RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1875. Ändra Kammaren. N:o 18.
Lör«lagen <!<*fi 13 Mars.
Kammaren sammanträdde kl. 10 f. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 6 i denna månad.
§ 2.
Nedan intagna tvänne protokoll upplästes:
År 1875 den 12 Mars sammanträdde Kamrarnes valmän för att,
jemlikt 71 och 73 §§ i Riksdagsordningen, utse Riksdagens Fullmäk¬
tige uti Riksbanken jemte suppleanter för dem; och befunnos, efter
valförrättningarnes slut, hafva blifvit utsedde till
Ordförande:
Grefve Lewenhaupt, Carl Magnus Casimir, Kapten . . . med 48 röster.
Öfrige Fullmäktige:
Herr Arnberg, Johan Woiter, Filosofie Doktor.....
„ DuLva, Alfred Wilhelm, vice Häradshöfding ....
„ von Ehrenheim, Per Jakob, f. d. Statsråd . . . .
„ Lindroth, Carl Anders, Grosshandlare.......
Friherre Fock, Alfred Henrik Edvard, Expeditions¬
sekreterare ........'...............
Herr Larsson, Liss Olof, i Westannor, Hemmansegare
med
99
99
99
48 röster.
48 „
48 „
48
99
9T
Suppleanter:
Herr Seippel, J. A., Grosshandlare............
„ Rundbäck, Jöns, Ledamot af Riksdagens Andra
Kammare.....................
,, Rosenberg, G. M., Grosshandlare..........
Andra Kammarens Prot. 1875. X:o 18.
med 48 röster.
99
99
48
43
99
79
1
N:0 18.
2 Lördagen den 13 Mars, f. m,
sedan ordningen emellan de båda, som erhållit 48 röster, blifvit genom
lottning bestämd.
Sv. J. Lagerberg. A. G:son Bennich.
Carl Ifvarsson. E. Key.
År 1875 den 12 Mars sammanträdde Kamrarnes valmän för att,
jemlikt 71 och 73 §§ i Riksdagsordningen, utse Riksdagens Fullmäk¬
tige uti Riksgäldskontoret jemte suppleanter för dem; och befunnes,
efter valförrättningarnes slut, hafva blifvit utsedde till
Ordförande:
Herr Carlson, Fredrik Ferdinand, f. d. Statsråd .... med 48 röster.
0fr ige Fullmäktige;
Herr Hierta, Carl Gustaf, Kapten............
„ Holmgren, Hjalmar, Professor...........
„ Hseggström, Gustaf, Ledamot af Riksdagens Andra
Kammare.....................
„ Samzelius, Per, vice Häradshöfding........
„ von Stockenström, Carl Reinhold Polhem, Bruks¬
ägare .......................
„ Warburg, Samuel, Grosshandlare..........
med 48
„ 48
röster
99
48
48
99
99
48
48
99
99
Suppleanter:
Herr Östergren, August, Revisionssekreterare......med 48 röster.
Friherre von Schulzenheim, David Theodor, Godsegare „ 46 „
Herr Bergman, J. A., Grosshandlare (firma Bergman
Hummel & C:o)................. „ 44 „
Sv. J. Lagerberg. A. G:son Bennich.
Carl Ifvarsson. E. Key.
Dessa protokoll lades till handlingarne; och skulle Riksdagens
Kanslideputerade om de sålunda försiggångna valen i vanlig ordning
underrättas samt anmodas låta uppsätta och till Kamrarne ingifva för¬
slag till såväl förordnanden för de valde som ock till de underdåniga
skrifvelser, hvarigrnom dessa val komme att hos Kongl. Maj:t an¬
mälas.
§ 3-
Föredrogs och bordlädes för andra gången Lag-Utskottets utlå¬
tande N:o 7, i anledning af väckt motion om ändring i gällande be¬
stämmelser rörande dikning.
Lördagen den 13 Mars, f. rn.
3
N:o 18.
§ 4.
Till afgörande förekom Stats-Utskottets utlåtande N:o 9, angående
regleringen af utgifterna under Riksstatens sjunde hufvudtitel.
Punkten 1.
Utskottet kade hemstält under Vett. a):
att Riksdagen, med afslag å Kong!. Maj:ts framställning om dyr-
tidstillägg för general-postdirektören och byråcheferne i Post-styrelsen,
men med godkännande i öfrigt af det utaf Kong!. Maj:t framlagda för¬
slag till Postverkets aflönings- och utgiftsstater för år 1876, måtte till
3,850,000 kronor bestämma det för Postverket å sjunde liufvudtiteln
uppförda anslag, förslagsvis beräknadt att af postmedlen direkte utgå.
Mot detta förslag vår inom Utskottet reservation afgifven af Herr
Nordenfelt, hvars åsigt gick derpå ut:
att Riksdagen — jemte det den godkänner Kongl. Maj:ts nådiga
framställning angående Postverkets aliönings- och utgiftsstater för år
1876 endast med den inskränkning, att dyrtidstillägg för generalpost¬
direktören icke beviljas, samt att sådant tillägg för de trenne byrå¬
cheferne upptages till endast 500 kronor för hvarje — skulle med den af
nämnda inskränkning föranledda ändring i anslagen till afiöniugsstaten
samt till afkortningar till restitutioner, till 3,850,000 kronor bestämma
det för Postverket å sjunde hufvudtiteln uppförda anslag, förslagsvis
beräknadt att af postmedlen direkte utgå.
Sedan uppläsning skett af Utskottets ofvanberörda hemställan,
anförde:
Chefen för Kongl. Finansdepartementet Herr Statsrådet Friherre
Akerhielm: Då denna punkt af nu föreliggande betänkande i Med-
kammaren föredrogs, tillät jag mig, under uttryckande af min tack¬
samhet för det sätt, hvarpå frågan blifvit i Utskottet handlagd, likväl
framhålla de särskilda förhållanden, hvaruti några tjensteman i post¬
verket och några tjensteman i annat verk, till hvilka senare man fram¬
deles återkommer under behandlingen af denna hufvudtitel, komma
att stå till frågan om dyrtidstillägg. De tjenstemän, som nu först
ifrågakomma, äro byråcheferne i General-poststyrelsen, hvilkas löner äro
faststälda till 5,500 kronor för en hvar af dem. Den grundsats, som
denna Riksdag följt, att icke bevilja de tjenstemän, hvilka innehafva
löner öfverstigande 5,000 kronor, något dyrtidstillägg, medför i full
konseqvens det slut, hvartill Utskottet kommit, och i följd hvaraf dessa
byråchefer icke föreslagits till erhållande af dyrtidstillägg, då deremot
de närmast under dem stående tjenstemännen i verket med en lön af
4,500 kronor skulle genom beviljande af det för dem föreslagna dyr-
tidstillägget 900 kronor för år 1876 hvardera komma i åtnjutande af
en till 5,400 kronor förhöjd lön. Det säregna förhållandet skulle
således inträffa, att de tjenstemän, som innehafva mera framstående
platser, och på hvilkas skicklighet, nit och ordningssinne ställas stora
fordringar, få under år 1876 relativt lägre löner än de dem närmast
Ang. Tost-
verkets utgifts-
stat.
N:o 18.
4
Lördagen den 13 Mars, f. rn.
Ang. l’ost-
ver/cets utgifls-
stut.
(Forts.)
underlydande tjenstemännen. Jag kan icke finna annat, än att det är
min ovilkorliga skyldighet att fästa uppmärksamheten å detta förhål¬
lande. Skulle det undantag för de ifrågavarande byråcheferna, som
jag nu påyrkar, innefatta ett verkligt undantag från den af Riksdagen
i fråga om dyrtidstilläggs beviljande antagna grundsats, skulle jag
näppeligen ansett mig böra göra någon framställning till förmån för
bemälde tjensteman, men jag är af en annan mening. Jag tror nem¬
ligen, att ett så beskaffadt undantag verkligen är för handen, hvarvid
representationen förut i ett likartadt fall fast sig. Vid tillämpningen
af den af Riksdagen nu följda grundsats att icke tilldela innehafvare
af löner till högre belopp än 5,000 kronor något dyrfcidstillägg, måste
alltid uppstå hjerta missförhållanden i afseende å de tjensteman, som
hafva löner till någon siffra utöfver detta belopp eller åtminstone för
dem som ega löner mellan 5,000 och 5,500 kronor, missförhållanden,
hvilka en hvar vid uträkning lätteligen kan inse.
Vid 1858 års riksdag uppstäldes i likartadt fall ett sådant un¬
dantag, som jag för min del skulle önska att äfven denna Riksdag i
nu föreliggande fråga ville taga hänsyn till såsom med billighet och
rättvisa öfverenstämmande. Då nemligen vid sagde riksdag faststäldes
pensionsstater för civila embets- och tjensteman och dervid stadgades,
att de, som egde löner intill 3,000 kronor, skulle få uppbära hela
lönen i pension, men att innehafvare af löner utöfver detta belopp
egde att uppbära pension endast till 80 °/0 af lönen, så inträffade det
missförhållande att innehafvare af löner mellan 3,000 kronor och 3,750
kronor finge mindre eller åtminstone icke större pension än de, som
innehade lägre löner. Rikets Ständer uppmärksammade då det arit¬
metiska misstag de löpte fara att begå och beslöto såsom det i den
underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t heter:
“På det emellertid, vid tillämpningen af hvad sålunda blifvit stad¬
gadt, de, som i årlig aflöning åtnjuta öfver 3,000 R:dr R:mt, men
mindre än 3,750 R:dr, icke må genom den nu föreslagna bestämda
procentberäkningen vid afskedstagandet blifva lidande, hafva Rikets
Ständer funnit sig böra meddela den förklaring af berörda stadgande
att äfven desse icke kunna undfå pension till lägre belopp än 3,000
R:dr samma mynt.11
Det är denna omständighet, som gifvit mig anledning antaga, att
Riksdagen skulle kunna med afseende på dessa särskilda löner särskildt
förfara, och då en reservant framstält såsom sin mening, att det vore
lämpligt att tilldela ifrågavarande byråchefer ett dyrtidstillägg af hälf¬
ten mot öfriga tjenstemän, så får jag till Kammaren hemställa att taga
i öfvervägande den frågan, huruvida det icke kunde vara skäl att gå
billiga anspråk till mötes och frigöra sig från den beskyllning att en¬
vist och trångbröstad! vilja fasthålla vid en viss grundsats, äfven i
de fall der sifferförhållanden tydligen visa, att undantagsfall äro för
handen.
Då i öfrigt det ifrågakommande beloppet verkar obetydligt till
budgetens höjande — hela beloppet för denna hufvudtitel inberäknadt
dyrtidstillägg för tjenster af enahanda beskaffenhet, till hvilka vi fram¬
Lördagen den 13 Mars, f. m.
5
N:o 18.
deles komma, utgör nemligen 3,000 kronor — vågar jag för min del
hoppas, det Kammaren måtte villfara hvad jag nu framhållit.
Herr Lindstedt: På grund af hvad Herr Statsrådet och Che¬
fen för Finansdepartementet nu yttrat, ber jag att i allo få instämma
med honom och anhåller, att Herr Nordenfelts reservation må blifva
Kammarens beslut.
Herr Grenander: Sedan Herr Statsrådet och Chefen för Finans¬
departementet så utförligt motiverat regeringens framställning i denna
del, kan det synas öfverflödigt, att jag nu tager ordet, men äfven jag
vill dock anhålla, att Kammaren täcktes rätta ett missförhållande,
som synes uppenbart. Jag föreställer mig, att vid bestämmandet att
löntagare, hvilka åtnjuta öfver 5,000 kronors lön, icke skulle erhålla
dyrtidstillägg, ett fel blifvit begånget, och att man bättre skulle hafva
kommit till målet, derest man stadgat, att lön och dyrtidstillägg, der
detta sistnämnda ifrågakom, sammanräknade icke finge uppgå utöfver
ett visst till siffran bestämdt belopp. Då hade icke den obilligheten
kunnat uppkomma, som här är förhållandet, nemligen att en löntagare
med 5,000 kronor lön kan erhålla 6,000 kronor, då för en annan,
hvars lön äfven med det obetydligaste belopp öfverstiger 5,000 kro¬
nor, det blifver omöjligt att komma öfver denna inkomst.
Då emellertid fråga väckts att göra rättelse i detta Stats¬
utskottets förslag, så hoppas jag, att det nu anmärkta missförhållan¬
det skall erhålla rättelse. Det gäller dessutom här tjensteman, hvil-
kas ytterst trägna och ansträngande göromål omöjliggöra för dem
hvarje äfven den aldra obetydligaste arbetsförtjenst utöfver löne¬
beloppet.
Jag tillstyrker alltså bifall till Herr Nordenfelts reservation.
Herr Jöns Pehr sson: Sedan jag genom samtal med enskilda
ledamöter af Stats-Utskottet blifvit öfvertygad, att den här staten
skall gälla endast för år 1876, har jag icke något egentligt att yttra
i saken; men i motiveringen till Utskottets förslag säges, att ingen
anmärkning kunnat göras emot de upprättade staterna. Nu kan jag
visserligen fullkomligt väl förstå, att Stats-Utskottet, som har' så
mycket att gorå, icke kunnat inlåta sig på detaljerna af de fram¬
lagda staterna, likasom jag äfven inser, att finansministern icke skä¬
ligen kunnat på den korta tiden han varit Konungens rådgifvare med¬
hinna att med noggrannhet granska Poststyrelsens förslag, men jag
finner dock för min del anmärkningsvärd^ att då staten upptager en
kontorsskrifvare till 1,600 kronor, en resepostexpeditör får endast
800 kronor årlig lön. Jag kan icke anse detta så väl afvägdt som
vederbort; jag vill nu icke tala om dessa höga löner, som vissa
postmästare erhålla —• det kan väl finnas de som icke hafva för
mycket, men det finnes åter andra, som hafva alldeles för dryga
löner — jag vill endast hafva detta nedlagdt i protokollet till den
kraft och verkan det kan hafva. Jag kan icke anse annat, än att
en lönestat icke är rätt afvägd, som tillägger den, som får sitta i
Ang. Post¬
verkets utgifts-
stat.
(Forte.)
N:0 18.
6
Lördagen den 13 Mars, f. va.
Ang. rost- sitt beqväma rum och i lugn sköta sina göromål, större lön, än den,
verleisstUfts~ som dag och natt får under ständiga resor hafva det mest ansträn-
(Forts.) gande arbete och nästan jemt vara i tjenstgöring. Det kan visser¬
ligen vara möjligt, att man kan få tjensteman, som göra detta arbete
för en så liten ersättning som 800 kronor för året, men jag tror
icke det är väl betänkt att fastställa en sådan lönestat. För öfrigt
har jag icke något att anmärka, utan hoppas att de missförhållanden
jag påpekat för framtiden skola rättas.
Herr Statsrådet Friherre Åkerhielm: Det är mig särdeles
angenämt att genast kunna lemna Herr Jöns Pehrsson en bestämd
upplysning med anledning af den erinran han gjort derom, att lönerna
i den föreslagna staten för Postverket skulle vara så till vida mindre väl
afvägda, att en resepostexpeditör skulle få mindre ersättning, än
hvartill han i förhållande till andre af talaren berörde tjensteman
inom verket ansåges berättigad. I detta afseende ber jag att få
nämna, att resepostexpeditorerne äro indelade i flera lönegrader, och
att det af Herr Jöns Pehrsson nämnda beloppet utgör afiöningen för
dem i lägsta lönegraden; först för dem som kommit i högre löne¬
grad, torde jemförelsen med andra tjensteman vara på sin plats och
blir då ej haltande.
Herr Hörn feld t: Stats-Utskottet har visserligen icke förbisett
den oegentlighet och orättvisa, som skulle uppkomma genom att vägra
dyrtidstillägg för byråcheferna i Kong!. Generalpoststyrelsen; men
efter mitt omdöme kunde Stats-Utskottet icke handla på annat sätt,
då Riksdagen en gång beslutat, att tjensteman, som hafva löner upp¬
gående till öfver 5,000 kronor, icke skulle erhålla något dyrtids¬
tillägg.
Här kan man lätt se, att den oegentligheten skall inträffa, hvil¬
ken Herr chefen för Finansdepartementet nyss påpekade, att nemli¬
gen genom fasthållande af nyssnämnde grundsats tjensteman med
5,500 kronor skola för år 1876 få 500 riksdaler lägre lön än tjenste¬
man med endast 5,000 kronor. Utskottets ifrågavarande hemställan
hindrar naturligtvis icke Kammaren från att efter de nu meddelade
upplysningarne frångå sitt en gång fattade beslut och gifva byrå-
cheferne inom Poststyrelsen dyrtidstillägg, och för min del vill jag
visst icke motsätta mig detsamma, emedan jag anser det vara en
oegentlighet, att tjensteman i lägre grader skola hafva högre aflöning
än tjenstemännen inom de högre graderna.
Öfverläggningen var slutad. Herr Talmannen gaf först proposi¬
tion på bifall till Utskottets hemställan samt derefter på det yrkande,
som blifvit gjordt derom, att Kammaren, med afslag å nämnda hem¬
ställan, måtte i stället bifalla det förslag Herr Nordenfelt i sin
reservation framstäf; och blef den senare propositionen med öfver¬
vägande ja besvarad, i följd hvaraf Herr Nordenfelts förslag af Kam¬
maren bifallits.
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Utskottets hemställan under litt. b) bifölls.
Punkterna 2—5.
Blefvo jemväl bifallna.
7 N:0 18.
Ang. Tost-
vericets ut gifts ~
stat.
(Forts.)
I punkten 6 både Utskottet, med framläggande af förslag till ring. Tuil-
Tullverkets utgiftsstat, hemstält: verketsutgiftt-
att Riksdagen måtte godkänna berörda förslag, att tillämpas för
år 1876 samt, med beviljande jemväl af hvad till dyrtidstillägg för
Tullverkets personal förutom generaltulldirektören och departements-
eheferne är vordet begärdt, för samma år bestämma anslaget för
nämnda verk till 2,508,000 kronor, att såsom förslagsanslag direkte
utgå af tullmedlen.
Herr Nordenfelt hade, enligt anteckning å utlåtandet, reserverat
sig jemväl mot detta förslag, under yrkande:
att Riksdagen måtte godkänna det framlagda förslaget till stat
för Tullverket, att tillämpas för år 1876 samt, med beviljande jemväl
af de begärda dyrtidstilläggen för Tullverkets personal utom för
generaltulldirektören och departementsckeferne,' för livilka sistnämnde
Riksdagen endast ville medgifva dyrtidstillägg af 500 kronor till hvar¬
dera, förty för samma år bestämma anslaget för nämnda verk till
2,509,000 kronor att såsom förslagsanslag direkte utgå af tullmedlen.
Likaledes var reservation vid ifrågavarande punkt inom Utskottet
anmäld af Herrar Liss Olof Larsson, Jöns Pundbäck och Carl An¬
ders Larsson, dock utan att beskaffenheten af deras skiljaktiga me¬
ning fanns vid punkten angifven.
Efter det att Utskottets hemställan blifvit uppläst, begärdes
ordet af
Chefen för Kongl. Finansdepartementet Herr Statsrådet Fri¬
herre Åkerhielm, som yttrade: Herr Talman, mine Herrar! Af
alldeles samma skäl som jag nyss anförde, då frågan rörde Post¬
verket, och med hopp om samma välvilliga tillmötesgående nu, som
det Kammaren visade clå, anhåller jag att Kammaren måtte för de
båda i tjensten grånade departementscheferne inom Tullstyrelsen,
hvilkas synnerliga förtjenster och nit jag med glädje begagnar detta
tillfälle att vitsorda, bevilja dyrtidstillägg i enlighet med det i Herr
Nordenfelts reservation framstälda förslag.
Herr Liss Olof Larsson: Herr Talman, mine Herrar! Mot
den nu föredragna punkten har jag anfört reservation inom Utskottet,
emedan jag icke kunnat anse lämpligt, att en definitiv lönestat för
Tullverket fastställes med de belopp, som här äro ifrågasatta. Jag
medger villigt, att inom Tullverket många indragningar af tjenster på
senare tider egt rum, men jag föreställer mig, att de nuvarande kon-
N:o 18.
8
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ang, Tull-
verkets utgifts-
stat.
{Forts.}
jnnkturerna icke komma att räcka alltid, så att den nuvarande perso¬
nalen, hvilken är beräknad för de nu särdeles ansträngande göro-
målen, då normala förhållanden inträda samt icke så många tull-
behandlingar förekomma som nu, kanske blir alldeles för stor. I detta
afseende bär jag, såsom jag sagt, haft stora betänkligheter vid att nu
tillstyrka en bestämd lönestat för Tullverket, men sedan Kamrarne
gemensamt beslutat de stora löneförhöjningar, som finnas under fjerde
hufvudtiteln, så hafva alla mina betänkligheter i detta afseende för¬
fallit. Tjenstemännen vid Tullverket hafva långt mera ansträngande
och ansvarsfulla göromål än arméens officerare, och vid sådant för¬
hållande vill jag ej framställa något yrkande och icke heller erinra
något mot hvad Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet
nu anfört rörande departementscheferna, helst sedan Kammaren nyss
bifallit dyrtidstillägg åt motsvarande tjenstemän i Postverket.
Jag ber likväl att få fästa Kammarens uppmärksamhet på ett
förhållande i den Kongl. propositionen, som enligt min åsigt är rätt
beaktansvärdt. Kammaren må vid denna min framställning fästa det
afseende den kan finna för godt, men jag anser det vara min skyl¬
dighet att göra densamma. Het förekommer nemligen i den före¬
slagna tullstaten en lön å 2,500 kronor till en tulldirektör i Göte¬
borg. Jag har dels i den Kongl. propositionen och dels i Utskottet
sökt få reda på orsaken till den oegentlighet, som jag trott mig finna
i förslaget, men någon tillfredsställande upplysning erhöll jag icke.
Men en sak, $om jag tycker är kuriös, är att om detta belopp 2,500
kronor lägges till den lön någon af tullförvaltarne eller inspektorerne
i Göteborg hafva, så erhåller denne tulldirektör i lön mera än sjelfve
general-tulldirektören. Det står nemligen på sid. 29 i General-tull¬
styrelsens underdåniga memorial, hvilket är tryckt såsom bilaga till
den Kongl. propositionen, att det i Göteborg finnes ett arfvode af
2,500 kronor till en tulldirektör, “hvartill någon bland föreståndarne
vid de i Göteborg befintliga tullafdelningar, med bibehållande af egen
tjenstebefattning, för en tid af fem år om sänder förordnas". När
jag då ser efter hvad desse föreståndare hafva i sammanlagdt lön
och tjenstgöringspenningar, så finner jag, att en har 7,000 kronor och
en 8,000 kronor; om nu 2,500 kronor lägges till endera af dessa
löner, så erhåller den, som har tulldirektörsförordnande, högre aflö¬
ning än general-tulldirektören, hvilken, såsom bekant, har 9,000 kronor i
lön och tjenstgöringspenningar tillsammans. Kanhända att detta för¬
hållande kan nöjaktigt förklaras af någon inom Kammaren, men nog
förefaller det mig besynnerligt, och jag har ansett mig böra fästa upp¬
märksamheten derpå.
Herr Statsrådet Friherre Åkerhielm: Herr Talman, mine
Herrar! Jag är den siste ärade talaren särdeles tacksam för det sätt,
hvarpå han nu angifvit skälen för sin vid denna punkt anmälda re¬
servation. Det är glädjande att höra dem uttalade från en man, som
alltid söker att samvetsgrant genomgå och skärskåda alla förhållan¬
den, innan han biträder ett framlagdt förslag, och det är derför ett
kärt tillfälle för mig att, såsom jag hoppas, så väl för honom
Lördagen den 13 Mara, f. m.
9
N:0 18.
som för Kammaren kunna gifva tillfredsställande skäl för den An'J- sn¬
äsigt jag inför Konungen vid rådsbordet djerfts uttala. Hvad nu först verkels utgifts
särskilt angår packhusinspektoren i Göteborg, hvars lön uppgår till (Forts.)
8,000 kronor, så har erfarenheten visat, att denna tjenst är så makt¬
påliggande och krafvel’ så mycken omsorg, att den derför beräknade
lönen ej kan anses för högt, och att dermed icke gerna kan förenas
det tillfälliga förordnandet såsom tulldirektör, hvarmed ett arfvode
af 2,500 kronor är förenadt, och livilket någon af de andra inspek-
torerne i Göteborg för närvarande bestrider. Denna befattning till¬
sattes endast på förordnande för 5 år i sänder, efter hvilken tids
förlopp, om så för godt finnes, förändring kan ske. Då nu härtill
kommer, att tulldirektörsbefattningen i Göteborg är på Riksdagens
egen begäran inrättad i stället för den förre tulldistriktschefen, hvars
lön jag vill minnas var 12,000 kronor för år, har jag så mycket
mindre funnit skäl att inför Konungen tillstyrka någon förändring i
hvad Tullstyrelsen föreslagit. Jag begagnar nu äfven tillfället nämna,
att den tullinspektor i Göteborg, som innehar detta förordnande och
uppbär det dertill anslagna arfvodesbeloppet 2,500 kronor, är skyldig
att sjelf aflöna skrifbiträde och kansli, hvaraf följer, att hans egen
behållning af arfvodet ej kan vara så synnerligen stor. Då det likväl
kan hända, att nu föreslagna tullstat, hvilken Stats-Utskottet till¬
styrkt Riksdagen att bifalla blott för ett år, kan synas uppgå till ett
nog högt belopp, ber jag att få anföra några siffror, Indika jag er¬
hållit ur Tullstyrelsens sakrika betänkande och fullständigat genom
korrespondens med våra diplomater i främmande länder.
Jag föreställer mig, att man, för att kunna rätt bedöma löne¬
förhållandena inom tullstaten, hvilka böra bero af arbete och ansvar,
näppeligen har någon annan och säkrare mätare än tullinkomsterna,
och om man erkänner detta, så, äfven om man icke kan anse att
tullinkomsternas stigande eller fallande står i ett bestämdt förhållande
till arbete och tullgods, äro de dock den egentliga mätare, med hvil¬
ken man kan uppfatta arbetets trägenhet och mängd. Vid sådant
förhållande och om vi taga tullintraderna till måttstock, finna vi, att,
under det kostnaderna för tullförvaltningen i Danmark uppgått till
11 procent och i Norge till något öfver 14 procent af tullinkom¬
sterna, de i Sverige under samma tid belupit sig till 12,2 5 procent.
