Motioner i Första Kammaren, N:o 39.
1
N:o 39.
Af Herr Fröman: Om anvisande af 4,500 kronor till en ny
häradshöfdingelön för åstadkommande af Westerdalarnes
domsagas delning.
i
I det utdrag af statsråds-protokollet öfver Justitiedepartements-
ärenden, den 11 December 1874, hvilket åtföljer Kongl. Maj:ts proposition
till innevarande års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof,
omförmäles en ifrågasatt förändrad reglering af Öster- och Vesterdalar-
nes domsagor. Det heter derom, bland annat, att efter förre ordinarie
domarens i Vesterdalarne år 1861 timade frånfälle åtskilliga församlingar
inom domsagan hos Kongl. Magt anhållit, att domsagan måtte varda för¬
delad i två sådana, den ena bestående af Westerdals fögderi eller Ma¬
lungs, Lima och Äppelbo tingslag samt Nås, Jerna och Flöda tingslag
och den andra af Westerbergslags fögderi eller Söderbärkes, Norrbärkes
och Grangärdes tingslag. Vid underdånig föredragning af detta ärende
den 28 Januari 1862 fann dock Kongl. Maj:t betänkligt att under då
varande förhållanden medgifva delning af Westerdalarnes domsaga, på sätt
den blifvit begärd; men emedan åtskilliga olägenheter ej mindre för de
rättsökande än för domaren obestridligen föranleddes af domsagans om¬
fång samt kändt vore, att förhållandet vore enahanda inom Österdalar-
nes ännu folkrikare domsaga och det syntes antagligt, att af dessa två
till hvarandra gränsande domsagor borde kunna bildas åtminstone tre
för domarens aflöning tillräckligt stora jurisdiktioner, anbefalldes Kongl.
Svea hofrätt att, då domare-embetet i Österdalarnes domsaga blefve till
återbesättande ledigt och innan åtgärd för ledighetens kungörande vid-
Bih. till Biksd. Prof. 1875. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Käft. \
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 39.
toges, till Kong!. Maj:t inkomma med förslag till en efter dåvarande för¬
hållanden lämpad reglering af dessa två domsagor.
I början af år 1873 blef domare-embetet i Österdalarnes domsaga
ledigt; och inkom derefter till Kongl. Maj:t ansökning af Mora försam¬
ling, att Mora, Sofia Magdalena och Wenjans, Orsa, Elfdals samt Sårna
och Idre tingslag måtte få afskilias till särskild domsaga, till stöd för
hvilken ansökning hufvudsakligen anfördes, att Österdalarnes domsaga,
som omfattade Ofvan- och Nedan-Siljans fögderier samt Gagnets socken
af Säters fögderi, hade en befolkning af omkring 60,000 personer och
ett ytinnehåll af 134 qvadratmil, att af dessa förhållanden påtagligen
framginge, att en domhafvande, om ock utrustad med den störta arbets¬
förmåga, icke kunde allena förvalta sitt magtpåliggande embete utan
vore nödsakad att allt emellanåt påkalla biträde af extra domare, för
hvilka i de flesta fall befolkningens lynne, talesätt och öfriga egendom¬
liga förhållanden vore alldeles främmande, hvaraf rättskipningen lede
mycket men; samt att derest ofvannämnda fyra tingslag, hvilka utgöra
Ofvan-Siljans fögderi och med 22,692 innevånare omfatta öfver 100 qva¬
dratmil, finge bilda särskild domsaga, riiöjlighet förefunnes att framdeles
genom tingslagens förenande till två bereda de rättsökande den stora
och önskvärda fördelen af flera tingssammanträden årligen.
I anledning af den sålunda väckta frågan om förändrad reglering
af förenäinnda två domsagor hade Kongl. May.ts Befallningshafvande i Kop¬
parbergs lön afgifvit två olika förslag, clet ena i den riktning, som i Kongl.
