10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 98.
N:o 98.
Af Herr Olll Alld6r88011! Om förklaring af hvad i markegång staxornas
tillämpning med ordet ”afradsgild” rätteligen må förstås samt
med förslag till åtskilliga iakttagelser i afseende å marlcegångs-
sättningarne.
Vid det årliga bestämmandet af markegångstaxorna i länen kan man ej
undgå att erfara den olägenheten, att ingen tydlig bestämmelse finnes om huru
den vara bör vara beskaffad, å hvilken ett pris skall sättas. Hufvudsakligen
gäller detta om säd, ehuru olägenheten kanske just i fråga om denna markegångs-
persedel borde vara lättast att afhjelpa.
Hvad innehåller då nuvarande stadganden angående beskaffenheten af den
säd, å hvilken markegångspris skall sättas? Jo, att den skall vara “afradsgild".
Uti allt hvad Kongl. förordningar, kungörelser, bref m. m. om denna sak inne¬
hålla har jag ej kunnat uppleta någon begreppsbestämmelse på detta ords be¬
tydelse. Varan skall vara giltig som afrad, det är hvad ordet sjelft innebär, men
hurudan för att vara detta, derom lemnas man i okunnighet *).
Redan länge har man i handeln användt vågen för att bestämma span-
målens godhet; det vore väl då ej för tidigt att i nu antydda angelägenhet göra
oss detta sätt till godo. Men nu är det en känd sak, att skörden ej till sin be¬
skaffenhet blir lika god hvarje år, och det vore väl obilligt att i ena fallet fordra
en högre vigt än skörden under året uppgår till, och i andra att bestämma pri¬
set efter en vigt under den som en verkligen god skörd i allmänhet lemnar.
Varans qvalité eller vigt torde således böra bestämmas efter beskaffenheten af
årets skörd inom markegångsdistriktet; och härför talar ju äfven den historiska
utveckliugen af ränte-, tionde- och markegångsbestämmelserna.
*) Kongl. kungörelsen den 22 November 1834 föreskrifver visserligen, att endast väl rensad
och strid säd skall såsom »levereringsgild» anses; men just detta »väl rensad» har ej alltid blifvit på
ett rättvist sätt begagnadt, hvarförutan uttrycket »strid säd» är ganska obestämdt. Enligt Kongl.
resolutionen och brefvet den 13 December 1769 skall Skeninge stad leverera sin kornafrad i
»ren» säd.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 98.
11
Jag anser fördenskull, att ordet “afradsgild“ bör så tillämpas, att dermed
förstås medelvigten af årets skörd i genomsnitt inom länet eller markegångsdistriktet,
och att man, vid upprättande af de i Kongl. kungörelsen den 11 Maj 1855 före-
skrifna priskuranter och markegångspris, först bestämmer denna vigt å hvarje
af de i taxan ingående sädesslagen, hvarefter det sedan blefve lätt att bestämma
prisen. Man hade då en verklig bestämmelse om betydelsen af ordet “afrads-
gild“, och uppdragets rätta och samvetsgranna utöfvande läge då hufvudsakligen
1 denna vigtbestämmelse, hvarvid man ju hade en i lag tydlig anvisning och i
grödans beskaffenhet en ledning för sitt omdöme. Nu deremot famlar man i oviss¬
het om huru sjelfva den vara rätteligen bör vara beskaffad, å hvilken pris skall
sättas, hvadan svårigheten att träffa det rätta är så mycket större.
Man kunde kanske icke sakna skäl att påkalla en allmän revision~af gäl¬
lande stadganden angående nwkegångsprisens bestämmande, hvarvid, synnerligast
om detta mitt förslag blefve tillämpad!, man kunde ifrågasätta nödvändigheten
af att bibehålla den prissättning, som, till ledning för den under Litt. A i § 3 mom.
2 och 3 i nyssnämnda Kongl. kungörelsen föreskrift^ markegångstaxa, af ma¬
gistraterna och sockenombud under Oktober månad årligen skall uppgöras, äf¬
vensom lämpligheten af nu gällande sätt att åstadkomma ändring uti af depu¬
terade upprättad markegång; hvaremot de prisuppgifter, efter de gångbara och
verkliga, som för de 3:ne sista månaderna af ena året och de 3:ne första af det
följande upprättas för den sist skördade grödan, till ledning för bestämmande af
det årspris Litt. B., enligt 3 § mom. 1 i samma kungörelse, som ligger till grund
för uträkningen af medelpriset, är en god idé, enär man derigenom är i tillfälle
pröfva, huruvida deputerade förra året lyckats bestämma ett lämpligt pris å marke-
gångstaxan Litt. A.
Då emellertid ett yrkande på en i större omfång företagen revision och
omarbetning af nu gällande bestämmelser säkerligen skulle, om det vunne god¬
kännande, medföra betydlig tidsutdrägt, och då jag ej heller finner behofvet
synnerligen påkalla någon egentlig rubbning i det nuvarande, inskränker jag mig
till att, med stöd af det anförda, vördsamt föreslå,
att Riksdagen, för sin del godkännande nedanstående
grunder, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhåller om utfär¬
dande af en hufvudsakligen så lydande förordning:
att ordet afradsgild skall så förstås, att dermed afses
den inom hvarje markegångsdistrikt för årets skörd gällande
medelvigt å de i markegångstaxan upptagna olika sädesslagen;
att vid de priskuranter, som af magistraten och socken¬
ombuden, enligt bestämmelsen i § 3 mom. 3 af Kongl. kungö¬
relsen den 11 Maj 1855, skola i Oktober månad upprättas och till
markegångsförrättningen uppgifvas, vigten enligt ofvannämnda
Motioner i Andra Kammaren, N:o 98.
grund först bestämmes och derefter priset, hvarefter Lands¬
kontoret upprättar sammandrag, utvisande såväl medelvigten
som medelpriset, till ledning för bestämmande af markegångs-
taxan Litt. A;
att deputerade, vid bestämmande af denna markegångs¬
taxa, först afgöra, på sätt ofvan nämndt är, den vigt, som för
året bör anses utgöra den verkliga medelvigten och derefter
bestämmer priset, med iakttagande jemväl af hvad i öfrigt
stadgadt är;
samt att de pris, som af städernes magistrater och de
i åberopade Kongl. Kungörelsen föreskrifna nämnder skola
uppgifvas hafva varit gångbara under det ena årets 3:ne
sista och det andra årets 3:ne första månader, till ledning för
bestämmande af årspriset Litt. B., skola åsättas efter den vid
markegåugssättningen för samma gröda redan bestämda eller
fastställda vigten å de olika sädesslagen.
Stockholm den 28 Januari 1875.
Ola Andersson.