Men den stat, som nu föreligger, upptager förvaltningskostnaderna
till allenast 8,5 procent af sistlidna års inkomster, under det att de i
ett så litet land som Belgien uppgå till icke mindre än 22 procent
och i Italien, med tillägg af pensionsstaten, hvarå jag håller en of¬
ficiel, nyss ingången uppgift i min hand, till ett sammanräknadt be¬
lopp af 17,5 procent. Om nu en halfö, sådan som Italien, hvars läge
med vårt kan jemföras, måste betala 17,5 proc. af sina tullinkomster för
att få in dem, om våra grannländer Norge och Danmark få betala
14 och 11,5 procent för samma ändamål, vågar jag för min del påstå,
att klokheten bjuder oss att utgifva 8,5 procent af våra tullinkomster,
för att vara säkra på att få in dem och för att bibehålla våra tull¬
tjensteman vid det anseende, som de med fullt skäl och särdeles vid
jemförelse med förhållandet i främmande länder i så hög grad åt-
N:o 18.
10
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ang. Tull¬
verkets utgifts
stat.
(Forts.)
njuta. Under sådana förhållanden tror jag mig för närvarande hafva
' redogjort för de erinringar, som Herr Liss Olof Larsson från sin
ståndpunkt framstält, samt hoppas att Kammaren må finna skäl att
godkänna den nu föreliggande staten för år 1876.
Herr Jöns Kundbäck: Då Stats-Utskottet i fjor framlade
sitt förslag till tullstat, mottogs detsamma af vissa herrar i Kammaren,
såsom dåvarande Finansministern uttryckte sig, “med förvåning och
häpnad1*, och mot Utskottet gjordes ett anfall, som var ganska skarpt.
Detta torde emellertid vara i lifligt minne, och jag vill icke vidare
erinra derom. Jag vill blott säga, att det förundrar mig, att ingen¬
ting blifvit i detta afseende anmärkt i år, och likvisst är staten i år
något större än i fjor, hvarjemte beträffande staten gjort sig gällande
eu motsatt riktning mot hvad Kammaren förut önskat. En större
summa har nemligen blifvit lagd på aflöningsstaten än på ålders-
tilläggsstaten. Jag vill för min del icke inlåta mig på någon jem¬
förelse mellan detta och hvad som skedde i fjor, men jag har likvisst
en liten undran qvar, den jag hyste äfven i fjor, och som jag ber att
härvid lag få omtala. Jag inser mycket väl, att de af Kougl. Maj:t
nu föreslagna stater för tullverket äro, isynnerhet å de platser, der
tullkammare finnas, alldeles icke för höga. Ty der finnes verkligen
något och mycket att göra, och dessa tulltjensteman hafva göromål
af särdeles maktpåliggande beskaffenhet. I dessa fäll har jag också
icke, hvarken i år eller i fjor, klandrat de framlagda förslagen till
stater.
Men det finnes likvisst, efter mitt förmenande, vid denna stat
alldeles onödiga utgifter, hvilka skulle kunnat med fördel strykas
bort, så att icke staten på ett par år hade behöft springa upp till
ett sådant belopp. Jag vill med ledning af statistiska uppgifter söka
visa, hvar i detta hänseende en eller annan besparing skulle kunna ega
rum. Så t. ex. förtullades år 1873 vid tullkammaren i Kungelf för
ett belopp af 4 kronor, och tullkammarföreståndaren der uppbär dock
eu lön som jemte ålderstillägg uppgår till icke mindre än 300 kro¬
nor, således 75 gånger det belopp, hvartill tulluppbördeu uppgick.
I Trosa har under loppet af många år ingenting alls blifvit för-
tulladt, men den der anstälda tullkammareföreståndaren uppbär dock
en årlig lön af 200 kronor. I Nyköping uppgick tulluppbörden under år
1873 till 241 kronor, medan omkostnaderna för tullpersonalen utgjorde
5,700 kronor. I Strömstad voro under samma år tullinkomsterna 9,581
kronor, och kostnaderna för bevakningen 8,300 således i det närmaste
motsvariga. I Grisslehamn voro inkomsterna 30 kronor, medan be¬
vakningen kostade 4,500 kronor. I Linköping har under 10 år, efter
hvad jag kunnat inhemta, ingen förtullning egt rum, men staten upp¬
tager likväl utgifterna för tullkammaren derstädes till 4,600 kronor.
I Falun har ingen förtullning egt rum på 8 år, men bevakningen
derstädes kostar 200 kronor. I Marstrand förtullades år 1873 varor
för 836 kronor, medan personalen kostade 6,400 kronor. I Söderköping
eller Mem belöpte sig tullinkomsterna till 5,052 kronor, medan om¬
kostnaderna uppgingo till 12,450 kronor. Vid alla de platser, jag nu
Lördagen den 13 Mars, f. m.
11
N:o 18.
nämnt, uppgingo tullinkomsterna till sammanlagdt 15,744 kronor, under Tuii-
det att utgifterna utgjorde 42,850 kronor, således nära nog tre gånger rcrketsuti/fts-
hvad man fått in. Men är icke detta att gifva ut elfva riksdaler, (Forts.)
för att få reda på hvart den tolfte tagit vägen, så vet inte jag. På
dessa ställen anser jag indragningar böra ske och besparingar göras,
och jag har trott lönetillökningar och dyrtidstillägg och nya regle¬
ringar vara på dessa platser öfverflödiga. Men å andra sidan är det
kändt, att å tullkamrarne i Stockholm, Göteborg och Malmö hafva
tjenstemännen att göra från morgon till qväll, 12 till 14 timmar om
ciagen, hvaremot platser torde finnas, der man kanske icke arbetar
mera än två till tre timmar om dagen eller veckan.
Dessa anmärkningar har jag ansett mig höra framställa, utan att
för öfrigt vilja ingå i någon vidlyftig undersökning af förhållandena.
Och hoppas jag, att den högt ärade Finansministern, med välvilligt
begrundande häraf, icke torde finna mina anmärkningar obefogade.
Jag ber, äfven få tillägga, att jag icke på långt när upptagit alla
stationer, som gifva så stora förluster, utan att många flera dylika
finnas. Hvad jag sagt, har egentligen galt sådana platser, der tull¬
kammare finnas.
Gå vi nu till den yttre bevakningen, så tror jag, att för när¬
varande omkostnaderna för densamma äro mycket större, än de borde
vara, och att för många tjenstemän äro anstälde vid den. Man kunde
väl invända deremot, att det är alldeles nödvändigt att det finnes eu
kustbevakning, på det att icke smuggleriet skulle frodas och vi deri¬
genom komma att förlora betydligt af tullinkomsterna. Det visar sig
emellertid, att de varor, som konfiskerades under år 1873, egde ett
sammanlagdt värde af 9,500 riksdaler, och att de, som konfiskerades
år 1872, värderades till 4,700 riksdaler. Så obetydlig var således
den förlust, staten gjort, i jemförelse med de kostnader, som varit
nödvändiga för kustbevakningen. Denna bevakning har visserligen i
Skåne visat sig vara af behofvet särdeles påkallad, men genom den
öfverenskommelse, som blifvit träffad med Danmark, torde denna be¬
vakning numera icke erfordra så stora kostnader som förut.
Nu skulle man möjligen kunna invända mot min anmärkning,
att jag endast påpekat tullinkomsterna, men icke tagit i betraktande
det besvär, som tillskyndas tulltjenstemännen genom deras åliggande
att taga befattning med varor, som läggas på nederlag. Jag ber då
att få anmärka, att på de flesta af de ställen, som jag omnämnt,
det icke förekommer, att varor läggas på nederlag, och att t. ex. i
Söderköping inkomsterna der för år 1873 icke belöpte sig till mera
än 17 riksdaler.
Jag skall icke vidare fortsätta med dessa anmärkningar mot den
ifrågavarande staten, enär den nuvarande tidpunkten icke är fullt lämp¬
lig derför, utan förnyar endast min hemställan till Herr Finans¬
ministern, att han måtte taga i öfvervägande, huruvida vid de platser,
der det är litet eller intet att förtulla, det verkligen kan vara skäl
att bibehålla lika stor personal.
För öfrigt ber jag att få tillägga, att, då Kammaren nyss be¬
viljat löneförhöjning för departementscheferne i Poststyrelsen, jag
N:o 18.
12
Lördagen den 13 Mars, f. in.
Atuj. Tull- finner det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att en
verkef^‘tlffijls' sådan förhöjning måtte beviljas äfven departementscheferne i Tull¬
ports.) styrelsen.
Herr Kolm od in: Den ärade ledamoten af Stats-Utskottet, som
nyss hade ordet, inledde sitt anförande med den förklaringen, att, då
detta förslag vid sistlidna riksdagen framlades för Kammaren, ett
anfall gjordes emot detsamma, för hvars detaljer han dock icke när¬
mare ville redogöra. Det finnes i Utskottets eget betänkande en be¬
nägenhet att också förbigå redogörelsen för det framgångsrika anfall,
som förra gången skedde. Utskottet säger nemligen allra först med
afseende på dess resultat, sid. 7: “Då således Riksdagen godkänt
de af Kongl. Maj:t föreslagna förändringarne i Tullverkets personal,
utan att för samma förändringar särskilt anvisa nödiga medel, samt
det af Riksdagen beviljade dyrtidstillägget blifvit beräknadt efter
staterna för 1874, hade, enligt hvad statsrådsprotokollet gifven vid
handen, tillämpningen af Riksdagens omförmälda beslut mött stora
svårigheter och i staterna för innevarande år framkallat åtskilliga
oegentligheter1', o. s. v.
Detta betyder kort och tydligt uttaladt på ren svenska, att 1874
års Riksdag fattat ett orimligt beslut. Utskottet yttrar vidare på
samma sida rörande beslutets tillkomst: “Då varande Statsutskott
hemstälde, att detta förslag till Tullverkets utgiftsstater måtte god¬
kännas att gälla för år 1875, och denna hemställan bifölls af Första
Kammaren, men i Andra Kammaren framstäldes under öfverläggningen
i ärendet ett annat förslag, hvilket, af denna Kammare godkändt,
äfven efter gemensam votering, blef Riksdagens beslut11. Efter denna
framställning faller skulden för det orimliga beslutet på Andra Kam¬
maren och ej på Stats-Utskottet. Huru gick då i sjelfva verket till
härvid? Jo, så att då Utskottets förslag, fritt från hvarje art af
reservation, i denna Kammare förekom till behandling, uppträdde
tvänne ledamöter af Kammaren, hvilka ej tillhörde Utskottet, med an¬
märkningar mot samma förslag, och eu af dessa ledamöter framstälde
ett motförslag. Då inträffade det besynnerliga förhållandet, att tre af
Utskottets egna ledamöter efter hvarandra uppträdde och förklarade
sig af denna förslagsställare förekomne samt yttrade till och med
sina farhågor, att det föreliggande förslaget, som af Utskottet blifvit
enhälligt' godkändt, skulle af Riksdagen med skäl kunna anses “lida
af principlöshet och godtycke“. Ja, en af Utskottets öfrige ledamöter
gick sedermera så långt, att han bad om ursäkt, för det han icke
tillräckligt noga aktgifvit på rätta innehållet och halten af Kongl.
Maj:ts förslag i ämnet.
Endast en enda af Utskottets ledamöter uppträdde till försvar
för dess framställning, men förklarade tillika att, om det från stock¬
holmsbänken framlagda motförslaget vunne gehör, ej heller han skulle
göra någon invändning deremot. “Antagandet häraf vore, att med ett
hugg lösa svårigheternas knut.11 Han gick dock ännu längre, i det
han bad, att hvad han yttrat till försvar för Utskottets förslag ej
måtte upptagas såsom ett klander mot hans affällige kamrater, och
Lördagen den 13 Mars, f. m.
13
N:0 18.
detta under det han temligen hårdt behandlade dem, som vågat — i Ang. Tull¬
ad beskedlighet, förstås! — uppträda mot Utskottets ledamöter med verke(s vtgifu-
påstående, att deras uppfattning ej varit följdriktig och deras konduit lvsiaf\
i detta fall icke riktigt god. 01 ä'
Jag har anfört detta, för att i Riksdagens förhandlingar bereda
tillämpning åt den gamla rättsgrundsatsen: suum cuiquc, hvar och en
bör få hvad honom tillkommer. Det var alltså icke Andra Kammarens
fel, att det orimliga beslutet fattades. Den seger, som Stats-Utskottets
ledamöter då vunno emot sitt eget förslag, är af den beskaffenhet, att
den ej bör saknas i deras meritförteckning och ej genom felaktig fram¬
ställning undanskymmas för någon följande Riksdags uppmärksamhet.
Sedan jag sålunda sökt skydda den historiska rättvisan, vill jag
slutligen förklara att, hvad Herr Finansministern nyss anfört till
försvar för Kongl. Maj:ts framställning i ämnet, jag för min del
blifvit fullkomligt öfvertygad om densammas antaglighet och det be¬
rättigade deruti. Jag kan ej neka, att jag redan förra året hyste
samma åsigt i frågan och i enlighet dermed afgaf mitt votum, sedan
jag af utskottsledamöternes förfarande vid behandlingen af Utskottets
förslag dragit den slutsats, att de ej voro förtjenta af någon synnerlig
tillit i denna punkt.
Herr Nils Larson i Tullus: Jag skall ej taga exempel af den näst¬
föregående talaren, ty jag fruktar, att denne gått längre än erforder¬
ligt varit, då han börjat rifva upp hvad som passerade i fjor vid
behandlingen af staten för Tullverket. Ett sådant förfarande skulle
nemligen, långt ifrån att medföra något gagn, tvärtom möjligen åter
framkalla en storm, hvaraf hvarken frågan i och för sig eller någon
af oss skulle hafva ringaste nytta.
Jag vill att det som då passerade skall vara glömdt; men jag
skall i stället fästa mig vid det som i dag blifvit i frågan yttradt.
Då de två Herrar ledamöter af Stats-Utskottet, som reserverat
sig mot Utskottets hemställan i den nu föredragna punkten och nu
haft ordet, dervid icke till slut gjort något yrkande om förändring i
den af Utskottet beslutade hemställan, så erfordras icke något vid¬
lyftigare ordande å min sida — mig synes det då endast återstå att
godkänna den föreslagna staten, så mycket hellre som till och med
dessa två Herrar reservanter förklarat densamma ej vara för högt
tilltagen. Deremot har jag ett par erinringar att göra den näst
föregående talaren.
Han anmärkte nemligen, att åtskilliga utgifter på denna stat voro
onödiga, enär på en mängd platser, såsom städerna Trosa och Kungelf
med flere ställen, hvilka det torde vara öfverflödigt att ånyo uppräkna,
voro anstälda afiönade tullförvaltare eller tullkontrollörer, oaktadt
affärsrörelsen på dessa platser vore högst obetydlig. Jag vill dervid
nämna för honom, att omständigheterna kunna foga sig så, att, äfven
om införseln till platser, sådana som de nu nämnda, icke är stor,
man likväl måste se till, att der icke råder eller uppstår en oloflig varu-
införsel, som förminskar tullinkomsterna på andra tullplatser. En
sådan anmärkning, som den Herr Rundbäck framstälde, förefaller
N:o 18..
14
Lördagen den 13 Mars, f. in.
Ang. Tull¬
verkets utgifts-
stat.
(Forts.)
mig vara af samma beskaffenhet, som om jag skulle till en vatten-
' verksegare, den der för verkets drifvande uppfört dammar vid den till
verket ledande rännan, framställa den frågan, hvarföre han byggt dessa
dammar, då ju vattnet ändå komrne fram endast genom rännan. Så
ock här. Det händer att man behöfver offra något, om man vill
förekomma att införseln af tull underkastade varor icke skall söka
sig fram på olofliga stigar, på sidan om den allmänna rörelsens lagliga
stråkväg; och detta gäller jemväl den ärade talarens anmärkning i
fråga om kostnaderna för den yttre kustbevakningen, hvilka enligt
hans förmenande skulle vara onödiga derför, att de af bevaknings-
personalen anstälda konfiskationer visat sig hafva varit temligen
obetydliga. För min del kan jag ej godkänna dylika skäl för en så
beskaffad slutsats. Tvärtom anser jag nämnda kostnader vara väl
använda, om bevakningen kunnat så motverka lurendrejeriet, att många
konfiskationer icke behöft förekomma; och om bevakningen kan åstad¬
komma, att lurendrejeriet helt och hållet upphör, så har man ju
vunnit det mål, som med bevakningen åsyftades.
För att nu komma till sjelfva saken, så vill jag icke besvära
Kammaren vidare, alldenstund de ärade talare, som yttrat sig i frågan,
icke framstält något särskildt yrkande, hvilket påkallade att bemötas.
Jag hemställer derföre om bifall till Utskottets förslag, ehuru — för
konseqvensens skull — med den förändring deri som Herr Finans¬
ministern yrkat; och jag anser detta jemväl vara nödvändigt i anled¬
ning af det beslut, som denna Kammare fattat i fråga om regleringen
af Postverkets stat.
Herr Key: Då jag var en af de tre klandrade Stats-Utskotts-
ledamöterna från i fjor, som frångingo Stats-Utskottets då framstälda
förslag samt biträdde det ändringsyrkande, som då gjordes, så vill jag
i anledning deraf yttra några ord.
Den ärade talaren från Gotland tycktes temligen strängt stämpla
detta förfarande, då han påstod att konduiten här vid lag icke varit
god. Jag får då å min sida anmärka, hurusom den ärade talaren sjelf
sistlidne lördag biträdde och egnade sin kända förmåga till genom-
drifvandet af Stats-Utskottets förslag angående den lönereglering, som
då förevar. Men om hans biträde dervid var lika kärt som oväntadt,
så tyckes han i dag anse den “konduiten11 ej längre god, utan ångrat
sig vid och återintagit sin förra oppositionela ställning mot Utskottet.
Man måste väl söka att finna sig häruti, ehuru jag beklagar att han
så gjort, ty det är godt att hafva en man sådan som den ärade
talaren till sin bundsförvandt, då han deremot såsom motståndare är
fruktansvärd.
I öfrigt må jag erkänna att, äfven om åtskilliga oegentligheter
uppstått i följd af Andra Kammarens eller rättare Riksdagens beslut
i frågan, så har detta beslut dock icke varit så helt och hållet utan
frukt. Om den ärade talaren vill genomse General-tullstyrelsens
berättelse, så skall han finna, att det var förslaget om pensionsfondens
förökande och beviljande af pensioner till högre belopp än i förhållande
Lördagen den 13 Mars, f. m.
15
N:0 18.
till löneförmånerna i då gällande stat, som närmast, föranledde detta
Riksdagens beslut.
Uti det nu framlagda förslaget till ny löningsstat har pensions-
staten blifvit nedsatt med mer än fyra procent och stöld i mera
lämpligt förhållande till lönerna — detta är ju alltid en förändring,
som, huru man än må klandra Riksdagens beslut förra året, innebär
en förbättring. Vidare har det sedan förra året tillkommit eu faktor,
som är anmärkningsvärd, nemligen de ofantligt ökade göromålen inom
Tullverket, hvilket bevisas genom den stora uppbörden. Denna Kam¬
mare har alltid förfäktat den satsen, att lönen bör ställas i öfverens¬
stämmelse med arbetet. Det anmärktes i fjor, att lönerna inom Tull¬
verket voro höga, men i den mån arbetet ökats, böra de väl i år få
anses mera rättvisa än under förutvarande förhållanden.
Jag tog mig vid samma tillfälle friheten framhålla genom utdrag
af “Almanack de Gotha“ huru utgiftsprocenten i Sverige ställer sig
till andra länders utgifter för Tullverket. Emellertid har den upplys¬
ning nu blifvit lemnad, (pag. 12 i Tullstyrelsens berättelse) huru denna
utgiftsprocent nedgått i förhållande till uppbörden, så att då procenten
förut varit 12,2 5, har den nedgått till 10 procent för år 1873 och
8,2 5, för innevarande år, hvilket äfven Herr Finansministern nyss i
sitt anförande omnämnde. Jag tror således, att om man också i viss
mån måste erkänna, att Riksdagens beslut förra året föranledt åtskilliga
oegentligheter, det likväl måste medgifvas, att samma beslut verkat
åtskilliga rättelser, och om man således å ena sidan klandrar, måste
man å andra sidan gifva rättvisa.
Hvad beträffar Tullverkets nu framlagda utgiftsstat, så slutar
den visserligen med en stor summa, men det är ett stort verk med en
stor uppbörd och många tjensteman. Jag tror för öfrigt, att då vi
hållit på år efter år och kalfatrat tullstaten, och då Riksdagen endast
för ett år i sänder godkänner densamma, så kunna vi äfven nu ganska
lugnt biträda hvad Utskottet hemstält, dock med det tillägg, som
Herr Nils Larson i Tullus mycket riktigt anmärkt, att konseqvensen
fordrar, enär Kammaren redan beslutat en dylik förhöjning af 500
kronor för poststaten; och får jag med denna förändring vördsamt
tillstyrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Peter Olsson: Jag förutskickar, den anmärkning, att jag
för min del icke ämnar bemöta den ärade talaren på gotlandsbänken
med afseende å de förebråelser, han gjort Stats-Utskottet, emedan jag
fann, att hans slutpåstående var enahanda med Utskottets här fram¬
lagda förslag. Sådana anmärkningar må då vara hans ensak. Dere¬
mot vill jag med anledning af Herr Jöns Rundbäcks yttrande fästa
Kammarens uppmärksamhet på några dermed sammanhängande om¬
ständigheter. Talaren klandrade de utgifter, vi hafva lör de mindre
tullkamrarne, emedan så obetydlig förtullning derstädes eger rum.
Härvid anser jag mig böra framhålla, att vår kommersiela rörelse är
tvåfaldig, dels import och dels export. Importen, som äfven har två
sidor, varornas förtullning genast vid ankomsten eller deras uppläggande
på nederlag, kan visserligen vid dessa mindre tullkamrar vara obe-
Ang. Tull¬
verkets utgifts¬
stat.
(Forts.)
N;o 18.
16
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ang. Tull¬
verkets utgifts-
stat.
(Forts.)
tydlig; men i afseende å exporten torde det vara angeläget, att det
finnes tillsyn och bevakning, så att denna export kan kontrolleras på
ett fullt tillfredsställande sätt. Flere af de uppräknade platserna och
särskild! Kungelf och Linköping hafva en ganska betydlig spanmåls-
export. Herrarne torde jemväl veta, att tulltjenstemännen äfven
hafva i uppdrag att uppbära fyr- och båkafgifter äfvensom lastpen¬
ningar. Jag tror således, att hvad utgifterna vid en del af dessa
tullkamrar beträffar, vi böra döma icke endast efter importen utan
äfven med hänsyn till rörelsen i allmänhet.
I afseende å kustbevakningen trodde jag icke, att man skulle
vilja föreslå att borttaga densamma af den anledning, att det lyckliga
förhållandet eger rum, att lurendrejeri icke bedrifves i så stor skala
som förut, ja nästan helt och hållet upphört. Jag trodde tvärtom,
att just denna omständighet borde utvisa, att bevakningen uppfyllde
sitt ändamål samt följaktligen förtjenade att bibehållas och understödjas.
Af dessa skäl kan jag icke tillmäta Herr Rundbäcks anmärkning
någon större betydelse, och jag skulle mycket beklaga, om man för att
bespara en obetydlig utgift borttoge tullbevakningen, som jag anser nöd¬
vändigtill förekommande af lurendrejeri, en rörelse i så många afseende!!
demoraliserande och förlustbringande både för staten och den enskilde.
Då ingen mera väsendtlig anmärkning blifvit gjord, intet yrkande
om afslag blifvit framstäldt, så kan jag inskränka mig till att instäm¬
ma med de föregående talare, som hemstält om bifall till Stats-Utskot-
tets förslag med det tillägg, som i enahanda riktning redan blifvit
gjordt vid anslagen till poststaten.
Herr Hörnfeldt: Då icke någon afj de talare, som yttrat sig,
egentligen framstält några mera väsendtliga anmärkningar mot Ut¬
skottets förslag, kunde det visserligen vara öfverflödigt att yttra sig i
frågan, så mycket hellre som de talare, hvilka uppträdt till försvar
för Utskottets förslag, gjort det på ett tillfyllestgörande sätt. Jag
skall också endast fästa mig vid en anmärkning, framstäld af Herr
Jöns Rundbäck. Han nämnde, att tullstaten sedan förlidet år sprun¬
git upp med en half million. Detta är emellertid ett uppenbart miss¬
tag; ty 1874 års tullstat uppgick till 2,500,000 kronor. Om dertill
lägges 19,770 kronor uti dyrtidstillägg, så utgör hela staten 2,519,770
kronor. Nu har Tullstyrelsen begärt och Kongl. Maj:t föreslagit en
stat med en slutsumma af 2,498,000 kronor eller 2,000 kronor mindre
än föregående års stat, och om härtill räknas dyrtidstillägg 10,180
kronor, blir summan 2,508,180 kronor, således 11,590 kronor mindre
än förlidet år. Då man derjemte besinnar hvilken ofantlig stegring i
tulluppbörden egt rum, så att förlidet års tullinkomster med 10 millio¬
ner öfverstigit det i riksstaten beräknade beloppet, så förekommer det
i sanning beaktansvärdt, att tullstaten kan laborera med en så ringa
utgiftssumma i jemförelse med den för år 1875 beviljade. Jag tror
således, att vi för närvarande icke kunna göra annan ändring i Stats¬
utskottets förslag än den, som blifvit en nödvändig följd af det be¬
slut, Kammaren fattat med afseende å poststaten eller ett tillägg i
enlighet med Herr Nordenfelts reservation.
Lördagen den 13 Mara. f. m.