Maj:ts ofvananmärkta beslut antydes, eller att af nuvarande två domsa¬
gorna skulle bildas tre nya, hvilka komma att bestå en af Söderbärkes,
Norrbärkes, Grangärdes samt Nås tingslag, en af Malungs tingslag inom
samma domsaga samt Särna och Idre, Elfdals, Orsa och Mora, Sofia Mag¬
dalena och Wenjans tingslag inom österdalarnes domsaga och en af de
återstående tingslagen inom denna domsaga, eller Leksands, Als och
Bjursås, Rättviks och Ore samt Gagnefs tingslag. Efter andra försla¬
get skulle hvardera domsagan delas i två på det sätt, att de båda
fögderierna i Westerdalarnes domsaga komme att hvart för sig utgöra
en domsaga, samt att af Österdalarnes domsaga, Ofvan-Siljans fögderi,
blefve en domsaga, och Nedan-Siljans fögderi i förening med Gagnefs
socken af Säters fögderi bilda en domsaga.
Öfver dessa förslag hafva kommunerna blifvit hörda, hvarvid menig¬
heterna inom Ofvan-Siljans fögderi enhälligt uttryckt den önskan, att de
måtte få bilda en särskild domsaga, afskild från öfriga delen af Öster¬
dalarnes domsaga men utan förening med Malungs tingslag. Kommunerna
i Nedan-Siljans fögderi hafva i fråga om nyssnämnda domsagas fördelning
Motioner i Första Kammaren, N:o 39.
3
i tvänne instämt med kommunernas i Ofvan-Siljans fögderi med hemställan
från eu och annan socken om ändring i tingslagens sammansättning. I
Yesterdals fögderi har af de flesta kommunerna blifvit förordadt, att,
fögderiet måtte få utgöra en domsaga. Af kommunerna inom Vester-
bergslags fögderi hafva Grangärde och Ludvika (med en folkmängd upp¬
gående till nära hälften af fögderiet) ansett fögderiet böra för sig utgöra
eu domsaga, hvaremot Malingsbo önskat, att Nås tingslag måtte läggas
till sistnämnda domsaga samt Norrbärke (der domaren under de senaste
årtiondena haft sin bostad), att Vesterdalarnes domsaga blefve afsöndrad;
och har slutligen Söderbärkes kommun förklarat sig åtnöjas med hvad
vederbörande finna i saken lämpligast.
Domhaf'vandena i orten, hvilkas yttranden i frågan blifvit, likasom
Kongl. Maj:ts Befallnirigshafvandes samt Kong!, Hofrättens nedan omför-
mälda utlåtanden, afgifna innan beslutet om reglering af häradshöfdin-
qarnes löneförmåner fattats, hafva väl på den grund, att de då med dom¬
sagornas förenade inkomster, efter afdrag af förvaltningskostnaderna, icke
skulle vara tillräckliga för aflönande af flere domare än de nuvarande,
afstyrkt de ifrågaställda förändringarne af domsagornas områden, men
tillika yttrat, att domsagornas vidsträckthet och folkmängd syntes påkalla
desammas delning, hvilken helst borde ske i enlighet med Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes senare förslag; samt att en sådan reglering ostridigt
skulle medföra flera fördelar, såsom bland annat, att de rättsökande i
allmänhet fingo kortare väg till domaren, hvilken derjemte i en mindre
domsaga dels icke så ofta behöfde för embetsresor aflägsna sig från
hemmet och derföre vore lättare att träffa, dels ock mera sällan nöd¬
gades anlita biträden för förrättande af ting och andra maktpåliggande
embetsgöromål, hvilket skulle lända lagskipningen till fördel, att förhör
och urtima ting i konkurser, egodelningsrätts-sarmnanträden och andra
extra förrättningar, hvilka för närvarande i anseende till de långa resor
domhafvandena för dem måste göra, ofta voro förenade med dryga kost¬
nader, skulle för de rättsökande blifva billigare; samt att då de tre
tingslagen i Vesterbergslags fögderi utan olägenhet kunde sammanslås
till ett, innevånarne så väl i nämnda fögderi som ock i öfriga delen af
Vesterdalarnes domsaga skulle komma i åtnjutande af den snabbare rätt¬
skipning, Kongl. förordningen den 17 Maj 1872 afser att bereda.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes ofvannämnda utlåtande innehöll,
att, i öfverensstämmelse med hvad de flesta kommunerna yttrat, Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande ansåge för lagskipningens behöriga handhafvande och
