Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 11.
1
\’:o Ii.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 Maj 1875, kl. 11 f. m.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 2,
i anledning af Herr Axel Odelbergs motion om aflå¬
tande af underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, angå¬
ende utarbetande af förslag till ny tulltaxa och uppsä¬
gande af den med Frankrike afslutade handelstrak-
taten.
Uti förenämnda, inom Första Kammaren väckta motion (N:o 22) har
Herr O delberg, då, emot hans förväntan, förslag af annan motionär vid inne¬
varande riksdag blifvit väckt om väsentligare nedsättning i de genom fran¬
ska lrandelstraktaten och dess konseqvenser redan betydligt nedbragta tull-
satserna, deraf hemtat anledning att från sin ståndpunkt i statsekonomiskt
hänseende yrka hvad han ansåg för landet nödigt och nyttigt och derföre
på vidare anförda skäl hemställt, Datt Riksdagen måtte besluta att uti un-
»derdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville i nåder tillförordna en
»Komité, med uppdrag att utarbeta förslag till ny tulltaxa, uti hvilken tull-
»satserna äro mera än uti den nu gällande afpassade efter landets behof af
»skydd för sina näringar, samt att Kongl. Maj:t täcktes dels för Riksdagen
»framlägga ett dylikt förslag till tulltaxa så tidigt att det må kunna hinna
»pröfvas och antagas för att tillämpas från och med tiden för franska trak-
»tatens upphörande, dels nådigst föranstalta om nämnda traktats uppsägande
Bill. till Riksd. Prof. 1875. 8 Sami. 2 Afl. 1 Band. 8 Höft. 1
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 11.
Datt till all kraft och verkan upphöra med utgången af den tid, för hvilken
»densamma blifvit afslutad.»
Utskottet, till hvars handläggning denna motion blifvit öfverlemnad,
har åt dess innehåll jemte de yttranden, som åtföljde remissen, egnat sorg¬
fällig uppmärksamhet, men funnit sig icke kunna i någon måtto dela motio¬
närens åsigter hvarken i fråga om betydelsen af de utaf honom åberopade
statistiska upgifter, såsom utmärkande en mera skenbar än verklig förbätt¬
ring i vårt lands ekonomiska ställning under den tid franska handelstrak-
taten varit tillämpad, eller beträffande det af motionären förordade skydds-
systemet, såsom medel att, till verkligt gagn för landet, böja den indu¬
striella verksamheten.
För riktigt bedömande af ett lands ekonomiska ställning öfver hufvud
äfvensom af dess industriella verksamhet vid vissa tidsmomenter är det vis¬
serligen icke nog att allenast taga i betraktande vexlingarne i införseln och
utförseln af några få varuslag, icke ens att uppställa jemförelse!’ emellan in-
och utförseln i sin helhet, om värdet af dessa varubyten ock kunde med
nöjaktig noggrannhet bestämmas; mångfaldiga andra och ingalunda mindre
vigtiga faktorer måste härvid komma under öfvervägande, så vida man icke
skall missledas i sitt omdöme. Om, för att endast anföra ett par exempel,
hemtade från de sista årens erfarenhet hos oss, landets egna fabriker för
tillverkning af beklädnadsämnen röna liflig afsättning för eu efter förmåga
uppdrifven tillverkning, men införseln af utländska beklädnadsämnen ändock
och ännu mera stiger, emedan förbrukningens behof icke annorledes kan
fyllas, icke bevisar den ökade införseln att landets ekonomiska ställning är
svag eller att den inhemska fabriksverksamheten är hämmad. Ännu min¬
dre kan en ökad införsel af maskinerier och redskap, samtidig med stark
sysselsättning vid de inhemska maskinverkstäderna, anföras såsom bevis om
svag ekonomisk ställning eller om hämmad industriel verksamhet. Dylika
förhållanden utmärka, enligt Utskottets tanke, alldeles motsatsen af hvad
motionären i de af honom, utan någon jemförelse med vår näringsstatistik i
öfrig!;, åberopade införselsuppgifter trott sig finna.
