
gens bud.
Jag kan derför icke annat än instämma med dem, hvilka
yrkat återremiss.
Herr Hörnfeldt: Till en början ber jag Kammaren ursäkta
N:o 57.
16
Söndagen den 23 Maj, e. m.
förslag ang
Norra Stam-
banan.
(Forts.)
stats-emot- om lag, oaktadt klämmen i Stats-Utskottets utlåtande N:o 30
tets skrifvelse- blifvit många gånger relaterad, ännu en gång uppläser den-
fUrdaa ana. gam hvilket jag anser vara af nöden, emedan motiveringen
till nu föreliggande skrifvelseföreslaget egentligen stöder sig pa
berörda utlåtande. Uti denna kläm hemställer Utskottet: att
Riksdagen måtte, med bifall till Kongl. Map.ts förslag, för fort¬
sättande under år 1876 af arbetena å de delar af beslutade ymi-
banorna från Storvik till riksgränsen mot horge, hvilkas sträckning
redan blifvit eller före anslagets disponerande blefven såsom ostri¬
dig godkänd, å extra stat för nämnda år anvisa fyra millioner
femhundratusen kronor11. „ ,, , AV
Jag vill här fästa uppmärksamheten derpå, att dessa 4 /2
millioner kronor afse den statsregleringsperiod, hvarom nu är fråga,
eller den för år 1876, samt att Utskottet icke, da det afgå! sitt
förut berörda utlåtande N:o 30, kunde hafva klart för sig, att den
stridiga delen af ifrågavarande jern vägssträckning skulle åt denna
Riksdag definitivt bestämmas. Detta framgår ock tydligen åt
följande Utskottets yttrande å sidan 3 i utlåtandet: Den om¬
ständighet, att beslut rörande lämpligaste sträckningen åt vissa
delar utaf ifrågavarande jernvägsanläggnmg ännu ej kunnat fattas,
har icke synts Utskottet lägga hinder i vägen for en profning åt
Kongl. Mai-.ts förslag om nämnda anslagsbelopps anvisande, sa,
mycket mindre som banans byggande i allt fall blifvit beslutadt,
och det begärda beloppet ej kan öfverstiga hvad som kommer att
åtgå för jernvägsanläggningen å den redan till sm sträckning
bestämda delen mellan Storvik och Hybo, utgörande en väglangd
Af denna motivering synes oförtydbart, att Utskottet val
kunnat tänka sig såsom möjligt, att denna Riksdag icke skulle
fatta definitivt beslut om sträckningen af ännu stridiga bandeiarne,
hvadan den ostridiga sträckningen fortfarande skulle vara ban¬
deiarne Storvik—Hybo å ena sidan och Näskott—riksgränsen a
andra sidan. Detta utgör dock intet hinder, att ifrågavarande
anslag, oberoende af det beslut om sträckningen, som en blifvande
Riksdag kommer att fatta, användes för de ostridiga delarne åt
banan; och hvilket beslut härom Riksdagen än fattar, in verbal
detta i ingen mån på 1876 års statsreglering. Det vore således
icke med grundlagens stadganden öfverensstämmande att i detta
fall anställa gemensam votering, då frågan här onekligen galler
endast bestämmandet af bansträckningem , „
En talare på örebrobänken har funnit besynnerligt, att de a.
denna Kammares ledamöter, hvilka utgöra Riksdagens majoritet,
motsätta sig en gemensam votering i detta tall. Jag tror dock,
att man, vid bedömandet af frågan, huruvida gemensam votering
bör ega rum eller ej, icke har att betrakta den större ellei ram-
dre manstyrkan å ena eller andra sidan, utan att man endast liai
att tillse, om grundlagen medgifver sådan votering eller ej.
Samme talare påpekade ock, att statsutgifternas storlek bletve
olika, om ena eller andra bansträckningeu antoges. Detta ar
alldeles
Söndagen den 23 Maj, e. m.
17
N:o 57.
alldeles riktigt och kan icke bestridas, lika litet som jag tror Stats-utskot-
(lenne talare kunna påstå, att statsregleringssumman för år 1876tels s^ifvdse-
kunde deraf på något sätt rubbas. 'xurra stam-
En talare på stockholmsbänken tycktes anse Utskottets för- banan.
slag såsom alltför obestämdt med afseende på ifrågavarande me- (Forts.)
dels användande. Jag tror dock, att af hvad jag nyss uppläste
utaf Utskottets utlåtande otvetydigt framgår, hvartill medlen skulle
användas, nemligen till fullbordande af de bandelar, hvilkas sträck¬
ning är ostridig.
Jag ber med anledning af hvad Hert Gumtclius yttrat om det
vilkor, Jemtlands läns landsting fästat vid sitt öfverlemnande till
(Riksdagen af de 900,000 kronorna, nemligen att tvärbanan och
banan Storvik—Torpshammar skulle blifva färdiga samtidigt, få
nämna, att möjligheten af att detta vilkor skall blifva uppfyldt
icke uteslutes deraf, att man icke är ense om sträckningen, enär
väl ingenting hindrar Kongl. Maj:t att, om han finner så lämp¬
ligt, af ofta nämnda belopp å fyra och en half millioner använda
hvad som behöfves för färdigbyggande af den ostridiga delen af
tvärbanan, nemligen sträckningen Näskott—riksgränsen.
Samme talare fastade äfven uppmärksamhet derpå, att man
vid afgörandet af denna fråga här i Kamrarne äfven bör i någon
mån taga hänsyn till det tillmötesgående, som Första Kamma¬
ren visat oss, då den beträffande skjutsfrågan medgaf voterings
anställande om densamma. Jag förmodar dock, att detta tillmötes¬
gående aldrig kommit Andra Kammaren till del, om icke Med-
kammaren ansett grundlagen tillåta ett sådant medgifvande. Men
är Andra Kammaren öfvertygad om att samfäld omröstning rö¬
rande nu förevarande fråga icke kan enligt grundlagen anställas
och ej anser det tillständigt att gifva samma lag en knuff, så
skall den helt säkert också anse det mindre rätt att taga någon
slags hänsyn till Medkammarens tillmötesgående och grunda sitt
omdöme i frågan helt enkelt på grundlagens tolkning efter orda¬
lydelsen.
I öfrigt anser jag det enligt 63 § Riksdagsordningen vara
alldeles oförtydbart, att, om Kamrarne i eu fråga fatta olika be¬
slut, så kan denna fråga betraktas såsom förfallen, utom vid det
förhållande, som i 65 § samma grundlag omförmäles, nemligen
när stridiga beslut fattas i fråga om statsutgifter eller bevillning
etc. Men, på sätt jag förut sagdt, här gäller det icke någon stats¬
utgift för år 1876, hvadan man väl får nöja sig med att frågan denna
gång förfaller. På de skäl jag nu anfört, anhåller jag om bifall
till Stats-Utskottets förevarande hemställan.
Herr Carl Ifvarsson förenade sig med Herr Hörnfeldt.
Herr Bergström: Om jag i mitt föregående anförande icke
uttalade någon åsigt derom, huruvida i denna fråga samfäld vo¬
tering bör ega rum eller ej, så kommer sig detta ingalunda deraf,
att någon ovisshet i detta fall råder i mitt sinne, utan deraf, att
Andra Kammarens Prof. 1875. N:o 57. 2
N:o 57.
18
Söndagen den 23 Maj, e. m.
Stats-Utskot-
tets skrifvelse-
förslag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Forts.)
jag verkligen är för mycket jurist för att inlåta mig i sjelfva
hufvudsaken, så länge man ännu tvistar om hvad är öfverens¬
stämmande med laga rättegångsordning eller ej. Och nu är det
just fråga om, huruvida Stats-Utskottet iakttagit laga rättegångs¬
ordning eller ej. Ingen må väl nemligen motsäga mig, då jag
påstår, att ett Riksdagens Utskott icke bör framkomma med ett
förslag till underdånig skrifvelse, så vidt detta förslag icke grun¬
dar sig på ett ostridigt och samfäldt beslut af begge Kamrarne.
Ty det tillkommer väl icke ett Utskott att afgöra hvad som är
en följd af stridiga beslut Kamrarne emellan; och jag vet intet
annat Utskott, som förfarit på det sätt, Stats-Utskottet i före¬
varande fall gjort. Banko-, Lag- och Bevillnings-Utskotten in¬
komma med särskilda memorial, hvari de uttala och underställa
Riksdagens pröfning sin uppfattning om hvad som bör blifva följ¬
den af de skiljaktiga beslut Kamrarne fattat. Endast Stats-
Utskottet förfar annorlunda.
Man må nu åberopa huru många precidensfall som helst;
så kan jag icke gilla ett sådant förfaringssätt, som Stats-Utskottet
nu iakttagit. Val må man förut icke hafva uppmärksammat det
eller blundat derför; jag vidhåller icke desto mindre min rätt att
nu protestera deremot. Af vår historia veta vi, att frihetstidens
Sekreta Utskott icke från början egde den makt, som det slut¬
ligen tillvällade sig. Och här är verkligen fara å färde, att Stats-
Utskottet, derest motstånd icke möter, tillskansar sig ett välde,
som enligt grundlagen icke tillkommer detsamma.
Jag kan för öfrigt icke förstå, hvarföre frågans återförvisande
äfven af denna Kammare skulle fördröja Riksdagens afsilande,
ett motiv, som i tid och otid anföres. Men Riksdagens afslutande
blifver sannolikt icke fördröjdt, derigenom att Andra Kammaren
instämmer i det beslut, Medkammaren i ämnet fattat.
Jag förnyar mitt yrkande, att det framstälda förslaget till
underdånig skrifvelse måtte till Utskottet återförvisas.
I detta anförande instämde Herr Casparsson.
