Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:<> 14.
11
Ko 14.
Ank. till Riksil. Kansli den 4 Febr. 1875, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, med förslag till
förordning angående ändring i Strafflagens stadganden
om ansvar för skogsåverkan; Gifven Stockholms Slott
den 22 Januari 1875.
Sedan Riksdagen i skrifvelse den 20 Maj 1874 anmält, att den för
sin del beslutat en författning om förändrad lydelse af 1, 2 och 16 §§ i
20 kapitlet samt 2, 3, 4, 5, 6 och 7 §§ i 24 kapitlet strafflagen, har
Kongl. Maj:t, på skäl som uti särskild skrifvelse blifvit Riksdagen med¬
delade, förklarat berörda författningsförslag icke kunna af Kongl. Maj:t
bifallas, men dä Riksdagens omförmälda beslut synes ådagalägga, att liden
är inne för en länge ifrågasatt och påyrkad lagförändring i det af Riks¬
dagen angifna hufvudsyftet med dess förslag, eller att skogsåverkan, då
den är af svårare art, men icke eljest, förklaras vara tjufnad, vill Kongl.
Magt, efter att hafva inhemta! Statsrådets och Högsta Domstolens i bi-
lagda protokoll intagna yttrande i ämnet, härmed enligt 87 § Regerings¬
formen framställa till Riksdagens antagande följande förslag till för¬
ordning :
»Härigenom förordnas, att 1, 2 och 16 §§ i 20 kapitlet samt 3 och
4 §§ i 24 kapitlet strafflagen skola erhålla följande förändrade lydelse:
t
20 kapitlet.
§ 1. Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver femton riksdaler,
dömes, för stöld, till straffarbete i högst sex månader, der ej annorledes
här nedan stadgadt är.
Går värdet ej öfver femton riksdaler, och är geni i ngen vj utmärkt
med sådan omständighet, att den ändock, efter ty i 7, 10 eller 12 § sägs,
12
Kengl. Maj:ts Nåd. Proposition N:0 14.
för stöld anses skall, då kallas den snatteri; och vare straffet derå böter,
högst ett hundra riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.
§ 2. Den, som å skog eller mark, deri han ej eger del eller den
han ej innehafver eller eger rätt att nyttja, olofligen fäller träd, i uppsåt
att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna, eller, i sådant uppsåt,
olofligen tager, af växande träd, ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ollon
eller nötter; värde, ändå att han det icke bortfört, straffad såsom för
stöld, der värdet går öfver femton riksdaler. Går det ej öfver femton
riksdaler, vare lag, som i 24 kapitlet sägs.
§ 16. Den, som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emot¬
tag! t, dolt, köpt eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt om¬
arbetning eller förändring deraf, skall med afseende å värdet af det,
hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, straffas för stöld eller snatteri
efter 1 §; vare ock lag som i 10 eller 11 § sägs, der lian förut stöld,
snatteri, inbrott, rån eller försök dertill begått.
Ej må hvad nu stadgadt är tillämpas för delaktighet i brott efter
2 §, då värdet af det, hvarmed brottslig befattning tagits, ej går öfver
femton riksdaler.
24 kapitlet.
§ 3. Fäller, syrer eller bläcker man olofligen träd å annans skog
eller mark, i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna,
eller lager olofligen der växande gräs, torf eller, af växande träd, ris,
gren, näfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter; värde, ehvad han det
bortfört eller ej, straffad för åverkan, der ej efter 20 kapitlet gerningen
skall annorledes anses; och vare straffet böter, högst ett tusen riksdaler,
eller fängelse i högst sex månader. Äro omständigheterna synnerligen
försvårande: då må till straffarbete i högst ett år dömas.
§ 4. Fager man olofligen vindfälle eller annat sådant, som ej till
bruk upphugget eller beredt är: straffes med böter eller fängelse i hö°-st
sex månader.»
Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.1
OSCAR.
Eduard Carleson,
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
13
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departements-ärenden, hållet
inför Hans Magt Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slott den 4 December 1874,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Carleson,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Berg,
Friherre Leijonhufvud,
Wennerberg,
Bergström,
Friherre Alströmer,
Weidenhielm,
Boven,
Friherre Akerhielm.