Huruvida, på sätt motionären vidare antydt, det för vårt land vore
lyckligare att mindre af urproduktnäringarnes och mera af fabriksindustriens
alster vore föremål för folkets verksamhet och landets export torde, om
frågan allsidigt pröfvas, åtminstone finnas ganska tvifvelaktigt; en långt
drifven industriel verksamhet saknar icke sina mörka sidor; men hvad der¬
emot, enligt Utskottets tanke, icke bör vara tvifvel underkastadt, det är, att
intet civiliseradt land, huru det än ordnar sin verksamhet, kan inom sig
sjelft fylla alla sina behof och göra sig oberoende af varubyte med andra
länder, likasom att för detta varubyte, såsom för utbytet af arbetsprodukter
man och man emellan, en hvar, fri från konstlade band, föredrager att åstad¬
3
Första Kammarens Tillfälliga JJtsUotts (N:o 2) Betänkande N:o 11.
komma det eller de slag af produkter, hvilka lian af anlag och öfriga om¬
ständigheter ser sig i tillfälle att med största fördel frambringa och för
hvilka han vid utbytet erhåller den högsta valutan. Och härmed är Ut¬
skottet inne på frågan om skyddssystemet, hvars bibehållande och utveck¬
ling motionären förmenar vara för vårt lands ekonomiska ställning och våra
näringars framgång nyttigt och nödvändigt.
Enligt Utskottets föreställning är detta system emellertid på goda
skäl redan hos oss principielt förkastadt och frågan nu mera endast den,
att med aktgifvande på de anspråk, som en tidigare lagstiftning grundlagt,
varsamt öfvergå till alltmera fullständig tillämpning af den frihet, som äfven
näringslifvet för sin sunda och sjelfständiga utveckling behöfver. Vid så¬
dant förhållande anser Utskottet öfverflödigt att nu ingå i vidare veder¬
läggning af motionärens förord för nämnda system.
Och då den med Frankrike gällande handelstraktaten icke mindre än
den samtidiga sjöfartstraktaten med samma land, enligt Utskottets öfverty¬
gelse, beredt och fortfarande bereder de förenade rikena öfvervägande för;
delar samt det fördenskull ingalunda vore önskvärdt, att densamma från
svensk sida uppsades, får Utskottet hemställa,
att Herr Odelbergs ifrågavarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 10 Maj 1875.
På Utskottets vägnar:
a. Guson renniciu
Reservation:
af Herr Ax. O delberg: “Då Utskottet, såsom det uttrycker sig, icke
kunnat i någon måtto dela mina åsigter, hvarken i fråga om betydelsen
af de i motionen åberopade statistiska uppgifterna eller beträffande det af
mig förordade skyddssystemet såsom medel att höja den industriela verksam¬
heten, och jag deremot å min sida icke finner mig tillfredsställd än mindre
öfvertygad af de skäl till afstyrkande af motionen, som Utskottet åberopat,
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 11.
så anser jag mig icke böra underlåta, att, i form af reservation, något full¬
ständigare än som skett uti den i hast sammanskrifna motionen, utveckla
de åsigter, vid livilka jag fasthåller nu lika orubbligt, som då motionen afgafs,
och detta så mycket hellre, som Riksdagen genom sina beslut rörande tull-
betänkandet och genom flera under diskussionen derom afgifna yttranden,
icke otydligt gifvit tillkänna, att man väntar franska traktatens upphörande
vid utloppet af den tid för hvilken densamma blifvit afslutad och i och med
detsamma en revision af nu gällande tulltaxa.
Min motion afser hufvudsakligen att genom uppsägande af den franska
traktaten af den 10 Mars 1865, utaf hvilken alla våra vigtigare tullsatser
äro beroende, återvinna åt vårt land den frihet i handling rörande bestäm¬
mande af vilkoren för det nationela bytet, hvarförutan all frihet i andra hän¬
seenden är blott half och ofta kraftlös, ty på landets ställning i ekonomiskt
hänseende beror dess förmåga att upprätthålla sin sjelfständighet och att
följa i jembredd med andra nationer på menniskoslägtets, af försynen an¬
visade väg, till fysisk och moralisk förbättring, och på den ekonomiska ställ¬
ningen åter utöfva de lagar, som bestämma sättet och vilkoren för varu¬
bytet med andra nationer, det största inflytande.