17
N:o 18.
Hvad Herr Kolmodin anmärkte mot de statsutskotts-ledamöter,
iivilka förra året togo sig friheten lemna det sjunkande skeppet, är
oredan på sätt och vis vederlagdt, och om man går till protokollen,
skall man finna, att de ledamöter, som förra året uppträdde emot
Stats-Utskottets förslag, tillkännagåfvo, att de redan inom Utskottet
varit opponenter, ehuru de icke skriftligen reserverat sig. Jag tror
derför nästan att Kammaren i allmänhet och måhända äfven Herr
Kolmodin skall hafva godheten att förlåta detta djerfva åtgörande.
Herr Leijer: Jag hade beslutat att icke yttra mig i frågan, men
min värde kamrat till venster har omtalat förhållandena från i fjor
på sådant sätt, att jag icke kan vidhålla mitt beslut. Jag gillar full¬
komligt hans sats “suum cuique“ och hoppas äfven, att riksdagsproto¬
kollen nog skola gifva både mig och andra vederbörande hvad hvar
och en med rätta tillkommer; men jag anser likväl nödvändigt att
äfven i det fallet skaffa mig rätt i protokollet, att jag förklarar hvar¬
före jag ämnade tiga denna gång.
Här har mycket talats om sparsamhet. Det är ett ord som i af¬
seende på statsutgifter blifvit användt både inom och utom riksdagen
på många besynnerliga sätt, så att jag för min del icke kunnat bilda
mig ett redigtj begrepp om dess betydelse. Betydelsen af sparsamhet
med afseende å enskilda utgifter tror jag mig nog hafva reda på,
men hvad som menas med sparsamhet, då det gäller stadsmedel, bär
jag icke klart. Då förra året tullstaten föredrogs, och jag fann att
uti denna stat, som fyra år förut blifvit reglerad så att tulltjenste-
männen fått bättre eller åtminstone fullt jemförliga löner med de fleste
andra civila tjensteman, det oaktadt begärdes större löneförhöjning
för tullverkets tjensteman än för andra civila tjenstemän, så trodde
jag, att det icke skulle vara så alldeles olämpligt att begagna ordet
sparsamhet. Detta ord, vid det tillfället användt, gjorde ofantlig och
förvånande effekt, Åtskillige ledamöter af Stats-Utskottet blefvo så
“after erade“, att de släppte sitt tag. Förslaget föll och gick sönder
så illa, att General-tulldirektören förklarade — hvad jemväl Stats-Ut¬
skottet upprepat i föreliggande betänkande — det vara alldeles omöj¬
ligt att sammanföra de qvarvarande bitarne och tillgodogöra sig dem.
Då emellertid en ny tullstat i år skulle uppgöras, visade sig, att Herr
Generaldirektören för tullstyrelsen, äfven han, blifvit gripen af spar-
samhetsifver, ehuru af helt annat slag. Han har nu nemligen sam¬
manplockat nästan alla bitarne af fjorårets förslag och sammanfogat
dem så konstnärligt, att man knappt ser någon skilnad emellan den
nu framlagda tullstaten och den som i fjor handlades. Visserligen
hafva ett par små bitar på sammanlagdt 4,000 kronor bortkommit,
men i stället har man anbragt lappar, 9 st. till antalet, upptagande
en summa af 19,000 kronor. Detta sålunda sammanfogade och för¬
stärkta förslag har sedermera granskats hos såväl Kong! Maj:t som
hos Stats-Utskottet och har med heder genomgått denna granskning.
Jag föreställer mig äfven, att, efter hvad som i fjol hände, denna
granskning icke gerna kunnat ske utan tanke på det der märkvärdiga
Andra Kammarens Prat. 1875. N:o IS. 2
Ang. Tull¬
verket* utgifts
staf.
(Forts.)
N:o 18.
18
I.ördagen den 13 Mars, f. m.
Ang. Tull¬
verkets utgifts-
stat.
(Forts.)
ordet “sparsamhet“. För min del kan jag dock härvid af hvad som
förekommit icke draga någon annan slutsats, än att det är jag, som
icke förstår, icke har reda på, hvad nämnda ord egentligen betyder,
och derför ansåg jag klokast att tiga nu, och skulle icke heller hafva
talat, om icke, såsom jag redan nämnt, min ärade granne dertill tvin¬
gat mig.
Vill jag försöka tillämpa ordet “konseqvens“ så får jag bekänna,
att jag kommer till precist samma resultat, i det jag alldeles icke
kunnat göra mig reda för, hvad betydelse detta ord har inom Riks¬
dagen och specielt Stats-Utskottet.
Herr Lyth: Jag ber blott att få yttra några få ord.
Jag har under loppet af det sistförfiutna året kommit till den
erfarenheten, att störa oegentligheter, ja rent af obilligheter, uppstått
derigenom att Riksdagen i fjor godkände Generaltullstyrelsens förslag
till organisation åt tullstaten, utan att anslå derför behöfliga medel.
Följden af detta beslut har nemligen blifvit, att åtskilliga tullstats-
tjenstemän, hvilkas göromål äro vigtigare och trägnare än andras,
hafva fått mindre förhöjning i sina löneförmåner, än de, hvilkas göro¬
mål varit mindre ansträngande. Vid sådant förhållande kan jag för
min del i år icke med min röst bidraga till att Riksdagen i fråga om
tullverkets stat ånyo fattar samma beslut som i fjor, utan yrkar i
stället bifall till Stats-Utskottets förslag med den af Herr finansmini¬
stern deri föreslagna förändring.
Herr Jöns Rundbäck: Då jag sist hade ordet, tog jag mig fri¬
heten att för min åsigt anföra några siffror; och det språk de talade
var, så vidt jag förstår, ganska bevisande. Jag ber derföre endast att
nu få upptaga några anmärkningar, som sedan dess blifvit emot min
mening af ett par talare framstälda.
Med anledning af den ärade representantens och stats-utskotts-
ledamotens från Westernorrland yttrande, ber jag få upplysa — något
som den ärade talaren sjelf nog skulle hafva uppmärksammat, om han
hade hört hvad jag yttrade — att hvad jag sade var att 1864 års
tullstat genom Stats-Utskottets förslag sistlidne riksdag ökats med en
half million kronor, hvilka nu ytterligare något förökats. Mina ord
gälde sålunda icke, hvilket den ärade talaren tycktes antaga, en jem¬
förelse mellan tullstaten för i år och den för år 1876.
Hvad angår det af Herr Nils Larson anförda exemplet om qvarn-
uppdämningar, får jag säga, att jag för min del ej kunnat finna det¬
samma just vara på sin plats; ty vill man — för att fullfölja liknel¬
sen — anlägga fördämningar för att få vattnet, här tullinkomsterna,
att rinna i den fåra, som Kongl. Maj:t tänkt sig, så vore det väl skäl
att inrätta en tullkammare i livarenda stad. Hjo, Grenna, Upsala och
en mängd andra städer med obetydlig handel skulle i så fall lika väl
böra hafva hvar sin tullkammare som Linköping, der på tio år ingen¬
ting alls förtullats, under det i Falun t. ex. under samma tid för¬
tullats varor för omkring 15 kronor. Men, invänder man, det kan ju
Lördagen den 13 Mars, f. m.
10
No 18.
hända att förtullning kan komma att ega rum på dylika ställen, der
sådant hittills ej varit förhållandet, eller att förtullningen derstädes
blifver betydligare än den förut varit. Ja, detta är visserligen möj¬
ligt, men om det skälet vore giltigt, så kunde man ju inrätta tull¬
kammare hvar som helst, till och med i Filipstad, ty ingen kan ju
veta, om icke äfven i den staden eu tullinkomst på några kronor
skulle kunna fås. Min åsigt är sålunda att tullkammare icke böra
inrättas för att hindra införseln af oförtulladt gods, utan för att be¬
reda staten inkomster af införseln, der någon nämnvärd sådan verk¬
ligen eget rum. Smugglingen är det kustbevakningens åliggande att
förhindra, men icke lärer den kunna förekommas genom att på alla
möjliga ställen inrätta tullkammare, utan afseende på om de äro be-
höfiiga eller ej. Hvad kustbevakningen i det afseende! i förening med
en bättre tullagstiftning redan verkat, derom torde jag ej behöfva
erinra.
En annan talare, Herr Peter Olsson från Helsingborg, yttrade att
tullkamrarne vore behöfliga ej endast för uppbärande af tull, utan
äfven — och detta gälde i fråga om exporten — för upptagande af
fyr- och båkmedel samt lastpenningar, och att man således borde
hafva tullkammare äfven der någon import ej funnes, men någon be¬
tydligare export och dermed förenade inkomster för staten vore att
förvänta. Till svar härpå vill jag endast säga, att jag skulle vara
den ärade talaren tacksam, om han kunde visa, att någon nämnvärd
export eller uppbörd af fyr- och båkmedel eller lastpenningar från
dylika städer, som t. ex. Trosa, kan vara att någonsin beräkna. Åt¬
skilliga af de kring Mälaren liggande småstäderna hafva dock lika
stor både export och import som Trosa. Huru stora fyr- och bå.k-
medlen och lastpenningar^ i den sistnämnda staden kunna vara, vet
jag visserligen icke; men beloppet kan väl ändå ej vara så särdeles
stort, då, såvidt jag vet, Trosa hvarken har någon kaj eller hamn, och
några dylika afgifter som de nu ifrågavarande således svårligen torde
kunna der uppbäras. På samma sätt förhåller det sig också med Fa¬
lun. Jag känner åtminstone icke, om några större fartyg inlöpa
i Falu hamn, men kanske den ärade talaren torde derom kunna lemna
upplysning. Den invändning som den ärade talaren mot mig fram-
stält, måste jag sålunda för min del anse obefogad.
Man har påstått, att tullstaten i vårt land är billig i förhållande
till tullstaten i åtskilliga andra länder. Att så är förhållandet, vill
jag icke bestrida; men man bör ihågkomma, att tullagstiftningen i
dessa länder är helt olika med tullagstiftningen hos oss, i allmänhet
mera prohibitistisk än vår. Fn jemförelse mellan procenten af tull-
tjenstemännens löner i förhållande till tullinkomsterna i dess helhet i
Sverige och i utlandet torde således svårligen kunna anses bevisande.
Jag bar för öfrigt hvarken i år eller i fjor haft några anmärkningar
att göra mot Stats-Utskottets förslag till afiöningsstat; tvärtom, jag
erkänner och har erkänt, att der behof af tulltjensteman förefinnes,
böra de ock vara tillräckligt aflönade. Men å andra sidan har jag
äfven önskat, att, der det icke göres oss behof af några dylika tjenste-
Ang. Tull-
verkets utgifts-
stat.
(Forts.)
N:0 18.
20
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ang. Tull-
rkets utgifts-
stat.
(Forts.)
män, der borde de ej heller finnas; öfverflödiga tjensteman bär jag
trott, att staten lika litet borde belasta sig med, då det vore fråga
om tullverket som i fråga om andra dess embetsverk, utan i stället
söka så fort som möjligt blifva qvitt.
Jag bar ingenting att vidare tillägga, utan yrkar bifall till Stats¬
utskottets förslag med den af Herr Nordenfelt föreslagna förändrin¬
gen, att de tvänne byråcheferna i Generaltullstyrelsen erhålla hvar¬
dera ett dyrtidstillägg å 500 kronor.
Herr Statsrådet Friherre Åkerhielm: Jag ber endast att, med
anledning deraf att den siste ärade talaren åter framdrog förhållan¬
dena vid Linköpings tullkammare, få meddela den upplysning, att
nämnde stad numera fått stapelstadsrätt, hvilken trädt i verket från
och med innevarande år, samt att, i följd deraf under nästlidne
Februari månad från tullkammaren derstädes redan levererats ett be¬
lopp af 5,000 kronor.
Herr Lyttkens: Det är kanske vågadt att inlåta sig något på
denna fråga, då man icke i densamma bär några djupare insigter eller
har närmare reda på tullverkets hemligheter, men jag har dock, med
anledning af ett yttrande som fäldes af den ärade talaren från Hel¬
singborg, ansett mig böra begära ordet. Han sade nemligen, att tull¬
bevakningen hindrar lurendrejeriet, och att man af denna anledning
icke borde indraga någon tullkammare. Jag undrar mycket, på hvad
sätt t. ex. tullkammaren i Laholm skulle kunna hindra lurendrejeriet.
Tullförvaltaren der har intet annat göromål än att för hvarje månad
skrifva en rapport, upptagande orden: ingenting passeradt. Denna
tullkammare kunde således, i likhet med många andra, gerna dragas
in. För öfrigt vågar jag påstå, att det icke är tullbevakningen, som
utgör det enda hindret för smuggling, ty om så vore förhållandet,
hvarför har denna bevakning förut icke kunnat hindra lurendrejeriet?
Hvarför har den förut fortgått i eu så ofantlig utsträckning, hvarför
var i vissa trakter på kusten en stor del af befolkningen lurendrejare ?
Icke hindrades detta sorgliga förhållande af tullbevakningen. Nej,
mine herrar! Det är icke tullbevakningen utan den klokare tull-lag¬
stiftningen, som hämmat lurendrejeriet, och vi skola akta oss att icke
genom höga tullsatser och förvänd lagstiftning i denna väg åter fram¬
mana detsamma. Så länge det i följd af tullagstiftningen lönar sig
att lurendreja, så länge fortgår äfven denna handtering, vi må hafva
hur stor tullbevakning som helst. Jag kan således icke finna annat,
än att det skäl, som den ärade statsutskotts-ledamoten från Helsing¬
borg anförde såsom stöd för bibehållande af eu del tullkamrar, icke
håller streck, och anser jag för min del, att indragning af sådana
tullkammare, som erfarenheten visat vara öfverflödiga och ej af be-
hofvet påkallade, gerna kan ega rum, utan att jag derföre vill att
tullbevakningen skall minskas eller i någon mån indragas.
Herr Åstrand: Jag' begärde ordet endast för att fästa Herr
Rundbäcks uppmärksamhet på förhållandet med Linköpings tulikanu
Lördagen den 13 Mars, f. ro.
21
N:o 18.
mare, då han omtalade, att derifrån ingen tullinkomst försports. Jag
har emellertid blifvit förekommen af Herr Finansministern, som redan
meddelat de upplysningar jag tänkte lemna, och hvars yttrande jag
åberopar.
I afseende på sjelfva saken har jag icke något att tillägga till
hvad en del föregående talare yttrat, enär dessa redan tillräckligt ut-
redt frågan, och inskränker jag mig således till att yrka bifall till
Stats-Utskottets hemställan, med den förändring i afseende på lönerna
till departementscheferna, som i Herr Nordenfelts reservation påyrkats.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad, gaf Herr Talmannen först
proposition på bifall till Utskottets hemställan i oförändradt skick och
derefter, i enlighet med det yrkande som under öfverläggningen blifvit
framstäldt, på bifall till samma hemställan med den ändring deri, som
Herr Nordenfelt i sin reservation föreslagit; och som denna senare
proposition besvarades med öfvervägande ja, hade alltså Herr Norden¬
felts förslag vunnit Kammarens bifall.
Punkten 7.
I öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition hade i denna
punkt Utskottet föreslagit:
att, med bibehållande jemväl för år 1876 af det vid senaste
riksdag för innevarande år beviljade reservationsanslag af 450,000
kronor, anslaget i öfrigt till skolväsendet måtte med 10,700 kronor
förhöjas.
Herr Danielsson anförde: Det är icke min mening att yrka afslag
på Utskottets här framstälda förslag; men jag har tyckt mig finna,
att i statsrrådsprotokollet angående denna sak blifvit uttalade åsigter
som stå i strid med Riksdagens beslut då detta reservationsanslag
förslag först tillkom. Såsom vi veta, ingick 1873 års Riksdag till Kongl.
Maj:t med anhållan, att till skogsbörd tjenlig mark måtte för sta¬
tens räkning inköpas; hvarjemte Riksdagen förlidet år anvisade för
ändamålet erforderliga medel. Öfver denna 1873 års Riksdags skrif¬
velse hördes skogsstyrelsen, hvars yttrande gick i samma riktning som
den af Riksdagen uttalade mening, nemligen att i södra och mellersta
Sverige borde företrädesvis i skoglösa och skogfattiga orter inköpas
för skogssådd lämplig mark. Såsom vi alla veta, har Särskilda Ut¬
skottet i fjor tillstyrkt och Riksdagen bifallit denna Kongl. Maj:ts
hemställan, och äfven i år har Kongl, Maj:t gjort framställning i samma
ämne. Nu har dock föredragande Departementschefen såsom sin mening
uttalat, att dessa anslag böra kapitaliseras för att derefter på en
gång måtte inköpas en större egendom af sådan beskaffenhet att skogs¬
institutet kunde dit förläggas. Om så kommer att ske, så är klart
att den af Riksdagen vid beviljandet af dessa medel uttalade afsigt
förfelas, ty, såsom redan är nämndt, Riksdagen önskade uttryckligen
att för detta anslag skulle dels i skilda trakter af landet inköpas
Ang, Tull¬
verkets ufgifts-
stat.
(Forts.)
Om anslag till
skogsväsendet.
N:o 18.
22
Lördagen dan 13 Mars. f, m.
Om anslag m för skogsbörd lämplig mark, dels ock utvidgning ske af sådan kronans
sKogsvasencu. mark som för samma ändamål användes.
Det är blott detta jag velat till protokollet anföra, och hoppas
att, derest Riksdagen bifaller den föredragna punkten, detta bifall
måtte lemnas under förutsättning eller vilkor, att det förevarande an¬
slaget måtte fortfarande komma att användas för det dermed ursprung¬
ligen afsedda ändamål.
Herr Åstrand: Jag vill icke lemna den af Herr Danielsson
gjorda erinran obesvarad. Herrarne veta, hurusom, sedan flera riks¬
dagar tillbaka fråga varit om lämpligaste sättet att ordna undervis¬
ningen vid skogsinstitutet, om det bör ske på samma sätt som hittills
eller om hela inrättningen bör förläggas till Ultuna eller till något
annat ställe på landet, der det vore tillfälle att lemna den praktiska
undervisningen åt eleverna i sammanhang med den teoretiska. I af¬
seende å detta sistnämnda alternativ har Departementschefen i sitt anfö¬
rande till statsrådsprotokollet, hemstält huruvida det icke vore lämpligt att
för statens räkning inköpa en större landtegendom af den beskaffenhet
att skogsinstitutet kunde dit förläggas. Om nu, såsom möjligt är, Kam-
rarne skulle gilla, hvad Stats-Utskottet längre fram i detta betänkande
tillstyrkt, att ett större indraget boställe härför skulle kunna anvisas,
så är derför icke sagdt, att något fullt lämpligt sådant står att få.
Långt bättre vore då att från början inköpa en härför fullt passande
skogsegendom, och skulle den tendens till fallande pris å skogspro¬
dukter, som nu visat sig, fortfara för den närmaste framtiden,
så är det antagligt att äfven skogsegendomar komma att betydligt
nedgå i pris. Om vid sådant förhållande större landtegendomar hafva
svårt att få köpare och skogseffekter vinna föga efterfrågan, vore det
lyckligt för staten, om den kunde begagna sig af ett sådant tillfälle
och för billigt pris köpa en större skogsegendom, som icke blott lem-
nade full ränta på köpeskillingen utan äfven medförde den fördelen,
hvarvid naturligtvis vid köpeaftaiet särskiidt afseende borde fästas, att
den vore tjenlig att dit förlägga skogsinstitutet. Jag är fullt förvissad
derom att, derest man icke uteslutande fäster sig vid uttrycket “till
skogsbörd tjenlig mark,“ utan medgaf, att den skogsmark, som för
statens räkning iuköpes, finge redan vid köpeaftaiet vara delvis beväxt
med skog, samt om man för Girigt lemnade åt Ivongl. Maj:t att pröfva
och fritt förfara i detta hänseende, så skulle Regeringen, till gagn
för så väl det allmänna som skogsundervisningen, kunna ordna
denna angelägenhet samt erhålla tillfälle att med verklig vinst
inköpa en skogsegendom, hvilken icke blott ökar statens till¬
gång på skogsmark, utan äfven lemnar tillfälle att dit förflytta
skogsinstitutet. Derigenom skulle dessutom undervisningen kunna
hos oss ordnas på samma sätt som i andra länder, t. ex. Tysk¬
land, der skogsinstituten äro förlagda på större skogsegendomar
eller i deras närhet. Så är förhållandet med Keustadt Eberswald i
Preussen, och det mest ansedda institutet Tharand i Sachsen. Att
vårt skogsinstitut, som ligger i hufvudstaden, deraf upphemtar vissa
fördelar, vill jag ej bestrida, men dessa äro dock af underordnad vigt
Lördagen den 13 Mara, f. m.
23
N:o 18.
mot det obestridliga faktum, att sjelfva undervisningen lider af detta Om anslag tjU
instituts läge. skogsväsendet.
Jag bär blott velat anmärka detta, på det att Herr A. P. Da- (Fort3-)
nielssons yttrande icke skulle stå obesvaradt i protokollet. För min
del yrkar jag bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr Danielsson: Jag vill såsom genmäle å Herr Åstrands
anförande säga, att jag för min del icke vill bestrida att skogsinsti¬
tutet kan behöfva att omhuldas på bättre sätt än nu sker; men jag
vill icke, att det skall ske på sådant sätt, som i statsrådsprotokollet
blifvit antydt, eller att det anslag, som Riksdagen beviljat för ett visst
ändamål, skall helt och hållet kapitaliseras. Jag tror, att det vore
riktigare, om Kongl. Maj:t, såvida vi vilja hafva en större egendom
för institutets räkning, komme in till Riksdagen med begäran om ett
särskildt anslag dertill, och läte detta anslag, hvarmed Riksdagen
åsyftat någonting helt annat, fortfarande för afsedda ändamålet an¬
vändas.
Öfverläggningen var slutad. Utskottets hemställan bifölls.
T un klen &. Arfvoden åt
statens ombud
Utskottet hade hemstält: vid enskilda
att till arfvoden åt allmänna ombud vid enskilda banker och kre- hanker.
ditanstalter ett förslagsanslag af högst 10,000 kronor måtte å sjunde
hufvudtiteln uppföras.
I anledning af detta förslag yttrade
Herr Sven Nilsson i Efveröd: Jag för min del kan icke gilla
de skäl, Utskottet för sin här gjorda hemställan anfört, Enligt hvad
af motiveringen i Utskottets betänkande framgår, eger för närvarande
det förhållande rum, att de enskilda bankerna sjelfva godtgöra de hos
dem anstälda ombuden för den möda och tidspillan, ifrågavarande
uppdrag medför; och jag tror icke, att den omständigheten att ban¬
kerna sjelfva eller staten utgifva denna ersättning utöfva!’ någon in¬
verkan på sjelfständigheteu hos de ombud, Kongl. Maj:t för utöfvande
af kontroll från statens sida öfver dessa banker utser. Jag tror, att
ombuden i hvilketdera af dessa fall som helst fullgöra sin skyldighet
lika bra. Den väsendtligaste delen af denna kontroll utöfvas nu af
Konungens Befallningshafvande. Det är således endast i vissa sär¬
skilda fall, dessa personer hafva tillsyn öfver privatbankerna; och jag
skulle nästan föreställa mig, att Konungens Befallningshafvande skulle
kunna helt och hållet öfvertaga denna kontroll.
Emellertid, då jag tinner, att de enskilda bankerna sjelfva hittills
utgifvit ersättningen till dessa kontrollanter, och ingen större säkerhet
genom det nu framlagda förslaget för det allmänna uppstår, anser
jag att dessa banker fortfarande böra bestrida ifrågavarande kost¬
nader, hvarföre jag tillåter mig yrka afslag på Utskottets här gjorda
hemställan.
H:0 18. 24 Lördagen den 13 Mars, f. m.
-Arfvode* åt Vidare anfördes icke. Propositioner gåfvos såväl på bifall till
"tTemUlda Utskottets hemställan som ock, enligt Herr Sven Nilssons yrkande, på
banka-. anslag derå; och biföll Kammaren Utskottets förslag.
(Forts.)
Punkterna 9—12.
Blefvo likaledes bifallna.
Punkten 13.
Mom. A.
Bifölls.
Ang. uppbä- I mom. B var af Utskottet hemstäldt:
.ande af vissa . att Riksdagen måtte i underdånighet anhålla, det täcktes Kong!.
mnulnän vid ¥aj;t vid Utfärdande af ny instruktion för Myntverket föreskrifva, att
Myntverket. ' de åtskillige tjensteman vid Myntverket hittills tillkommande sportler
för probering, vågning och värdering af guld och silfver skola för
framtiden upphöra, samt att de utgifter, som för sagda probering,
vågning och värdering böra af enskilde erläggas, skola ingå till Mynt¬
verket, hvaremot Riksbanken torde böra från dylika afgifter befrias.
I anledning af hvad sålunda blifvit föreslaget, anförde
Herr O. B. Olsson: Ehuru Utskottet icke kunnat till fullo till¬
styrka bifall till min motion, har Utskottet likväl hemstält om aflå¬
tande till Kongl. Maj:t af en skrifvelse i ämnet, som i väsendtlig mån
förbättrar, hvad jag med motionen afsett. Men då Första Kammaren
redan fattat sitt beslut i ämnet, och detta beslut icke är alldeles öfver¬
ensstämmande med Utskottets förslag, så vill jag för min del hemställa,
om icke också denna Kammare skulle vilja fatta enahanda beslut som
förstnämnde Kammare, emedan, om Kamrarne fatta olika beslut, frågan
vid denna riksdag skulle förfalla, och någon skrifvelse till Kongl.
Maj:t icke ifrågakomma. Första Kammarens beslut är lika med Ut¬
skottets förslag ända till sista momentet, som börjar med orden, “samt
att de afgifter11, ur hvilket moment Första Kammaren utslutit dels
orden “af enskilda,“ dels ock den sista meningen: “hvaremot riks¬
banken torde böra från dylika afgifter befrias."
