Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.
1
5f:o 6.
Ank. till Riksd. Kansli den 2 Mars 1875, kl. 2 e. ra
Betänkande, i anledning af återremiss utaf Utskottets Utlåtande
N:o 2 om Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag
till förordning angående ändring i pissa §§ i sjölagen.
De från Riksdagen, efter verkstad! pröfning af omförmälda utlå¬
tande, till Lag-Utskottet aflåtna protokollsutdrag visa, att de anmärknin¬
gar, som blifvit mot den nådiga propositionen framstälda, afse dess 78 och
79 §§, men att Riksdagen mot öfriga §§ deri icke haft något att erinra.
Vid den granskning af nämnda begge §§, hvartill Utskottets be¬
handling af frågan således torde böra inskränkas, har Utskottet inhemtat,
att mot dem blifvit anmärkt väsendtligen, att det läge i sakens natur att,
då det nya skeppsmätningssättet vore grundadt på beräkning af fartygets
rymd, men det gamla på dess bärighet, dessa helt och hållet heterogena
utgångspunkter icke kunde läggas till grund för jemförelse!! mellan det
nya och det gamla mätningssättet, utan erfarenheten måste tjena till led¬
ning för omdömet i detta hänseende; att denna utväg jemväl blifvit an¬
tagen och begagnad uti tre särskilda af Kongl. Maj:t under nästlidna år
i ekonomisk lagstiftningsväg utfärdade författningar, hvilka funnes grun¬
dade på det faktiska förhållande, att en nyläst motsvarade, i fråga om
segelfartyg, 3,14 och beträffande ångfartyg 4,5 ton; att som denna pro-
Bili. till Riksd. Prof. 1875. 7 Sami. 6 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.
portion mellan segel- och ångfartyg emellertid icke blifvit i lagförslagets
78 § rörande liggedagarnes antal iakttagen, utan liggetiden för segel- och
ångfartyg af samma tontal lika bestämd, häraf, och enär tontalet vore i
nära öfverensstämmelse med dess förhållande till segelfartygs bärighet i
förslaget beräknad, blefve af dess antagande en följd, att, då ångfartyg
af samma bärighet som segelfartyg koinme att åsättas högre tontal, ligge¬
dagarnes antal, som vore deraf beroende, komme att å ena sidan i många
fall för ångfartyg blifva större, än enligt nu gällande lag, under det å
andra sidan i några fall förkortning af liggetiden för segelfartyg skulle
af förslaget föranledas; att en lagstiftningsåtgärd i denna riktning vore
desto mindre lämplig, som det vore allmänt erkändt, att liggetiden för
ångfartyg, långt ifrån att böra ökas, borde betydligt minskas; sitt i det
antal liggedagar, som komme att bestämmas, icke borde inberäknas de
dagar, under Indika, lastning eller lossning af naturhinder omöjliggjordes;
samt att beträffande derefter den i 79 § föreslagna ersättning för öfver-
liggedagar, hvarom mycken meningsskiljaktighet sig yppat, den åsigt i
allmänhet uttalats, att denna ersättning, hvaruti någon förhöjning vore af
förhållandena betingad, borde bestämmas att utgå med högre belopp för
ångfartyg, än för segelfartyg.
Enär ingressen till den Kong!, propositionen syntes angifva, att der¬
med afsåges allenast att bringa sjölagens stadgande!! till öfverensstäm¬
melse med det nya skeppsmätningssättet, men icke att uti samma stad-
ganden göra någon ändring, hafva några talare ansett, att Riksdagen borde,
med ledning af ofvanberörda olikhet i tontal mellan segel- och ångfartyg
af samma bärighet, för närvarande inskränka sin åtgärd till antagande af
sådana bestämmelser, att status quo bibehölles; hvaremot andra talare,
då af lagförändringen, om den antoges, ostridigt skulle föranledas sådana
förändringar i liggetiden och ersättningen för öfverliggedagar, som icke
af Riksdagen gillades, samt ej heller nu gällande sjölag vore i dessa ämnen
tillfredsställande, förklarat, att, efter deras mening, frågan i sill helhet nu
borde tagas i öfvervägande.