Hans Excellens Herr Justititie-statsministern yttrade:
»Med den tillåtelse, som i sammanhang med Kong]. Maj:ts beslut
i anledning af Riksdagens underdåniga skrifvelse angående ändring i all¬
männa lagens stadgande!! om skogsåverkan blifvit mig lemnad, får jag
härmed underställa Eders Kongl. Maj:t ett med Lagbyrån uppgjordt för¬
slag till nämnda lagstadgandes ändring i det af Riksdagen för dess del
godkända syftet, att skogsåverkan, då den är af svårare art, men icke
eljest, förklaras vara tjufnad. Med afseende å det af Riksdagen tillkänna-
gifna behofvet af skärpt ansvar för tillgreppet af icke terra vindfällen,
och då Riksdagen föreslagit, att sådant tillgrepp till värde öfver en riks¬
daler skulle bestraffas såsom stöld eller snatteri och i annat fall såsom
åverkan, men jag delar Högsta Domstolens åsigt, att skilnaden mellan
torra och icke terra vindfälle!! är såsom objektiv bestämning för mycket
osäker och sväfvande att kunna i lag upptagas såsom skilnad mellan olika
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
brott, af hvilka dessutom det ena, men icke det andra, skulle medföra
vanfrejd, har strafflatituden för de i gällande Strafflags 24 kapitel 4 §
omförmälda förbrytelser blifvit i förevarande lagförslag vidgad; men för
öfrig! bär, med fasthållande af hufvudsyftet, alla deraf oberoende frågor
blifvit från förslaget skilda och derigenom åt förmon af detsamma beredd
största möjliga enkelhet.
Jag hemställer i underdånighet att, för aflåtande till Riksdagen af
nådig proposition i ämnet, Eders Kong]. Maj:t täcktes förordna, att Hög¬
sta Domstolens yttrande öfver förslaget skall, jemlik! 87 § Regerings¬
formen, infordras».
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern uppläste härefter ifråga¬
varande förslag, hvilket var af följande lydelse:
Hvad Hans Excellens Herr Justitie-statsministern, på
sätt ofvan förmäles, hemställt, behagade, på tillstyrkan
af Statsrådets öfrige ledamöter, Hans Maj:t Konungen
bifalla.
Ex protocollo
Th. Willi. Malm.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
15
Utdrag af särskildt protokoll öfver ett justitieärender hållet i Kongl.
Majds Högsta Domstol onsdagen den 13 Januari 1875.
Första rummet.
Närvarande:
Justitieråden: Södergren,
Cramér,
Naumann,
Olivecrona,
IJuss,
Lindhagen,
Svedelius,
Sedan, i enlighet med Högsta Domstolens den 10 December sistli¬
det år fattade beslut vid föredragning af det genom Kongl. Maj:ts nådiga
remiss den 4 i samma månad till Högsta Domstolens utlåtande jemlik!
87 § Regeringsformen öfverlemnade förslag till Förordning angående än¬
dring i strafflagens stadgande om ansvar för skogsåverkan, handlingarne
i detta ärende mellan Högsta Domstolens ofvan antecknade ledamöter till
närmare granskning cirkulerat; så företogs nu ärendet till slutlig behand¬
ling; varande lagförslaget af denna lydelse :
»Förslag till förordning angående ändring i strafflagens stadgan den
om ansvar för skogsåverkan.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 11 §§ i 20 Kap. samt 3 och 4
§§ i 24 Kap. strafflagen skola erhålla följande förändrade lydelse:
20 Kap.
§ 1. Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver femton riksdaler,
dömes, för stöld, till straffarbete i högst sex månader, der ej annorledes
här nedan stadgadt är.
16
Eongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
Går värdet ej öfver femton riksdaler, och är gerningen ej utmärkt
med sådan omständighet, att den ändock, efter ty i 7, 10 eller 12 §
sägs, för stöld anses skall: då kallas den snatteri; och vare straffet derå
böter, högst ett hundra riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.
§ 2. Den som å skog eller mark, deri han ej egen del eller den
han ej innehafver eller eger rätt att nyttja, olofligen fäller träd, i uppsåt att
trädet eller något deraf sig eller annan tillegna eller, i sådant uppsåt,
olofligen lager, af växande träd, ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ollon
eller nötter; värde, ändå att han det icke bortfört, straffad såsom för
stöld, der värdet går öfver femton riksdaler.