Herr Key: Den siste talaren har mycket strängt yrkat skrif-
velseförslagets återförvisande till Stats-Utskottet på den grund,
att han anser Utskottet hafva högst orätt förfarit vid behandlingen
af denna fråga. Utskottets ordförande har dock, såsom vi nyss
hört, påpekat, att, om man, i motsats till hvad hittills egt rum,
framdeles vill hafva ett annat lämpligare förfaringssätt, så kan
beslut derom då lätt fattas. I det fallet anser jag frågan vara
ganska enkel. Men då Herr Bergström icke är nöjd härmed, utan,
det oaktadt, fortfarande starkt klandrar Stats-Utskottet, samt till
och med aktat nödigt att uppkalla den stora skräckbilden af fri¬
hetstidens Sekreta Utskott, såsom den enda motbilden till Stats¬
utskottets förfaringssätt, så tillåter jag mig i hans minne återföra
ett yttrande af en bekant riddarhustalare, som “tackade Gud för
hvar dag han blef klokare.“ Samma tyckes också förhållandet
vara med Herr Bergström, som efter att nu i nio års tid hafva
Söndagen den 23 Maj, e. m.
19
N:o 57.
bevistat Andra Kammarens förhandlingar, utan att, så vidt jag Stats-Vukot-
vet, under denna långa tid någonsin hafva protesterat mot detiel*)_^r’A®/ie’
förfaringssätt Stats-Utskottet i förevarande fall iakttagit, först nu Norra9 stam-
framkommit med en dylik protest. Men, skulle han således i det banan.
hänseendet anse sig hafva blifvit klokare, så må jag verkligen (Forts.)
säga, att denna klokhet kommit väl sent.
En annan talare, Herr Werner Ericson, har i Stats-Utskottets
förfaringssätt trott sig spåra någon djup anläggning, några “lång¬
väga" beräkningar från Utskottets sida, om jag rätt fattade hans
ord. Så har icke förhållandet varit. Stats-Utskottet har visser¬
ligen skiljt mellan anslaget och användandet; men Utskottet har
ju varit nödsakadt dertill, emedan Kongl. Maj:t vid riksdagens
början i statsregleringspropositionen framlade förslag om be¬
loppet, och först den 1 Maj inkom med nådig proposition om an¬
vändandet af det redan förut begärda beloppet. Således har
Utskottet i sitt betänkande N:o 30 ej heller nu kunnat förfara
på annat sätt än som skett.
Herr Gumafiius har fäst sig vid uttrycket jern b an or norrut,
att det står pluralis, och att det således icke är nog med att
kunna använda de beslutade millionerna på linien Storvik—Hybo
ensamt. Jag ber att få erinra om, att det verkligen finns pluralis,
emedan Kongl. Maj:t kan bygga icke blott på linien Storvik—
Hybo utan äfven på linien Kaskett—riksgränsen, hvilka båda äro
ostridiga. Således kan äfveu denne ärade talaren, i sin egenskap
af språkforskare, vara tiilfredsstäld.
Man må vara huru oense som helst i afseende på frågan om
gemensam votering skall ega rum eller ej; men åtminstone enligt
min uppfattning af 6B § (Riksdagsordningen är gemensam votering
föreskrifven endast i sådana frågor, vid hvilka ett anslag, ett penning e-
belopp, är fästadt, och detta är icke förhållandet här. Penningarne
äro beviljade utan vilkor, och här vill man säga, att användandet
ensamt, oaktadt detta alls icke inverkar på 1876 års stat, skall
utgöra motivet för gemensam votering. Stats-Utskottets ärade
ordförande har erinrat om, att statsregleringen redan är afslutad;
och, mine Herrar! man må vara huru oense som helst i denna
fråga, man må vara huru om som helst om våra grundlagar, så
vill jag hemställa till Herrarne, huru skall det taga sig ut eller
finnes något precedensfall, jemförlig! med detta, att, sedan stats¬
regleringen varit afgjord, man företagit en gemensam votering?
De skäl jag i korthet anfört förefalla mig så uppenbara, att
jag icke kan annat än hemställa om bifall till Utskottets förslag.
Grefve Po sse: Med anledning af Herr Bergströms yttrande,
vill jag erinra, att, om återremiss skall beslutas, så är det ange¬
läget att uttala, i hvad äudamål återremissen sker, om det är för
att Stats-Utskottet skall uppsätta voteringsproposition, eller om
det är för att Stats-Utskottet skall göra formen strictissime till
fyllest, d. v. s. uppsätta ett memorial, deri Stats-Utskottet till
Kamrarne hemställer, att frågan under nuvarande förhållanden
må anses hafva förfallit. Herr Bergströms mening synes gå i det
N:o 57.
20
Söndagen den 23 Maj, e. m.
Stats-Utskot-
tets skrifvelse-
förslag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Forts.)
senare syftet. Om således återremiss sker för detta ändamål,
'kommer Utskottet att stanna i en slags villrådighet. Första Kam¬
maren har beslutat återremiss synbarligen i syfte att få en ge¬
mensam votering till stånd; denna Kammare skulle nu återremittera,
för att få en hemställan derom, att frågan må anses hafva för¬
fallit. Sedan beror det på en eller annan röst i Utskottet, hvilken
hemställan derifrån kommer att göras. Om nu Stats-Utskottet
gör en hemställan först derom, att frågan må anses hafva för¬
fallit, i hvithet fall det efterkommer Herr Bergströms önskan, så
är det möjligt, att den ena Kammaren säger ja och den andra
nej; då skall frågan ån3?o återremitteras för att få en hemställan
om gemensam voterings anställande, och på detta sätt kan det
draga ganska långt ut på tiden. Detta är mer sannolikt, så vida
icke Kammaren bestämdt uttalar syftet, hvarför återremissen sker,
så vida en sådan beslutes.
Men det var icke för att säga detta, som jag begärde ordet,
ty hvad jag nu sagt innefattar ingenting annat än hvad hvar och
en kan inse, utan jag begärde ordet närmast med anledning af
ett yttrande af Herr Ericson. Han sade, att Stats-Utskottet af
bekvämlighetsskäl i sitt memorial N:o BO inskränkt sig till att
bevilja anslag utan att hafva beslutat sträckningen. Många orätt¬
visa beskyllningar göras Stats-Utskottet, men denna är dock den
orättvisaste af alla och kan icke härleda sig af annat än bristande
kunskap om sakförhållandena. Tv Kongl. Maj:t har i sin pro¬
position, hvilken af Utskottet behandlades i dess utlåtande N:o
30, icke yrkat någonting annat än penningar och alldeles ingenting
om sträckningen. Om Stats-Utskottet skulle tagit sig för, att af
egen maktfullkomlighet der föreslå sträckningen, skulle säkerligen
Herr Ericson varit den förste, som gifvit oss en allvarlig och
välförtjent tillrättavisning. Men vi hafva ej gjort oss skyldiga
till något sådant, ej heller i andra betänkandet hafva vi gjort
något annat, än det hvartill vi varit tvungna; majoriteten har
der uttalat sin mening och framlagt sin åsigt om sträckningen.
För öfrigt tror jag, att vi, för att icke skrämma upp oss,
kunna behandla denna fråga utan någon sidoblick på det gamla
Sekreta Utskottet, ty det åtminstone är väl dödt för närvarande.
Herr Jan Andersson i Jönvik instämde med Grefve JPosse.
Herr Gumselius: -lag anhåller att få säga några ord med
anledning af hvad en ärad stats-utskotts ledamot på norrlands¬
bänken yttrade. Han fastade till en början min uppmärksamhet
på, att, då Utskottet den 12 sistlidne Mars afgaf sitt utlåtande N:o
30, var det ännu ej absolut giftet, att tvärbanan skulle komma till
stånd. Det förefaller mig, att, då han begagnade det uttrycket,
att det var “absolut gifvet“, han dermed gaf oss giltig anledning
antaga, att Utskottet med hög grad af sannolikhet hade klart för
sig, att de anvisade medlen skulle användas till en del jemväl
på tvärbanan.
Söndagen den 23 Maj, e. m. 21 N:o 57.
Vidare fastade han min uppmärksamhet på, att, om man ville Siats-Utsloi-
med noggrannhet tolka ordalydelsen i klämmen, i Utskottets ot- *//////,/
vanberörda utlåtande, der det talas om delar af jemt)anor,, skulle korraStam-
detta uttryck kunna försvaras derigenom att Kongl. Maj:t eger banan.
att när som helst bygga äfven på linien Näskott—riksgränsen, (Forts.)
och en senare talare har än ytterligare utvecklat detta skäl. Men
om. man bygger på tvärbanedelen Näskott—riksgränsen samtidigt
med arbetet på den uppåtgående banan utan att tillika och förut
bygga på tvärbanans östligare del, vill jag fråga de ärade Her-
rarne i Utskottet, om deras insigter i förevarande ämne sätter
dem i tillfälle att förklara, huru man skall kunna företaga sådana
jernvägsbyggnader borta i aflägsna obygder utan att derigenom
öfva någon inverkan på “statsutgifterna"? För min del har jag
förut försmått att, då det talades om närberörda tvärbanedels
byggande, framhålla ett skäl, som under hand blifvit omnämndt,
nemligen de många skottkärrorna och annan arbetsmateriel, som
redan fraktats till Torpshammar. Men detta, som nu är obetyd¬
ligt, får någon betydelse, om man tager i betraktande, att ytter¬
ligare utgifter och dryga utgifter fordras för att transportera ej
mindre denna materiel utan äfven manskap upp till linien Nä¬
skott—riksgränsen och i dessa vildmarker sörja för arbetets fort¬
gång utan hjelp af lokomotiv och för arbetarnes provianterande.
Jag förmodar derföre, att de ärade utskottsledamöterne ej hålla
strängt på, att man bör gräfva ner en del af de anslagna 4 '/■,
millionerna på ett så afvita företag. Detta skäl är i alla hän¬
delser allt för svagt för att kunna befästa deras ställning vid
försvar för uttrycket: delar af jernbanor.
Herr Hörnfeldt fästade vidare min uppmärksamhet på, att,.då
man begär votering, kan man gerna lemna ur sigte, huruvida
man är mer eller mindre manstark. I detta fall aro vi dock af
olika åsigter. Ty, innan jag. begär votering, brukar jag se till,
om jag har någon utsigt att vinna i en sådan; men skulle det vara
något tillfälle/ då jag lemnar denna synpunkt ur sigte, vore det
exempelvis just nu, emedan, äfven om jag icke vore öfvertygad
om att min åsigt skulle vinna i en gemensam votering, jag likväl
skulle anse mig grundlagsenligt skyldig att yrka på en sådan.