utöfvande inom orten det vara af behofvet påkalladt och ändamålsenligast
icke allenast att från nuvarande Österdalarnes domsaga afsöndrades Ofvan-
4 Motioner i Första Kammaren, N:o 39.
Siljans fögderis tingslag till en särskild domsaga utan förening med Malungs
tingslag i Vesterdals fögderi, utan ock att särskilda domsagor bildades af
Vesterdals och Vesterbergslags fögderi, helst kommunerna inom hvartdera
fögderiet borde kunna utan synnerlig svårighet bibehållas eller förenas
till högst två tingslag.
Då det fortfarande behofvet af eu förändrad reglering utaf nuva¬
rande områdena för Vester- och Österdalarnes domsagor vitsordats så
väl af de i ämnet hörda församlingarne, med få undantag, soin ock af
Kong!. Maj:ts Befallningshafvande och domhafvandena, samt anledning vore
att antaga att, om den ifrågasatta delningen eljest skulle anses böra sättas
i verket, nödiga tillgångar till domrarnes aflöning skulle af Kongl. Maj:t
och Riksdagen beredas, har i sitt här ofvan omförmälda utlåtande Kongl.
Hofrätten förklarat sig, oberoende af den omständighet, att sådana till¬
gångar ännu ej förefunnos (Hofrättens förevarande utlåtande afgafs, såsom
ofvan är anmärkt, innan regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner
var beslutad), böra föreslå, huru delningen skulle ske; och har Hofrätten
i detta afseende, efter det förslaget om Öster- och Vesterdalarnes två
domsagors fördelning till tre på anförda skäl blifvit afstyrka att, hvad
det andra förslaget anginge, så blefve väl äfven med den deri ifrågasatta
delning områdena för de båda nordliga domsagorna vidsträcktare än . med
afseende å innevånarnes beqvämlighet skulle varit önskligt; men oafsedt
att i trakter med icke tätare befolkning än de nu ifrågavarande en
sådan olägenhet svårligen torde kunna helt och hållet undvikas, syntes
emellertid icke någon af domsagorna blifva större, än att befolkningens
billiga anspråk på rättskipningen kunde uppfyllas. Med den samman¬
sättning, domsagorna efter sistberörda förslag korrime att erhålla, skulle
ock, enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande antydt, i de dom¬
sagor, deri flera än två af nuvarande tingslagen skulle ingå, dessa utan
svårighet kunna sammanslås till åtminstone nämnda antal, hvarigenom
innevånarne kunde beredas den fördel af tätare återkommande ting,
som i Kongl. förordningen den 17 Maj 1872 åsyftas. Folkmängden i
de nya domsagorna skulle enligt mantalslängderna för år 1873 komma
att utgöra i den folkrikaste, eller Nedari-Siljans fögderi med Gagnefs tings¬
lag, 38,819 och i de öfriga dels 23,033, dels 23,158 och dels 24,411.
Vid jemförelse häraf äfvensom af det antal mål och ärenden, som enligt
tillgängliga uppgifter under senare åren handlagts i de tingslag, af hvilka
hvarje domsaga kommer att bestå, med hvad i nämnda hänseende före¬
kommer inom andra domsagor, borde det hvad doinrarne beträffade, kunna
antagas, att göromålen för en hvar af dem blefve temligen afpassade efter
de anspråk, som från det allmännas sida ställas på deras verksamhet.
