10
Motioner i Andra Kammaren, K:o läs.
N:o 123.
Af Herr 0. TllOrell: Angående beviljande af visst årligt anslag åt
hvarje fullständigt elementarläroverk för qvinlig ungdom.
Qvinnobildningsidéen har på senare åren vunnit ett så stort erkännande, att
begge statsmakterna ansett sig böra taga saken om hand. Vigtig torde denna sak
äfven vara, ty tiden ställer allt högre och högre fordringar på mensklig bildning; ja,
oaktadt man ännu från många strängt koservativa håll får höra, att qvinnan är
skapad blott för att blifva maka och moder och således framför allt bör ega hjer-
tats egenskaper och den praktiska duglighet, som i ett hushåll erfordras, torde dock
ingen man finnas, SQm icke erkänner, att om hustrun jemte dessa utmärkta förmåner
äfven besitter ett odladt förstånd och en förädlad vilja, närmar hon sig mera idealet,
än om hon, såsom den heliga skrift säger om Martha, kan allehanda bestyr och
dock icke känner det enda nödvändiga. Detta enda nödvändiga, jag erkänner det
gerna, kan den obildade qvinnan i trossaker känna lika bra, men att, om ock litet,
fatta och förstå tingens mening, såsom Tegnér säger, kan väl ej heller skada, utan
tvärtom i högsta grad höja henne. Skulle studier skada menniskan, hvarför fordra
<vi då så mycket af mannen, hvarför förkasta vi dem icke, om de på honom med¬
föra ett menligt inflytande? Vi göra det icke, och detta med rätta, ty då skulle
sträfvandet att lyfta den minsta flik på förlåten till vishetstemplet vara förkastligt;
då skulle vi vanvettigt uttala en förkastelsedom öfver hvad verldens visaste män ut¬
rättat, ja, då skulle vi önska, att de senare årtiondenas stora upptäckter aldrig blif¬
va gjorda. Låt vara, att qvinnan icke går så långt, som mannen, så måste man
väl medgifva, att bildningen äfven för henne är både nyttig och nödvändig. Långt
ifrån att ställa mig på deras sida, som påstå att qvinnan icke behöfver några kun¬
skaper, tror jag att det samhälle är lyckligast, som skaffar åt männen och barnen
de mest bildade hustrur och mödrar.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 133.
17
Och huru gestaltar sig frågan för dessa arma 2 till 300,000 qvinno/ som
i vårt land finnas flera än männen.
Dessa måste försörja sig sjelfva, och det är väl samhällets pligt att under¬
lätta detta deras sträfvande. Redan länge hafva många af dem gjort tjenst såsom
skollärarinnor och guvernanter, på senare åren hafva åtskilliga dessutom fått platser
vid Kongl. elektriska telegrafverket, i banker och på kontor, och hafva i allmänhet
skött sitt kall till förmäns belåtenhet. Det är just för att göra dessa qvinnor ännu
dugligare för deras blifvande ställning i lifvet, som jag genom min motion vill söka
bereda tillfälle för ett större antal obemedlade flickor att vid redan förefintliga un¬
dervisningsanstalter få bildning. Förra Riksdagens beslut i denna sak har icke för-
anledt till någon annan åtgärd, än att bldtt 2 läroverk i riket sökt få komma i åt¬
njutande af det understöd å 3,000 kronor, som beviljats. Hämskon är bestämmelsen
om 50 kronor maximiafgift, och hvartill skall väl denna bestämmelse tjena, jo att
antingen hjelpa de förmögnare till lägre skolafgifter för deras barn eller rent af tvinga
skolföreståndarne att söka kringgå densamma och att genom hemliga aftal förmå de
förmögnare att betala större afgifter än hvad på papperet synas. Och detta är väl
ej så rätt!
Efter mitt nedanstående förslag erhållas vid hvarje skola, som får 3,000
kronors understöd, platser för 20 frielever.
Af skäl, som jag ofvan anfört, får jag vördsamligen hemställa:
att Riksdagen ville besluta, att bestämmelsen, att icke högre
afgift än 50 kronor får uppbäras af betalande elev, måtte upp-
häfvas, och i dess ställe bestämmas, att till hvarje fullständigt
elementarläroverk för qvinlig ungdom betalas af staten 150
kronor för hvarje sådan elev, som genom bevis från kyrkoherde
och kommunalnämnd på landet samt kyrkoherde och ordnings¬
man i stad styrker sin oförmögenhet att sjelf betala sin under¬
visning, dock så att den summa, staten betalar till hvarje
sådant läroverk, icke får öfverstiga 3,000 kronor.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1875.
0. Thorell.
Bill. till Iiiksd. Prot. 1875. 1 Sami. 3 Afd. 3 Band. 11 Höft.
3