Jag tillåter mig alltså yrka bifall till mom. B.) med den af
Första Kammaren deruti beslutade förändring.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, gåfvos propo¬
sitioner såväl på bifall till Utskottets förslag i oförändradt skick som
jemväl på bifall till samma förslag med den af Herr O. B. Olsson deri
påyrkade ändring; och blef den senare propositionen med öfvervägande
ja besvarad, hvadan Kammaren bifallit ifrågavarande moment med den
förändring att slutet af momentet skulle erhålla följande lydelse:
“samt att de afgifter. som för sagda probering, vågning och värdering
böra erläggas, skola -ingå till Myntverket."
Lördagen deri 13 Marg, f. m.
25
N:o lb.
Punkten 14.
1 denna punkt var af Utskottet följande hemställan gjord:
att Riksdagen måtte, i enlighet med Kongl. Majrts derom gjorda
nådiga framställning, till skogsinstitutet på extra stat för år 187(3
anvisa ett belopp af 20,400 kronor.
I anledning af denna hemställan yttrade:
Herr Casparsson: Mot Utskottets här afgifna betänkande har
jag två anmärkningar att framställa. Den ena mot hvad som före¬
kommer i motiveringen och den andra mot sjelfva klämmen.
I motiveringen heter det: “Stats-Utskottet instämmer till alla
delar i skogsstyrelsens yttrande angående angelägenheten deraf att
skogsinstitutet varder till någon större skogsegendom förlagdt.
Jag får för min del bekänna att jag icke förr hört talas om den
här omflyttningen. Den skall visserligen framskymta i något yttrande,
som skogsstyrelsen lärer afgifvit och hvilket omnämnes i bilagan till
Kongl, Maj:ts proposition, men jag tror, att den gamla exegetiska
regeln att skrift skall med skrift förklaras, äfven kan tillämpas vid
den profana skrifttolkningen. Ser jag då efter i det utlåtande, som
skogsstyrelsen afgifvit den 19 Februari 1874 med anledning af komi-
terades betänkande och förslag angående åtskilliga läroverks förening
med Teknologiska institutet och bildandet af en teknisk högskola, så
finna vi följande strof: “Till åtlydnad häraf har yttrande infordrats
från skogsinstitutets lärarekollegium, uti hvilket här bifogade yttrande
skogsstyrelsen äfven för sin del instämmer.11 Gå vi nu till lärare¬
kollegiets yttrande, så förekommer der följande:
“Det nu varande skogsinstitutet har tillräckligt utrymme för un¬
dervisningen, för rikhaltiga samlingar och för bostad åt tvänne lärare
och en planteringsvaktare;“ och vidare:
“Få lägenheter kunna inom så litet område förena bättre passande
och mera omvexlande mark till plantskolor och till skogsvetenskapliga
försöks anställande, än hvad fallet är med den jordrymd, som nu dis¬
poneras af skogsinstitutet.
Vid skogsinstitutet finnas således för handen alla yttre förhållanden
som äro nödvändiga för ett väl ordnadt skogsläroverk.“
Detta låter ju så trefligt och ändamålsenligt som man någonsin
kan begära af ett skogsinstitut, och då anser jag för min del be¬
tänkligt att Riksdagen nu skulle uttala sig om behöfligheten af eu
förflyttning, isynnerhet då ingen utredning om kostnaderna föreligger.
Den andra anmärkningen gäller den summa för skogsinstitutet,
som Utskottet föreslagit, eller 20,400 kronor. Ser man då efter i lä¬
rarekollegiets yttrande den 31 Januari 1874, så säges der: “Och skulle
således kostnaden för den högre skogsundervisningens ordnande vid
skogsinstitutet uppgå till 1(3,600 R:dr R:mt.“ Detta var således hvad
lärarekollegiet sjelf! ansåg tillräckligt. Ser man vidare efter i Sär¬
skilda Utskottets i fjor afgifna förslag, så finnes staten för skogsbi-
Om andag till
Skogsinstitutet.
NiO 18.
26
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Om anslag till gtitutet upptagen till 16,450 kronor. Detta Utskott visade, såsom
Skogsinstitutet, bekant ingen njugghet i fråga om anslag. Framställningen afslogs
01 s'' emellertid af Andra Kammaren, ehuru, jag medgifver det — på rent
formela skal. Den summa, Utskottet nu föreslagit, uppgår till 20,400
kronor.
Jag tror således att, när ingen utredning om beköfligheten af
förflyttningen förefinnes, det icke är skäl att bevilja högre anslag än
lärarekollegiet sjelft för ett år sedan ansåg nödigt. Jag skulle
derför helst vilja att frågan återremitterades, men då jag vet att det
i allmänhet icke går bra med återremisser, så ber jag att få på fri hand
föreslå en siffra, som jag, för att icke taga till för litet, skall sätta
800 kronor högre än kollegiet föreslagit, och yrkar således att detta
anslag måtte upptagas till 17,400 kronor.
Derpå skulle alla vinna. Staten skulle vinna en besparing af
3,000 kronor, skogsinstitutet skulle vinna 800 kronor mera än lära¬
kollegiet föreslagit, och Stats-Utskottet skulle vinna i medvetandet om
att en besparing åstadkommits. Den ende, som möjligen komrne att
förlora derpå, är verkligen jag, som antagligen kommer att klämmas
mellan sköldarna af Stats-Utskottets ledamöter, men det får jag finna
mig uti, ty jag har ansett mig icke kunna undgå att påpeka för¬
hållandet.
Jag yrkar således det ifrågavarande anslagets nedsättande till
17,400 kronor.
Herr Key: Den utredning, som den siste ärade talaren icke
funnit reda på, skall jag be att få anvisa honom. Den återfinnes i
bilagan till statsverkspropositionen 6 c) pag. 35 och 43. Der finnes eu
någorlunda fullständig redogörelse för ärendet, och Herr Finansmini¬
stern har icke heller begärt anslagets uppförande på ordinarie stat,
utan endast på extra stat. Han säger:
“Det betydliga omfång, som sjelfva den egentliga skogshushåil-
ningsläran nu mera tagit, gjorde, att detta ämne svårligen kunde
medhinnas af en lärare, om denne skulle få tillräcklig tid att, såsom
sig borde, så val i litteratur som praktik följa med utvecklingen af
vetenskapen. Ämnet, hvaruti undervisningen nu besörjdes af institu¬
tets t. f. direktör ensam, syntes skogsstyrelsen derför böra fördelas
mellan två lärare, hvaraf den ene, direktören, hvars lön, enligt sty¬
relsens åsigt, borde bestämmas till 4,500 kronor, skulle undervisa i
endera af ämnets hufvuddelar, skogsskötsel eller skogsindelning jemte
skogsteknologi, skogsstatistik samt öfversigt af den skogsvetenskapliga
litteraturen, och den andra, en lektor, skulle meddela undervisning i
den återstående hufvuddelen af skogshushållningsläran samt skogs-
matematik, nivelering och kartritning. Genom öfvertagandet af dessa
senare Henne undervisningsämnen kunde denne lärare göra anspråk
på eu för utkomst erforderlig aflöning af 3,500 kronor, så att ej
annan tjenstgöring för sådant ändamål behöfde anlitas. “
Då det är onekligt att vården om våra skogar tilldrager sig allt
mer och mer uppmärksamhet och lusten för en rationel skogshus¬
hållning tilltager, så bör naturligtvis undervisningen i forstvetenskapen
Lördagen den 18 Mars, f. in.
27
N:0 18.
utveckla sig i proportion dermed. Då nu regeringen begärt detta an¬
slag endast på extra stat och Stats-Utskottet påpekat angelägenheten
deraf att skogsinstitutet varder till någon större skogsegendom för-
lagdt, der tillfälle kan beredas eleverna att samtidigt praktiskt tillämpa
inhemtade teoretiska insigter, och då Utskottet hänvisat (ill de många
boställen, som staten egen, och der värderika skogar finnas, så synes
mig skäl icke förefinnas för grundad anmärkning, utan får jag med
anledning dels af de upplysningar som i Kongl. propositionen lem-
nats och dels på grund af Utskottets betänkande, anhålla om bifall
till dess förslag.
Herr Casparsson: Jag vill endast erinra derom, att 1869 års
Riksdag på framställning af Kongl. Maj:t nedsatte detta anslag till
15,300 kronor och att, likaledes på framställning af Kongl. Maj:t, an¬
slaget ytterligare nedsattes 1870 till 13,100 kronor. Under sådana
förhållanden och då närmare utredning i frågan saknas, hemställer
jag, om det kan vara skäl att nu på en gång höja detta anslag med
så betydligt belopp. Jag kan icke neka till att detta skogsinstitut
påminner mig om “Pharaos trollkarlar11 som omtalas i 2:dra Mose
bok. Så snart fråga är om flyttning af skogsinstitutet, så säges det:
nej, vi kunna göra det för bättre pris än andra. Så var förhållandet
1870, då fråga uppstod om dess förflyttning och förening med något af
landtbruksinstituten, och, då det sedermera ifrågasattes att sammanslå
skogsinstitutet med andra läroverk till en teknisk högskola, så hör
man åter: nej, vi kunna göra det bättre och billigare sjelfva; det
blir ingen besparing alls. Sålunda underbjuder man alla andra. Men
när detta tryck upphört, så heter det: nu skola vi höja anslaget med
öfver 50 procent. Det är detta förfarande som är så egendomligt,
att jag icke kunnat underlåta att derpå fästa uppmärksamheten, och
jag kan ej med min röst biträda Utskottets förslag.
När eu fullständig utredning och undervisningsplan en gång blir
framlagd, skall jag, om jag då är qvar i riksförsamlingen, icke mot¬
sätta mig ett högre anslag, men då lärarekollegiet nu sjelf sagt: vi
behöfva icke mera än 16,600 kronor, och i dess plan äfven ingår att
utvidga undervisningen, så kan jag icke finna något skal att sätta
anslaget högre. Jag vill icke närmare inlåta mig på frågans detaljer,
men för hvar och en, som genomgått betänkandet, lärer det tydligen
framgå att nödig utredning i ämnet verkligen saknas.
Chefen för Kongl. Finans-departementet Herr Statsrådet Friherre
Åk er hielm: Herr Talman, mine Herrar! Efter att hafva inom Första
Kammaren deltagit i behandlingen af ett helt annat ärende, hvar¬
under min närvaro derstädes varit påkallad, erfar jag nu att den
siste ärade talaren, hvars nyss afgifna korta replik jag hörde, äfven
förut, under min frånvaro, utförligare yttrat sig i denna fråga, och
vill derföre söka att besvara hans anmärkningar, ehuru jag icke kali
göra det annat än med ledning af hvad han nu i sitt sista an¬
förande sagt.
Om anslag till
Skogsinstitutet.
(Forta.)
N:o 18.
28
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Om anslag till
Skogsinstitule!.
(Forts.)
Af den Kong!, propositionen och dervid fogade handlingar fram¬
går min uppfattning deraf, att i fråga om skogsundervisningens ord¬
nande bör råda den synnerliga vigt, jag anser att man bör dervid
för närvarande fästa, och en tillit till den följdriktiga villighet att för
skogsundervisningens befrämjande betala eu obetydlighet mera än
förut, som jag väntat att finna hos en representation, hvilken icke
tvekat att anvisa stora anslag till inköp af skogsmarker för statens
räkning och att verksamt ingripa i skogslagstiftningen på grund af
förslag från det Särskilda Utskott, hvilket jag sistlidne riksdag till¬
sammans med den ärade opponenten hade glädjen tillhöra. Vid så¬
dant förhållande och då erkännas måste, att resultaten af skogsinstu-
tets verksamhet på senare tider icke motsvarat det med detsamma
afsedda ändamål, då antalet elever icke är tillräckligt för så väl sta¬
tens som enskilde skogsegares behof, då anspråken på att finna först¬
rö än med praktisk underbyggnad blifva allt oafvisligare, och då vidare
den öfvertygelsen alltmera gör sig gällande att det är olämpligt att
fortfarande bibehålla skogsinstitutet på den plats, der det nu är för-
lagdt, utan att det vore önskvärdt att detsamma ju förr desto hellre
förlädes till en plats, der en mera praktisk undervisning synes möjlig
utan några större kostnader för statsverket, vid sådant förhållande,
sade jag, och under förutsättning att den fullständiga utredning Herr
Casparsson begärt, till nästa riksdag möjligen skall kunna komma att
framläggas, har Kongl. Maj:t redan nu ansett förslag till ny anord¬
ning af institutets lärarekrafter böra framläggas. Likvisst är endast
begärdt att ifrågavarande anslag för nästkommande år måtte uppföras
på extra stat, hvarigenom också nästa Riksdag blir i tillfälle att kunna
se till, hvilka förändringar må anses behöfliga, derest en flyttning
kan ske. Jag hoppas icke gå grannlagenheten för nära, då jag be¬
gagnar tillfället att nu för egen del uttrycka de förhoppningar jag
personligen hyser, nemligen att det skulle vara möjligt att, kanske
inom kort tid och utan uppoffringar för statsverket, åt det svenska
skogsinstitutet erhålla eu vida lämpligare lokal än den nuvarande.
Frågan härom är nu endast mitt enskilda önskningsmål, och det är
blott såsom enskild man jag nu vill nämna, att det förefaller mig vara
ganska möjligt, att statsverket i utbyte mot andra dess egendomar
skulle kunna komma i besittning af eu skogsegendom åt sådan be¬
skaffenhet, att man der för de praktiska öfningarne skulle kunna in¬
rymma så väl skogsinstitut och skogsskola som en fröklängnings-
anstalt och en kolareskola, och att denna egendom och dessa anstalter
skulle kunna så skötas, att afkastningen skulle kunna betacka kost¬
naderna för undervisningen och det kontanta anslaget kunna försvinna
eller betydligt nedsättas. Derigenom att Järarne tillika vore jäg¬
mästare och revierförvaltare inom egendomen eller närgränsande krono-
parker, vunnes praktiska lärare och besparing i kostnad.
Det skulle vara mig kärt om jag eu dag finnes hafva haft rätt i
mina antydda förhoppningar om en god undervisnings ordnande prak¬
tiskt och med besparing. Hvad jag nu sagt afser emellertid endast
att, om någon skulle dela samma betänkligheter som den siste ärade
talaren, i någon mån lugna dessa. Mitt sätt att se saken har jag
Lördagen den 13 Mars, f. m.
2d
N-.o 18.
såsom rådgifvare inför Konungen framhållit, på sätt de vid den Kongl.
propositionen fogade protokoll gifva vid handen, och inskränker mig
nu derföre till den önskan, att man ej må hysa någon betänklighet
vid att bifalla den Kongl. propositionen.
Herr Jöns Pehr sson: Herr Talman, mine Herrar! Ehuru det
förefaller mig eget, för att icke säga något annat, att jag är af samma
mening som Herr Casparsson, så kan jag dock icke underlåta att
begära ordet i denna fråga.
Jag kunde visserligen ej behöfva säga så mycket om detta anslag,
då det är stäldt på extra stat endast för år 1876, men jag vet huru
det är med de extra anslagen; så fort de kommit in på staten, så
blifva de nog qvar der de äro.
Herrarne minnas säkert, att hvarje gång skogsinstitutet varit på
tal, så har jag alltid framstält anmärkningar mot det sätt hvarpå
skogsförvaltningen handhafves, och, då denna nödvändigt är beroende
af den undervisning, som vid institutet lem nas, så är ock på samma
gång ett berättigadt klander framstäldt mot denna undervisnings be¬
skaffenhet och de lärdomar som eleverne vid institutet inhemta. Den
som har några insigter i det praktiska af skogsskötseln kan med för¬
undran, för att icke säga något mera, följa de åtgärder och förrätt¬
ningar, som af en del skogstjenstemän utföras. Jag skulle kunna
lägga fram papper, som visa det förunderliga i deras tillvägagående.
Del tillgår på det sättet att, när skogen på ett boställe indelas af
skogstjenstemän, så uppskattas tillgången till årlig utverkning, och för
det öfverskott, som derefter kan uppkomma, beräknas eu årlig skogs-
skatt, hvilken boställets innehafvare skall erlägga till någon allmän
kassa. Det finnes nu ett kyrkoherdeboställe i min hemort, derå
skogsskatten, efter det så väl afverkningen till prästgårdens behof,
som ock församlingens rätt att å boställets skog taga virke till byg¬
gande och underhållande af prestgårdens hus blifvit beräknade, af
en skogstjenstemän bestämts till 65 kronor årligen. Nu finnes det
solida personer, som hafva uppskattat det öfverskott af skog, som
skulle finnas efter det nödigt byggnadsvirke blifvit taget i beräkning,
till ett värde af 30,000 kronor; om man å detta belopp beräknar en
ränta af fem procent, så får man en årlig inkomst af 1,500 kronor.
Kan icke ett sådant förhållande anses minst sagdt förundransvärdt?
En undervisning, som är så opraktisk och bildar så oskicklige
skogstjenstemän, är icke mycket att offra medel för. Och huru skall
den kunna vara annat, när, såsom nu, skogsinstitutet är inklämd?
mellan några afqvistade granar? Ty då undervisningen meddelas på
en sådan plats, kan det ej blifva någon praktisk utbildning.
Jag ser derföre intet skäl att höja detta anslag för skogsinsti¬
tutet, så vida icke institutet flyttas till något annat ställe, der under¬
visningen kan göras praktisk och ställas i samband med undervisning
i landtbruk. Ty förrän man fått en fullständig praktisk insigt i de
olika jordarternas beskaffenhet, kan man ej bedöma jordmånen hos en
skogsmark och den återväxt, som der är att påräkna. De tekniska
och matematiska kunskaperna, hvarå nu lägges så stor vigt, äro en-
Om anslag till
Skogsinstitutet.
(Forts.)
N:o 18.
30
Lördagen den 13 Mars, f. n.
Om anslag au ligt min åsigt mindre oundgängliga för eu skogstjensteman ock kunna
Skogsinstitutet. jnhemtas i tillräcklig mängd, äfven om undervisningen göres mera
(Forts.) praktisk i den riktning jag antydt. För att praktiskt bedöma eu
skogsparks innehåll fordras ej så stora tekniska och matematiska in-
sigter, ty det kan ofta göras lika bra af olärda personer.
Jag har visserligen intet yrkande att i detta fall göra, men jag
har velat påpeka dessa beaktansvärda förhållanden, så att de för
framtiden måtte kunna iakttagas.
Herr Casparsson: Om jag fått se en sådan plan framlagd,
som Herr Chefen för Finans-departementet nu omnämnt, så skulle jag
för min del icke motsatt mig behöfiiga anslag, men då så ej skett
och jag finner det särdeles betänkligt att först bevilja anslag och
sedermera fastställa en plan för detsammas användande, måste jag
vidhålla mitt förra yrkande. Eu sådan princip strider nemligen mot
den praxis regering och representation hittills följt.
Ingår man i granskning af detaljsiffror, så skall man äfven här¬
utinnan finna stöd för mitt yrkande. Kongl. Maj:t har nemligen före¬
slagit, att till extra lärare skulle anslås ett belopp af 1,900 kronor,
då deremot lärarekollegiet ansett, att samma undervisning kunnat
bestridas för 800 kronor. Vidare upptager det Kongl. förslaget af¬
löning för direktören, förutom bostad och ved, 4,500 kronor, då der¬
emot lärarekollegiet upptager lönen för samma plats till blott 4,000
kronor o. s. v. i flera andra fall.
Då ännu ingen utredning blifvit åstadkommen om huru det stor¬
artade skogsläroverk, hvarom Finansministern nämnt, kan komma att
se ut, och då jag icke vill bevilja anslag utan att veta, huru de
komma att användas, kan jag ej annat än vidhålla mitt yrkande, att
den af mig föreslagna nedsättningen måtte varda af Kammaren be¬
slutad.
Öfverläggningen förklarades slutad. 1 öfverensstämmelse med de
meningar som derunder förekommit, gåfvos propositioner dels på bifall
till Utskottets hemställan och dels på det af Herr Casparsson gjorda
yrkaude; och som svaren utföllo med öfvervägande ja för den senare
meningen, hade alltså det i förevarande punkt tillstyrkta anslag af
Kammaren beviljats till nedsatt belopp af 17,400 kronor.
Punkterna, lo och 16.
Biföllos.
Ang. inköp af Punkten 17.
en tomt vid
Göta Hofrätt-: Utskottet hade föreslagit:
arkivbyggnad.
att det af Kongl. Maj:t till inköp af en tomt invid Göta hofrätt^
arkivbyggnad i Jönköping äskade anslagsbelopp, 10,000 kronor, måtte
på extra stat för år 1876 anvisas.
31
Lördagen den 13 Sars, f. in.
N:o 18.
Herr Liss Olof Larsson, hvilken jemte Herr Carl Änders -Ang. inköp nf
Larsson inom Utskottet reserverat sig mot detta förslag, begärde nu, en tomt vid
efter punktens föredragning hos Kammaren, ordet och anförde: Jas Gö[a
har inom Utskottet icke kunnat biträda majoritetens åsigt i denna '(Forte)
fråga. Det gäller nemligen inköp af en tomt för att förekomma
eldfara för Göta Hofrätts arkivbyggnad i Jönköping. Visserligen är
det icke någon stor summa, som det gäller, men jag tror det för
principens skull vara farligt att beträda den vägen. Man vet, att
staten eger liera byggnader, icke endast i Stockholm och Jönköping,
utan äfven på andra orter, i hvilka dyrbara handlingar förvaras.
Skall man nu inlösa eu mängd byggnader, för att få platserna der¬
omkring fria, så torde det blifva ganska betydande kostnader. Af
Kongl.^ Maj:ts proposition framgår, att den byggnad, som skulle upp¬
foras å den ifrågavarande tomten, skulle blifva belägen endast 46 fot
från vestra gafvein af Höft ättens arkivbyggnad. Jag tror icke, att
det tinnes många ställen, der icke byggnader befinnas på ändå när¬
mare håll än 46 fot, ehuru jag medgifver faran vara större, om hus
finnas i närheten, än om fria platser ligga omkring. Emellertid håller
jag före, att vi icke hafva råd att skaffa dylika fria platser i hvarje
stad kring byggnader af ifrågavarande slag, ty det är, som sagdt, icke
endast arkivbyggnaden i Jönköping, som ligger så illa, utan såväl i
hufvudstaden som i de flesta residenstäder finnas åtskilliga vigtiga
byggnader med mycket mera inträngd belägenhet.
Man hade i Utskottet en plankarta öfver den ifrågavarande
byggnaden, och den utvisade en ganska stor och fri tomt, der arkiv¬
byggnaden nu är belägen. Jag tycker emellertid att, då man för
några år sedan uppförde denna byggnad, hade man utan svårighet
bort kunna förlägga densamma så, att icke eldfara så lätt kunnat
blifva hotande för byggnaden som nu påstås.
De skäl, som af vederbörande myndigheter i frågan anförts, anser
jag icke heller vara särdeles talande. Göta Hofrätt yttrar, att “enär
fara för vådeld å arkivbyggnaden och de deri förvarade vigtiga hand¬
lingar synts kunna uppkomma genom det sålunda tillämnade bygg¬
nadsföretaget, hade hofrätten gått i författning om att låta besigtiga,
uppmäta och uppgöra planritning öfver tomten11 o. s. v. Magistraten
förmälde, att “uppförande af det ifrågavarande boninghuset skulle
medföra eldfara för arkivbyggnaden och deri förvarade handlingar under
ogynsamma förhållanden, “ Och slutligen yttrade chefen för brandcorpsen,
att -* arkiv byggnaden genom deu ifrågavarande sidobyggnaden i hän¬
delse af eldsvåda blefve högst allvarsamt hotad, om vinden vore vestlig,
nordvestlig eller sydvestlig.“ Emellertid vore det mindre vådligt att
bevilja nu ifrågavarande anslag, om det icke funnes flera byggnader
i alldeles samma predikament som arkivhuset i Jönköping, och jag
befarar, att vi finge bereda oss på högst betydande utgifter, om vi
skulle vidtaga denna utväg för att bereda fria och öppna platser om¬
kring alla byggnader, der vigtiga handlingar förvaras. Det är emel¬
lertid, som sagdt, icke för summans skull, utan för principens, som jag
icke kunnat biträda Utskottets hemställan i den föreliggande punkten,
och yrkar derför afslag.
Loa 18.
Si
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ång. inköp af
en tomt vid
Göta Hofrätto
arlävbyggnaä.
(Forts.)
Grefve Pos se: Jag har här i min hand en plankarta öfver den
ifrågavarande tomten. Af denna visar sig, att öster om liofrättens
tomt finnes en tomt på 15,000 qvadratalnar, som användes till träd¬
gård. I afseende å denna är det tvist emellan hofrätten och den an¬
gränsande jordegaren, huruvida en servitut på densamma fortfarande
gäller eller ej. Hofrätten säger att personen i fråga har eganderätt
till tomten, men att han enligt en på 1700-talet träffad öfverens¬
kommelse vore förhindrad att bebygga densamma, jordegaren åter
påstår, att servituten är förfallen till följd af försumlighet å liof¬
rättens sida. I fortsättningen af denna tomt söderut har jordegaren
ytterligare en tomt, öfver hviken han har full dispositionsrätt. På
denna är uppfördt ett skjul äfvensom ett två våningar högt magasin
af trä, som ligger på ett afstånd af endast 46 fot från arkivet. Nu
anser man, att detta magasin kan medföra ganska stor fara för ar¬
kivet, och jordegaren har förklarat, att, ifall tomten icke inköpes lian
under alla omständigheter ämnar nedrifva magasinet och i dess ställe
uppföra ett annat trähus, också af 2 våningars höjd och med ungefär
samma läge, endast med den skilnad att det komrne att blifva 120
fot långt i norr, men att dess afstånd från arkivhuset fortfarande
skulle blifva detsamma. Förslaget afser nu. att eu rak linea skulle
dragas från en punkt på den tomt, på hvilken servituten anses hvila,
öfver den nuvarande magasinsbyggnaden och att den del af tomten,
som ligger öster om denna linea, skulle tillfalla staten med full
eganderätt, mot det att tomtens egare i ersättning derför erhölle
10,000 kronor.