§ 16. Den som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emotta-
git, dolt, köpt eller föryttrat något af hvad stulet är, eller besörjt om¬
arbetning eller förändring deraf, skall, med afseende å värdet af det
hvarmed han dylik brottslig befattning tagit, straffas för stöld eller snat¬
teri efter 1 §; vare ock lag som i 10 eller 11 § sägs, der han förut stöld,
snatteri, inbrott, rån eller försök dertill begått.
24 Kap.
§ 3. Fäller, syrer eller bläcker man olofligen träd å annans skog
eller mark, i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan tillegna,
eller lager olofligen der växande gräs, torf, eller, af växande träd, ris, gren,
näfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter, värde, ehvad han det bort¬
fört eller ej, straffad för åverkan, der ej efter 20 Kap. gerningen skall
såsom stöld eller snatteri anses; och vare straffet böter, högst ett tusen
riksdaler, eller fängelse i högst sex månader. Aro omständigheterna
synnerligen försvårande: då må till straffarbete i högst ett år dömas.
§ 4. Tager man olofligen vindfälle eller ris, gren eller annat så¬
dant, som ej till bruk upphugget eller beredt är: straffes med böter eller
fängelse i högst sex månader.
Justitierådet Lindhagen anförde: Vid föredragning af Riksdagens
vid sist förflutna riksmöte beslutade förslag till författning i ämnet yttrade
jag bland annat: »I ett land så uppfyldt af skogar, som Sverige fordom
var, rotfäste sig lätt den föreställningen, att skogen, som var långt mer
än tillräcklig för allas behof, också var allas tillhörighet, derifrån hvar
och en kunde opåtaldt hemta hvad för honom i flen vägen tarfvades.
Under tidernas lopp minskades skogarne, medan folkmängden och be-
hofvet af skogsalster tillväxte. Skogen blef alltmera föremål för enskildes
eganderätt, och donna rätt fick för dess innehafvare allt större betydelse.
På
1?
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
Pa senaste tiden hafva skogsalstren stigit i värde med en hastighet, hvar¬
till man förut icke kunnat ana. Skogsegarnes anspråk på skydd hafva
till ^öljd häraf än mera stegrats; och äfven Kronan har allvarsamt börjat
taga vara på sin skogsegendom.»
»Men under allt detta har det uråldriga föreställningssättet om sko¬
gen såsom en allas tillhörighet segt vidhållit sig och endast mycket lång-
saint gifvit vika. Den tid ligger _ oss temmeligen nära, då man ganska
allmänt ansåg Kronans skogar, ja till och med härads- och sockenallmän-
ningarne såsom marker, der man herde opåtalt få taga virke till sin
nödtorft, samt straff bestämmelserna för åverkan å sådana marker endast
såsom ^ polisbud. Ännu i denna dag betraktas det snart sagd* af hvar
man såsom lofligt att tillegna sig åtskilliga skogsmarkens alster af mindre
betydelse såsom vilda bär och örter, mossor in. in.; och gränsen mellan
hvad här må anses lofligt eller olofligt ställer sig olika efter olika bild¬
ningsgrad och efter mera eller mindre ymnig tillgång på skogens alster.»
»Vid sådant förhållande bör enligt min tanke lagstiftaren icke framgå
annat än med yttersta varsamhet.. Skogsegarens billiga anspråk på skydd
för sin egendom måste tillfredsställas; men å andra sidan bör befolknin¬
gens uppfattning angående hvad som är rätt eller orätt icke alldeles
lemnas utan afseende. Vore här fråga endast om en moralisk slapphet
hos befolkningen, eu af egennytta framkallad förvisning i tänkesättet, så
funnes ingen anledning för lagstiftaren att gifva vika. Men den hos be-
tolkningen allmänt inrotade föreställningen att skogsåverkan ej är samma
' vanartande handling som stöld härflyter icke, annat än hos ett jemförelse¬
vis ringa fåtal individer, från nämnda orena källa, utan är en qvarlefva
af ett uråldrigt åskådningssätt, som haft och i viss mån ännu har sin
naturliga och berättigade förklaringsgrund. Också har man i andra län¬
der, äfven sådana der skogen till stor del är föremål för odling, såsom
Frankrike och Tyskland, bibehållit skilnaden mellan skogsåverkan och
stöld; och endast exemplet från våra grannriken Danmark och Norge har
åberopats till stöd för ett motsatt förfarande. Det vill ock synas som
skulle tillfredsställande skydd för skogen kunna äfven hos oss åstadkom¬
mas utan att i lagen göra skogsåverkan till stöld, om också för sådant
ändamål straffbestämmelserna för åverkan skulle behöfva mer eller mindre
skärpas; och det förtjena!’ otvifvelaktigt att tagas i allvarligt öfvervägande,
huruvida ej ett sådant förfarande är att föredraga.»