Att genom eu lagförändring, äfven om den förutsattes blifva provi¬
sionel, gifva ytterligare helgd åt stadgande!!, hvilkas otjenlighet man an-
såge otvetydig, finner emellertid Utskottet icke lämpligt; och har Utskottet,
som i följd häraf anslutit sig till sistbemälde talares åsigt, i frågans så
beskaffade skick för dess bedömande tagit hänsyn så väl till de påminnelser
mot förslaget, som blifvit inom Kamrarne uttalade, som till de upplys¬
ningar i öfrig!, hvilka för Utskottet stått att vinna.
Lag-Utskottets Betänkande N:o 6‘.
3
I sistnämnda hänseende har Utskottet först att erinra om hvad
handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg anmärkt derom, dels att för ång¬
fartyg antalet af liggedagar och följaktligen i förhållande dertill äfven af
öfveriiggedagar kunde i icke ringa mån minskas samt dels att ersättnin-
gen för de sistnämnde, hvilken, efter ton beräknad, skulle efter nu gäl¬
lande stadganden komma att för segelfartyg med omkring 32 öre utgöras,
ej borde för sådant fartyg höjas mera än till 35 öre, men för ångfartyg
kunde till högre belopp bestämmas.
Dessutom har Utskottet inhemtat, att handels- och sjöfartsnämnden
i Stockholm uti numera inkommet yttrande mot förslaget icke haft något
vidare att påminna, än att ifrågavarande ersättning ej borde stadgas högre
än 40 öre om dagen för ton af fartygs drägtighet; hvarjemte Utskottet
lemnats tillfälle taga. del af ett utaf fyra edsvurne skeppsklarerare i Stock¬
holm i saken afgifvet utlåtande, hvari de, under åberopande af mångårig
erfarenhet, förklarat, att beträffande segelfartyg de uti ifrågavarande hän¬
seende gällande bestämmelser motsvarade hvad härutinnan vore i hela
öfriga Europa brukligt och derföre borde oförändrade bibehållas, men att
deremot, hvad anginge ångfartyg, ligge- och öfverliggeclagarnes antal lämp¬
ligen kunde inskränkas till hälften af den nuvarande och godtgörelsen för
de sistnämnda höjas till dubbelt mot hvad för segelfartyg vore bestämdt;
varande vid detta utlåtande fyra särskilda, under nästlidna och inneva¬
rande år ingångna fraktslut fogade till upplysning derpm, att hvad så¬
lunda blifvit i afseende på ångfartyg föreslaget vore med usance öfver¬
ensstämmande.
Rörande i första rummet den så kallade liggetiden, så skulle genom
lagförslaget någon väsendtlig förändring icke förorsakas uti nu i afseende
O Ö o S Ö
på segelfartyg härutinnan gällande bestämmelser, om hvilkas lämplighet
man synes vara temligen ense. De anmärkningar, som blifvit framstälda,
afse ej heller egentligen denna del af förslaget, utan åsyfta eu inskränk¬
ning i liggetiden för ångfartyg. Behofvet af en sådan inskränkning synes
ock bekräftas bland annat deraf, att, på sätt blifvit i Kamrarne erinradt,
i följd af de särskilda anstalter för underlättande af lossning och last¬
ning, som oftast å ångfartyg finnas, för dem icke för detta ändamål er¬
fordras så lång tid, som för segelfartyg. 1 anledning häraf och då vid
tidsutdrägt ojemförligt större kostnader drabba ångfartygs än segelfartygs
rederier, lärer ock, såsom ofvan blifvit antydt, vara brukligt, att i frakt¬
sluten liggetiden för ångfartyg bestämmes i allmänhet till ungefär hälften
så många dagar, som för segelfartyg. Eu dylik begränsning af ligge-
4
Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.
dagarne för ångfartyg har blifvit blom eu af Kamrarne förordad, och synes
Utskottet lämpligen kunna ega rum.
Då liggetiden, äfven med den inskränkning deri, som sålunda för
ångfartyg blifvit föreslagen, torde vara ganska rymligt tilltagen, anser
Utskottet i fråga om liggedagarnes beräkning den från nu gällande lag
afvikande bestämmelse, att i deras antal icke skulle ingå de dagar, under
hvilka naturhinder omöjliggjorde lastning eller lossning, icke skäligen kunna
förordas.
Hvad derefter angår ersättningen för öfverliggedagar, så afses der¬
med att hålla rederierna skadeslösa derför, att fartyg måste utöfver
liggetiden i afbidan på lossning eller lastning qvarligga i hamn. Då be¬
loppet af denna ersättning sålunda bör bestämmas med afseende på den
större eller mindre förlust, som af eu dylik tidspillan för rederierna upp¬
kommer, synes billigt, att för ångfartyg, hvilka, i förhållande till segel¬
fartyg af samma drägtighet, både äro dyrbarare och betinga större frakt-
för tjenst, godtgörelsen i detta hänseende sättes högre än för segelfartyg.
