Motioner i Andra Kammaren, N:o 75.
25
N o 75
Af Herr A. J. Lytt: Om anvisande af ett förslagsanslag för be¬
kostande under vissa vilkor af friplatser vid enskilda ele¬
mentarläroverk åt obemedlade lärjungar.
Den omsorg och de kostnader, som Sveriges regering och folk syn¬
nerligen under sistförfluten decennier nedlagt på en af vårt lands allra
vigtigaste undervisningsanstalter, våra elementarläroverk, förtjena visserligen allt
erkännande. Huruvida de gjorda uppoffringar ne hittills burit sådana frukter,
man deraf haft skäl att hoppas, derom torde dock meningarne ännu vara
timligen delade.
Medgifvas måste visserligen, att svårigheter, ja många sådana, gifvas
icke blott för ett ändamålsenligt ordnande af undervisningsväsendet och före¬
skrifvande huru det bör vara; äfven vid den rent praktiska tillämpningen af
stadgar och föreskrifter ställa sig många, emellanåt nära nog oöfvervinne-
liga, hinder och olägenheter i vägen. Bland de vigtigaste af dessa är utan
tvifvel den alltför stora öfverbefolkningen vid en del af våra elementar¬
läroverk, särdeles i de lägre klasserna. Undanrödjandet åt denna olägenhet
är en rent ekonomisk fråga. Man har sökt afhjelpa den genom utvidgande
af vissa läroverk och inrättande af nya sådana; men behofvet är icke väl,
så godt sig göra låter, afhjelpt på ett ställe, förr än det uppträder på flera
andra. En följd häraf har ock blifvit, att kostnaderna för våra allmänna
elementarläroverk på senare tiden alljemt till vuxit i en oerhörd grad, såsom
bevis hvarpå jag ber att få angifva följande siffror.
År 1849, då grunden till elementarläroverkens nuvarande organisation
egentligen lades, utgjorde statsverkets utgifter för alla dessa undervisnings¬
anstalter i vårt land 277,715 R:dr 22 sk banko eller något öfver
Bih. till Riksd, Prof,. 1875. 1 Sami, 2 Afd. 2 Band. 7 Höft, 4
26
Motioner i Andra Kammaren, N:o 75.
•• o
400,0 kronor. År 1858 både dessa kostnader redan vuxit till 1,038,741
R:dr 37 öre. För innevarande år utgå statens omkostnader för elementar¬
läroverken med 2,277,042 kronor 56 öre. I den nu framlagda Kong!
propositionen för nästkommande år (1876) äskas ytterligare 111,800 kro¬
nor, hvilket belopp Riksdagen svårligen lärer kunna neka att lemna.
Häraf visar sig nu, att vår undervisningsbudget för elementarlärover¬
ken på de sista 26 åren nära nog sexdubblats. Men denna enorma tillväxt
skulle dock tvifvelsutan varit än vida större, om icke på senare tider här
och der i de större? städerna uppstått enskilda elementarläroverk, som till
sig dragit en del af den kunskapssökande ungdom, som eljest vida mer, än
som nu skett, skulld öfverströmmat och öfverbefolka! statens läroanstalter
eller tvungit att upprätta nya och sålunda förorsakat staten vida större upp-
uppoffringar, än som den nu fått vidkännas.
Då dessa enskilda undervisningsanstalter, utan att, så vidt jag vet,
hafva erhållit det ringaste understöd åt statsverket, förmått att bibringa
sina lärjungar ett kunskapsmått, jern förligt med det som vid statens läroverk
inhemtas och som slutligen berättigar till medborgarrätt vid våra universi¬
tet, så synes det mig ovedersägligen häraf följa, att samhället står i eu
icke ringa tacksamhetsskuld till dessa enskilda elementarläroverk, åt hvilkas
berättigande och gagn sistlidna års Riksdag äfven gaf ett fullt erkännande,
då den för sin del medgaf, att tjenstårsberäkning skulle under vissa vilkor
förunnas lärarne vid de enskilda elementarläroverken i vårt land.
Emedan nu till följd åt sakens natur dylika enskilda läroverk icke
kunna uppstå annorstädes ån der, hvarest de äro af behofvet verkligen på¬
kallade^ och emedan de omöjligen med något hopp om framgång kunna
försöka att draga lärjungar no bort från statens kostnadsfria elementarläro¬
verk, för så vidt åtminstone dessa senare äro väl ordnade och skötta; utan
da de tvärtom måste anses vara gagneliga för de allmänna läroverken i så
måtto, att de öppna sina lärosalar för den ungdom, som statens undervis¬
ningsanstalter icke kunna rymma och mottaga, och sålunda göra åtminstone
en del extra lärare samt dessa allt annat än ändamålsenliga parallelklasser,
för att oj tala om ett eller annat nytt läroverk, i mer eller mindre män
obehöfliga, på samma gång de icke obetydligt bidraga till minskning i vår
höga och starkt växande undervisningsbudget; då vidare eu ädel täflan
emellan de allmänna och enskilda elementarläroverken i vårt land omöj¬
ligen kan vara annat än för beggedera högst gagnelig och lifvande
samt dertill måste mer än måhända något annat gifva oss ökad erfarenhet
rörande bästa sättet för våra elementarläroverks organisation och undervis¬
ningsmetoder in. in., samt sålunda kraftigt bidraga till eu lycklig lösning af
denna högst vigtiga fråga, hvarom tankarne ännu i våra dagar, beklagligt
nog, synas vara i hög grad delade; så vågar jag till följd af alla dessa/skäl
Motioner i Andra Kammaren, N:o 75.