Det har förefallit Utskottet, som om det vore synnerligen vådligt
för liofrättsarkivet att i närheten, på endast 46 fots afstånd, få denna
två våningars träbyggnad uppförd, och att det vare önskvärdt att få
denna fara undanröjd, särdeles då derför endast skulle erfordras den
i förhållande till nyttan obetydliga summa, som är i fråga. Man har
framkastat den frågan, hvarför icke arkivet fått sill plats på något
annat ställe, der det vore mindre fara. Denna fråga är för sen att
väcka och omöjlig att besvara, samt kan följaktligen icke hafva något
inflytande på saken. Utskottet anser ock, såsom jag nämnt, det vara
skal att bifalla Kong]. Maj:ts förslag, och detta så mycket hellre
som köpeskillingen i förhållande till gällande tomtpriser icke är syn¬
nerligen högt tilltagen. Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad och propositioner,
enligt de yrkanden, som derunder blifvit gjorda, gifvits så väl på bi¬
fall som afslag, biföll Kammaren Utskottets hemställan.
Punkten 18.
Blef äfvenledes bifallen.
De vid utlåtandet fogade tabeller godkändes, med förbehåll om
iakttagande af de ändringar deri, som blefve en följd af sådana Kam¬
marens beslut, som skilde sig från Utskottets förslag.
Lördagen den 13 Mars, f. m.
33
N:o 18.
§ ">•
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets utlåtande N:o 22, i anled¬
ning af väckt motion angående försäljning till skatte af vissa militie-
boställen.
§ 6.
ISkedde dernäst föredragning af Stats-Utskottets utlåtande N:o
23, i anledning af väckt motion att kronans till betalning af upp-
syningsmannen P. Lagergren vid utgången af 1874 återstående fordran
måtte eftergåvas; uti hvilket utlåtande Utskottet liemstält,
att motionen måtte af Riksdagen afslås.
Ordet begärdes af motionären
Herr Kjell man, som yttrade: Det är väl icke värdt att tänka
på någon framgång åt min motion, då Utskottet icke funnit skäl
tillstyrka eftergift af ifrågavarande belopp till förmån för en person,
som råkat i ett förskräckligt elände genom eu af honom begången
försummelse. Han handlade emellertid på god tro och i förlitande
på sin förman. Och jag tycker för öfrigt, att Utskottet icke handlat
fullt konseqvent med hvad som förut i likartade fall egt rum. Så
t. ex. beviljades nyligen eftergift åt en tjensteman vid bankens afdel-
ningskontor i Göteborg, hvilken genom att på god tro upptaga lån å
åtskilliga falska handlingar ådragit sig betalningsskyldighet, och ett
likartadt fäll förekom nyligen här i Stockholm. Förlidet år behagade
Stats-Utskottet bevilja eftergift å ett belopp af 4,000 kronor till
förman för arrendatorn å en kungsgård, hvilken, ehuru derom påmint,
försummat att i rättan tid assurera.
Utskottet säger visserligen, att saken icke är utredd. Jo, mine
Herrar! det är utredf, att den ifrågavarande stackars personen blifvit
dömd att betala, och enär han icke eger vidare tillgångar, har man
måst taga från honom halfva lönen, eller 400 R:dr, så att för honom
återstår att med hustru och barn söka draga sig fram på 400 R:dr.
Jag anhåller vördsamt å hans vägnar, att Kammaren måtte bifalla
min motion, och jag hoppas att ingen vill neka denna lilla hjelp åt
en person som är stadd i så stor nöd.
Herr Gra u lund : Som jag känner den ifrågavarande personen,
kan jag icke underlåta att yttra några ord. Af handlingar bifogade
motionen synes, att orsaken, hvarföre han blifvit ådömd att ersätta
den uppbördsbrist, som genom tullförvaltaren Westerdals förvållande
uppkommit, varit den, att han icke, sin pligt likmätigt, åtskilliga
gånger närvarit vid varors tullbehandling, utan i förlitande på sin
förmans redbarhet underskrift tullböckerna. Vidare är upplyst,
Andra Kammarens Prof. 1875. N:o 18. 3
Ang. i fråga-
satt eftergift
af en kronan,
fordran.
N:o 18.
34
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ang. ifrågasatt att orsaken till berörda försumlighet varit den, att lian, till följd af
kronans ™ (^en obetydliga aflöning, han såsom tulltjensteman uppbär, varit
fordran. nödsakad att taga plats såsom e. o. landskanslist, och att han dertill
(Forts.) hatt sin förmans medgifvande. Det kan icke vara lämpligt att eu
underordnad person, som endast har 800 R:dr i lön, är sin förmans
kontrollant.
Detta måste kännas synnerligen sorgligt för eu sådan stackars
tjensteman, som redan fått vidkännas den påföljd för sin försummelse,
att ej blott hela hans lösörebo tagits i mät utan äfven en del af
hans årliga lön innehållits och fortfarande innehålles, oaktadt den i
sin helhet ej är tillräcklig för hans nödtorftiga bergning. De skäl,
Stats-Utskottet anfört för afslag å motionärens förslag, äro till prin¬
cipen fullt riktiga; och skulle något göras för den beklagansvärde,
vore det endast af medömkan med hans sorgliga belägenhet. Jag
förenar mig af sådan orsak med motionären och yrkar bifall till
hans förslag.
Vidare anfördes icke. Herr Talmannen framställde först propo¬
sition på bifall till Utskottets hemställan samt derefter på det åt
Herrar Kjellman och Graulund gjorda yrkande, att berörda hemställan
måtte afslås och i stället det förslag bifallas, som i Herr Kjellmans
motion blifvit framlagdt; och som den förra af dessa propositioner
besvarades med öfvervägande ja, hade Kammaren alltså bifallit Ut¬
skottets förslag.
§ 7.
Ang. det s. i;. Föredrogs Banko-Utskottets memorial N:o 8, angående väckt
Kanslihusets fråga om öfvertagande för Riksbankens räkning af det nuvarande s. k.
öfvertagande kanslihuset.
aj Riksbanken.
Af Utskottet var föreslaget:
att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t göra
förfrågan, om och under hvilka vilkor nuvarande kanslihuset skulle
kunna till Riksbanken öfverlåtas, samt anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t, om sådant pröfvas lämpligen kunna ske, till innevarande Riks¬
dag afgifva framställning i ämnet.
Efter uppläsning af detta förslag anförde:
Herr Uhr: Då jag af Utskottets betänkande i frågan tydligen
ser, att Utskottet ej fått del af de förslag, som blifvit framställda,
afseende eu sådan förändring af Riksbankens nuvarande hus, att det¬
samma erhölle alla de beqvämligheter, som der möjligen kunde åstad¬
kommas och allmänheten billigtvis kunde fordra, anser jag mig skyldig
att nu redogöra för hvad i detta hänseende blifvit åtgjordt. Såsom
vi kanske alla veta, framkom för flera år sedan ett förslag att å
Slottsbacken rifva en del hus, ja ett helt qvarter, för att sålunda
Lovdagen flen K> Mars, f. in.
35
N:0 18.
bereda plats för ett nytt hus för Riksbanken. Sedan denna plats
blifvit för ändamålet undersökt, befanns den emellertid olämplig för
åsyftade ändamålet — den var nemligen en trehörning hvarförutom
ritningen till det nya bankhuset ej kunde godkännas. Då jag seder¬
mera såsom fullmäktig i Riksbanken väckte i detta afseende ett nytt
förslag, gående derpå ut att Riksbankens nuvarande lokal skulle
lämpligen kunna ändras och inredas efter nutidens fordringar, upp¬
drogs åt mig samt Rådmannen Björck och Baron Skogman att efter
frågans utredning inkomma med förslag i sådant syfte, och jag ber
att nu få redogöra för hvad i anledning häraf i saken åtgjorts. Den
är visserligen lång att uppläsa hela denna redogörelse, men jag tror
det skulle vara af nytta för Banko-Utskottet att taga kännedom om
densamma, innan Utskottet, sedan frågan vunnit den utredning, som
i föreliggande förslag afses, inkommer med slutligt yttrande i ämnet.
Redogörelsen lyder sålunda: “För utrönande af möjligheten att för¬
ändra gamla bankohuset så, att den beqvämlighet allmänheten kan
fordra, måtte kunna vinnas, utan att bygga nytt hus, företogs eu
okulär besigtning deraf, med biträde af Plkonomicliefen Kommissarien
Dahlgren och Slottsarkitekten Alm, hvarvid åtskilliga svårigheter syntes
möta, hvarföre, på förslag af Kommissarien Dahlgren, äfven det nya
huset togs i betraktande, hvilket, i anseende till dess större areal,
ville synas lämpligare. Arkitekten Alm begärde dock närmare utlå¬
tande och bestämmelser af komiterade, hvarefter lian, i samråd med
Arkitekten Åbom lofvade uppgöra ritningar och kostnadsförslag å
husets omändring, så att all beröring med allmänheten kunde ske på
Hedra botten. Tre särskilda förslag till omändring af nedre våningen
i nya huset uppgjordes derefter, af Indika dock intetdera syntes fullt
lämpligt; jag, som var i tillfälle använda mer tid åt ärendet och
dessutom ej ville låta ett af mig väckt, ehuru ej på förhand tillräck¬
ligt och fullständigt genomtänkt förslag stranda utan närmare utred¬
ning, företog mig då att å en gammal planritning öfverklistra de
väggar jag ansåg böra och kunna borttagas, hvarefter, sedan mått
blifvit tagna af alla kassaskåp, pulpeter och bord jemte deremellan
varande utrymme, så som de då befunnes, det visade sig, att diskon¬
ten kunde få samma läge och utrymme, blott med den inskränkning
som orsakades af något tjockare murar, på nedre botten, i nuvarande
tryckerilokalen, som för närvarande två trappor upp, att, om kassorna
fem och sex bibehållas som vexlingskassor, der de nu äro, och slant¬
kassan N:o 7 flyttas till nu varande stora silfverhvalfvet, och ingången
ifrån Österlånggatan bibehålies, så blifver lika utrymme för kassa- och
depositionsafdelningen å norra sidan på nedre botten, som för när¬
varande två trappor upp, och alt, om den efter denna förändring
ofverflödiga trappa, som leder mellan vexlingskassorna och lilla dag¬
kassan, borttages, uppstår tillräckligt utrymme äfven för kassachefen
jemte hvalf för dagkassan, samt räkenskaps- och revisionskontoren,
jemte ombudsman och nummerbokhållaren; hela bankorörelsen blefve
derigenom visserligen koncentrerad på nedre botten i ett af husen,
men dermed vore dock förenad den olägenheten, att såväl tryckeriet
som sedelkontoret, med allt hvad dertill hörer, måste flyttas till gamla
Ang. det s. k.
Kanslihusets
öfvertagande
af Riksbanken.
(Forte.)
N:o 18.
36
Lördagen den 18 Mars, f. m.
A’i< \ T *' *luS6t; föusterna äro dessutom glesare på det nya än det gamla huset.
eftertagande ^amnia åtgärd vidtogs derföre å eu planritning å det gamla huset,
af Riksbanken, hvaraf visade sig, att utrymme kart beredas på nedre botten för ali
(Forts.) den rörelse, som eger flira i beröring med allmänheten, hvaremot de
kontor, som dermed ej ega direkt gemenskap, måste placeras en å två
trappor upp, och föreslås för detta ändamål följande, som af teckningen
närmare synes: alla tre trapporna bibehållas oförändrade, äfvensom
Tumba kontor och vaktmästarerummet å nedre botten, nuvarande
pappersmagasinet till höger i förstugan inredes till slantkassa N:o 7, det
hvalf der bredvid, hvari nu brandredskap förvaras, användes till koppar-
kassahvalf med dörr deremellan till N:o 7. Gång tages öfver vestra
gården in till nuvarande arkivet (f. d. kassan), hvartill nödig dager
beredes genom ett glastak öfver gården, för tillträde till kassorna
N:o 5 och 6, till höger derom invid södra Bankogränden. Fönstren
borttagas emellan den täckta delen af gården och kassorna, så att
vexlingen kan ske genom öppningarna, Indika, för att göra kassorna
brandfria, torde böra förses med jernluckor. Korridoren bredvid
stora eller mellantrappan användes till dagkassa (lilla kassan), för
hvilket ändamål dörren i vestra ändan igenmuras och ny dörr an¬
bringas i den östra, äfvensom jernluckor anbringas för fönstren, då
detta hvalf blifver brandfritt och för vederbörande lätt tillgängligt.
Hela det utrymme, som är emellan båda gårdarna, blifver ett enda
rum, hvilket, för att få tillräcklig höjd emot dess vidd, höjes medelst
tilläggande af halfvåningen, östra gården bebålles orubbad, korrido¬
rerna så väl söder som norr derom bibehållas äfven, nuvarande dörrar,
på ömse . sidor derom, upprymmas eller förändras till mera lämplig
kommunikation emellan tjenstemännen och allmänheten, alla murar,
som äro belägna i riktning af norr och söder på ömse sidor om båda
gårdarna genombrytas till större öppningar och uppbäras deröfver
varande murar medelst öfver öppningarna slagna hvalf; härigenom
kommer hela lokalen att bestå af ett enda rum, som emellan båda
gårdarna blifver omkring 27 alnar å ena hållet och 22 å det andra
samt fulla 12 alnar högt, med utgreningar i hörnen 9å alnar breda,
men blott 7 alnar höga, såsom ej upptagande mer än en våning,
hvarigenom den andra, eller halfvåningen bibehåiles öfverallt utom
emellan båda gårdarne; i halfvåningen blifver således tillräckligt ut¬
rymme för alla de tjensteman, som hafva närmare beröring med de
på nedre botten placerade. Ena plantshvalfvet göres, medelst plant-
sarnes sammanförande, ledigt för emottagande af den myntade metal¬
liska kassa, som nu förvaras i de östra hvalfven, hvaraf det midt på
huset invid Skeppsbron belägna, genom sammanslående (medelst hvalf)
med östra korridoren blifver tillräckligt stort till sessionsrum för
diskontdirektionen, en dörr anbringad på södra sidan deraf leder till
kommissariernas plats, hvilken biifver så belägen, att chefen får alla
diskontens tjensteman, så att säga, under ögonen; äfven kassachefen
kan ifrån sin plats öfverse det hela. Alla jerngalier borttagas, större
och helhvita rutor anbringas, då det ej lider något tvifvel, att rum¬
met blifver tillräckligt ljust, särdeles som fönstren i det stora mellan¬
rummet, utan skada för husets bestånd eller yttre utseende kunna
Lördagen den VA Mars, f. in.
87
N:o 18.
höjas. Jernluckor insättas öfverallt, der de ej redan finnas, i stället Ä«<j- det *. k.
för gallren, nuvarande massiva stenpelare i stora rummet utbytas Kanslihusets
emot nödigt antal kolonner af jern, om deröfver anbringas brand- afmklZkln.
botten å bjelkar af jern, så blifver hela lokalen i möjligaste måtto (Forts.)
brandfri, om lokalen värmes medelst en i brandsäkert hvalf i jord¬
våningen anbringad apparat, så har man ej heller att frukta något
vårdslöst förfarande vid eldningen, enär inga eldstäder komma att
finnas i lokalen.
Häraf finner man, att det låter sig göra, att i hvilketdera huset
som helst förlägga de med allmänheten beröring egande göromålen
på nedre botten.
Gamla huset synes dock, oaktadt utrymmet i det nya är större,
vara att föredraga, dels för läget, som vid Jerntorget är "vida behag¬
ligare än vid Österlånggatan, dels emedan hela rörelsen blifver för¬
lagd i en enda sammanhängande, mera storartad och treflig lokal än
i nya huset, när dertill kommer, att hela ändringen kan ske utan
omflyttning eller rubbning af platserna för någon enda tjensteman
mer än revisorerna och öfvervaktmästaren, för hvilken annan bostad
måste beredas, emedan de rum han nu bebor sammanläggas med
nedre våningen och på så sätt försvinna. Revisorerna kunna deremot
efter reparationen åter inflyttas i gamla lokalen, om så lämpligt pröf-
vas, man torde således ej vara tveksam om valet.
Härefter anmodades Stadsarkitekten Åbom att uppgöra ritningar
och kostnadsförslag, hvarvid åtskilliga nya förslag kommo under öfver¬
läggning, såsom det af Kommissarien Dahlgren framhållna att för¬
lägga expeditionerna med allmänheten en trappa upp i stora huset,
så som deröfver uppgjorda ritningar utvisa; fördelen häraf skulle vara,
att de å nedre botten befintliga hvalf, hvari nu förvaras gammalt
myntadt silfver, kunde bibehållas, och äfven det i lilla huset nu för¬
varade nya myntet kunde dit öfverföras, och således hela stora general¬
kassan komma att ligga beqvämt för kassavårdarne, men då expedi¬
tionerna, ehuru mer samlade än för närvarande, komme att blifva
blott en half våning lägre än för närvarande, hvadan vinsten ej torde
komma att motsvara kostnaden, så togs åter förslaget om hela rörel¬
sens förläggande å nedre botten i stora huset under närmare pröf¬
ning, hvaraf resultatet nu framlägges.
Husets yttermurar bibehållas oförändrade, innanmurarne rifvas i
den östra, senast tillbyggda delen af huset, hvarigenom fås å nedre
botten eu större sal för diskont-, kassa- och depositionsafdelningarnes
expeditioner, salens höjd lika med två nu varande våningar, deröfver
blifvande våningar uppdragas med tunnare murar, som uppbäras af
jernbjelkar på åtta kolonner, äfven af jern, källarvåningen under stora
salen, belägen ofvan jord, göres, genom värmeledning ifrån den appa¬
rat, som, för uppvärmning af det hela, får sin plats i ett särskilt
hvalf, äfvensom luftvexling, tjenlig och beqväm för mottagande af
störa generalkassan, nu varande nordöstra trappan borttages och en
spiraltrappa ledes upp till kassachefens rum å nedre botten. I Girigt
föreslås inredningen å nedre botten till höger (nu varande pappers-
magasin) kopparslantkassan N:o 7 med ett hvalf bredvid för myntets
N:o 18.
Lördagen den 18 Mars, f. ra.
y«
A'uy. det s. k. förvarande (deri förvaras nu brandredskap), längre fram till höger
Kanslihusets Spiraltrappau, som bibehålies oförändrad, sedan vexlingskassorna Näs
<4 Riksbanken. ® och vestra gården öfverbygges med eu glaskupol, dernäst diskont-
(Ports.) kommissariernes rum med sina tre jernskåp för handlingarne, och
der bredvid eu spiraltrappa upp till direktionens rum, kvilket utgör
liksom en läktare till stora salen, en dörr leder derifrån till stora
rummet, hvarest kamreraren har sin plats närmast, så kassören och
alla öfriga till diskonten hörande tjensteman, hvaribland registrator!!
längst fram i hörnet, allt till höger; den lånesökande träffar då genast
han kommer in i salen kamreraren, till hvilken lian lemnar sin hand¬
ling; den som skall lyfta lån har äfven kassören nära till hands der-
bredvid, den som skall betala, får dock först stiga längst fram till
registrator!!. Till venster först rum för portvakten (nu Tumba kontor,
som flyttas till lilla huset) vaktmästarerum, längre fram stora trappan
bibehållen oförändrad genom alla våningar, derbredvid en ny trappa
ned till gården, rätt fram vestra gården öfverbygd, såsom förut
nämndt, till venster i detta ruin, den till rum förvandlade gården,
klädhängare innanför eu afskrankning, vidare kassachefens ram, der-
innanför ett brandfritt kassahvalf, och derinnanför chefens ruin,
trappa ned till stora geueralkassan, en dörr leder ifrån kassachefens
rum till kassa- och depositionsafdeiningen, hvars kassörer och öfriga
tjensteman således alla få sin plats till venster, depositionscliefen
längst fram i nordöstra hörnet, den tillfälliga kassan, som endast
behöfves under Stockholms stads uppbörd, kan förläggas emellan
depositions- och diskontafdelningarna.
En trappa upp, i nuvarande halfvåningen diskontdirektionens
rum, med utsigt åt och öfver stora expeditionsrummet, och dager ifrån
vestra gården, eu spiraltrappa leder derifrån ned till kommissariernas
rum, och upp till ekonomichefen, söder derom nummerbokhållaren
och ombudsmannens lokaler, i öfrigt våningen oförändrad.
Två trappor upp, ofvan deri stora salen, å norra sidan brand¬
mästarens (konduktörens) boningsrum, och å södra sidan brand- och
ekonomichefens ram, och der bredvid de till hans kontor hörande
tjensteman, såsom de för närvarande befinnas.
Rådmannen Björck uppsatte en särskild promemoria dels öfver de
brister, med hviika nuvarande bankohuset enligt hans åsigt var behäf¬
tad^ dels ock öfver de fordringar han hade för att en banklokal
skall blifva fullt ändamålsenlig. För att bemöta hans förslag här¬
utinnan har jag skriftligen uppsatt några anteckningar, för att visa
att några af de uppgjorda förslagen uppfylla hans fordringar. För¬
slagen äro fem till antalet, af hviika jag anser Näs 3 och 4 vara
mest beaktansvärda. Sedan jag först omnämnt, att Björcks prome¬
moria är fördelad i vissa punkter med särskild littera för hvarje, och
att min uppsats hänvisar till dessa littera, ber jag att få uppläsa
denna uppsats, hvilken lyder sålunda:
Af de 5 särskilda förslagen till eu ändamålsenligare inredning af
Riksbankens hus anser jag förslagen Näs 3 och 4 bäst uppfylla de
af Rådman Björck frainstälda fordringar, för att en banklokal skall vara
Lördagen den 13 Mars, f. m.
39
N:o 18.
lämplig. Enligt båda dessa förslag uppfylles första punkten, med
undantag af mom. e., livilket icke heller ansetts alldeles nödigt.
Slantkassan (N:o 7), belägen till höger i yttre förstugan, meden
golfareal af 487.5 qvadratfot är visserligen icke egentligen i samma
rum som de öfriga kassorna, hvilka alla äro synliga ifrån kassa¬
chefens plats, men den är på samma botten med lätt kommunikation
med de öfriga, så att säga, inom diskarne, och har ett brandfritt
hvalf der bredvid om 128 qvadratfot golfareal, tillgängligt endast ifrån
expeditionsrummet, och afsedt till förvaring af kopparmynt. I från
sjuan leder en dörr till en för alla tre vexlingskassornas tjensteman
gemensam tambur, ifrån hvilken en spiraltrappa leder ifrån nedre till
alla de öfre våningarna.
Vexling skassorna 5 och 6 hafva en golfyta af 513 qvadratfot för
endast dess tjensteman, ty genom öfre gårdens öfverbyggande med en
glaskupa och dess förening med midtelpartiet af nuvarande arkivet har
ett rum kunnat beredas för den trafikerande allmänheten af
1,357 qvadratfot; till detta ruin inkommer man ifrån yttre förstugan
och har till höger först vexlingskassorna 5 och 6, derifrån afskiljda
blott genom diskar emellan de stenpelare som uppbära öfre murarne,
längre fram diskontkommissariernas rum om 270 qvadratfot och der-
utanför en spiraltrappa upp till direktörens rum. Till venster först
garderob för tjenstemännens ytterplagg, och längre fram kassachefens rum
om 26ö qvadratfot, och der bredvid en spiraltrappa ned till general¬
kassan; båda dessa trappor äro endast ifrån vederbörande chefers rum
tillgängliga. Ifrån kassachefens rum leder å ena sidan en jerndörr
till ett brandfritt hvalf om 448 qvadratfot, och som det är i vinkelform
kan det beqvämt afdelas till 2, lilla general- och dagkassan, ifrån
detta sitt rum kan kassachefen se alla kassörerne, med undantag,
som förut nämndt är. af kopparkassan.
Alla dessa lokaler, ehuru sins emellan sammanhängande, äfvensom
med det öster derom liggande egentliga expeditionsrummet, äro blott
eu våning höga; expeditionsrummet har 2 våningars höjd, dager ifrån
3 sidor genom höga fönster, enkel rad enligt förslaget N:o 3, och
medelst 2 lägre öfver hvarandra sittande fönsterrader (de gamle)
enligt förslaget N:o 4, det har en golfyta af 3,456 qvadratfot deraf,
såsom diskarna äro å ritningen placerade utanför de jerukolonner,
som skola uppbära jernbjälkarne, den brandfria trossbottnen och der¬
öfver blifvande tunnare murar, 946 qvadratfot för allmänheten och
2,570 för tjenstemännen, hvilket för de senare synes nog öfverflödigt,
så att de väl kunna tåla vid att maka åt sig minst diskarnas bredd,
hvilket gör 220 qvadratfot, då det blefve 1,166 för de besökande och
1,290 för tjenstemännen, äfven om utrymmet för allmänheten icke
skulle ökas, så lär icke flere än de, som beqvämt kunna röra sig
på 946 qvadratfot, kunna expedieras på eu gång, och om händelsevis
flere någon gång skulle inträffa, bör ej glömmas att rummet samman¬
hänger med ett yttre om 1,357 qvadratfot.
Stora general-kassan får mycket större utrymme och för vår-
darne beqvämare och tillgängligare läge än för närvarande, då så
många af de i östra ändan af gamla bankohuset ofvan jord belägna
Ang. det s. k
Kanslihusets
öfverlagande
af Riksbanken
(Forts.)
N:0 18.
40
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ang. cist s. k.
Kanslihusets
öfvertag ande
tif Riksbanken.
(Forte.)
källare kunna dertill appliceras, som man kan behöfva, hvartill dock
fordras: att nordöstra stora trappan borttages och en ny spiraltrappa
af jern anbringas ledande till kassachefens rum, brandredskapen flyttas
till lilla huset, dessförinnan måste dock det gamla till utgifning odug¬
liga kopparmyntet böra nedsmältas, det gamla vattenuppfordringsverket
borttagas, hvilket blifver än mer onödigt att bibehålla efter husets
ombyggnad, då de ifrån allmänna vattenledningen uppstigande rören
blifva så belägna, att de icke, som hittills, kunna frysa; genom bort¬
tagande af gamla fyllningen å hvalfven samt påförande af ny kan
man icke allenast göra sig förvissad om deras brandfrihet, utan äfven
med säkerhet förekomma golfdrag i expeditionsrummet.