Utgående från denna uppfattning och under antagande att stegring af
priset på skeppsförnödenheter och af sjöfolks hyror påkallar förhöjning af
nämnda ersättning i allmänhet, har Utskottet, med ledning af härutinnan
framstälda förslag, trott sig finna denna ersättning böra för hvarje ton af
fartygs drägtighet beräknas att per dag utgå för segelfartyg med 35 öre
och för ångfartyg med 45 öre.
Genom godkännande af den sålunda föreslagna beräkningsgrunden
skulle väl ångfartyg icke erhålla fullt dubbel ersättning mot segelfartyg
af samma bärighet, men till följd af det högre tontal, som ångfartyg i för¬
hållande till segelfartyg kommer att åsättas, skulle dock, efter Utskottets
åsigt, ersättningen för begge slagen fartyg blifva billigt proportionerlig.
Utskottet får alltså, med frånträdande i viss mån af Utskottets förut
yttrade mening, vördsamt tillstyrka,
att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande proposition ej kan oförändrad bifallas,
måtte för sin del besluta antagandet af följande:
Förordning angående ändring i vissa §§ af sjölagen.
Härigenom förordnas, att 33, 76, 77, 78, 79, 80 och 89 §§ af sjö¬
lagen skola erhålla följande förändrade lydelse:
Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.
5
83 §.
o
A alla fartyg öfver 50 ten, som äro destinerade till andra orter
utom riket, än hamnar i Östersjön samt danska och norska hamnar på
denna sidan om Skagerns fyr och Lindesnäs, skall finnas en, från sjö¬
manshuset i afseglingsorten erhållen, derstädes enligt faststäldt formulär
upprättad skeppsdagbok, i hvilken af befälhafvare eller af någon bland
besättningen, under hans tillsyn och ansvar, noggranna uppgifter meddelas:
l:o. Om fartyget är i godt stånd eller icke; om lastens beskaffen¬
het; om tiden då lastning eller lossning börjar och slutar; om förrättade
arbeten, så i hamn som till sjös; om fartygets djupgående för och akter,
då det lem nar hamn;
2:o. Om fartygets afgång från och ankomst till hamn; om de kur¬
ser, som blifvit styrda och den väg fartyget tillrygga!ägger; om vind,
väderlek, ström, observerade ortbestämningar och lödningar; om skada,
som tima! och dermed sammanhang egande omständigheter, sa ock om
allt annat, som under resan förefaller och hvars kännedom kan dels vara
af nytta enskild! för redare, aflastare, försäkringsgifvare och försäkrings¬
tagare, dels lända till allmänt gagn, såsom upptäckt af obekanta länder,
grund, strömdrag, observerade naturfenomener in. m.;
3:o. Om besättningens antal och helsotillstånd; om någon af skepps¬
folket bestraffas eller skiljes från tjensten och om orsaken dertill, så ock
om någon i stället blifver antagen; om de beslut, som, i särskilda fall, i
samråd med besättningen fattas, så ock om andra omständigheter, på
grund hvaraf fartygets befälhafvare vill göra egen eller rederiets rätts-
fordran gällande eller emot annans anspråk sig eller rederiet värja.
De ämnen, som i skeppsdagboken böra antecknas, skola der, så vidt
omständigheterna det icke hindra, efter hvarje vakt införas. Skulle vid
dagbokens förande skriffel inflyta, må det ej genom radering rättas eller
på annat sätt göras oläsligt, utan anmärkes felet i den särskilda kolumn
för anmärkningar, som dagboken innehåller.
76 §.
Uppgifves, vid aftal om frakt, fartyget till större tontal, än mät-
brefvet innehåller, vare befraktare berättigad till ersättning för den kost¬
6
Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.
nåd och skada honom tillskyndas, i händelse fartyget ej kan lasta hvad
som fraktaftalet föranleder. Åt skilnaden emellan det uppgifna och i
mätbrefvet utsatta tontalet icke större, än en tjugondedel af inätbrefvets
tontal, eger sådan ersättning icke rum.
77 §.