27
påstå, att det ligger såväl i statens som i sjelfva elementarundervisningens
eget välförstådda intresse, att inrättandet af dylika enskilda läroanstalter på
de ställen, der de visa sig vara verkligen behöfliga, uppmuntras och under¬
stöd] es.
Svårare torde dock vara att afgöra, huru en sådan uppmuntran bäst
och rättast bör lemnas. Såsom ett direkt understöd eller gåfva tror jag
icke att den bör gifvas, synnerligen derför att ett enskildt läroverk, som i
öfrigt vore dertill berättigad!, icke skulle vilja eller kunna emottaga den¬
samma af fruktan att derigenom i mor eller mindre mån förlora något af
den oberoende ställning eller af den fria verksamhet, det nu besitter. Deremot
anser jag, i likhet med eu motionär vid sistliden riksdag, att det understöd
eller uppmuntran, som lemnas enskilda läroverk, bör utgå såsom en er¬
sättning af staten för frielevsplatser vid dessa läroverk åt sådana fattiga,
men välbegåfvade flitiga och sedliga lärjungar, hvilka under längre eller
kortare tid förut åtnjutit undervisning vid samma läroverk, men som af en
eller annan orsak blifvit urståndsatte att sjelfve eller genom sina målsmän
bekosta sin fortsatta undervisning.
Då nu hvarje lärjunge vid de allmänna elementarläroverken i vårt
land kostar statsverket omkring ISO’ kronor årligen, så torde ungefär två
tredjedelar af denna summa, eller 120—125 kronor, vara det bidrag, som
lämpligen borde för närvarande lemnas åt enskildt läroverk för hvarje fri¬
elev, hvars undervisning staten der bekostar, och dermed kunde så väl dessa
läroverk som staten sjelf finna sig belåtna.
Jag anser slutligen, att ett årligt anslag af 10—12,000 kronor skulle
åtminstone för den närmaste framtiden vara fullt tillräckligt för anställande
af försök i ofvan antydda riktning.
Att denna summa är att anse såsom en obetydlighet i jemförelse med
de understöd staten lemnat och ännu lemnar åtskilliga andra enskilda läro¬
anstalter i vårt land eller med do icke obetydliga belopp, som endast på senare
tider blifvit använda på anställandet af åtskilliga försök vid våra allmänna
elementarläroverk — det torde vara lätt för hvar och eu att inse.
Jag tillåter mig derföre att föreslå:
att Riksdagen behagade ställa till Kongl. Maj ds förfogande ett
förslagsanslag af 12,000 kronor att, efter Kongl. Majds pröfning
och under de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna för
godt att fastställa, användas till bekostande af friplatser åt obe¬
medlade lärjungar vid de enskilda, af minst 5 klasser bestående,
elementarläroverk, som vilja sådana emottaga, med rättighet för
Kongl. Maj:t att bestämma ett visst, t. ex. efter lärjungeantalet
28
Motioner i Andra Kammaren, M:o 76.
proportionera^, maximum af sådana frielevplatser, samt med rät¬
tighet för läroverket sjelft att inom detta maximum årligen be¬
stämma antalet; börande läroverket för hvarje sådan elev utfå en
ersättning, som med högst en tredjedel understiger medelkostnaden
för hvarje lärjunge vid statens läroverk.
Stockholm den 27 Januari 1875.
A. J. Lyth.
N:o 76.
Af Herr Per Nilsson från Christianstads län: Om tillägg till gällande
folkskolestadga i syfte, att hädanefter i hvarje folkskola
skall meddelas undervisning i rikets grundlagar m. m.
Redan vid 1868 års riksdag väcktes af mig motion: ratt i stadgan
angående folkundervisningen i riket vid 6 § 1 mom. måtte tilläggas: att hvar
och en, som vill anses behörig att söka lärarebefattning vid folkskola, skall
förete betyg att han egen fullgiltig insigt och ådagalagd färdighet att under¬
visa äfven i rikets grundlagar, strafflagar och kommunalförordningar ne.t
Andra Kammarens tillfälliga Utskott förklarade i anledning häraf uti
utlåtandet n:o 38, intaget i bihanget till Riksdagens protokoll vid nämnda
års riksdag, 8:de samlingen 2:dra afdelningen och 2:dra bandet: ”att Utskottet
uppskattar till ftdlo andan i mitt förslag, i det att Utskottet inser och be-
hjertar vigten deraf, att hvarje svensk yngling må i skolan vinna någon
kännedom om rikets statsförfattning, hvilken hvarje medborgare lofi)ar att
med lif och blod försvara, och om dess lagstiftning, hvars tillämpning möter
honom öfverallt i lifvets samt att ” Utskottet förmenar, att undervisningen i
dessa ämnen borde utgöra en vigtig uppgift för den högre folkskolan, fram¬
för allt hvad de äldre manliga lärjungarne angår.” För vinnande af detta
mål ansåg: Utskottet erfordras ”dels att lär änne vid dessa skolor kunna under-
vi a uti ifrågavande ämnen, dels att man erhölle en handbok eller lärobok så