Samme ärade talare tröstade oss äfven dermed, att tvärbanan
och den uppåtgående banan i alla händelser skulle kunna blifva
på en gång färdiga. I en norrländings mun tager detta yttrande
sig något besynnerligt ut. Det innebär nemligen, att man bör så
tillräckligt fördröja arbetet på den uppåtgående banan,..att den
blir färdig samtidigt med den fördröjda tvärbanan. År detta
norrländingarnes önskan, vill jag ej sätta mig deremot. . Jag har
icke tillförene varit ifrig på denna banbyggnad; men jag anser
likväl, att då Riksdagen en gång beslutat båda banornas sam¬
tidigt byggande, bör detta Riksdagens beslut ock sättas i verket.
Herr Hörnfeldt ville ej heller, att denna Kammare skulle , för
att tillmötesgå den Första, gifva grundlagen en knuff, och i detta
fäll är jag af samma åsigt; men jag vill ännu mindre, att denna
Kammare skall gifva grundlagen en knuff blott för att icke
N:o 57.
22
Söndagen den 23 Maj, e. m.
Stats-UtsJcot-
lets skriftelse-
förslag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Forts.)
tillmötesgå Första Kammaren, då den, efter min uppfattning,
handlat riktigt och grundlagsenlig^
En föregående talare antydde med lätt hand —• och det glä¬
der mig att det ej skedde starkare — att denna Kammare ej vore
fulltaligt samlad. Detta skäl inverkar ej på mig. Det synes
mig visserligen, som om ej hälften af Kammarens ledamöter
äro närvarande; men de qvarvarande hafva dock full beslutande¬
rätt i frågan; och kanske bör de mångas förtidiga bortresa just
kraftigare mana de qvarvarande att icke underlåta lösa en fråga,
hvilken,^ om alla varit på sina platser, bort finna sin lösning vid
denna riksdag.
Jag har ej funnit något skäl att frångå mitt förra yrkande.
Herr Sven Nilsson i Österslöf: Vi hafva oss ju alla be¬
kant, att grundlagen skall i hvarje särskildt fall tolkas efter or¬
dalydelsen. Se vi nu på innehållet af § 65 Riksdagsordningen,
skola vi finna, att deri ej talas om statsreglering eller något visst
års statsreglering utan endast om statsutgifter. Riksbankens och
Riksgäldskontorets utgifter och dylikt, i fråga hvarom, derest
Kärnlinie fatta stridiga beslut, gemensam votering skall ega rum
och då man ännu ej upptäckt konsten att utan medel bygga jern-
vägar, undrar jag, om icke ett beslut rörande en banas sträck¬
ning äfven afser en utgift. Den ena sträckningen kan ju blifva
billigare än den andra, gifva större afkastning än den andra, och
således är det i dubbelt mått angeläget att se till, att Riksdagens
båda Kamrar få uttala sig i en så vigtig fråga. Om man nu be¬
sluter att bygga en jernväg mellan ett par anslutningspunkter,
och medel anslås till denna jernväg, men man på samma gång
förbehåller sig att framdeles få besluta om sträckningen af banan,
så kan den, som nu bestrider gemensam votering, på samma skäl
då bestrida gemensam votering, på den grund att medlen redan
nu blifvit anslagna och frågan då endast gäller sträckningen. Då
skulle det fall kunna inträffa, som nyss vidrördes, att den ena
Kammarens majoritet tillvällade sig rätt att afstå en jernväg^
byggande, som i sjelfva verket redan vore besluten, just derföre,
att man icke ville ingå på banans sträckning uti en missriktning.
Att ett prejudikat uti den här ifrågasatta riktning kunde medföra
oberäkneliga förvecklingar visar sig sålunda bäst af följderna,
sona deraf kunde uppstå. Jag fortfar alltså att yrka frågans åter¬
remitterande till Utskottet.
Herr Werner Ericson: Herr Key har lagt mig i mun det
påståendet, att Stats-Utskottet varit så omtänksamt, att det den
12 Mars med afsigt först inkom med förslag om anslaget för norra
stambanan för att sedermera få tala om sträckningen; men så
har jag icke sagt utan att, om man finge tro Stats-Utskottet hafva
så långtänkta afsigter, så skulle Utskottet kunnat sägas hafva
med beräkning skilt frågorna om anslaget till och sjelfva sträck¬
ningen af banan, under det man hittills tvärtom lågt anslag till
frågor, som dermed icke rätteligen varit förbundne. Jag önskar
Söndagen den 23 Maj, e. m.
23
N:o 57.
förslag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Forts.)
icke, att en dylik praxis som kär begagnats, må komma att ut-
bilda si0* hvarigenom skulle kunna hända att da pa sa oiiKd tiuer nnn
under Riksdagen som den 12 Mars och 23 Maj, partierna kunna
ställa sig ganska olika. Man kan framkomma med förslag om
medels beviljande och deras användande, på de tider man finner
för det ena eller andra ändamålet lämpligast. Att jag icke menat
något sådant, som Herr Key påstått mig hafva yttrat, framgar sa
mycket tydligare deraf, att jag nämnde, det Stats-Utskottet denna
gång af beqvämlighetshänsyn kommit till det bär föreliggande
resultatet. „ „ , , , nl .
Till bemötande af hvad Herr Grefve Posse anförde, skall jag
uppläsa sista meningen uti motiveringen af Stats-Utskottets ut¬
låtande N:o 30. Den lyder sa:
“Enär det för den pågående statsreglermgen och dermed sam¬
manhang egande frågor måste vara af vigt, att det belopp, som
kommer att för år 1876 till ifrågavarande jernvägsanläggnmg an¬
visas, så snart som möjligt varder bestämdt, har Utskottet förty
ansett sig redan nu böra härom inkomma med förslag.1*
Det skulle kunna förefalla underligt, att man hade sa b rakt-
i denna fråga, under det frågan om upptagandet af femtio
millioners lånet inkom så i Bistå stund, att man faun sig föran¬
låten hemställa, att man skulle fatta beslut hastigt, på det Riks¬
dagen ej skulle behöfva förlängas, och derföre helt läsligt be¬
handlade de vigtiga frågorna om ränta och konvertering m. m.
Hvad slutligen vidkommer statsreglering^!, att den redan
skett, och att det är för sent att komma med några förändringar,
vill jag blott påpeka, att Stats-Utskottet uppgifva Riksgälds-
kontorets utgifter för år 1876 utgöra 15,007,600 kronor 40 öre, men
detta skall icke vara mer än 11,007,600 kronor 40 öre, emedan
skilnaden emellan dessa belopp skulle komma att utgå redan un¬
der år 1875. Jag anhåller att fortfarande få yrka återremiss.
Herr Diss Olof Larsson: Då man bär tvistar om att Stats-
Utskottet förbisett formen, förefaller det mig som om man ville
begagna en småsak för att göra mycket väsen vid Riksdagens
slut och i medvetandet af att det är sista gången under denna
valperiod, representationen är församlad. Man tyckes vilja för-
söka att få vara tillsammans så länge som möjligt, emedan man
ej kan veta, om vi någonsin mera träffas här i Kammaren.
Hvad den nu diskuterade frågan beträffar, så tillåter jag mig
yttra några ord, emedan jag deltagit nti fetats-Utskottets beröida
beslut. När frågan om anslag till statens jernvägsbyggnader in¬
om Utskottet förevar, framstälde jag den anmärkning, som nu
tyckes vilja göra sig gällande, nemligen att, om Riksdagen först
bestämde ett visst anslag för ändamålet och sedan företog frågan
om jernvägens sträckning, så kunde det inträffa, att Riksdagen
icke komme öfverens om banans riktning. Men jag fick tydligt
för mig att i så fåll de redan anslagna medlen skulle få användas
till byggandet af de bansträckningar, hvilka äro obestridda och
att frågan om riktningen af fortsättningen under sådana omstän-
2f:o 57.
21
Söndagen den 23 Maj, e. m.
ftats^.-fC0!~_ digheter skulle stil öppen till nästa riksdag, då denna kunde
färdig ang. s a “ ™ an b' njl a sjelfva anslagsfrågan. Denna min uppfattning var
Norra stam- också riktig - att döma åt frågans behandling inom Kamrarne,
banan. ty Utskottets förslag om anslag till statens jern vägsbyggnader
(Forts.) bl ef godkändt, utan att någon gjorde förbehåll att, då frågan om
sträckningen sedermera förekom, få återupptaga anslagsfrågan.
Herr Grumselius framstälde den invändningen, att det icke kan
vara möjligt att verkställa det beslut, (Riksdagen redan fattat
derom, att tvärbanan och.den uppåtgående stambanan samtidigt skola
vara färdiga, så vida ej frågan om sträckningen nu afgöres genom
gemensam votering. Herr Gfumselius har härvid förbisett att på
sträckningen Näskott—riksgränsen, som är fullkomligt obestridd,
kan nedläggas så mycket penningar som helst af det beviljade
anslaget. Det är ej att befara, det någon enda krona af de be¬
viljade 4 V2 millionerna ej skulle kunna användas på delar af norr-
landsbanorna, h varom ingen tvist uppstått, och den värde talarens
invändning förtjenar således icke ringaste afseende.
1 „ . J^g vill nu något litet yttra mig, huruvida Stats-Utskottet
iatit komma sig till last en oriktig behandling af frågan. I det
afseeu.det har jag icke. tagit Utskottets åtgörande i försvar, emedan
jag vid föregående riksdagar inom Utskottet förfäktat den åsig-
ten, att Utskottet i dylika fall borde inkomma med memorial och
icke med skrifvelseförslag. När nu det föredragna förslaget till
skrifvelse förevar inom Utskottet, satte jag mig ej deremot, oaktadt,
min åsigt fortfarande är densamma, men då jag vid föregående
tillfällen blifvit öfverröstad, och de skrifvelseförslag, Utskottet af-
gifvit, blifvit af Kamrarne godkända, ansåg jag ej mödan värdt
att . opponera mig.. Nu säger man, att saken innebär ett farligt
prejudikat, det vill saga, att om Kammaren nu gör hvad den
många gånger förut gjort, så innebär detta ett vådligt föredöme
och man måste nu ge Utskottet en tillrättavisning. Detta reson-
nement erinrar starkt om ordspråket: att komma med jästen sedan
brödet, redan är i ugnen. Riksdagen står färdig att upplösas och
valperioden är slut. Man kan således icke veta om någon nuva¬
rande stats-utskottsledamot då kommer att sitta i samma Utskott.