År fartyg helt och hållet eller till bestämd del eller till vissa ton
befraktadt, vare befälhafvare!! skyldig att, utan ersättning, en viss tid
afbida att godset aflemnas eller lossas, hvilken tid kallas liggedagar.
Dessa räknas från och med nästa helgfria dag, sedan fartyget till lastning
eller lossning färdigt är och befälhafvare!! derom underrättat befraktare,
aflastare eller lastemottagare, sfi. ock, der särskild lastnings- eller lossnings¬
plats inom hamnen anvisas, dit på rederiets bekostnad fartyget förhalat.
Börjar ej lastning eller lossning, eller hinner den ej fullbordas, inom far¬
tygets liggedagar; vare befälhafvare skyldig att dertill lemna ytterligare
tid, emot ersättning till fartyget af befraktare eller lastemottagare. Denna
tid kallas öfverliggedagar, och dessa, sammanräknade med liggedagarne,
fartygets liggetid.
År aflastare!! icke känd, eller icke att träffa, eller är konnosse-
mentet stäldt till innehafvare!! eller till viss man eller order, räknas ligge¬
tiden från den dag, aflastare eller lastemottagare blifvit, på det i orten
brukliga sätt, anmanad att godset aflemna eller emottaga. Lag samma
vare om konnossement är stäldt till viss man, men denne icke anträffas.
78 §.
Aro liggedagarne icke bestämda genom aftal eller annat gällande
förbehåll, beräknas deras antal särskild! för lastning och särskild! för
lossning:
för
|
ett segelfartyg, som icke äi
|
*
|
öfver 100
|
ton,
|
6
|
dagar.
|
för
|
ett segelfartyg, öfver
|
• 100 men
|
ej
|
öfver 200
|
V
|
8
|
V
|
|
V
|
200
|
?>
|
300
|
V
|
10
|
|
|
V
|
300
|
V
|
450
|
??
|
12
|
??
|
|
V
|
450
|
??
|
600
|
??
|
14
|
V
|
|
V
|
600
|
V
|
750
|
|
16
|
V
|
|
V
|
750
|
V
|
1,000
|
??
|
18
|
V
|
|
„ öfver
|
1,000
|
|
|
V
|
20
|
V
|
Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.
7
För ångfartyg, beräknas liggedagarnes antal till hälften mot hvad
här ofvan blifvit för segelfartyg stadgadt.
Sker på, ett ställe lossning och lastning för samma persons räkning,
må ersättning för öfverliggedagar ej beräknas förr, än (len för lossning
och lastning tillsammans i denna § bestämda tid tilländagå^.
I det bestämda antalet liggedagar inberäknas icke helgedagar och
OO O O o
de dagar, under hvilka lastning eller lossning ej kunnat ske, till följd af
skeppsarbete eller annat från fartyget härrörande hinder.
79 §.
Antalet af öfverliggedagar och den ersättning, som för dem bör
utgå, ankomme på särskildt aftal. Har öfverenskommelse ej skett, må
öfverliggedagar ej öfverstiga hälften af det antal liggedagar, som i 78 §
eller i fraktaftalet bestämda blifvit. Uppkommer dervid brutet dagatal,
värde half dag för hel räknad. I öfverliggedagarnes antal inberäknas
helgedagar.
Ersättningen för öfverliggedagar utgår, der annat aftal ej skett, för
segelfartyg med 85 öre och för ångfartyg med 45 öre om (lagen för
hvarje ton af fartygets drägtighet, och är för hvarje dag förfallen. Be¬
talning af fordran för öfverliggedagar, som vid inlastning uppkommit,
må ej, sedan fartyget leinnat, lastningsorten, utsökas ur godset, der ej om
den fordran skett anteckning i konnossementet.
(ifverliggedagar beräknas äfven, då lasten, inom liggedagarne, väl
blifvit levererad, men så sent, att den ej inom denna tid hunnit blifva
intagen och stufvad.
80 §.
Befälhafvare vare, när fartyg är helt och hållet eller till bestämda
delar eller till vissa, ton befraktadt, skyldig att, emot ersättning af gods-
egare, förhala fartyget till andra beqväma lastnings- eller lossningsst,allen,
än det, såsom i 77 § sägs, först anvisade. Uppstår tvist om ersättningens
belopp, varde den hänvisad till skiljeman, om hvilkas väljande och be¬
slutanderätt vare lag, som i 321 § sägs.