Sedan den åsigt blifvit herrskande bland Sveriges statsmän att natio¬
nens fördel bäst sågs till godo om andra länders produkter kunde hos oss
tillhandahållas för bästa möjliga pris, afslöts den franska traktaten, troligen
i syfte, att bereda oss denna tvetydiga fördel; och detta utan all hänsyn till
underlättande af export utaf våra egna produkter, och med förbiseende af,
att de betingade fördelarne för vår skeppsfart i alla fall, utan uppoffring
från vår sida, några månader senare skulle erhållas. Att det åsyftade må¬
let vunnits, kanske långt fullständigare än traktatens upphofsman väntat
det, bevisas bäst af den så oerhördt stegrade konsumtionen af utländska va¬
ror, hvarom den år efter år tilltagande importen bär det mest ojäfviga
vittnesbörd. Ehuru jag med Utskottet instämmer deruti, att för bedömande
af ett lands ekonomiska ställning öfver hufvud, äfvensom af dess industriela
verksamhet vid vissa tidsmomenter, det icke är nog att allenast taga i be¬
traktande vexlingarne i införseln och utförseln af några fä varuslag; så
vågar jag dock det påståendet, att förhållandena gestalta sig annorlunda, då
det icke är fråga om vexlingar uti, utan ett oupphörligt ökande af impor¬
ten, och detta icke af några få varuslag, utan af nästan alla och i främsta
rummet af de mest nödvändiga, som vi med få undantag kunna och höra
sjelfve producera. På de statistiska uppgifterna om landets export och im¬
port fäster jag således fortfarande stor vigt, och kan således ej underlåta,
att, såsom ett bestyrkande för mina uttalade åsigter och, i öfrigt, till den
kraft och verkan det kan medföra, här anföra några siffror, för att visa
huruledes importen af, några bland de vigtigaste förbruknings- och nödvän-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 11. 5
dighets-varor stigit under de 10 år som sluta med 1873, det sista rörande
hvilket officiela uppgifter finnas att tillgå.
Beredda hudar eller läder.......
Väfnader: af bomull, oblekta, ofärgade
„ blekta, färgade .
,, tryckta, pressade
,, „ ylle, filtar, mattor . . . .
andra slag.....
,, af linne o. hampa, lärft, damast
,, af ,, „ segelduk . . .
Fläsk ...................
Kaffe...................
Socker, raffinerad!............
Vin, på fastager.............
,, på buteljer.............
Fossila oljor...............
Papper ..................
Tågvirke.................
Redskap och maskiner för.......
Importen utgjorde
år 1864. år 1873.
380.700 Skålp. 2,244,800 Skålp.
44,200 „ 482,500 „
244,500 „ 1,059,100 „
201,000 „ 801,000 „
131,000 „ 320,800 „
938.700 „ 3,609,900 „
45,900 „ 162,700 „
177,300 „ 1,074,000 „
42.000 C:tr 236,500 C:tr
15,650,400 Skålp. 26,555,200 Skålp.
5,91 1,700 „ 24,802,400 ,,
3.101.900 „ 6,844,600 „
64.000 Kn:r 221,500 Kn:r
1,590,000 Skålp. 19,706,000 Skålp.
405,200 „ 3,182,500 „
169.700 „ 1,783,000 „
1.904.900 Kronor 11,657,500 Kronor.
Då landets folkmängd under det ifrågavarande årtiondet 1864 — 1873
ökat sig med endast 3,13 procent, men importen så oerhördt vuxit, att den¬
samma af vissa nödvändighetsvaror fördubblats tre å fyra gånger, ja ända till
tiodubblats, så framställa sig sjelfmant följande frågor: huru lefde befolkningen
i vårt land fordom? hvarmed klädde och födde sig då det svenska folket?
huru skall förbrukningen gestalta sig i framtiden, om man fortgår på den
nu beträdda banan? och hvarifrån skola medel slutligen tagas till betäc¬
kande af den oupphörligt växande importen?
Må ingen tro atl jag med oblida ögon ser en tilltagande förbrukning,
som har naturliga grunder, d. v. s. är frukten af nationens egen arbetsftit
och industri, en sålunda förhöjd konsumtion är tvärtom välkommen för
hvarje fosterlandsvän, då den angifver en stigande välmåga; men då kon¬
sumtionen tilltager i sådana proportioner, som nu hos oss är fallet, då till-
vexten uti densamma hufvudsakligen underhålles af importen, då vi till
dennes betäckande icke hafva stort annat att erbjuda än oarbetad! träd,
halfarbetadt jern och omalen spanmål, då bristen eller den summa, hvarmed
importens värde öfverstiger värdet af exporten, redan nu och sedan flera år
måst fyllas genom de utifrån upplånade hundratal af millioner, på hvilka
Riksgälds-kontoret, Banken, Hypotheks-inrättningarne m. fl. draga vexlar,
6
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 11.
