58
Motioner i Första Kammaren, N:o 38.
N:o 38.
Af Herr Ekllian, Johan Jakob: Angående pregling af guldmynt
å fem kronor.
Då öförgången till guldmyntfot genomfördes, funnos många, som bland de
föreslagna hufvudmynten saknade ett på fem kronor och befarade att guldmynts
begagnande i den allmänna rörelsen skulle väsentligen försvåras genom blåsten
på ett sådant mynt, motsvarande den så mycket begagnade femriksdalers-sedeln.
Det gällde emellertid då att få guld till värdemätare i stället för silfver, och
när i konventionen med Danmark icke andra guldmynt än tjugu- och tiokrone-
styckena voro omnämnda, saknades all utsigt att då få femkrone-stycket intaget
bland hufvudmynten. Genom dess uteslutande från konventionen äro vi emel¬
lertid ej hindrade att för Sveriges räkning låta slå ett dylikt guldmynt, ehuru
det ej får gällande kraft i Danmark. Konventionen stadgar nemligen endast att
“de båda rikena skola hafva två gemensamma hufvudinynt“, tjugu- och tio-krone-
styckena, men förbjuder icke de särskilda staterna att mynta äfven andra kron-
mynt. Under den kortare tid, guldmynt varit i omlopp, har det nogsamt visat
sig huru mycket lättare det skulle varit att med dessa fullgöra en mängd be¬
talningar i dagliga lifvet, om bland valörerna funnits äfven ett fem-krone-stycke.
Det hufvudsakliga hindret mot antagande äfven af detta mynt förmodas
komma från Myntverket. Men då detta är till för att i sin verksamhet betjena
det allmänna, böra väl ej derifrån hinder uppställas mot hvad som pröfvas vara
samhällsnyttigt, derföre att det för Myntverket kan medföra besvär. Hvad andra
länders myntverk kunna åstadkomma bör derföre icke bos oss möta svårigheter,
som ej kunna besegras. Frankrike har myntat femfrancs-stycken, som i värde
motsvara allenast 8 kronor 60 öre, Amerika endollar-stycken, värda föga mera
än 3 kronor 73 öre, båda i guld af samma halt som våra guldmynt. Man har
endast medgifvit större afvikelse i vigt än för mynten å högre valör, och detta
är hvad som synes böra med allt skäl Myntverket medgifvas, så mycket hellre
Motioner i Första Kammaren, N:o 38.
59
som till och med någon förändrad legering mot öfriga mynt kunde hafva sina
fördelar.
Jag tillåter mig derföre vördsamt föreslå,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att ett guldmynt om
fem kronors valör skall präglas i enlighet med sådana be¬
stämmelser om finhet, vigt och afvikelser dervid, som pröfvas
lämpliga; att myntningskostnaden för dessa mynt bestämmes
, till en tredjedels procent af värdet; samt att hvad lagen om
rikets mynt af den 30 Maj 1873 §§ 12 med 16 stadgar, rö¬
rande nu i omlopp varande guldmynt, skall gälla äfven i af¬
seende på femkrone-styckena.
Om remiss till Banko-Utskottet anhålles.
!
Stockholm den 28 Januari 1875.
J. J. Ekman.