Motioner i Första Kammaren, N:o 6.
19
N:o 6.
Af Herr Ribbing, Carl: Om aflåtande af underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t med, anhållan om, utar¬
betande af ny lag rörande förvaltningen af omyn¬
diges medel.
Då, enligt hvad som ej sällan förspörjes, af förmyndare omhänderhaf-
vande medel till större eller mindre del förskingras, torde en revision af nu
gällande lagar och författningar för förmyndares förvaltning af omyndigs egen¬
dom böra ju förr ju hellre ske.
Huru ofta erfares ej, och jag skulle kunna anföra flera bevis härpå, att
förmyndare i sina egna affärer indraga myndlings egendom genom pantsättning
af myndlingens hypoteker såsom säkerhet för egna affärslån, genom begag¬
nande af hans kontanta medel i en slutligen till ruin ledande, illa handhafd
egen affärsrörelse; ja, exempel skulle kunna anföras på att förmyndare rymt
landet, medtagande stor del af myndlingens kontanta egendom.
Visserligen stadgar nuvarande förmyndarelag: “att förmyndare skall
gifva den omyndiges närmaste frän der del af den slutade årsräkenskapen, om
sä fordras; om de ej begära detta, skall räkning tillställas dem hvart tredje
år; äfvensom att stad, socken och härad cger utse gode män, en eller flere,
att hafva tillsyn öfver förvaltningen af omyndiges egendom, och ege sådan god
man samma granskningsrätt som närmaste fränder samt slutligen att, om frän¬
het- eller gode män finna att förmyndare den omyndiges egendom ej rätteligen
förvaltat, må anmälan härom göras hos Rätten, som pröfva!’ om annan för¬
myndare må förordnas; hvarförutom förmyndares räkning sedan den blifvit af
gode mannen granskad hvarje år. inlemnas till Rätten.“
Så långt är nu allt godt och väl. Men hvem finner ej vid första ef-
/
20 Motioner i Första Kammaren, N:o 6.
tertanke huru ofta genom likgiltighet, aflägsenhet, ja till och med grannlagen¬
het dessa fränder tillbakahållas från att göra sin granskningsrätt gällande.
Förmyndaren fullgör icke alltid sin skyldighet att opåmiudt hvart tredje
år tillställa fränderna räkning. Fränder och gode män våga ofta nog icke,
när de ana eller af ofullständiga räkenskaper finna, att eu förmyndare är på
obestånd, anmäla förhållandet hos Rätten för att ej bringa förmyndaren i kon¬
kurs och derigenom förlora mer, än om man låter gå till eu tid för att se om
eJ möjligen förmyndaren skulle kunna reparera affärerna.
I afseende på företeendet af myndlingens hypoteker och värdepapper
inför gode mannen, så sker detta högst sällan, och hvar och eu torde inse, att
härvid vinglerier kunna på mångahanda sätt bedrifvas.
Öfver gode männens fullgörande af sin pligt finnes sålunda snart sagdt
ingen kontroll, jemte det att han ofta nog är urståndsatt att fullkomligt öfverse
och bedöma ställningen, och då anmälan till Rätten om en oordentlig förmyn¬
dares afsättning ändtligen sker, kommer denna oftast för sent.
Om hvad här ofvan är anfördt öfverensstämmer med verkliga, låt vara
till och med enstaka förhållanden, så är lagen om förmyndareförvaltning och
kontrollen häröfver ofullständig.
I vårt grannland Danmark har eu ny, i mitt och mångas tycke god
och fullt betryggande förmyndarelag i senare tid utkommit. Denna danska
“Lov, inneholdende Bestemmelser, angaaende Förvaltningen af Umyndiges Mid-
ler“ är af den 26 maj 1868.
Grunddragen i densamma äro:
att ett öfverförmynderi finnes särskildt för Köpenhamn och ett öfver-
förmynderi gemensamt för hela de öfriga laudet;
att alla förmyndaremedel så väl i kontanter som obligationer och andra
värdepapper indragas till och förvaltas af öfverförmynderiet;
att till bestridande af de med öfverförmynderiet förenade kostnader
äfvensom till bildande af en reservfond för oförutsedda förluster lägges en af¬
gift, hvilken vid hvarje räntetermin innehålles å hvarje riksdaler, som i ränta
inbetalas.
Då mig synes, att genom denna lag omyndiges medel, äro fullständigare
betryggade än genom de lagar och författningar, som gälla inom vårt land, samt
en lag i samma syfte borde kunna rätta de missförhållanden, som jag ansett
mig böra påvisa, och då derjemte, enligt mitt förmenande, vår landstings-
institution särdeles väl lämpar sig till utseende af ledamöter i en förmyndare¬
kammare för hvarje landstingsområde samt till kontrollerande af tjenstemännen
i nämnda förmyndarekammare, så vågar jag vördsamt föreslå, det Riksdagen
måtte besluta
Motioner i Första Kammaren, N:o 6.
21
att i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t i nå¬
der täcktes låta genom Dess nya lagberedning utarbeta
och för Riksdagen framlägga en ny lag angående förvalt¬
ningen af omyndiges medel, innehållande i hufvudsaken
sådana bestämmelser vid nyssnämnda förvaltning, att omyn¬
diges medel skola förvaltas af en förmyndarekammare
för hvarje landstingsområde, hvars ledamöter och tjenste-
män tillsättas af landstinget och ställas under dess kon¬
troll samt för öfrigt i närmaste öfverensstämmelse med den
ofvannämnda danska lagen, tillämpad på svenska förhål¬
landen.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den
Stockholm den 20 Januari 1875.
Carl Ribb ing.
\