hvilka utgå såsom valuta för införskrifva varor och till betäckande af im¬
portörers förbindelser hos utländske köpmän och fabrikanter, då måste ställ¬
ningen förefalla betänklig och tanken riktas åt det håll, hvarifrån en än¬
dring till en mera sansad ekonomi kan vara att förvänta. När härtill kom¬
mer att bland importerade varor intaga klädespersedlar ett högst betydande
rum, att knappt i någon gren af importen en sådan till vext egt rum, hän-
tydande på inhemska fabrikers oförmåga att uti tillverkning hålla jemna
steg med förbrukningen, och kanske äfven derpå, att den husslöjd, som for¬
dom fanns i hvarje koja och hvars föremål var att förse familjen med
kläder, nu mera till större del åsidosattes, och på vissa trakter alldeles upp¬
hört, då ökas bekymren för de faror, hvarföre nationen utsätter sig genom
att uti en så vigtig del af sin ekonomi göra sig beroende af den utländska
marknaden.
Utskottet är af motsatt mening, då det yttrar, att, om landets egna
fabriker för beklädnads-ämnen röna liflig afsättning för en efter förmåga
uppdrifven tillverkning, men införsel af utländska beklädnadsämnen ändock
ännu mera stiger, och om införsel af maskiner och redskap ökas samtidigt
med stark sysselsättning vid de inhemska maskinverkstäderna, “utmärker
detta alldeles motsatsen af hvad motionären, i de af honom, utan någon jem¬
förelse med vår näringsstatistik i öfrigt, åberopade införselsuppgifter trott
sig finna“. Den uraktlåtenhet, som Utskottet påpekar, att anställa någon
jemförelse emellan importen och vår näringsstatistik i öfrigt skall jag, hvad
beklädnadspersedlar vidkommer, söka att, efter förmåga, till någon del af¬
hjelpa genom anförande af följande sammanställning rörande tillverkning
och import under åren 1864 och 1873.
Af kläde, hel- och halfylletyger tillverkades år 1864 till
ett värde af ......................... 11,068,000 k:r
importerades för......................... 4,515,000 k:r
Summa till förbrukning för 15,583,000 k:r
deraf inhemsk vara .......................71,02 procent
samt importerad j.......................... 28,98 procent
Af samma väfnader tillverkades år 1873 till ett värde af . 14,280,000 k:r
importerades för......................... 16,409,000 k:r
Summa till förbrukning 30,689,000 k:r
deraf inhemsk vara....................... 46,56 procent
importerad............................ 53,44 procent
Af bomullstyg tillverkades år 1864 till ett värde af .... 2,691,000 k:r
importerade för ......................... 1,996,000 k:r
Summa till förbrukning 4,687,000 k:r
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 11.
deraf inhemsk vara....................... 57,45 procent
importerad ............................ 42,55 procent
Af samma väfnader tillverkades år 1873 till ett värde af . 9,304,000 k:r
importerades för......................... 7,098,000 k:r
Summa till förbrukning 16,402,000 k:r
deraf inhemsk vara ....................... 56,72 procent
importerad............................. 43,28 procent
Härvid torde böra anmärkas, att anledningen till den ringa så väl tillverkning
som import af bomullstyg år 1864 var det, då ännu ej slutade, amerikan¬
ska inbördeskriget, som hämmade all bomullstillförsel till den europeiska mark¬
naden. Af linne och bampväfnad samt segelduk tillverkades år 1864 för
ett värde af............................ 704,000 k:r
samt importerades för....................... 627,000 k:r
summa tillverkning och import 1,331,000 k:r
deraf inhemskt 52,90 procent importeradt........... 47,io procent
Af samma varor tillverkades år 1873 för ett värde af . . . 1,345,000 k:r
samt importerades för ...................... 2,260,000 k:r
Summa tillverkning och import 3,605,000 k:r
deraf inhemskt 37,31 procent, importeradt........... 62,69 procent
Af strumpor, kalsonger, tröjor och andra trikot-varor tillver¬
kades i landet år 1864 till ett värde af .......... 498,000 k:r
importerades för.......................... 342,000 k:r
Summa 840,000 k:r
deraf inhemskt............... 59,28 procent import 40,72 procent
Af samma varor tillverkades år 1870 till ett värde...... 829,000 k:r
importerades för.......................... 1,793,000 k:r
Summa 2,622,000 k:r
deraf inhemskt 31,61 procent, importeradt 68,39 procent, sammanlagda värdet å in¬
hemsk tillverkning och import af dessa fyra beklädnadsartiklar utgjorde
år 1864 ........•..................Kronor 22,441,000: —
deraf inhemskt 66,66 procent, import 33,34 procent.