»Vill man åter ovilkorligen fasthålla dervid att skogsåverkan skall
enligt lagen betraktas och straffas såsom stöld, lärer val sådant dock icke
böra ske annat än i de fall då åverkan antagit sådana dimensioner att
ett groft ingrepp i eganderätten derigenom åstadkommits; men detta kali
Bill. till Riks Prof. 1875. 1 Sami. 1 Afd. 5 llop. :j
18
Kongl. MajUs Nåd. Proposition N:o 14.
icke sägas vara fallet så länge åverkan inskränker sig till några riksdalers
värde. Gränsen för åverkans införande inom tjufkategorien, till hvilken
jag jemväl räknar snatteriet, dervid i alln Villa tänkesättet läder i det
närmaste samma vanära som vid tjufnad, torde derföre höra betydligt
uppflyttas och allra tidigast kunna sättas vid samma gräns, som i lagen
utgör f skilnaden mellan stöld och snatteri, eller ett värde öfverstigande
femton riksdaler, hvarigenom olofligt tillgripande af skogsalster till mindre
värde fortfarande kommc att anses såsom blott åverkan.»
Jag kan ej annat än vidhålla den åsigt, jag sålunda uttalat derom
att lagstiftaren i förevarande fråga bör framgå med yttersta varsamhet.
Justitieråd^:; Södergren och Svedelius förmälde, att, då Kongl.
Maj:t, vid pröfning af senaste Riksdags lagförslag i detta ämne och
Högsta Domstolens deröfver afgifna utlåtande, icke ogillat grundsatsen
att skogsåverkan, då den vore af svårare art, borde förklaras vara tjuf¬
nad, utan närvarande lagförslag tillkommit i ändamål att bereda tillämp¬
ning åt en häruti af Kongl. Maj:t och Riksdagen sammanstämmande an¬
tagen hufvudgr-und, ansågo Justitieråden sig nu mera icke föranlåtne
att ingå i något yttrande i den sålunda redan pröfvade principfrågan,
om gerning, som enligt nu gällande lag vore skogsåverkan, icke i något
fall borde genom lagförändring hänföras till stöld.
Vid granskningen af lagförslagets särskilda delar, hvaruti Justitie¬
råd^ Lindhagen jemväl deltog, förekommo de anmärkningar, som här
komma att anföras.