Har jag ej varit fullkomligt ense med Utskottet i formen, så
delar, jag deremot bestämdt dess åsigt att icke gemensam votering
kan i denna fråga ega rum, ty en sådan åtgärd skulle icke med
ett enda. öre kunna rubba den statsreglering för 1875, som redan
är af Riksdagen beslutad. Kamrarne hafva godkänt denna upp¬
fattning genom att godkänna Stats-Utskottets förslag till fast¬
ställelse å . statsregleringens slutsumma. Den diskussion, som i
dag både i denna Kammare och i Första Kammaren egt rum i
denna fråga, har ingalunda förmått ändra min åsigt, och jag vrkar
bifall till Stats-Utskottets förslag.
. Herr C. A. Larsson: Oaktadt de lagkloke Herrarne här
inom Kammaren kommit i strid om grundlagens rätta tolkning,
finner jag den emellertid uti förevarande fall så tydlig och klar,
att det väckt min synnerliga förvåning, att tvänne aktade repre-
Söndagen den 23 Maj, e. m. 25 NlO 57.
sentanter på stockholmsbänken kunnat hysa så motsatta åsigter. Stats-Utskot-
Jag tror emellertid mer på Herr Sjöbergs uppfattning i detta af'^förslag ang"'
seende än Herr Rubensons; ty om Herr Rubenson också haft sina Norra Stam-
bestyr i lagväg, har han dock icke handskats med grundlagen så banan.
mycket som Herr Sjöberg; och det torde derföre ursäktas mig, (Forts.)
att jag gifver Herr Sjöberg företrädet. Saken synes emellertid
mig sjelf alldeles tydlig; ty om Kongl. Maj:t aldrig inkommit med
någon ny proposition om banans sträckning, så hade de vid inne¬
varande riksdag anslagna fyra och en half millionerna skolat an¬
vändas på en förut redan faststäld riktning och nu åter synes
mig intet hinder möta att först vid början af kommande riksdag
bestämma de nu tvistiga delarne af banans sträckning, men emel¬
lertid använda de penningar, som redan blifvit anslagna för full¬
bordande af den del af banan, hvarom man är fullkomligt öfverens.
Het är icke så farligt med skottkärrorna, som Herr Gtumaälius
tror, ty de ligga säkerligen icke af sig till den 1 Januari 1876,
derföre att anslaget icke förr kommer att utgå och icke heller
behöfver man befara, att arbetarne blifva sysslolösa åtmin¬
stone icke längre än till Januari månads slut, så att man kan
icke göra någon statsförlust, om frågan nu kommer under vote¬
ring eller icke. Man har för öfrigt varit nödsakad att uppskjuta
frågans afgörande, då tiden varit alltför knapp att afgöra en så
vigtig fråga, som rör ett helt landskaps väl och ve; ty man har
ju knappt hunnit läsa igenom de olika förslagen; och icke kan
det val då vara rättvist och billigt att ställa till en gemensam
votering, hvarigenom hvarken Jernvägsstyrelsens eller Kongl. Maj:t3
förslag titan kanske Herr Rundbäcks reservation skulle gå igenom.
För min del finner jag det rent utaf orimligt att öfverraskas vid
afgörandet af en så vigtig fråga.
Hvad vidkommer Herr Ericsons jemförelse emellan skjuts¬
frågan och den föreliggande frågan, så håller denna jemförelse
icke streck.
Här har icke varit väckt särskild motion om den anslagstill-
ökning, som man säger, att Första Kammaren ämnar göra. Jag
vill för öfrigt återkalla i hans minne, att Herr Christen Assarsson
inom denna Kammare väckte motion om beviljande af 200,000
kronor till skjutsningstungans underlättande, samt att vid frågans
behandling just denna hans motion upptogs, dervid man ansåg, att,
då 175,000 kronor redan vore för ändamålet i riksstaten upptagne,
ytterligare 25,000 kronor behöfdes för tillämpningen af Utskottets
förslag till voteringsproposition i skjutsfrågan. Hetta beslut var
således grundlagdt genom en formlig motion om penningeanslag
och afsåg om riksstaten skulle blifva 25,000 kronor större eller min¬
dre. Här deremot är icke fråga om ens ett enda öre och icke
heller om jernbanan skall byggas efter den ena eller andra sträck¬
ningen, utan endast att förbehålla en kommande Riksdag att be¬
sluta just om den sträckning, som den kan anse lämplig. Jag
anser att hvar och en bör hafva rättighet att fordra en närmare
undersökning om hvilken sträckning kan vara den rättaste innan
derom fattas ett afgörande beslut, och att man icke bör tvingas
nu nedlägga voteringssedeln i urnan för afgörande af en fråga,
N:o 57.
26
Söndagen den 23 Maj, e. ro.
Stats-Utskot¬
tets skrifvelse-
förslag ang.
Norra Stam¬
banan.
(Forts.)
som mycket gerna kan anstå till nästa riksdag, då jag vill tro
'att Kongl. Maj:ts proposition i frågan skall inkomma, icke i sista
timman, utan så tidigt att Riksdagen hinner tydligt och klart ut¬
staka huru medlen skola användas.
Jag yrkar bifall till det nu af Stats-Utskottet framlagda skrif-
velseförslaget.
I Herr C. A. Larssons yttrande förenade sig Herrar Ostling
och Pehr Nilsson i Vittjerf.
Herr Bergström: Om några ytterligare bevis behöfde an¬
föras för förkastiigheten af det expeditionssätt, som Stats-Utskot¬
tet valt, så torde endast böra nämnas att det genom detta expe¬
ditionssätt icke blir möjligt att få kännedom om de skiljaktiga
meningar, som derom funnits inom Utskottet vid behandlingen af
denna fråga. Om nemligen Utskottet i vederbörlig ordning afgif-
vit ett särskildt memorial, så hade de ledamöter af Utskottet,
hvilka skilt sig från pluralitetens uppfattning, kunnat anteckna
sin reservation. Nu känner man endast berättelsevis, att flere
ledamöter i Stats-Utskottet icke delade majoritetens uppfattning
att gemensam votering icke borde ega rum.
Jag finner den af Stats-Utskottets ärade ordförande uttalade
önskan att Kammaren ville uttrycka syftemålet med återremissen,
om sådan blefve beslutad, ganska naturlig. Men jag vet, att För¬
sta Kammaren ej beslutat återremiss i någon viss syftning, och
jag har mig icke bekant att någon af Herrar talmän någonsin
framstält proposition om återremiss i något visst syfte. Detta
skulle ock strida mot allt hvad som är rimligt; ty Kamrarne kunna
visserligen återremittera ett betänkande eller ett förslag, som in¬
kommit från ett Utskott, men ej i återremissen ålägga Utskottet
att inkomma med ett bestämdt förslag. Sådant står verkligen icke
i Kamrarnes makt.
Hvad Herr Carl Anders Larsson anfört innefattar icke någon
bevisning. Men det gläder mig åtminstone att höra det han hyl¬
lar auktoriteter. Han erkände nemligen Herr Sjöbergs auktoritet
framför Herr Rubensons och detta är verkligen första gången,
som jag hört den ärade talaren böja sig för någon auktoritet.
Jag förnyar mitt yrkande om återremiss.
Herr HEeggström:
Herr Glumrelius: Den föregående talaren yrkade, så vidt
jag hörde rätt, dels återremiss och dels godkännande af det fram¬
lagda skrifvelseförslaget. I förra afseendet ställer jag mig på
hans sida, men i fråga om det senare yrkandet förvånar det mig
att ännu ett tillstyrkande af ett sådant beslut, hvarigenom en
jernbanas dragande genom Norrland kommer att öfver höfvan för¬
senas, utgår just från eu norrländing
Men jag begärde ordet egentligen med anledning af några
yttranden af tvänne Stats-Utskottets ledamöter, hvilka uppträdt
sedan jag föiTa gången hade ordet. Mot den ärade representanten
27
N:o 57.
Söndagen den 23 Maj, e. m.
på dalabänken har jag endast en anmärkning, emedan det var blott '
en punkt af hans anförande, som synes mig behöfva besvaras, nem- efsörssl™Jvaensge'
ligen då han fastade min uppmärksamhet på möjligheten att nu \\orra stam-
börja, bygga mellan Näskott och riksgränsen. Det är ett prof på banan.
dåliga akustiska förhållanden inom Kammaren, att en representant (Forts.)
som begärt ordet och som sitter på samma bänkrad med en ta¬
lare, hvilken han vill replikera, icke kan höra talarens anförande.
Hade han hört mig, så hade han saknat anledning särskildt fasta
min uppmärksamhet derpå, att det vore möjligt att, under afbidan
på ett hufvudsakligt beslut i den norrländska jern vägsfrågan, emel¬
lertid bygga på sträckningen mellan Näskott och riksgränsen;
han hade nemligen, om lian hört mig, vetat, att jag till besvarande
upptagit denna redan af två andra stats-utskottsledamöter fram¬
burna invändning till besvarande och framhållit svårigheterna vid
att bygga denna handel före de andra sträckorna.
Den ärade ledamoten i Stats-Utskottet på östgötabänken hem -
stälde, om vi ville taga Kammaren med öfverraskning. Men till¬
kommer det väl någon ledamot af Stats-Utskottet, hvilken var
närvarande vid skrifvelseförslagets uppsättande i Utskottet, att
rigta denna förebråelse mot oss? ■ Jag vill icke kasta denna före¬
bråelse tillbaka mot Stats-Utskottets ledamöter — det vore en
beskyllning —; men då Utskottet, i stället för att axge ett tryckt
betänkande, inkommit med ett af dessa skrifvelseförslag, som van¬
ligen obesedda godkännas af båda Kamrarne, är det oväntadt, att
vi, som händelsevis kommit att märka och påvisa skrifvelseför¬
slagets egendomliga innehåll, skola få uppbära beskyllning ai en
stats-utskottsmedlem, att vi vilja öfverraska.