år 1873 ........................... ,, 53,180,000: —
deraf inhemskt 48,31 procent, import 51,69 procent.
Fastän således vår väfnadsindustri “efter förmåga“ utvecklats, har
donna förmåga samtidigt utvecklat sig till en allt större och farligare oför¬
måga att beherrska den inhemska marknaden.
Vår industri i allmänhet, så i ena som andra riktningen, är temligen
ny och föga utbildad, icke derföre att densamma, såsom herrar frihandlare
påstå, varit förlamad genom ett öfverdrifvet tullskydd, utan derföre, att
vårt kreditsystem och våra penningeinstitutioner icke varit så ordnade, att
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 11.
någon industri kunnat väckas till lif, vare sig med eller utan skydd. Först
sedan privatbankerna och andra penningeverk skapat en förut okänd tillgång
på bytesmedel, blef det möjligt för driftiga och dugliga affärsmän, att rikta
blicken på inledande af nya industriel företag eller på utvidgande af redan
befintliga. Samtidigt med penningeinrättningarnes ordnande lyckades det
emellertid att vinna gehör åt det ända sedan början af 1830-talet, och då
uteslutande i engelskt intresse, höjda ropet på en friare tullagstiftning. De
fordringar i detta hänseende, som till en början voro berättigade, för så vidt
de afsågo att ur tulltaxan utgallra alla införselförbud och att nedsätta tull-
satser, som voro jemförliga med förbud, stegrades efter hand, och vunno, som
man då trodde, sin kulmination i den franska traktaten. De stränga fri-
handlarnes anspråk tyckas emellertid icke blifva tillfredsställda, så länge ge¬
nom tulltaxan beredes något skydd åt inhemsk industri, för så vidt man ej
får antaga att den behandling, som nyligen vederfarits Bevillnings-Utskottets
tullbetänkande, antyder en återgång till mera sans uti denna vigtiga gren
af vår ekonomi. Den ökade lifaktighet, som visat sig inom industriens och
näringarnes område under det senast förflutna årtiondet, åberopas såsom
bevis för hvad fri täflan med utlandet kan åstadkomma, då det tvärtom torde
vara den, med ingången af 1860-talet började, och under samma årtionde i
tal och handling visade oginheten och hårdheten mot svensk industri, som
hindrat de svenska näringarnes uppblomstring till den, likväl ganska an¬
språkslösa, höjd och styrka, som erfordrats för att kunna förse landets behof
och icke nödgas uppgifva den inhemska marknaden till arf och eget åt
främmande länders fabrikanter. Jag vågar helt lugnt det påståendet att om
icke frihandels-theorierna om “köpa för godt pris“ varit de förherrskande och
bestämmande under de senaste 15 å 20 åren, om man följt den praktik,
som vid byggande af jernvägar, likasom uti andra grenar af industriel verk¬
samhet, gjort sig gällande i andra länder, att nemligen utan hänsyn till
priset, hufvudsakligen, ja ofta uteslutande använda inhemska materialier och
fabrikater, så skulle vi nu icke behöfva från utlandet införa redskap och
maskiner för tio och en half millioner kronor mer än vi exportera, icke
jernvägsskenor för mer än 5 x/2 millioner, icke heller manufakturvaror, såsom
väfnader, kläder och dylikt för 37 millioner utöfver den obetydliga exporten
af dylika varor, värd två millioner, en mindre betydlig import skulle också
haft det goda med sig, att de utländska lånen till större del varit öfver-
flödiga.