Värmapparaten för de omändrade delärne af huset får sitt läge
i någon af de öfriga källarne, då det blifver lätt att derifrån leda
nödig värme äfven till stora generalkassans alla hvalf, och får man
värme så är lätt att anbringa luftvexling, så att lokalerna blifva
fullt ändamålsenliga, och icke i ringaste mån för helsan menliga;
och borde af hvad nu blifvit anfördt få anses bevisadt, att äfven andra
punkten af Rådman Björcks fordringar äro uppfylda.
Hvad beträffar tredje punkten, så får a sitt kontor invid diskont¬
direktionens med eu golfyta af 513 qvadratfot och särskild! ingång
genom den för vexelkonto^ gemensamma tamburen för allmänheten.
b och c få lika beqvämt som hittills, dock närmare expeditionen med
allmänheten, d oförändradt med godt tillfälle att utvidgas, e samma
förhållande, f för det arkif, som försvinner ifrån stora huset, blifver
godt utrymme i det lilla sedan all rörelse blifver koncentrerad i gamla
huset, g, li oförändrade, i och k kunna få trefiiga lokaler 2 tr. upp
i lilla bankohuset. I öfvervaktmästaren får en treflig lokal, 2 trappor
upp öfver stora salen, men måste herbergeras på något tillfällighets-
ställe under byggnadstiden, och för vaktbetjeningen i öfrigt samt port¬
vakten i synnerhet finnas lämpliga platser, in, n oförändradt. o, p
snarare ändamålsenligare är hittills, q någon förbättring af hittills
varande är lätt att åstadkomma under ombyggnaden, r kommer att
anbringas för generalkassan, hela undervåningen och så stor del af de
öfriga, som man dertill finner beqväme, och slutligen beror i:0 blott
på utförandet.
Vidare tillåter jag mig meddela Kammaren följande:
Jemför elsen
emellan de 5 förslagen
N:o 1
Inrymmer på nedre botten af gamla huset allt detsamma som
N:is 3 och 4 och bibehåller dertill den gamla stora nordöstra trappan,
men kan icke få den beqväma anordning inom lokalen, som N:is 3 och
4, icke heller samma dager, hvarföre, oaktadt första tanken oftast är
den bästa, detta förslag måste förkastas.
41
N:o 18.
Lördagen den 13 Mars, t. m.
N:o 2
synes onekligen, om möjligt, medföra bättre dager, än 1, 3 och 4
men ligger blott } våning lägre än expeditionen för närvarande, och,
livad som värre är, vexlingskassorna blifva, som hittills, skiljda ifrån
de öfriga, och den gemensamma chefen, hvilket är en stor olägenhet,
och således förbättringen af det närvarande obetydlig; den stora
breda trappan, som leder till den stora ljusa salen, är visserligen
beqvämare för den besökande allmänheten än hittills men, utom hvad
förut är sagdt, hindra den åtskilliga andra arbetsrums läggande så
nära intill expeditionsrummet som förslagen 3 och 4, hvadan jag måste
afstyrka antagandet af N:o 2, oaktadt det kostar minst af alla.
N:o 2
Detta förslag har lika god dager och lika prydligt utseende emot
Skeppsbron som N:o 2, och då det dertill har betydligt större be-
qvämligheter och fördelar så väl för bankens tjensteman som allmän¬
heten, så tvekar jag icke att föredraga detsamma.
N:o 4
Medför samma fördelar som hittills blifvit sagdt om N:o 3, och
till det yttre ingalunda sämre utseende, snarare fördelaktigare, enär
N:o 2 på långsidorna får olika höjd och olika fönster å eu del af
huset, hvaremot N:o 4 bibehåller huset oförändradt; man skulle således vara
tveksam i valet, men dels kostar N:o 4 R:dr 12,765 R:mt mer än N:o 3, dels
blifver man genom rifning af ytterväggarna (enligt N:o 3) i tillfälle under¬
söka den misstänkta grunden, och om så behöfs, afhjelpa dess fel med en
jemnförelsevis ringa kostnad, dels kan genom ombyggnad murarnas tyngd
minskas och sammanbindningen blifva för beståndet säkrare, hvadan
detta förslag torde få gifva vika för N:o 3.
N;0 5
På samma skäl som N:o 3 är bättre än N:o 1, 2 och 4 är det
äfven bättre än N:o 5, hvadan lätt inses att N:o 5 bör förkastas.
Slutligen torde för fullständigande af jemförelsen förslaget N:o 6
eller rättare N:o 1 A, afseende hela rörelsens förläggande i lilla huset
ä nedra botten, icke böra förbigås, synnerligen som detta hus är med
samma längd 40 fot bredare vid den åt Skeppsbron vettande gafveln,
och således lemnar ett mycket större utrymme, men som förändringen
af detta hus icke kan ske utan tryckeriets och sedelkontorets om¬
placering samt hela rörelsens störande (förläggande på annat håll
under byggnadstiden), då deremot icke något hinder i den vägen
möter, om gamla huset användes, så har detta förslag så att säga
dött i lindan.
Förslaget N:o 1 kostar 126,250,75 kronor
„ 2 „ 99,690,
» » 3 119,040,
„ 4 131,805,
.. 5 „ 125,000,
Dahlgrens en tr. upp.
nedre botten med rifning) „
.. ., utan „ at yttle
Dahlgrens .. {raurarne
Ang. det s. k"
Kanslihusets
eftertagande
af Riksbanken.
(Forts.)
N:o 18.
42
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ang. det s. k. Hvad nu beträffa!' kostnaden för de olika förslagen, så uppgår
ffaJtolnde årslaget N:o 1 till 126,250 kronor 75 öre. förslaget N:o 2 till 99,690
"f Riksbanken. krouor och förslaget N:o 3 till 119,040 kronor. Det är just detta
(Forts.) sistnämnda förslag, som jag framför andra skulle vilja rekommendera.
Det är ett besynnerligt förhållande, att det blir billigare, om man
rifver ned alltsammans, än om man endast nedrifver de inre
väggarne och låter yttermurarne stå qvar. Man skulle kunna tro
motsatsen, men det är verkligen så förhållandet, om man granskar
kostnadsfaeräkningarne.
Förslaget N:o 4 belöper sig till 131,805 kronor samt förslaget
N:o 5 till 125,000 kronor. Deremot skulle det förslag, som i före¬
liggande Utsko tf s-betänkande blifvit förordadt uppgå till 550,000 kronor
endast för tomten, under det man för ungefär 120,000 eller 130,000
kronor kunde ombygga den gamla lokalen och göra den så beqväm
som så väl allmänheten som tjenstemännen rimligtvis kunna fordra, och
den saken torde derföre böra tagas i betraktande af Utskottet, innan
något bestämdt förslag uppgöres.
Hvad åter beträffar, att genom bankens förflyttande till kanslihuset,
den skulle vinna ett bättre läge, än den nu har, kan jag icke inse, att
banken skulle kunna vinna ett fördelaktigare läge än just vid Skepps¬
bron, der de förnämsta handelskontoren äro förlagda, ty der är just
bankens rätta plats, och detta mitt förslag synes sålunda vara att
föredraga eller åtminstone förtjena att af Utskottet tagas i betraktande,
innan man beslutar sig för ett så orimligt dyrt förslag, der tomten
ensam kostar 550,000 kronor. Det synes för öfrigt icke hafva blifvit
genom någon undersökning eller ritning utredt, huruvida det blefve
tillräckligt utrymme att på kanslihusets tomt uppföra en nog stor
byggnad för bankens räkning; ätven den tomten är ju trekantig!
Emellertid vill jag icke påyrka någon förändring i Utskottets nu gjorda
hemställan, men anhåller, att detta mitt anförande måtte få komma
till Utskottets kännedom, innan det fattar ett definitivt beslut i
frågan.
Herr Rossander: Då alla vederbörande, som yttrat sig i denna
angelägenhet, tyckas vara ytterst intresserade för dess framgång, och då
hela frågan egentligen endast gäller eu skrifvelse till Kongl. Maj:t,
hvarpå Riksdagen har att sedermera införvänta ett svar, så torde det
blifva tillfälle att då yttra sig i sjelfva hufvudfrågan, och det kan
följaktligen synas öfverflödigt att nu diskutera densamma, då likväl
ett obetingadt bifall till hvad Banko-Utskottet nu föreslagit skulle
förutsätta, att Kammaren varit alldeles enhälligt öfverens om förslagets
lämplighet, så får jag för min de! uttrycka mina betänkligheter
deremot.
Förslaget afser ganska betydande omflyttningar. Riksbanken skulle
flyttas till kanslihusets tomt, kanslierna till Riksgäldskontor och Riksgälds-
kontoret — Gud vet hvart. Riksarkivet skulle flyttas till Frimurarelogens
nuvarande hus. De kostnader, alla dessa omflyttningar skulle medföra,
blifva antagligen mycket större, än hvad Utskottet här på temligen
iösa grunder förestält sig. Man må icke tro, att dessa 550,000 kronor
Lördagen den 13 Mars, f. m.
43
N:0 18.
kunna räcka till allt! Hvad beträffar frimurarehusets lämplighet så- Ang. det s. k.
som lokal för riksarkivet, får jag på det kraftigaste opponera mig mot h«»*ht>»*er*
em dylik anordning. Jag bär hört af egaren till boktryckeriet der
bredvid, att lian bär obestridlig optionsrätt att vid försäljning af fri- (Forts.)
murareordens hus mot vissa vilkor öfvertaga egendomen, och om han
också icke begagnar denna sin optionsrätt, så är det likväl tydligt,
att det icke kan vara lämpligt att förlägga ett arkiv i närheten af
sådana anläggningar som stilgjuteri och boktryckeri — det skulle för¬
anleda till ett dylikt förnållande, hvaremot Herr lass Olof Larsson
nyss i eu likartad fråga förgäfves opponerade sig. Alla dessa kost-
nadsbelopp skulle man nog kunna underkasta sig, blott man visste så¬
som fullt gifvet, att ändringsförslaget vore lämpligt; men jag tillåter
mig att tvifla derpå.
Jag bär icke kunnat följa med hvad Herr Uhr yttrat om bank¬
huset, men jag vill gerna tro, att den önskan om riksbankens förflyt¬
tande, som så länge uttalats af bankofullmäktige, hvilka bäst böra
känna förhållandena, kan vara befogad nog, men jag vågar betvifla att
kanslihustomteu är för banken lämplig. Vi gå dagligen der förbi och
kunna icke undgå att finna, det tomten ligger vid eu af Stockholms
smalaste, men på samma gång mest trafikerade gator. Att få ingång
från den sidan låter sig svårligen göra. Fagaden bildas af den lilla
kilen åt Mynttorget, der antagligen den enda ingången till huset skulle
komma att blifva. Dessutom måste hela huset rifvas. Det är visser¬
ligen sannt, att endast hufvudbyggnaden är föreslagen att rifvas, men
i händelse det är meningen, att den lilla kanaljen nere åt strömmen
skulle stå (tvär, så får jag ödmjukligen anhålla, att den må få följa
med vid rifningen, ty den pryder i sanning icke platsen. För öfrig t
finnes straxt i närheten en långt lämpligare plats, som är lättare åt¬
komlig än någonsin denna trekant, som kanslihuset upptager, och lämp¬
ligheten af att flytta kanslierna till höger och venster, en del till
Blasieholmen och en annan del till Riddarholmen, ett godt stycke från
regeringens hufvudsäte, derom äro tankarne säkerligen mycket delade.
Ett annat förslag, som jag deremot för min del både såsom Stock¬
holmare och af intresse för riksbankens fördel, vill särskildt framhålla,
är att förlägga det nya bankhuset på Helgeandsholmen.
Om genom kanslihusets förläggande till Helgeandsholmen för den
nu beräknade kostnaden 550,000 kronor med thy åtföljande flyttnings¬
kostnader frågorna om det nya bankohuset samt om Helgeandshol¬
mens ordnande kunde blifva lösta, så skulle jag glädja mig åt försla¬
get; ty frågan om både riksbankens, riksdagshusets och riksgäldskon-
torets förläggande på sistnämnda holme skulle då hafva förfallit och
faran för Helgeandsholmens förstöring försvunnit. Att deremot lägga
riksbanken på det nuvarande kanslihusets tomt, anser jag icke vara
det lämpligaste sättet för frågans lösning.
På grund af det anförda, och då jag icke kan gifva någon annan
form åt min önskan än afsiag å Banko-Utskottets utlåtande, samt dä
de betänkligheter jag hyser mot Utskottets förslag äro så stora, att
jag icke anser Riksdagen böra taga på hand att sjelf inkomma med
en framställning till Kong!. Maj:t i ämnet, utan i värsta fäll från
N:0 18.
44
Lördagen den 13 Mars, f. m.
iT,0m afvakta en sädan’ så tilläter jag ™g hemställa om afslag å
nansithuseu Utskottets förslag.
ofvertayanae °
af' Riksbanken.
(Forts ) o Chefen för Kongl. finansdepartementet Herr Statsrådet Friherre
Akerhielm: Herr Talman! Mine Herrar! Den nu i form af ett be¬
tänkande från Banko-Utskottet föreliggande frågan är mig icke obe¬
kant; den har tillkommit på grund af en framställning från bankofull¬
mäktige och afser förvärfvandet af det s. k. kanslihuset för Riksban¬
kens rakning. De skal, som förmått bankofullmäktige till uttalande
af en sådan önskan, tillkommer det icke mig att bedöma; de skäl åter,
som förmått Kongl. Makt att under vissa vilkor föreslå en sådan öf¬
verlåtelse, hvilken jag för min del ansett mig böra i underdånighet
tillstyrka, och som jag, oaktadt den, efter den ärade talarens på stock¬
holmsbänken åsigt, skulle vara omogen och förflugen, med en viss en¬
vishet ännu måste anse både välbetänkt och genomtänkt, skall jag nu
söka för Kammaren i korthet framställa.
, h*et är icke meningen att, såsom den ärade talaren på stock¬
holmsbänken uttryckte sig, de särskilda departementens kanslier skola
kastas några åt höger, andra åt venster, några till Blasieholmen, andra
till Riddarholmen, utan alsigten är att kansliet skall komma att finnas
på ett ställe, nemligen i det nuvarande riksarkivets och riksgäldskon¬
tor^13, hus, samt det nya hus, som genom försäljning af det nuvarande
kanslihuset kan varda uppfördt långs jernvägen, ungefär på den plats,
der den gamla s. k. Fatburen nu är belägen. De särskilda departemen¬
tens kanslier skulle således komma att hafva sina lokaler så nära in¬
till hvarandra, att tjenstemännen i det ena departementet ej skulle få
längre väg till det andra departementet, än de för närvarande hafva,
tvärt öfver gården. Den omständigheten att kansliet skulle komma
att förflyttas från sina nuvarande em betslokaler till Riddarholmen ut¬
gör således icke något giltigt skäl för påståendet, att kansliets olika
departement skulle komma att ligga spridda eller mera spridda från
hvarandra, än som nu är fallet. Att utrikesdepartementets kansli, hvit—
ket jemförelsevis icke har med de öfriga departementens kanslier syn¬
nerligen mycket att skaffa, hvars expeditionschef icke deltager i stats¬
rådsberedningen, och hvars ärenden endast någon gång, och då i
sammanträde med ^ norska statsråden, förekomma i beredningen, att
detta kansli eller Kongl. kabinettet icke har något behof af att hafva
sin lokal i samma hus som de andra departementens kanslier, torde
för den, som eger kännedom om ärendenas behandling inom de öfriga
departementen, vara så inlysande, att derom ej kan behöfva ordas.
Dessutom är det ingalunda afgjordt, att nämnda departements kansli
ovilkorligen skall flyttas till Blasieholmen; jag för min del åtminstone
har tänkt mig, att det skulle förflyttas till det hus, der utrikesministern
skulle komma att få sin bostad, men ej i den nuvarande som bör bort¬
bytas eller säljas. Det nuvarande utrikesministerhotellet torde nemli¬
gen, sedan den tillärnade nya byggnaden för Kongl. musikaliska aka¬
demien blifvit färdig, komma att •— om jag så får uttrycka mig —
åt samma byggnad i ganska betydlig mån lida intrång på sin förut
N:o 18.
Lördagen den 13 Mars, f. m. 45
disponerande tomt och borde redan derföre utbytas mot någon annan
lämplig egendom, dervid nog utrymme för kabinettet kunde beredas.
Hvad allmänheten åter beträffar, så skulle hon visserligen från
vissa håll komma att få eu något längre väg till Riddarholmen än till
det nuvarande kanslihuset, men så mjmket längre blifver vägen dock
ej, att derpå torde böra fästas afseende, såvida genom departementens
förflyttning en vinst för statsverket skulle uppstå. För öfrigt tror jag
för min de!, att den frågan förr eller senare förestår, huruledes eu
mängd embetsverk, hvilka för närvarande äro trångbodda och i hvil-
kas lokaler en massa handlingar nu ligga hopade, skola på andra stäl¬
len inhysas, och huruledes de embetsverk, för hvilka för närvarande
ganska dryga hyror betalas, skola kunna på för staten billigare vilkor
inlogeras i lämpliga bostäder. Jag tror, att den frågan kommer att
tränga sig fram i form af ett drygt anslag, ehuru detta blir svårt nog
att genomdrifva, och fastän det torde blifva hardt nog att rösta
derför.
Min öfvertygelse är, att då riksbanken behöfver komma i besitt¬
ning åt det nuvarande kanslihuset, härutinnan, jemte i den omständig¬
heten att riksgäldskontorets hus snart blifver disponibelt, torde ligga
eu tillräcklig anledning till en sådan anordning, att man derigenom
skulle kunna undgå denna dryga kostnad. Det för kanslihusets inlösen
beräknade beloppet, 550,000 kronor, är på 2,000 kronor när, på sätt
den i det till bankofullmäktige med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd öf-
verlemnade statsrådsprotokoll förekommande utredning utvisar, fullt
tillräckligt såväl till inköp af frimurarelogens hus på Riddarholmen
och dess apterande till riksarkiv på föreslaget sätt, som äfven till att
bekosta uppförandet af det hus, som skulle ujtpbyggas nedanför riks-
gäldskontoret bredvid jernvägen; och den summan tvåtusen krono)1
torde icke vara så afsevärd, att ensamt den skulle kunna anses för ett
tillräckligt skäl emot förslaget. Talaren på stockholmsbänken anmärkte
visserligen, att det nya riksarkivet skulle komma att ligga ända uppe
på sjelf va Riddarholmsberget; men det kommer i alla fäll icke att
ligga så synnerligen långt från sin nuvarande plats, ty det är ju.
såsom hvar och en vet, icke så särdeles många steg från riksarkivets
nuvarande hus till porten af frimurarelogen, der den nya lokalen för
riksarkivet skulle blifva. Riksarkivarien sjelf har för öfrigt tillstyrkt
förflyttningen. Den af öfverintendentsembetet verkställda uppmätnin¬
gen åt lokalen i frimurarelogens hus har dessutom gifvit vid handen
—- om jag minnes rätt — att 50 procent större utrymme, som för
närvarande finnes i riksarkivet och i en för dess handlingar nu dispo¬
nibel våning i Kongl. slottet, skulle stå att erhålla i frimurare-
huset. . Det nuvarande utrymmet är sannerligen så inskränkt, att eu
tillökning deri är af behofvet högeligen påkallad. Eu mängd embets¬
verk, t ex. kammarrätten, kammarkollegium, det forna med kommers¬
kollegium sammanslagna bergskollegiet, hafva, såsom jag nyss nämnt,
en massa handlingar, som betydligt inkräkta på utrymmet för dessa
eller andra verks embetslokaler; ja, det för våra historiska minnen dyr¬
bara krigsarkivet förvaras till och med eller rättare får förfaras i ett
sjukhus på Ladugårdslandet.
Ang. del s. k.
Kanslihusets
öfvertagande
af Riksbanken.
(Forts.)
N:o 18.
Ang. det s. k.
Kanslihusets
öfvertag ande
a) Riksbanken.
(Forts.)
46 Lördagen den 13 Mars, f. m.
Alla dessa handlingar, jag nu omtalat, skulle, efter hvad jag för¬
nummit af personer, som tagit frågan i närmare öfvervägande, kunna
inrymmas i den blifvande lokalen för riksarkivet, hvarvid äfven må
erinras, att bottenvåningarne i såväl nuvarande riksarkiv som i riks-
gäldskontoret, hvilka ej gerna kunna omskapas till embetsrum, lemna
goda arkivlokaler. Således skulle äfven frågan om ett nytt riksarkiv,
hvilken annars eu dag tränger sig fram i höga siffror, blifva på ett
tillfredsställande sätt löst genom förslagets genomförande. Vidare före¬
kommer, att två embetsverk, nemligen skogsstyrelsen och krigshofrätten,
äro inrymda i samma hus som telegrafstyrelsen, hvilken flera gånger
anhållit att, i och för nödig utvidgning af de för dess verksamhet er¬
forderliga lokaler, annan lägenhet måtte beredas åt förstnämnda båda
embetsverk. Genom den nu föreslagna nya kombinationen skulle ut¬
rymme äfven kunna beredas för skogsstyrelsen och krigshofrätten. De
af arbete mest betungade departementen, nemligen ecklesiastik- och
civil- samt, om jag räknar bränvinsbyrån, jemväl finansdepartementet
skulle, enligt den uppgjorda planen, få hvardera disponera en lokal
för fem byråer utom rum för vederbörande expeditionschefer, gemen¬
samt kansli, registrator in. in. och sålunda erhålla tillräckligt utrymme
för sin verksamhet. Återstår således endast att bereda lokal för ut¬
rikesdepartementets kansli. Såsom jag redan nämnt, föreställer jag
mig såsom lämpligast, att detta inrymmes i det hus, som kommer att
åt utrikes-statsministern upplåtas, i hvilket afseende jag anser, att det
gamla Wrangelska palatset eller pant! åuekontörel, som ligger bakom
Svea hofrätt, måhända i eu framtid kan komma i fråga att användas,
enär jag förmodar, att Stockholms stad, som för närvarande eger detta
hus, icke skulle hafva något emot att, i och för fortsättande af den
rörelse som der nu bedrifves, utbyta detsamma mot någon statens
egendom, t. ex. det nuvarande större bankohuset. Vidare tänker jag,
att de lokaler, som för närvarande innehafvas af Stockholms gymnasium
och bokauktionskammaren skola kunna göras för Riksdagen disponibla
i utbyte mot det mindre bankohuset, och att der möjligen kunde be¬
redas utrymme för fullmäktige i riksgäldskontoret och deras underly¬
dande, äfvensom måhända för en del Utskott. Derigenom skulle så¬
ledes äfven den lokal, som Riksdagen för sina förhandlingar behöfver,
i betydlig mån utvidgas och behofvet af ett nytt parlamentshus ännu
icke göra sig så mycket gällande, att ej den dryga utgiften derföre
kunde för längre tid få anstå. Huru vacker och glädjande än den
tanken att bygga ett nytt sådant palats kan vara, sä tror jag dock,
att denna salt, lika väl som frågan om Helgeandsholmens bebyggande
på ett lämpligt och prydligt sätt, hör till sådana ärenden, hvilka endast
med största svårighet kunna af majoriteten inom Riksdagen vintra
bifall.
Om man nu erkänner nödvändigheten af att få tillräckligt ut¬
rymme för em betsverken samt den svårighet, som råder att få en väl¬
belägen och lämplig lokal för riksbanken, att kanslihuset är för så¬
dant ändamål lämpligt, att ett nytt riksarkiv en dag erfordras, att
Riksdagen är alltför trångbodd, och att alla dessa frågor kunna lösas
på det nu föreslagna sättet, så kan jag, för min del, icke inse, att
Lördagen den 13 Mars, t. m. 47
Hägra skäl, åtminstone icke ur synpunkten af statens intresse, förefin¬
nas för att motsätta sig det ifrågavarande köpet, om man än skulle
kunna tänka sig, att saken skulle kunna ordnas på ett sätt, som för
hufvud staden kunde synas fördelaktigare. Om något bestämdt förslag
framlägges till eu mera tillfredsställande lösning af frågan, med till¬
godoseende jemväl af hvad som ansetts vara hufvudstadens intressen,
skulle jag icke motsätta mig de syften, hufvudstaden skulle vilja vinna,
men då, såsom jag redan nämnt, statens bästa, efter min uppfattning,
är behörigen tiilgodosedt genom det förslag, som nu är å bane, och
då under nuvarande förhållanden det är af synnerlig vigt, att frågan
snart afgöres, emedan tillbudet om inköp af frimurarehuset icke gäller
för mer än en kortare tid, vågar jag anhålla, att Kammaren ville taga
allt detta i öfvervägande och icke undanskjuta frågan genom att afslå
Banko-Utskottets förslag.
Herr Gumselius: Jag begärde ordet, då jag hörde, att en ärad
talare, f. d. bankofullmäktig, i sitt anförande började med att söka
återföra frågan till den ståndpunkt, som ligger några år tillbaka i
siden, hvarjemte jag ansåg lämpligt att få ordet efter den ärade re¬
presentanten på stockholmsbänken, som nyss i frågan yttrat sig, och
hvars mening jag på förhand trodde mig känna. Det hufvudsakligaste
af hvad han anfört har emellertid bliivit bemött af Herr finansmini¬
stern, och jag kan derföre fatta mig kortare, än jag eljest skulle hafva
gjort.
Hvad beträffar den utredning af frågan, som gjordes af talaren
på nerikebänken, så var den för Utskottets ledamöter, åtminstone för
dem i Utskottet, som någon tid sutit derstädes, icke obekant. Den
var temligen vidlyftig, men omfattade dock endast en ringa bråkdel af
hela den litteratur, som i denna fråga finnes, och af allt, som anförts
rörande riksbankens behof och sträfvan att få en tidsenlig lokal.
