Lag'Utskottets Memorial N:o 21.
1
Ko 21.
Ank. till Riksd. Kansli den 10 Maj 1875, kl. 3 e. m.
Memorial, med förslag till satmnaM jemkning af Kamrarnes skiljaktiga
beslut vid behandling af Utskottets Utlåtande N:o 11,
i anledning af väckta motioner om ändring af gällande
stadganden i fråga om skyldighet att bygga och under¬
hålla allmänna vägar och broar.
Uti berörda utlåtande hade Utskottet, under uttalande af den åsigt,
att en lagförändring, hvarigenom väghållningsskyldigheten komrne att mera
tidsenligt fördelas, vore af omständigheterna påkallad, i afseende på de
grunder, hvarpå en sådan lagförändring borde åvägabringas, yttrat den
mening, att byggandet och underhållet af vägarne, såsom en kommunens
angelägenhet, äfven borde af kommunen bekostas; att, då väghållningen
emellertid icke lämpligen kunde på den större kommunen — länet eller
landstingsområdet — öfverflyttas, den borde besörjas af någon af de
mindre — häradet eller socknen — men att, som väghållningsbesväret
syntes jemnare och följaktligen äfven rättvisare kunna fördelas härads-
än socknevis, häradet jemväl borde få samma besvär sig ålagdt; att,
beträffande skyldigheten att till vägunderhållet bidraga, af dess egenskap
af kommunalangclägenhet skulle följa, att alla skattdragande kommun¬
medlemmar finge efter åsatt fyrktal i kostnaden derför deltaga, men att
då en så genomgripande förändring, som ifrågavarande besvärs lika för¬
delning på alla skattskyldige, icke för närvarande kunde, utan att väcka
billig klagan, på en gång genomföras, deltagandet i nämnda kostnad borde
jemkas efter den större eller mindre nytta, de skattskyldige finge anses,
Bill. till llikscl. Prat. 1875. 7 Sami. 19 Höft. 1
2
Lag-Utskottets Memorial N:o 21.
med hänsyn till de olika beskattningsföremålen, af vägarne hemta; att
ur denna synpunkt borde bestämmas, dels att samma kostnad skulle
utgå, för fastighet efter hela åsätta fyrktalet, för inkomst af rörelse, näring
eller yrke, allenast efter någon del deraf och för öfriga beskattningsföremål
efter någon än mindre del af fyrktalet, dels ock att staten skulle för
kronopark eller annan dermed likartad skogsegeridom till vägarnes under¬
håll bidraga; samt att, hvad anginge väghållningens verkställighet, den
största möjliga frihet borde lemnas häradet att inom sig ordna denna
angelägenhet, så att i afseende derpå endast skulle föreskrifvas, att häradet
egde inför häradsrätt välja fullmäktige, som hade att på lämpligaste sätt
efter hvarje orts olika förhållanden anordna väghållningsbestyret; och
hade Utskottet hemstält, »att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t, så snart ske kunde,
låta, i öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder, utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till förändrad lagstiftning i fråga om väg-
hållningsbesvärets utgörande på landet».
Enligt Utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har Andra Kam¬
maren bifallit hvad Utskottet sålunda hemstält; hvaremot Första Kam¬
maren för sin del beslutat, »att Riksdagen skulle till Kongl. Maj:t aflåta
underdånig skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda,
ej blott i hvad mån och på hvad sätt deltagande i vägunderhållet må
kunna åläggas bruk, fabriker, qvarnar och annan fast egendom, som
hitintills varit från vägbyggnadsskyldighet befriade, äfvensom grufvor,
utan ock hvad som erfordras för bedömande af en dylik förändrings
verkningar inom de olika orterna, och sedermera till Riksdagen aflåta
nådigt förslag i ämnet».