Jag instämmer med Utskottet deruti, att en långt drifven industriel
verksamhet icke saknar sina mörka sidor; England kan åberopas såsom
exempel. Jag vill äfven gerna medgifva, att “intet civiliseradt land kan in¬
om sig sjelft fylla alla sina behof och göra sig oberoende af varubyte med
andra länder“; men det är en himmelsvid skilnad emellan att fylla alla sina
9
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 11.
behof och att fylla så godt som inga, icke ens de mest tvingande. Med
Kommerskollegii berättelse om Sveriges in- och utförsel år 1873 kan man
lätt öfvertyga sig om, att bland alla de mångfaldiga uti sagda berättelse
uppräknade varuslag, som hafva sitt ursprung ur industriel verksamhet, är
det blott tvänne, utaf hvilka exporten öfverskjuter importen; utaf alla öfriga
importeras mer än som exporteras. De ifrågavarande varorna äro papper
och arbeten deraf, hvarutaf exporteras för 120,000 kronor mer än som im¬
porteras, samt arbetade trävaror; hvaraf, tack vare förnämligast tändstickorna,
exporteras till ett värde, som med nära 6 millioner öfverstiger importen.
Det är med de af Utskottet omnämnda “urproduktnäringarne“ d. v. s. med
produkterna af skogsavverkning, grufbrytning, masugnsdrift och smide samt
med hafreodling, som vi böra förmedla vårt varubyte, och derhän hafva vi
också, tack vare frihandelsteoriernas tillämpning så väl i förhållandet till
främmande länder, som i hushållningen inom urproduktnäringarues område,
att dessa lemna icke mindre än 81 procent af hela det värdebelopp, hvar¬
till vår export uppgår. Nu är det emellertid naturligt, att tillgången på ur¬
produkter icke kan vara obegränsad, och det kan af en eller annan anled¬
ning, vare sig sämre konjunkturer för exporten, minskad fruktbarhet hos
den till hafreodling använda jorden, uttömda skogstillgångar o. s. v., hända,
att en betydligare minskning inträffar uti exporten utaf någon eller några
af nämnda artiklar, det kan ock hända att krediten minskas, låneoperatio-
nerna försvåras och följaktligen de utifrån sökta lånen väsendtligen fördyras.
Om då nationen blifvit väl frånvand att genom egen flit och industri an¬
skaffa det till lifvets nödtorft oundgängliga, så blir väl följden, att behofven
måste inskränkas kanske till en icke anad grad. Yäl kunde svenska folket
i forna tider tåla försakelser af alla slag, sådant var förhållandet innan det
ännu fått smaka öfverflödets sötma, men öfvergång derifrån till brist torde
kunna väcka en farlig oro. Efter dessa lyckliga tider, då penningar genom¬
strömmat landet i öfverflöd och tillgång aldrig saknats på utländska varor
för tillfredsställande af de nyckfulla behofven, kunna komma följder, “som
bryta den jemnvigt emellan behofven, och medlen att dem tillfredsställa, som
är säkraste grundvalen för samhällets bestånd“.
Utskottet yttrar, att skyddssystemet redan är på goda skäl hos oss
principielt förkastadt. Yi veta alla, att regeringen och pluraliteten inom
representationen beträdt en mot skyddssystemet alldeles motsatt bana, men
huruvida de skäl, som dertill föranledt, varit goda, det återstår att bevisa.
Att omslag uti statsekonomiska system kunna inträffa, är ingen omöjlighet,
sådant har händt både här och annorstädes, och det är just för genom¬
drifvande af ett sådant omslag, som jag, i landets intresse, efter min för¬
måga ansett mig böra arbeta. Statsekonomien är icke en exakt vetenskap,
som kan uttänkas vid och tillämpas från skrifbordet. Erfarenheten om
lokala och sociala förhållanden måste ock tagas till råds, och statsekonomen
Bill. till Biksd. Prof. 1875. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 8 Häft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 11.
bör taga hänsyn till de åtgärder, som i liknande fall vidtagits i andra län¬
der. Det är härtill, som, efter hvad mig tyckes, man här i landet icke till¬
räckligt beaktat, då man frånträdt tullskydd såsom regel och försatt Sverige
uti i detta hänseende ofördelaktigare läge än något annat civiliseradt
samhälle. England införde frihandelssystemet för 30 år tillbaka, sedan det
landets industri, under skydd af de mest prohibitistiska tullagar, i snart
sagdt alla riktningar uppnått högsta graden af fullkomning, och sedan dess
herravälde på hafvet icke kunde bestridas; Frankrike har äfven utvecklat
sig under det högsta skydd ända till traktaten med England år 1860, som
lemnade den utländska handeln i så måtto friare, att tullsatser lindrades för
sådana varor, uti hvilkas tillverkning täflan icke var att befara, hvaremot
höga tullsatser bibehöllos för alla sådana fabrikationsgrenar, som ansågos
vara i behof af skydd mot Englands öfverlägsenhet, t. ex... för jerntillverk-
ningen, hvilken, äfven mot oss, skyddas af eu tull, så hög, att alla mer för¬
ädlade jernvaror äro från införsel till Frankrike helt och hållet utestängda.