Bankofullmäktige hafva nu tagit frågan i noggrant öfvervägande och
hatva i likhet med andra vederbörande kommit till den uppfattning,
att det vore lämpligt för riksbanken att, på samma sätt som andra
penningeförvaltningar i Stockholm, söka draga sätet för sin verksam¬
het till en annan punkt af staden, belägen närmare mot norr. Her-
rarne ^veta ju, att åtskilliga bankinrättningar med dryga kostnader
sökt lörvärfva sig lokaler just i den trakt, der det nu är fråga om
att vi skola få lokal åt riksbanken.
I afseende på det anförande, vi hafva hört från stockholmsbän¬
ken, har sedan Herr finansministern lemna! eu de! upplysningar, huru
det förhåller sig med de beräknade kostnaderna för genomförande af
det förslag, som föreligger. Jag anser det icke osannolikt, att det¬
samma kan blifva något dyrare än den af honom beräknade skilnaden
af ett par tusen kronor, innan det hela fullständigt genomföres, och
lag. skulle önskat, att jemväl den riu sväfvande frågan om lokal för
Utrikes-departementet blefve fullt utredd — och detta måste medföra
ökade kostnader — innan frågan kommer tillbaka till Riksdagen.
I afseende på grannens optionsrätt till frimurarehuset, hvarmed
den ärade talaren på stockholmsbänken ville skrämma oss, har jag
N:o 18.
Ang. det s. k.
Kanslihusets
öfver tag an do
af Riksbanken.
(Forts.)
N:o 18.
48
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ang. det s. k.
Kanslihusets
eftertagande
af Riksbanken.
(Forts.)
från personer, som jag tror vara i tillfälle att derom afgifva ett till¬
förlitligt omdöme, hört mycket ifrågasättas, om eu sådan rätt verkli¬
gen förefinnes, och i alla händelser tror jag icke det skall möta någon
synnerlig svårighet för Kong!. Maj:t att i detta afseende anskaffa och
meddela Riksdagen nödiga upplysningar, och jemväl att, om sä anses
nödigt, med ifrågavarande granne klargöra deri frågan.
Hvad eldfaran för riksarkivet beträffar, så behöfver man endast
ihågkomma, att arkivet nu ligger bredvid just denna tomt, och läget
kan åtminstone icke blifva sämre hädanefter, helst om, såsom jag före¬
ställer mig, denna eldfara för den nya lokalen skall kunna temligen
fullständigt på ett enkelt sätt undvikas. Hvar och eu af Herrarne.
som besökt frimurarelogen eller gått omkring dess byggnad, känner
till huru detta hus ser ut med sina stora och långsträckta flyglar som
erbjuda en alldeles ovanligt stor dagyta, af hvilken dock blott en obe¬
tydlig del vänder sig åt Norstedtska tryckeriet, åt hvilken sida en¬
dast finnas 6 fönster i hvardera våningen. Af dessa 6 fönster äro tre
öfverflödiga, då de höra till ett större rum, på hvithet i öfrigt två
fönster åt sjön äro anbragta, och de kunna således saklöst muras
igen; och de öfriga tre fönstren i hvardera våningen höra till två små
rum, hvilka äfven såsom mörka torde i ett riksarkiv kunna finna
lämplig användning, hvadan det icke möter någon svårighet att genom
dessa fönsters igenmurande få en hel brandmur mot Norstedtska egen¬
domen, på hvilken man alltså icke behöfver hissa den röda flaggan
för att skrämma oss från det hållet.
Den ärade talaren ansåg äfven, att den tomt, som här vore i
fråga, vore för afsedda ändamålet olämplig; men af eu person, som
icke saknar omdöme i fråga om bankens behof och icke heller är
utan insigt i byggnadsfrågor och praktiska anordningar, har det blifvit
utrönt, att lokalen är särdeles lämplig för banken; och hvad au går
den “lilla kanaljen11 nedåt sjön, så är det nog. meningen att den skulle
få stå qvar för att inrymma sedeltryckeriet och först möjligen i en
framtid tagas bort, då -utrymme för en större byggnad der kan be-
höfvas.
Derefter komma vi till frågan om Helgeandsholmen, som utgjorde
klämmen i den ärade talarens anförande. Han tycktes anse, att, då
man i fjor från ett håll, der man dock haft skäl att vänta tillmötes¬
gående, icke vilie medverka dertill, att vi på holmen skulle få ett vårt
land och platsen värdigt parlamentshus, det dertill afsedda statsbi¬
draget skulle kunna komma andra byggnadsföretag dersammastädes
till godo; men jag tror, att detta är en missräkning; och dessutom
kunde ett bankhus, som der skulle uppföras, svårligen få det omfång,
som, efter min tanke, en byggnad der på holmen borde hafva för att
icke vara alltför obetydlig, rent af försvinnande, och ej heller kan ett
bankhus göra anspråk på det arkitektoniska yttre, som Helgeands¬
holmens enda byggnad behöfver, då jag vill förutsätta att stallfrågan
nu skulle lösas på samma gång. Då frågan om bankhuset förevar i
Första Kammaren, föreföll det mig, som om en framstående stockholms-
talares mening skulle varit att nu bebygga endast badhustomterna,
och att låta de andra frågorna rörande Helgeandsholmen blifva hyflande
Lördagen den 13 Mars, f. m
49
N:o 18.
tills vidare. Det vore då en klen lösning af den frågan; men det är
möjligt, att jag missförstod yttrandet härom i Första Kammaren.
Jag tror icke, att numera något af den ärade talarens anförande
återstår obemött.
Men, mine Herrar, det finnes deremot flera positiva skäl, som tala
för riksbankens förläggande till nuvarande kanslihuset, och de äro
dels, såsom förut blifvit antydt, det bättre läget, dels möjligheten att
genom en tidsenligare inredning kunna väsendtligen minska tjenste-
männens antal, underlätta arbetet i banken och äfven derigenom göra
det möjligt, att banken sjelf skall kunna utveckla sig och verka hasti¬
gare, än den nu kan göra. Banko-Utskottet har också sett saken
ensam från bankens synpunkt; och det är naturligt, att Utskottet icke
tillåtit sig att ingå på de frågor, som härmed stå i sammanhang; och
bankens fördelar hafva synts Utskottet så tydliga, att Utskottet an¬
sett sig böra tillstyrka Riksdagen att hos Kongl. Maj:t begära de upp¬
lysningar i frågan och den fullständiga utredning, huru denna sak
skall ordnas, livilka lära böra föregå det slutliga afgörandet i Riks¬
dagen. Visa sig då sådana omöjligheter, som här förespeglats, och att
saken blir så dyr, som man påstått, så föreställer jag mig, att det
förslag, Kongl. Maj:t möjligen till Riksdagen framställer, icke kommer
att föranleda till någon åtgärd från Riksdagens sida; men om det
åter, såsom jag hoppas, visar sig, att fördelame äro större än olägen¬
heterna, kan man ju vänta en motsatt utgång.
Det finnes visserligen icke heller någon utredning på hvad det
skulle kosta att uppföra ett nytt bankhus; och det må nu vara eu
brist hos Utskottet; men vi hafva icke trott, att eu sådan skulle vara
så nödvändig. Banken har icke oväsendtliga tillgångar dels i de nu¬
varande bankhusen, som skulle kunna säljas och betinga ett icke obe¬
tydligt pris, då de äro lämpliga till andra ändamål, och dels i de ännu
icke inom linien förda gamla och påtagligen till allra största delen
försvunna sedlarne på 8, 12 och 16 skillingar banko samt 10 och 14
skillingar i koppar, hvilka äro uppförda till ett belopp af 715,75.'»
kronor och några ören. Med dessa tillgångar kan banken antagligen
åt sig bygga både tidsenliga och goda lokaler.
Jag tillåter mig hemställa om bifall till Utskottets förslag.
Herr Lund ström: Då jag nu går att yttra mig i samma rikt¬
ning som Herr Rossander, förutser jag att, med den benägenhet som
alltid förefinnes i politiskt diskuterande församlingar att söka spåra
biafsigter, man skall se ett ortintresse bakom de ord som uttalas från
stockholmsbänken i detta fall. Men det skulle vara angenämt om
vissa ledamöter i Kammaren någon gång icke trodde meningen inne¬
bära något annat än man uttalar, äfven om man representerar den
ort som frågan rör. Det torde dessutom här vara alldeles klart, att
det icke kan vara af stockholmsintresse, om man, såsom jag i denna
sak, talar mot Utskottets betänkande och motsätter sig att kanslihuset
skall användas på sätt här är föreslaget; ty jag vågar påstå, att det
tvärtom skulle ligga ett stockholmsintresse uti att se riksbanken för-
Avdra Kammarens Prat. 1875. N:o 18. 4
Ang. det s. k.
Kansli/in sets
öfvertag av de
af Riksbanken.
(Forte,)
N: o 18.
50
Lördagen den 1 3 Mars. f. m.
Ant), det s. k.
Kanslihusets
öfver t agande
af Riksbanken.
(Forts.)
lagd till det nuvarande kanslihuset. Sådant kan nemligen icke tänkas
ske, utan att Myntgatan såväl so in gränden emellan kanslihuset och
Stockholms stads cellfängelse komme att i betydlig mån utvidgas, ty
eljest komme riksbankens nya hus att få ett allt för elclfärligt läge.
Men äfven om man ville antaga, att eu sådan utvidgning ej skedde
för bankens säkerhet, skulle Stockholms stad i sådant fall få skäl att
inkomma med begäran till Kongl. Maj:ts derom att Myntgatan finge
utvidgas till eu bredd kanske af 80 rot, på det att trafiken skulle
kunna obehindradt framgå såsom sig hör i denna stora pulsåder för
den allmänna rörelsen, hvilken antagligen blir ännu större, när den
tillämnade nya broa från Riddarhusgräuden till Röda bodarne blifver
färdig. Denna utvidgning är ett önskningsmål, som länge stått på
dagordningen, och skulle då på ena eller andra sättet komma att
verkställas till billigare pris och flere decennier förr än eljest blefve
fallet. Jag hemställer nu till hvar och en som känner, att kanslihusets
tomt bildar eu triangel med eu utskärning i hörnet mot Mynttorget,
hurudan tomten skall blifva beskaffad när man derifrån borttager eu
bredd af 30 å 40 fot för att utvidga Myntgatan? Huru stort utrymme
återstår väl sedan af tomten att bygga på, när äfven tvärgatan åt
sjön blifvit utvidgad. Det blir endast en helt liten trekant som ytter¬
ligare måste minskas med en afskäring af spetsen mot Mynttorget för
att åt det hållet få åtminstone någon liten facad. Skall man på denna
återstående plats bygga ett bankhus, så måste det snarare ske i form
af ett torn med en mängd våningar, än i form af ett hus passande
för en bankrörelse. Ty eu bank bör, om möjligt, vara bygel ä en
stor och rymlig tomt i en eller två våningar, eljest är den misslyckad.
Af det nu anförda torde tydligt framgå, att det skulle ligga i stock-
holmsintresset, om det nuvarande kanslihuset nedrefves; men jag får
icke här se saken utur detta intresses synpunkt utan från den af
det allmännas intresse, och detta sistnämnda bjuder, af t man för det
nya bankhuset måste anskaffa en annan tomt än den som nu är i
fråga. Jag medgifver, att jag gerna skulle se, att Riksbanken förlädes
till Helgeandsholmen, derföre att denna del af hufvudstadeu derigenom
komme att förskönas, hvilket, jemte uppförandet af en monumental
byggnad på denna plats, vore en angelägenhet som borde intressera ej
blott Stockholm utan äfven hela vårt land.
Fullmäktige hafva utgått från den synpunkt, att genom sistiidne
Riksdags beslut i detta ämne utsigten att få se riksbankens hus för-
flyttadt till Helgeandsholmen helt och hållet försvunnit. Men genom
hirra riksdagens beslut försvann visserligen utsigten att på nämnda
plats förlägga ett gemensamt parlaments- och riksbankshus. Men jag
kan icke so, att detta beslut skulle hindra att nu särskilt besluta om
uppförande endast af ett riksbankens hus på denna holme. Emeller¬
tid är det ganska egendomligt, synes det mig, att, på samma gång
man klagar öfver brist på lokaler för embetsverken, deri första åtgär¬
den till afhjelpande af denna brist just skulle bestå utsatt sälja bort
en så betydlig embetslokal som kanslihuset samt försöka att derefter
göra en omreglering af embetsverkens lokaler icke blott, såsom af be¬
tänkandet synes, af Konungens kansli i dess helhet, utan ock, såsom
Lördagen den i8 Mars, f. in.
51
N:o 1%.
vi na hört af Herr Finansministern, af eu hel massa andra embete- Mb *« «• /:-
verk. Huru dessa omflyttningar komma att utfalla är ännu omöjligt
att förutse, då någon bestämd plan i detta hänseende ännu icke före- äj^uiCCnkm,
ligger. Jag föreställer mig, att det skulle vara skäl att, innan man ' (Forts.;
skrider till vidtagande al' eu sådan åtgärd som den att göra sig utåt
med kanslihuset, man förskaffar sig någon närmare utredning om det
sätt hvarpå denna omflyttning skulle ske, ty eljest skulle lätt kunna hända,
att sedan man vore färdig att flytta in i de nya lokalerna, man
komme under fund med att äfven dessa vore otillräckliga.
Denna utredning föreställer jag mig också borde omfatta upplys¬
ning huru de nu för embetsverken befintliga byggnader användas.
Jag° tror det skulle vara ganska intressant att se, ty deraf skall visa
sig — hvad jag nu icke vill anföra exempel på — att det finnes em-
betslokaler uthyrda till kontor, butiker o. s. v., Indika jag förmodar
skulle kunna bättre användas. Det har också bland annat förefallit
mig, att det skulle vara af intresse att veta hvartill det gamla post¬
huset skall användas, då det nya blir fullt färdigt. Jag bär visser¬
ligen tänkt mig möjligheten af ett filialpostkontors förläggande der;
men med kännedom om den lilla lokal, som användes till filialkontor
vid Hötorget, lärer val ingen kunna tro att det gamla posthuset skulle
behöfva helt och hållet disponeras för ett filialpostkontor. Dylika
omständigheter tror jag dock vara af vigt att få kännedom om och
få se frågan efter eu sammanhängande plan behandlad, innan man går
att kasta bort den stora lokal man nu har i kanslihuset. Det skulle
visserligen, säger man, icke medföra några kostnader — utom för riks¬
banken, som skulle få betala 550,000 kronor, och hvarvid jag mindre
fäster mig. Staten skall dock för dessa 550,000 kronor först bygga
ett nytt hus nedanför riksarkivet och sedan inköpa frimurarehuset
samt inrymma departementen i riksgäldskontorets hus. Härtill skall
nu köpesumman räcka, men med all aktning för arkitekternas planer,
betvifla!- jag att don blir tillräcklig. Herr Finansministern säger, att
summan räcker till på ett par tusen kronor när, men man ser likväl
af betänkandet, att utrymme ändock skulle komma att fattas för ett
departement, för hvars förflyttande till lämplig lokal framdeles skulle
sörjas.
Jag föreställer mig, att vid den blifvande utredningen borde äfven
tillses huruvida icke någon för banken passande, enskild person till¬
hörig tomt kunde erhållas, eller om icke genom underhandling
med Stockholms stad banken skulle kunna åtkomma det s. k. Berg-
strahlska huset; jag föreställer mig att ett bättre och lämpligare läge
för riksbanken än detta svårligen skulle kunna uppletas. Att förlägga
riksarkivet i det nuvarande frimurarehuset hafva vi redan af eu före¬
gående talare Stört vara olämpligt till följd af eldfarlig!^ från ett
närbeläget tryckeri; jag vill endast komplettera hans yttrande dermed,
att detta tryckeri drifves med ångmaskin och detta ökar eldsfaran.
Men i alla fall om frimurarehuset skulle kunna användas för ända¬
målet, sfi ser jag icke livad som hindrar att, oberoende af den frågan
huruvida förslaget bifalles eller icke, inköpa tillräckliga tomter, och
Kongl. Maja kan ju. i alla händelser, derest lian finner lämpligt, att
N:<> 18.
52
Lördagen den I:: Jlar?, f. in.
A”%- ,U\ inköpa frimurarehuset, inkomma med nådig proposition derom, och
öfZtu'Z,!c cletta redan vid innevarande riksdag, i fall det är brådska med att
nf Riksbanken. antaoa anbudet. Sådant vore säkerligen en billigare utväg, och detta
(Forts.) hus skulle, med bibehållande af kanslihuset, vara fullt tillräckligt för
alla de omnämnda embetsverken.
Att den af mig åsyftade utredningen icke, åtminstone fullständigt,
skulle kunna erhållas genom att återremittera frågan till Utskottet
synes mig temligen klart, utan jag tror att, för frågans slutliga lös¬
ning i den mest tillfredsställande form, det bästa vore att afstå be¬
tänkandet vill denna riksdag. Vi kunna då hoppas att under tiden
till nästa riksdag få den fullständiga utredning som jag åsyftar.
På grund af hvad jag nu anfört, tager jag mig friheten yrka, att
det föreliggande betänkandet måtte af Kammaren afslås.
Herr Lyttkens: Då detta förslag kom till Banko-Utskottet från
fullmäktige, var det ej atföljdt af den utredning som senare kom oss
till banda uti ett statsrådsprotokoll, men äfven detta protokoll inne¬
höll icke en så fullständig utredning, som jag för min del skulle
vilja halva för att kunna bifalla eller afstyrka förslaget, ty der
är aldrig taladt om livad frimurarelmset verkligen skulle kosta;
Utskottet bär derom erhållet upplysning under hand af eu frimurare,
korslaget är i sig sjelft så vidt omfattande och storartadt, att det icke
låg inom Banko-Utskottets förmåga att behandla det fullständigt, utan
endast sa vidt det berörde bankens speciela intresse. Från bankens
synpunkt ansågs det mycket ändamålsenligt att förvärfva kanslihus-
tomten, men eu annan fråga uppstod: hvad kostar det staten och
allmänna.' Indika svårigheter åro med ett sådant förvärfvande
förknippade? Har Norstedtaka tomten bördsrätt till frimurarehuset,
eller har frimurarelmset bördsrätt till Norstedtska tomten, eller hal¬
fäten expropriationsrätt till Norstedtska tomten? och hvad kan denna
dyrbara inrättning komma att kosta'? Om allt detta och mera herde
eu utredning ske, och nät' en sådan utredning vore vunnen, borde frå¬
gan grundlagsenlig! behandlas af Stats-Utskottet, och Banko-Utskottet
hade då icke att göra något dermed annat än, i förening med Stats¬
utskottet såsom sammansatt Banko- och Stats-Utskott, yttra sig om
hvad som i denna fråga kunde från bankens sida vara afsevävdt.
Såsom ledamot åt Banko-Utskottet har jag dock icke kunnat annat än
tillstyrka en skrifvelse till Kongl. Maj;t för att få frågan utredd, och
när jag nu med min röst tillstyrker förslagets antagande, så är det
under det uttryckliga förbehåll, att jag icke dermed gifvit på hand
att jag kommer att godkänna något förslag, med mindre än att kost¬
naderna blifva utredda, ty dessa så väl som svårigheterna i öfrigt kunna
bill va så stora, att det blifver fördelaktigast att kanslihuset bibehålies
för sitt nuvarande ändamål, och banken skaffar sig annan tomt, äfven om
denna tomt skulle för banken blifva dyrare men ej ådraga statsverket en
så dryg kostnad, som kanhända det nu föreslagna kan komma att ådraga
detsamma.. Jag yrkar alltså bifall till Utskottets förslag i den form
det nu blifvit framlagdt, nemligen en skrifvelse om utredning och för¬
slag i frågan.
53
N;o 18,
Lördagen deri 13 Mars, f. in.
Herr Uhr: Då eu talare sagt, att lian icke kunde fatta hvad jag
yttrat och hvad jag åsyftade, så får jag säga, att jag icke undrar på
det, och icke undrar jag heller på att en annan talare icke kunde
törsta ritningarne. Den utredning, jag nu aflemna!, utgör en detaljerad
beskrifning pa dessa ritningar, huru stora lokalerna skulle blifva m. in.
Denna beskrifning finnes icke i den lunta, som Herr Guiinelius talade
om. Mitt förslag gar ut på att hela ombyggnaden och förändringen af
nuvarande bankohuset kunde ske, utan att rörelsen i lokalerna behöfde
lubbas. . Alla tjenstemännen skulle kunna sitta qvar på sina platser,
endast öfvervaktmästaren behöfde en annan lokal. Detta är eu stor
fördel, som icke bör förbises. Det går eu sättspricka genom bankens
bus och alla busen efter Österlånggatan i skilnaden emellan den fästa
marken och genom pålning och fyllning sednare bebygda. Jag vill
också upplysa, att på riksbankens södra sida synes eu bugt på midtel-
bandslisten. _ Undersökningar huruvida huset kunde tåla vid eu om¬
byggnad halva derföre verkställts, och det befanns, att pålarne åt sjö¬
sidan befunnos två fot under vattenytan och derföre friska, men der¬
emot högre upp invid ..Jerntorget så angripna af röta, att det endast
fanns qvar litet af kärnan. Enligt mitt förslag skulle dock grunden
få en lättare byggnad att uppbära.
I afseende å förste talarens yttrande att han icke förstod hvad
jag menat, vill jag för att förekomma missförstånd, förklara huru
banken skulle komma att se ut efter mitt förslag.
När man kommer upp för stora trappan från Jerntorget, har man
vexelkassorna till höger och ett afklädningsrum till venster.
Der innanför har man till höger diskont-kommissariernes rum
och en trappa derifrån upp till diskontdirektionens rum. Går man
sedan längre, så kommer man i ett rum, betydligt mycket större än
Enskilda bankens i Stockholm, emedan det kommer att sträcka sig
genom två hela våningar — arealen kan dessutom ses af ritningarne,
då de jemföra* med nu lemnade uppgifter. Diskontens hela personal
till höger och kassachefen jemte alla till kassa och depositions-afdel-
ningen hörande till venster. Endast från den senares rum kan man
komma till dagskassan och eu trappa ned till generalkassan, så att
denne kassachef sitter der såsom vakt öfver kassorna, der alla dyrbar¬
heten förvaras.
Jag önskar alldeles icke, att man redan nu skall begrafva förslaget,
medan det ännu ligger i lindan, och har för min del intet emot att
hos Kongl. Maj:t begära vidare utredning, likasom jag icke heller
bestrider fördelen af undersökning om att förlägga riksbanken till
Helgeandsholmen, men anhåller att Utskottet dessförinnan måtte från
fullmäktige reqvirera ritningarne, på det att de af de fordringar för
ett riksbankens hus som rådman Björck uppgjort må se huru det bör
vara, och jag är öfvertygad att, när detta förslag tagits i betraktande,
skola både fullmäktige och Utskottet afstå från att inrymma riksban¬
ken på annat ställe i ett hus, som vi icke veta om det blifver bättre
än. det nuvarande hem blifva.
Ang. det s. k.
Kanslihusets
öfver tag ande
a f Riksbanken.
(Forts.)
N:o 18,
54
Lördagen den 18 Mars. f. in.
Ang det s. k.
Kanslihusets
öfverlåtande
af Riksbanken.
(Forts.)
Herr Jons Pehr sson: Herr Talman! rnine Herrar! Denna fråga
bör otvifvelaktigt för närvarande ses i synnerhet från bankens syn¬
punkt, och då är det klart, att hvar och en kan tycka, att banken
icke ligger så ändamålsenligt, som den borde, men om man tager i
betraktande, att Stockholms handel är koncentrerad hufvudsakligen
vid Skeppsbron, och om man derjemte gör afseende på den störa
stadsdelen Söder, så tror jag icke, att man gör någon vinst på flytt¬
ningen, utan att det vore bättre att låta banken ligga qvar der den
är. Vidare är det alldeles klart, att om riksbanken skulle få detta
hus, skulle det medföra kostnader för densamma, som vore ganska
stora, ja, så stora, att de icke ens kunna med någon sannolikhet
beräknas, och en sådan flyttning tror jag icke från bankens sida
vara något eftersträfvansvärdt. Man har visserligen sagt, att Riks¬
banken nu har ett så eldfarligt granskap, och detta kan väl vara
sant; men jag hemställer dervid, om icke eu ekisolycka i banken
lika så väl kan komma inifrån sjelfva Banken som utifrån, och dessutom
finnas ju flera enskilda bank-inrättningar i hufvudstaden, som hafva
ett lika mycket, om icke mera eldfarligt läge än riksbanken.
Eu annan omständighet, som torde böra tagas i betraktande, är
att, såsom en talare från stockholmsbänken nämnde, genom den ifråga¬
satta flyttningen departementens kanslier blifva skilda på liera håll,
hvilket är skadligt i liera händelser. Då man dessutom sett, att
stora reparationer egt rum i kansliet samt stora förbättringar i riks¬
banken blifvit vidtagna, så går det väl an, att vi vänta med ett beslut
i denna fråga, till dess att ärendet blifvit fullständigt utredt.
Jag får derföre förklara, att jag icke finner skäl att bifalla
Utskottets hemställan, hvarför jag eget nog för denna gång får förena
mig med den talare från stockholmsbänken, som yrkat afslag å
Utskottets hemställan. Jag minnes från förra året, huru svårt det
var att få den då gjorda framställningen om riksbankens flyttning till
Helgeandsholmen utslagen, och då vi nu veta, att kostnaderna äro
så stora, anser jag det vara försigtigast att icke inlåta oss på någon
skrifvelse, förrän ärendet blifvit fullständigt utredt, hvarför jag upp¬
repar mitt yrkande om afslag.
Herr Jonas Jonasson i Gullaboås: Emedan jag anser förslaget
ännu vara omoget, såsom man lätt kan finna, om man genomläser
Banko-Utskottets betänkande, och jag dessutom anser denna fråga vara
alltför vigtig för att så i hast algöras, så förenar jag mig med dem
som yrka afslag på Utskottets betänkande.