Utskottet, som, jemlikt 63 § Riksdags-ordningen, har åliggande att
söka, så vidt möjligt är, sammanjemka de olika meningarne och med
förslag derom till Kamrarne inkomma, har af den inom Första Kammaren
i ämnet hållna diskussion inhemtat, att de fleste talare, under erkännande
af rättmätigheten af anspråket på en lagförändring, hvarigenom bördan
af väghållningsbesväret till någon del lyftades från den i mantal satta
jorden, förklarat, att då, efter deras mening, byggandet och under¬
hållet af vägarne icke vore att anse såsom en kommunens angelägenhet,
så kunde fyrktalet, den för kommunala utskylder i allmänhet gällande
grund, icke lämpligen tjena till ledning för ifrågavarande besvärs för¬
ändrade fördelning, utan borde dervid tagas hänsyn till den direkta
nytta, olika samhällsmedlemmar genom vägarnes begagnande af dem kunde
anses åtnjuta.
3
Lag-Utskottets Memorial N:o 21.
Vid sådant förhållande och då sistnämnda synpunkt jemväl enligt
Andra Kammarens beslut blifvit i viss mån tagen i betraktande, samt
det icke torde förnekas, att äfven de, som drifva näring eller rörelse,
i ganska afsevärd grad begagna vägarne och sålunda, om än i mindre
mån än den jordbrukande befolkningen, bidraga till försvårande af väg¬
underhållet, har Utskottet, för sammanjemkning af Kamrarnes olika me¬
ningar, ansett sig böra hemställa,
att Kamrarne, å ömse sidor med frånträdande i vissa
delar af sina förut i ämnet fattade beslut, ville besluta,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det täcktes Kong]. Maj:t låta utreda, huruvida icke skyl¬
digheten att deltaga i vägunderhållet på landet må kunna
åläggas all fast egendom och följaktligen äfven sådan,
hvilken, ehvad den tillhör staten eller enskild person,
hittills varit från väghållningsskyldighet befriad, dels
ock, ehuru i någon mindre proportion ån fastighet, alla
dem, som idka näring eller rörelse, samt derefter låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till för¬
ändrad lagstiftning i ämnet.
Stockholm den 10 Maj 1875.
På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.
Reservation:
af Herr Holmberg, med hvilken Herrar Grefve Mörner, Caspersson
och Grefve von Plåten instämt: »Enär de grunder för väghållningsbesvärets
framtida fördelning, som innefattas i det af Utskottet uppgjorda samman-
jemkningsförslag, enligt min åsigt skola i tillämpningen följdriktigt leda
derhän, att väghållningsbesväret på landet, som för närvarande är ett
vissa hemman åliggande realonus, kommer att förr eller senare blifva ett
kommunalonus, men Första Kammaren principiell motsatt sig en sådan
1 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.
lösning af väghållningsfrågan, kan jag ej instämma i berörda sam-
manjemkningsförslag; utan får jag i stället, såsom i sådant hänseende
lämpligare, vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse hos Kong!.
Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda, °ej
blott i hvad mån och på hvad'sätt deltagande i väg¬
underhållet på landet må kunna åläggas bruk, fabriker,
qvarnar, sågar, allmänna skogar eller annan fast egen¬
dom, som hitintills varit från väghållningsbesväret fri¬
tagen, äfvensom grufvor samt med fastighet förenad
industriel rörelse, utan ock hvilka verkningar en dylik
förändring inom olika orter antagligen skulle medföra,
samt att derefter låta utarbeta och till Riksdagen aflåta
nådigt förslag till förändrad lagstiftning i fråga om väg-
hållningsbesvärets utgörande å landet.»
N:o 22.
Ank. till Eiksd. Kansli den 10 Maj 1875, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande ändring i
Kongl. Förordningen om egors fredande mot skada af
annans hemdjur och om stängselskyldighet den 21 Decem¬
ber 1857.
I detta ämne hafva särskilda förslag blifvit framställa, inom Första
Kammaren af Herr W. Croneborg (motionen N:o 14) och inom Andra
Kammaren af Herr Bengt Olofsson (motionen N:o 116), och hafva motionä-
rerne föreslagit,
Herr Croneborg: att Riksdagen för sin del ville besluta den förän¬
dring uti ofvanberörda förordning, »att derutur måtte uteslutas allt, som
är i strid emot eller utgör undantag från den i författningens 1 § ut¬
talade grundsats», samt