Hvad har följden för Frankrike blifvit af denna, ännu gällande protektioni¬
stiska tullagstiftning? jo! En högsta utvidgning och fullkomning i industriel
verksamhet, som ännu något land uppnått. Äfven Belgien och Tyskland
hafva icke lemnat det nödiga skyddet ur sigte, och uti Österrike, der fri-
handelssatsorna vunno gehör i medlet af förra årtiondet, klagas nu bittert
öfver de traktater, som under loppet af åren 1865—1868 afslötos med Eng¬
land, Frankrike och Belgien m. fl. länder, ja, man beskyller till och med
dessa traktater att hafva i viss mån orsakat den år 1873 började och sedan
alltjemt fortfarande handels- och penningekrisen. Obemärkta torde icke
heller böra lemnas förhållandena med tullagstiftningen i Amerikas Förenta
stater, hvilket land mer än något annat experimenterat i detta hänseende.
Under de senaste 60 åren hafva Förenta Staterna 6 gånger ombytt system
för tullagstiftning, nemligen Benne gånger, åren 1816, 1833 och 1857
i frihandelsriktning, och Benne gånger, åren 1824, 1842 och 1861, i
mer eller mindre strängt protektionistisk anda, alltid med påföljd af närin-
garnes förfall under de 22 år af ofvannämnda tidrymd, då låga tullsatser
varit rådande, och tvärtom till landets förkofran under de 38 åren med mer
eller mindre kraftigt tullskydd. För närvarande och ända sedan 1861 är
en i alla afseenden hög protektionistisk tulltariff rådande, och huru Förenta
Staternas industri under tiden utvecklat sig, derom vittna, äfven hos oss,
den stora mängd af maskiner och redskap samt andra varor, hvarmed vår
marknad blifvit under de senare åren från det landet försedd.
Jag tycker mig hafva anledning till följande tvänne frågor: År Sverige det
enda land, der en blomstrande industri kan uppväckas utan ett kraftigt och
tillräckligt tullskydd? eller stå måhända Sveriges näringar på den stånd¬
punkt, att skydd mot utländsk täflan icke erfordras? På den senare frågan
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 11.
lemna våra importlistor, efter hvad mig synes, ett otvetydigt nekande svar,
och hvad den första beträffar, så kan den blott af framtiden fullständigt be¬
svaras; men redan nu borde hvar och en kunna inse, att ett försök f mot¬
satt riktning mot hvad sekelgammal erfarenhet i andra länder vitsordat så¬
som ändamålsenligt, kan vara ganska farligt, och att, huru rikt på resurser
Sverige _ än må vara, vi dock icke bort beträda en bana, hvarpå våra för¬
menta rikedomar så lätt kunna äfventyras.
Af ofvan anförda framgår, att jag fortfarande anser den nuvarande
tullagstiftningen i flera hänseenden otillfredsställande, samt att, då vilkoret
för möjlighet att bereda en åsyftad ändring uti densamma är upphörandet
af franska traktaten, jag fortsätter mitt i motionen framstälda yrkande,
att Riksdagen måtte besluta att uti underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t ville i nåder tillförordna en komité, med upp¬
drag att utarbeta förslag till ny tulltaxa, uti hvilken tullsatserna
äro mera än uti den nu gällande afpassade efter landets behof af
skydd för sina näringar, samt att Kongl. Maj:t täcktes dels för
Riksdagen framlägga ett dylikt förslag till tulltaxa så tidigt, att
det må kunna hinna pröfvas och antagas för att tillämpas från
och med tiden för franska traktatens upphörande, dels nådigst
föranstalta om nämnda traktats uppsägande, att till all kraft och
verkan upphöra med utgången af den tid, för hvilken densamma
blifvit afslutad.“