Om Första Kammaren skulle, såsom en föregående talare an¬
märkt, vid sitt fattade beslut fästa ett förtydligande vilkor om
anslag till visst belopp och säga, till exempel, att minst lVs mil¬
lioner af de beviljade 4 V2 millionerna skulle användas på denna tvär¬
bana, så vill jag väl se, om Herrarne då kunde såga, att detta vore
mera spegelfäkteri än med de 25,000 kronorna i skjutsfrågan, och
jag vill fråga, om icke begynnelseorden i 65 § Riksdagsordningen,
“i fråga om statsutgifter" 0. s. v. då vore bär tillämpliga. År icke här
fråga om statsutgifter, om 13/ä millioner kronor af statsmedel här
skola användas?
Herr Sjöberg: I mitt senare anförande gjorde jag mig skyl¬
dig till ett misstag, som jag nu ber att få råtta.
Det hade nemligen blifvit för mig uppgifvet, att Första Kam¬
maren skulle i sitt beslut i hufvudfrågan hafva^bestämt, att en
viss andel af oftanämnda belopp, fyra millioner femhundra tusen
kronor, skulle på den af Kammaren beslutade sträckningen an¬
vändas. Så är emellertid icke förhållandet, efter hvad jag nu
finner af Första Kammarens denna Kammare meddelade proto¬
kollsutdrag i ämnet, utan Första Kammaren har för sin del endast
förklarat, att do utaf Riksdagen beviljade anslag till arbeten å
jernbanorna från Storvik till riksgränsen mot Norge skola utaf
Kongl. Maj:t, såsom honom lämpligast synes, användas till jern-
N:o 57. 28 Söndagen den 23 Maj, e. m.
Siats-utskot- vägsbyggnader å så väl de förut till sin sträckning bestämda, som
* färslag ang! oc^ ^en första Kammaren godkända del af ifrågavarande jern -
Norra Stoja- banor.
banan. Detta var den egentliga anledningen, hvarför jag tog migfri-
(Forts.) heten att ännu en gång begära ordet; men det finnes för mig en
annan, i den omständigheten, att jag måhända gjort mig skyldig
till ett misstag äfven i afseende på rätta uppfattningen af Första
Kammarens mening, nemligen deri, att Första Kammaren möjligen
icke, såsom jag antydt, med återremissen afsett att få Utskottet
bragt derhän att uppsätta en voteringsproposition i frågan, utan
endast, på sätt Herr Bergström yrkat, att få frågan formenligt
behandlad. Återremissen skulle således endast innefatta, att Kam¬
maren väntade ett memorial från Stats-Utskottet, deri Utskottet
redogjorde för Kamrarnes i frågan fattade olika beslirt, och genom
hvilket upplysning meddelades om de olika meningar, som före¬
kommit i sjelfva Utskottet, beträffande den åtgärd, som i anled¬
ning af dessa olika beslut vore att vidtaga.
Jag tog mig friheten att i mitt förra anförande yttra, att frå¬
gan icke blifvit så alldeles formenligt behandlad af Stats-Utskottet.
Detta har äfven af Stats-Utskottets ärade ordförande blifvit med-
gifvet. Jag har icke tilltrott mig böra stämpla detta förfarande
såsom något så synnerligen märkvärdigt eller tadelvärdt vid det
förhållande, att jag icke känner någon paragraf vare sig i grund¬
lagen eller reglementariska föreskrifter för Riksdagen, som bjuder,
att ett Utskott först skall inkomma till Kamrarne med en anmälan
om, att Kamrarne stannat i olika beslut i anledning af en Kongl.
Maj:ts proposition, samt att Utskottet först derefter har att in¬
komma med skrifvelseförslag i ämnet. Deremot vill det synas mig
vara tillbörligt och formenligt, att ett Utskott i slika fall så förfar,
och jag vågar äfven antaga, att ett sådant förfaringssätt skall
komma att för framtiden följas.
Hvad sjelfva saken beträffar, lönar det knappast mödan att
säga något vidare; ty jag föreställer mig att, huru länge vi än
komma, att diskutera detta ämne, båda Kamrarne skola vidhålla
hvar sin mening, .likasom hvarje enskild ledamot inom hvardera
Kammaren. Jag tillåter mig endast fästa Kammarens uppmärk¬
samhet på, att, om vi strängt hålla oss till ordalydelsen i § 63
Riksdagsordningen och jemföra den med § 65 i samma grund-
lag, vi, efter min uppfattning, skola komma till insigt om, att den
i fråga varande tvisten icke grundlagsenligt kan slitas genom ge¬
mensam omröstning. Anslaget är redan beviljadt, hvilket väl icke
lärer kunna bestridas, och detta under en förutsättning, som, så
vidt jag förstår, icke ger anledning till en dubbel tydning. För
att nu icke gorå. mig sky ldig till något förlängande af denna öfver¬
läggning, skall jag derför endast helt kort bemöta en invändning
af. representanten från Örebro, som frågade: huru skall denna tvist
slitas nästkommande riksdag? Härpå vill jag svara, att, om Riks¬
dagens begge Kamrar, då stanna i olika beslut på det sätt, att den
ena Kammaren beviljar ett anslag för den ena sträckningen och
den andra Kammaren för en annan, gemensam omröstning i sådant
Söndagen den 23 Maj, e. m.
29
N:o 57.
fall skall ega ram om anslaget i sammanliang med vilkoren för Stats-Utshot-
anslagets beviljande. Nu är ett anslag redan beviljadt, och det
kan således icke blifva fråga om annat än den ena jernvägssträck- Norra Stam-
ningens företräde framför den andra, alldeles oberoende af det af banan.
Riksdagen redan beviljade anslaget. _ _ (Forts.)
Hvad min ärade vän till höger yttrat, bör jag icke nu bemöta.
Det är gifvet att, om frågan både gestaltat sig olika mot hvad
nu är förhållandet, äfven min uppfattning af densamma skulle hafva
varit en annan, än den nu är.
Jag yrkar fortfarande bifall till det föredragna skrifvelseför-
slaget.
Härmed var öfverläggningen slutad. I öfverensstämmelse med
derunder gjorda yrkanden, gaf Herr vice Talmannen propositioner
så väl på bifall som på återremiss och fann svaren hafva utfallit
med öfvervägande ja för den förra meningen. Votering blef emel¬
lertid begärd; och företogs alltså omröstning, enligt en nu uppsatt
och af Kammaren godkänd, så lydande voteringsproposition:
Den, som godkänner Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse N:o 79, angående sträckningen för de delar
af beslutade jernbanorna från Storvik till riksgränsen mot Norge,
b.vilkas riktning hittills icke blifvit slutligen bestämd, röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, har Kammaren beslutit till Stats-Utskottet åter¬
förvisa ifrågavarande skrifvelseförslag.
Röstsedlarne sammanräknades och visade 46 ja mot 34 nej;
i följd hvaraf det ifrågavarande skrifvelseförslaget blifvit af Kam¬
maren godkändt.
§ 3.
Anmäldes Särskilda Utskottets förslag till Riksdagens under¬
dåniga skrifvelse N:o 81, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga pro¬
position med förslag till lagar angående allmänna värnpligten,
härordningen samt härens aflöning, beklädnad och underhåll.
Herr Key yttrade: Då jag har mig bekant att Första Kam¬
maren föreslagit ändring i detta skrifvelseförslag, får jag anhålla
om detsammas läggande på bordet.
Enligt Herr Keys begäran blef det ifrågavarande skrifvelse¬
förslaget bordlagdt.
N:o 57.
SO
Måndagen den 24 Maj.
§ 4.
Föredrogs och godkändes Särskilda Utskottets förslag till Riks¬
dagens underdåniga skrifvelse N:o 82, i anledning af Kongl. Majds
nådiga proposition med förslag till lagar angående grunder för ord¬
nande af flottans personal samt denna personals aflöning, bekläd¬
nad och underhåll.
§ 5.
Anmäldes och bordlädes:
Stats-Utskottets memorial N:o 93, angående tillägg till 1875
års riksstat samt riksstat för år 1876; och
Bevillnings-Utskottets betänkande N:o 14, med förslag till den
af Riksdagen faststälda bevillningssummas utgörande.
§ 6.
Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 10 e. m.
In fidem
H. Husberg.
Måndagen den 24 Maj.
Kl. ‘/a 3 e. m.
§ 1.
Föredrogs det af Herr Bergström i gårdagens förmiddagssam-
manträde afgifna och då bordlagda förslag, angående verkställande
af reglering, jemlikt 13 § 3 mom. Riksdagsordningen, af särskilda
valkretsar för städerna.
Herr Bergström yttrade: Herr Talman! Vid närmare efter¬
sinnande finner jag mig_ föranlåten att, om Kammaren det med-
gifver, återkalla denna min framställning.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, biföll Kam¬
maren Herr Bergströms nu framstälda begäran att få återtaga
31
N:o 57.
Måndagen den 24 Maj.
sitt ifrågavarande förslag, hvilket alltså icke komme att till någon
vidare åtgärd föranleda.
^ 2. Särskilda Ut-
Föredrogs ånyo Särskilda Utskottets förslag till Riksdagens veiseförsiag
underdåniga skrifvelse N:o 81, i anledning åt Kongl. Maj ds nådiga ang. allmänna
proposition med förslag till lagar angående allmänna värnpligten, va™ph£ten
härordningen samt härens aflöning, beklädnad och underhåll.
De tvänne första styckena i nämnda skrifvelseförslag hade
denna lydelse:
“Uti nådig proposition af den 16 sistlidne Janari har Eders
Kongl. Maj:t i nåder föreslagit Riksdagen att, under förutsättning
af Riksdagens bifall i grundlagsenlig ordning till det förslag om
tillägg till 80 § Regeringsformen, som i särskild lag framstäldes,
jemväl antaga förslag till lagar angående allmänna värnpligten,
härordningen samt härens aflöning, beklädnad och underhåll, att
träda i kraft på tid och sätt, som närmare skulle bestämmas genom
en särskild lag om öfvergången från den nuvarande till den nya
arméorganisationen.