Vid den föreslagna 2 § i 20 Kap. Strafflagen anmärkte Högsta Dom¬
stolen att, då häruti, för vinnande af större tydlighet, icke borde saknas
antydan huru den här beskrifna gerning skulle straffas i det fall att det
tillgripnas värde icke öfverstege 15 riksdaler, vid slutet af denna § herde
göras detta tillägg: Går värdet ej öfver Femton riksdaler, vare lag som i
24 Kap. sägs.
Justitierådet Huss anförde särskild!: Af de i 24 Kap. 3 § Straff¬
lagen omförmälda åverkans förbrytelser skulle, enligt föreliggande förslag,
till stöld komma att hänföras de fall, der någon å skog eller mark, deri
han ej egen del eller den han ej innehafver eller eger rätt att nyttja,
olofligen fäller träd i uppsåt att trädet eller något deraf sig eller annan
tillegna, eller, i sådant uppsåt, olofligen tager, af växande träd, ris, gren,
näfver, 'bark, löf, bast, ollon eller nötter till värde öfver 15 riksdaler,
hvaremot uppsåtlig! tillegnande under enahanda förhållanden af växande
gräs eller torf, hviket brott för närvarande uti berörde § ställes i full
paritet med öfriga nyss omnämnda slag af tillgrepp, fortfarande skulle,
äfven då värde! af det tillgripna öfverstege 15 riksdaler, betraktas och
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
straffas endast såsom åverkan. Det hufvudsakliga ändamålet med ifråga¬
varande förslag är visserligen att genom skärpta straffbestämmelser be¬
reda ökad t skydd åt den växande skogen, men då vid donna, likasom vid
all lagstiftning, bör tillses att lagens sammanhang och konseqvens icke
genom en vidtagen förändring rubbas, och jag för min del icke kan
finna att olofligt tillegnande af växande gräs eller torf till värde af mera
än 15 riksdaler är att anse såsom mindre straffbart, än sådant tilleg¬
nande af växande träd eller delar deraf, såsom ris, gren, näfver, bark,
löf, bast, ollon eller nötter till samma värde, hemställer jag att i försla¬
gets 20 Kap. 2 § måtte ifrån 3 § i 24 Kap. upptagas äfven det fall att
växande gräs eller torf till värde, som öfverstiger 15 riksdaler, olofii-
gen tages.
Vid förslaget till 16 § i 20 Kap. gjordes den erinran, att den före¬
slagna lydelsen kunde gifva anledning till sådan tydning, att den, som,
på sätt i donna § sades, tagit befattning med olofligen åtkomma skogs-
alster, i värde icke öfverstigande 15 riksdaler, skulle straffas såsom för
snatteri, ehuru, om han sjelf åverka! samma skogsalster, dylik! ansvar för
honom ej kunna! ega ruin. Då sådan! syntes ej vara med förslaget
åsyftad!, ansågs det vara nödigt att anledningen till missförstånd i donna
del undanröjdes genom ett förtydligande tillägg, som utmärkte, att 16 §
icke egde tillämpning i det fall, att någon tagit brottslig befattning med
sådan!, som i 2 § nämnes och i värde ej går öfver 15 riksdaler.
Vid den föreslagna 0 § i 24 Kap. ansåg Högsta Domstolen, att,
då gerning, . som här beskrifves, syntes icke kunna i något fall straffas
såsom snatteri, helst tillgrepp af växande fruktträd, hvarom talades i
20 Kap., icke nu mera än tillförene, torde vara i donna 3 § afsedt, orden
eller snatteri, Indika på detta ställe vore särdeles förvillande, borde ur
den föreslagna texten utgå; och syntes hänvisningen till det lagrum, en¬
ligt hvithet här beskrifven gerning kunde anses såsom stöld, höra vara
mera bestämd genom uttryckligt åberopande af 20 Kap. 2 §.
Vid, 4 § i 24 Iiap. anmärkte Högsta Domstolens fleste ledamöter
att, enär med ris och gren här icke kunde afses dylika delar af växande
träd, hvarom nämndes redan i' 3 §, ehuru skilnaden härutinnan emellan
dessa §§ ej blifvit tydligen uttryckt, samt tillfälle nu erbjöde sig att få
denna, redan förut i lagen befintliga brist afhjélpt, ett förtydligande
tillägg i sådan! syfte här borde ske.
-Justitierådet Naumann erinrade, att'1 då Högsta Domstolens flere
ledamöter, vid granskning af Riksdagens förslag i det ämne, som utgör
det nu remitterade förslagets föremål, fastade uppmärksamheten på det
obestämda och nästan obestämbara uttrycket »rindfäldt men ej torrt trädo,
20 Kongl Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
skedde detta icke, så vidt handlingarne utvisa, i akt och mening att till¬
styrka, det olofligt tillgrepp af vindfällen i allmänhet skulle endast som
skogsåverkan anses. Så har emellertid blifvit stadgadt enligt den i nu
remitterade förslaget förekommande lydelsen af 24 Kap. 4 § Strafflagen.
Det skulle dock, enligt Justitierådets tanke, vara ej blott omotiveradt,
utan föga principenligt att i en ny lagstiftning såsom stöld straffa till¬
greppet när skogsegaren låtit nedfälla träden och låtit dem i skogen ligga
qvar, men deremot blott såsom åverkan anse enahanda tillgrepp när trä¬
den blifvit genom naturkrafter nedfällda och i skogen fatt qvarligga.