Motioner i Första Kammaren, N:o 39.
5
På grund af det nu anförda får Hofrätten, under förutsättning att
behofvet motsvarande inkomster bereddes de särskilda domrarne, föreslå
en sådan reglering af Österdalarnes och Vesterdalarnes domsagor, att
hvardera fögderiet i den senare domsagan komme att utgöra en domsaga,
Ofvan-Siljans fögderi en och Nedan-Siljans fögderi med tillägg af Gagnefs
tingslag en domsaga.
Vid underdånig föredragning af detta ärende yttrade Hans Excellens
Justitie-statsministern, att de af så väl befolkningen i öster- och Vester¬
dalarnes domsagor som af vederbörande myndigheter åberopade förhål¬
landen syntes sätta ändamålsenligheten af en delning af nämnda dom¬
sagor utom tvifvel; och då något antagligt förslag att af dessa domsagor
bilda tre icke kunnat framställas, borde endast det af myndigheterna
äfvensom af de flesta menigheterna förordade förslaget, att af hvardera
domsagan bilda två, förtjena att komma under öfvervägande. I följd af
den under år 1874 skedda regleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner
skulle emellertid en delning af Vesterdalarnes domsaga under nuvarande
innehafvarens tjenstetid sannolikt ådraga statsverket en utgift, för hvilken
icke vunnes motsvarande fördel; och tillstyrkte derföre Hans Excellens, i
underdånighet, att Kongl. Maj:t måtte förklara annan åtgärd i anledning
af den ifrågasatta delningen af Vesterdalarnes domsaga icke böra för det
närvarande vidtagas, än att Hofrätten anbefalles att, då domareembetet i
nämnda domsaga blefve ledigt • och innan beslut om ledighetens kun¬
görande fattades, till Kongl. Maj:t inkomma med förnyad underdånig
anmälan i förevarande ämne. Deremot förklarade Hans Excellens, att
hinder af ofvan nämnda beskaffenhet ej mötte för genomförande af den
nödiga regleringen af Österdalarnes domsaga, i hvilken häradshöfdinge-
beställningen för närvarande icke vore tillsatt, hvarföre Hans Excellens
föreslog denna domsagas delning, på sätt den Kongl. propositionen närmare
utvisar.
Denna ur ofvan åberopade stadsrådsprotokoll hemtade utredning och
framställning af förhållandet med de båda till hvarandra gränsande Öster-
och Vesterdalarnes domsagor, företer en anmärkningsvärd likhet dem
emellan. Begge äro genom folkrikhet men förnämligast genom vidsträckt¬
het större än att de kunna af en domare skötas utan att anlita biträde
af extra domare, för hvilka, såsom ofvan är anfördt, i flesta fall befolk¬
ningens lynne, talesätt och öfriga egendomliga förhållanden äro främ¬
mande, hvaraf rättskipningen lider men; begge böra alltså delas, och
om behofvet deraf oc om sättet, huru delningen skall verkställas, äro
flertalet af domsagornas menigheter, deras domare, Kongl. Maj:ts Befall-
6
Motioner i Första Kammaren, N:o 39.
ningshafvande och Kongl. Hofrätten sinsemellan eniga, och i detta om¬
döme instämde jemväl Hans Excellens Herr Justitie-statsministern.