Vid behandlingen af detta ärende har hvad förslagen till lagar
om härordningen och allmänna värnpligten vidkommer, Riksdagens
båda Kamrar stannat i olika beslut, hvilka icke kunnat samman-
jemkas, hvadan sålunda Eders Kongl. Maj:ts förevarande nådiga
framställning i dessa delar icke vunnit Riksdagens bifall.41
I sammanhang med ifrågavarande skrifvelseförslag anmäldes
jemväl till föredragning Första Kammarens protokollsutdrag N:o
259, hvaraf inhemtades att nämnda Kammare godkänt samma för¬
slag med följande ändringar:
l:o att i första stycket orden: “särskild lag44 utbyttes emot
orden: “särskild nådig proposition41; samt
2:o att andra stycket erhöll denna lydelse:
“Vid behandlingen af detta ärende hafva Riksdagens båda
Kamrar, hvad först beträffar förslaget till lag om härordningen,
funnit sig icke kunna detsamma i oförändradt skick antaga samt
rörande de grunder, hvarpå nytt förslag borde fotas, stannat^i
olika beslut, hvilka icke kunnat sammanjemkas; och har vid så¬
dant förhållande lagförslaget om värnpligten icke blifvit föremål
för Kamrarnes pröfning."
Herr Key begärde ordet och yttrade: Det skrifvelseförslag,
som Särskilda Utskottet afgifvit, har blifvit i Första Kammaren
förändradt på det sätt, att i första stycket i stället för orden
“särskild lag44 insatts orden “särskild nådig proposition14, hvilket
man ansåg vara formenligare, men dessutom har Första Kamma¬
ren i andra stycket gjort följande ändring, nemligen att detta skulle
N:o 57.
32
Måndagen den 24 Maj.
Särskilda ut- erhålla, följande lydelse: “vid behandlingen af detta ärende hafva
6 velseförslog Riksdagens båda Kamrar, hvad först beträffar förslaget till lag
ang. allmänna0™ härordningen, funnit sig icke kunna detsamma i oförändradt
vämpiigten skick antaga samt rörande de grunder, hvarpå nytt förslag borde
tv' f°^as) stannat i olika beslut, hvilka icke kunnat sammanjemkas;
( or O och har vid sådant förhållande lagförslaget om värnpligten icke
blifvit föremål för Kamrarnes pröfning.11
Denna formulering är icke öfverensstämmande med Andra
Kammarens beslut i frågan, och man må gilla eller ogilla detta
beslut samt till och med önska att det utfallit i samma syfte som
Första Kammarens beslut i frågan, så är dock tydligt, att för¬
slaget, såsom också skett, bort loyalt uppsättas i den form, hvari
beslutet i båda Kamrarne fattades, i synnerhet som Särskilda Ut¬
skottets utlåtande N:o 4, hvilket af begge Kamrarne godkänts,
ej vet af den formulering, som nu af Första Kammaren i förslaget
inlagts, enär det i nyssnämnda utlåtande uttryckligen heter, att
Första Kammaren ansett, att förslaget till ny härordning “borde
hufvudsakligen fotas på det nu meddelade nådiga förslagets grun¬
der11, under det att om Andra Kammaren skulle bifalla Utskottets
skrifvelseförslag, detta är äfven obestridligt i enlighet med Andra
Kammarens anhållan om utarbetande af ett nytt förslag på helt
andra grunder än dem, på hvilka Kongl. Maj:ts förslag är grun¬
dad^ hvaremot, då nu Första Kammaren velat förändra Riksdagens
skrifvelse derhän, att Kongl. Maj:ts förslag icke kunnat i oförän¬
dradt skick antagas, så ligger deri naturligtvis en väsentlig färg¬
nyans, ja, en ren olikhet.
Med anledning häraf, och då Andra Kammarens beslut icke
innehåller något hinder derför, tager jag mig friheten att hemställa,
det Kammaren måtte bifalla Första Kammarens beslut till formu¬
lering af andra stycket i skrifvelseförslaget, dock med uteslutande
af orden “i oförändradt skick.11
Med iakttagande deraf att i första stycket orden “särskild
lag11 utbytas mot “särskild nådig proposition11, skulle förslaget i
andra stycket erhålla följande lydelse: “Vid behandlingen af detta
ärende hafva Riksdagens båda Kamrar, hvad först beträffar för¬
slaget till lag om härordningen, funnit sig icke kunna detsamma
antaga samt rörande de grunder, hvarpå nytt förslag borde fotas,
stannat i olika beslut, hvilka icke kunnat sammanjemkas; och har
vid sådant förhållande lagförslaget om värnpligten icke blifvit
föremål för Kamrarnes pröfning.11
Och anhåller jag vördsamt om proposition härå.
Herr Johan Etik Johansson instämde med Herr Key.
Härmed var öfverläggningen slutad. Enligt Herr Keys yr¬
kande, godkände Kammaren ifrågavarande skrifvelseförslag med
enahanda ändring i första stycket, som af Första Kammaren an¬
tagits, samt med en sådan lydelse för andra stycket, som Herr
Key i sitt nyss afgifna yttrande föreslagit; och skulle detta Kam¬
marens
Måndagen den 24 Maj.
33
N:o 5?.
marens beslut genom utdrag af protokollet, som genast uppsattes
och justerades, Medkammaren delgifvas.
§ B-
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets memorial N:o 93, an¬
gående tillägg till 1875 års riksstat samt riksstat för år 1876.
§ 4.
Föredrogs och bifölls Bevillnings-Utskottets betänkande N:o
14, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssum-
mas utgörande.
§ 5.
Friherre Ericson och Herr Biesert anmäldes vara af sjukdom
hindrade att denna dag deltaga i Kammarens förhandlingar.
§ 6.
Nedannämnde ledamöter begärde och erhöllo ledighet från
riksdagsgöromålen, nemligen:
Herrar Hjelm, Grefve Posse, A. Rundbäck, Pehr Nilsson i Vitt-
jerf, Granlund och Friherre Lagerfelt från och med morgondagen;
samt
Herrar Jons Rundbäck, Törn felt och C. A. Jönsson från och
med nästa onsdag.
Herr C. Ifvarsson yttrade: Fastän jag bevistat flera än
tio riksdagar, har jag under hela denna tid aldrig begärt ledighet.
Hå jag emellertid nu hört så många af Kammarens ledamöter
begära och erhålla ledighet, vågar äfven jag begära sådan, från
och med morgondagen; men om riksdagen mot förmodan icke
skulle afslutas på ännu 14 dagar, anhåller jag i sådant fall om
ledighet under 14 dagar.
Denna Herr Ifvarssons anhållan bifölls.
Herr Clairfelt: Ehuru jag icke kan åberopa en så lång
tjenstetid och en sådan meritförteckning, som den föregående ta¬
laren, får jag dock anhålla om ledighet från riksdagsgöromålen
från och med nästkommande onsdag.
Kammaren biföll jemväl Herr Clairfelts begäran.
Herr Leijer: Under de 7 riksdagar, som jag bevistat, bär
jag icke mera än en gång från riksdagsgöromålen åtnjutit ledig-
Andra Kammarens Prat. 1875, N:o 57. 3
N:o 57.
34
Måndagen den 24 Maj.
het, hvilken då för 6 dagar mig beviljades, på grund deraf att
min vikarie fordrade min närvaro vid en tjensteförrättning. Jag
begagnade dock blott fyra dagar af denna permissionstid. Jag
får nu anhålla om fyra dagars ledighet från och med nästkom¬
mande torsdag.
Hvad Herr Leijer sålunda begärt blef af Kammaren bifallet.
Herr C. A. Larsson: Jag har visserligen under min riks-
dagsmannatid åtskilliga gånger tagit mig s. k. bondpermission;
men har dock aldrig ropat nej, när någon annan begärt ledighet,
förrän nyss, då jag hörde Herr Leijer begära ledighet från riks-
dagsgöromålen från och med nästa torsdag, hvilket jag ansåg en¬
dast såsom skämt, eftersom Riksdagen antagligen till dess blifvit
afslutad. Jag anhåller emellertid om ledighet från och med mor¬
gondagen.
Kammaren biföll äfven Herr C. A. Larssons anhållan.
Herr Helander: I anseende till angelägna tjenstegöromål,
får jag anhålla om ledighet från riksdagsgöromålen från och med
morgondagen.
Denna framställning bifölls.
Likaledes beviljades ledighet från riksdagsgöromålen åt Herrar
Jonas Andersson i Häckenäs, Petter Carl Andersson, Friherre af
Schmidt och Santesson från och med morgondagen samt åt Herr
Carlsson från och med nästa onsdag den 26 dennes.
Slutligen anhöll Herr Törnebladh få anmäla, att för den hän¬
delse Riksdagens förhandlingar icke skulle medhinna att afslutas
den 26 i denna månad, han då nödgades, i anseende till honom
åliggande vigtiga tjenstegöromål, hos Kammaren begära ledighet,
att beräknas från middagstiden sistnämnde dag.
Sedan jemväl denna anhållan bifallits, begärde Herr Gumaelius
ordet och anförde: Jag begärde egentligen ordet med anledning
af det stora antal ledighetsansökningar, som nu blifvit föredragna.
Men sedan jag nu sent omsider efter dessas beviljande fått ordet,
lär jag ingenting härvidlag kunna åtgöra. För den händelse dock
att ytterligare sådana ansökningar skulle inkomma, innan detta
plenum afslutas, ber jag att på förhand få anhålla, att de måtte
bordläggas till aftonens sammanträde, då man torde kunna veta,
om ännu någon gemensam votering kan komma att företagas, i
hvilket fall jag nödgas motsätta mig bifall till vidare ledighets¬
ansökningar.
I anledning af Herr Grumrelii yttrande, ansåg Herr Talmannen
sig endast böra upplysa att, då något aftonsammanträde numera
N:o 57.