Herr Pehr Staaff: Jag skall i korthet anmärka, att jag-i af¬
seende å sjelfva saken eller frågan om en skrifvelses aflåtande till
Kongl. Maj:t, sådan som den blifvit ifrågasatt, är af samma åsigt
som Herr Rossander. För min del har jag icke kunnat göra klait
för mig, att behofvet att få ett nytt bankhus är så stort, att depar¬
tementens kanslier skulle behöfva flyttas från deras nuvarande lokaler,
och att det skulle vara nödigt att, på sätt blifvit föreslaget, flytta
dem till Kiddarholmen, der man, säge hvad man vill derom, skulle få
Lördagen den 13 Mars f. in.
N:o 18.
55
dem förlagda både till höger och venster; ty oaktadt allt hvad Herr
Finansministern sagt till försvar för ett sådant förfarande, så är det
gifvet, att när departementena skola förläggas i olika hus, så äro de
kastade til! höger och venster.
Jag kan icke tro, att den föreslagna platsen för riksbankens hus
kan blifva lämplig och passande, emedan den genom expropriation kan
indragas till Stockholms stad. Hvad Herr Uhrs anförande beträffar,
sä åt ser det eu så lång tid tillbaka att det är svårt för oss att fatta,
hvad han menat med sina beräkningar, synnerligast som de nästan
uteslutande beröra inredningen, ty dertill behöfvas kartor och plan¬
ritningar. Hvad detta hans förslag skulle tjena till, kan jag icke heller
fatta, då han, i sjelfva verket, inskränker detsamma genom att lemna
sitt bifall till den af Utskottet föreslagna skrivelse!). Jag tror, att
hans förslag är så gammalt, och att redan så många förändringar inom
det nuvarande bankohuset skett, att jag tycker att hela förslaget borde
kunna anses såsom preskriberadt.
Jag yrkar afslag på Utskottets ifrågavarande hemställan.
Herr Rossander: Herr Talman! mine Herrar! Då jag första
gången beträdde trappan till detta samlingsrum, föresatte jag mig,
att, om jag någonsin skulle komma att deltaga i en diskussion, sä
skulle jag undvika allt, som liknade sig till personlig träta, men Herr
Gumselius började sitt anförande på sådant sätt, att jag icke kan
undgå att besvara detsamma, ty det var riktadt, icke så mycket mot
mig som mot de öfriga personer, som representera hufvudstaden. Han
förklarade nemligen, att, när lian hört en stockholmsrepresenfant be¬
gära ordet, så hade han genast klart för sig hvad denne skulle säga,
ty lian kunde icke tala i annat än rent stockholmsiutresse. Om Herr
Gumselius visste, hvad stockholmarne säga om sina representanter,
så skulle han icke säga så, ty de tillvita alltid sina representanter att
allt för litet tillgodose hufvudstadens intressen. Jag har aldrig fol¬
ium del instämt i detta klander, utan anser tvärtom, att det länder
stockholmsrepresentanterne till heder, att de mera se på det allmänna
bästa ^än på stadens intressen. Jag rekommenderar denna grundsats
till efterföljd af litet hvar. Herr Gummi» “förutseende*' var således
oberättigadt.
Vidare fingo stockholmarne sig en liten snärt, för det de icke
ville bidraga till framgången af det förslag, som vid förra riksdagen
väcktes om att bygga riksbank, riksgäldskontor och riksdagshus på
Helgeandsholmen. Jag tror, att stockholmarne hade lika litet infly¬
tande på utgången af denna fråga, som vi beklagligen i hvarje annat
fall hafva i denna Kammare. Förslaget föll genom sin egen tyngd
och orimlighet och icke till följd af det ringa intresse stockholms¬
representanterne derför visade.
Hvad sjelfva saken beträffar, så hafva hvarken Herr Finans¬
ministern eller Herr Guimelius bevisat, att kanslihuset erbjuder för
riksbanken ett bättre läge än det nuvarande bankohuset. Det har
sagts så, men det är ingalunda bevisadt. Enligt min åsigt är det be¬
läget i en trång omgifning och med olämpligt tillträde. Kommer
Ang. del s. k.
Kanslihusets
öfvertag ande
af Riksbanken.
; Forte.)
N:0 18
56
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ang. det s. k.
Kanslihusets
öfver t agande
af Riksbanken.
(Forts.)
dertill, att tomten är trång, och att Stockholms stad har berättigade
anspråk på, att en del af tomten skall för Myntgatans utvidgning ex¬
proprieras, så torde hela förslaget icke hafva mycket värde. Herr
Finansministern gaf oss anvisning på, att förändringen skulle för stats¬
verket medföra eu kostnad af blott 2,000 kronor, men Herr Gumselius
medgaf, att det skulle gå till litet mera. Mot argumenterna för detta
förslag har jag anfört dels riksbankens blifvande ofördelaktiga läge,
dels frimurarestamhusets användande till riksarkiv. Det var detta
sistnämnda förslag jag kallade förfluget, och jag beklagar att Herr
Finansministern är borta, så att jag icke kan få bedja honom om
ursäkt, i fall jag har sagt något som jag icke velat säga.
Frimurarestamhuset är visserligen stort, då man ser det utifrån,
men det är icke så stort som det ser ut, och om man flyttar riks¬
arkivet dit, så får man kanske göra om igen den bedröfliga erfarenhet,
som en gång tillförene blifvit gjord med samma riksarkiv.
Herr Gumselius har sagt, att boktryckeriet ligger lika nära det
nuvarande riksarkivet. Jag ber om förlåtelse, men jag torde vara
mera hemmastadd i Stockholms geografi än Herr Gumselius, och jag
kan upplysa, att det ligger mycket närmare frimurarehusets tomt än
riksarkivet.
Det heter äfven, att det vore så brådtom med att inlösa frimu¬
rarehusets tomt, enär köpet endast en kort tid stode fritt; men för
den summa, som nu är i fråga, springer frimurarelogen icke sin väg,
ty ingen har väl lust ätt betala så mycket som det här ifrågasatts,
att staten skulle göra.
Det kan tyckas hårdt att yrka utslag på ett betänkande, som
endast innebär eu begäran om upplysningar; men då jag tror, att så¬
dana kunna erhållas på annat sätt, samt jag tillika anser Banko-
Utskottets förhoppning att framställning från Kongl. Maj:t i ämnet
skulle redan till denna Riksdag inkomma, svårligen kunna uppfyllas,
såvida en verklig utredning af frågans alla delar skall ske, så tror
jag det vara lämpligast, att frågan för närvarande förfölle, samt att
densamma på annat sätt framkomme vid nästa riksdag. Någon syn¬
nerlig brådska med saken torde för öfrigt ej vara för handen.
Herr Diss Olof Larsson: Då jag inom bankofullmäktige biträdt
beslutet i denna fråga, så har det skett, derföre att ej mindre full¬
mäktige, Riksdagens revisorer och Banko-Utskottet utan ock Riksdagen
flera gånger förklarat bankens nuvarande hus hafva eu föga lämplig
belägenhet, och att eu ny byggnad för banken vore af behofvet på¬
kallad. Jag har derföre ansett mig skyldig deltaga i ett sådant beslut,
som det af fullmäktige nu framlagda, ehuru jag bekänner, att jag fort¬
farande anser, att det förslag, som af denna Kammare i fjor förka¬
stades, af mig anses lämpligare och möjligen torde kunna återkomma
eu gång till, livilket jag önskar om det nu framlagda faller.
Man har talat om de dryga kostnaderna af det ifrågasatta före¬
taget. Visserligen kostar det betydligt, men man kan väl icke heller
begära att erhålla en ny byggnad alldeles för intet. Man har sagt.
att, i stället för att inköpa denna tomt för 550,000 kronor, vore det
Lördagen den 18 Mars, f. m.
N:0 18.
bättre att bygga på den tomt man förut egen. Men den gamla
tomten skulle i sammanhang med inköp af kanslihuset försäljas; och
jag tror icke, att med den af Herr Uhr uppgifva kostnaden af cirka 120,000
kronor den gamla tomten kan ordnas så, att nuvarande bankohuset
blefve i alla hänseenden lämpligt,
Om bankens nuvarande plats torde jag icke behöfva yttra mig,
ty såväl Riksdagens revisorer som Banko-Utskottet hafva, som jag redan
nämnt, erkänt bankens läge vara föga lämpligt, och bevis härför hafva
äfven under denna diskussion framdragits. Man ser huru alla en¬
skilda bankinrättningar med stora kostnader förvärfva nya lokaler för
sin rörelse, samt huru de visa en benägenhet att draga sig åt norr.
såsom t. ex. inteckningsgaranti-aktiebolaget och Göteborgs handels¬
kompani. Äfven skandinaviska kredit-aktiebolaget har nyligen för¬
skaffat sig en ganska dyrbar tomt i staden. Då emellertid Riksbanken
snart sagdt är den enda som ligger åt söder, medan alla andra banker
draga sig åt norr, sä finner jag, att nuvarande kanslihusets tomt vore
mera lämplig än den der Riksbanken nu ligger, och detta så mycket
mera som banken för närvarande ligger alldeles inträngd mellan andra
byggnader och således i stor fara vid inträffande eldfara.
Man har, som sagdt, påpekat, att man kunde låta uppföra ett
nytt bankhus på den nuvarande tomten. Men här vid lag ber jag få
fråga, hvar man skulle göra af Riksbanken, medan byggnaden på¬
ginge, och jag tror den frågan icke vara så lätt att nöjaktigt be¬
svara.
Beträffande frågan att förlägga en bankbyggnad på Helgeands¬
holmen, så tror jag, att, om man icke samtidigt beslutade sig för att
låta der uppföra ett nytt riksdagshus, Helgeandsholmen blefve eu
alltför dyrbar plats för en jemförelsevis så liten byggnad som Riks¬
banken ensam behöfver.
Herr Lundström har upprepade gånger sagt, att han anser hela
frågan vara för litet utredd, och att en utredning deraf vore nöd¬
vändig, innan man närmare iidäte sig på densamma. Jag kunde der¬
före ej för mig förklara, huru Herr Lundström kom till ett sådant
resultat som att afstyrka Utskottets hemställan, då detta just afser
en dylik utredning.
Man har talat om den eldfara, som skulle för Riksarkivet upp¬
komma genom dess förläggande i nuvarande frimurarelogens hus. Men
jag tror det blefve kinkigt nog, att kring alla våra större byggnader
skaffa stora öppna platser. Och jag kommer härvid ihåg, huru man.
då fråga var att förlägga biblioteket i Humlegården, menade att den
platsen var så förskräckligt långt aflägsen att den icke dugde.
Jag anser emellertid diskussionen i denna fråga särdeles nyttig
och önskar att Kammaren nu måtte bestämma sig, huruvida den vill
bereda en bättre lokal åt Riksbanken, så att icke härvid måtte tillgå
pa enahanda sätt som för tre år sedan, då utredning af en likartad
fråga önskades, att Riksdagen, sedan en sådan utredning var i full gång.
ångrade sig och beslöt att utredningen skulle inställas.
För min del yrkar jag på det lifiigaste bifall till Utskottets förslag.
Andra Kammarens Prof. 1875. Ar:o 18. 5
Ang. de i s. k.
Kanslihus eu
öfvertag ande
af Riksbanken.
(Forts.)
N:o 18.
Lördagen den 13 Mars, f. m.
Ang. det s. k.
Kanslihusets
ö fver t agande
af Riksbanken.
(Forts.)
T)S
Herr Hammarberg: Jag anser, att diskussionen öfver denna
fråga stundom råkat på villovägar, ehuru jag i likhet med den siste
ärade talaren medgifver, att det kan vara fördelaktigt att få frågan
belyst från liera olika sidor för att komma till ett godt resultat och
veta hvad man egentligen vill. För mig föreligger emellertid frågan
sålunda: är det önskligt att få denna plats åt Riksbanken, och är det
eu för banken lämplig och val belägen plats? Och är nu frågan sådan,
så är det väl härom, som vi skulle hos Kongl. Maj:t begära en utred¬
ning. Nu har likvisst frågan förevarit hos bankofullmäktige och inom
Banko-Utskottet, och man har der enhälligt kommit till den åsigt,
att den ifrågavarande platsen vore för banken högst fördelaktig genom
sin synnerligen lämpliga belägenhet. Frågan är sålunda icke alldeles
outredd, utan tvärtom. En förberedande utredning har egt rum, innan
man kommit till denna åsigt; man har uppgjort beräkningar och för¬
slag, och inom Utskottet hafva åtskilliga uppgifter varit tillgängliga,
hvilka Finansministern inför Kongl. Maj:t i frågan framlagt, och hvilka
upgifter ingalunda varit för frågans slutliga lösning främmande. Att
dock några af dessa uppgifter äro outredda, måste medgifvas, och Ut¬
skottet liar också derföre ansett önskligt, att frågan till alla delar
blefve utredd, och detta af det naturliga skäl att Utskottet icke velat
till Riksdagens skärskådande framlägga ett förslag i sådan form, att
det icke kunnat antagas. Det är klart, såsom en talare anmärkt, att
Riksdagen i första hand bör se till, om den vill sjelfva saken eller ej,
men ett sådant öfvervägande i detta fäll bör väl dock endast afse,
huruvida den föreslagna platsen må anses lämplig eller ej. Deremot
kan jag ej yttra mig om det af eu talare från stockholmsbänken fram¬
kastade antagandet, att, om nytt bankhus å nuvarande kanslihusets
tomt skulle uppföras, en del åt denna tomt skulle tagas i anspråk för
Myntgatans utvidgning, men om detta blefve nödvändigt, komme väl
sådant att framgå af den utredning, som Utskottet ansett böra
föregå frågans afgörande. I detta antagande bör således ej ligga
någon anledning till afslag å Utskottets hemställan, helst nämnda
gatas utvidgning ej torde blifva nödvändig, då troligt är att, såsom eu
annan talare påpekat, trafiken på Myntgatan kommer att i väsendtlig
män minskas, sedan bro blifvit anlagd mellan Röda bodarne och Rid-
darhusgränden. Jag anser mig emellertid ej närmare behöfva upp¬
taga de anmärkningar mot sjelfva förslaget, som framkastats, då kanske
dessa, om frågan erhåller den föreslagna utredningen, vederlägga sig
sjelfva.
Jag vill emellertid fästa Kammarens uppmärksamhet derpå, att
om ifrågasatta platsens lämplighet för afsedda ändamålet, hvilken
Finansministern vitsordat, icke varit någon meningsskiljaktighet inom
Utskottet. En känd sak är, att trafiken är störst i hufvudstadens
medelpunkt, och att öfriga bankinrättningar dels redan förskaffat sig,
dels sträfva att erhålla lokaler i denna del af staden, hvarföre det är
af vigt, att äfven Riksbanken, som väl ej bör lemna all täflan med
öfriga banker å sido, får en lokal i den delen af staden, som mest
traf! keras.
Då jag emellertid ej vill gå den åsyftade utredningen i förväg,
Lördagen den 13 Mars, f. in.
511
N:o 18.
anser jag för närvarande vidare anförande öfverflödigt, utan inskränker
mig att yrka bifall till Utskottets föreliggande förslag på grund af
de omständigheter, som dels finnas omförmälda i Banko-Utskottets
utlåtande, dels blifvit af Herr Finansministern anförda, hvilka om¬
ständigheter äro af den beskaffenhet, att de torde innebära fullt skäl
till antagande af förslaget.
Grefve Björnstjerna: För min del anser jag, att banko-
fullmäktige handlat riktigt, då de föreslagit Riksbankens flyttning
från dess nuvarande plats. Jag bar visserligen icke kunnat följa
Herr Uhrs utredning, huruledes den gamla banklokalen skulle kunna
på ändamålsenligt sätt inredas. \äi möjligt ar.t eu sådan inredning
skulle kunna åstadkommas, men derom är här icke fråga. Då enskilda
bankinrättningar använda betydliga kostnader att förskaffa sig för
allmänheten välbelägna och tilldragande lokaler, är det åt vigt att
äfven riksbanken får en i detta afseende tidsenlig plats, om den
skall kunna bibehålla det öfvertag öfver de andra bankerna, som
densamma bör hafva. Att den bör flyttas från sitt nuvarande olämp¬
liga läge är derföre påtagligt,
Eu annan fråga är om den uu föreslagna platsen är den lämp¬
ligaste för ändamålet. Utskottet och finansministern säga, att den så
är, den senare anser dessutom, att kanslihuset icke för dess nuva¬
rande ändamål är tillräckligt, enär åtskilliga af de der inrymda de¬
partementen åt' brist på utrymme måste derifrån förflyttas. ’ Jag kan
deremot icke finna, att detta senare är förhållandet. Vid ett besök i
nämnda byggnad, skall man säkert finna, att de särskilda embets-
lokalerna der i allmänhet äro tillräckliga, somliga till och med stor¬
artade. Äfven om det vore nödvändigt, att åtskilliga andra embets¬
verk, t. ex. skogsstyrelsen och krigshofrätten förflyttas tiii nya loka¬
ler, kunna de, såsom redan är anmärkt, lätteligen inrymmas i det
gamla posthuset. Någon orsak att derför utdöma kanslihuset såsom
sådant och företaga den bebådade stora omflyttningen finnes således
icke. ,
De kostnader, sou! genom nu föreliggande förslag kunna beräk¬
nas drabba statsverket äro: l:o) inköp af frimurareordens hus 325,000
kronor. Detta lärer vara hvad derför fordras. Då jag icke har det
nöjet att sjelf vara frimurare, kan jag naturligtvis endast uppgifva
hvad jag härom hört. 2:o) Uppförandet af ett nytt hus invid jern-
vägen, hvilket antagligen skulle kosta lika mycket som inköpet af
det förstnämnda. 3:o) inköp åt nytt hus för riksgäldskontoret
150,000 kronor.
Följaktligen skulle denna anordning medföra en kostnad af
omkring 800,000 kronor, hvartill ytterligare kommer inredning af de
nya, kansli- och riksarkivshusen. Men icke nog härmed, ett nytt
utrikes ministerhotell med dertill hörande expedition skall äfven upp¬
föras. Detta torde medföra en ny ökad utgift af en half million eller
derutöfver. Herr Finansministerns yttrande, att hela saken skulle aflöpa
för endast 2,000 kronor mera, än Riksbanken skulle betala för kansli¬
huset, förefaller mig således icke hålla streck. I ekonomiskt hän-
Ang. det s. k.
Kanslihusets
öfver tagande
af Riksbanken.
(F orts.)
N:o 18.
60
Lördagen den 13 Mars, f. in.
Ang. det s. k.
Kanslihusets
öfvertygande
af Riksbanken.
(Forts.)
seende är förslaget tvärtom mer än vanligt anmärkningsvärdt och kan
för Riksdagen medföra långt större utgifter, än man nu ens kan fort¬
ställa sig. och detta allt endast och allenast för att förvärfva grunden
till ett nytt bankhus. Jag vill lemna eu föregående talares uppgifter
i fråga om utvidgandet af Myntgatan i sitt värde. Säkert är dock.
att, om det nuvarande kanslihuset rifves, skall en sådan utvidgning verk¬
ställas. och att staden då gör sin rätt gällande: kanslihusets tomt, redan
nu till arealen mindre än riksbankens nuvarande, blifver sålunda till
det afsedda ändamålet troligen odugligt.
Jag anser derföre, att nu föreliggande förslag endast då bör
autagas. om annan lämplig lägenhet skulle saknas. Men nu finnes
Hera sådana att tillgå. Af dessa föredrager jag för min del den cen¬
tralt belägna Helgeandsholmen. Herr Gumselius behagade yttra, att
det varit -‘vispa krafter", som, då frågan härom senast förevar, för¬
hindrade dess framgång. Jag vet ej hvilka dessa “krafter- må hafva
varit. Icke kommo de från denna bänk och icke heller från Stock¬
holms stad, enär dess fullmäktige genast voro villige att bevilja det
begärda anslaget till uppförandet af den kaj byggnad, som, i fall berörda
förslag ginge igenom, blefve nödvändig. Jag gläder mig emellertid
att i denna fråga få påräkna Herr Gumaelii biträde. Särdeles rymlig,
omgifven af vatten, fri från närbelägna eldfarliga byggnader och i
hjertat af stadens rörelse erbjuder Helgeandsholmen alla möjliga för¬
delar för den nya baukbyggnaden. Dessutom skulle dess uppförande
här medföra stora besparingar. Hav staten råd att betala omkring
800,000 kronor, eller den summa jag sökt visa skulle utgå för
att ordna de nya embetslokalerna, lider det intet tvifvel, att, derest
frågan om Kongl. hofstaliets förflyttande från Helgeandsholmen blefve
en verklighet, man för denna summa skulle kunna bestrida kost¬
naden för flyttning och ombyggnad åt ett hotstall åt samma storlek
som det nuvarande jemte Helgeandsholmens ordnande i och för det
nya bankhusets uppförande, helst Enkedrottningen, under vilkor
af stallets förflyttning, öfverlemna t öfriga byggnader å Helgeands¬
holmen till statens fria förfogande. Naturligtvis tillkommer sedan
sjelfva byggnadskostnaden. men denna torde blifva densamma, antingen
huset uppföres å ena eller andra stället. Då Kongl. stallet otvifvel¬
aktigt framdeles måste flyttas, men då man deremot allt för väl kan
bespara sig deremot svarande utgift genom att låta embetsverken
qvarblifva der de nu äro, torde Helgeandsholmen i ekonomiskt af¬
seende vara mycket att föredraga framför den af Utskottet föreslagna
platsen. Jag förbigår den stora försköning, som genom Helgeands¬
holmens ordnande skulle beredas hufvudstaden.
Beträffande Herr Diss Olof Larssons förfrågan, hvarföre man nu
motsätter sig Utskottets förslag och begär en utredning af eu fullt
utredd fråga, vill jag fästa hans uppmärksamhet på hvad som står
att läsa i den föreslagna skrifvelsen, hvaraf framgår tydligt, att Ut¬
skottet icke tänkt sig någon annan plats för banken än kanslihusets
tomt. och således alldeles icke utredt det af oss framkastade spörjs-
målet, huruvida icke andra lägenheter skulle finnas lämpligare för
ändamålet.
N:0 18.
Lördagen den 13 Mars, f. m.
61
Då förslaget hvarken ur praktisk eller ekonomisk synpunkt hvar¬
ken för staten eller staden är fördelaktigt, anser jag ofta nämnda
skrifvelse vara olämplig samt yrkar derföre afslag å densamma.
Häruti instämde Herr Allt. Staaff.
GuSJaf J°DSson: Frågan är af den beskaffenhet, att
Utskottet ansett sig hora egna den sin synnerliga uppmärksamhet
af bankofullmaktige åstadkommits vid dess utredning och då
det funnit denna utredning otillräcklig, har Utskottet för sådant ända-
S rn,1tp tVf0r'i agf ievmSta t nm uPPskjutandet af frågans slutliga af¬
görande. I oi slaget har emellertid rönt mycket motstånd, hvilket är
mrl";,ga/IldeleS °S.rk, arhgt’ då Ju detsamma är helt beskedligt och
endast after en utförligare utredning af frågan. Man har sagt, att
frågan _ej ar utredd, att den är sväfvande och omogen, men det vore
ju meningen med Utskottets förslag att få den mogen. Manbar
emelleitid intet att förebrå Utskottet, enär det ju vidtagit alla för¬
sigtighetsmått, att ej Riksdagen, utan fullständig utredning af frågan
måtte på något sätt binda sig; och om Kongl Makt finner fors Set
godt, ar val trohgt att Riksdagen har att emotse ett förslag i frågan
så utredt att det kan blifva klart uti alla dess detaljer och hvilka
kostnader det kommer att medföra.
Om bifall på Utskottets betänkande blir således mitt yrkande.
,mi(|ll|1jr bornfelt: Jag anser, att Skeppsbron är och troligtvis
alfful bhr en af de basta penmngebroar för Riksbanken, fullt ut lika
ovänlig som kanshtomten eller Helgeandsholmen. Nu är det en
sa ö som jag icke hört någon talare vidröra. Om i framtiden eu
fiendtlig armé skul e hota hufvudstaden, och man nödgades i största
hast rycka undan bankens skatter, så kan man skyndsamt inskeppa
(lem i ångfartyg samt fora dem i säkerhet antingen inåt Mälaren
ärU t Vit baltsjon,’ sä.. Vlda banken får behålla sitt nuvarande läge.
tf iV äVr filg 1 u6! g0ra, åtminstone lcke med den skyndsamhet vid
anshhuset eller Helgeandsholmen, i synnerhet sedan den nya bron
ebillagltlVer Sti;0mi,ne;v 0m vi på Stockholms karta betrakta
de bada platserna, så skall man hnna, att kanslitomten icke är eu
tiedjedel så stor som Riksbankens nuvarande tomt. Den lilla trian-
|rJ1, skude ytterHgare inskränkas derigenom, att Myntgatan och
b efw VV IPot8J°frdeS bl'edaiT’ hvarvid’ såsom det f örut är anmärkt,
Vi ll Vilt - i ymme bygga Pä- Man bör besinna, att eu tri-
rekHnrel tUVkail ?diyg att bygga Pä än en qvadrat eller eu
lektangel. Skall man bygga nytt bankhus, bör det göras så stort,
bå d e, nf mrymma f(,r^n,sä väl för riksbanken som alla privat¬
iv ,r tillsammans; ty dit hora vi sträfva, att riksbanken en gång
nandetrar På d pnvttbank?r och ensam underhåller penningerörelsen
landet. I å dessa skal yrkar jag afslag å betänkandet.
flere 11 ainse-fde tlU..uen. längt framskridna tiden, och då ytterligare
bele ledamöter anmalt s,g att tala öfver den förevarande frågan, af-
Andra Kammarens Prof, 1875, K:o J,S.
Åt?g. det s. 7c.
Kmslihusefs
öfver lagan de
af Rilcsbanker*.
«F orts.)
N:0 18.
62
Lördagen den 13 Mars, f. m.
bröts nu öfverläggningen; och skulle densamma fortsättas i det
sammanträde, som, enligt utfärdadt anslag, i afton komme att hållas.
§ 8.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Liss Olof Lars¬
son under 8 dagar från och med den 22 dennes samt Herr Per
Benjaminsson under 14 dagar från och med den 25 i denna månad.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. :i/4Ö e. m.
In Mera
ll. Husberg.
Stockholm, Iaaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1875.