De uppehåll, som genom fartygets flyttning för intagande eller
lossning af last förorsakas, varde i liggetiden inberäknade.
8
Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.
89 §.
Lastas icke fartyg, som till bestämd del eller vissa ton är befrak-
tadt, inom liggetiden, vare befraktaren skyldig att gälda full frakt, er¬
sättning för öfverliggedagar, i den mån befraktaren dertill varit vållande,
och annan bevislig förlust, dock med afdrag för den frakt, som i stället
erhålles.
Denna förordning träder i kraft den 1 April 1875; dock skall, in¬
till den 1 April 1877, hvad hittills varit stadgadt ega tillämpning å
svenskt fartyg, hvars drägtighet enligt behörigt mätebref är i nyläster
bestämd.
Stockholm den 2 Mars 1875.
På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.
Reservatiqn:
af Herrar von Gegerfelt, Friherre [Vrede och Philipsson:
»Till följd af den genom Kong! förordningen den 15 Maj 1874
antagna grund för bestämmande af fartygs drägtighet erfordras skynd¬
sam förändring i sjölagens nuvarande stadganden så väl uti 38 § i fråga
om skyldigheten att föra deri omförmälda skeppsdagbok, som ock i syn¬
nerhet uti 7 8 och 79 §§ beträffande liggedagar och ersättningen för öf¬
verliggedagar, hvilka stadganden icke kunna på fartyg, som efter den nya
grunden blifvit uppmätta, tillämpas; och äfven oberoende häraf synes,
företrädesvis i afseende på ångfartyg, en minskning af liggedagarnes antal
9
Lag-Utskottets Betänkande N:o 6.
och en höjning af ersättningen för öfverliggedagar påkallas af förändrade
tidsförhållanden; men då meningarne om de bestämmelser, som i senare
hänseendet kunna anses med billighet öfverensstämmande, visat sig synner¬
ligen skiljaktiga, samt denna frågas afgörande efter vårt omdöme erfor¬
drar en fullständigare utredning, än som kunnat al Utskottet inom den
till dess förfogande stälda tid åstadkommas, och så mycket hellre må
kunna uppskjutas, som svenskt fartyg, hvilket blifvit enligt nu gällande
grunder uppmätt, ej ovilkorligen före den 1 April 1877 skall vara om-
mätt, hafva vi, som lika med Utskottet finna Kongl. Maj:ts proposition icke
höra godkännas, ansett Utskottet, i öfverensstämmelse med det förfarings¬
sätt som redan i afseende på beräkningen af särskilda för fartyg utgående
utgifter iakttagits, böra framlägga förslag endast till sådana föreskrifter,
som erfordras för att med minsta rubbning af nuvarande förhållanden
uppnå det genom Kongl. Maj:ts proposition hufvudsakligen åsyftade ända¬
mål, att göra de befintliga stadgandena tillämpliga på hädanefter upp¬
kommande fall.
Med anledning häraf och då för afgifternas beräknande antagits, att
en nyläst i medeltal motsvarar 8,14 ton för segelfartyg och 4,5 ton för
ångfartyg, samt enahanda beräkningsgrund jemväl för den fartygen i före¬
varande hänseende tillkommande ersättning desto hellre torde böra antagas,
som vinsten eller förlusten af det förändrade mätningssättet derigenom
utjemna s, hafva vi velat hemställa,
att Riksdagen, med anmälan att Kongl. Maj:ts pro¬
position icke kan bifallas, måtte för sin del besluta
en förklaring, så lydande:
»Med afseende å de uti sjölagen den 23 Februari
1864 förekommande bestämmelser, hvilka förutsätta
att fartygs drägtighet är i nyläster bestämd, skall för
fartyg, hvars drägtighet jemlikt Kongl. förordningen
angående mätning af handelsfartyg af den 15 Maj 1874
är i ton beräknad, iakttagas, att en nyläst anses mot¬
svara, när fråga är om segelfartyg, 3,14 och hvad an¬
går ångfartyg 4,5 ton.»
Herr Grefve Bom har begärt få anmärkt, det han i ärendets be¬
handling hos Utskottet ej deltagit.
Bill. till Riksd. Prof. 1875. 7 Sami. 6 Haft.
2
Rättelse
i Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.
Sid. 11 råd. 9 uppifrån står: tre fjerdedelar läs: två tredjedelar
Bill. till Riksd. Brok 1875. 7 Samt, 7 Häft.