Tisdagen den 26 Maj, f. m. 36
icke funnits behöfligt, det derom förut utfärdade anslag blifvit
återkalladt.
§7.
Till bordläggning anmäldes Stats-Utskottets Memorial N:o 94,
i anledning af erhållen återremiss å det af Utskottet framlagda
förslag till underdånig skrifvelse, med anmälan af Kamrarnes olika
beslut beträffande Kongl. Maj:ts nådiga proposition om faststäl¬
lande af sträckning för de delar af beslutade jernbanorna från
Storvik till riksgränsen mot Norge, hvilkas riktning hittills icke
blifvit slutligen bestämd.
§ 8.
Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3 e. in.
In fidem
11. Husberg.
Tisdagen den 25 Maj.
Kl. 1 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 18 i denna månad. stats-utskot-
r tets skrifvelse-
förslag ang.
§2 Norra Stam¬
banan.
Föredrogs och lades till handlingar^ Stats-Utskottets memo¬
rial N:o 94, i anledning af Första Kammarens återremiss å det af
Utskottet framlagda förslag till underdånig skrifvelse med anmä-
N:o 57.
36
Tisdagen den 25 Maj. f. in.
Stals-Utskot-
tets skrifvelse-
förslag ang.
Norra stam¬
banan.
(Forts.)
lan om Kamrarnas olika beslut beträffande Kong]. Maj ds nådiga
proposition om fastställande af sträckning för de delar af beslu¬
tade jernbanorna från Storvik till riksgränsen mot Norge, hvilkas
riktning hittills icke blifvit slutligen bestämd.
I sammanhang med föredragningen af berörda memorial skedde
jemväl föredragning af Första Kammarens protokollsutdrag N:o
266, enligt hvilket nämnda Kammare till förnyad pröfning före¬
tagit Utskottets nyssberörda skrifvelseförslag (N:o 79) samt dervid
godkänt samma förslag med den förändring, att slutmeningen deri
skulle erhålla följande lydelse: “Vid behandling af denna nådiga
proposition hafva Riksdagens Kamrar stannat i olika beslut; och
har frågan för denna riksdag förfallit.“
Herr Sjöberg yttrade: Herr Talman! Jag anhåller att nu
ifrågastälda slutmening i det omtvistade skrifvelseförslaget, sådan
densamma blifvit af denna Kammare godkänd, uppläses först och
sedan den lydelse, slutorden skulle erhålla enligt Första Kamma¬
rens nu meddelade beslut.
Enligt Herr Sjöbergs begäran upplästes nu den ifrågavarande
slutmeningen först enligt den lydelse, som Andra Kammaren god¬
känt, och derefter med dess ofvan omförmälda, af Första Kamma¬
ren antagna lydelse. Enligt Andra Kammarens beslut var nedan-
nämnda slutmening affattad sålunda:
“Vid behandling af denna nådiga proposition hafva Riksdagens
Kamrar stannat i olika beslut af den beskaffenhet, att de ej kun¬
nat sammanjemkas, i följd hvaraf frågan, jemlikt 63 § Riksdags¬
ordningen, för denna riksdag förfallit."
Ordet lemnades derefter å nyo åt
Herr Sjöberg, som yttrade: Jag kan för min del ej finna,
att den af Första Kammaren vidtagna redaktionsförändringen är sär¬
deles lycklig ur stilistisk synpunkt; men i det skick frågan nu befinner
sig, och då i allt fäll sagda förändring icke har något inflytande
på sjelfva hufvudsaken, hemställer jag, att Kammaren måtte bi¬
träda det af Första Kammaren fattade beslut.
Herr Gummiius: Jag har kommit till samma slut som den
föregående ärade talaren, men icke på grund af samma premiss. För
min del anser jag en ej så alldeles oväsentlig skilnad förefinnas
mellan båda Kamrarnes beslut. Andra Kammaren har hänvisat
till grundlagen. Första Kammaren har visserligen fogat sig efter
Andra Kammaren, men genom den beslutna ändringen i ordalagen
förbehållit sig fria händer för framtiden och tydligen afsett, att
beslutet icke måtte betraktas såsom något prejudikat. Jag före¬
ställer mig emellertid, att, då Första Kammaren sålunda gifvit
efter i sak, Andra Kammaren också bör gifva efter i form, och
37
N:o 57.
Tisdagen den 25 Maj, f. m.
af sådan anledning vill jag förena mig i den värde talarens
yrkande.
Herr Sjöberg: Till hvad jag förut anfört vill jag endast
tillägga, att jag ej anser det vara lämpligt att nu tala om det
sakliga i frågan, utan står jag i afseende derå på samma stånd¬
punkt, som i söndags afton, oberoende af hvad Herr Grumselius nu
yttrat. Jag vill dock fullständiga mitt yrkande på det sätt, att
'Kammaren måtte, med frånträdande af sitt jorra beslut rörande ifråga¬
varande skrifoelsefBeslag, biträda det beslut, hvari Första Kammaren,
stannat..
Stats-Utskol-
tets skrifvelse-
fÖr sia g ang.
Norra stam¬
banan.
(Forts.)
Sedan öfver!äggningen härmed förklarats slutad, blef Herr
Sjöbergs yrkande bifallet; och hade alltså Kammaren, med från¬
trädande af sitt förra beslut angående det ifrågavarande skrif-
velseförslagets lydelse, antagit den lydelse för samma förslag,
som blifvit af Första Kammaren beslutad.
C; Q
§ o-
På framställning af Herr Talmannen beslöts, att de. Kamma¬
rens protokoll, som vid riksdagens slut återstod^ ojusterade,
skulle, på sätt vid föregående riksdagar iakttagits, justeras af de
Kammarens ledamöter, som voro fullmäktige i Riksbanken och
Riksgäldskontoret, jemte Stockholms stads riksdagsmän inom Kam¬
maren; skolande om tiden för denna justering så val bemälde le¬
damöter särskildt underrättas, som jemväl tillkännagifvanden in¬
föras i hufvudstadens dagliga tidningar.
8 4.
Föredrogos och godkändes nedannämnda förslag till Riks¬
dagens underdåniga skrivelser, nemligen:
af Stats-Utskottet".
N:o 83, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
eftergift af den Norra och Södra Smedjebackarne samt Faktori¬
trädgården i Örebro stad åsätta ränta, kronotionde och rotering;
N:o 84, angående beräkningen åt statsverkets inkomster; och
N:o 85, angående tillägg till 1875 års riksstat samt riksstat
för år 1876;
och af Riksdagens kansli:
N:o 80, i fråga om rättighet för församlingarne i Lunds stift
Jf:o 57.
38
Tisdagen den 25 Maj, f. m.
och Halland att under vissa vilkor förfoga öfver den till kloc-
karne nu utgående helgonskyld.
§ 5.
Föredrogos och godkändes Riksdagens kanslis förslag till pa¬
ragrafer i riksdagsbeslutet:
N:o 15, om ändring i gällande stadganden rörande arfskiften;
N:o 16, angående lagstiftning för sparbanker;
N:o 17, i fråga om åtgärder för handelsdomstolars införande
i riket;
N:o 18, rörande ändring i gällande stadganden angående skyl¬
digheten att bygga och underhålla tiondelada;
N:o 19, angående ändring i 52 § af gällande legostadga;
N:o 20, angående fast egendoms lagfarande och intecknan¬
de m. m.;
N:o 21, i fråga om skyldighet för domare att låta vederbö¬
rande kommunalstämmas ordförande erhålla del af kungörelser,
hvarigenom menighet kallas till gemensam öfverläggning inför
häradsrätt;
N:o 22, angående förhållandet mellan Riksbanken och Mynt¬
verket i fråga om inlemning och värdering af guldplantsar;
N:o 23, angående införande af militärinspektioner i skolorna;
N:o 24, rörande förändrad lagstiftning om preskription för
klander å jordafång;
N:o 25, angående postväsendet rörande frågor;
N:o 26, i fråga om förändrad reglering af skjuts väsendet;
N:o 27, angående tullbevillningen;
N:o 28, angående förändring i vilkoren för försäljning af
bränvin;
N:o 29, angående hyllande grundlagsändringsförslag;
N:o 30, angående allmänna bevillningen; och
N:o 31, angående stämpelpappersafgiften.
Tisdagen den 25 Maj, e. m.
39
N:o 57.
§ 6.
Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. Va 2 e. m.
In fidem
H. Husberg.
Tisdagen den 25 Maj.
Kl. 7 e. m.
§ 1.
Efter anmälan företrädde tvänne Hans Maj:t Konungens Öf-
verstekammarjunkare, Indika på Hans Maj:ts höga vägnar kallade
Herr Talmannen och Kammarens ledamöter att i morgon, efter
bevistad gudstjenst i Storkyrkan, sig infinna å Rikssalen, der Riks¬
dagen då komme att afslutas.
§ 2.
Föredrogs och godkändes Bevillnings-Utskottets förslag till
Riksdagens underdåniga skrifvelse N:o 86, angående allmänna be-
villningen.
§ B.
Föredrogos och godkändes Riksdagens kanslis förslag till
nedannämnde paragrafer i riksdagsbeslutet, nemligen:
N:o 32, angående uppläggande af ett fonderadt statslån till
belopp, utgörande eller motsvarande femtio millioner kronor;
N:o 57.
40
Onsdagen den 26 Maj.
N:o 83, angående aflåta a underdåniga skrivelser i frågor
rörande rikets allmänna hushållning m. m.;
N:o 34, angående Riksbankens styrelse och förvaltning;
N:o 35, angående anslag till statens jernvägsbyggnader;
N:o 36, angående statsregleringen;
N:o 37, angående statsregleringen;
N:o 38, angående statsregleringen; och
N:o 39, angående arméns lönereglering.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. ‘/f 8 e. m.
In fidem
II. Husberg.
Onsdagen den 2(i Maj.
Kl. v» 11 f. m.