Emellertid föreslås i den Kongl. propositionen delning åt Öster-
dalarnes domsaga, under det att i afseende på Vesterdalarnes domsaga annan
åtgärd icke vidtages, än att Kongl. Hofrätten anbefalles att, då domare-
embetet i denna domsaga varder ledigt, inkomma med förnyad anmälan
i ämnet. Såsom skäl till dessa olika beslut i fråga om de eljest lika
domsagorna anföres, att »en delning af Vesterdalarnes domsaga under
nuvarande innehafvares tjenstetid sannolikt skulle ådraga statsverket en
utgift, för hvilken icke vunnes motsvarande fördel». Så vidt jag kunnat
förstå, måste detsamma inträffa vid delningen af österdalarnes likasom
af hvarje annan domsaga, ty hvarje sådan delning medför för statsverket
utgiften af åtminstone en ny häradshöfdingelön utan motsvarande för¬
del för statsverket, hvars inkomst af en domsaga väl icke blifver större
derför att hon delas. Det är väl alltså den omständigheten, att i Vester¬
dalarnes men icke i Österdalarnes domsaga häradshöfdingebeställningen
är tillsatt, som varit afgörande för frågans utgång, och hon förtjente att
vara det, då för regeringen icke kändt var, huruvida innehafvaren af
Vesterdalarnes domsaga medgåfve delningen eller icke, efter som han ej
varit deröfver hörd, efter det regleringen af häradshöfdingarnes löne¬
förmåner tillkommit. Men om nu, hvilket jag med säkerhet har mig
bekant, den nuvarande innehafvaren af Vesterdalarnes domsaga medgif-
ver den ifrågasatta delningen af domsagan, om tjenstgöringspenningarnes
och förvaltningskostnadsbidragets belopp lika litet i denna som i öster¬
dalarnes domsaga behöfver ökas, skulle för genomförande af Vester¬
dalarnes domsagas delning ej erfordras mera än hvad för Österdalarnes
domsaga begäres, eller en ny häradshöfdingelön å fyra tusen fem hundra
kronor. Och för nödiga medel till dylika utgifters bestridande är sörjdt
genom den redan nämnda regleringen af häradshöfdingarnes löneförmå¬
ner, hvilken lagt i Riksdagens hand att efter behof öka de statsinkomster
lagskipning^] afkastar och som väl billigtvis böra till densammas främ¬
jande oförryckta användas.
Under sådana förhållanden synes det vara hårdt att innevånarne i
Vesterdalarnes domsaga, som ostridigt, hade lika stort behof af och lika
berättigadt, anspråk på en delning af domsagan som innevånarne i Öster¬
dalarnes domsaga, icke allenast icke fått nämnda behof och anspråk till¬
godosedda, icke ens någon förhoppning att efter den förnyade utredning
af ärendet och vederbörandes hörande, som torde påkallas af den nyss¬
nämnda löneregleringen, saken skulle ånyo pröfvas, utan hänvisats, att
Motioner i Första Kammaren, N:o do.
7
för framgången af sin billiga önskan afvakta den tid, då deras nuva¬
rande, i sin kraftfullaste ålder stadde, domare från sin befattning afgår.
Af sådana anledningar uppfordrad och ledd af den öfvertygelse,
att saken skulle på sådant sätt låta sig ordnas, tillåter jag mig vördsam¬
mast föreslå,
att, Riksdagen måtte, för åstadkommande af Vester-
dalarnes domsagas delning i två, innefattande den ena
Malungs och Nås nuvarande tingslag samt den andra
Grangärdes, Norrbärkes och Söderbärkes tingslag, ställa
till Kong!. Maj:ts förfogande en ny häradshöfdingelön
eller fyra tusen fem hundra kronor årligen från och
med 1876 års början.
Om remiss till Stats-Utskottet, anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1875.
N. A. Fröman.
N:o 40.
Af Herr Sigurd RiTbbing: Om anvisande af 600 kronor årligen
för tillökning af arvodet åt amanuensen i normal ana¬
tomi vid Upsala universitet.
Vid den senast skedda anordning af den medicinska undervisnin¬
gen, de medicinska studierna och examina uttalades, ej mindre af Kongl.
Magt än af Riksdagen, såsom en grundsats vid samma anordnings ge¬
nomförande, att genom densamma full likställighet i rättigheter och skyl¬
digheter emellan hvartdera universitetets medicinska fakultet samt Karo-
Q