Dessa anmärkta brott äro af samma beskaffenhet; skogsegaren beröfvas
sin egendom i begge fallen genom stöld. Justitierådet tillstyrkte der¬
före, att olofligt tillgrepp af vindfällen måtte straffas såsom stöld, när
värdet ginge öfver femton riksdaler, men i annat fall umgällas med böter
eller fängelse i högst sex månader.
Likaledes anmärkte Justitierådet, att någon motivering icke blif¬
vit angifven för åtgärden att ur Riksdagens förslag, jemlikt°den tilläm-
nade Kongl. propositionen, utesluta stadgandet i 5 § af 24 Kap.: att den
som färdas å annans skog eller mark och varder, för skada å resetyg
eller annat ofall, nödgad taga något af växande träd eller annat, som i
den nästföregående 4 § finnes omtaladt, skall gifva ersättning men vara
fri från straff, ett välbetänkt lagbud, hemtadt ur Norges Lov aneraa-
ende Forbrydelser, 22 Kap. 16 §.
Vidimeras
Ex oflicio
C. F. W. Lamberg.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 14.
21
Utdrag af Protokollet öfver Justitie-departementsärenden, hållet
inför Hans Majd Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slott den 22 Januari 1875,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern Carleson,
Hans Excellens Herr Statsministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Berg,
Wennerherg,
Bergström,
Friherre Alströmer,
Weidenhielm,
Loven.
Friherre Akerhielm,
Friherre von Otter,
Justitieråden: Qvensel,
Svedelius.
Hans Excellens Herr Justitie-statsministern anmälde, att sedan, på
sätt protokollet öfver Justitie-departementsärenden för Men ,4 näst-
lidne December utvisar, Kongl. Maj:t i nåder förordnat att, för det än¬
damål 87 § Regeringsformen omförmäla, Högsta Domstolens utlåtande
skulle infordras öfver ett inom Justitie-departementet utarbetadt förslag
till Förordning angående ändring i Strafflagens stadgan den om ansvar för
skogsåverkan, så både Högsta Domstolen den 13 innevarande månad så¬
dant utlåtande afgifvit.
Eftei att hafva redogjort för Högsta Domstolens tillkännagifna
tankar i ämnet, anförde Hans Excellens:
»På grund af de i Högsta Domstolens granskning af förslaget del¬
tagande ledamöternes sammanstämmande yttrande måste ett förtydli¬
gande af förslaget i uppgifna delar antagas vara erforderligt, hvaremot
22
Kongt. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 15.
behöfiigheten och dermed jemväl lämpligheten af de utaf särskilde leda¬
möter förordade ändringarne i förslaget såväl som i gällande lag icke
torde kunna anses ådagalagd.
1 betraktande häraf tillåter jag mig i underdånighet hemställa, att
förslaget med de jemkningar, till hvilka Högsta Domstolens nyssbörde
yttrande synes föranleda, varder framiagdt till Riksdagens antagande en¬
ligt följande lydelse:
»Förordning angående ändring i Strafflagens stadganden om ansvar
för skogsåverkan.
Justitierådet Svedelius åberopade hvad han vid förslagets föredrag¬
ning i Högsta Domstolen yttrat.
Uppå Statsrådets öfrige ledamöters tillstyrkan täcktes
Hans Maj:t Konungen bifalla hvad Hans Excellens Herr
Justitie-statsmistern hemställt, samt förordna att i en¬
lighet med ofvanintagna förslag nådig proposition, af
den lydelse bilagan Ditt. A till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Th. Wilh. Malm.
N:o 15.
Konql. Maj:ts Nådiga Proposition till Riksdagen om pension på
Allmänna indragning sstaten för Länsmannen L. P. Pri¬
man: Gifven Stockholms Slott den 22 Januari 1875.
Uti skrifvelse den 8 nästlidne December har Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande i Upsala län i underdånighet anmält, att Länsmannen i
Norunda härad af nämnda län Lorenz Petter Pihlman, i anseende till irå¬
kad obotlig sjukdom, anhållit om afsked från länsmanstjensten, mot åtnju-