Samlades Kammarens ledamöter och afgingo till Storkyrkan,
för att afhöra riksdagspredikan. Efter gudstjenstens slutbegåfvo
sig Kamrarnes ledamöter till Rikssalen, hvarest, sedan de svenske
ledamöterne af det sammansatta svensk-norska Statsråd, som un¬
der Hans Magt Konungens nu anträdda utrikes resa hade att föra
riksstyrelsen, inför Riksdagen aflagt den i 9 § af Riksakten före-
skrifna ed samt Kamrarnes underdåniga välönskningar blifvit af
Herrar Talmän framförda och riksdagsbeslutet uppläst af Chefen
för Kong!. Civildepartementet, Hans Excellens Herr Justitiestats-
ministern, å Hans Maj:t Konungens höga vägnar, förklarade riks¬
dagen vara afslutad.
Sedan derefter Herr Talmannen och Kammarens ledamöter
återkommit till Kammarens samlingsrum, begärdes ordet af
Herr
Onsdagen den 26 Maj.
41
N:o 57.
Herr vice Talmannen Wijk, som yttrade: Under förutsätt¬
ning af Herr Talmannens medgifvande, tillåter jag mig föreslå,
att Kammaren, på sätt förut brukligt varit, ville besluta, att de
ord, hvarmed Herr Talmannen nyss å Rikssalen inför konunga-
tronen framförde Kammarens välönskningar, måtte i Kammarens
protokoll införas.
Med bifall till detta förslag, beslöt Kammaren, att Herr Tal¬
mannens ifrågavarande yttrande skulle här införas, så lydande:
Inför konungatronen frambär Andra Kammaren sina välönsk¬
ningar till lycka, framgång och välsignelse för Konungen, Konunga¬
huset och brödrafolken.
Herr Talmannen tog nu afsked af Kammarens ledamöter i
följande ordalag:
Mine Herrar!
Nio pröfningsår hafva förflutit, sedan den nya riksdsgs-ordnin-
gen antogs. Bland framstående frågor, som Riksdagarne under
tiden afgjort, förtjenar ihågkommas ändringsbesluten i grundla-
garne, hvarigenom dels tillträde till statens flesta tjenster är främ¬
mande religionsbekännare förunnadt och hindret för deras väljande
till riksdagsmän undanröjdt, dels införande af guld såsom myntfot
blifvit möjliggjordt och beslutadt, i anledning hvaraf antagits ny
lag om rikets mynt — samt vidare besluten om inrättande af en
lagbyrå, sedermera förvandlad till en lagberedning, öfverflyttning
till Högsta Domstolen af vissa administrativa besvärsmål, ny dis-
senterlag, giftomannarättens upphäfvande, ny fattigvårdsförord-
ning, Ipnereglering för häradshöfdingarne, ändringar i giftermåls-
balken och boskilnadsförordningen angående gift qvinnas rätt att
förvalta sin enskilda egendom och hvad hon genom eget arbete
förvärfvat, ordnande af förhållandet mellan topografiska corpsens
och ekonomiska karteverkets arbeten, upprättande af en kommunal
finansstatistik, normalstater för post-, telegraf- och tullverken,
åtgärder till utsträckande af krigsbildningen i skolorna och för
beredande af bättre undervisning åt underbefälsämnen, artilleriets
reorganisation, anslag till nytt kasernetablissement för Svea ar¬
tilleriregemente, uppsättning af ökadt antal genitrupper, reorgani¬
sation af krigsskolan på Karlberg, millioner beviljade till an¬
skaffande, af vapen och till befästningar, upphäfvande af rättigheten
till friköp och lega, generalstabens organisation, återförening af
de båda sjövapnen, inlösen af indelta arméns fardagsår, indrag¬
ning till statsverket af den till församlingarne öfverlatna person¬
liga skyddsafgiften för att användas såsom bidrag till. folkskole¬
lärares aflöning, adjunkter i nordiska språket vid universiteten,
medicinska frågans lösning genom likställighet_ mellan universi¬
tetens medicinska fakulteter och karolinska institutet, beviljande
Andra Kammarens Prof. 1875. N:o 57. 4
S:o 57.
42
Onsdagen den 26 Maj.
af understöd åt folkhögskolor och rättighet för universitetslärare
till afsked efter vissa tjenstår med bibehållande åt hela lönen, ny
profession i mekanik vid Upsala universitet, höjande åt tolkskoie-
lärares minimiaflöning, ökade löneförmåner åt lärare vid elementar¬
läroverken äfvensom åt lärare och lärarinnor vid småskolor, in¬
rättande af två nya folkskolelärareseminarier för qvmliga elever,
statsunderstöd åt högre skolor för qvinlig ungdom, nybyggnader
för Kongl. biblioteket och musikaliska akademien, apotekspnvile-
giernas afskaffande, anslag till hospitalsväsendets utvidgande och
förbättrande, anslag till fortsättande af statens jernvägsbygg-
nader, så att östra och nordvestra stambanorna fullbordats,.norra
stambanan snart kan öppnas till Storvik samt arbetena pa dess
fortsättande innevarande år börjas, anläggande af en statsbana
mellan Sköfde och Karlsborg, centralbangård och nytt posthus i
Stockholm, understöd till Nässjö—Oscarshamns-banan och lfa s-
lands-banan, med en million till hvardera, och till Wexiö—-Karls-
krona-banan med 1,100,000 kronor, 10,000,000 kronor stäIda till
Kongl. Maj:ts disposition för att med 2,000,000 årligen 1872
1876 utgå såsom låneunderstöd åt enskilda jern vägsföretag, an-
läggning af en tvärbana från norra stambanan till norska grän-
sen, eu bana från Trondhjem till mötes, åtgärder till betryggande
af skogens bestånd i lappmarken, anslag till nya skogsskolor och
till skogsingeniörer, stuteriväsendets ombildning, anslag till Sveriges
deltagande i verldsexpositionerna i Wien och Philadelpnia, anslag
till flera hamnanläggningar och större vägbyggnader, ny mellam-
rikslag, bildande inom Riksbanken af en reservfond pa 5,00U,UUU
kronor under samma skydd som grundfonden, myntkonvention
med Danmark, ny lagstiftning för enskilda, sedelutgifvande ban¬
ker, grundskatternas omsättning i penningar, personliga skydds-
afgiftens nedsättande till hälften, tidningsstämpelns. och krono-
brefbäringsskvldighetens afskaffande, införande af bevillnipgstaxe-
ring i lappmarken, reglering af lönerna för indelta. armens., befäl
och aflemnande till statsverket af indelta arméns aflöningstillgångar,
förhöjdt anslag till lönetillskott åt lärare vid folkskolan, veteri¬
närbildningens betryggande medelst anslag till nybyggnader för
veterinärinstitutet i Stockholm och ny utgiftsstat för veterinär-
läroverket i Skara, åtgärder för skyndsamt införande af ett nytt,
för Sverige, Norge och Danmark gemensamt system för mått, mal
och vigtf antagandet af förordning angående sparbanker samt
särskilda förordningar angående fast egendoms lagfarande och .in¬
tecknande m. m. Alla dessa och flera beträffande lagstiftning
och förvaltning vidtagna åtgärder och beslut torde äfven för de
tviflande få ega någon tyngd i de skiftande meningarnes vågskal.
Edra arbeten vid denna riksdag äro nu fullbordade. Alla
medfören I derifrån medvetandet att, efter förmåga och öfver¬
tygelse, hafva sökt fullgöra anförtrodda samhällspligter. Alla
hoppas vi, att Riksdagens Andra Kammare under tidernas skiften
skall uppbära sin bestämmelse att, med den afvägda maktens
återhållsamma utöfning, befordra och betrygga rikets välfärd.
Till Kammaren hembär jag min outplånliga och djupa er-
Onsdagen den 2 Juni.
X:o »7.
43
känsla för den stödjande välvilja, den vänskapsfull utmärkelse,
hvarmed jag blifvit omfattad. Måtte friden och sällheten bringa
eu hvar af Kammarens ledamöter gifvande skördar på de odlings¬
fält, som i kommande tider skola vittna om värdet af medborger¬
lig pligttrohet för vårt gemensamma fosterland.
Härå svarade Grefve Sparre: Vid detta sista afsked under
denna riksdagsperiod är det för Kammaren en kär pligt att ännu
en gång till Eder frambära uttrycken af sitt erkännande af det
oförtröttade nit, sin högaktning, för den skicklighet, sin tacksamhet
för det mångpröfvade tålamod, hvarmed I ledt våra förhandlingar.
Den stora fråga, som för närvarande ligger oss alla om hjertat, blef
ej denna gång löst. De olika meningarne om sättet måste än en gång
brytas med hvarandra. Men hvarje sådant meningsutbyte bringar
frågan ett steg närmare sin lösning, och vi eller våra efterträdare
skola lösa den. Under visshet härom och förhoppning att dervid
stödjas af eder insigtsfulla erfarenhet, säga vi Eder ett hjertligt
farväl och ett hoppfullt: välkommen åter!
Herr Talmannen och Kammarens ledamöter utbytte derefter
ömsesidiga afskedshelsningar och åtskildes.
In fidem
H. Husberg.
Onsdagen den 'l Juni.
<S. D. För att justera de protokoll, hvilka, då sistlidne riks¬
dag afslutades, ännu återstodo ojusterade, hade, jemlikt Kamma¬
rens, vid sammanträde den 25 nästlidne Maj derom fattade beslut,
Stockholms stads riksdagsmän inom Kammaren äfvensom de bland
Kammarens ledamöter, hvilka tillika äro fullmäktige i Riksbanken
eller ftiksgäldskontoret, blifvit anmodade att denna dag klockan
2 eftermiddagen sammanträda i Kammarens kanslirum; hvarjemte
till underrättelse för dem bland öfrige ledamöter, som tillfälligtvis
uppehölle sig i hufvudstaden och önskade justeringen öfvervara,
tillkännagifvanden om detta justeringssammanträde blifvit i huf-
vudstadens dagliga tidningar införda; och hade för nu angifna
ändamål tillstädeskommit:
N:o 57.
44
Onsdagen den 2 Juni.
Herr Adlersparre,
» Sjöberg,
„ Rossander,
„ Liss Olof Larsson och
„ Grenander;
i hviikas närvaro nu upplästes och godkändes protokollen för den
19—26 Maj, hvarefter sammankomsten upplöstes.
In fidem
II. Husberg.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1875.